Bestiga K2, möte med näcken och flitiga bävrar.
Vristulven och skogarna däromkring gav mersmak!
Dagen innan midsommar bokade vi in ett återbesök.
Solen strålade från en klarblå himmel och temperaturen landade nånstans runt 22 grader på eftermiddagen.
Vi startade dock dagen med att ta de sista gömmorna på milen:
Vägen fram till Mil#Järnstolpen började så här fint.
Dagen var ju redan rätt varm trots att klockan inte var alltför mycket. Skulle vi orka bestiga K2?????
Mil#K2=Moberget.
Här ser man 68% av gamla Skaraborgs län, "tyckte nog att berget var 100 m högre förr men det kanske har krympt" som Eloserik skriver.
Jag är glad att vi vågade oss på det hela.
Inte speciellt svårt att ta sig ditupp och så fint däruppe!
Lite "tivedsnatur" kändes det även som häruppe
Kinneskogen Sten # 01 Åmunsviken
Här var egentligen en gränssten men det som verkligen imponerade på oss var dessa otroligt tjocka träd som bävrarna satt tänderna i. Undrar så vad de tänkt använda detta bamseträd till.......
Vi passade på att följa den oftast riktigt fina stigen längs vristulven norrut från denna gömma.
Så vackert det var!
1978 med dagens bästa hint: obamas nedre regioner
Utsikten över sjön var härlig här med!
Stigen var lättvandrad men några passager var dock lite mer äventyrliga.......
Vidare till Vristulven # Branthall.
Här mötte Titti näcken.......
Inte bara vi som uppskattade detta ställe.
Vi höll på att trampa rakt ner på en solbadande mans picknickfilt och han var inte av den frusna typen.....
Många vackra vyer blev det och vi avslutade dagens tur
med en välbehövlig fika här: Vristulven # Svartvik
Kaffe, saffransbullar och kardemummakaka med rabarber satt inte helt fel efter denna tur med 22 000 steg.
Vristulven!
I Eloserikland finns många cacher.
Det är tur det för det är fint ute i skogarna där. Nu var det vristulven tillsammans med Titti som stod på eftermiddagens program.
Undrar om posten levereras med båt här.......
Vädret var vackert och vi styrde ner mot vristulvens strand.
Kan man bli annat än glad när man möts av en sådan här vy!
Här passade vi på att fika innan vi gav oss på en tur efter strandkanten.
Fram till Vristulven # Uddevadsviken var det lätt promenerat sen blev det stundtals lite mer utmanande.
Vi följde strandkanten in till Vristulven # Kopinaudden
Här vände vi inåt land igen mot Mil#Sjöutsikt
Nog var det sjöutsikt därifrån skulle jag tro.
Där jag var fanns det alldeles för många granar i vägen för att jag skulle kunna se sjön.
Stigen måste inte vara en av de mest välanvända för det var stundtals rätt igenväxt. Synd för det var en fin runda. Vi avslutade turen med att gå 150 meter mot Vristulven # Vraket på den väg som min gps tyckte var den bättre vägen ner mot parkeringskoordinaterna.......
Tur att vi hade gpsen med så vi visste var stigen var........
Dessa metrar var dagens mest ansträngande och det var alldeles underbart att åter få se denna underbara vy vid parkeringen..
Det är tur det för det är fint ute i skogarna där. Nu var det vristulven tillsammans med Titti som stod på eftermiddagens program.
Undrar om posten levereras med båt här.......
Vädret var vackert och vi styrde ner mot vristulvens strand.
Kan man bli annat än glad när man möts av en sådan här vy!
Här passade vi på att fika innan vi gav oss på en tur efter strandkanten.
Fram till Vristulven # Uddevadsviken var det lätt promenerat sen blev det stundtals lite mer utmanande.
Vi följde strandkanten in till Vristulven # Kopinaudden
Här vände vi inåt land igen mot Mil#Sjöutsikt
Nog var det sjöutsikt därifrån skulle jag tro.
Där jag var fanns det alldeles för många granar i vägen för att jag skulle kunna se sjön.
Stigen måste inte vara en av de mest välanvända för det var stundtals rätt igenväxt. Synd för det var en fin runda. Vi avslutade turen med att gå 150 meter mot Vristulven # Vraket på den väg som min gps tyckte var den bättre vägen ner mot parkeringskoordinaterna.......
