Forentorpa ängar, Servicerunda när den är som bäst
Ibland behöver man göra service på sina gömmor.
Jag har en serie som heter Jättarnas dal, Forentorpa ängar#1 - Klosterkvarnen, Forentorpa ängar#6
Ett underbart område som även innehåller en kulturstig med diverse information.
Det öppna ängslandskap du ser här i Forentorp började formas redan för 2000 år sedan av de människor som levde här. De var bönder som ägnade sina dagar åt att sköta om sina gårdar, hålla efter boskapen som betade här samt att bruka jorden.
Men hur kunde bönderna för 2000 år sedan bruka jorden då de inte hade någon plog?
Stämmer det att människor och djur delade hus? Fanns det krigare i bygden? Kom katten till norden för 2000 år sedan?
Genom att ta en en promenad längs Forentorps ängarns kulturstig kan man få svar på dessa frågor och lite till.
Till serien finns en bonus och det var den som ställde till det.
Fick ett mail om att ledtrådar till bonusen inte var möjliga att se pga blöta loggar men det var värre än så upptäckte jag när jag var där för att byta loggremsor........
Hela picknickbordet där bonusen var gömd var puts väck. Snacka om mugglad gömma!
Jaha, så det var alltså bara att åka hem igen och förbereda för fullständig service och ny bonusburk.......
Varför då inte välja att utöva den servicerundan en underbar solig höstdag?
Klosterkvarnen har jag dock fotat förra hösten. Inget vatten i bäcken efter denna torra sommar var det denna förmiddag så detta foto är snyggare.
En plats som ger mig ro i själen, speciellt en sådan vacker dag som den här!
Vilken tur att de flesta av mina gömmor är på just sådana här rofyllda ställen!
Mellan Skultorp och Billingen. Nu är det höst!
Solen skiner från en alldeles klarblå himmel. Det har varit frost inatt och det känns i luften.
Nu börjar det definitivt bli dags för vantar och varmare kläder.
Denna strålande höstförmiddag valde vi att vandra på ängarna mellan Skultorp och Billingen. Jag hade missat att Malin redan hittat flera av gömmorna där, men hon hade en multi kvar som jag tog redan 2009.
En väldigt trevlig multi egentligen, så den började vi med. Trots att jag redan loggat den så räknade vi fel, så vi loggade några andra burkar som jag hade kvar emellan.
Goda Utsikter # 3 Så vackert det är här!
Kullabolet är en fin ryggformad kulle strax söder om nabben. Här blommar backsipporna i stora mängder tidigt på våren. På hösten ersätts de av den sällsynta, blekt blå- och violettfärgade fältgentianan. Kullabolet omgärdas av lättillgängliga öppna betesmarker och lövskogar som klättrar upp mot bergbranten.
Höstfärgerna börjar komma nu och vi vandrar vidare mot Brantis!
Jag älskar verkligen arbetade gömmor och detta var en riktigt fin gömma. Här blev det poäng!
Promenaden fortsätter mot
Hene-Skultorp; Sde naturreservat
Naturreservatet Hene–Skultorp består av Sydbillingens sluttningar mot söder, öster och nordost, ovanför Hentorp och Skultorp. I de norra delarna av reservatet finns ett välutvecklat kraftigt kuperat kamelandskap. En golfbana är inflikad i kamelandskapet och ligger kant i kant med reservatet. Risängsbäcken rinner fram i en vackert utformad ravin i reservatets östra del.
Hene by liksom Skultorps by är båda skriftligt belagda sedan medeltiden. Odlingslandskapet kring Hene har en ålderdomlig karaktär. Inom området finns fasta fornlämningar i form av stensättningar, troligen tillkomna under äldre järnålder. I närheten av dessa har påträffats odlingslämningar i form av rösen som kan vara tillkomna under samma period.
Naturreservat brukar ju sällan vara en plats där man får trängas, men denna gömma loggades i sällskap av närmare 150 pensionärer!!!!!!!
Flera av dem var väldigt trevliga och det visade sig vara pensionärsorientering, med starten enbart 50 meter från gömman. Kul och lite annorlunda.
Så vandrade vi vidare mot Oxadrevet.
En fin promenadstig som väl förtjänar en gömma! Tyvärr blev det en sur blå gubbe här.
Men ett gigantiskt getingbo, som hände på en liten tunn gren såg vi.
Som tur var så var invånarna rätt trötta.
Vi vandrade åter mot multin, slutförde den och beundrade alla vackra röda bär i naturen.
Visst är det underbart ute just nu!
Fint häruppe på berget och innan vi vandrade neråt igen så passade vi på att fika och beundra utsikten från Billingen.
