I en ekorres fotspår
Ekorre är en utläggare som brukar hitta på lite extra med sina gömmor. Jag gillar ju sånt och en tur i COs fotspår fanns på önskelistan sen länge.
En solig septemberdag är ju fantastisk för en sådan runda. Amud hade semester att plocka ut och semester känns ju extra kul att plocka ut när vädret är så underbart som denna dag!
Vi styrde färden ner mot Bankeryd men gjorde först ett stopp vid 1723.
Habo kyrka kallas ibland "den måleriska träkatedralen". Den är säregen både genom sina målningar och arkitektur.
Kyrkan fick sitt nuvarande utseende 1723. Den är byggd nästan som en katedral med läktare runt hela kyrkan. Kyrkan avspeglar den gamla tiden genom att man har kvar logerna för det finare folket, bänkar för bönderna och läktare för torpare, drängar och pigor. Målningar från katekesen, täcker hela kyrkan från golv till tak. Konstnärerna hette Johan Kinnerus och Johan Christian Peterson och var båda från Jönköping.
Kyrkan fick sitt nuvarande utseende 1723. Den är byggd nästan som en katedral med läktare runt hela kyrkan. Kyrkan avspeglar den gamla tiden genom att man har kvar logerna för det finare folket, bänkar för bönderna och läktare för torpare, drängar och pigor. Målningar från katekesen, täcker hela kyrkan från golv till tak. Konstnärerna hette Johan Kinnerus och Johan Christian Peterson och var båda från Jönköping.
Underbart vacker kyrka!
Häsastenen låg inte mer än en kilometer bort ungefär och här blev nästa stopp. Precis när vi skulle parkera bilen i skogen hoppade en mård iväg. Har aldrig sett en förut så det var verkligen speciellt.
Massor, och då menar jag verkligen massor av spindelnät fanns överallt i skogen, fyllda av nattens dagg. Vackert!
Cachebeskrivningen här var kul:
"Skrönor: E jätte med namnet Spetzhakan på Domberget skulle kasta sten på kyrkan för den ringde så gräsligt, men han tog i förmycke och missade rätt grovt. Gick e runt stena på midsommarnatta kl 12 så råkte en inte hem sen. Om det är sant vet en icke, för de som gjort att ha ju allri komme hem igen."
En gigantisk sten var det så Spetzhakan måste varit en rätt gigantisk jätte han med.
Här hittade vi en synneligen välgömd cache efter en nästan "näradödenupplevelse" på väg upp och ner. Sten med dagg och mossa är ju lite smått hala och ramla ner här, det hade gjort ont.......
Efter att vi lyckligt ha kommit tillbaks till bilen igen så blev det en promenad genom skogen till Hökesjön.
Så vacker plats även här! Det är ju det här med sjöar i skogen.......
Mängder med ytliga rötter på denna plats gjorde det extra speciellt. Tror jag nog har ett speciellt förhållande även till rötter om jag tänker efter.....
Så mot dagens huvudmål: LABBABONUS och cacherna vi behövde hitta för att kunna logga denna.
Blev lika överraskad som förra gången jag var i Bankeryd. Oj så kuperat här är egentligen!
Tre stora backar fick vi bestiga på vår runda. Oj så gott det smakade med mackor efter en av uppförsbackarna då!
Fin utsikt dessutom!
Rundan var vacker och vi hittade rätt även om vi gick lite fel vid några tillfällen. Det var inte en markerad stig att följa men ändå bra stigar. Problemet var väl bara att alla stigar inte fanns med på min gps.
Flera riktigt bra och annorlunda gömmor fanns längs rundan. Tur att favvopoängsförrådet var en aning påfyllt iallafall för jag tappade tre här.
Tänk vad man kan hitta i våra svenska skogar!
Sista gömman hette passande nog kofarmen.
Kossor fanns det gott om här, undrar vad de tänker om oss tro som spanade in deras måltid?
Vi åkte efter en fin ca 6 km lång promenad och unnade oss en riktig gofika på tatuerade älgen i Habo. En hemgjord glass från Ryfors godisfabrik kände vi oss oxå sugna på denna, kanske en av de sista, riktigt varma dagarna i år.
Ännu en bra dag!
Måste en geocache vara arbetad?
Fick en logg häromveckan som fick mig att börja fundera.........
Min filosofi har alltid varit att om själva platsen har något att visa så behövs egentligen bara ett petrör i en väl vald gran eller liknande, där man inte ska behöva leta ihjäl sig för att hitta den. Ja, varför gran egentligen?
