Västergötlands botaniska skattkista.
Den stäppartade torrängen är en juvel i Västergötlands botaniska skattkista!
Ja så står det att läsa på informationstavlan vid parkeringen till Nolgården Näs naturreservat.
Här blommar rariteter som drakblomma, smalbladig lungört och det ståtliga fjädergräset.
Oavsett om man är intresserad av rara blommor eller ej så är det en spännande natur att vandra i. Eftersom även pilgrimsleden passerar på dessa "korvliknande", slingriga åsar så är det nu lätt att gå här. Backigt javisst, eftersom när en ås är slut så är det lite plan mark innan nästa snart tar vid.
Naturreservatet Nolgården Näs är en del av ett 6 km långt åsstråk på gränsen mellan socknarna Näs och Vartofta-Åsaka. Området utgörs av sju mer eller mindre sammanhängande, oregelbundet slingrande åspartier som är uppbyggda av material av främst ortocerkalk, men även av skiffer och sandsten. Här bildas värmefångande sydsluttningar av stor betydelse för stäppängsflorans trivsel.
Ett exempel på dessa stäppängsväxter är fjädergräset (Stipa pennata). Artens egentliga hemvist i sydösteuropas stäppområden och dess förekomster på Falbygden är de enda i Norden.
Vid min promenad denna gång såg jag både smalbladig lungört, gullviva, backsippa och en massa violer. Kommer att återkomma hit framöver och se vad som blommar då!
Även en gran som blommade såg jag.
Fantastiskt vackert! Blommar alla granar så vackert? Har aldrig lagt märke till det i så fall
Hit lär det bli återbesök, helt klart. Hoppas även att fler tar chansen att gå på åsarna nu när det kommit ytterligare några cacher i området.
Naven, sNaven och Skaven
Vi hade några timmar till förfogande mellan städningen efter eventet tills det var återträff på kvällen. Att jaga FTFer var ju inte aktuellt för oss denna gång som CREW även om vi ju inte hade en aning om vart de andra hade gömt sina burkar förrän de släpptes officiellt.
Vi åkte upp på Kållandsö, denna fina plats som ligger mig så varmt om hjärtat.
Denna gång blev fokus några ensligt belägna burkar långt ut på ön.
Vi började med sNaven och Naven. En trad och en multi där vi från startkoordinaterna kunde se bort till Navens fyr.
En liten, liten vit prick syns bland granarna i horisonten, det är fyren!
Navens fyr är vackert belägen mot Dalbosjön. Tidigt fanns här ett sjömärke och 1830-56 en vippfyr, en stolpe med reglerbar hävarm som höll en eldkorg med törestubbar som bränsle.
Senare byggdes ett hus med lykta på väggen och nuvarande hus byggdes 1886 med fyrtornet på taket och huset målades vitt. Fyrplatsen fick redan 1896 telefonförbindelse (tfn nr:3) med Kållandsö. Fyren elektrifierades 1950. På Naven finns en av SMHI:s väderstationer. Vindobservationer från denna station omnämns i den svenska sjörapporten.
Jon Persson skötte vippfyren och tros ha tänt det första ljuset på Naven. Johannes Jonsson, sonen, blev fyrvaktare liksom hans son Carl Fredrik ”Navarn”, vilken omkom genom drunkning 1899. Hustrun Tilda ställdes ensam med 13 barn och ett på väg. Då tog en son vid och så har ”Navarna” varit fyrvaktare på ön i generationer fram till 2002. Den siste väktaren "Jonsson" bor kvar i släktens hus härute på Navensberg. Navens fyr drivs nu av sjöfartsverket och uthyrs privat.
Jon Persson skötte vippfyren och tros ha tänt det första ljuset på Naven. Johannes Jonsson, sonen, blev fyrvaktare liksom hans son Carl Fredrik ”Navarn”, vilken omkom genom drunkning 1899. Hustrun Tilda ställdes ensam med 13 barn och ett på väg. Då tog en son vid och så har ”Navarna” varit fyrvaktare på ön i generationer fram till 2002. Den siste väktaren "Jonsson" bor kvar i släktens hus härute på Navensberg. Navens fyr drivs nu av sjöfartsverket och uthyrs privat.
