geoaventyrskaraborg

Ett och annat event har det blivit det senaste året. Det är ett riktigt trevligt sätt att få se vem som döljer sig bakom alla konstiga namn vi ser på loggarna. Eloserik, rulle, dofellius, klabbe, djurets mm mm. Det är ju knappast dopnamnen vi använder på våra loggar.
Lord of Hog har haft ett antal stamtish som vi varit på. Konceptet är enkelt: alla behöver vi äta lunch och det är alltid trevligt att träffa andra som gillar samma halvtokiga sysselsättning samtiding som man ändå äter. En stor fördel för mig är att det alltid har varit på vardagar=stjäl ingen tid från familjen när barnen ändå är i skolan. En nackdel är att det är en himla väg att åka till Mariestad bara för att äta lunch........
Ändå har det blivit flera gånger under året. Kan det vara för att det brukar vara så trevligt....Har fått en hyfsad kännedom av mariestad tack vare dessa event och god mat har de också. När man dessutom samordnar det och passar på att cacha lite före eller efter blir det en toppendag!
29 februari 2012 var ett nästan lite magiskt datum för alla geocachare. Tror nog att de flesta gärna ville fylla den dagen med åtminstone en loggad cache.
Att just detta event som råkade bli ett fikaevent blev av känner jag lite delaktighet i. Lord of Hog hade nog egentligen andra planer än att ordna ett event men eftersom jag råkade fråga om det inte blev ett event på skottdagen så undade han om jag hade några önskemål.
Inte var dag man får ett sånt erbjudande......
"Fika vid 11 så att U+L hinner hem och hämta barnen på dagis" sa jag då. Några dagar senare så fanns det event med namnet Skottdagen 2012 och givetvis måste vi ju anmäla oss.
Eventet blev lyckat. Vi passade även på att logga lite andra cacher samtidigt när vi ändå var där.
Bertha Pettersons Hus blev lite äventyrligare än vi först tänkt oss. Vi hittade en kryptisk lapp på startpsositionen som skulle kunna vara en ledtråd. Vi letade stolpe 2,5 på närmsta gata utan resultat men det var en riktigt fin gata att vandra på med fina hus så det gjorde inte så mycket. Åter till start och minsann fanns det inte något mer där. Nu var det mer bekant tingest vi hittade och slutgömman fann vi utan problem och stolpar behövde vi inte leta heller!
Några andra trevliga Mariestadsgömmor denna dag:

Kinesiska sequoiaskogen, Marieholm Ett märkligt ställe mitt ute i en risig skog. Undrar hur det ser ut här om ett antal år?

Evil Nano Hur elakt kan man gömma en nano? Ja så elakt det var.......Kul!

Näcken En annan favorit denna skottdag. En riktigt trevlig dag men kameran låg hemma.

Till slut var det väl bara att krypa till korset och erkänna:
Who is obsessed? Do not log this cache! Vi plitade ner en logg här också!

Tidig morgon den 28 februari. Att detta ska bli en riktig kalasvårdag är ännu svårt att tro.
Vi traskar iväg för att ge oss i kast med ännu en av de blöta uppe på billingen:
Billinge Blöt # 19 Orrakycklingen 2



Det var verkligen en blöt vandring. Stora vattendroppar från träden, dimma runt omkring och snön som smälter i rask takt på marken i 5 plusgrader. Här har Lena just fått sig en extra dusch av trädet hon står under.



Fast loggat blev det och det är inte alls illa att gå ute i skogen fast det är fuktigt bara man har rätt kläder.
Vi hade idag för mycket kläder men det är ju ett smärre problem.

Vi fortsätter stigen fram till vårt huvudmål: Svarttjärn
eller är det verkligen en stig............



Enligt kartan var detta i allafall en stig.
Vi var helt överens om att det var tur att marken åtminstone var mestadels frusen.

Framme vid svarttjärn, men borde den inte vara svart???????



Nej. För dagen var det en vit svarttjärn vi hittade. Rätt mäktigt det också.....



Denna lilla "värmestuga" hade nog sett bättre dagar.......

En riktig naturupplevelse var det att vandra omkring uppe på det blöta berget.

Någon timme senare hade dimman försvunnit och vi befann oss uppe i Våmbs ängar.
Här var stigen helt i min smak



Vad passar väl bättre än fika på en sten i solskenet på denna underbara plats!



Styrkta av sol och gott fika fortsatte vi mot Billingeleden 7
Denna cache placerades här för att visa vilket ingrepp som Cementa gör i vår natur och hur fort det går.