Tur att vi hade gpsen med så vi visste var stigen var........
Dessa metrar var dagens mest ansträngande och det var alldeles underbart att åter få se denna underbara vy vid parkeringen..
Blåa gubbar, gröna gubbar och en enorm.........
Karlsborg är en militärstad. För ett antal år sedan så avvecklades militärverksamheten rejält i staden men det märkte då inte vi av precis.
Vi började dgen med ett besök på fästningen.
Det är en väldigt fin plats som är väl värd ett besök. Många sådana här små trånga portar finns det.
Det var vid Vanäs Udde - StormGallret som det höll på att gå riktigt illa.......
Inte bara en blåbubbe höll det på att bli här utan närmare 40 stycken. Som tur var sprang de vidare.....
Strykjärnet var en annan bra cache här ute.
Här fick vi se en kaponjär (som jag ju givetvis visste precis vad det var.....)
Den hade i allafall formen av ett gigantiskt strykjärn.
Garnisonskyrkan var nästa cache att rekommendera.
Här var det inga blå gubbar som ställde till det, däremot gröna.....
Det var en blåsig dag så fika vid strandkanten var inte tänkbart.
Vi åkte in i skogen för att ge oss på Hammarnäsets Torp 1 Melins.
En serie cacher som berättar om numera gamla försvunna torpställen.
Kul. Här trodde vi nog vi skulle kunna fika men myrorna ställde till det.
Vi vandrade vidare tills Lena blev AKUT KAFFESUGEN!!!!!
Här var det i allafall torrt och myrfritt, om än lite udda val av fikaplats.......
En gigantisk asfaltsplätt där det förut varit gamla mobförråd. Men kaffe smakar ju alltid gott!
Fallos i Skogen Dagens märkligaste plats. HUR HITTAR MAN DENNA MITT UTE I SKOGEN, kan jag bara undra?????? Jo vi letade ju efter en burk men hur gjorde cacheägaren????
Hade skogsarbetarna tråkigt tro?
Dagens bästa gömma var helt klart "Galgabacken"
En riktigt kul gömma med humor. Rekommenderas starkt!
Dags att bege sig hemåt, men först några på hemvägen.
Jul i Karlsborg 10 - Hamnen. Ja, denna gömma var disablad, det upptäckte vi när vi var framme vid koordinaterna, men det gav oss dagens gapskratt ändå. Jag stannade för att ta detta kort. Vackert med fästningen i bakgrunden. Massor av blommande lupiner var här också och det tycker jag om.
Måste ju bara ta ett kort till mot vattnet och Lena traskar i förväg.
Plötsligt ser jag något i ögonvrån. Lena går ner på knä och jag tänker:
"oj, har hon redan hittat den?" men hon fortsätter neråt och försvinner helt och hållet i vegetationen.
Inte var det en gömma inte, däremot ett gigantiskt hål som var väl maskerat av all växtlighet.
En enorm kullerbytta blev resultatat och som tur var gick den bra.
Vi gick den fina asfalterade vägen tillbaks till bilen.
Fast hade vi sett den innan så hade vi ju inte skrattmusklerna fått jobba så.
2000
Milstolpar är det något speciellt med.......
Att ha varit på 2000 olika platser för att plita ner sin signatur i en liten plastburk är egentligen rätt galet, men jag lovar, nästan alla platser jag besökt har jag uppskattat på ett eller annat sätt.
Alla cacher är inte bra men väldigt, väldigt många har en tanke bakom, någon har lagt ner tid och energi för att vi andra ska få chansen att komma till just denna plats.
Även cacher bakom ett elskåp som inte har något speciellt att berätta fyller ju sin funktion, om inte annat så har jag iallafall fått lite frisk luft och i de flesta fall även trevligt sällskap under loggandet.
Dessutom så har jag ju även fått en pinne till i statistiken för att få ytterligare ett favoritpoäng att dela ut.
Är det något jag gillar så är det ju det här med favoritpoäng. Ska man på en tur, speciellt om barnen ska med, så är det favoritpoängscacherna som gäller! Tycker jag har kroniskt ont om favoritpoäng att dela ut, kanske för att jag ofta väljer just gömmor som tidigare fått poäng när jag planerar rutter.....
