Event på Läckö
Turistchefen i Lidköping har minsann fått upp ögonen på att det här med geocaching kan ju faktiskt vara ett sätt att locka turister! Underbart!
Därför så tog hon kontakt med olofsson och janigen och tillsammans så blev det ett alldeles underbart event på Läckö slott denna regniga junilördag.
Vädergudarna var inte riktigt på vår sida men vad gjorde väl det, när allt annat var så trevligt.
Nu kommer det en chans för 50 st av oss geocachare att komma in på slottets "hemliga rum" som inte visas för allmänheten!
Så stod det i beskrivningen och nyfiken som en sann geocachare anmälde vi oss. Det var tur för efter 18 timmar var det fullbokat!
Vilket arrangemang!
Man fick välja på om man ville gå en guidad tur med fokus på medeltiden, alternativt en guidad tur med inriktning på barockens tidevarv.
Vi valde medeltiden och hamnade i en hel massa underliga gömda rum.
De möblerna som fanns var noga skyddade, sen fanns det en hel massa mer eller mindre udda föremål i rummen oxå, bl.a några leksaksfiskar på en hylla, några trädgårdsmöbler i en korridor etc......
Här fanns fynd i form av lerskärvor, skelettdelar mm noggrannt organiserat. Vår guide berättade att här hade han lätt kunnat tillbringa ett par dagar i extas över gamla skosulor från 1600-talet och liknande fynd.......
Tror man måste vara arkeolog för att uppskatta det på samma sätt......
Smala, fönster i förborgen.
Gamla urverket med tillhörande lod
Guiden hade ingen lätt uppgift att hålla gruppen samlad. Geocachare är ju som sagt nyfikna och det finns över 240 rum på slottet, fast vi kom ju bara in i ett fåtal denna visning.
Ett av de få rummen som var inredda
Ute regnade det för fullt
Samling kring luckan i golvet precis över porten in till slottet. Den har iallafall inte jag sett tidigare. Smart att kunna lyfta på luckan och slänga ner otrevliga saker på icke välkomna gäster.......
Längsta och smalaste mattan jag sett
Så var guidningen slut, tom solen tittade fram och vi bjöds på jättegod Läckökaka med kaffe alt. rabarbersaft. Mums!
Även lottdragning skedde, där finaste vinsten var ett eventcoin. Jag vann en T-shirt med Götene kommuns logga på samt lustigt nog en tändsticksask med Kungslena kyrka på. Tänk att åka såpass långt för att få en tändsticksask med sin egen hemkyrka på!
Så var det då dags för avslut och cachesläpp. Hela 21 nya gömmor publicerades och det var välbehövligt då det i stort sett varit en vit fläck på geokartan ute på kållandsö förut. Vi tog det lugnt, pratade med arrangörerna lite innan vi gav oss iväg för att logga några av gömmorna.
Så trevligt och när vi gav oss ut för att leta gömmor sken faktiskt solen. Vädergudarna var med oss iallafall, de var bara lite sega i starten ;)
Våmbs ängar
I början av maj släpptes en serie cacher i Våmbs ängar. Ett naturreservat bestående av ett antal blomsterrika ängar strax nedanför billingens branter.
Här har jag gått förr, när vi bodde i Skövde för många år sedan, så jag visste ju hur vackert här var, så hit ville jag gärna igen.
Vi var helt överens alla tre om att förlägga en av våra promenader hit, problemet var bara att få till en dag då det passade oss alla tre.
Häromdagen blev det så äntligen dags!
Vi började med V6-Välta och vandrade bort till V1-Grinden.
Totalt en promenad på ca 4 km t.o.r. Alldeles lagom denna varma förmiddag.
Gömmorna var varierande och roliga och naturen var precis så vacker jag mindes.
Muuglare? Lustigt nog totalt ointresserade av vad vi höll på med.
Varma tjejer mitt i ett hav av blommor!
En solig glänta
Hm, så kan man oxå göra! Kul!
Här är midsommarbuketten knappast svårplockad!
Gräset var stundtals högt, muuglarna i hagen hade nog behövt mer sällskap för att orka allt gräs.
