Event i Fristad
Utrustad med näsdukar, nässpray och lite envishet styrdes färden mot Fristad. Det var ju ett event på gång och lite förkylning skulle inte få stoppa mig efter att ha tillbringat tre dagar med att kurera mig. Fristads Event 2013
Varför har vi inte varit där tidigare? Det har känts så långt på något sätt men jag har ju precis lika långt att åka till Torsö. Jodå, det kommer att bli återbesök, det kan jag lova för det var trevliga trakter att cacha i.
Varför har vi inte varit där tidigare? Det har känts så långt på något sätt men jag har ju precis lika långt att åka till Torsö. Jodå, det kommer att bli återbesök, det kan jag lova för det var trevliga trakter att cacha i.
Tillsammans med U+L &CO styrdes färden från skaraborg rakaste vägen förbi just Annelund. Dit hittade vi utan problem, vi var ju där nästan 10 gånger i förra veckan.........
Ett snabbt stopp blev det på vägen. Vi såg en misstänkt välkänd bil stå i vägkanten och det visade sig vara titticc, LAJT o Lili43. Vidare och ner för anmälan och mottagande av gratislott! Gott om vinster visade dert sig vara så alla med sig något trevligt hem sedan. Även andra lotterier fanns där man för den ringa summan av 10 kr var garanterad en vinst! Trevligt!
De minsta cacharna ville gå tipspromenad samt testa ponnyridning. Det senaste stod jag över, man får ju tänka på de stackars hästarna.
En massa trevliga föredrag fanns att lyssna på men vi valde att ge oss ut och ta en runda i stället. Eftersom CUR1 mötte upp oss där enbart hade husbil att förflytta sig med var valet en slinga med stor parkeringsplats ett krav.
Vi gav oss av mot Bredared och Spåret 5 mfl. Denna var den bästa, en sådan ide hade jag aldrig kommit på själv! Kul med kreativitet!
Här visade det sig att vi mötte fler skaraborgare. Djurets och Jsson83 hade precis samma tankar så det blev ett rejält gäng ute i skogen.
En trevlig runda i solsken som avslutades med fika innan vi gav oss åter till eventområdet.
Där mötte vi även upp jamandcat och intog var sin nygrillad hamburgare som scouterna fixat till väldigt bra.
Gott med lite varmt i magen för nu började det bli kyligt. Haglat hade det gjort och regnet föll från stora gråa moln. Tyckte jag hörde åska men det kanske bara var tåget.
Efter lottdragning så släpptes då de nya cacherna! Trots regn gav vi oss åter ut i skogen. Denna gång som team U+L & CO, CUR1 jamandcat och undertecknad. Totalt 9 personer i skogen och det var mer än en gång vi fick slå våra kloka huvuden ihop.
1 FTF fick vi helt oväntat och det på en 4,5 i svårighet!
Unga fröken jamandcat var det som hade huvudet på skaft!
Genomgående mycket trevliga och arbetade gömmor och dessutom ett riktigt trevligt event!
Vi kommer säkert nästa år oxå!
Avslutar med lite blandade bilder från em. Hoppas jag inte spoilar något så här.
Vid en gammal torpruin fanns forfarande spår av de tidigare boende. Tänk vad påskliljor lever länge!
Massor av otroligt vacker mossa hittade vi även. Naturen är underbar.
En underbar dag går mot sitt slut. Vi avsluter med god pizza på en lokal pizzeria och vänder åter hemåt.
En sådan trevlig dag det blev trots lite regn. Det är dessutom inte var dag man cachar så många i grupp!
Uppför en backe, nerför en slänt.......Jönköpings omnejd
Vet inte riktigt hur vi lyckades egentligen men de fyra första cacherna vi besökte denna blåsiga dag bestod i att ta sig nerför och uppför väldigt rejäla slänter........
Ibland tycker jag att cachingturerna blir lite likadana i valet av cacher och detta råkade bli en slänternas dag. Benmusklerna fick jobba och jag är tacksam att det inte var isigt, då hade vi aldrig lyckats ta oss till någon av dem.
