Projektledare! Jo jag tackar jag!

 
Jag har ju slagit näsan i den beryktade väggen. I mitt fall så har jag mått rätt bra förutom att hjärnan oftast inte vill det som jag vill. Åtminstone inte när jag blir stressad, då rymmer den till okänd ort av någon anledning.
Att sedan ha många bollar i luften samtidigt fungerar inte heller längre. Eller ta instruktioner och lära nytt.....
Men en sak åt gången, precis i min egen takt, helt utan krav, då funkar oftast allt rätt bra ändå!
Fast det är bara en liten detalj........Mitt jobb.
Att jobba som intensivvårdssjuksköterska innebär ju både stress, många bollar i luften, många snabba beslut, massor av "lära nytt" för utvecklingen i vården är snabb, samt ansvar för människors välmående och liv. Stor risk att fel får katastrofala följder om det vill sig illa dessutom.
Någon som vill bli vårdad av en sjuksköterska med en hjärna som har en tendens att fly vid minsta lilla? 
Nej, tänkte väl det. Vill inte utsätta någon för det heller och det är ju helt klart ett problem. Vad göra då istället? För jobba nånstans det vill jag ju. Jag har aldrig jobbat med något annat än intensivvård sen jag blev sjuksköterska på 90-talet. Jag älskar ju mitt jobb så varför skulle jag gjort något annat? Alltså har jag inget annat att falla tillbaka på.
Lära nytt är ju inte direkt heller något bra alternativ nu med minne som en guldfisk.
Så vad göra under tiden? Jo, jag kan väl sitta och klistra frimärken eller sortera gem nånstans men det hjälper nog inte direkt till att kontorscentrat återtar sitt ordinarie jobb.
Har fått höra hur viktigt det är att jag fokuserar på det positiva i livet och för min del så har ju geocaching varit just det. Finns ju inget mer avtressande för mig än just det dessutom.
Så nu har jag fått möjlighet att dra igång ett projekt tillsammans med Vuxenskolan i Tidaholm där jag med hjälp av geocaching ska sätta främst historiska och andra besöksvärda platser på kartan.
Något jag verkligen gillar att göra, helt i min egen takt, ingen stress och inga krav på prestation alls. Och det bästa av allt. Ingen kan få men för livet om jag råkar göra fel (hoppas jag åtminstone.....)
Kan det egentligen bli bättre????
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0