Mystik på vätterns branter och lite fågel och fisk i Habo
Vätterbranten En multi som jag tittat på flera gånger det senaste året. Den låg lite off, alldeles ensam, med ca 700 meter bara till starten att vandra så det har tyvärr inte blivit mer än så.
Men så plötsligt kom en ny serie ut väldigt lämpligt precis intill. Wild West #6 Boot Hill och kompisar. En riktigt snygg liten serie!
Fin skog att vandra i och cacher som allihop hade olika indiantema.
Multin kom vi nu till av bara farten! Även den var helt klart rekommenderbar!
Vilken fantastisk natur!!!!
Och nog var det brant alltid! Vilken tur att det inte var is på marken!
Här blev det ett perfekt fikastopp med fin utsikt!
En annan fin slinga vi tog var Mermaid, Sweet Sue, The wicked witch, och Who goes there ? på samma väg. De tre första hade allihop en historia att berätta om tragiska levnadsöden och sådant gillar jag. Några av dem var riktigt spöklika.......Att sedan mötas av gömmor som hänger ihop med berättelsen gör mig extra glad!
Historien om The wicked witch:
"Gården SV om gömman var en gång ödemark.
Ett yngre par fann dock platsen lämplig för boende och fick av markägaren tillåtelse för en enkel penning att bygga mindre boningshus.
Mannen gjorde även en grund till ladugård, där uppfarten tilll "rännebron" fortfarande finns kvar.
Markägaren tyckte det blev för mycket byggande och begärde en orimlig summa för fortsatt boende.
Parets dröm/liv gick i kras och mannen gick till sjöss medan kvinnan bosatte sig nere vid sjökanten i ett mindre skjul.
Mannen hördes aldrig mera av, det sägs att han fann lyckan i det då förlovade landet Amerika.
Kvinnan blev enstöring och ägnade sig åt allt mer udda företeelser,
runt skjulet fanns ihopknycklade tidningsbollar, konstiga stenformationer fann man runt om i skogen även "lustiga" grenhögar sågs.
Hon sade att hennes man arbetade på båtarna på Mississippi floden, därför slog hon på oljefat nere vid stranden , för att det lät som båtarna.
Elaka tungor sa att hon kallad på andra makter med trummandet.
Ganska snart började orden "häxa" och "trollpacka" cirkulera runt kvinnan.
Hon gick runt i skogen med en liten vagn och samlade småsten !!
När hon vart äldre så gick hon med en säck, som hon släpade efter sig.
ser man i dag något "släpspår" i väg sanden här nu, så hör man de gamla säga att det är "Häxan Alma" som gått här.
Efter hennes död kunde under flera år höra vid kvällstid hur någon packade brädor vid parets övergivna ursprungsgård.
Vissa folk begav sig till platsen, men framkomligheten var mycket begränsad efter att platsen hade stått obebott under många år , och vem packar brädor i en ödegård ??
Någon gång under 50-talet gick en skolklass på led utmed skogsvägen, då de två sista flickorna i ledet sa till de övriga att ute på en åker stod en gammal kvinna och sopade på en stor sten !
Ingen annan såg detta.
När bonden flera år senare sprängde bort stenen fann de resterna av ett barn skellett under stenen.
Ett yngre par fann dock platsen lämplig för boende och fick av markägaren tillåtelse för en enkel penning att bygga mindre boningshus.
Mannen gjorde även en grund till ladugård, där uppfarten tilll "rännebron" fortfarande finns kvar.
Markägaren tyckte det blev för mycket byggande och begärde en orimlig summa för fortsatt boende.
Parets dröm/liv gick i kras och mannen gick till sjöss medan kvinnan bosatte sig nere vid sjökanten i ett mindre skjul.
Mannen hördes aldrig mera av, det sägs att han fann lyckan i det då förlovade landet Amerika.
Kvinnan blev enstöring och ägnade sig åt allt mer udda företeelser,
runt skjulet fanns ihopknycklade tidningsbollar, konstiga stenformationer fann man runt om i skogen även "lustiga" grenhögar sågs.
Hon sade att hennes man arbetade på båtarna på Mississippi floden, därför slog hon på oljefat nere vid stranden , för att det lät som båtarna.
Elaka tungor sa att hon kallad på andra makter med trummandet.
Ganska snart började orden "häxa" och "trollpacka" cirkulera runt kvinnan.
Hon gick runt i skogen med en liten vagn och samlade småsten !!
När hon vart äldre så gick hon med en säck, som hon släpade efter sig.
ser man i dag något "släpspår" i väg sanden här nu, så hör man de gamla säga att det är "Häxan Alma" som gått här.
Efter hennes död kunde under flera år höra vid kvällstid hur någon packade brädor vid parets övergivna ursprungsgård.
Vissa folk begav sig till platsen, men framkomligheten var mycket begränsad efter att platsen hade stått obebott under många år , och vem packar brädor i en ödegård ??
Någon gång under 50-talet gick en skolklass på led utmed skogsvägen, då de två sista flickorna i ledet sa till de övriga att ute på en åker stod en gammal kvinna och sopade på en stor sten !
Ingen annan såg detta.
När bonden flera år senare sprängde bort stenen fann de resterna av ett barn skellett under stenen.
Vid en av gömmorna råkade vi ut för något som nog få cachare råkar ut för. Vi hittade en burk med en TB som varit försvunnen i fem hela år! Denna burk låg bara 20 cm innanför den nya, dock bakom en liten sten. Tänk att ingen annan hittat den på alla år......."
Även här var det riktigt fin skog, bara den längst ut mot vätterkanten var lite besvärligare i terräng. Så glad jag är att det inte var isigt.......Vi kanade nerför branten på en myrstig (det var faktiskt bästa vägvalet) men myrorna gillade sin skog och följde inte med oss som tur var.
Ännu en vacker plats inte långt från Mermaid.
En annan slinga vi påbörjade i vintras var Hökesån #05 - Laggaredammen med kompisar.
Då var det snorhalt och isigt på vandringsleden och då ingen av oss hade lust för ett dopp i Hökesån så lämnade vi några av gömmorna.
Denna dag var det inte isigt men närmare bekantskap stiftades ändå med nämnda å.
Ån rann genom ett gigantiskt rör under vägen och därinne fanns en av burkarna. Tur Titti har vadarbyxor, för stövlarna hade inte räckt......Men oj vad varmt det var med vadarbyxor.....Ändå föredrar jag den sortens utmaningar framför att klättra i träd. Är så glad att jag inte är fågel......
Vandringsleden vid hökesån var fin med solen som letade sig ner bland träden.
En av Tittis önskegömmor hann vi även med Wettern #11 - Domsand
Så idylliskt!
En bra dag förtjänar en bra avslutning och det fick vi:
Rävafallet! En riktig idyll!
En riktigt äventyrlig gömma fanns här oxå. En mikro gömnd i en skreva. Hm, om den inte är på samma sida som grillplatsen eller som parkeringen och de är på var sin sida ån, vart är den då?
Jo, nog blev det lite hoppande i fallet alltid!
Inte sugen på ett dopp just här iallafall! Bra fart på vattnet var det!
Här passade vi på att dela på de sista resterna av dagens matsäck.
Några bilder från dagens gömmor
Kommentarer
Trackback
