Hofsnäs och andra mysiga platser söder om Ulricehamn

Vi har i flera år pratat om att gå en runda nere vid Hofsnäs. Denna dag så blev det äntligen av.
Vädret kunde väl varit bättre, det blåste isvindar men det regnade i allafall bara max en kvart på hela dagen. Inte så illa trots allt för nu är det ju höst!
Vi åkte i tidig morgonstund från Falköping och gjorde första stoppet vid Nya Vegby Sjöpark, en plats jag anade skulle vara fin när man läste loggarna.
 
Den var faktiskt till och med finare än vad jag väntat mig, men en liten bäck, miniatyrkvarn och några vatteninstallationer  i parken. Snyggt!
 
Vi stannade inte så länge eftersom Hofsnäs lockade och vinden blåste kall, men några kort blev det iallafall!
 
 
 
In i bilen igen och iväg för att gå en promenad på ca  4753 m......Haha, enligt mig så tycker jag nog det är rätt så exakt men därom kan man ju tycka olika. 
Rundan skulle iallafall gå genom ett naturreservat och vara så lång enligt cachebeskrivningen.
Här finns närmare 20 cacher i en helt underbar natur!
Här kan du vandra bland hundraåriga ekar och känna doften av historien.
Hofsnäs är en herrgård som finns omtalad redan år 1526 och är därmed en av de traktens äldsta. År 1924 brann byggnaden ned men återuppbyggdes i enlighet med de gamla ritningarna. Hofsnäs ägs sedan 1960-talet av Borås kommun. Hofsnäs är ett välbesökt utflyktsmål med bad och friluftsliv. Figurerar under namnet Lindö i Birgit Th. Sparres romansvit Gårdarna runt sjön.
 
 
Det blev en mysig vandring med lätthittade gömmor. Det tycker jag bara är bra, för denna vandring gör åtminstone jag mestadels för naturens skull! Att det finns geocacher längs stigen är ju bara en bonus.
 
 
 
I början var vantarna bra att ha, tyckte åtminstone Lena. Det tyckte jag med, fast mina låg hemma i byrålådan......Ibland har det sina nackdelar att "Våga vägra vinter......."
 
 
Stigen var riktigt lättvandrad, barnvagn hade inte varit några bekymmer alls. Så vackert där den slingrade sig längs sjökanten!
 
 
Hur kan ett träd fortsätta att leva med den positionen?
 
 
Väl i lä på andra sidan udden passade vi på att packa upp våra mackor! Underbart!
 
Udden var inte speciellt bred.
 
 
Även på andra sidan udden var det lättvandrat och här såg vi verkligen de gamla ekarna i all sin prakt.
 
 
Efter något mer än 4753 m, vi passade ju på att göra några avstickare från stigen, så var vi framme vi badplatsen strax intill parkeringen. Då kommer Lena på det. Hon har ju varit här förut!
 
 
 
Nåväl! Bättre sent än aldrig. Nöjde med en mycket fin tvåtimmars vandring så kör vi sedan vidare med siktet på 
 
 
En jordkula är en enkelt byggd bostad med murad grund, delvis nedgrävd i en sluttning eller kulle.

Anledningen till att jordkulan uppfördes sägs vara att paret Emanuel Svensson och Annika Larsdotter ej kom överens i mitten av 1800-talet. Emanuel flyttade till jordkulan som han byggt bara 75 meter från torpstugan, där de tidigare levt ihop. Osämjan var dock inte värre än att de efter att ha flyttat isär fick 3 barn (!)

Jordkulan restaurerades 1995, med hjälp av arbetsvilliga pensionärer. Den ligger kvar på ursprunglig plats. 

 

Innan utgrävningen var den rasad och igenväxt med buskar och träd. Efter det att jord och sten hade fraktats bort fann man underdelen på en öppen spis samt kunde se att det hade funnits två fönster.

Vilken tur att det finns arbetsvilliga pensionärer!

Idag är det en mysig plats, annat var det sannolikt då Emanuel bodde där......

Jag har ju någon märklig dragning till gamla gravfält. Tycker ofta att de är oerhört vackra så även detta:

Kulturvägen - Kummeliberg gravfält

 

Dagen börjar lida alltmer mot kaffepaus nr två.

Kvarnen lät som en passande plats för just detta.

Jomenvisst, vi hittade en fin plats ovanför vattenfallet.
Lite kaffe med dopp till vattnets porl är underbart!
 
 
Fallet var lika fint ovanifrån!
 
 
Några snabba stopp i Ulricehamn hann vi med innan vi körde hemåt.
Tuvas glitterburk hade vi räknat med skulle ta lite tid, den var bra men det roliga tog slut alldeles för fort så vi hälsade på Sten Sture oxå. Här kom höstens färgprakt helt till sin rätt!
 
 
Sjön Åsunden i bakgrunden på vars is Sten Sture dy mötte sitt öde en gång för länge sedan.
 
Sista stopp blev en topp.
 
 
Ulricehamn är ju känt för sin slalombacke och det var den toppen vi skulle till. Som tur var kunde vi åka bil nästan ända upp, men varför är detta torn placerat häruppe?
 
 
Ditupp hade inte känts bra alls att gå, denna blåsiga dag. Tur vi slapp det!
En mycket bra dag. När vi rullar in i Falköping möter vi regnet. Vilken tur vi slapp det!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0