En rad med höstfärgade träd skymtar bland allt det gröna.
Vi valde att flytta med bilen lite närmare dagens sista gömma: Stigen mellan bäcken och järnvägen.
Även denna gömma ligger i naturreservatet men närmare Skövde.
Åh så vackert det var!
Spännande och en lite lagom utmanande cache var det också, dessutom fick vi oss ett gott skratt!
Även här blir det poäng!
Vi vandrar åter mot bilarna, efter nästan fyra timmars härlig promenad. Vilken underbar förmiddag vi fick här tillsammans.
Denna vandring kan bara rekommenderas!
Hunneberg i dagarna två.
Hunneberg är det större berget! Jag är definitivt ingen expert efter dessa dagar, men om man jämför de ställen vi vandrade till denna resa så var det betydligt mer lättvandrat på Hunneberg.
Efter en stärkande lunch på Spiskupan uppe vid Bergagården på Hunneberg gav vi oss av på fortsatt vandring, denna gång mot Adolf Rosts Stuga
Nere i Store klev, ligger en av landets få bevarade backstugor till hälften ingrävd i bergssluttningen. Anders Magnus Rost 1832-1912, född i Västra Tunhem, blev en av 1800-talets många jordlösa. Rost byggde stugan 1871. Yngste sonen, skomakaren Adolf Rost bodde kvar till kort före sin död 1941.
Ofattbart att människor har bott så här för mindre än 100 år sedan!
Även i Storeklev var det mycket mossa.
Vilt och vackert! Inte långt härifrån låg även en riktigt gammal gömma som givetvis fick besök:
"Hidden on Hunne" , gömd 2002!
Mitt emot stigen mot Store Klev kunde man välja på att gå mot Fagerhult.
Näst efter Bergagården är Fagerhult det mest omtalade stället på bergen. När Gustaf V övertog jakten efter Oskar Il:s död 1907 flyttade han lunchplatsen från Ekelund till Fagerhult, som fortfarande är samlingsplats under jakterna. Raden av Kungastenar utanför minner om celebra besök.
Stugan är inte speciellt stor men platsen är vacker och väl värt ett besök.
Även jordkällaren här var vacker där den låg i solskenet.
För att ta sig till de olika ställena på berget var det promenad som gällde. Det går en huvudväg runt uppe på berget, resten av vägarna var bommade så det blev ett antal promenader dessa soliga fina dagar.
21 700 steg dag ett men bara 15 000 dag två.....
För att komma till Fagerhult passerade vi en riktigt vacker sjö: Grågåsen
Underbart rofylld plats där vi passade på att vila en stund innan vi besökte Skvaltkvarnen
Kvarnen uppförd 2002 av entusiaster i Västra Tunhems Hembygdsförening.
Vilan kunde behövas för hinten här var återigen "under sten" och gpsen lekte karusell..........
Men vi hittade den till slut! Visst är det bra med stora rejäla burkar men på sådana här platser vore det nog bättre med en mikro i ett träd trots allt!
Efter en god trerätters middag och en hotellfrukost dagen därpå var vi redo att återigen ge oss upp på Hunneberg.
Denna dag startade vi med en promenad runt Eldmörjan
Eldmörjan har en gång varit en mycket större sjö än den är idag. 1856 sänktes sjön 3,6 m genom att man sprängde Bergagårdskanalen mot By klev. Ytterligare en sänkning gjordes 1877 men den blev sedan justerad uppåt igen på 1960-talet. Den nuvarande sjön ligger ändå nära 4,5 m under gamla Stor-Eldmörjans yta!
När ni går till cachen passerar ni en stenbro över kanalen som byggdes 1913 av Karl och Emil Kraft.
En riktigt fin promenad även denna soliga morgon och vi passade på att göra två avstickare från sjöstigen.
Torpstället Löne är känt första gången 1675 och har ägts av kronan större delen av tiden sedan dess.
Det enda som återstod av torpet var husgrunden och den vackra källaren.
Som mest fanns det 28 torpställen på de båda bergen och flera hundra kor gick och betade i skogarna. Nu jobbar Sveaskog med att återställa de gamla torpplatserna genom avverkning och skötsel med slåtter och betande djur, något som jag tycker är riktigt trevligt!
Vi fortsatte vår vandring till Ekelund.
Under Oskar II:s tid var torpet lunchplats vid jakterna. Nära vägskälet vittnar en minnessten från 1896 om en kunglig jaktlunch. På den tiden fick torparfamiljen som bodde här snällt flytta ut när kungens sällskap kom för att jaga.