Åter till loggandet av cache nr 2000. Jag har spanat lite vilken som skulle få bli denna milstolpe.
Efter moget övervägande blev det så Det första man blir blind på är ...#1.
Vi brukar alltid åka på skolavslutningspicknick. Tyvärr brukar ju alltid skolavslutningen av någon lustig anledning alltid vara iskall och regnig så de senaste åren har picknicken intagits vid vårt köksbord men i år så sken solen och det var riktigt varmt.
Direkt efter kyrkan gav vi oss av mot Karleby.
Det finns två "det första man blir blind på är..." cacher och eftersom vi tagit den andra så hade jag en aning om vad vi kunde vänta oss.
Javisst, Det var en mycket bra gömma. Ungefär vad vi förväntat os och ändå inte......
Helt klart en värdig milstolpe!
Vi åkte vidare ut mot Lidköping.
Beowulf var en intressant plats.
Att ha varit på 2000 olika platser för att plita ner sin signatur i en liten plastburk är egentligen rätt galet, men jag lovar, nästan alla platser jag besökt har jag uppskattat på ett eller annat sätt.
Alla cacher är inte bra men väldigt, väldigt många har en tanke bakom, någon har lagt ner tid och energi för att vi andra ska få chansen att komma till just denna plats.
Även cacher bakom ett elskåp som inte har något speciellt att berätta fyller ju sin funktion, om inte annat så har jag iallafall fått lite frisk luft och i de flesta fall även trevligt sällskap under loggandet.
Dessutom så har jag ju även fått en pinne till i statistiken för att få ytterligare ett favoritpoäng att dela ut.
Är det något jag gillar så är det ju det här med favoritpoäng. Ska man på en tur, speciellt om barnen ska med, så är det favoritpoängscacherna som gäller! Tycker jag har kroniskt ont om favoritpoäng att dela ut, kanske för att jag ofta väljer just gömmor som tidigare fått poäng när jag planerar rutter.....
Åter till loggandet av cache nr 2000. Jag har spanat lite vilken som skulle få bli denna milstolpe.
Efter moget övervägande blev det så Det första man blir blind på är ...#1.
Vi brukar alltid åka på skolavslutningspicknick. Tyvärr brukar ju alltid skolavslutningen av någon lustig anledning alltid vara iskall och regnig så de senaste åren har picknicken intagits vid vårt köksbord men i år så sken solen och det var riktigt varmt.
Direkt efter kyrkan gav vi oss av mot Karleby.
Det finns två "det första man blir blind på är..." cacher och eftersom vi tagit den andra så hade jag en aning om vad vi kunde vänta oss.
Javisst, Det var en mycket bra gömma. Ungefär vad vi förväntat os och ändå inte......
Helt klart en värdig milstolpe!
Vi åkte vidare ut mot Lidköping.
Beowulf var en intressant plats.
Skalundahögen (65 m i diameter, 7 m hög) är Västergötlands största gravhög, möjligen tillkommen på 500-talet. Från toppen har man en god utblick ut över bl.a. Främmestadfjorden i Dalbosjön. Vid den tid då här inte fanns några träd som skymde kunde man se Kinnekulles silhuett borta i öster.
Gravhögen har av Birger Nerman utpekats som den sannolika platsen där Beowulf, en gaetisk kung, skulle ligga begraven "i en stor gravhög med drakens skatter, överblickande havet".
Sommarlov!!!!!!!!
Dagens sista gömma var även den en mycket bra cache!
"The Wicked Uncles" - Stenhusbacken 
Här kan man göra en resa genom Sveriges historia från forntid fram till 1900-tal. Området är ett av Västergötlands större gravfält med över 100 synliga gravar. Under ungefär 3 000 år har bönderna i trakten begravt sina döda här. Vilket är mycket ovanligt att ett och samma ställe har använts under så lång tid. Som ett resultat av detta finns här en mängd olika gravlämningar som exempelvis högar, domarringar och en hällkista.
Ett myckert vackert gravfält med en riktigt kul multi.
Här gällde det att använda en kodnyckel. Riktigt kul!