Dagen startade med den absolut största slänten av dem alla Desert - Öken
Men när vi väl kom upp så möttes man av denna utsikt.
Hallå, var är kamelerna?????????
Redan 1904 togs den första sanden i Baskarp. I början av 1930-talet installerades det första sorteringsverket för sandförädling.
I sandtäkten i Baskarp tas årligen ut ca 350.000 ton sand.
Jodå, det fanns en något lättare väg ner sen, varför såg vi inte den när vi gick upp?
Så vidare till Piren i skogen, Ulricehamnsbanan och Hassafall. Allihop innebar slänter att forcera, rätt rejäla även här.......
Men åter till Hassafall.
Vilken fantastisk plats!!!!!!!
Hassafall ligger i trolsk skog och har fallhöjd på totalt 50 meter, dock uppdelat på flera fall.
Här hamnade dagens poäng utan tvekan! Vi missade tyvärr vandringsleden nere från hovslätts bygdegård. I denna trolska miljö måste den ha varit underbar.
Hoppas, hoppas, hoppas det kommer några fler gömmor längs den så vi får anledning till återbesök.
Efter alla dessa backar började det suga lite i magen och vi planerade fika. En runda kanske skulle passa fint?
Men vi kom dit till sist och då smakade fikat superbra!!!!!
Rätt fin utsikt! Lena riggar fikakort!
Men vad nu? Trädkramare har jag ju hört talas om men........
Du kära gamle idrottsplats.......
Det finns tre fieldpuzzle i trakterna oxå. Vi har försökt oss på dem tidigare, eller rättare sagt vi har försökt ta oss fram till dem tidigare och då inte listat ut hur vi skulle parkera utan att behöva klättra över megahöga staket.
Vi hittade denna dag en liten väg som passerade rakt genom en bondgård (med en förvånad bonde) och sen under E4 rakt ut på åkrarna. Det gick bra det med men jag undrar fortfarande om det inte finns en lättare väg.
Hur som helst Field Puzzle #1 lyckades vi lösa.
Grannen intill krävde viss släktskap med en apa så den beskådade vi bara på avstånd........
Så till dagens sista slänt.
Vid Rosenlunds bankar störtar sig Vätterns södra strand dramatiskt ner i vattnet. Rosenlunds bankar är en 35 meter hög och 2 kilometer lång erosionsbrant som kan ses redan på långt avstånd norrifrån och är ett karaktäristiskt inslag i landskapset
Nu blåste det halv storm men solen visade sig så det gjorde inte så mycket.
Ännu en mäktig plats!
Vilken tur att vi inte behövde gå ner här.......Det märks att vattnet tar med sig sand från banken och man varnades från att gå för nära kanten.
Undrar hur länge det tar innan björken rasar ner.........
Lite otäckt var det allt att stå såpass nära kanten.
Nu var klockan strax efter 4 och vi behövde åka hemåt igen!
Tack tjejer för ännu en trevlig utflykt!
Konstigt nog fick jag ingen träningsvärk.......
Tretusen!!!!!!!!
Du kära lilla GPS nu ska vi ut igen
Nu är det bråttom kan du tro nu är det jakt igen
3000 hopp fallera å 3000 hopp fallerej
är kul att ta hopp fallera
för bojip denna dag fallera
En milstolpe är nådd! Tretusen loggade cacher!
Efter att loggboken fiskats fram så helt plötsligt fick alla skogens fåglar konkurrens och ovanstående vackra sång hördes på ållebergs sluttning! Helt underbart!
Det blev annars en något rörig tur denna förmiddag! För någon vecka sedan kom en serie cacher på ållebergs sluttning på just det temat och eftersom de redan fått ett antal favoritpoäng så verkade det som ett bra ställe att fira sin milstolpe på.
Ållebergs sluttning är faktiskt lite rörig och vildvuxen i sin natur. Som tur var finns det trappor där det är som brantast.
Massor av blåsippor fanns det också. Jag älskar verkligen dessa blå sippor!