Även här fanns bara ruiner kvar.
Ofattbart att detta torp en gång legat strax intill Eldmörjans strand innan sänkningen, idag är det en bra bit bort till sjön.
Vägarna här var lättvandrade och vackra nu när höstfärgerna börjar komma på allvar.
Inte så långt från Ekelund låg nu en fågelsjö, rester av gamla Eldmörjan. Sannolikt kom denna fågelsjö till vid höjningen av sjön på 60-talet.
Nästan lite spöklikt med alla gamla döda träd.
Vi avlutar våran Hunnebergstur med ett besök på Flo klev.
Här har man en vidsträckt utsikt över Dättern och Västgötaslätten.
Dättern är en smal vik som ligger i södra Vänern. Ännu ett namn jag aldrig hört förut.
Nu börjar det bli dags för lunch och vi styr färden mot Grästorp för att äta på golfrestaurangen där. Mycket god lunch och lite golfsnack fick vi på köpet. Bl a hade de alla väldigt roligt åt den stackaren vars golfvagn rymde och rullade ner i ån med alla järnklubbor, mobil mm.
Jaja, alla är vi nördar på var sitt sätt!
Vi har haft en underbar tur och nu var det skönt att komma hem till barn och katterna igen.
Vad är väl ett pass på gymmet? Halleberg är mycket trevligare!
Vi fick en herrgårdsövernattning när jag anslöt Visa till mitt medmerakort för ett bra tag sen. Nog borde det väl gå att kombinera med lite vandringscaching? Jag gillar ju som sagt tidigare att vandra ute i naturen så valet föll på Halle och Hunneberg med övernattning på Ronnums Herrgård.
Eftersom jag alltid haft svårt att hålla isär vilket berg som är vilket så delar jag därför upp denna resa på två inlägg.
Vi började med att åka upp på Halleberg! Det berget som ligger närmast Vänern och längst bort från oss.
Varje gång vi passerat detta berg så har jag varit fascinerad av de branta bergssidorna. Och brant var det. Men på sina ställen finns det klev där man kunde ta sig upp och ner.
Vi åkte så långt bort på berget som vi kunde och startade med en kort promenad till Dansen på Ekebacken.
Lummig promenad fram till torpet Ekebacken där det en gång varit en förbjuden dans som fick rättsliga påföljder.
Bara 200 meter bakom huset fanns dagens första utsiktsplats!
Så vackert! Vänern låg som en spegel och vi bara njöt!
Långt, långt därnere var trätopparna..........
Vi flyttade med bilen en liten bit och påbörjade den lite mer ansträngande promenaden mot Svallklev .
Svallklev är ett av de många klev som finns på berget och det var därifrån vi skulle ta oss mot gömman.
Under närmare 200 år, från mitten av 1770-talet till 1940, pågick kalkbrytning i kalkbrotten, "grottorna" i Halle- och Hunneberg. För att utvinna kalk (CaO) ur kalksten (CaCO3) måste stenen upphettas länge och kraftigt så att koldioxid (CO2) avgår. Som bränsle används här krossad alunskiffer, som man får som biprodukt vid kalkbrytningen. I kalkugnen varvar man kalksten och alunskiffer, med ett lager tändved underst. En bränning i en ugn tar ca 14 dagar.
Varje kalkbrott med tillhörande ugn drevs som ett familjeföretag. Arbetsmetoderna var under 200 år hela tiden desamma - de enskilda företagarna hade inte möjlighet att investera i modernare utrustning.
Följer man Svallklev ända ner till vattnet hittar man resterna av en sten-pir. Den användes vid utskeppningen av kalk från ugnarna.
Vi missade stigen så vi fick även se stenpiren.
Så vackert med alla stenar som var slipade av vågorna.
På vägen upp hittade vi den otydliga stigen. Det var inte helt lättvandrat men det var inget mot vad komma skulle. Men för att vara en terräng 4 så var det rena barnleken!
Mossigt, mossigt var det! Oerhörda mängder mossa faktiskt!
Rester av en kalkugn, helt olik de vi har i våra trakter.
Vi vandrade tillbaka och svängde av mot Predikstolen, Halleberget # 149 ännu en dramatisk utsiktsplats.
Så vackert även här!
Det fanns ytterligare två cacher som man kunde ta längs promenaden men dit fanns inga stigar. Skulle vi våga?
Ett ord i en tidigare logg avggjorde det hela. Något om trollskog lockade mig!
Ja, oj vilken skog! Ännu mera mossa! Riktig gammelskog!
Men att vandra ut till Hallesnipen och senare även Paulas ställe! var helt underbart!