Brottet är vackert i solskenet
Om vägbommar tycker jag egentligen inte men denna är faktiskt riktigt vacker!
Här, vid grinden vände vi åter, för att sedan ta vår obligatoriska fika när vi kommit åter.
En härlig tur!
.
Svamp, tjuvar och häxor samt en hel massa höjdkurvor.......
Lena hade ledig dag och vi planerade för ett par timmar tillsammans.
Det blev en synnerligen minnesvärd tur.
10 loggade burkar blev resultat och inte mindre än 3 favvopoäng ville jag dela ut. Tur att jag hade några på lager, annars hade det blivit svårt.
Vädret kunde inte vara bättre: Strålande sol från en knallblå himmel!
Vad vackert Sverige ändå är denna tid på året!
Vi styrde färden mot Bankeryd och som vanligt hade jag ett par gömmor på önskelistan......
Först ut var Röd med vita prickar.
Namnet fick mig osökt att tänka på
En myst där man skulle ta sig till startkoordinaterna och där få vidare instruktioner.......Väldigt fin skog där flera leder verkade passera och visst hittade vi instruktionerna!
Så här hade jag faktiskt ingen aning om att man kunde göra en myst, men jag gillade varianten. Kul! Här blev det poäng!
Nästa gömma på min önskelista var Tjuvanabben
En tjuv rymde en gång från en båt och simmade iland här enl.F. Andersson 1931.
Oj vilken plats!!!!! Redan innan vi hittat gömman var vi överens om att här blir det poäng!
Vackrare plats att logga på får man leta efter!
Här uppe på klipporna packade vi upp vår matsäck. I den fanns det mackor med keso, avocado och rödlök samt en nybakad kanelbulle som efterätt till kaffet. Inte helt fel!
Långt därnere var vattnet, alldeles kristallklart!
Vi fortsatte med ytterligare två vackra platser:
och Utsikten
Ojojoj, tänk att bo i området här där dessa två gömmor fanns......Brukar alltid säga när någon bor så fint att det säkert är kallt på vintern, men inte ens det kändes det att det var här......
Sista önskegömman, tillika poänggömman var en multi. Kapten Elin. En oerhört trevlig multi där vi även fick bestiga ett antal höjdkurvor. Hade redan gett oss i kast med några tidigare under dagen men här blev det som sagt mer.
Vi valde som vanligt en inte helt lätt väg. Givetvis hittade vi en betydligt lättare väg sen.
Kapten Elin var en läkekunnig kvinna som besatt magiska krafter. Hon hade försvurit sig åt djävulen och företagit resor till helvetet. Hon anklagades som häxa och dömdes att brännas på bål av lagman Nikolaus Stedt. Kapten Elin svor en förbannelse över Nikolaus och hans familj innan hon brändes. Delar av förbannelsen slog in direkt, andra väntar på att slå in än idag om vissa saker ändras.
Vi fick följa i Elins spår med start vid hennes grotta, till offerstenen där djuroffer åt satan gjordes under påverkan av konstiga rökelser, drycker och örter. Slutligen kom vi till platsen där Elin brändes på bål.
En mycket bra multi med en synnerligen passande final!
Här är Lena i närheten av Kapten Elins grotta!
Dagens sista gömma blev Fagerlid Strand.
Denna kommer jag att minnas........
Min logg:
"Jodå, den här kommer jag att minnas........Först hamnade vi vid fagerhults reningsverk. Märkligt vad gpsen kan få en till. Mötte en ung kille på moped, undrar vad han gjort vid reningsverket???? Vänd och in på en bättre väg, men där hamnade vi efter en guldfärgad bil, vars ägare nog var oerhört rädd om bilen för han körde inte en gnutta fortare än 3 km i timmen på den rätt bra vägen. Då är 1 km LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGA...........Vad han skulle ut i skogen att göra undrar jag dock om han nu var så rädd om sin bil? Nåväl, vi trotsade även sista backen (där Ilbrutto fick ringa bärgningsbilen) och hittade en vändplan full med ris. U+L&CO rensade efter bästa förmåga så det gick att vända men råkade skära sig på en av grenarna så även blodvite uppstod. Sen hittade vi burken! Dagens sista denna underbart varma dag. Fin plats men det är nog vägen dit jag kommer att minnas. På återvägen gick det fortare, av guldbilen såg vi inte ett spår! Tack!"
