Vad är väl ett pass på gymmet? Halleberg är mycket trevligare!
Vi fick en herrgårdsövernattning när jag anslöt Visa till mitt medmerakort för ett bra tag sen. Nog borde det väl gå att kombinera med lite vandringscaching? Jag gillar ju som sagt tidigare att vandra ute i naturen så valet föll på Halle och Hunneberg med övernattning på Ronnums Herrgård.
Eftersom jag alltid haft svårt att hålla isär vilket berg som är vilket så delar jag därför upp denna resa på två inlägg.
Vi började med att åka upp på Halleberg! Det berget som ligger närmast Vänern och längst bort från oss.
Varje gång vi passerat detta berg så har jag varit fascinerad av de branta bergssidorna. Och brant var det. Men på sina ställen finns det klev där man kunde ta sig upp och ner.
Vi åkte så långt bort på berget som vi kunde och startade med en kort promenad till Dansen på Ekebacken.
Lummig promenad fram till torpet Ekebacken där det en gång varit en förbjuden dans som fick rättsliga påföljder.
Bara 200 meter bakom huset fanns dagens första utsiktsplats!
Så vackert! Vänern låg som en spegel och vi bara njöt!
Långt, långt därnere var trätopparna..........
Vi flyttade med bilen en liten bit och påbörjade den lite mer ansträngande promenaden mot Svallklev .
Svallklev är ett av de många klev som finns på berget och det var därifrån vi skulle ta oss mot gömman.
Under närmare 200 år, från mitten av 1770-talet till 1940, pågick kalkbrytning i kalkbrotten, "grottorna" i Halle- och Hunneberg. För att utvinna kalk (CaO) ur kalksten (CaCO3) måste stenen upphettas länge och kraftigt så att koldioxid (CO2) avgår. Som bränsle används här krossad alunskiffer, som man får som biprodukt vid kalkbrytningen. I kalkugnen varvar man kalksten och alunskiffer, med ett lager tändved underst. En bränning i en ugn tar ca 14 dagar.
Varje kalkbrott med tillhörande ugn drevs som ett familjeföretag. Arbetsmetoderna var under 200 år hela tiden desamma - de enskilda företagarna hade inte möjlighet att investera i modernare utrustning.
Följer man Svallklev ända ner till vattnet hittar man resterna av en sten-pir. Den användes vid utskeppningen av kalk från ugnarna.
Vi missade stigen så vi fick även se stenpiren.
Så vackert med alla stenar som var slipade av vågorna.
På vägen upp hittade vi den otydliga stigen. Det var inte helt lättvandrat men det var inget mot vad komma skulle. Men för att vara en terräng 4 så var det rena barnleken!
Mossigt, mossigt var det! Oerhörda mängder mossa faktiskt!
Rester av en kalkugn, helt olik de vi har i våra trakter.
Vi vandrade tillbaka och svängde av mot Predikstolen, Halleberget # 149 ännu en dramatisk utsiktsplats.
Så vackert även här!
Det fanns ytterligare två cacher som man kunde ta längs promenaden men dit fanns inga stigar. Skulle vi våga?
Ett ord i en tidigare logg avggjorde det hela. Något om trollskog lockade mig!
Ja, oj vilken skog! Ännu mera mossa! Riktig gammelskog!
Men att vandra ut till Hallesnipen och senare även Paulas ställe! var helt underbart!
Över stock och sten, under vindfällen, men ändå inte alltför svårt. Hallesnipen var dessutom en riktigt oväntat och kul gömma!
Vackrast var ändå Paulas ställe! Att Vänern låg som en stor spegel hade ju betydelse!
Så vackert.
Att ta sig tillbaka mot bilen gjorde vi via stigen i Ovandalen. Men att ta sig till den stigen från Paulas ställe var rena rama gympasset! Vi fick skråa ner i obanad terräng ner till dalen och hoppa över en liten bäck innan vi nådde stigen, sen var det bara att gå uppför berget igen tills vi nådde bilen. Rejält hungriga, ca 2,5 timmar från att vi startade vår promenad.
Men det var en helt underbar vandring som bara kan rekommenderas!!
Kommentarer
Postat av: Malin
Låter som ni haft det underbart! Vilka fantastiskt vackra foton (som vanligt! )
Svar:
bojip
Postat av: Lena Liden Jonasson
tack för tipsen, har också en sådan övernattning och det där låter som ett trevligt ställe . får nog ta en tripp dit till våren
Svar:
bojip
Trackback