Det var riktigt bra gömmor allihop men just Rörigt värre # 3 som blev min gömma 3000 visade sig vara klurigast.
Inget svårt alls egentligen, förutom på slutet, då räckte inte vare sig hjälpmedel eller längd till..........
Uppfinningsrikedom fick vi ta till och minsann blev det en logg till slut!
Ingen georunda utan fika och denna dag hade Malin packat korgen. problemet var bara att regnet det bara tilltog i styrka. Var fikar man lämpligtvis under tak?????????
Efter mycket funderande kom jag på det!
Ett märkligt ställe. Ett gammalt kyrkstall från början som i samband med pilgrimsledens dragning runt omkring i trakterna rustats upp.
Inredningen var sannolikt återvunnet från nån kyrka nånstans och om vi hade haft häst med oss så hade den kunnat stå i spiltan bredvid.......
Här packade Malin upp fortfarande ljummen hallonpaj med vaniljsås.
Så gott och en alldeles underbar milstolpedag!
Så svänger vi mot Annelund......igen
Alla vägar verkar gå mot Annelund denna dag. Tror vi svängde däråt nästan 10 gånger på timmarna nere i Herrljungatrakten. Vi kom dit till slut fast vägarna när man cachar är ju inte alltid raka........
Lena har en ledig vardag och då behöver vi båda två komma ut en sväng. Valet denna dag stod på Herrljunga för tiden var begränsad pga av APT.
Ett gott val trots att vädrets makter kunde visat sig på en trevligare sida.......
Vi styrde bilen ner och startade med Local History Tour #1.
Detta visade sig vara en serie om
tre cacher som visade oss sevärda platser i närheten av Skölvene.
Denna gamla stuga hade massiva ekplankor i väggarna. Måste ha varit ett enormt arbete att såga upp dessa brädor en gång i tiden.
Fin miljö var det också och trots lite regn i luften så var det en härlig plats!
Vidare till Local History Tour #2.
Här blev vi visade en hällkista. Spännande! Här kunda man nu gå in och det var en annorlunda upplevelse.
Så lång den var! Lågt i tak var det också!
Här blev det tyvärr blågubbe men det gjorde inte så mycket för vi fick fram det vi behövde veta för att komma till multin ändå.
Avslutningen på serien var en multi/myst. Local History Tour #3 Det var ju en gammal cache, kanske man fick göra multi så på den tiden. Men trevlig var den och finalplatsen var så fin. Trots friska vindar och lite småregn.
Det är något visst med kyrkoruiner, speciellt om de ligger på sådana här fina platser!
Det började komma önskemål om fika från sällskapet. Vi åkte till Hovs Hembygdsstuga.
Ett synnerligen bra val!
För här fanns en nybyggd grillplats undet tak med lä. Tur var det för nu tilltog regnet med rekordfart samtidigt som det blåste halv storm ett tag. Men vi satt så torrt och skönt och bara kollade in naturens krafter under tiden som blåbärsherman och kokoskakor avnjöts till kaffet! Mums.
När vi mätta och belåtna gav oss av minskade regnet igen och senare visade sig faktiskt även solen!
Så till en magisk plats!
Enligt en folktradition passerade här en gång, för länge sedan, ett stort följe med troll. Plötsligt började bröllopsklockor ringa från en närbelägen kyrka och trollen förvandlades genast till stenar. Det är anledningen till att detta gravfält från järnåldern kallas Brudföljet.
Gläntan i granskogen med alla resta stenar, de mossiga gamla träden och historien. Underbart! Ännu ett smultronställe denna dag!
Nästa sevärda, annorlunda plats var Fogels jordkula
Tänk att människor bott här en gång! För bara lite mer än 100 år sedan!
Baksidan är nästan i jämnhöjd med marken!
Herrljungatrakten är oerhört vacker och vi åkte förbi ett flertal ställen där vi båda sa, varför ligger det inte en cache här????? Hoppas det kommer mer nu i vår så vi får anledning att återkomma!