Delar med mig även av Ilbruttos logg eftersom vi båda hade väldigt roligt åt den på vägen hem.
"Tack Team ClutchControl för cachen, tyvärr måste jag erkänna att jag inte hann njuta så mycket av platsen, resten av denna logg har inget med vare sig din cache eller val av plats att göra, bara min egen dumhet.
Ja då är man väl en riktig Geocachare nu då.
Efter att ha lämnat av dottern på en fest i trakterna konstaterade jag att jag var väldigt nära en av få cacher i Habo kommun som jag inte har tagit. Det verkar ju vara en så där bra idé redan här, att försöka sig på den alltså... klockan är närmre midnatt och det är tio minusgrader ute. Jag har lågskor och en kombibil som är så där lite fränt "Sportsänkt".
Men inte vill man försitta en sådan här chans, så jag börjar följa GPSen; in på grusvägar, genom gårdar in på traktorvägar, längre och längre in i skogen och så plötsligt brant nedför! Jag börjar vid det här laget ångra mig och försöker desperat backa tillbaka, det är brant nu. Blankis. Jag fortsätter framåt. Mer blankis. Försöker i panik att vända på den smala vägen. Fastnar med bilen tvärs över. JÄKLAR. Lyckas vända bilen rätt och...börjar i slow motion glida av traktorvägen, halva bilen i diket med bägge drivande hjulen i luften.
Tur man har 20% batterier kvar i telefonen, så det var bara att ringa på bärgning och gå och logga cachen medan jag väntade. Isen knäppte och knakade på Vättern och det var underligt lugnt. Cachen hittade jag efter en stund tack vare ledtråden.
"Jasså en geocachare" var Assistanskårens leende kommentar. Eller som min 15 årige son så klokt uttryckte det när jag väl hemma berättade om mina äventyr "Pappa, du är så jävla pinsam..."
Ja då är man väl en riktig Geocachare nu då.
Efter att ha lämnat av dottern på en fest i trakterna konstaterade jag att jag var väldigt nära en av få cacher i Habo kommun som jag inte har tagit. Det verkar ju vara en så där bra idé redan här, att försöka sig på den alltså... klockan är närmre midnatt och det är tio minusgrader ute. Jag har lågskor och en kombibil som är så där lite fränt "Sportsänkt".
Men inte vill man försitta en sådan här chans, så jag börjar följa GPSen; in på grusvägar, genom gårdar in på traktorvägar, längre och längre in i skogen och så plötsligt brant nedför! Jag börjar vid det här laget ångra mig och försöker desperat backa tillbaka, det är brant nu. Blankis. Jag fortsätter framåt. Mer blankis. Försöker i panik att vända på den smala vägen. Fastnar med bilen tvärs över. JÄKLAR. Lyckas vända bilen rätt och...börjar i slow motion glida av traktorvägen, halva bilen i diket med bägge drivande hjulen i luften.
Tur man har 20% batterier kvar i telefonen, så det var bara att ringa på bärgning och gå och logga cachen medan jag väntade. Isen knäppte och knakade på Vättern och det var underligt lugnt. Cachen hittade jag efter en stund tack vare ledtråden.
"Jasså en geocachare" var Assistanskårens leende kommentar. Eller som min 15 årige son så klokt uttryckte det när jag väl hemma berättade om mina äventyr "Pappa, du är så jävla pinsam..."
Vandring runt Mullsjö, dag två
Det visade sig att jag kunde komma ifrån även på tisdagen och Titti föreslog att vi skulle fortsätta i Mullsjötrakten. Alltså skulle maken kunna ha tillgång till bilen även denna dag. Inte mig emot, då jag såg chansen att få besöka tre gömmor som legat på min önskelista ett bra tag.