Här passade vi på att fika, men vi var tvugna att sitta i lä, för vinden var lika kall idag som de senaste dagarna.
Att kolla ut över denna fina vy, när vi åt våra mackor kändes helt ok!
Skavens bad ö var nästa, mycket trevliga bekantskap. Har nog aldrig sett så mycket vass på en och samma gång, någonsin förut.
Om man inte visste så hade detta kunnat vara vilken åker som helst, men så var det inte. Vass, vass varhelst vi såg. Häftigt och vackert!
Det var ungefär 700 meter att gå tills vi kom ut på själva ön och vandringen gick över flera små broar.
Otroligt vackert!!!!!
Det var en gammal gömma sen 07 och tyvärr full av vatten. Vi torkade ur den och la i en lös lapp. för denna plats förtjänar verkligen en gömma!
Visst är det märkligt hur träd kan växa egentligen?
Eftermiddagen blev jättefin men strax innan återsamlingen öppnades himlens alla skyar. Skalunda kyrka fick vi tyvärr logga i regn men kyrkgömmor är ju bra då det sällan är långt att gå. Denna fina kyrka sägs vara Kållands äldsta och det blev ett bra avslut innan vi åkte in mot lidköping igen för att avnjuta grillbuffe!
Hungriga som vargar, tänk så mycket man förbränner på att geocacha trots att vi alltid ser till att fika ordentligt.......
Före och efter
Det har ju varit event i dagarna tre och vi hann även med lite caching både före, efter och mittemellan. Detta blogginslag kommer att handla om före och efter alla event.
Fredagen startade ju med ett grillevent på kvällen och eftersom eftermiddagen stod till förfogande så gav vi oss av mot Kinnekulle på lite krokigare vägar än nödvändigt.
Sjömannen Carl Roos är en plats vi redan visste om tack vare att vi gått förbi här på väg ut mot granncachen för några år sedan. Då undrade vi båda varför det inte fanns en gömma här.
Nu finns det det och en synnerligen passande sådan också. Historien lyder så här:
Carl Roos från Brommösund föddes 1825 och vid 25 års ålder var han besättningsman på vänerskutan Enigheten. Båten befann sig i Göteborg för att lasta krossglas när Carl råkade hugga sig i ena knät med en yxa. Såret fick dålig omvårdnad och snart blev Carl mycket sjuk. Han fick ligga i båtens skans. I Vänersborg skulle båtens besättning undersökas för kolera, men båtens kapten påstod att Carl var för berusad för att följa med på undersökningen. Carls sista önska var att få återse Brommösund, men så blev det inte. När båten nådde Årnäs hade Carl avlidit och eftersom man befarade att det var till följd av kolera fick han inte begravas på församlingens kyrkogård. Hans sista viloplats blev här, en kolerakyrkogård (den befarade koleraepidemin uteblev emellertid och det är endast Carl som blev begravd här). Detta trots att det inte var klarlagt att det var koleran som tog hans liv, det troliga var att det var på grund av det dåligt skötta såret. 60 år efter Carls död kom gravstenen på plats och under åren har många rörts av den unge sjömannens öde och känt sig manade att sköta om Carls grav.
Vi fortsatte vår färd och kom inte ett dugg närmare Kinnekulle men vi hittade en fantastisk plats istället, nämligen Björkullasand.
En badplats som jag aldrig hittat till annars.
Molningt när vi kom, men när vi packat upp fikat visade sig solen!
Vågornas stilla kluckande på denna rofyllda plats! Underbart!
Det glittrade så fint i vattnet och vi kom att prata om guldvaskning.........
Efter en ljuvlig stund åkte vi mot Elljusspår 1. Här fick vi även sällskap av team Tellus och Gåsebacken.
Ett lite annorlunda elljusspår, främst för att det var ovanligt naturskönt.
Vitsippor!!!!! Motljus!!! Vackert!
Backigt var det också, men vi skulle snart fylla våra magar med grillad korv så det gjorde ju inget alls.
Blev imponerad av hur grönt det var här på Kinnekulle. Hemma har inte löven slagit ut alls lika mycket ännu.
När alla gömmorna var hittade gav vi oss av mot grilleventet vid stenbrottet. Bra avslut på en trevlig eftermiddag!
