geoaventyrskaraborg

 

 

Regnet öser ner denna morgon. Jag som verkligen hade jättebehov att få komma ut på en georunda. Äsch, säger Lena, vi kan väl alltid ta några cacher och sen sätta oss på ett fik och prata, något som inte lät helt fel det heller.

Ska jag ta på mig regnkläder och stövlar? Nej, jag avskyr ju verkligen stövlar så de packades ner i en påse i stället, tillsammans med ombyte extrakläder för det vräkte ju ner ute med regn. Gav mig iväg och möter upp Lena(som är iförd hel regnmundering) i Falköping. Lustigt nog hade regnet upphört och himlen var t.o.m lite, lite blå på en fläck.

Mot Ulricehamn! Jag hade sett ut två cacher som stod på min önskelista.

 Vädersholm var den första!

 

 

 Vädersholm, medeltida borg i Södra Vings socken, nämns första gången i historien 1378. Innahavare då var Heine Snakenborg. Han var en anhängare till den dåvarande svenske kungen Albrekt av Mecklenburg. Men efter slaget vid Åsle 1389 sålde Snakenborg borgen till drottning Margareta, som donerade den till Gudhems kloster 1392. Under medeltiden låg borgen ute på en ö i sjön Mogden men en sänkning av vattenståndet har idag gjort det till en halvö. Av borgen idag syns tre kullar med rester av byggnader. På den första kullen som är den högsta låg det centrala borgtornet. Detta var troligtvis anläggningens enda byggnad helt i sten. På den mellersta kullen finns rester av en källare under ett större trähus och på den yttersta kullen rester av en stor träbyggnad som kan ha varit borgherrens bostad. Borgen förföll troligen redan under 1400-talet.

 

Nu har den lilla blå fläcken på himlen utökats så att solen visar sig. Underbart! Hagen hålls öppen av får men de var inte speciellt sällskpliga.

Det var en väldigt vacker plats.

 

 

 

Strax intill gick den gamla järnvägen, som idag är omgjord till cykelbana. Här går stigen åter mot parkeringen.

 

Högafors råkade vi passera på vår väg och det är ju inte så lätt att bara åka förbi en cache.....

Ett riktigt vackert ställe här också.

 

 

1768 påbörjades här bovintillverkning, koniska rullar för spinneri.

Sedermera byggdes en snickeriverkstad som drevs med vattenkraft. 1960 upphörde denna snickerifabrik. Boningshuset blev sommarbostad fram till 1986 då nuvarande ägare Anders Lund köpte stället.

Anders har lagt ner ett mycket stort arbete på gården som nu har ett parkliknande utseende med dammar och små öar. Han utnyttjar Viskan och har ett eget kraftverk som försörjer gården med el.

Nästa ställe som vi bara råkade åka förbi var Bogastugan.

Även detta ställe en riktig idyll!

 

 

 

 Södra Vings Hembygdsförening bildades 1961 och i samband med det så fick föreningen Boga gårds gamla stuga av Viskans Kraft AB. Tidigare stod stugan vid Vings Kvarn men flyttades mellan 1961 och 1963 till sin nuvarande placering vid Tolkabro då den också fick namnet Bogastugan. Idag finns det ett flertal byggnader på platsen med bl.a en ladugård och en smedja. Södra Vings Hembygdsförening är en aktiv förening som bl.a. ordnar med nationaldags och midsommarfirande årligen. Strax intill Bogastugan slutar sjön Tolken och övergår till ån Viskan som rinner via Borås och Kinna/Skene för att så småningom nå havet strax norr om Varberg.

 

Så vidare till dagens andra huvudmål! Well's ruin.

Det är ju något särskilt med kyrkoruiner.........

 

 

Kyrkan byggdes troligen under senare delen av 1100-talet, men på hösten 1893 stod den nya kyrkan färdig och då lämnades den gamla att förfalla. 1933 påbörjades arbetet med att restaurera och säkra den återstående ruinen och det firas fortfarande en del sommargudstjänster här. På kyrkogården runt kyrkoruinen räknar man med att det finns omkring 13000 gravar. Enligt sägen fick gravgrävarna rikligt med brännvin att dricka inför och under arbetets gång. Kyrkogården var trång och Brynnebäckens vattennivå betydligt högre än idag. Det hände att nygrävda gravväggar rasade samman och gravarna fylldes med vatten och flytande kistor. Flertalet av kyrkans inventarier används nu i den nya kyrkan strax intill.

Undrar just om antalet gravar verkligen stämmer eller om det smugit in en nolla för mycket........

Rätt otäckt med flytande kistor tycker jag ändå.

 

 

Den nya kyrkan sedd från den gamlas fönster.....

 

 

 

Så var det då dags för en liten adrenalinkick........

 

Precis när jag skulle logga burken kom en dam förbi, stannade och såg mycket undrande ut, något jag iochförsig har full förståelse för.......

 

 

Så tog hon mod till sig och frågade om vi tappat något......

Hm, sannolikheten att något man tappar här, stannar här och inte far i vattnet är noll såvida det inte har en jättemagnet fastsatt.

 

 

Vi berättade vad vi gjorde, men jag skulle gärna vilja höra hennes version av detta när vänninorna får veta sen.

 

Så var det då dags att ta den där fikan vi skulle fördriva vår regniga förmiddag med. Det visade sig att de hade riktigt bra dagens lunch så vi avnjöt det istället, även denna utomhus.

 

 

Lättrimmad, pocherad torskrygg med räkrisotto var inte fel.

Dags att vända åter hemåt, inte en droppe regn fick vi, vem kunde tro det i morse.

En alldeles underbar tur som gav massor av energi till oss båda!