Ett stycke in i skogen ligger soldattorp nr 550, kongl. Skaraborgs regemente, Vartofta kompani. Torpet har anor sedan 1680-talet. Det var då den förste indelte soldaten Arvid Andersson kom till Vagnhults rote. Femton soldater har bott på torpet. Efraim Snygg var den siste. Soldater skulle enligt reglerna ha familj, men Snygg hade sin syster Augusta som hushållerska.
Den första på denna lista var Kyrkestaden
Området anses ha varit en grav och kultplats från brons och järnåldern. Den tydligaste och märkligaste fornlämningen är en stor rektangulär yta omgiven av en vall av kullersten. Men den är svårtolkad, kanske var den en gravhägnad som användes i kultiska sammanhang.
Enligt folksägen skulle muren vara grunden till Habo Kyrka. Men vad som byggdes upp om dagen, revs ned om natten av ondskefulla krafter. Så man fick lov att spänna ett par tvillingstutar för en stock och där de stannade byggde man upp Habo Kyrka.
Här skulle lite fältarbete utföras och jag fick lustigt nog för mig att det var bra att ta med ett måttband.......
Tur det fanns andra, bättre sätt att komma fram till rätt siffror.......
Från kyrkstaden följde vi sen den lilla stigen fram till Soldattorpet, min andra önskegömma.
Det var en bit att vandra, närmare en km från P-kordinaterna, men jag gillar ju de där cacherna som inte ligger i vägdiket.....
Snygg vållade emellertid rotebröderna vissa problem då de var oerhört skrockfulla. Vid ett tillfälle, då det var dåligt med mat i torpet överlämnas en korg med potatis som några dagar senare slängdes ut över stenmuren då den ansågs vara förtrollad. Även de två korna och fåren ansågs vara ansatta av trolldom. En sommar låstes dom in i ladugården istället för att låta dem gå ut på bete.
Massor av sten måste det funnits, ett stort antal stenhögar låg nära soldattorpet.
Man kunde gå in i stugan och det var förhållandevis rymligt därinne
Väl åter i bilen tog vi sen dagens enda drive in gömma. Postrån - Väster Kärr.
Det verkar ha varit oerhört riskfyllt att vara postiljon i Mullsjö, då det finns ytterligare en plats där en annan posiljon bragts om livet. Mördaren på den platsen är destå mera känd, nämligen Falk, vars grav det idag alltid sägs stå färska blommor på.
Nu började det knorra lite i magen så vi körde ner mot Trollsjön / Stråkenleden # 5. Där ställde vi bilen och vandrade ner mot sjön.
Så vackert!!!!!!
Här blev det kaffepaus med finaste utsikten man kan tänka sig.
Alldeles spegelblank var sjön! Underbart!!!!!
Så mot min sista gömma på önskelistan: Mystic River
Vi parkerade inte långt från Nykyrka vackra träkyrka.
Ovanligt med bruna kyrkor. Sen följde återigen stråkenleden och loggade de kvarvarande gömmorna längs vägen till multin.
En multicache i säregen natur med stor påverkan av mänsklig kraft genom tiden. Förr i tiden bedrevs fiskodling här. Dammarna handgrävdes mellan åren 1909 – 1916 och var i bruk till 1937. Som mest var det 110 dammar i olika storlekar. Fiskrommen levererades från Danmark och kom i lådor med vitmossa. Huvudsakligen odlades tre arter, bäckforell, bäckröding och regnbågsforell. Leveranserna till bl.a. NK i Stockholm skedde under lång tid i särskilda tunnor som rymde 50 kilo fisk och där fiskmästaren själv följde med på tåget för att kontrollera syresättningen. Utan tillskott av syre till tunnorna dog fisken snabbt.
Det var förstås inte bara NK som köpte fisk. Leveranser gick till Jönköping, Malmö, Västerås och även till riksdagsmän i Stockholm. Stora förändringar skedde 1983 när den nya vägen byggdes. Då fylldes flera dammar igen. Nu används dammarna som dagvatten-rening från Mullsjö tätort. Genom att seriekoppla dammarna fungerar dom som en modern våtmarksrening.