Nu lär det väl ta ett tag tills det blir dags för nästa milstolpe......
Fem flugor på hökensås
På Hökensås finns många flugor!
Idag har vi iallafall lyckats smälla fyra stycken samtidigt!
Caching Camp #12 - Fem flugor i en smäll
Hade jag bara varit lite, lite bättre på soduko så hade vi även kunnat logga alla fem..........
En bra plats att räkna på tyckte Lena, vi andra tyckte det fanns bättre platser.....
Nu blev det bara fyra flugor smällda men vad gjorde väl det! Kanske blir det återbesök på väg nån annanstans nån annan gång.......
Caching camp-11 har sysselsatt oss en hel del de sista veckorna. En mycket bra serie cachar i helt underbar Hökensåsnatur.
Det förvånade åtminstone mig att det fanns så oerhört många små sjöar nästan överallt och dessutom hr jag upptäckt att blommande myrar är otroligt vackra även de.
På väg från Caching Camp #3 - Myren. En gömma jag faktiskt varit lite bekymrad inför men det var ju inga problem, bara man har långa ben........
Många mystar fanns det här och flera har vi klurat ut på hemmaplan men några var man tvungen att hitta nyckel till.
Idag var det så dags att "knyta ihop" säcken och bege oss dit en avslutande gång samt hitta nycklarna.
Solen sken och det var en helt underbar tur.
En del gömmor var lätta andra lite mer utmanande......
Hungriga blev vi även idag och efter att ha fått rätt temperatur högg vi in på goda rabarberbullar.
Några gömmor är fortfarande kvar även efter detta så det kan nog hända att vi tar vägen förbi en annan gång men nästa cachingcamptur lär definitivt gå till cachincamp-12 i stället.
Idag har vi iallafall lyckats smälla fyra stycken samtidigt!
Caching Camp #12 - Fem flugor i en smäll
Hade jag bara varit lite, lite bättre på soduko så hade vi även kunnat logga alla fem..........
En bra plats att räkna på tyckte Lena, vi andra tyckte det fanns bättre platser.....
Nu blev det bara fyra flugor smällda men vad gjorde väl det! Kanske blir det återbesök på väg nån annanstans nån annan gång.......
Caching camp-11 har sysselsatt oss en hel del de sista veckorna. En mycket bra serie cachar i helt underbar Hökensåsnatur.
Det förvånade åtminstone mig att det fanns så oerhört många små sjöar nästan överallt och dessutom hr jag upptäckt att blommande myrar är otroligt vackra även de.
På väg från Caching Camp #3 - Myren. En gömma jag faktiskt varit lite bekymrad inför men det var ju inga problem, bara man har långa ben........
Många mystar fanns det här och flera har vi klurat ut på hemmaplan men några var man tvungen att hitta nyckel till.
Idag var det så dags att "knyta ihop" säcken och bege oss dit en avslutande gång samt hitta nycklarna.
Solen sken och det var en helt underbar tur.
En del gömmor var lätta andra lite mer utmanande......
Hungriga blev vi även idag och efter att ha fått rätt temperatur högg vi in på goda rabarberbullar.
Några gömmor är fortfarande kvar även efter detta så det kan nog hända att vi tar vägen förbi en annan gång men nästa cachingcamptur lär definitivt gå till cachincamp-12 i stället.
Ännu mera Kinnekulle!
Jodå, kinnekulle är vackert och det ligger lagom långt bort för att man inte ska ha hunnit plocka berget på cacher helt och hållet så vi ville allt ta en liten tur däråt till.
Tänk, jag har inte varit på Kinnekulle på flera år, så plötsligt åker man dit fyra gånger på mindre än två månader. Så det kan bli ibland.......
Ett av de första ställena vi besökte under dagen var Kållängens Tingshus.
En fridfull plats där det faktiskt verkar vara en hel del aktiviteter fortfarande.
Kållängens tingshus ligger vid den gamla sträckningen av riksvägen mellan Götene och Lidköping. Kållängens (stavas även Kollängen) gästgiveri i Husaby socken var tingsställe i Kinnefjärdings tingslag från och med 1661, men enligt domboken hölls det första tinget här redan 1653.
Idag var det ett vandrarhem intill.