Över stock och sten, under vindfällen, men ändå inte alltför svårt. Hallesnipen var dessutom en riktigt oväntat och kul gömma!
Vackrast var ändå Paulas ställe! Att Vänern låg som en stor spegel hade ju betydelse!
Så vackert.
Att ta sig tillbaka mot bilen gjorde vi via stigen i Ovandalen. Men att ta sig till den stigen från Paulas ställe var rena rama gympasset! Vi fick skråa ner i obanad terräng ner till dalen och hoppa över en liten bäck innan vi nådde stigen, sen var det bara att gå uppför berget igen tills vi nådde bilen. Rejält hungriga, ca 2,5 timmar från att vi startade vår promenad.
Men det var en helt underbar vandring som bara kan rekommenderas!!
Tibro
Det finns oerhört många geocacher i Tibrotrakten!
Det blir ju gärna så när det bor fler aktiva geocachare i en stad.
Däremot blir det inte så ofta som vi cachar i Tibrotrakten och detta mycket beroende på att titticc bor där och även
har del i en stor del av gömmorna. Hon är ju oftast med oss när vi är ute i skogen och det är ju roligast att leta gömmor som ingen av oss har hittat.
Men häromdagen så stod Tibro ändå på programmet. Titti behövde vara på hemmaplan men bjöd gärna på fika.
Ett sådant erbjudande tackar man ju inte nej till.
Denna isande kalla förmiddag var både jag och Malin sugna på att testa några multicacher. Jag har ju mer och mer börjat uppskatta denna typ av cacher och dagens första multi blev: Lutande Tre
En riktigt bra multi och visst lutade de
Här blev jag av med en favvopoäng och även nästa multi hade fått en, om vi bara hittat finalen.......
Riktigt fin natur även här, men där slutet var hade skogsmaskiner härjat, undrar om burken försvunnit, annars letade vi väl för lite.
Kul, med varierade uppgifter att lösa på delstegen, var det annars.
Här inne i skogen var det inte lika kallt och det var ju som vanligt underbart att lyssna på vattnets porlande.
Klockan gick och Titti satte på kaffet under tiden som vi gav oss av till Våran Letterbox..
Så kul med en hederlig letterbox där man får användning för ett av alla vykort som ligger och skräpar hemma!
Eller....hm.....eh......Vykortet låg kvar ju på hatthyllan hemma.........
Nåväl, så konstnärliga som vi är så tillverkade vi ett eget i stället!
Men en kul typ av gömma är det och fikastunden hemma hos Titti och Micke var en mycket bra avslut på denna förmiddag!
Cykel+caching = Event!!!!!
14 september. Cykelevent! Me like! Cykel event 2013 Tycker ju att det är alldeles underbart att kunna kombinera cachingen med lite fysisk aktivitet för då får man ju motion utan att man märker det knappt! Vi skulle cykla runt Ymsen, denna vackra sjö, så mycket visste vi innan!
Ryktet sa att det skulle bli tresiffrigt släpp av cacher och det visade sig stämma! 80 letterbox och 20 mystar! Jösses! Helt klart det största burksläpp jag varit med om på en gång! Allt var oerhört bra ordnat. Vi samlades kl 9 och fick varsitt häfte med lite mystar att lösa medans våra gpser tankades fulla. Skönt för med 100 nya cacher hade det blivit mycket att knappa in för hand!
Strax innan 10 fick de som ville ta varsin lott och ge sig iväg "baklänges" runt sjön. Vi fick då ett försprång mot de andra på ca 5 minuter, sedan fick de andra oxå ge sig iväg fast åt rätt sida sjön så att säga, eftersom cacherna var numrerade 1-100. Vi valde att ta en lott och till vår förvåning så var vi väldigt få som gjorde det! Vår lott föll på YR - 90 ALLE´N.
Vitsippa frågade så snällt om han kunde få cykla med oss och det gick ju självklart bra! Här har vi just loggat dagens FTF, (trodde iallafall vi här).Alle´n var riktigt fin med solens strålar silandes genom lövverket.Sen var då frågan: Ska vi vända åter för att ta gömmorna i rätt ordning eller ska vi fortsätta framåt?Hm, vitsippa sa att det spelade inte honom någon roll om han inte fick någon mer FTF idag, jodå, han har ju redan över 400, men här växte mina horn ut under hjälmen. Varför inte fortsätta? Vi har ju iallafall chans på någon mer FTF i så fall för det var ju inte många som cyklade detta hållet.