Orraholmen en våtmark som Herrljunga naturskyddsförening dämmde upp 1997 för att det skulle bli en "fågelsjö"
Nu skingras molnen och även solen kommer fram. Här kunde man se en mängd fåglar bl. a gluttsnäppa.
Kul namn hade den iallafall och vi såg den bra på infoskylten iallafall! Fast även om jag krockat med en gluttsnäppa så hade jag nog inte kunnat säga att det just en sådan. Fåglar är inte min starkaste sida tyvärr....
Dagen avslutades med en promenad längs HNC5 - Kaninhemmet m.fl.
Ett elljusspår med några gömmor som alltid är trevligt! Jag gillar ju slingor av olika slag.
En dag med en massa sevärda platser, regn sol, blåst och som vanligt jättetrevlig!
bjursjöarna
Nu vet jag hur det känns att vandra omkring i en gigantisk adventsljusstake!
Vilken natur vi träffade på när vi beslöt oss för att ge oss i kast med Grottan-Bjursjöarna!
Malin har nu nått en riktig milstolpe. 500 loggade cacher och milstolpar är alltid kul att det är en gömma som är lite speciell. Denna cache och hela vår tretimmarsvandring vid bjursjöarna kommer vi definitivt minnas som alldeles underbar. Definitivt inte lättvandrad men så fin natur!!!!!
Vi vågade oss inte fram till parkeringskoordinaterna denna dag och det var tur, för vägen fram bestod av blöt isgata. Försiktigt vandrade vi fram tills det var dags att ge sig ut i skogen. Där var det inte halt men det var en vandring som tidvis gick över både stock och sten. Förvånansvärt bergigt var det dessutom.
Framme vid starten blev vi visade en riktigt fin liten grotta!
Sen bar det iväg igen.........
Ingen stig fanns att följa och det var tur det fortfarande var lite fruset i marken. I skogen finns ju alltid sumphålor och de klarade vi rätt lätt denna gång.
Men åh vad vackert det är med all mossa!
Grattis jamandcat till din logg nr 500!!!!!!
Vår vandring fortsatte mot Lilla-Bjursjöarna. Det visade sig vara en något lättare väg än vi valde förut.
Så vackert när vi kom fram till sjön. Fanns till och med en grillplats här! Vi valde nog knappast lättaste vägen hit.....
Så vidare över stock och sten mot Bergastupet-Bjursjöarna.
Terräng 3,5 hm.... Men vi kan ju alltid kolla!
Jo, det var högt, men inte omöjligt eller farligt.
Men definitivt ingen asfalterad väg fram. Jag gillar ju denna typ av vandring när man själv får finna bästa vägen.
Fast ibland blir det ju kanske inte riktigt den bästa vägen man väljer.......
Nästan en kilometer i timmen! Fast vi blev inte omsprugna av sniglar i allafall.......Men vi njöt destå mer och fikapausen är inräknad i tiden!
Så var det ju fikaplats! Milstolpen måste ju firas med lite gofika! Titti spanar sig omkring när vi väljer tills det går upp ett ljus för mig. Aha, det obligatoriska fikakortet! Frågan var vart man kunde rigga kameran......
Snett blev det, men fikan smakade lika bra för det och kortet blev kul!
Utsikt från vår fikaplats vid stora bjursjön. Molnen hopar sig nu och regnet hänger i luften. Till och med naturen verkar hålla andan för fåglar och vind bara tystnade........
Nästan lite magiskt.
Jo det började regna på hemvägen! Men innan det hade vi en helt fantastisk vandring!
Bara för välbefinnandets skull
Sitter här och kollar ut på snöflingorna som singlar ner utanför fönstret. Undrar för vilken gång i ordningen denna vinter. Det har verkligen varit en lååååååång vinter men nu så ska det väl vara sista snön för denna säsong.
Har ingen direkt lust att ta en morgonpromenad just idag så jag passar på att filosofera lite här i stället.