Källby hallar
Tänk, jag har inte varit på Kinnekulle på flera år, så plötsligt åker man dit fyra gånger på mindre än två månader. Så det kan bli ibland.......
Ett av de första ställena vi besökte under dagen var Kållängens Tingshus.
En fridfull plats där det faktiskt verkar vara en hel del aktiviteter fortfarande.
Kållängens tingshus ligger vid den gamla sträckningen av riksvägen mellan Götene och Lidköping. Kållängens (stavas även Kollängen) gästgiveri i Husaby socken var tingsställe i Kinnefjärdings tingslag från och med 1661, men enligt domboken hölls det första tinget här redan 1653.
Idag var det ett vandrarhem intill.
Källby hallar
Jag gillar gravfält och här fanns det dessutom ett par imponerande runstenar!
Den norra stenen är hednisk. Den kan föreställa asaguden Tor som knyter sitt berömda styrkebälte "meginjordr". Det saknas dock Tors mest kända attribut, hammaren Mjölner, men den kan ha funnits på en nu mer avbruten del av stenen.
Denna Södra stenen är kristen och har ett kors. Genom att ställa stenarna mot varandra blev de en symbol för kampen mellan hedendom och kristendom på 1000-talet.
Så vidare till Smittan
Kolerakyrkogården, Skattegården, Skeby.
Kolera kom till Sverige på 1830-talet. Värst drabbades städerna.
I Källby pastorat dog 52 personer i denna sjukdom mellan 1830-1880.
Ungefär en tredjedel begravdes här.
Kolera eller vattusot, som det kallades på 1800-talet, är en mycket
smittsam tarmsjukdom. På grund av den stora smittorisken valdes
denna plats till begravningsplats. På 1800-talet kallades detta område
för Himmelsgårdsliden.
En fin plats som väl förtjänade en cache!
Bestorp den försvunna Herrgården
Under tidig medeltid donerades Bestorp till biskopsgård för biskopen i Skara stift.
Vid reformationen 1527 miste kyrkan många av sina gårdar och många vandaliserades och fick förfalla. Då kyrkan inte längre förvaltade Bestorp kom den att skänkas till olika adelssläkter.
Manbyggnaden uppfördes 1840 och därvid också de stora stenlagda gårdarna vars murar ännu kvarstår till takhöjden.
Numera ägs Bestorp av Råbäcks bruk och sköts i sambruk med övriga gårdar under Råbäck. Idag kvarstår endast en ruin som minne över den stora fina gården.
Ojojoj! Vilka ruiner! Men det märks att det var ett tag sedan en kossa trampat omkring härinne!
Undrar så varför den här fina herrgården övergavs!
Stenbrottet (FreddyKarma #4)
I stenbrottet kan man se 40 meter av Kinnekulles mäktiga lager av kalksten, den s.k. ortocerkalken. I stenen syns fossil av bläckfiskar och kräftdjur som levde i havet för 400 miljoner år sedan, då bergarten bildades. Kalkstenen avsattes under ca 50 miljoner år (1 mm per 1000 år). Den är tydligt skiktad och olika färgad på olika nivåer, grå, gröngrå eller rödbrun. Dessa skikt är av olika kvalitet och har använts för olika ändamål. Den undre rödstenen har brutits för cementtillverkning och kalkbränning. De övriga lagren är gråsten eller täljsten, övre rödsten och leversten.
Så vackert det ändå är här!
Som vanligt när vi är ute och cachar så är det jag som blir hungrig först.
En bra fikaplats hittade vi iallafall.
Att det sen låg en cache en bit bort gör ju heller ingenting!
Utsikten
Kinnekulle Barndomsminne #1
gpsen ville ha ut oss på förbjudna små grusvägar för att komma till denna gömma!
Klart man lyder en sådan uppmaning......
Efter att ha skumpat omkring en bit på den vägen kommer vi till en vägbom (som tack och lov är öppen) och utanför den går en stor, fin asfaltsväg och dessutom ligger en camping här med denna fina utsikt.
Tror vi kunde valt en bättre väg, men några fina barndomsminnen fick vi ta del av tack vare detta!
Vackert väder hade vi, funderar just på om det inte är en annan klimatzon här för solen verkar alltid skina på kinnekulle!