Sagt och gjort. Nr 76-100 fick vi inte logga förrän efter fikapausen på andra sidan sjön. Det var ju dessa som lottades ut, så vi styrde färden mot nr 70. Tom loggbok!Vi cyklade förbi Cardesjö och MD-Tech och trodde att vi skulle få konkurrens om burkarna av dem. Men vi cyklade om varann ett par gånger och sen försvann de bara. Vi var helt ensamma! Loggbok efter loggbok var tom! Helt plötsligt blev dagens FTF, som vi trodde att vi skulle komma ihåg tiden på, lite besvärligare att hålla i minnet.
Det var riktigt fina cykelvägar som vi var helt själva på. Event som brukar vara en social historia.....Nåväl, det gjorde oss inget, vi hade trevligt ändå, men visst undrade vi när vi skulle möta alla andra.
Några gömmor var väldigt lika trad, med det undantaget att det låg en stämpel i varje burk, men några var vi tvugna att jobba lite mer för. Här kom måttbandet till pass! Har aldrig mätt ett älgtorn förut!
Kul ide!
Här har vi just loggat min burk nr 3500! Kul det med!
Vi fortsätter cyklingen längs sjön med sikte på fikaplatsen. Vi har inte haft så mycket kontakt med Ymsen förrän vi kommer in på nästa slinga. Nr 50-25.
En underbar gammal väg bara ett 50tal meter från strandkanten.
Så härligt att få lite kontakt med sjön igen. Här var oxå den mest "sociala" sträckan eftersom BergoBerg, Karlg87, Cardesjö och MD-Tech också letade burk här när vi var där.Nu vänder vi åter mot fikaplatsen, hela 15 FTF-er rikare för nu vill vi gärna mingla lite med de övriga eventdeltagarna.Hm, mingla var lite svårt för där var endast djurets och hans son Folke. Fortfarande ingen annan där. Fast det var trevligt att få prata en stund med honom oxå! En mysig fikaplats var det, med väldigt fina näckrosor i dammen intill.
Vi träffade challgree på vägen från fikaplatsen, han var FTF-sugen och tog upp jakten med oss på tillbakavägen.Fast vi FTFjagade ju inte! Vi bara råkade "snubbla" över tomma loggböcker pga vårt vägval.Vi beslöt oss för att slutföra Karlg87s serie för att kunna logga bonusen och sen var det bara några ströburkar vi tog på tillbakavägen efter det för att sträcka på benen mellan cyklingen.
Nu är vi nära bilarna och vi kommer mer sjönära igen.
Solen börjar sänka sig så sakta, denna underbara dag närmar sig sitt slut och vi cyklar in på eventområdet strax innan 19 på kvällen. Trötta efter ca 3 mils cykling blandat med lite promenader till burkarna, fulla med älgflugor och en och annan fästing, men lyckliga!!!!!! 35 loggade gömmor, varav 22 helt oväntade-FTFer förutom den vi fick lottad i början.Kan bara säga att detta var ett otroligt trevligt event och tanken med att man skulle cykla var helt underbar!En liten kuriosa var att vitsippas elcykel höll sitt batteri ända tills 100 meter från parkeringen. Snacka om bra tajmning!
Ryktet sa att det skulle bli tresiffrigt släpp av cacher och det visade sig stämma! 80 letterbox och 20 mystar! Jösses! Helt klart det största burksläpp jag varit med om på en gång! Allt var oerhört bra ordnat. Vi samlades kl 9 och fick varsitt häfte med lite mystar att lösa medans våra gpser tankades fulla. Skönt för med 100 nya cacher hade det blivit mycket att knappa in för hand!
Strax innan 10 fick de som ville ta varsin lott och ge sig iväg "baklänges" runt sjön. Vi fick då ett försprång mot de andra på ca 5 minuter, sedan fick de andra oxå ge sig iväg fast åt rätt sida sjön så att säga, eftersom cacherna var numrerade 1-100. Vi valde att ta en lott och till vår förvåning så var vi väldigt få som gjorde det! Vår lott föll på YR - 90 ALLE´N.
Vitsippa frågade så snällt om han kunde få cykla med oss och det gick ju självklart bra! Här har vi just loggat dagens FTF, (trodde iallafall vi här).Alle´n var riktigt fin med solens strålar silandes genom lövverket.Sen var då frågan: Ska vi vända åter för att ta gömmorna i rätt ordning eller ska vi fortsätta framåt?Hm, vitsippa sa att det spelade inte honom någon roll om han inte fick någon mer FTF idag, jodå, han har ju redan över 400, men här växte mina horn ut under hjälmen. Varför inte fortsätta? Vi har ju iallafall chans på någon mer FTF i så fall för det var ju inte många som cyklade detta hållet.
