VVL-service!

Ibland måste man göra service. Speciellt om man misstänker att en gömma har råkat försvinna.
Jag har ju en del rundor som definitift inte är gångavstånd till och när man då lyckas locka med sig någon för en skogspromenad så blir ju en servicerunda så mycket trevligare. Kan ju faktiskt även bli ett litet blogginslag om den, då ju det inte blir så mycket geoäventyr vintertid annars. Vi ska ju visserligen på event nu på lördag, men för övrigt lär det nog bli rätt lite geocachat den närmsta tiden.
Vad står då VVL för? Jo det är helt enkelt Västra Vätter Leden som här även råkar sammanfalla med pilgrimsleden.
 
Starten är vid Soldattorpet Pershov VVL # 1 och det är en liten tur på totalt 6 gömmor och en bonus.
Lustigt nog så finns en gömma till här. En person som loggat 7 gömmor 2008 och sedan inte en enda lägger plötsligt en dag ut tre gömmor längs pilgrimsleden varvid en av dem är just den vid soldattorpet då min egen lilla serie redan var under planering. Nåväl, det fick bli en multi här istället och det är ju bara trevligt med en gömma till som lockar för det är minst sagt inget ställe man hittar till annars.
 
 
Soldattorpet Pershov är ett av ganska många soldatboställen i trakten. Den förste som bodde här var Jöns Bengtsson som blev antagen 1673. Platsen förknippas dock med ett par andra personer.
Knekten Karl Larsson Kolle´n lär ha varit en riktig hårding. År 1859 var Karl med på Karl XV:s kröning i Stockholm. När ett befäl kallade honom för ”bonnknekt” slet han av befälets gradbeteckningar och gav honom stryk. För det tilltaget dömdes Karl till döden, men benådades senare av kungen och år 1872 erhöll Karl Svärdsmedaljen. Karl byggde även upp Karlshov som ligger strax norr om Pershov.
Dan Korn skrev i boken ”De som aldrig sett havet” om ”Fransa Gunnar” som ägde både Pershov och Karlshov.
 
Numera äger hembygdsföreningen stället.
 
Vad som förvånade oss var att det var så mycket snö här uppe i skogen. Hemma fanns ju inte ett snökorn.
Men Tallulah älskade det verkligen. Jag ljuger inte om jag säger att hon nog förflyttade sig tre gånger så långt som vi gjorde. Bort och fram men nosen i backen hela tiden! Kul att se!
 
 
 
Man passerar även Stor-Annersa. VVL # 2
Anders Pettersson, hade en stuga byggd 1890 dit han flyttade runt sekelskiftet. Runt 1905-10 sålde han stugan för 400 kronor varefter han flyttade ut i ladugården till kon där han inrättade en vrå för sig själv. Han bodde kvar där till 1920-talet. Det kan nog vara svårt att idag förstå hur svårt fattigdomen drabbade människor i sverige för bara hundra år sedan.
 
Denna sträcka av VVL är annars lite kul, eftersom det finns några saker man normalt inte hittar i skogen utefter vandringsleden. Undrar vem som fixat dem?
 
 
 
Dessa båda gör åtminstone mig glad!
 
Solen visade sig även lite då och då. Oj så långa skuggorna är nu i mitten av december!
 
 
Den gigantiska stammen tillhör ett lärkträd!!!
 
 
 
Det är nog ett av de absolut större exemplar av denna art jag sett!
 
 
Fikaplats Kärrabo VVL # 6 är den sista innan man får vända åter igen. Vad passar väl bättre än en fika här?
 
Men platsen har även den en historia:
Här var enligt jordeboken år 1563 ett klosterhemman med ½ mantal. På den tiden stavades namnet Kierreboll. Det blev senare ett torp där folket mestadels arbetade i skogen åt Almnäs.
År 1736 döms frälsebonden Per Person att betala 115 riksdaler silvermynt efter att olovligt ha avverkat skog. Då han inte kunde betala ändrades domen till ”39 Par Spö, 2 slag af vardera Paret”.
Bland de sista som bodde här var Levin och Augusta Sörman med sina 12 barn.
 
Idag en mysig fikaplats långt inne i skogen, men för inte alltför länge sedan ett ställe fyllt av liv.
Servicen då? Jo, gömman var borta så en ny är nu på plats, om än något annorlunda utförande, samt en ny loggbok till en av de andra blev resultatet. Kul att se att de var så välbehållna alla gömmorna för övrigt!
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0