Vilken säregen natur!
Helt klart så trivs inte dessa träd med att stå i vatten.......Lite spöklikt känns det allt
Desto bättre trivs ormbunkarna
Kändes som rena rama djungeln stundtals
En riktigt bra multi även om vi fick ta till uteslutningsmetoden det sista, Det där med modern konst har åtminstone jag svårt för. Men loggboken hittades och vi traskade åter igen. Totalt ca 9 km vandrade vi i Mullsjös vackra omgivningar denna dag!
Vi kommer tillbaks framöver, finns ännu några torp och lite kolbottnar kvar att leta reda på.
Ännu en mycket bra dag!
Mullsjö dag ett samt liten konstrunda!
Familjen har bara tillgång till en bil denna vecka. Maken behöver den mer, i sitt jobb, till skillnad från mig
som bara ska ut och samla kraft inför kommande jobb.
Tur man har snälla kompisar som ställer upp med "färdtjänst".......
Denna måndag passade en tur neråt mullsjö sandhem bra, kungslena blir ju ingen jätteomväg på det sättet. Dessutom var vi båda sugna på att besöka jamandcats lilla konstrunda.
Det var med den här det hela började
En dag i vintras åkte vi denna lilla väg och plötsligt så stod han bara där.........
Gubben kom att följas utav flera konstverk längs den lilla vägen och här såddes fröt till en riktigt trevlig liten runda. Konst #1 Gubben med kompisar. En bra start på karriären som CO fick allt Malin här tyckte vi båda två.
Vi valde även att svänga fram till det mycket trevliga konstnärparet som tillverkat det hela.
De visade sig uppskatta besök och visade gärna runt bland samlingarna.
Lättskötta blomlådor hade de minsann.....
Ingen tvekan om var de bodde iallafall.
Även frun visade sig vara konstnärlig. Hela ladugården var nu fylld av tomtar!
Efter detta kulturella inslag på vår tur gav vi oss av neråt Mullsjö.
Vi började med en promenad längs stråkenleden. Maltes Bro / Stråken 9 var vårt första mål!
Denna bro byggdes som en arbetsmarknadsåtgärd för ca 10 år sedan. Över den går en vandringsled.
Brobyggmästaren hette Malte så det fick bli namnet på bron.
Brobyggmästaren hette Malte så det fick bli namnet på bron.
En väldigt fin plats men tyvärr en blågubbe.......Nåväl, då får vi anledning att återkomma.
Vi följde den fina vandringsleden bort till Lusthuset / Stråkenleden # 9
Även detta en mycket fin plats! Dessutom med en riktigt klurig gömma!
Stråkenleden har totalt 11 gömmor och flera av dem är arbetade.
Dessutom är leden vacker och rekommenderas verkligen!
Den var oerhört lummig och vi vandrade genom hela hav av blommande liljekonvaljer.....
En rejäl ravin fick vi passera fram till 12 Stenar / Stråkenleden # 11. En märklig plats med totalt 12 stenar placerade i en rektangel. Undrar varför man gjorde så och när.....
Jag älskar ju vandringar så vi gav oss även på Rullstolsleden Ryfors 1 - Tillhör skogen
Vilken fin gammelskog vi passerade genom, hela tiden riktigt lättframkomligt förutom just här, men denna stig var en liten omväg vi gjorde.
Så oerhört grönt det är denna tid egentligen! Här ligger hela Ryfors Herrgård framför dig och du har en härlig utsikt ner mot Tidan (enligt cachebeskrivningen). Fint var det iallafall även om vi inte såg Tidan.
Pinnabron är ett stycke konstverk. Bron ligger några hundra meter väster om Ryds kvarn på Ryfors ägor. Den är byggd av tätt liggande pinnar, svagt välvd och något svängd. Under bron rinner ån Tidan som nedströms ansluter sig till sjön Stråken.
Åh vad vackert det var!!!!
Men fegheten slog till, vi vågade inte gå över bron då det knakade lite otäckt.....
Rullstolsleden genom Ryfors gammelskog fortsätter längs Tidan. En ljuvlig vandring!
