Blåa gubbar, gröna gubbar och en enorm.........

Karlsborg är en militärstad. För ett antal år sedan så avvecklades militärverksamheten rejält i staden men det märkte då inte vi av precis.
Vi började dgen med ett besök på fästningen.





Det är en väldigt fin plats som är väl värd ett besök. Många sådana här små trånga portar finns det.

Det var vid Vanäs Udde - StormGallret som det höll på att gå riktigt illa.......
Inte bara en blåbubbe höll det på att bli här utan närmare 40 stycken. Som tur var sprang de vidare.....



Strykjärnet var en annan bra cache här ute.
Här fick vi se en kaponjär (som jag ju givetvis visste precis vad det var.....)
Den hade i allafall formen av ett gigantiskt strykjärn.
Garnisonskyrkan var nästa cache att rekommendera.
Här var det inga blå gubbar som ställde till det, däremot gröna.....

Det var en blåsig dag så fika vid strandkanten var inte tänkbart.
Vi åkte in i skogen för att ge oss på Hammarnäsets Torp 1 Melins.
En serie cacher som berättar om numera gamla försvunna torpställen.
Kul. Här trodde vi nog vi skulle kunna fika men myrorna ställde till det.
Vi vandrade vidare tills Lena blev AKUT KAFFESUGEN!!!!!



Här var det i allafall torrt och myrfritt, om än lite udda val av fikaplats.......



En gigantisk asfaltsplätt där det förut varit gamla mobförråd. Men kaffe smakar ju alltid gott!

Fallos i Skogen Dagens märkligaste plats. HUR HITTAR MAN DENNA MITT UTE I SKOGEN, kan jag bara undra?????? Jo vi letade ju efter en burk men hur gjorde cacheägaren????
Hade skogsarbetarna tråkigt tro?



Dagens bästa gömma var helt klart "Galgabacken"

En riktigt kul gömma med humor. Rekommenderas starkt!

Dags att bege sig hemåt, men först några på hemvägen.



Jul i Karlsborg 10 - Hamnen. Ja, denna gömma var disablad, det upptäckte vi när vi var framme vid koordinaterna, men det gav oss dagens gapskratt ändå. Jag stannade för att ta detta kort. Vackert med fästningen i bakgrunden. Massor av blommande lupiner var här också och det tycker jag om.

Måste ju bara ta ett kort till mot vattnet och Lena traskar i förväg.



Plötsligt ser jag något i ögonvrån. Lena går ner på knä och jag tänker:
"oj, har hon redan hittat den?" men hon fortsätter neråt och försvinner helt och hållet i vegetationen.
Inte var det en gömma inte, däremot ett gigantiskt hål som var väl maskerat av all växtlighet.
En enorm kullerbytta blev resultatat och som tur var gick den bra.
Vi gick den fina asfalterade vägen tillbaks till bilen.
Fast hade vi sett den innan så hade vi ju inte skrattmusklerna fått jobba så.






Trackback
RSS 2.0