Ja, kanske mest för att det är det lättaste trädet att gömma i så att risken att cachen ska komma bort blir mindre helt enkelt.
Geocacherna på Hökensås är inte tänkta att vara några jobbiga svårhittade gömmor. Målet där är egentligen bara att visa upp den helt fantastiska naturen som finns där. Alla stigar, alla sjöar och inte minst alla vackra vyer.
Jag är ju även en vän av arbetade gömmor (har ju ett flertal själv av den varan oxå), men i ett naturskyddsområde så är väl ändå naturen huvudsaken? Eller?
När denna logg dök upp så blev jag lite fundersam. Har jag tänkt alldeles galet?
"Av ca 90 loggade cacher på min Tidaholm- Hökensåstur blir det tyvärr bara en eller ett par som belönas med favoritpoäng. Denna ska få en. Det ska belönas när CO anstränger sig lite, är innerligt trött på under sten, hängande i en gren och liggande i /vid en stubbe. Det skiljer sig avsevärt i olika regioner hur man anser att en cache ska se ut. Välkomna alla att cacha i xxxxxxx. Huvuddelen av utläggarna där har arbetade burkar.
Tack för denna bojip!"
Jo, jag fick ju den enda favvopoängen av 90 loggade burkar, men blev ändå lite ledsen över loggen. När sedan övriga loggar även var rätt sarkastiska så kändes det lite som vi misslyckats med hela Hökensåsserien. Även om det är enkla gömmor så har ju gömmorna något att visa i form av en otroligt vacker natur, men det kanske inte är så mycket värt? Att få ta en fin promenad runt en sjö är för mig något av det bästa jag vet.
I efterhand har jag kollat lite mer, tror inte det var så allvarligt menat, ord har ju en tendens att ibland uppfattas fel och jag tror att alla vandringar runt sjöarna ändå uppskattades, varför fortsätter man annars leta under sten och i gran om man nu är så trött på det?????
När jag sen fick mail av två andra cachare som också blivit illa berörda av nämnda logg inser jag ännu mer att vi har INTE tänkt fel!!
Våra enkla naturupplevelsegömmor på Hökensås uppskattas av betydligt fler än de som inte uppskattar dem lika mycket och det är ju en himla tur!
Vackra platser i tivedens närhet
Jag tar mycket kort! Det finns ju så otroligt många underbara platser i vårt land och en hel massa av dem får man ju se när man geocachar så jovisst, nu när sönerna är så stora att de inte uppskattar att vara fotomodell så mycket längre så blir det mest bilder från mina geoäventyr.
Även detta inlägg om vår dag strax norr om Karlsborg kommer att ha massor av bilder för oj så många fina platser vi kom till!
Här började dagen med alla vackra platser. Jag har ju en massa fikaplatsgömmor själv eftersom jag verkligen uppskattar att hitta platser där det är passande att packa upp fikakorgen så denna plats gillade jag.
Klockan var bara 9 på morgonen och här skulle vi väl kanske egentligen ätit frukost denna fina höstdag. Vattnet i sjön var spegelblankt och det var en ljuvlig plats!
Vi fortsatte ett par kilometrar på den lilla skogsvägen fram till nästa fikaplats men oj vilken tid det tog.......
Så mycket kantareller det fanns!!!!!
En skranglig brygga och en lika skranglig bänk vid en vacker plats! Me like!
Vi åkte vidare till en märklig plats ERIKSTORP
Erikstorp under L Kullen i Fräckestad rote.
Numera finns inga säkra spår efter torpet , men spår av odling finns inne i skogen.
Här bodde Erik Jonsson, han föddes 29 september 1805.
Han var gift med Sara Jansdotter som föddes 17 mars 1803.
De fick 6 barn varav 2 dog i lunginflammation i tidig ålder.
Både Erik och Sara blev gamla, 78 respektive 69 år.
Numera finns inga säkra spår efter torpet , men spår av odling finns inne i skogen.
Här bodde Erik Jonsson, han föddes 29 september 1805.
Han var gift med Sara Jansdotter som föddes 17 mars 1803.
De fick 6 barn varav 2 dog i lunginflammation i tidig ålder.
Både Erik och Sara blev gamla, 78 respektive 69 år.
Jag gillar ju när platser som sedan länge är försvunna visas upp på detta vis men det absolut märkligaste här var ju rötterna!
Undrar vem och varför de staplades på detta vis? Oerhört vackert och annorlunda!