Vattnet flyter spegelblankt förbi stigen, näckrosorna..........Så vackert!
Vi närmar oss nu Rullstolsleden Ryfors /5 - Flitiga Lisa eller Ryds kvarn som de icke invigda säger.
Ännu en ljuvlig plats!
Här såg vi också Ryfors, som präglat mycket av miljön runt här
Denna slinga kan jag bara rekommendera riktigt, riktigt varmt! Att solen sken när vi var där gjorde ju inte saken sämre!
Så lite lek till sist.
Om någon undrar hur en hamster har det så kan man ju alltid fråga Titti!
Stångjärnshammaren och andra förbannade verktyg. Dagens bästa gömma! Många skratt fick vi även i jakten på loggboken.....Ett mycket bra avslut på en mycket bra dag!
Vackra Hökensås!
Häromdagen tog jag en promenad uppe på Hökensås. Inte för att cacha utan bara för att njuta av den underbara naturen. Solen sken. Göken gol och fåglarna kvittrade! Ett och annat plask från en fisk i sjön. Ljuvligt!
Hade det inte varit för den riktigt smala, nydikade vägen på väg mot Sydvattnet som jag gick intill så hade det nog kanske kunnat bli en liten promenadslinga, Västra vätterleden går förbi där, nu väljer jag att bara dela med mig av några foton därifrån.
Jag har gått en kurs nu i vår "Mindfulness i naturen". Att dra nytta av naturens läkande kraft för att undvika stress. Att vara här och nu!
Jag har ju numera några gömmor häruppe varav en, förhoppningsvis, självförökande cache. Dvs i en gömma finns några redan färdiga gömmor klara att bara hänga ut, enda villkoret är att åka ner till en annan av Hökensås närmare 50 sjöar för att gömma den. Hade ju varit kul om jag oxå fick leta lite geocacher häruppe, inte bara gömma.
Tyvärr tror jag att många är för lite för stressade för att hinna stanna upp och att ta den extra tiden det innebär. Alla tycker ju inte det är så kul att gömma burkar heller......Men vi får se! Kanske får jag ta en runda till med de burkarna och gömma framåt hösten, om inget hänt nu i sommar.
Men några underbara timmar ute i naturen fick jag! Mindfulness eller ej. Jag mår bäst ute i skog och mark!
Blåa gubbar i Odensåker, men glada tjejer ändå!
Vårt mål denna soliga förmiddag var Odensåker vid sjön Östen.
Men vi gjorde ett stopp på vägen, nämligen vid Timmersdala # Fornborgen. Så många gånger vi passerat förbi utan att stannat. Här kan man inte tala om småstenar inte! Jösses! Så vacker natur det var, bara ett stenkast från riksväg 26! Vi tog givetvis den lite bökigare vägen bakom "borgen" dit men det är jag glad för eftersom det var ett mäktigt ställe. Gömman var lätt hittad till skillnad från det som komma skulle. Sen tog vi stigen tillbaka igen.....
Malin hade dagen till ära med sin svärmor, candeemac, boende i Portugal!
Så styrde vi så färden mot Odensåker och Logårdens naturreservat! Inte mindre än 4 gömmor fanns här utefter en fin vandringsled. Så vackert det var!
Logården, som ligger i Odensåker på sjöns västsida, är såväl informationscentral som naturreservat. Reservatet består till stora delar av ett ålderdomligt och omväxlande kulturlandskap, svagt sluttande ner mot sjön. Här finns lövskog, barrskog, enbuskmarker, odlingsrösen och stenmurar. Kulturlandskapet bär prägel av tidigt 1800-tal.
Kan det bli mer sommar än så här?
Ingen hemma här och här fick vi även stifta bekantskap med första blågubben. Det blev inte mindre än tre på raken. Lite surt men det var vackert att gå här i allafall. En gömma var en nano, undrar varför man gömmer en nano på marken intill en rot. Så sa i allafall vår livlina att de hade hittat den......
Sista blågubben berodde på myrorna! Att leta i ett gigantiskt stenrös bland miljoner myror var allt annat än trevligt och när man hoppar omkring för att undvika myror i brallan så letar man inte speciellt effektivt.......
