gamla torpställen, mm

Det är något visst med gamla övergivna torpställen mitt ute i skogen.......
Hjo och en massa frågetecken stod på programmet och så några torp förstås!
Denna morgon började vi med en fin promenad till Bremsahemmet
Skogen öppnade sig plötsligt och där var det några steniga hagar.
Det kan knappast ha varit lätt att odla något här.



Stora Bremsahemmet. Den relativt gamla gården är numera övergiven och ägs av Sveaskog. Man har dock fortfarande boskap på bete för att bevara hagmarksmiljön med sin speciella flora, ungefär
som det bör ha sett ut på 1800-talet. På hagmarken syns bl a en jordkällare och vaga spår efter en gammal knuttimrad stuga.




Det var bara 3 stycken som varit här innan oss, men två av dem hade varit här i mörkret.
Kan inte låta bli att undra varför man åker till en sådan här plats när det är mörkt......



Uppe i hagen fanns ett fint picknicbord och denna sten med en gammal träflaggstång fästad vid sig.
Denna plats gillade jag verkligen!




Familjen Ljungberg gamla torp i Långeruder. Innevånarna i Långeruder hade namn om sig att vara tjuvar och pack. Tre syskon som ägnade sig åt brottets bana. Anders Petter Ljungberg, mer känd under namnet ”Svire”, blev odödlig genom att han mördades 1903 av sin sambos son F.D. gardisten August Karlsson. Detta var en god gärning tyckte de flesta, för Svire hade i många år terroriserat Hjoborna med sitt häftiga humör, när han hade fått några för mycket innanför västen.



Den gamla trappan ledde nu bara upp till en mycket präktig gran.



LINGONUDDEN: En strapatsrik färd för att komma till denna vackra plats blev det.
Först blev det en rejäl test på hur kunnig Lena är på att backa då en timmerbil blockerade vägen.
Lustigt nog stod en timmerbil ivägen på samma väg några månader tidigare då vi sist var i dessa trakter.
Vända, åka ner för berget och sen upp på ett annat ställe. Här hade det också åkt timmerbilar för det var med hjärtat i halsgropen vi tog oss upp. Blir nog inte roligt när tjälen släpper.



Men en väldigt vacker plats var det. Isen gjorde sitt bästa för att överrösta oss,
den brakade och "sjöng" hela tiden.




Myrstackare.....Undrar vem som har gjort stacken alldeles ihålig. Antar en viss förvåning bland invånarna när de vaknar till. Här var inget liv men vid nästa myrstack, på ett helt annat berg, var det full fart. Våren är på väg!

Blev så entusiastisk att jag gav mig iväg på en tur upp på vårat eget berg efter att U+L åkt och hämtat barnen.
Har varit vid Torsbo en gång för 15 år sedan så jag visste om att detta ställe fanns.
Men för 15 år sedan var både resterna av ladan och huset i bättre skick.




Redan på 1600talet finns det nämnt ett boställe uppe på Kungslenaberget som kallades för Torsbo. Det är alltså en plats som har varit bebodd i många år.

Numera är det länge sedan någon bott på detta ställe, de som sist bodde här flyttade från stället år 1948.



Vissa rester av husen finns fortfarande kvar. Ängarna, med de gamla stenmurarna runt, vittnar om forna generationers odlarmöda. Marken betas fortfarande så hagarna kan hållas öppna. Innan skogen planterades måste det varit en strålande utsikt härifrån.



Stugan var sammanbyggd med vedboden och dasset, hade en förstuga med stengolv, ett rum med jordgolv som inte användes och ett rum och kök där den sist boende familjen bestående av 2 vuxna och två barn bodde



Denna plats hittar man inte till om man inte är nyfiken på sitt närområde som jag,
bäst att lägga en liten burk i närheten!



Trackback
RSS 2.0