Hela eventhelgen avslutades med ett citoevent vid Villabadet och denna dag hade jag rustat mig med vinterjacka efter att ha kämpat mot de kyliga vindarna i dagarna två.
Kanske det just därför blev den varmaste dagen av de tre.
Vi plockade ihop lite skräp, men konstigt nog var det rätt lite av den varan. Det kändes ju trots allt skönt, och efter en timmes plockande var det nu ännu renare.
Saft och kärleksmums bjöds det på innan vi gav oss iväg på lite egna äventyr.
Här gick som tur var allt bra även om det höll på att sluta med förskräckelse. Länge sen jag blev så rädd som när en av de mindre grenarna brast.......
Vi fortsatte med lite mindre adrenalinpåslag och åkte för att spana in backsippor istället.
Backsippebacken en riktigt naturskön plats där vi avslutade vår dag med att avnjuta matsäcken. Kärleksmums räcker ju bara en begränsad tid att fylla magen med så här blev det mackfika.
Mängder av backsippor på marken, den slingrande bäcken långt där nere i dalen och solen som gassade.
Lite i lä från den även idag kyliga vinden.
Underbart!!!!
Event i dagarna tre!
Ja vilken helg det blev!!!!!
Förra året var jag bara på två av eventen och så var faktiskt meningen även detta år men det är ju så roligt med event och när nu ork och tid fanns så varför inte?
Det började med Kinnekulle Korv med Bröd Event 2015 i stenbrottet på Kinnekulle. Nästan 100 deltagare samlades och det blev en bra uppstart på helgen.
Hem och sova några timmar innan det blev dags för tidig avfärd till Lidköping. Kl 8 skulle vi i Crew vara på plats för att förbereda huvudeventet Läckö Kinnekulle Event 2015 . Riktigt kul att få vara med som en liten kugge på detta rätt stora event. Sägs vara ett av västsveriges största redan förra året och i år blev vi ännu mer. Ca 300 personer hade kommit till Lidköping och jag pratade med Cachare både från Norge, Stockholm, Östersund och Skåne. Så kul!!!!!
Även i år satt vi vid TB-bordet där vi även sålde T-shirts och Coin.
Signera loggboken ska man väl också göra?
Flera föreläsningar fanns för de intresserade och sen var det upplevelser som gällde. Läckö slotts hemliga rum samt att få ro vikingaskeppet Sigrid Storråda var nog det som lockade mest skulle jag tro för de som inte gav sig av för egna äventyr innan cachesläppet kl 17.
På kvällen var det återträff och här är Crew samlade. Vi hade tur som fick stå under tak, för tyvärr regnade det.
Skulle tro att flera lät bli återträffen bara pga det, men det blev ändå en rätt stor skara som samlades på torget. Flera fina vinster fördelades också bland de som kommit.
Efter detta avslutades denna fantastiska dag med riktigt god grillbuffe på aftercachingen på en restaurang som bara var öppen för oss geocachare denna kväll. Fint slut på denna dag!
Även NLT hade en reporter på plats och så här såg artikeln ut:
Nästa morgon sken solen och att då ställa kosan till Lidköping för att städa en strand kändes inte ett dugg fel.
Även Lidköping CITO Event 2015 var en välbesökt tillställning med ca hundratalet städare som finkammade stranden på allt som skräpade ner.
Just här verkade det vara extra skräpigt......
Men det var alldeles för kallt i vattnet för att bada mer
Pilgrimsled i vitt, grönt, blått och vitt
Jag gillar pilgrimsleden. Den går lite kors och tvärs här i våra trakter och väldigt mycket går väl på väg och de delarna bryr jag mig inte om. Jag gillar däremot där den går mer naturnära, så jag gör mina små etapper på leden i valda delar så att säga. En riktig favorit så här års är den som går längs Plantabergets sluttning.
Tror det är svårt att hitta en plats där det finns mer vårblommor på samma gång. Då det bara är ett par kilometrar hemifrån återkommer jag dit ofta på våren.
Denna förmiddag tog jag med storkameran. Hade hoppats på en solig promenad men så ville inte solen.
Nåväl, det är fint ändå.