Jag tycker mig märka en markant förändring det senaste året som jag har cachat. I början var det definitivt antalet gömmor som var det viktiga men när man kommit upp i nästan 3000 skrivna loggar så har faktiskt inte hur många gömmor jag loggar på en dag någon som helst betydelse. Att komma ut däremot, att få umgås med mina underbara geovänner, att få se vackra platser samt att ta sig till den där lilla loggboken nånstans kanske en bra bit från bilvägen är oftast det jag uppskattar mest nu!
Ja och så fikaplatsen det klart! För att cacha utan fika känns som en sommar utan sol.
Vår förra tur blev det 2 gömmor signerade för min del men det var en härlig tur som gav massor av välbefinnande precis som det oftast gör.
En rejäl promenad fick vi på köpet samt dessa, årets första!
Fikaplatsen blev en plats jag besökt och loggat förut:
Borgehall.
En fantastisk plats! Borgehall i Klyftamon är en s.k. fornborg, som har använts som ett slags försvarsverk och evakueringsplats eller gömställe under orostider och som gjordes i ordning redan under lugna förhållanden.
Nära sjön Stora Bjursjön reser sig ett bergområde brant uppåt. Sedan gammalt leder en stig upp i en klyfta och in i fornborgen, som ligger på bergets översida. Där branterna i sig själva inte gett tillräckligt skydd har borgen försetts med vallar eller murar av skarpt och spetsigt material som du fortfarande kan se rester av. Från höjden har du bl.a. utsikt mot den dal som gett Lerdala dess namn.
Nära sjön Stora Bjursjön reser sig ett bergområde brant uppåt. Sedan gammalt leder en stig upp i en klyfta och in i fornborgen, som ligger på bergets översida. Där branterna i sig själva inte gett tillräckligt skydd har borgen försetts med vallar eller murar av skarpt och spetsigt material som du fortfarande kan se rester av. Från höjden har du bl.a. utsikt mot den dal som gett Lerdala dess namn.
Det obligatoriska fikakortet ska tas! Sikta och sen en språngmarsch för Titti
Det här kallar jag caching enbart för välbefinnandets skull!
Fåleberg och Torsö
Vissa cacher hamnar på min önskelita. De fyra cacherna vid fålebergs by är sådana och det var med glädje vi kunde konstatera att nu är snön borta där så vi kan göra ett besök. Fålebergs by Stockastugan"Kroka-Svens" är en av cacherna här.
Fåleberg var ända till slutet av 1890-talet, då det byggdes om, en gammal by med ytterst egendomligt utseende. Till slut var den utan motsvarighet i landet, bebodd av ett antal bönder, som i många släktled betalade arrende in natura. På ett ganska begränsat område låg hopgyttrade om vartannat gamla halmtäckta ladugårdar, stugor, visthusbodar och andra uthus, halmstackar m. m. De flesta husen var byggda av rundtimmer och omgivna av stora humlegårdar. Nästan alla bönderna var släkt med varann. Hela gården sköttes gemensamt, eftersom ägorna låg om varandra, så att allas jordarbeten måste företas samtidigt.
Av boställena fanns inte mycket kvar men det var fina marker att vandra i. En synnerligen populär hage var det också då inte mindre än tre andra personer traskade omkring där med papper och penna. Undrar vad de gjorde för inte var det samma som vi inte.
Vilket vridet träd. Vad kan ha fått det att snurra så?
Efter en härlig promenad styrde vi färden ut mot Torsö. men först ett litet stopp vid Mörtevik
Här blev vi varnade för att vi kunde få se något skrämmande......Haha lite kul var det allt! Men inte ett dugg otäckt!
Så över bron till sommarön Torsö. I allafall märktes det på cacherna. Ingen av dem var loggad sen september förra året.
Första stoppet blev Skeberga ångbåtsbrygga.
Denna cache är placerad vid resterna efter Torsö ångbåtsbrygga. Under första hälften av nittonhundratalet var det reguljär trafik mellan Mariestad och Torsö med ångbåt. Ett tag var det till och med två båtar som trafikerade sträckan och konkurerade om passagerarna. Både ångaren Torsö och ångaren Woglinde körde den tre sjömil långa turen till ön. Numera ses bara resterna av bryggan ett antal gamla trästolpar sticker upp ovan vatten ytan och markerar var den låg.