Berget har fortfarande några gröna små lådor oöppnade men de får vänta till tidigast hösten. Kan ju vara fint här då med och har vi tur kan det ha kommit fler gömmor till dess!
Manbyggnaden uppfördes 1840 och därvid också de stora stenlagda gårdarna vars murar ännu kvarstår till takhöjden.
Numera ägs Bestorp av Råbäcks bruk och sköts i sambruk med övriga gårdar under Råbäck. Idag kvarstår endast en ruin som minne över den stora fina gården.
Ojojoj! Vilka ruiner! Men det märks att det var ett tag sedan en kossa trampat omkring härinne!
Undrar så varför den här fina herrgården övergavs!
Stenbrottet (FreddyKarma #4)
I stenbrottet kan man se 40 meter av Kinnekulles mäktiga lager av kalksten, den s.k. ortocerkalken. I stenen syns fossil av bläckfiskar och kräftdjur som levde i havet för 400 miljoner år sedan, då bergarten bildades. Kalkstenen avsattes under ca 50 miljoner år (1 mm per 1000 år). Den är tydligt skiktad och olika färgad på olika nivåer, grå, gröngrå eller rödbrun. Dessa skikt är av olika kvalitet och har använts för olika ändamål. Den undre rödstenen har brutits för cementtillverkning och kalkbränning. De övriga lagren är gråsten eller täljsten, övre rödsten och leversten.
Så vackert det ändå är här!
Som vanligt när vi är ute och cachar så är det jag som blir hungrig först.
En bra fikaplats hittade vi iallafall.
Att det sen låg en cache en bit bort gör ju heller ingenting!
Utsikten
Kinnekulle Barndomsminne #1
gpsen ville ha ut oss på förbjudna små grusvägar för att komma till denna gömma!
Klart man lyder en sådan uppmaning......
Efter att ha skumpat omkring en bit på den vägen kommer vi till en vägbom (som tack och lov är öppen) och utanför den går en stor, fin asfaltsväg och dessutom ligger en camping här med denna fina utsikt.
Tror vi kunde valt en bättre väg, men några fina barndomsminnen fick vi ta del av tack vare detta!
Vackert väder hade vi, funderar just på om det inte är en annan klimatzon här för solen verkar alltid skina på kinnekulle!
Berget har fortfarande några gröna små lådor oöppnade men de får vänta till tidigast hösten. Kan ju vara fint här då med och har vi tur kan det ha kommit fler gömmor till dess!
Hökensås igen!
Caching camp är beroendeframkallande. Att traska fram i den underbart vackra naturen ger åtminstone mig ro i själen....... Massor av fågelkvitter gör ingen ledsen heller.
Förmiddagen har varit full av naturupplevelser. Vi har sett en hund som lekt chaufför i husses husbil, en ekorre, två getter som troligen rymt från sin hage samt hittat två bebodda geoholkar. Hoppas innerligt att ungarna överlevde tidigare cachingbesök......
Dessutom såg vi en rådjursmamma med två minimala små rådjursungar skutta över vägen. Det var de minsta rådjur jag någonsin sett, de kan inte ha varit mer än nån dag gamla.
Dagen började annars med att vi på den krokiga vägen ner mot cachingcamp hamnade bakom en gigantisk överlastad timmerbil. Den vinglade rejält i varje kurva och höll inte riktigt den hastighet vi hade tänkt oss.
Vilken tur att Skyttevärn ? låg som en liten avstickare från huvudvägen. Dit åker vi.
Milde moses vilken mast. Enligt tidigare loggar ska den ha byggts i samband med att TV-nätet byggdes ut på 60talet. Undrar om det finns nån verksamhet här nu.........
Ett häftigt ställe mitt ute i skogen!
Timmerbilen var nu borta och vi fortsatte vår väg ner mot CC11.
Först startade vi med en multi.
Caching Camp #26 - Linslus
En väldigt annorlunda cache som jag tyckte var riktigt kul. Att sen min gps tyckte att slutgömman skulle ligga i södra Afrika gjorde det hela lite mer spännande. För inte kan det väl vara mitt fel att den hade bytt till S i stället för N!
Vi fortsatte utåt i vildmarken.
Caching Camp #23 - The last Frontier.