Fast som sagt, det var en riktigt vacker vandring och utsikten från fågeltornet var jättefin!
Himlen var alldeles klarblå och solens strålar genom lövverket var vackert!
Kan detta vara olvon?
Fina var de iallafall när de blommade. Efter en stärkande fikapaus uppe vid Logården gav vi oss på den sista därborta och gissa om det var skönt att få skriva i den loggboken!
I Breviks närhet och Lomuddarna
Solen skiner från en klarblå himmel! Vi ska ut på en liten förmiddagstur! Kan det bli bättre?
Nej det är nog svårslaget egentligen.......Så många smultronställen man ramlar över tack vara detta.
Vi skulle på utflykt med familjen och en kompisfamilj i helgen och det var inte helt lätt att komma på något ställe att åka till. När man ska ut på geotur uppstår inte det problemet. Finns alltid någonstans att åka!
Nya burkar kommer hela tiden även om jag tycker att det varit på tok för många med terräng 5 det senaste. Hallå, jag vill inte göra mina barn moderlösa, har inget behov av att klättra i raka tallar.
Som tur är finns ju det alternativ.
Vi styrde bilen mot Brevik denna dag. Wettern #2 - Brevik Å vad fint det var här!
Till och med en liten badplats fanns det här, men vattnet var inte riktigt badvänligt än i allafall.
Vi åkte vidare upp mot Hammaren Badparadis #1.
Här har vi faktiskt varit en gång för många år sedan. Idag var det bara vi, en man i solstol och vågornas stilla kluckande. Mannen i solstol var så långt bort så han stöde inte ett dugg.
Det är något visst med vatten. Rogivande. Vi funderade här ett tag på om vi skulle fika här eller vänta, det visade sig att vi gjorde helt rätt i att vänta lite.
Ut på vägen igen bort mot Amperna nord. Underbara ängar passerade vi längs vägen och känslan av sommar var verkligen stark. När vi stannat mötte vi muugglare.
Inte undra på att kossor är nyfikna egentligen. Vad annars händer i deras hage på dagarna? Här kom plötsligt vi och det var ju superspännande!!!
En liten kort promenad bort till gömman. Jösses vad grönt det var!!!!!
Hur många nyanser av grönt finns det egentligen?
Dessa växter var faschinerande.
Nu var vi fikasugna så vi styrde färden in mot Mölltorp i stället och
Lom-uddarna. Vilken fin plats även detta var! Tänk vad alla som inte upptäckt kvalitetscaching går miste om!
Här packade Malin upp the, äggmackor och en liten bit mörk choklad. Kan livet vara bättre än så här?
Fikautsikten var inte heller fel!
Tack jamandcat för en underbar förmiddag!
Humlaledet, Bastöna och ett varv i Larv
En riktig nostalgitripp blev denna utflykt tillsammans med titticc och Lili43!
Min mamma är ju född och uppvuxen just i N. Vånga, så de trakterna har jag en massa somriga barndomsminnen från.
Vi började denna dag med ett besök på HUMLALEDET.
Humlaledet representerar ett stycke intakt backstugumiljö från 16- och 1700 tal Två låga bostadshus varav det en innehåller fähus ligger fint inramade och lätt att se från vägen.
På denna plats spelade man in delar av filmen "Rid i natt".
Så mysigt! Har även fina minnen från vår lilla planeringstripp här tillsammans med U+L & CO en härlig vårdag förra året.
Idag blommade både gullvivor och syrener.
Vi fortsatte mot Bastöna Gammelgård.
5 km på grusvägar rätt in i skogen, de sista fyra kilometrarna utan annan bebyggelse. Så plötsligt öppnar sig skogen och man kommer äntligen fram till Bastöna, en av Västergötlands bäst bevarade gammelgårdar från 1860 talet.
Här ligger några av mina egna gömmor men det är en plats som ligger mig varmt om hjärtat så jag hade inget emot att följa med.
Syrenerna blommade även här.
