Från Torn till Torn längs Hornborgasjön

 
Vilka kontraster!
Spaniens varma sol mot skaraborgs novembermörka kyla.
Men på något sätt så gillar jag ändå denna tiden på året, trots att det är ruggigt ibland.
 
 
Jag har lärt mig att uppskatta skönheten som finns även denna tid på året ute i naturen, för den finns ju där, även när löven ramlat av och det är grå himmel!
Visst, man kan ju inte förneka att det är så mycket vackrare på vår och sommar men de milda färgerna i naturen, speciellt när den bleka novembersolen vågar sig fram och lysa en stund är faktiskt fina de med.
Det är något med att naturen lägger sig till vila och det borde vi nog också göra mer än vad vi stressade människor gör idag.
 
Jag uppskattar särskilt att jag har min möjlighet att geocacha dagtid med mina bästa kompisar ibland. Jag får ju på det sättet en synnerligen välbehövlig dos av dagsljus och motion på kuppen. Trevligt är det ju oxå!
 
Denna novembermorgon var målet vandringsleden mellan Hornborga naturum och Ytterberg! Ca 7 km blev det totalt att gå och det var så vackert även denna mörka, lite dimmiga dag.
Hoppas verkligen att det kommer några fler gömmor här för det var långt mellan burkarna tycker jag. Om inte annat skulle här vara fint att gå även framåt våren!
 
Vi parkerade vid Naturum2.
Dimman hade precis lättat men än var det mörkt i luften. Jag har alltid gillat Hornborgasjön, trots att jag inte är fågelintresserad, så här har jag varit förr.
 
 
Vi följde den fina vandringsleden ända bort mot Torn till torn 1
Det blev gradvis ljusare på himlen och till  slut så vågade den sig ändå fram! Solen!
 
Underbart!
 
 
Leden började med att gå i en platt hage, sen blev det helt plötsligt väldigt kuperat och vi gick en riktigt lång bit uppe på en rullstensås. 
Vackert!
 
 
Konstig sten. Undrar hur den hamnat här? Ingen gömma i närheten som kunde berätta tyvärr.
Fast RAA är fantastisk! De skriver så här:
Långebergs hall:
På gränsen mellan Bolums och Hornborga socknar.
Troligen ej förhistorisk fornlämning utan rest som gränssten i härads- och sockengränsen.
 
 
På tillbakavägen värmde solen faktiskt riktigt gott och vi var nog allihop lite för varmt klädda.
 
 
 
 
Så var det då fikaplats, för ingen caching med tjejligan utan fika!
Två alternativ hade vi:
 
 
Högst uppe på kullen fanns en bänk med jättefin utsikt.
 
Eller vid ladan nere vid vattnet.
 
 
Denna gång blev det ladan! Men nästa gång vill jag fika på kullen, för jag hoppas det blir en nästa gång!
 
 
 
Efter ett par timmars promenad i behagligt tempo nådde vi åter naturum. Himlen var nu knallblå och då är november rätt ljuvligt det med!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0