Resan till Kinnekulle

Vi hade en ledig dag tillsammans jag och Titti och frågan var därför bara: "Vart åker vi?????"
Efter lite olika förslag så kom vi fram till att Kinnekulle var ett bra resmål.
Nu är det ju så att det finns en utmärkt vägvisarfunktion i gpsen så nästa fråga var vilken cache vi skulle välja att navigera mot.
Valet föll på Årnässkogen och vi körde iväg.
 
Det var ju bara det att det fanns en hel del spännande längs vägen så till nämnda cache kom vi inte förrän klockan passerat 15 och det var dags att åka hemåt.......
Kinnekulle får vi ta en annan dag, men det är inget vi sörjer för det blev en ljuvlig dag med massor av fina platser innan vi kom till Årnässkogen.
 
Dagen startade med dimma.
 
 
Det är faktiskt rätt vackert även dimmiga morgnar. Första stopp blev Allén.
På ett avsnitt av 1 km mellan Björsäter och Radbyn i Mariestad finns denna underbara allé. 
 
 
Vi åkte vidare mot Jutavikens Båthamn
Jutavikens Båthamn är en fin liten hamn. Det får inte plats många båtar här. Det finns en camping ansluten till hamnen, så åker ni dit på sommaren så kan ni njuta av sol och bad... 
Ingen som badade denna dimmiga morgon, men ännu en magisk plats i dimman.
 
 
När vi åkte vidare började dimman lätta och när vi närmade oss Aranäs så sken solen.
Enligt Jan Guillous böcker om riddaren Arn Magnusson, föddes denne på Aranäs gård. 
De gamla ruinerna av ett av Sveriges äldsta och förnämsta kungaslott, Aranäs ligger vackert vid Vänerns strand. På fornnordiska betyder Aranäs - örnnäste. 
Huvudbyggnaden i huggna sandstenskvadrater byggdes troligen i slutet av 1100-talet, medan ringmurarna och den övriga borgen stod klara runt år 1300. Men enligt gamla skrifter och krönikor sägs det att Aranäs redan under hednatiden varit en kungaborg. Under Olof Skötkonungs tid eller i början av 1000-talet lär det ha varit i sin glans, "intet ståtligare slott hafa funnits i Norden" heter det.
 
 
 
Inte så praktfullt idag, men kul att fått tillfälle att göra ett besök här.
 
Så till en av dagens mest annorlunda platser.
 
 
Här, strax intill en gammal skjutbana, mitt inne i skogen ligger en ensam sjöman begravd. Varför fick inte han vila i vigd jord kan man undra. Graven träffade vi på när vi vandrade ut till ankaret.
 
Tillägg 20140111: Fick ett mail häromdagen av några som varit på platsen och visste historien om graven. En riktigt tragisk historia var det, men jag blev glad av att denna person bemödat sig att skicka länken till mig!
 
 
Utanför här förliste motorslupen Dux. Sägnen säger att båten sjönk under en höststorm 1938.
Vilken vacker plats!
Hit hade vi aldrig hittat om inte det låg en liten burk här!
 
Nu började vi bli rejält hungriga så det var dags att leta fikaplats. Det hade gått utmärkt att fika vid ankaret men vi missade den lilla detaljen så varför inte fika här:
 
 
 
Oj vad alla kollade som körde förbi på vägen men då vi vinkade glatt tror jag att de flesta log på väg därifrån. 
Nu kan vi bocka av den fikaplatsen oxå. Hade aldrig fikat på en milsten innan.
 
Mätta och belåtna gav vi oss av på en riktigt fin vandring från milstenen.
gluggen bron var den första gömman vi loggade.
 
 
Fint härinne i skogen och tur att det fanns en bro här!
 
 
 
Fäholmen har i alla tider varit en populär badplats för bygdens ungdom. Underbart vackert här ute vid Vänern!
 
Mossens badplats är ett populärt ställe för österängsborna. Ännu en pärla utefter den fina stigen vi vandrade längs kusten. 
 
 
förr i tiden var detta en populär badplats för ungdomarna i årnäs.
 
 
Vilka ställen som låg som ett pärlband längs Vänern!
Nu vänder vi åter och närmar oss faktiskt  Årnässkogen. Men nu var tankarna på kinnekulle slagna ur hågen. Vi hamnade ju i denna underbara del av Skaraborg i stället, bara en mil norr om Kinnekulle.
 
På vägen hem passerade vi Tyskes Grotta.
”Enligt ortsbefolkningen skall en man hållit sig gömd i grottan. Mannen, som var tjuv, brukade sitta vid Tyskafallet och tvätta stulna föremål. 
Alltid spännande med en plats som har en historia att berätta.
Även Blodiga Ingrids ek #1 passerades tidigare under dagen.
Någonstans i dessa omgivningar lär det finnas en nedgrävd silverskatt.
Det sägs att ngn. gång i mitten av 1900 talet lejde markägaren en slagrutekvinna för att lokalisera skatten.
När hon närmade sig platsen började hon skaka i hela kroppen och vägrade fortsätta.
Någonting ska finnas på platsen som inte syns, men tydligen kan kännas för den känslige. Det enda mystiska vi råkade ut för var att en klocka började klämta, fast det var bara gårdsklockan på Årnäs strax intill......
 
 
Dagens sista gömma var Varggropen. Kan inte låta bli att förundras över allt slit som lagts ner för att göra varggropar lite varstans ute i skogarna. Undrar om de fångade någon varg någon gång.
På vägen härifrån ringer mellansonen. Han har dagdrömt lite på bussen och råkat kliva av lite för sent.
Bara ca 1 mil hemifrån.......Vardagen kallar igen. Som tur var är maken betydligt närmare för att rädda sonen från busshållplatsen i Borgunda, men vi vänder ändå hemåt, nöjda efter en riktigt bra dag, även om den inte blev helt som planerad.
 
 

 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0