Härifrån kunde man verkligen se människans spår i naturen, visst är det en imponerande syn trots allt!



Vi vandrade åter mot bilen och gav oss iväg hemåt denna dag som senare uppvisade en temperatur på hela 13 plusgrader. Inte illa för en dag i februari!

Efter en helg med intensivt arbete var det så äntligen en ledig dag igen. Inget inbokat på programmet så varför inte en tur ner till Ulricehamn? En väldigt vacker trakt men inte kan det vara många geocachare som bor där inte med tanke på antalet gömmor i de trakterna.

Vi började vår dag med VCJ Tunnel. Det var den gamla järnvägstunneln längs Västra centralbanan som öppnades för allmän trafik 21/12 1906 och sista tåget gick 9/3 1990. Numera var det cykelled här.
Så fint med alla isformationer både i och utanför tunneln.



Men varifrån kommer alla stora isklumpar inne i tunneln ifrån?





Sjögunnarsbo Sanatorium var nästa stopp. En fantastisk byggnad som tjänat som sanatorium på den tid då tuberkulos härjade i vårt land. Numera stod det tyvärr helt öde. Tänk vad man kunnat göra med detta hus......




Högt och vackert beläget och utsikt över sjön hade det också

Längs vägen upp var det höga staket och varningsskyltar. Livsfara vill jag minnas att det stod att närma sig dessa hagar. Då var hagen tom men på tillbakavägen såg vi dessa vackra djur som inte såg alltför farliga ut. Men de kanske bara agerade mat till det verkligt farliga......



Nötsimmet
Här förstod jag inte var nötterna kom in i bilden men det var en fin plats.
Det märktes att våren är på väg för oj vad det lät om isen.



Ulricehamn är tyvärr en rätt geocachefattig stad. En av stadens gömmor har dock en intressant historia som jag inte hade en aning om innan:
1911 stod Ulricehamns spårvagnslinje klar och spårvagnen skulle föra passagerare från staden upp till sanatoriet. Men det hela fick ett snöpligt slut. En inspektör bad föraren att nödbromsa under premiärturen. Det gick inte så bra och när vagnens bromsar några månader senare skulle besiktigas kunde bromsarna inte godkännas. Vagnen stod sedan inlåst i sex år som ett pinsamt minne i Ulricehamn innan den såldes till Göteborg 1917. Då skulle den fraktas ner från sanatoriet för att föras via järnvägen till Göteborg. Men hur mycket man än bromsade lyckades man inte hålla nere farten. Vagnen spårade ur, for ut på stenläggningen, förbi kyrkan i en faslig fart och ända bort till gamla stadshotellet där man äntligen lyckades få stopp på den. Man beslöt att riva upp rälsen och sälja den. Tack vare den kraftiga prisstegringen vid denna tid gjordes en god affär trots att inte en enda biljett sålts!

Idag var det verkligen kallt i Ulricehamns kallbadhus.
Vi hade tänkt ta fikat här men åkte vidare till ett ställe med mer lä.








Kulturvägen - Bronsåldersrösen i Kroken
Jag gillar gamla gravfält av någon anledning. Platserna måste ha valts med omsorg en gång i tiden. Här, efter att ha bestigit den största kullen stannade vi sen och fikade.



Herr och fru U+L

Kulturvägen - Hålvägarna
Hålvägar facsinerar mig också. Tänk så många gånger man måste ha gått och ridit på denna vg för att det ska bli sådana hål i marken........



En härlig förmiddag fick vi. Flera av platserna idag var dessutom verkligen värda ett besök. Några har vi kvar i de trakterna så det får bli återbesök framåt våren!

Några minusgrader och sol. Vi gör ett försök att hitta de sista cacherna på kyrksjön



Lenas dotter Cornelia fick idag vara med och se vad vi hittar på under
våra förmiddagar utomhus, jag och hennes mamma. Hon hade bestämt sig för att hitta 9 cacher denna dag, något som vi tyvärr inte hade riktigt tid till, men några stycken blev det i allafall och en härlig utflykt!