Nog kändes det att vi kommit till vägs ände.......
Dagens absolut rofylldaste plats var vid Stenskönt. Vi hade ju egentligen tänkt fika vid skeberga men det blåste så kallt så vi traskade de 400 metrarna in i denna underbart fridfulla hage i stället.
Solen värmde så gott här och det var alldeles stilla med undantag för fågelkvittret. Här hade vi kunnat stanna länge. En perfekt fikaplats!
Vingklippt. Det var nog ett bra tag sedan det maldes något här, men den var forfarande fin att titta på.
Dagens sista gömma blev Torsö Sandvik. Här har jag faktiskt varit och badat en gång en betydligt varmare dag!
Idag var det folktomt och eftersom vägen hit var lite besvärlig valde vi att ta en promenad på närmare 2 km enkel väg. Kollade vi innan vi gick om den var på plats????
Nix, ingen av oss hade en tanke på sådana detaljer.....När 17 meter återstod kom jag på det. Men det fanns på plats och väntade snällt på besök.
Totalt vandrade vi ca 8 km denna ljuvliga vårdag! Nästan ingen snö fanns det heller och nu äntligen känns det som om vintern är på väg att ge upp!
En underbar dag!
Bland tomtar och troll samt lite vapen, en luffarkatt och en bortsprungen varg.......
Vissa turer jag gjort känns bättre än andra. Alla turer brukar bli bra men det finns ju dem som man kommer att minnas lite extra.
Förra turen var en sådan som jag kommer att minnas länge!
Vi började dagen med att ge oss i kast med Lenas första multi: Kan du dina vapen?
Inte hade jag en aning att vi hade sådana vapenkunskaper!
Måste säga att ju längre jag har hållit på och cachat destå mer börjar jag uppskatta multicacher! Detta var en riktigt trevlig variant som jag verkligen uppskattade.
Målet för dagen var annars Luffarhotellet.
Vi letade oss fram till Ryttarens torvströ fabrik längs krokiga småvägar och tog sen en promenad
längs den gamla smalspåriga järnvägen fram till gömman. Inte helt lätt att gå. Antingen var det låååånga kliv på syllarna som gällde eller också små korta däremellan......Men vackert var det i solskenet och inte en enda mygga!
Våren 1906 inleddes byggandet av Ryttarens torvströfabrik. Anläggandet av en torvbana
från fabriken till Ryttarens mosse påbörjades samtidigt.
från fabriken till Ryttarens mosse påbörjades samtidigt.
Ryttaren var en av de större torvströfabrikerna i Sverige.
Vid högsäsong kunde upp till 200 personer vara sysselsatta vid fabriken och ute på mossen.
Eftersom så många arbetare krävdes var det vanligt att luffare kom hit och arbetade och därför byggdes det sk luffarhotellet ute på mossen.
Så här såg det ut en gång i tiden.........
Numera finns bara en massa sängskelett och lite småsaker kvar på platsen.
Väl åter vid fabriksbyggnaden fick vi sällskap en en nyfiken katt! Vi passade på att packa upp vår medhavda fikakorg alltmedans vi började fundera över varför i hela friden katten jamade så förfärligt........
Det visade sig att det var en äventyrlig kisse
Högt, högt under taket satt han och jamade.......Vi gjorde en räddningsaktion men kissen bara klättrade längre upp. Hoppas han klarade sig ner när vi åkt.
Vidare till Lill-Annas stuga.
Vilket träd! Skäggigt värre! Häftigt att se.
Bränneriet var nästa mål.
Vilken gigantisk ruin. Massor av snö kvar dessutom.......
Här fick jag mig en funderare över olika gamla yrkestitlar. Vad sägs om potatisdragare eller kanske potatistvättare?
Vidare mot dagens sista gömmor, men vad var det där??????