Vi loggade fler i samma serie på platser där COs förfäder bott innan vi stannade till här
Här packade vi upp våra mackor och bara njöt av solskenet. Underbart!
Innan jag läste beskrivningen så undrade jag vad i all världen det kunde vara. Ett hus där man spelar kubb?
Det visade sig vara en bastu, byggd på ett synnerligen speciellt sätt.
Att bygga hus på detta sätt har gamla anor. Det gjordes förr främst av ekonomiska själ. Det var billigt, blev starkt och relativt bra isolerat. Idag finns det inte många hus att se. De flesta är putsade utvändigt eller beklädda med annan beklädnad. En murad kubbvägg kan enkelt beskrivas som en vedtrave med murbruk mellan varje varv och lagd så att kubben, vedens, längd ger väggens tjocklek
Det här kubbhuset började byggas 2001.Det är byggt som en bastu. Bad efter bastun görs i den närliggande bäcken.
Det här kubbhuset började byggas 2001.Det är byggt som en bastu. Bad efter bastun görs i den närliggande bäcken.
Omklädning bakom bastun!
Vi åkte vidare på slingriga skogsvägar, det blev en hel del sådant denna dag till Rövargrottan/Robbers Cave
Grottan består av ett hålrum som uppkommit när klippblock från Hökaberget fallit ovanpå varandra. Grottan är tillräckligt stor för att rymma upp till cirka 10 personer. Ingång sker genom grottans tak, vilket utifrån innebär att man klättrar ned i ett hålrum mellan flera klippblock och på så sätt kommer in i grottan.
Dramatisk natur vid grottan och spännande att klättra ner!
Berättelser talar om att denna "grotta" tidigare i historien har bebotts av personer som önskade hålla sig borta från rättvisan.
En kall öl att avnjuta för den som ville stod vid cachen. Vi lämnade den till näste besökare.
Vidare till "Storhultatallen"
en av dessa gamla magnifika träd som användes för att bota tandvärk. Inte undra på att den är död, då jag skulle tro att rätt många hade ont i en tand eller två förr i tiden.......
De fantastiska platserna avlöser varann denna dag :Benstampen
Den stora benstampen från 1865 är en av landets få bevarade vattendrivna stampar för krossning och malning av djurben till benmjöl. Kvarnbyggnaden från 1916, som är sammanbyggd med stampen, har ett så gott som intakt maskineri bevarat.
Här fanns även en ålkista, Trodde inte det fanns ål i dessa trakter men det måste det ju åtminstone ha funnits.
Natten till den 2 januari år 2000 brann Skaga kapell ner till grunden, men det dröjde inte länge innan en aktion sattes igång för att få igång en återuppbyggnad. På midsommardagen 2001 återinvigdes så den lilla kyrkan.
Skaga kapell har anor långt tillbaka i tiden, gammalt virke som bevarats har daterats till 1130-talet och enligt sägnen skall här ha legat en gammal hednisk offerplats, vilket inte är så ovanligt då många kyrkor byggdes på dessa platser, kanske för att hävda kyrkans seger över hedendomen.
På 1800-talet fanns det enligt prästerskapet starka inslag av hedendom och offer kring Skaga och det kan ha bidraget till att kyrkan revs 1826.
Många sägner är förknippade med Skaga, bland annat den om jägarna som var i skogen och jagade tjäder, en pil missade bytet och träffade kyrkväggen på Skaga som då sedan länge varit övergiven och bortglömd i många år, men som nu upptäcktes.
Med den gamla kyrkan som förebild återuppbyggdes Skaga kapell igen 1960, det var den kyrkan som blev lågornas rov när vi passerade in i ett nytt millennium.
På 1800-talet fanns det enligt prästerskapet starka inslag av hedendom och offer kring Skaga och det kan ha bidraget till att kyrkan revs 1826.
Många sägner är förknippade med Skaga, bland annat den om jägarna som var i skogen och jagade tjäder, en pil missade bytet och träffade kyrkväggen på Skaga som då sedan länge varit övergiven och bortglömd i många år, men som nu upptäcktes.
Med den gamla kyrkan som förebild återuppbyggdes Skaga kapell igen 1960, det var den kyrkan som blev lågornas rov när vi passerade in i ett nytt millennium.
Ännu en fin plats som jag faktiskt hört mycket om innan men aldrig besökt.
Vi åkte vidare till en annan mer okänd plats men sevärd även den:
En magnifik gran som höjde sig långt över sina grangrannar
Avslutar med några foton från sista fikaplatsen som blev Edsån
Vi hade tänkt oss att vara hemma i god tid på eftermiddagen men av någon märklig anledning så blev det inte så..........