För några veckor sedan var här knallblått av alla blåsippor, med enstake partier med vårlök.
Nu var det ett enda stort hav av vitsippor. Överallt!!!! Tror jag inte gick många meter där jag inte såg vitsippor, mestadels i stora hav. Helt underbart!
De växer ju till och med lodrätt. Måsta ha sett miljoner av denna underbara blomma på min promenad!
Men jag gillar ju även blåsippor!
Som tur är så fanns det kvar en hel del som fortfarande blommade och när de blandar sig tillsammans med vitsippor så blir det ju ändå bättre!
Inte heller de är så knussliga vad gäller växtplats.
Lite upphöjt mellan två träd går också bra!
Gult är nog den färgen som är minst av här just nu men den finns där bland alla vitsippor!
Leden går på nedansidan av plantabergets sluttning och man anar oftast bara höjden på berget då det är främst lövskog längst hela stigen. Här är dock ett undantag. Däruppe syns bergskanten tydligt. Men att klättra upp känns inte så lockande.
Ingen stig utan fikaplats. Denna plats kallas visst paradiset av de som är infödda. Jag håller med, för nog är det ett paradis här längs stigen.
En glänta i skogen! Härligt!
Ytterligare en bänk finns utplacerad längs denna del av leden, strax intill en porlande bäck i utkanten av Gunnilstorps naturreservat. Visst fanns det vitsippor även här, även om de inte var lika många.
Det finns några cacher här längs leden, men kanske det kommer fler lagom tills blåsipporna blommar nästa år.........
Lägger in en bild från cachebeskrivningen från min gömma Pilgrim#1 Ekbacken för att visa hur det ser ut då.
Vi firar cache nr 8115 på Mösseberg!
Finetts ridrunda 1, en serie av 10 cacher som går i fin terräng uppför en för mig tidigare okänd del av Mössebergs sluttning.
Efter en intensiv telefonkontakt med CO i vintras ang en eventuellt förrymt kräldjur kom vi även in på denna runda. Fick då tipset att vänta med att logga den tills vitsipporna blommar och råd från CO brukar vara bra att lyssna på.
Denna måndagsförmiddag var ovanlig eftersom alla i tjejligan faktiskt kunde träffas på en gång.
Titti hade ju även passerat en milstolpe med marginal och vi tar ju alla tillfällen att fira så varför inte fira cache nr 8115? När vi nu bara firade nr 8000 med en spännande cache och inget gofika. För när man går en rejäl runda då kan man allt unna sig en rejäl gofika ibland oxå.
Finetts ridrunda gick uppför, uppför i en inte alltför brant terräng. Fin utsikt på flera ställen samt riktigt välkamouflerade gömmor. Smälte in riktigt bra men med fyra falkögon som letade tog det inte lång stund att hitta på något ställe.
Blommade gjorde det lite varstans, både förgätmigej, viol, blåsippor samt de utlovade vitsipporna.
Men en fikaplats hittade vi ingen förrän på nervägen, efter att ha loggat Mössebergssluttningen oxå.
Letade efter en hage med massor av vitsippor, men det fick bli en hage i solen utan vitsippor i stället, men det gick lika bra det.
Baguetterna med räkröra som burits i ryggsäcken var lite omskakade,men det spelade ingen roll, för de var lika goda ändå. Även om de var lite kletiga och jag fick dill i näsan......
En härlig promenad som gav mersmak.
Vi fortsatte upp på Mösseberg där det blev lite mer vandring. Träffade på lite udda djur och blev återigen imponerad av Malins mod när det gäller att klättra i träd.
Kan detta vara en förstenad dinousarie, eller är det en gigantiskt förhistorisk groda?
Vi vandrade även till en mosse med utsikt. Hörnemosse
Ja, platsen kallades faktiskt Hörnemosse och det var mycket riktigt en mosse, fast långt, långt där nere. Bara ett stup skillde oss från den och eftersom burken hade hinten tre meter ner och dessutom var blågubbad nöjde vi oss med att kolla in utsikten som inte heller var att förakta. För stupet var många meter mer än tre......