Sagt och gjort. Nr 76-100 fick vi inte logga förrän efter fikapausen på andra sidan sjön. Det var ju dessa som lottades ut, så vi styrde färden mot nr 70. Tom loggbok!Vi cyklade förbi Cardesjö och MD-Tech och trodde att vi skulle få konkurrens om burkarna av dem. Men vi cyklade om varann ett par gånger och sen försvann de bara. Vi var helt ensamma! Loggbok efter loggbok var tom! Helt plötsligt blev dagens FTF, som vi trodde att vi skulle komma ihåg tiden på, lite besvärligare att hålla i minnet.
Det var riktigt fina cykelvägar som vi var helt själva på. Event som brukar vara en social historia.....Nåväl, det gjorde oss inget, vi hade trevligt ändå, men visst undrade vi när vi skulle möta alla andra.
Några gömmor var väldigt lika trad, med det undantaget att det låg en stämpel i varje burk, men några var vi tvugna att jobba lite mer för. Här kom måttbandet till pass! Har aldrig mätt ett älgtorn förut!
Kul ide!
Här har vi just loggat min burk nr 3500! Kul det med!
Vi fortsätter cyklingen längs sjön med sikte på fikaplatsen. Vi har inte haft så mycket kontakt med Ymsen förrän vi kommer in på nästa slinga. Nr 50-25.
En underbar gammal väg bara ett 50tal meter från strandkanten.
Så härligt att få lite kontakt med sjön igen. Här var oxå den mest "sociala" sträckan eftersom BergoBerg, Karlg87, Cardesjö och MD-Tech också letade burk här när vi var där.Nu vänder vi åter mot fikaplatsen, hela 15 FTF-er rikare för nu vill vi gärna mingla lite med de övriga eventdeltagarna.Hm, mingla var lite svårt för där var endast djurets och hans son Folke. Fortfarande ingen annan där. Fast det var trevligt att få prata en stund med honom oxå! En mysig fikaplats var det, med väldigt fina näckrosor i dammen intill.
Vi träffade challgree på vägen från fikaplatsen, han var FTF-sugen och tog upp jakten med oss på tillbakavägen.Fast vi FTFjagade ju inte! Vi bara råkade "snubbla" över tomma loggböcker pga vårt vägval.Vi beslöt oss för att slutföra Karlg87s serie för att kunna logga bonusen och sen var det bara några ströburkar vi tog på tillbakavägen efter det för att sträcka på benen mellan cyklingen.
Nu är vi nära bilarna och vi kommer mer sjönära igen.
Solen börjar sänka sig så sakta, denna underbara dag närmar sig sitt slut och vi cyklar in på eventområdet strax innan 19 på kvällen. Trötta efter ca 3 mils cykling blandat med lite promenader till burkarna, fulla med älgflugor och en och annan fästing, men lyckliga!!!!!! 35 loggade gömmor, varav 22 helt oväntade-FTFer förutom den vi fick lottad i början.Kan bara säga att detta var ett otroligt trevligt event och tanken med att man skulle cykla var helt underbar!En liten kuriosa var att vitsippas elcykel höll sitt batteri ända tills 100 meter från parkeringen. Snacka om bra tajmning!
Resan till Kinnekulle
Vi hade en ledig dag tillsammans jag och Titti och frågan var därför bara: "Vart åker vi?????"
Efter lite olika förslag så kom vi fram till att Kinnekulle var ett bra resmål.
Nu är det ju så att det finns en utmärkt vägvisarfunktion i gpsen så nästa fråga var vilken cache vi skulle välja att navigera mot.
Valet föll på Årnässkogen och vi körde iväg.
Det var ju bara det att det fanns en hel del spännande längs vägen så till nämnda cache kom vi inte förrän klockan passerat 15 och det var dags att åka hemåt.......
Kinnekulle får vi ta en annan dag, men det är inget vi sörjer för det blev en ljuvlig dag med massor av fina platser innan vi kom till Årnässkogen.
Dagen startade med dimma.
Det är faktiskt rätt vackert även dimmiga morgnar. Första stopp blev Allén.
På ett avsnitt av 1 km mellan Björsäter och Radbyn i Mariestad finns denna underbara allé.
Vi åkte vidare mot Jutavikens Båthamn
Jutavikens Båthamn är en fin liten hamn. Det får inte plats många båtar här. Det finns en camping ansluten till hamnen, så åker ni dit på sommaren så kan ni njuta av sol och bad...
Ingen som badade denna dimmiga morgon, men ännu en magisk plats i dimman.
