Semester med bara 9 ben och två kryckor.......

I våras bokade vi en semesterresa. Inget konstigt med detta men just denna resa var meningen att bli lite av en billuffarresa i Tyskland-Danmark. Övernattning på 4 ställen var planerade i Sellin, Plön, Römö samt slutligen Malmö och vi skulle vara borta i 10 dagar. Allt var upplagt för en härlig resa!
MEN dagen innan vi skulle ge oss iväg upptäcktes det att makens stukade fot visst inte alls var stukad utan helt enkelt bruten. Han förärades med gips, två kryckor samt stränga förmaningar om att inte belasta foten ett endaste dugg.
Hm.......Helt plötsligt blev den välplanerade resan lite mer äventyrlig. Jag kan i princip 20 tyska ord och engelska är inte ett språk man har stor nytta av i tyskland precis. Danska är ju inte heller helt lätt att förstå.......
Dessutom var det ju bara en chaufför som kunde ratta bilen, en chaufför som i princip aldrig kört bil utomlands och deffinitivt inte på autobahn. Som tur är finns det ju en och annan cache man kan stanna vid för att sträcka på benen. Maken kunde ju inte ta sig speciellt långt på sitt enda ben så han parkerades ofta på en sten medans jag traskade iväg själv eller tog med barnen som hjälp.
Detta var ju inte en cachingresa egentligen, men ett par cacher som vi besökte förtjänar ett omnämnande.
Rya Kyrkoruin II (inte i stenmuren)
 
 
På väg ner mot Trelleborg där vi skulle åka på färjan till Sassnitz behövdes ett par bensträckarpauser. Jag hade laddat in ett par cacher i gpsen innan men ingen i dessa trakter. Däremot kom jag ihåg sen en tidigare resa att det skulle finnas en gömma just vid denna kyrkoruin. En riktigt fin ruin och ett perfekt stopp, men då jag fortfarande bär omkring på en osmart telefon så var inte den till någon hjälp. Spanade runt lite grann och minsann, visst hittade jag cachen, enbart på känsla att den kanske borde vara där. Inte helt fel!
 
Die Wilhelmstraße
 
 
Inte långt från vårt hotell i Sellin låg denna gata med imponerande gamla hus. Dessutom en mycket bra gömma som tyvärr mugglades senare samma dag jag loggade den. Hoppas den kommer tillbaks i samma skepnad!
 
 Rügener Schreibkreide
 
 
Detta var en cache jag hade planerat på hemmaplan. Enligt Google translate så verkade den kul och det var ju ett vackert ställe! MEN, det visade sig att med den handikappade maken var det helt otänkbart, alldeles för långt att gå (ca 2-300 meter) och dessutom körde vi fel då jag i all stress som blev dagen innan resan inte hann ladda ner några kartor i gpsen. Vi hamnade 150 meter från cachen, men det turkosa var emellan.....
 
Sen körde vi på bilgpsen mot Prora. Underbara gamla kullerstensvägar som ingen riskerar att köra för fort på iallafall.
 
 
20 km i timman kändes som racerfart på dessa vägar!
 
Prora!
 
 
Ett imponerande byggnadsverk som var tänkt som semesteranläggning för uppemot 20 000 personer.
6 km längs stranden sträckte sig denna byggnad.
Vi loggade en cache här: Die Dose am Baum. En klättercache som mellansonen inte hade så mycket emot att hjälpa mor med!
Efter loggningen åkte vi till södra Prora där vi såg utställningen och sen hoppade på ett litet minitåg som vi i vår enfald trodde skulle visa oss runt denna enorma anläggning. Det gjorde den inte........
Vi hamnade i Binz. Det var ändstation och dessutom dagens sista tåg. Hm.....
Bilen stod parkerad 5 km bort i Prora! Dit går man inte, speciellt inte om en måste hoppa på ettt ben.
Men allt löser sig, Som tur var fanns även lokalbussar!
 
Ein Haus steht Kopf
 
 
Cachen i säg var inte speciellt imponerande men att komma in här var helt klart annorlunda!
 
Barn sägs ju vara högt och lågt men såhär brukar inte mina vara så ofta i allafall!
 
 
 
Alleer är något som det finns gott om på Rugen. Dessutom bokskog.
 
 
Väldigt många av vägarna är kantade av just alleer och det är rätt mysigt.
 
 
Deutsche Alleenstraße
Denna cache var en rejäl hyllning till dessa och den var en gömma som fått många poäng. Till och med gråsuggorna gillade den. En arbetad gömma!
 
TB-Hotel "Am Strom" *****
561 favoritpoäng och en gömma jag sett på bild tidigare så här bryr jag mig inte om att jag lägger ut en spoilerbild. Riktigt snygg gömma.
 
När vi parkerade bilen stod en annan bil redan där med ett pensionärspar som traskade omkring strax intill.
Aha, andra geocachare tänkte jag men icke. Mannen gick med minst sagt konstiga steg längst den lilla vägen och jag insåg att han inte alls var geocachare, han tränade dans!
Dansträning kan ta tid, efter att ha väntat ett tag och efter att ha övervägt mugglarrisken traskade vi fram, angrep elskåpet och de tittade nog ganska förvånat på oss. Förklara var ju ingen ide, Maken kan visserligen betydligt mer tyska än jag men......
Skulle tro att de gick fram efter att vi åkt bara för att spana in vad i hela friden vi gjort!
Kanske det finns några nya tyska geocachare med dans som andra intresse nu.
 
 
Plön var en fin liten stad omgiven av ett antal sjöar. Dessutom fanns där ett imponerande slott där danska kungafamiljen en gång hade sitt sommarresidens.
 
 
På slottsbacken fanns lustigt nog ingen cache placerad men väl en earthcache
Plöner See (Plön Lake)
 
 
Tar jag mig bara tid att klura ut vad jag ska svara på frågorna så hoppas jag även logga denna cache så småningom.
 
Eartcacherna är oftast placerad vid något som är sevärt. Så även denna cache:
Highest Point of Rømø.
 
Römö är en rätt platt ö så det högsta berget var endast 19 m.ö.h. Berg var väl kanske att ta i, det hela var väl snarare en sanddyn men fin utsikt var det iallafall.
 
 
 
Så till en av de märkligare platserna vi kommit till:
Brainwork
 
 
Många platser hade man ju inte hittat om det inte vore för geocachingen och detta är ett sådant. Ett fantastiskt ställe som vi kunnat stanna länge på om det inte hade börjat regna.
 
En man som hette Arne hade här, mitt på en äng, minst sagt lantligt, byggt en slags "lekplats för hjärnan".
En hel massa klur och lurigheter fanns här samlat på en liten yta och inte en människa syntes till.
Sönerna kastade sig över härligheterna medans mor letade efter loggboken.
 
 
Jag vågade mig inte på alltför avancerade saker, man var ju tvungen att återställa dem sen också och ibland är det ju svårare än att lösa själva problemet.
 
I Sverige var det ju även läge för några bensträckarpauser på väg till kungslena igen.
Tall #1 var av ett slag som jag sett flera av innan men just denna var ändå lite annorlunda och kul.
Skönt att vara hemma igen och jag är helt övertygad, semester med gips och kryckor i bagaget är inte att rekommendera, men det blev ändå en bra resa vi kommer att minnas länge.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0