Höger framtass och grindarnas dag!
Denna dag var det återbesök hos skalbaggen nere i Bottnaryd.
Så här ser de ut, Titanbock (Titanus giganteus) är en av världens största skalbaggar och påträffas i regnskogarna i norra Sydamerika (samt i skogarna öster om Bottnaryd). Den kan nå en längd på mer än 16 cm (antenner ej medräknade). Arten tillhör familjen långhorningar och väldigt lite är känt om hur den lever.
Vi började dagen med att logga finalen till tipspromenaden vi löste förra veckan. Sen kastade vi oss över en riktigt rolig multi! Fast först så stötte vi på första grinden.
Vägen fortsatte in i kohagen och vi funderade en stund på om vi skulle köra in bland kossorna men valde att promenera istället.
På vår promenad längs den för övrigt fullt körbara vägen även på andra sidan kohagen träffade vi på en bonde som undrade om vi möjligen kom från länsstyrelsen........
Vi förklarade att det gjorde vi inte och då blev han ännu mer förbryllad över att vi åkt så långt bara för att gå i skogen?????????????
Nja, bara för att gå i skogen, vi hade ju ett väldigt klart mål hela tiden! Upplyste honom om att vi letade efter plastburkar och då såg han ju ännu mer förvirrad ut........Men han var trevlig och fick en liten förklaring till att länsstyrelsen inte har uttökat bevakningen på hans marker utan att ev besökare kan ha andra mystiska syften i stället.
Hoppsan! Vi ska visst passera detta: Gummistövlarna kvar i bilen på andra sidan kohagen..........
Men min gpskarta visade sig ha ett riktigt stort fel: Här är höjdkurvan:
Som visade sig vara en alldeles utmärkt väg!
Mäktigt med dessa klippor strax intill kärret.
Till och med en liten grotta hittade vi
Sen kastade vi oss över hö framtass. Vet ju egentligen inte om skalbaggar har framtassar
men CO hävdar det och visst kan jag hålla med om att de har framben åtminstone.
Dessa gömmor var två av dem:
Tur att någon står på marken och håller kameran!
Här började jag känna av myror innanför kläderna.........Men det var inte riktigt läge att jaga ut dem just då!
Terängen hit var inte heller helt lätt, tidigare loggare hade ifrågasatt om CO ägde en helikopter men det var fullt promenerbart även om backiga hyggen är lite svårvandrade......
Åter vid bilen började mörka moln torna upp sig rejält. Luften var åskklibbig och vi valde att försöka hålla oss så nära bilen vi kunde för regnet hängde i luften och sanden yrde i blåsten. I skogen regnade det barr och kottar i blåsten men lustigt nog höll sig regnet borta i flera timmar ännu.
Vi ville nu komma så nära cacherna som möjligt men det var inte helt lätt.
Det finns ju något som heter vägbommar.......
Men efter att ha öppnat en älgstaketsgrind och hittat en vägbom som visade sig vara olåst så hittade vi en plats att ta fika nr 2 på.
En väghyvel passade utmärkt och här ville jag ta ett gemensamt fikakort:
Man tager vad man haver när man ska använda självutlösare.......
Fast vi fastnade båda två!
Vidare till de två cacherna vi nådde härifrån och sen.........
kom ovädret!
Alla himlens portar öppnade sig på en gång och då var det skönt att ha bilen nära.
Kommentarer
Trackback