När vi åkte vidare började dimman lätta och när vi närmade oss Aranäs så sken solen.
Enligt Jan Guillous böcker om riddaren Arn Magnusson, föddes denne på Aranäs gård.
De gamla ruinerna av ett av Sveriges äldsta och förnämsta kungaslott, Aranäs ligger vackert vid Vänerns strand. På fornnordiska betyder Aranäs - örnnäste.
Huvudbyggnaden i huggna sandstenskvadrater byggdes troligen i slutet av 1100-talet, medan ringmurarna och den övriga borgen stod klara runt år 1300. Men enligt gamla skrifter och krönikor sägs det att Aranäs redan under hednatiden varit en kungaborg. Under Olof Skötkonungs tid eller i början av 1000-talet lär det ha varit i sin glans, "intet ståtligare slott hafa funnits i Norden" heter det.
Inte så praktfullt idag, men kul att fått tillfälle att göra ett besök här.
Så till en av dagens mest annorlunda platser.
Här, strax intill en gammal skjutbana, mitt inne i skogen ligger en ensam sjöman begravd. Varför fick inte han vila i vigd jord kan man undra. Graven träffade vi på när vi vandrade ut till ankaret.
Tillägg 20140111: Fick ett mail häromdagen av några som varit på platsen och visste historien om graven. En riktigt tragisk historia var det, men jag blev glad av att denna person bemödat sig att skicka länken till mig!
Utanför här förliste motorslupen Dux. Sägnen säger att båten sjönk under en höststorm 1938.
Vilken vacker plats!
Hit hade vi aldrig hittat om inte det låg en liten burk här!
Nu började vi bli rejält hungriga så det var dags att leta fikaplats. Det hade gått utmärkt att fika vid ankaret men vi missade den lilla detaljen så varför inte fika här:
Oj vad alla kollade som körde förbi på vägen men då vi vinkade glatt tror jag att de flesta log på väg därifrån.
Nu kan vi bocka av den fikaplatsen oxå. Hade aldrig fikat på en milsten innan.
Mätta och belåtna gav vi oss av på en riktigt fin vandring från milstenen.
gluggen bron var den första gömman vi loggade.
Fint härinne i skogen och tur att det fanns en bro här!
Fäholmen har i alla tider varit en populär badplats för bygdens ungdom. Underbart vackert här ute vid Vänern!
Mossens badplats är ett populärt ställe för österängsborna. Ännu en pärla utefter den fina stigen vi vandrade längs kusten.
förr i tiden var detta en populär badplats för ungdomarna i årnäs.
Vilka ställen som låg som ett pärlband längs Vänern!
Nu vänder vi åter och närmar oss faktiskt Årnässkogen. Men nu var tankarna på kinnekulle slagna ur hågen. Vi hamnade ju i denna underbara del av Skaraborg i stället, bara en mil norr om Kinnekulle.
På vägen hem passerade vi Tyskes Grotta.
”Enligt ortsbefolkningen skall en man hållit sig gömd i grottan. Mannen, som var tjuv, brukade sitta vid Tyskafallet och tvätta stulna föremål.
Alltid spännande med en plats som har en historia att berätta.
Även Blodiga Ingrids ek #1 passerades tidigare under dagen.
Någonstans i dessa omgivningar lär det finnas en nedgrävd silverskatt.
Det sägs att ngn. gång i mitten av 1900 talet lejde markägaren en slagrutekvinna för att lokalisera skatten.
När hon närmade sig platsen började hon skaka i hela kroppen och vägrade fortsätta.
Någonting ska finnas på platsen som inte syns, men tydligen kan kännas för den känslige. Det enda mystiska vi råkade ut för var att en klocka började klämta, fast det var bara gårdsklockan på Årnäs strax intill......
Dagens sista gömma var Varggropen. Kan inte låta bli att förundras över allt slit som lagts ner för att göra varggropar lite varstans ute i skogarna. Undrar om de fångade någon varg någon gång.
På vägen härifrån ringer mellansonen. Han har dagdrömt lite på bussen och råkat kliva av lite för sent.
Bara ca 1 mil hemifrån.......Vardagen kallar igen. Som tur var är maken betydligt närmare för att rädda sonen från busshållplatsen i Borgunda, men vi vänder ändå hemåt, nöjda efter en riktigt bra dag, även om den inte blev helt som planerad.
Skara-Tubbetorp T o R
Det finns ju en cykelslinga till utanför Skara.
Nämligen Skara - Tubbetorp T o R 1 - Skara - Tubbetorp T o R 12.