Hemmanet omges av den stora Rösjömossen, skog samt ett kulturlandskap med odlingsrösen och lämningar av nedlagda gårdar. Idag består gården av två inredda f.d bostadshus, en ladugård med oxavandring, ett mindre svinhus och utedass. Så rofyllt att sitta på det sistnämnda med öppen dörr ut mot ängarna........
Ytterligare en bit in i skogen mot Rössjö Mosse ligger Bastöna ängar.
Här finns spår av det gamla Bastöna.
På den tiden var det nog inte riktigt lika isolerat som idag, då det åtminstone hade grannar på gångavstånd.
Men vad är detta?????
Ser ut som en för smal varggrop.......Vi hittade ingen förklaring nånstans om vad det varit. Jordkällare, nja, hur kommar man in och ut? Nåväl, lite mysterium ska livet bestå av!
Vilken möda med att bara göra dessa vackra stenmurar.....
Fikat smakade utmärkt uppe vid Bastöna innan vi drog vidare mot Larv.
Här hade vi hela fyra gömmor kvar. Det råkade faktiskt bli ett litet varv i Larv, åtminstone enligt GPS-en. Afzelius Grav var den mest oväntade gömman.
Prosten Arvid Afzelius egna gravplats för honom och hans hustru.
På en kulle mitt i skogen hittade vi denna gravplats. Varför han valde denna plats och inte kyrkogården kan ha flera orsaker. Bland finare folk var det lite mode att välja en egen gravplats på den tiden, men det kan oxå bero på att han kanske råkat bli osams med kungen.
För att komma fram till gravplatsen var vi tvugna att passera ett fält men det var redan en upptrampad stig här så vi ägnade oss att bara njuta av strånas kittling mot våra händer.
Även denna en nostalgisk känsla från barndomen.........
Naturminne i skogen
Jag hade ingen aning om att det fanns en massa naturminnen ute i vårt land innan jag började geocacha. Oftast är de utmärkta med en liten skylt strax intill men annars lever de en otroligt anonym tillvaro. För inte är de lätta att hitta på en karta heller. Som tur är finns det en och annan cache som visar på dessa ställen. Oftast är det ett ovanligt stort träd av någon sort.
Förra veckan tog vi en korttripp bortåt Tibro igen. Vi blev ju liksom lite avbrutna av det rejäla åskvädret veckan innan.
Titticc och Lili43 har en massa små burkar utlagda vid olika trevliga ställen där borta. Vi blev varse om att Karlsborg minsann faktiskt är mer glesbefolkat än jag trott. Mitt i skogen står en liten skylt med "välkommen till Karlsborg". Välkommen till Karlsborg! Rätt kul faktiskt! Passade även på att ta en tur över Betlehem.
Potatiskällaren vid Ulvhult vaktades minsann av ett vilddjur som inte är så vanliga i våra trakter, eller det kanske var en namne.....
Fick även se lerduvor för första gången. Lerduvan...Trodde nog att de kanske skulle ha något mer fågellikt över sig men de såg mest ut som en minifreesbe. Tänk vad man får se när man cachar.......
Vi hade bestämt att vi skulle få kaffet hos Titticc så vi började åka åter mot Tibro igen, Skulle bara ta en gömma till och vi siktade in oss på "Liten grangömma".
Satte in gpsen att visa väg och körde på. Tänkte att det var väldigt vad vi fick köra egentligen men reflekterade inte så mycket mer. Så var det bara 250 meter kvar och vägen blev rätt liten så vi beslöt att gå sista biten. Det var då jag upptäckte mitt misstag.....Istället för den lilla granen hade jag ställt in navigationen på Stora Granen.
Minsann, det var ingen liten gran inte.......
Ja, den syntes ju på håll så att säga........
Denna var just "naturminnsemärkt" och jag är glad att vi råkade köra fel.
Vilken bjässe!!!!!
Vi prövade om vi nådde runt stammen med våra armar men det hade behövts en till för att vi skulle lyckas!
Efter denna välväxta gran så åkte vi raka vägen till Titti och minsann smakade fikat lika bra som vanligt!
En mysig tur fick vi även denna dag!