Att ta med bob var en lyckträff, Cornelia nästan kiknade av skratt på den knöliga isen


Brudgummadalen vid trollkällan var en cache av den typen jag gillar: En plats som har en historia att berätta.
Sägnen säger om denna mosse:
Brudgummen hade tidigare haft ett förhållande med dottern till en gumma som bodde här i Gälsebotrakten. När han svek dottern och skulle gifta sig med en annan, beslöt modern att hämnas.
När så brudföljet i skymningen skulle passera källan (på den tiden låg vägen närmare källan) sprang hon ut på vägen framför brudföljet och viftade med ett vitt skynke.
Hästarna blev då skrämda och skenade ner i mossen med brudpar och brudföljet som alla försvann i djupet.
Det sägs att det spökar här men i solskenet denna dag mötte vi inget konstigt.

Vi valde ju inte den lättaste vägen dit, vi gick uppför en liten backe, över en smal kant och sen nerför en brant, jättebacke ner i dalen. Givetvis fanns en lättare väg och den tog vi på tillbakavägen.



Najen, en fin grillplats intill Gällsjön, blev dagens sista mål. Kaffe, choklad och herman smakade ljuvligt här.

Söndag och familjen ska följa med på tur tillsammans med lrk3. Denna dag står gruvrundan i granvik på programmet. Det är den enda av granvikrundorna som är kvar och det var en spännande runda med historiska inslag. På många ställen fanns inhägnade gruvhål.

Spelhuset var givetvis riktigt intressant, teknikintresserade som familjens grabbar är.



Spåren av gruvhålen är tydliga i naturen här när vi vandrar vidare längs stigen.

Vid Granvik Walk E3 Gruvrundan är hinten vid fallen grans rot......




Inte helt lätt när det ser ut såhär i skogen och gpsen leker karusell.....

Men i vårt irrande hittade vi ett väldigt spännande gruvhål



....som det fanns istappar som växte uppochner nerifrån botten. Spännande!





Till slut, efter en hel del letande, dök den efterlängtade burken upp.
Precis där det nollat mest gånger dessutom. Gömma nr 1500!

Men varför gör man på detta vis??????




Sen fika. Denna dag var det typiskt aprilväder. Ena stunden sken solen jätteskönt från en klarblå himmel, i nästa snöade det. Vi fick fika i snöfall. Ingen risk att den varma chokladen blev för stark i allafall.....



Alternativt transportsätt till sista gömman för dagen.



Något yra i huvudet stannade barnen kvar nere när vi knatade uppför den sista backen.
Men de var inte sysslolösa! Under tiden byggde de upp ett enormt snöbollslager 
något som vi vuxna fick erfara när vi kom ner igen!
Tack lrk3 för en trevlig utflykt! 

På natten snöade det. Inget bra alls när man ska ut och cacha dan därpå. Allt blir ju så mycket svårare när det är inbäddat i ett vitt täcke.
Men vi gav oss av i allafall. I skövde fanns några frågetecken som vi ville räta ut så det fick bli förmiddagens program.
Först var det ett solur, Någonstans i Skövde # 7, som vi faktiskt hittade av en slump när vi letade minnesten en annan gång i skövde. Den gången var burken borta men nu var det en ny på plats.
Vidare bort till minnestenen vi letade efter när vi "snubblade" över soluret. Konstigt nog har jag åkt förbi denna sten tusentals gånger utan att se den, då den inte låg alls långt bort från mitt jobb. Jo, jag har sett den förresten, men jag tyckte den såg ut som ett elskåp så det var inget jag har ägnat någon tanke åt. Måste kännas som ett misslyckande när folk tar en minnesten man satt upp som ett elskåp......
Sen var det puzzeldags. Denna gång var det Puzzle Cache #2 som fick ett besök. Jag har varit där förut utan att lyckas så jag visste vad som väntade. Tålamod, pall och fika bar vi därför med oss




tålamod är en dygd och faktiskt, denna gång var turen på vår sida



Det var en lycka att kunna skriva i denna loggbok som dessutom blev U+L cache #700!
Grattis bästa geokompis!

Efter en välförtjänt fikapaus hade vi några minuter kvar innan vi måste åka hem.
Vad passade väl bättre än Max 5 min då?
Vi hade tidigare prövat några andra tankespår inte långt från sjukhuset men det visade sig att det inte var helt rätt. Nu följde vi ett annat spår som faktiskt ledde fram till en liten burk med vidare instruktioner. Fast nu snurrade vi till det för oss. Vi misstolkade informationen så det tog ett bra tag mer än 5 minuter att hitta loggboken, men en signatur blev det till slut. En rätt smart lösning var det också.

Så var det ju den arga bananen också.



 Anade på väg dit vad som behövdes och mycket riktigt.