Vår bil tog oss faktiskt nästan ända fram. Underbart för det blev en del traskande för oss ändå.
Detta var en fantastiskt vacker plats.
Fågelmamman som bosatt sig i geoholken måste också ha gillat läget för cacharna innan oss råkade tappa ut fågelungar och allt när loggboken skulle signeras. Ungarna petades försiktigt in i holken igen och loggboken fick plats i ett träd bredvid i stället.
Vi har nu varit i närkontakt med fågelfamiljer båda två så det räcker för ett par år framöver, fast så länge vi envisas med att öppna fågelholkar och sticka in näsan i små trånga utrymmen så var det nog inte sista gången......
Så till dagens riktiga utmaning. Det var ju det här med grader celcius och kelvin. Vi räknade och fick fram en trolig plats. Travade dit en halv km i uppförsbacke och hamnade på ett hygge. Hm, gömma en mikro på ett hygge???????
Vi letade en stund och gav upp och passade på att fika i stället.
Mätta och belåtna räknade vi om och beslöt oss för att testa den varianten också. Då hamnade vi i raka motsatsen. Riktig snårskog som vi knappt kunde se handen framför oss i. Kändes inte heller helt logiskt.
Nåväl. Vi gav upp för denna gång och beslöt oss för att leta upp nästa bebodda holk.
Underbar promenad fram till gömman men ack så backig......En rejäl grop var det.
Denna loggbok var fastsatt under holken så det var inga problem att logga utan att störa här inte.
Sen tog vi den plattare vägen tillbaks till bilen.......
Sen en kort liten sväng på en vandringsled.......
Undrar vem som glömde ena skon här? Måste varit jobbigt att traska med bara en sko,
eller kan det måhända vara en vandrare med träben.....
Idyllisk liten sjö längs leden.
Och en riktigt fin plats att logga dagens sista gömma på.
Förmiddagen har varit full av naturupplevelser. Vi har sett en hund som lekt chaufför i husses husbil, en ekorre, två getter som troligen rymt från sin hage samt hittat två bebodda geoholkar. Hoppas innerligt att ungarna överlevde tidigare cachingbesök......
Dessutom såg vi en rådjursmamma med två minimala små rådjursungar skutta över vägen. Det var de minsta rådjur jag någonsin sett, de kan inte ha varit mer än nån dag gamla.
Dagen började annars med att vi på den krokiga vägen ner mot cachingcamp hamnade bakom en gigantisk överlastad timmerbil. Den vinglade rejält i varje kurva och höll inte riktigt den hastighet vi hade tänkt oss.
Vilken tur att Skyttevärn ? låg som en liten avstickare från huvudvägen. Dit åker vi.
Milde moses vilken mast. Enligt tidigare loggar ska den ha byggts i samband med att TV-nätet byggdes ut på 60talet. Undrar om det finns nån verksamhet här nu.........
Ett häftigt ställe mitt ute i skogen!
Timmerbilen var nu borta och vi fortsatte vår väg ner mot CC11.
Först startade vi med en multi.
Caching Camp #26 - Linslus
En väldigt annorlunda cache som jag tyckte var riktigt kul. Att sen min gps tyckte att slutgömman skulle ligga i södra Afrika gjorde det hela lite mer spännande. För inte kan det väl vara mitt fel att den hade bytt till S i stället för N!
Vi fortsatte utåt i vildmarken.
Caching Camp #23 - The last Frontier.
Vår bil tog oss faktiskt nästan ända fram. Underbart för det blev en del traskande för oss ändå.
Detta var en fantastiskt vacker plats.
Fågelmamman som bosatt sig i geoholken måste också ha gillat läget för cacharna innan oss råkade tappa ut fågelungar och allt när loggboken skulle signeras. Ungarna petades försiktigt in i holken igen och loggboken fick plats i ett träd bredvid i stället.
Vi har nu varit i närkontakt med fågelfamiljer båda två så det räcker för ett par år framöver, fast så länge vi envisas med att öppna fågelholkar och sticka in näsan i små trånga utrymmen så var det nog inte sista gången......
Så till dagens riktiga utmaning. Det var ju det här med grader celcius och kelvin. Vi räknade och fick fram en trolig plats. Travade dit en halv km i uppförsbacke och hamnade på ett hygge. Hm, gömma en mikro på ett hygge???????