En sådan tur att Titti hade några mackor kvar som vi delade på. Vi hade ju som sagt inte planerat vara ute så länge som vi blev denna fantastiskt fina septemberdag.
Att sitta och titta ut över denna vackra vy efter en sådan oerhört fin dag......ja, tror alla förstår den känslan!
höstevent på kinnekulle och en 7000-promenad med fika vid död kiosk
Detta event var inte alls planerat att jag skulle åka på. Var egentligen rätt förkyld redan på fredagkvällen och maken var inte hemma på lördagen så jag hade tänkt vara hemma med barnen.
Men på lördagsmorgonen så kunde jag inte låta bli. Mådde ju bättre och dessutom så skulle ju Titti sannolikt logga sin geocache nr 7000 och milstolpar ska ju som sagt firas. Jag följde alltså med, otrivin comp är en bra medicin! Men några paket näsdukar fick allt följa med ändå.
Det kom riktigt mycket folk på eventet, ca 25 attendedloggar än så länge. Kul! Vädret var toppen och det är verkligen toppen däruppe på kinnekulletoppen!
Kaffe o macka smakade bra här i gott sällskap, sen nämnde vi att det fanns en arkiverad gömma strax intill och det blev en liten folksamling där efter logg.
Alltid trevligt med event även om det inte släpps några nya gömmor. Att träffa andra som förstår fullt ut ens faschination av denna sport känns så bra.
Efter en timmes pratande så skiljdes våra vägar och vi drog iväg på en skogspromenad
Promenaden #1 med kompisar var en lättvandrad runda på 11 varierade burkar. Jag uppskattade multin vid denna trolska damm allra mest.
Inte hade jag velat bada här inte trots att det var varmt denna dag.
Kan inte låta bli ett kort i mossbeklädd skog. Vackert!
Jo nr 7000 blev loggad och då kom ju frågan. Vart ska vi ta fikat? Vi var rejält varma och svettiga så myggor, älgflugor och andra småkryp i skogen skulle fått kalas om vi stannade där efter vår promenad.
Vi åkte ut till Filsbäcks camping men de enda bord vi hittade där var vid en "död kiosk". Ja den var stängd iallafall, men det lät lite mer dramatiskt med en död kiosk. Utsikten kom inte med på bild denna dag men väl kladdkakan. Gott. Gottigottgott som en milstolpefika ska vara! Grattis Titti till ännu ett tusental!!
Förkylningen, den mådde iallafall inte sämre av att jag var ute i friska luften.
En gruvlig historia
Venafältets koboltgruvor ligger längs en låg ofruktbar bergsträckning där jordtäcket sällan är över en halv meter djupt. Koboltmalmen uppträdde i så kallade koboltränder som kristaller och korn blandad med koppar-, svavel- och magnetkis, blyglans, antimonmalm och andra mineral. Fältet var mer än 2000 meter långt och 100 till 200 meter brett. Inom området finns minst 140 gruvhål, de flesta saknar inhägning. Man har förutom kobolt även brutit koppar och silver inom området.
Denna serie på ett femtontal cacher har vi pratat om i flera år att vi skulle vilja besöka. Lät som en spännande plats och i fredags så var det då äntligen dags!
Många sådana här gruvhål såg vi denna dag
Solen sken från en klarblå himmel och det såg ut att bli en riktigt fin septemberdag!
Vi styrde färden förbi Askersund och började leta efter en lämplig plats att komma fram till gruvfältet. Visst borde väl ett sånt här stort gruvfält vara utmärkt med någon skylt eller anvisning om vart man lämpligast startar sin vandring tänkte vi.
Hm, där hade vi fel!
Vi irrade omkring i området runt och hittade egentligen bara en väg som verkade vettig in i området mot VGF - Bernströmstorpet men den var bommad. Visserligen öppen just nu men bommade vägar undviker jag helst. De är ju bom på av nån anledning och att bli inlåst bakom en bom är inget jag har någon stark längtan efter.
Hur gör vi nu? Inga problem för oss att gå men vi hade ju en hund med i bilen som inte skulle orkat med den terrängen samt att lämna honom där på grusplätten utan en enda skuggplats var inte heller möjligt.
Kan väl säga att det var väldigt skönt att komma ner igen sen och se att bommen fortfarande var öppen!
Det var ett oerhört spännande område! Tänk vad som döljer sig inne i skogen som man faktiskt inte hade en aning om när man susar förbi nere på vägen. För skyltat det var det inte!