En av oss är mer höjdrädd så detta föll på min lott. Uppe i böjen satt en liten luring och när jag hade den i min hand insåg jag att det vara bara att klättra ner för att sen klättra upp igen. Loggboken var nämligen en blöt, stelfrusen historia som var omöjlig att skriva på. Fast det var rätt lättklättrat.......

Hittade dessutom ytterligare 5 traditionella burkar längs vägen. Inte så illa för en förmiddag med 5 cm nysnö på marken.

Jag har väldig respekt för isar, är egentligen livrädd för att vistas på en is, men när det kör omkring bilar på isen så borde den ju hålla även för mig!

Packade ihop sportlovslediga barn och man och gav oss av mot Mölltorp.
Parkerade bilen ovanför sommarhemmet och klev ut på isen. Rakt över sjön mot Kyrksjöns öar: Storön. Isen var ca 20 cm tjock och väldigt fin (och halkig) under lagret av snö.



Här hoppades en av sönerna få se lite mer av ön ovanifrån, men en hint kan man ju tolka på flera sätt.......
På den fina grillplatsen på ön passade det sen perfekt med lite fika.



Kyrksjöns öar: Kärleksön var nästa mål. En jättesöt liten ö.....



Så mycket kärlek fanns det dock inte på denna lilla ö idag för här blev brödraskaran rejält osams, men då mellansonen till slut hittade burken lättade stämningen och vi kunde vända åter över isen.



Ingen lämnade dock sådana spår som vi.......



Bra då kortare ben tröttnar på caching.



En härlig eftermiddag fick vi i allafall tack vare dessa cacher!

Tidig morgon, samling vid mcDonalds i Falköping, solen på väg upp, men -15 grader. Rätt bra förutsättningar för en liten tur söderut mot Ulricehamn.

Môsaindianerna var dagens första stopp. En riktigt fin gömma. Längst in på den gamla vägen hade det en gång bott två gamla bröder och de hade gått under nämnda namn. Man kan allttid undra varför. Fick här ta en liten lektion i skaraborska. Inte helt självklart om man inte är uppväxt i trakterna.
Vi avverkar tre runstenar denna dag, varav en var riktigt fin. Olsbrostenen var helt klart en riktigt sevärd, väl bevarad runsten. Vid runsten nr 1 stannade en gigantisk polsk lastbil strax efter vår bil och ut klev en liten man som undrade om vi visste var en stängselfirma i trakten råkade ligga.....Vi hade ingen sån med i vår GPS så tyvärr, ingen hjälp fick han av oss.

Sen vidare neråt ätradalen. Tre broar hittade vi också.
Bro över Ätran - Skägga kvarn var riktigt fin. Ätran var nästan helt frusen men man hörde allt vatten genom isen ändå.



Sen besökte vi den gamla vackra stenbron vid Humla.Humla bro Fint här med. Tyvärr har nu solen bäddat in sig för gott denna dag i ett tjockt molntäcke men bron var vacker ändå. Måste vara väldigt populärt med grillning här då det fanns inte mindre än tre grillplatser i hagen bredvid.



Sista bron var en utmaning: Järnvägsbron i Trädet. Ingen direkt vacker bro som idag användes som cykelväg. Det krävde lite mod att våga sig ner på avsatsen under bron. Dessutom skulle man ju därifrån också sen......Lena blev den som fick äran denna gång och en signatur blev det.
Så lite klättring för min del. Nu vet jag hur det känns att bli utelåst och använda balkongen för att ta sig in i huset.......Balkongdörren var inte låst men den dörren där nere var det så efter klättring in på balkongen var det bara att ta samma väg tillbaks igen. En liten nano var det som satt bra gömnd uppe på stuprännan.......Kändes riktigt skönt att komma ner igen då balkongräcket knakade rätt bra i kylan. Måste ha varit alla kläder jag hade på mig pga kylan som ökade på tyngden högst betydligt.......

Efter frukost på sängen (denna ojämna födelsedag) som familjen bjöd på, gav vi oss ut på en liten förmiddagstur.




Jag fick en riktigt fin present av Lena, en alldeles egen födelsedagscache. Här var min korta stege bra att ha och sen började det kluriga.......Som tur var kom ingen bil när jag klurade!
Tack!!!! En bra start på dagen!

Vidare in till skövde där Lena tankade och vi passade även på att kolla till boulognerskogens ?. Någon hade nämnt i tidigare logg att attribut var nödvändiga så vi rustade oss och begav oss till rätt plats. Kan väl bara säga att jag plockade fram burken utan att Lena ens fått fram utrustningen. Tur vi inte tog med stegen! Kan inte förstå att vi inte hittade den förra gången......