Vi letade en stund och gav upp och passade på att fika i stället.
Mätta och belåtna räknade vi om och beslöt oss för att testa den varianten också. Då hamnade vi i raka motsatsen. Riktig snårskog som vi knappt kunde se handen framför oss i. Kändes inte heller helt logiskt.
Nåväl. Vi gav upp för denna gång och beslöt oss för att leta upp nästa bebodda holk.
Underbar promenad fram till gömman men ack så backig......En rejäl grop var det.
Denna loggbok var fastsatt under holken så det var inga problem att logga utan att störa här inte.
Sen tog vi den plattare vägen tillbaks till bilen.......
Sen en kort liten sväng på en vandringsled.......
Undrar vem som glömde ena skon här? Måste varit jobbigt att traska med bara en sko,
eller kan det måhända vara en vandrare med träben.....
Idyllisk liten sjö längs leden.
Och en riktigt fin plats att logga dagens sista gömma på.
Att göra sura gubbar glada!!!!
Denna soliga måndag hade vi bara några eftermiddagstimmar till förfogande så vi beslöt oss för att hålla oss i närområdet!
Vi möttes i Karleby för att gemensamt bege oss till en ny multi.
Det första man blir blind på är ...#2. En riktigt kul variant som bara 4 hade loggat innan oss. Flera hade nog haft problem med just ögonen då det tydligen hade genererat lite sightseeing på falbygden enligt loggarna. Vi hade nog tur eller om vi är så oblinda.....men vi kom rätt med en gång.
Det finns en i samma serie till, Det första man blir blind på är ...#1
men den spar jag till en annan dag. Håller ju på och letar minnesvärd cache till min gömma nr 2000 och det kan nog vara en aspirant! Vi får se, är inte framme där ännu.
Sen var det det här med sura gubbar.....
Torbjörntorp's Stenbro
En riktigt vacker gammal stenbro som vi har haft nöjet att studera närmare hela tre gånger.....
Men tredje gången gillt! I en av tre fanns den. Denna gång hade U+L både rätt fotbeklädnad och falkögonen med sig!
Bergsjön runt #6
Här har vi också varit hela 3 gånger.....Första gången i vintras ringdes en livlina men de skrattade bara åt oss. Glöm den! sa de. Hm.....men nu förstår jag!!!
Smart sätt att gömma på!
Bergsjön är dessutom en väldigt fin liten sjö mitt uppe på mösseberg med två fina fikaplatser längs den stigen som går runt sjön. Dessutom är gömmorna runt sjön riktigt kul.
Skönt att få revanch på dessa blågubbar och en fika på udden inte så långt från gömman var ljuvligt!
Vi möttes i Karleby för att gemensamt bege oss till en ny multi.
Det första man blir blind på är ...#2. En riktigt kul variant som bara 4 hade loggat innan oss. Flera hade nog haft problem med just ögonen då det tydligen hade genererat lite sightseeing på falbygden enligt loggarna. Vi hade nog tur eller om vi är så oblinda.....men vi kom rätt med en gång.
Det finns en i samma serie till, Det första man blir blind på är ...#1
men den spar jag till en annan dag. Håller ju på och letar minnesvärd cache till min gömma nr 2000 och det kan nog vara en aspirant! Vi får se, är inte framme där ännu.
Sen var det det här med sura gubbar.....
Torbjörntorp's Stenbro
En riktigt vacker gammal stenbro som vi har haft nöjet att studera närmare hela tre gånger.....
Men tredje gången gillt! I en av tre fanns den. Denna gång hade U+L både rätt fotbeklädnad och falkögonen med sig!
Bergsjön runt #6
Här har vi också varit hela 3 gånger.....Första gången i vintras ringdes en livlina men de skrattade bara åt oss. Glöm den! sa de. Hm.....men nu förstår jag!!!
Smart sätt att gömma på!
Bergsjön är dessutom en väldigt fin liten sjö mitt uppe på mösseberg med två fina fikaplatser längs den stigen som går runt sjön. Dessutom är gömmorna runt sjön riktigt kul.
Skönt att få revanch på dessa blågubbar och en fika på udden inte så långt från gömman var ljuvligt!