Nästa utsikt vi besökte var rakt över berget, nämligen Vråhålan. Denna hade jag loggat redan, en logg som råkade öka terrängen riktigt rejält då jag tappade ner burken i ett ca 2 meter djupt hål som bara var 20 cm brett.
Nu var det återställd och övriga i tjejligan kunde logga utan att tappa ner burken i samma hål.
Nedanför detta stup ska en annan burk ligga men den besöker vi en annan dag. Tycker det räcker med att bestiga Mösseberg en gång per dag.
Nu är det nära igen!
Missa inte helgens stora begivenhet. Event i dagarna tre!
Kinnekulle Korv med Bröd Event 2015
Läckö Kinnekulle Event 2015
Lidköping CITO Event 2015
Ca 80 nya gömmor och ett spännande program på lördagen:
- 10:00 Incheckningen öppnar
- 10:00 - 14:00 Marknad, mingel och TB-bord
- 10:15 - 14:00 Föreläsningar, workshops och barnaktivitet
- Sveriges Reviewers, vad vi gör och varför
- Geocachingäventyr i Arkits – Per ”Hallén” Hallén
- Planera din geocaching-resa med Project-GC – Magnus ”ganja1447″ Månsson
- Nyfiken på att börja lösa mystar? – Håkan Berggren
- Mystlösning för erfarna geocachare – Torgny ”Yngve Myrslok” Svedberg
- Skattjakt – Barnaktivitet upp till 12 år (i målsmans sällskap)
- 14:30 - 16:30 Upplevelser:
- Guidade upplevelser i Hemliga rum på Läckö slott
- Tur med Vikingaskeppet Sigrid Storråda
- Stadsvandring i Lidköping
- 17:00 Cachesläpp av de nya officiella geocacherna
- 19.45 Eventet slutar med återsamling på Nya Stadens Torg i Lidköping
- 20:00 - 24:00 Aftercaching på en närliggande restaurang
Isande kall tur på Hökensås
Jag frågade om någon hade lust att följa med upp till Hökensås för att göra service på två burkar och lust hade nog alla i tjejligan egentligen. Men eftersom jag bara hade förmiddagen fri så blev det bara jag och Lena som åkte. Det blev en bra tur men oj så kallt det kan vara på Hökensås egentligen......
Vi styrde kosan mot Nordvattnet, den första av mina burkar som behövde omsorg, men pratar man samtidigt som man kör är det lätt att hamna fel. Vi åkte helt fel väg och hamnade vid Falks grav istället.
Postrånare Falks grav och Jonas Falk * 1828 - ¨ 1855Nåväl, det var inte fel det heller. Vi hade ju två burkar att logga där så varför inte?
Den sistnämda burken var vi på en misslyckad FTFjakt på förra veckan. Eländig terräng var det och ingen burk. Efter ett antal blågubbar arkiverades den och en ny kom ut, ca 500 meter därifrån. På en mycket bättre plats, men med koordinater som bara skillde på en enda siffra. Kan något råkat bli fel där tro? Spelar inte mig någon roll, fel händer ju oss alla ibland och nu hade vi ju ännu en anledning att åka häråt.
Skogen är så mäktig här uppe på Svedmon.
Gles tallskog med mängder av mossa. Vi konstaterade att det var oerhört jobbigt att gå de 200 metrarna pga vitmossan. På något sätt känns det som att gå i slime, fötterna bara glider där det är vitmossa på marken men vackert är det!
Blommor fanns på Falks grav även idag, om än lite tilltufsade. Tänk om det kom fram vem som ser till att det alltid är färska blommor här! Då hade kanske en av Sveriges mest mytomspunna plaster inte längre varit så mystisk. Fast det sägs ju att det spökar här med........
Här sken ännu solen, men det skulle snart ändra sig. Molnen hopade sig och vinden blev bara kallare och kallare.
Vi passade på att logga några fler burkar vid sydvattnet och konstaterade båda att fikaplats, det behöver vi nog ha lä till.
Vi hamnade vid Björnsjön och det var tur.
Här finns ett vindskydd och precis när vi krupit in under tak så började även regnet falla.
Till och med hagel kom det där vi satt och tittade ut över sjön samtidigt som vi försökte värma oss med kaffe och smörgås.
Men utsikten var ju inte fel trots att det var kallt.
