pussel och bananer
På natten snöade det. Inget bra alls när man ska ut och cacha dan därpå. Allt blir ju så mycket svårare när det är inbäddat i ett vitt täcke.
Men vi gav oss av i allafall. I skövde fanns några frågetecken som vi ville räta ut så det fick bli förmiddagens program.
Först var det ett solur, Någonstans i Skövde # 7, som vi faktiskt hittade av en slump när vi letade minnesten en annan gång i skövde. Den gången var burken borta men nu var det en ny på plats.
Vidare bort till minnestenen vi letade efter när vi "snubblade" över soluret. Konstigt nog har jag åkt förbi denna sten tusentals gånger utan att se den, då den inte låg alls långt bort från mitt jobb. Jo, jag har sett den förresten, men jag tyckte den såg ut som ett elskåp så det var inget jag har ägnat någon tanke åt. Måste kännas som ett misslyckande när folk tar en minnesten man satt upp som ett elskåp......
Sen var det puzzeldags. Denna gång var det Puzzle Cache #2 som fick ett besök. Jag har varit där förut utan att lyckas så jag visste vad som väntade. Tålamod, pall och fika bar vi därför med oss
tålamod är en dygd och faktiskt, denna gång var turen på vår sida
Det var en lycka att kunna skriva i denna loggbok som dessutom blev U+L cache #700!
Grattis bästa geokompis!
Efter en välförtjänt fikapaus hade vi några minuter kvar innan vi måste åka hem.
Vad passade väl bättre än Max 5 min då?
Vi hade tidigare prövat några andra tankespår inte långt från sjukhuset men det visade sig att det inte var helt rätt. Nu följde vi ett annat spår som faktiskt ledde fram till en liten burk med vidare instruktioner. Fast nu snurrade vi till det för oss. Vi misstolkade informationen så det tog ett bra tag mer än 5 minuter att hitta loggboken, men en signatur blev det till slut. En rätt smart lösning var det också.
Så var det ju den arga bananen också.
Anade på väg dit vad som behövdes och mycket riktigt.
En av oss är mer höjdrädd så detta föll på min lott. Uppe i böjen satt en liten luring och när jag hade den i min hand insåg jag att det vara bara att klättra ner för att sen klättra upp igen. Loggboken var nämligen en blöt, stelfrusen historia som var omöjlig att skriva på. Fast det var rätt lättklättrat.......
Hittade dessutom ytterligare 5 traditionella burkar längs vägen. Inte så illa för en förmiddag med 5 cm nysnö på marken.
Men vi gav oss av i allafall. I skövde fanns några frågetecken som vi ville räta ut så det fick bli förmiddagens program.
Först var det ett solur, Någonstans i Skövde # 7, som vi faktiskt hittade av en slump när vi letade minnesten en annan gång i skövde. Den gången var burken borta men nu var det en ny på plats.
Vidare bort till minnestenen vi letade efter när vi "snubblade" över soluret. Konstigt nog har jag åkt förbi denna sten tusentals gånger utan att se den, då den inte låg alls långt bort från mitt jobb. Jo, jag har sett den förresten, men jag tyckte den såg ut som ett elskåp så det var inget jag har ägnat någon tanke åt. Måste kännas som ett misslyckande när folk tar en minnesten man satt upp som ett elskåp......
Sen var det puzzeldags. Denna gång var det Puzzle Cache #2 som fick ett besök. Jag har varit där förut utan att lyckas så jag visste vad som väntade. Tålamod, pall och fika bar vi därför med oss
tålamod är en dygd och faktiskt, denna gång var turen på vår sida
Det var en lycka att kunna skriva i denna loggbok som dessutom blev U+L cache #700!
Grattis bästa geokompis!
Efter en välförtjänt fikapaus hade vi några minuter kvar innan vi måste åka hem.
Vad passade väl bättre än Max 5 min då?
Vi hade tidigare prövat några andra tankespår inte långt från sjukhuset men det visade sig att det inte var helt rätt. Nu följde vi ett annat spår som faktiskt ledde fram till en liten burk med vidare instruktioner. Fast nu snurrade vi till det för oss. Vi misstolkade informationen så det tog ett bra tag mer än 5 minuter att hitta loggboken, men en signatur blev det till slut. En rätt smart lösning var det också.
Så var det ju den arga bananen också.
Anade på väg dit vad som behövdes och mycket riktigt.
En av oss är mer höjdrädd så detta föll på min lott. Uppe i böjen satt en liten luring och när jag hade den i min hand insåg jag att det vara bara att klättra ner för att sen klättra upp igen. Loggboken var nämligen en blöt, stelfrusen historia som var omöjlig att skriva på. Fast det var rätt lättklättrat.......
Hittade dessutom ytterligare 5 traditionella burkar längs vägen. Inte så illa för en förmiddag med 5 cm nysnö på marken.
Trackback