Detta är en serie på 12 cacher gömda utmed gamla järnvägsspåret
mot Skövde som idag är en asfalterad gång och cykelbana
mot Skövde som idag är en asfalterad gång och cykelbana
Ännu en fin sensommardag som är som gjord för en cykeltur och när jamandcat frågade om jag ville följa med så var jag inte sen att säga ja.
Denna cykelbana var mycket trevligare att cykla, mycket pga att det var enbart cykelbana och inte en enda bil kunde köra på banan. Att det sedan var asfalterat gjorde ju inte saken sämre.
Vår vana trogen så började vi bakifrån och cachade oss tillbaka mot Skara där bilen väntade.
Solen sken och det var en härlig tripp. Fikade gjorde vi på ett brunnslock med denna vy framför oss.
Men vi var inte ensamma.....
Många valde att cykla denna dag, men av någon anledning missade vi alltid att tänka på hur vi ställde cyklarna när vi hoppade in i vegetationen för att logga.
Denna parkering var ovanligt snygg men mannen som kommer cyklande fick sakta in rejält när han cyklade förbi oss tidigare. Nu var han på hemväg och hejade glatt. Han måste undrat vad vi gjorde i buskarna så ofta.......
Ännu en mycket trevlig cykelslinga men varierande cacher avverkad. Bra med lite uppvärmning inför cykeleventet vi hoppas kunna åka på nu på lördag.
En känsla av höst. Promenad på Billingen.
Augusti är för mig en sommarmånad!!!!!!
Kan därför inte låta bli att känna en smula vemod när vi den 30 augusti tog en promenad uppe på Billingen och helt plötsligt upptäckte en hel massa gula löv på träden.
Hur gick det till? För inte har vi väl sett det någon annanstans några meter lägre över havet, eller?
Nåväl med vemod i bröstet är det väl bara att konstatera att vi går mot kallare tider. Men säga vad man vill om hösten, vackert är det iallafall med alla färger och denna vandring bjöd även på en hel del utsiktspunkter.
Vi startade med en liten multi. Om vi trängde ihop oss så hade det faktiskt varit ett perfekt fikaställe en regnig dag, om än med risk att få vita färgflagor i kaffet........
Verkligen ett bra upplägg för en multi med en final på en riktigt fin plats dessutom.
Naturen här ovanför Våmbs ängar är vacker och en smula dramatisk.
Här hade vi 120 meter till närmaste burk, om man gillade att hoppa nerför stupet framför oss vill säga. Vi valde att ta den en annan dag i stället.
Känslan av höst förstärktes ytterligare när det började regna när vi var längst bort från bilen. De återstående kilometrarna promenerades i ömsom regn, ömsom uppehåll men fikat valde vi att ta hemma hos jamandcat, då det ösregnade när vi väl var åter vid bilen igen.
En riktigt bra cacherunda var det häruppe med mycket trevliga och varierande gömmor! Då gjorde det inte så mycket att det regnade och att det var en känsla av höst i luften.
Hösten är ju oxå trevlig!
En cykeltur utanför skara
Jag gillar att cykla, men eftersom vi bor halvvägs upp på ett berg så är sådana övningar på hemmaplan altid förenade med uppförsbackar. Mer eller mindre stora.......
Att cykla mellan Skara och Ardala var verkligen en helt annan upplevelse. Totalt helplatt! Inte minsta lilla uppförsbacke. Helt underbart, dessutom var det cykelbana utan bilar, minst hälften av vägen. Vem är bortskämd med sådant????? Inte jag iallafall.
Nu har det kommit två "cykelcacharslingor" och vad passar väl bättre än att ta med cyklarna på bilen och fara iväg mot nämnda stad.
Detta är en i serien av 13 cacher mellan Skara och Ardala
där tågen rullade fram innan den gamla järnvägen gjordes
om till cykelväg.
där tågen rullade fram innan den gamla järnvägen gjordes
om till cykelväg.
Vi parkerade på Coops parkering och rullade iväg mot Ardala. Väldigt snabbt var vi där!
Sen var det lite tätare stopp hela vägen tillbaka. Bra varierande gömmor dessutom.
Här är vi vid den första gömman i serien som blev vår sista. Så här lummigt var det inte annars, utan det var öppen rak väg som gällde. Som sagt tidigare, väldigt lättcyklat!
Men problemet var ju var vi skulle fika.......
För det fanns ingen given fikaplats längs sträckan. Tur vi hade med Carina som har lokalkännedom. Hon visste att det fanns en skolskog inte långt från Julas lager och kunde det bli bättre?
En härlig tur blev det även denna soliga förmiddag. Precis vad min stressade själ behövde.