Lena spanade förgäves efter en sällsynt fågel som på något mystiskt sätt dök ner i vattnet och sen bara försvann. Märkligt.
Detta par var lite mer framåt. När vi satt där kom de flygande och gjorde en störtdykning rätt ner i vattnet precis framför oss. Tänkte att de säkert snart skulle komma in i vindskyddet och tigga brödsmulor, men de lät oss faktiskt vara i fred. Kanske var de inte sugna på vare sig mackor eller kanelbulle.....
Efter regn kommer sol och faktiskt visade sig solen en kort stund när vi vågade oss ut ur vindskyddet igen
Björnsjön är en av Hökensås två handikappanpassade sjöar och det är fina bryggor ut i sjön så att även rullstolsburna ska få möjlighet att fiska. Mycket bra tycker jag. Måste vara hemskt att vara en naturmänniska och sen bara bli hänvisad till asfalt pga att man inte längre kan gå.
Som geocachare är man ju van vid att hitta små pinnhögar som döljer en liten burk, men detta var ett nytt sätt att dölja en geocache. Undrar om maken till skon ligger över en annan burk ute i skogarna tro?
Avslutade med att göra service på den sista gömman. Här hade någon tagit med sig både burk och loggbok, men rivit ur de skrivna bladen i loggboken. Tycker det verkar vara aningens för avancerat för att kunna skylla på ett djur av något slag. Men ny burk är på plats och allt ska vara frid och fröjd igen.
Rundan vi tänkt gå denna iskalla förmiddag beslöt vi oss för att spara till en varmare och soligare dag. Trots allt så är ju Hökensås allra vackrast i solsken.
Milstolpe som firades med en riktig upplevelse
Djävulsnästet, ett ställe som jag aldrig trodde jag skulle komma till och definitivt inte att dessutom kunna logga burken.
Jag har på något sätt förknippat denna cache med något extremt grabbigt. Vada i lera upp till naveln och folk som letat i timtal här i tunnlarna under mark, allt det har jag läst i loggar. Tänkte mig även spindlar och lite andra småkryp i tunnlarna. Spindlar är inget som bekymrar mig det minsta och egentligen inte att gå i en gammal gruva heller, men aldrig att jag skulle göra det ensam, för inte trodde väl jag att någon i tjejligan skulle föreslå att få testa om vi klarade den.
Men så vart fallet. När U+L&CO föreslog Djävulsnästet som sin milstolpegömma blev jag faktiskt rejält förvånad. Tänkte då närmast på det där med spindlarna som jag vet att hon inte är helförtjust i.
Men självklart bestämde vi os för att göra ett försök. Och det gjorde vi rätt i.
Hur häftigt som helst och inga problem alls för oss tjejer att klara detta.
CUR1 råkade höra talas om våra planer och var inte sen på att följa med.
Vi rustade oss med regnställ, stövlar, mössa och pannlampor och ett snöre.
Snöret rekommenderades så man inte skulle gå vilse i den fullkomlöiga labyrint av gångar som fanns här i underjorden. Tur vi inte mötte någon i naturreservatet som endast skulle beskåda blommorna.......
Spända på vad som väntar oss därinne i hålet. Spår av tidigare cachare såg vi utanför, för varför annars lämna snöre här?
Gångar åt höger och vänster, precis hur många som helst!
De flesta var vattenfyllda, men den omtalade gulaktiga leran råkade vi inte på.
Flera utgångar fanns det och då fick vi vända. Vilka arbestförhållanden de måsta haft de som en gång jobbat där. Jag är ju inte direkt jättelång med mina 165 cm men fick ändå gå böjd för att inte få ett alldeles buckligt huvud......
Här korsas vår väg (läs snöre) av tidigare besökare.
Lycka är att få skriva i loggboken! Denna blev dessutom U+L&COs logg nr 3000!!!!!!!
Ett stort grattis och Tack för att du föreslog detta äventyr!
Mycket nöjda loggare av Djävulsnästet!!!!!
Snöret tog vi med oss ut och inte var vi speciellt leriga heller.
Helt klart blev vi skitigare när vi valde en annan väg åter till bilen och råkade trampa ner i en lerig bäck.....