Det stod en gubbe i skogen! Tillverkad på plats verkade det som. Ut och fotografera det klart.
Men den skulle följas av fler:
Helt plötsligt kändes det som vi var på konstrunda i stället för burkrunda. Varför låg det ingen gömma här?????
Titticc bil är välutrustad och denna gömma placerades ut vid vår färd: Konst #2 Tomten
När det publicerades visade det sig att den fått sällskap och blivit en liten miniserie! Riktigt kul och bra jobbat jamandcat!
Här bodde den som placerat ut allt längs vägen.
Kul att någon vill glädja andra som åker på en liten byväg i småland.
Ja vi befann oss i gränstrakterna i allafall.
Änglagård 3. Här spelades tydligen delar av den kända filmen in. Snacka om att påskpynta rejält!
Så var det då den där vargen......Det har pratat oerhört mycket om varg de senaste dagarna sa vad passade väl bättre att avsluta med än en varggrop.
Wolf Trap (Tasse). Vi parkerade vid vägen och traskade in i skogen. Vi var ju lite osäkra på var exakt gropen skulle vara och hur djup den var(vissa är ju inte så väldigt stora, känns som man sett en och annan de senaste åren). Så när Malin helt plötsligt sjönk ner väldigt djupt i snön så gick tanken automatiskt till, kan det vara varggropen?
Det var det inte. Men vansinnigt mycket snö låg det kvar just där. Konstigt.......
Detta var en av de finare gropar jag stött på. Kan dock inte låta bli att undra över om det var mödan värt att bygga denna anläggning, om de verkligen fångade någon varg här........
Fast på gamla foton på cachesidan fanns det faktiskt en varg i gropen, av trä, med namnet Tasse.
Fast den var nog bortsprungen nu.
Sen tog vi den fina stigen tillbaks till vägen. Att vi missade den på vägen dit......Det var ju till och med skyltat!
Ännu en lyckad tur till ända. 10 cacher fick jag logga denna dag.
Nu närmar det sig med stormsteg min gömma nr 3000. Tror jag vet vilken jag vill ta som den milstolpen. Tror det får bli en multi, men vi får se. Kanske dyker något annat upp.
Men en sak är säker. Jag vill hemskt gärna signera den loggen tillsammans med alla mina goa geovänner!
Noll !!!!!!!!!!!
Det är något lustigt lockande med att ta sig till en plats bara för att få chansen att uppleva en massa nollor i gpsen........
När vår Londonresa bestämdes så fanns ju tanken på att ta oss till Greenwich med. Jag har varit vid observatoriet en gång tidigare i mitt liv, innan geocaching, så visst lockade ett återbesök.
Allt blir dock inte som man tänkt sig. Ena sonen blev sjuk en av londondagarna och vi fick mindre tid till det vi planerat göra. Dessutom var London dessa dagar i slutet av mars allt annat än varmt så utevistelse var mindre lockande.
Men då hittade jag ovanstående cache. Inte alls vid observatoriet men lagom för en rätt spännande tur. Enda gången jag använt linbana som transportmedel till cachen.
Inte långt från vårt hotell låg emiratens linbana till O2.
Till och med höjdrädda farmor fick vi med oss på iden att ta en linbanetur.
O2. Denna märkliga byggnad som ligger i en böj på Themsen.
Längs floden gick en gångbana och här vågade t.o.m solen visa sig några minuter. En fin om än lite kall promenad.
Nog visste jag att det var tidvatten i Themsen men att det skillde så mycket mellan ebb och flod!!!!!!
Lägsta blå markering symboliserar ebb och den högre blå flod!
Så efter en för vissa lång promenad var vi då äntligen där
Att detta var en plats där nollmeridianen passerade hade vi aldrig upptäckt utan denna lilla burk. Nog var det en spännande känsla att se alla nollorna!
Hade vi åkt till greenwich observatoriet så hade det inte visat noll heller då den linjen som finns där faktiskt inte är exakt på nollan. Tror de räknade fel en gång i tiden.......
