När en småbarnsmamma och en skolbarnsmamma för ovanlighetens skull får en ledig helg tillsammans, att disponera helt i eget tycke så vad gör vi då? Ja inte åkte vi på spa inte…..Sällan har jag varit så trött i benen och allmänt mörbultad som efter denna helg men jösses vad roligt vi hade.
Det var ju det här med luciaevent i Växjö. inget spa i världen tror jag hade kunnat locka mer än det där eventet lockade oss. Vi hade ju båda varit och loggat några gömmor från tidigare luciaevent så vi anade ju vad vi kunde förvänta oss.
Hotell bokades och förväntningarna var på topp!
Men vadå????? Väderprognoserna lovade oväder, just denna smått heliga ”lediga” helg.
Klass 1 varning dessutom. Undvik att ta bilen……men vi kan ju inte GÅ till Växjö från tidaholm…..
Hm, hur göra. Ja inte så svårt trots allt, vi laddar bilen med varma kläder, lite nödproviant och ger oss iväg, i sakta mak, beredda att vända om det skulle behövas.
Det var faktiskt inga som helst problem, värsta vägen att köra var den innan jag hämtat upp U+L.
Fast lite sena blev vi. Precis när vi parkerat och vandrade mot eventplatsen kom ett stort gäng FTFjägare i full karriär springandes åt helt motsatt håll mot vart vi var på väg. Ja, FTF jagar ju inte vi så vi vandrade upp mot eventplatsen. Skrev på loggplankan och smakade på de goda pepparkakorna (som allihop hade en bokstav på sig). Undrade så varför men inte förrän senare förstod jag. Smart!
Det var så vackert i skogen med all snö.
Vi gav oss sen iväg för att leta gömmor. Inte alltför svårt då begreppet ”cachestig” idag fick en helt ny betydelse. Oj vad många upptrampade stigar i snön det blev denna dag. Hade varit roligt att veta hur många steg vi cachare tog tillsammans denna dag. Tror det var en hel del.
Ja vilka roliga gömmor!!!!!!! En sådan underbar kreativitet. Tänk att lägga ner så mycket jobb på att folk ska få ha roligt ute i skogen. Vi loggade långt ifrån alla men inte en enda gömma som bara var en ”vanlig burk” hittade vi.
Klockan 17 skulle mörkergömmorna släppas. Vi hade tänkt åka till vårt hotell och äta lite innan men tror ni vi gjorde det. Vi tog av vår medhavda ”nödproviant” samt hade turen att även få var sin överbliven korv innan vi rustade oss med pannlampor och ficklampor och fortsatte jakten, denna gång på reflexer.
Även dessa gömmor var mycket bra och det var med nöjda leenden vi gav oss ”hem” till hotellet.
I stället för en sparesa, så valde vi att traska runt i växjöskogen denna dag med klass 1 varning. Ett mycket bra val faktiskt!
Söndagen blev lugnare men mer strapatsrik. Denna dag var klädvalet ännu värre. Blött var ordet. Lite regn dessutom och all snö som smälte och droppade överallt. Men vad gjorde väl det. Vi träffade på cachare även idag vid gömmorna. Kul. De liksom vi hade också lite längre att åka och hade valt att övernatta i staden.
Vi gick en mycket bra runda med fantastiska cacher och blev bara lite blöta ovanifrån, ända tills vi jagade rätt på den förrymda kossan. Där trampade U+L ner sig i en gyttjepöl. Lera upp till knät. Inte så kul, så vi beslutar oss för att ta en genväg tillbaks mot bilen. Dessutom låg slutgömman till en cache vi påbörjat men inte hann slutföra precis längs den vägen. 200 meter mot ca 1 km, där var valet lätt
Fast en genväg är ju ofta en senväg.
Jo, vi hade faktiskt med en liten våtmark på vår karta men hur svårt kunde det vara tänkte vi. Våtmarken var ju inte mer än 20-30 meter bred………
Jodå, vi hoppade från tuva till tuva, trampade ner i lite vatten ibland samt i mitten av ”våtmarken” fanns en bäck, modell bredare. Inte en chans att vi skulle kunna hoppa över. Ja och bada i bäcken ville vi ju inte, vem vet hur djup den var, men vi hittade några träd längre bort som vi kunde använda som bro.
Krypa lite under dessa träd för att komma vidare och sen mer tuvhopp, tills vi äntligen kom på torr mark. Fast då var det snarare tät snårskog i stället. Tappade balansen och tappade även gpsen i snön men den återfanns rätt lätt. Men så äntligen, framme i öppen skog och 2 meter senare var vi vid gömman. Skitiga, blöta och riktigt trötta. Förstår att ingen annan hade tagit den vägen vi valde.
Resten av vägen till bilen var lätt och det var två mycket nöjda och glada, men kanske inte världens mest utvilade mammor, som kom hem den kvällen.
