geoaventyrskaraborg

För ett tag sedan var ju jag och Malin på ett mörkerevent i Lidköping och vi var båda överens om att det där med mörkercaching är något alldeles speciellt. Bara att traska runt i en mörk skog, med susande granar runt omkring sig och himlen alldeles stjärnklar, bara det är nästan lite magiskt.

 

Men det som är roligt det är ju att mörkercachingen ger en helt ny dimension av geocaching. Det är ju så mycket man kan göra med sådana cacher som inte går att göra annars.

Lidköping är nu en rätt mörkercachetät kommun så det var självklart dit vi åkte.

Jag har ju de senaste två åren firat Lucia i Växjös skogar och då den möjligheten inte längre fanns så var valet självklart.

Rustade med diverse utrustning gav vi oss i väg precis i skymningen. Det blev faktiskt så att vi började med två skymningscacher varav den första märkligt nog började i en hög potatis.

Detta var ju inte COs tanke utan det har nog någon annan bidragit med, men vi blev rätt förvånade när vi märkte vad det var vi klev i. Det är ju som sagt mörkt i skogen strax efter 16 i december och inte helt lätt att se vart man sätter fötterna.

En av cacherna hamnade vi ruggigt nära ett hus. Känns ju alltid lite jobbigt att smyga omkring med ficklampor ute i skogen i dessa inbrottstider. När man sen ser ficklampor närma sig från huset bereder man sig på att allt kan hända. Nu var det då ingen arg mugglargranne utan CO själv med son som kom fram och hälsade. Kul!

Vid nästa cache stannade en bil på den stora vägen intill oss och satte på varningsblinkers samt öppnade en bildörr. Där stod vi, på andra sidan älgstaketet och undrade om de stannat för vår skull eller om de behövde hjälp själva.....Vi närmade oss försiktigt men då stängdes dörren och bilen körde iväg. Kanske inte så konstigt egentligen för helt normalt är det väl inte att se ficklampor i djupa skogen på fel sida älgstaketet......

 

Kvällens bästa cacher innebar ett litet dopp, iförd vadarbyxor storlek 46 samt en litet försök att tänka som en tandläkare.

Malins man hade snällt lånat ut sina vadarbyxor om vi lovade att inte gå i skogen med dem.

 

 

 

Fast jag fick en ahaupplevelse: Frankensteins monster gick ju så konstigt. Det måste berott på att han hade alldeles för stora stövlar!

 

Sugen på ett dopp?

 

Fika måste vi ju, hade lite svårt att hitta en bra plats så vi stannade vid sjölunda semesterby där vi tänkte att där måste det väl finnas någon bänk att sitta på. Det fanns det, precis utanför huset där det för kvällen var någon slags fest. Kändes inte helt rätt så vi drog oss lite längre ner mot sjökanten istället där utsikten mot sjölunda var fin.

 

Klockan nio var vi nöjda. Fyra multi och en myst loggade och en jättefin Luciakväll blev det!

Vi vände åter hem på snorhala vägar, för att stanna ute och geocacha ända till gryningen det får andra göra.