Så till dagens huvudattraktion: Kattmannens stuga. Kommer ihåg alla artiklar om den gamle mannen som bodde på en "hemlig plats" uppe på billingen ovanför Varnhem för ett par år sedan. Han cyklade nästan dagligen till Skara för att handla mjölk till sina katter, trots att han var över 90 år. När hans stuga brann ner bosatte han sig i hönshuset och det samlades då in pengar till en barack åt honom att bo i istället.
Detta var en spännande plats och det var inte helt lätt att veta vilken väg vi skulle ta dit. Många vägar bär upp på berget men ingen till just denna plats. Vi valde knappast rätt väg, för den vägen vi tog kan farbrorn knappast ha cyklat......



Hönshuset


Det var en himla massa bråte överallt och det låg säkert mer under snön. Den nerbrunna stugan stod kvar som den var, baracken stod där också och då den var öppen kikade vi såklart in. Inte speciellt fräscht.......Hittade medicinburkar med farbrorns namn på och konstaterade att han skulle fyllt hundra år i år.
Vidare mot hönshuset. Det var faktiskt riktigt trevligt om man nu bortser från bråten och smutsen. Sängen stod kvar, liten spis, diskbänk och över en stol hängde några gamla kläder. Kändes som han faktiskt bodde kvar i sitt hönshus även sen han fått baracken........



Nåväl, anledningen till besöket var ju även en geocache och vi följde hintens anvisning och tog var sin del. Här konstaterade jag att nu minsann börjar åldern ta ut sin rätt. Jag valde rätt del men såg inte den stora burken trots att den stod framför näsan på mig.



Sen var det dags för födelsedagsfika. Vi hittade en bänk som vi flyttade så den står under ett av alla gamla fruktträd.



Fin utsikt hade både vi och farbrorn en gång i tiden



Åter till bilen och vidare mot koundergång och Jättegrytan av billinge skatter

Vi stannade vid en vacker gammal stenbelagd väg som jag spanat in varje gång vi åkt till skara. Kul att få stifta närmare bekantskap med den!



Gpsen visade endast ca 250 meter från koundergången så vi bestämde raskt att det hinner vi innan vi måste hem. Det måste ju bara vara uppför backen här.......och lite till. Jomenvisst. Uppför världens backe, för att upptäcka att, oj då det är visst längre bort, mot nästa backe! Ner för den första backen, sista biten var en sådan där då man bara måste springa lite..... Så uppför nästa backe och där borde väl burken vara nånstans?! Undrar bara var grytan är nånstans, det verkar ju vara en helt ordinär kohage här uppanför krönet. Men jösses! Vilken GROP!!!!!!!!



Är det säkert att inte E.T landade här?????? En jättestor, helt rund grop mitt ute i kohagen. Om vi nu inte hade knatat uppför två backar innan så hade jag gett mig ner i denna med bara för att få uppleva känslan. Mäktigt! Hit blev det återbesök med pulka och barn någon vecka senare.
(ser ni barnen på kortet?)

Ökull heter en mystery cache som Lena spanat in för ett tag sedan. Detta lät spännande så vi gav oss av mot varnhemshållet för att komma till startpositionen. Det var något om att hitta en röd stuga med flaggstång där.........Hm, inte helt självklart visade det sig och den var inte riktigt i det formatet vi först trott.
Vi hittade ändå stugan till slut och sen började jakten! Det visade sig att herr Urk hela tiden låg ett steg framför oss. En av platserna vi undersökte var riktigt läbbig, dessutom visade det sig sedan att han inte ens varit där.
Lite olustigt var det att smyga omkring på området speciellt som det skulle vara under bevakning regelbundet, men den enda person vi såg var en äldre dam som var ute och promenerade, och hon var nog inte en av bevakningspersonalen.
Tyvärr var ett steg på rymmen, kanske glömde herr Urk att lämna kvar en ledtråd här, så vi gav oss av och stannade för fika en bit bort i stället. Man blir ju hungrig av burkjakt.....
Efter mailkontakt från CO kunde vi fortsätta vår jakt en annan dag. Denna gång med en signatur i loggboken.
Konstaterade då att vi valt vår fikaplats med omsorg förra gången, endast ca 30 meter från loggboken.......
En riktigt rolig cache jag kommer att minnas länge.........