Vi började längst bort vid multin VGF - Venagruvan. Jag saknade någon liten anvisning om vart man lämpligtvis skulle börja när området är så stort som det är men med facit i hand så spelar det ingen roll. Oavsett i vilken ände man är när man ska räkna på finalkoordinater så får man ändå bereda sig på att gå en bit.
Vackert var det med vattenblänk här och de lite spöklikt döda träden var riktigt effektfulla.
Det var nog ett tag sen den här bilen parkerade här.......
Lurvig larv med dekoration!
Vilka stenfält det fanns!!!! Vilket slit det har varit för de som jobbade här en gång för att få upp all sten ur gruvhålen, nu ser man inte längre hur djupa de är då de är vattenfyllda men när man ser stenhögarna kan man bara ana.....
Oftast fanns det några gruvhål intill varann
Några var inhägnade men långt ifrån alla. Här skulle man ända fram till kanten och det var djupt!
"Rostiga" stenar hittade vi med!
Väldigt vackra med alla färger och många var de med!
Naturen var väldigt omväxlande. Mossiga stenar runt gruvhålen är vackra!
Fast det var ingen lättvandrad serie precis. Terrängen var inte helt lätt och värmen som blev denna dag gjorde det väl inte lättare tyvärr. Min förkylning var ju inte världens bästa kombo heller......
Stigar existerade oftast inte förrutom den större vägen i mitten av området och växtligheten är frodig såhär års.
En och annan granplantering var tvungen att forceras och bara det är ju en gruvlig upplevelse......
När man känner sig trött kan man ju alltid skylla på att man ska fotografera svampar!
Visst är de vackra!
Burkarna var oftast lätthittade förutom denna.
Hinten var "under stor sten ca 4 meter från tall"
Jo, sten fanns det ju gott om och gpsen ville inte bestämma sig vilken av alla tallar vi skulle inrikta oss på heller.......Sen hade någon innan oss dessutom roat sig med att se till att den var lite extra gömd under sten....
Ja, vi var trötta här.
Fyra timmar tog det oss ungefär med fikapaus att hitta alla burkarna i serien och om vi gått hela vägen skulle nog promenaden blivit ca en mil.
Synd att området inte blivit mer uppmärksammat som turistmål för det var ett spännande område, Hit hade vi verkligen inte hittat utan de små plastburkar som fanns här.
Vi fortsatte vår gruvliga färd med två väldigt mycket mer turistanpassade gruvor.
I Garpa gruva har man brutit järn sedan 1100-talet. När brytningen återupptogs på 1600-talet efter ett långt uppehåll hittade man skelettdelar och fragment efter kläder från en olycka som tros ha inträffat på 1100-talet. Efter ytterligare ras på 1700-talet avbröts brytningen för att åter starta 1870. Sedan 1877 ingen brytning skett.
En riktigt häftig plats! Gigantiska bergväggar runt oss!
1768 inträffade ett stort ras i Västerby storgruva. Minst 10 gruvarbetare dödades.
Dagarna innan hade arbetarna observerat att stenar lossnat och ramlat ner där brytningen skedde. Gruvfogden tillkallades men efter en bisiktning förklarade han att gruvan var säker. På kvällen före raset var stämningen tryckt. En del hade onda aningar om vad som skulle ske.
Dagarna innan hade arbetarna observerat att stenar lossnat och ramlat ner där brytningen skedde. Gruvfogden tillkallades men efter en bisiktning förklarade han att gruvan var säker. På kvällen före raset var stämningen tryckt. En del hade onda aningar om vad som skulle ske.
På förmiddagen den 13 april 1768 hördes ett förskräckligt buller från gruvan. En fruktansvärd syn mötte de som rusade till gruvan. Ett 10-tal chockade arbetare irrade runt men mest förtvivlad var gruvfogden som tog på sig skulden för olyckan.
När dom skadade tagits om hand tog man reda på de omkomna man kunde komma åt. Ett 10-tal gruvarbetare var instängda. Några av dem levde fortfarande men inget kunde göras för att rädda dem. Rop på hjälp kunde höras till långt in på natten men sedan blev allt tyst.
Brytningen återupptogs efter 20 år och först då kunde man ta hand om kvarlevorna efter de omkomna. De begravdes i Hammar. Gruvdriften pågick bara i två år och har sedan ett nytt försök på 1850-talet legat nere.
Att jobba i gruva var nog verkligen en gruvlig historia.......
