Kinnekulles topp och bestigning av ett vattentorn
Vi har tre katter. Oftast är de inte speciellt sällskapliga men när de väl är det så är det destå mer.
När jag skulle logga denna resa så var Izor på sitt allra bästa kelhumör. Det var fullständigt hopplöst att logga förrän han placerat sig något mer stilla. Att lyfta på svansen ibland för att komma åt en tangent funkar ju.
Turen jag ska blogga om denna gång gick till Kinnekulle och Lidköping.
Vi skulle ha återträff av CREW som hjälpte till med Läckö/kinnekulleeventet så självklart ville vi ju passa på att utnyttja dagen med lite caching också.
Ett av de första stoppen var Öredalsån där jag fick gå på planka.
En oerhört vacker plats, med massor av blommande midsommarblommor, en uppdämd damm och ett vattenfall nedanför dammen.
Över fallet så skulle denna bro finnas. Så var dock inte fallet.........En max 15 cm planka var allt. Hm, på vingliga ben tog jag mig över, för inte ville jag bada just här inte.
Nåväl jag klarade plankgången och vi åkte vidare mot Kinnekulles topp.
Vindarnas tempel, Kinnekulle utsiktstorn, Kinnekulle Earthcache, Kinnekulle, Var Redo - Alltid Redo, Salen och Radiomast (FreddyKarma #3) gav oss en riktigt fin promenad uppe på toppen av vackra kinnekulle.
Först var det dock dags att fylla på energiförråden och denna plats kändes bra.
Vi fortsätter upp till det gamla utsiktstornet. Fast egentligen är det inte så gammalt. Fick tips av "bärplockarna" om OK Klyftamosn hemsida där man kan läsa:
Tornet byggdes 1892 med Fritz von Dardel som arkitekt (f i Schweiz), g m dtr till baron Nils Aug Silfverskiöld på Råbäck. Tornet bran dock upp 1982.
Det nya tornet som är en kopia invigdes 9/7 1983, tornet har 117 trappsteg, övre plattformen är 325 m ö h, 280 m över Vänern, 21 m ö marken.
Vi gick vidare för att kolla till kungstenarna. Det är något visst med att hitta en gömma som varit arkiverad och helt orörd i över fem år men ändå på plats!
Även utsikten här var fin
Vi passerade även denna utsiktspunkt där man kunde se Läckö slott på andra sidan som en liten vit prick. Undrar varför ingen lagt en gömma vid denna fina fikaplats?
Vi vandrade vidare ner till fina Salen. Vilka blomsterängar!
Google translate kan få vem som helst att fnissa, att läsa hela cachebeskrivningen om detta gamla torpställe orkar jag dock inte
"This gård Låg nedanför Salabacken OCH Satta Har Fett SIG till ödegårdarnas Skara. Jorden Känner jag mig sminkad ursprungligen avsöndrad fran Hulegården OCH In Lillegårdens varumärke."
Dess nyare historia Börjar ÅR 1814 da gården inköptes AV Petter Olofsson OCH Hans hustru. Deras initialer "PO - KA 1814" finnes inhuggna i en sten SOM Annu Känner jag mig sminkad kvar i spismuren. Når DET nuvarande boningshuset byggdes AV deras son, Per Pettersson, ar 1856, flyttade Han i This sten i Den Nya stugan OCH placerade den i muren, till minne AV DET ÅR Hans Föräldrar flyttade i PA gården."
Men nog är det kul att någon som inte behärskar svenska så bra ändå vågar sig på att lägga ut gömmor på kinnekulle!
Minnen av trädgården fanns här. Massor av blommande pingstliljor som doftade ljuvligt samt mängder av krolliljor i knopp.
Vi vandrar åter mot Kinnekullegårdens parkering igen och njuter av utsikten även ovanför denna utmärkta restaurang.
En härlig tur på Kinnekulle blev det, Självklart loggade jag även några kyrkor, nu när jag fick det, men de finns på bild här redan när vi var här förra gången på planeringsrunda.
Så var det då Vattentornet i Lidköping
Vattentornet byggdes mellan 1899 och 1902, arkitekt var Ernst Torulf som skapade vattentornet som till utseende är likt ett högt borgtorn.
Som vattentorn tjänstade det fram till år 1965.
Det är byggt av Kinnekullekalksten som man tagit från Råbäcks stenhuggeri, deras genom tiderna största leverans, som omfattade 920 ton sten.
Längst ner i botten finns 1156 träpålar neddrivna till berggrunden, där på vilar ett betongfondament som utgör själva grundplattan.
Som vattentorn tjänstade det fram till år 1965.
Det är byggt av Kinnekullekalksten som man tagit från Råbäcks stenhuggeri, deras genom tiderna största leverans, som omfattade 920 ton sten.
Längst ner i botten finns 1156 träpålar neddrivna till berggrunden, där på vilar ett betongfondament som utgör själva grundplattan.
Så fantastiskt vackert!
Dessutom ganska högt
Vi skulle nu få tillfälle att gå upp i tornet och det kan jag ju inte bara missa!
Många trappor var det! Nog killade det i magen att klättra upp på sista stegen och våga sig ut.....
Det var högt!
Även från insidan. De små prickarna där nere är jag och Titti!
Härligt gäng som utmanat höjden och fick en underbar utsikt över stan som tack!
Vi skulle avsluta med att äta på restaurang sjökanten men på vägen dit råkade vi få syn på de här.
Där Ågårdsgatan möter Esplanaden formar nedkapade blågranar sig till tre stycken träskulpturer. I januari 2012 skrev lokaltidningen i Lidköping om fastighetsägaren Mats Joräng, som efter att han tröttnat på sina granar, låtit såga ner dem. På uppmaning behöll han en bit av stammen, och efter en stunds fundering kontaktade han en träskulptör ifrån Småland som kunde förvandla stammarna till konst. Med motorsåg och vinkelslip formades först längsta stammen till en hand hållandes en fackla, efter förslag från Jorängs far. De två resterande stammarna fick skulptören själv bestämma motiv på, och med tanke på dennes specialitet: troll och fåglar, formades en örn och en uggla.
En kul ide och något som var så kul att få historien bakom genom en enkel geocache.
En härlig tur med fin avslutning!
Kommentarer
Trackback
