caching camp=ett stort G

Måndag morgon. Regnet hänger i luften och Lena har lite osäkra planer. Men jag har en "vit" dag och vill i allafall logga en gömma denna dag. Precis när jag står i dörren ringer telefonen. Jag vill ut!!!!! säger Lena som äntligen fått telefonsamtalet hon väntat på.
Vart åker vi?
Minst sagt blåsigt, Falköping känns inte som något alternativ, men kanske cachincamp uppe på Hökensås?
I skogen känner man ju inte av så mycket att det blåser......

Sagt och gjort, bråttom iväg, kameran blev kvar hemma och vi åkte ner mot Hökensås och mycket riktigt så kände vi inte av att det blåste, med ett undantag.
Caching Camp #7 - Pinus sylvestris Uppe i en sån kändes det minsann vill jag lova. Svajade betänkligt i blåsten faktiskt men loggad blev den.
Denna och flera andra cacher i serien hänger ihop. Just den cachen ingick dessutom i en slags tipspromenad som man för att lösa måste hitta 10 stycken trad i serien och svara rätt på frågorna förstås. Men det var inte nog med det. Man måste även hitta ytterligare en myst som dessutom innehåller ledtrådar till totalt 4 andra mystar. Avancerat så det förslår och ganska utmanande!
Några mystar var redan klara så det var bara att åka och logga. Känns riktigt skönt att avsluta en gömma som varit löst ett tag.



Här är ett av dagens ställen vi hittade i vår burkjakt! Vackert!

En av de roligare cacherna var Caching Camp #10 - Swedish Firefighters
En myst som var uppbyggd på ett annorlunda sätt. Vi skulle följa i brandmännens spår när de släckte skogsbranden i trakten här 14 juli 2010. Beskrivningen är detaljerad och vi undrade om det verkligen var en sann historia detta för i så fall förstod vi att det var rätt besvärligt för brandkåren att ta sig hit.


Men när vi närmade oss så såg vi alltmer spår av brända träd. Visst var det så det gick till, något som CO sen bekräftade.
Det kändes som vi var rejält ute i obyggden här men på tillbakavägen hittade vi en liten skylt och även spår av en grund med blommande pärlhyacinter kring där det bott en man vid namn Johannes. Måste ha varit ödsligt ställe att bo på.....

Caching Camp #11 - Mostugan
Det finns inte mycket kvar av de torp som restes 1858, den förste som flyttade in var pigan Johanna Magnusdotter och Axel Svensson Lindelöv. De sista som bodde i husen innan de revs 1920 var Anna Sjösten och Elof Svensson.

Nej här var det inte mycket spår av bebyggelse men destå mer spår av andra människor. Vi satte os i lä här och packade upp vår matsäck. Plötsligt hör vi en bil som stannar bakom träden och någon kliver ur. Röster....
Vi sitter tysta och väntar på att få sällskap i fikandet av någon med gps i högsta hugg men icke.....
Vi förblir själva på denna plats, vad mer för ärenden ute i skogen kan man ha tro en måndagsförmiddag????




Nu var det snart dags att åka hem igen, regnet började så sakta droppa när vi loggade vår sista gömma.
Här på cachingcamp känns det som vi behöver åtminstone ett återbesök till!
Tack till Lena för lån av bilderna!



Såhär ser mitt G ut efter dagen!

Trackback
RSS 2.0