Helt ljuvliga omgivningar här annars med ramslök i massor!
Att logga Djävulsnästet tog oss ca 20 minuter effektiv tid, det tog oss betydligt längre tid faktiskt att hitta en fin milstolpefikaplats.
Det finns jättefina fikaplatser bredvid där vi ställde bilen, men det blåste så kallt där så vi åkte vidare mot Silverfallet.
Silverfallet är en plats många åker till på våren. Så har även jag gjort många, många gånger förut tillsammans med barnen.
Men vi mindes inte riktigt om det fanns någon plats med bord i området så det hela slutade med att jag traskade hela vandringsleden vid silverfallet med räkmackor och blåbärspaj i handen.
För bord fanns inga. Till sist hittade vi iallafall en solig plats i lä, dock utan bord, men det gjorde faktiskt inte så mycket. Helt ljuvligt i solen och milstolpefika kunde vi äntligen unna oss.
För det är ju så det är i tjejligan. Milstolpar ska firas och det rejält!
Efter en härlig fikastund så avslutade vi dagen med en tur till skaraborgs äldsta cache, A fine view over landscape. Jag har ju redan loggat den, faktiskt var det tredje gången jag var vid denna cache, men ingen av de andra hade loggat den och jag hade inget emot ett återbesök.
Det är verkligen en fin utsikt häruppe
och att ta sig ner här pirrar allt en del i magen.
Vilken dag det blev!!!!!
En riktig upplevelsedag som avslutades med en Aha-upplevelse
Ännu en skogsarbetare som hade en tråkig dag på jobbet eller?
När snurrigt blir kul. Jakten på kompostpåsar tog oss till Jönköping
Vårt hushåll led en akut brist på kompostpåsar.
Egentligen är man väl dum som håller på med kompost i en kommun som inte erbjuder sina innevånare möjligheten att få tag på kompostpåsar men har man en man som har ett stort kompostintresse så gör man det iallafall.
Förut har det funnits att köpa i Skövde men nu är den möjligheten tyvärr borta.
Hm, hade en svag aning om att det kanske fanns i Jönköping och dryftade denna tanke med Lena.
Jovisst det finns på EKO sa hon glatt och eftersom det är en plats jag inte är ett dugg bekant med så följde hon med.
Så jakten på kompostpåsar tog oss denna dag till Jönköping och jakten gav lyckat resultat. Härligt!
Maken kan nu fortsätta pyssla om sin kompost och jag känner att det känns bra även för mig att kunna kompostera matavfall istället för att slänga i soptunnan.
Annars blev det en väldigt snurrig dag. Vi båda har ju vissa problem vad gäller minne och att hjärnan ställer till små hyss, så allt blir inte riktigt som man tänkt sig alla gånger.
Speciellt så pratade vi nog en del, som utomstående nog helt klart tyckte det lät som att vi pratade i nattmössan.
Men det gör inte så mycket, för där det blir fel mellan hjärnan och tungan, gör på något sätt att det även blir en hel massa skratt.
Tur man kan skratta åt tokigheterna!
Vi började dagen med en promenad på Rosenlunds bankar.
En jättefin plats och här fanns nu även flera fina gömmor! Rosenlunds bankar #2 och Udden vid Rosenlunds bankar är två av dem.
Vi passerade även Vätterns Näsa & The Bridge To Somewhere och här finns väl egentligen inte så mycket att säga förutom att cachebeskrivningen faktiskt var lite kul:
"Vad ska man säga?
Ännu en bro med hala stenar, vassa stenar, brännässlor, mugglare, fästingar, iskallt vatten, hal lera, spindlar, möss och en cache"
Ännu en bro med hala stenar, vassa stenar, brännässlor, mugglare, fästingar, iskallt vatten, hal lera, spindlar, möss och en cache"
Precis så har man ju tänkt på en del cacher. Varför lägga en burk här? Vad finns det att visa?
Men just här passade den oss bra, för det blev en del av en promenad och sånt gillar ju jag!
Vi fortsatte via väldiga omvägar, (blir ju så när man är lite snurrig och inte gillar att köra i stadstrafik ens när man inte är snurrig) till Unit of measure, Fluktaren och Halvvägs som visade sig vara en helt underbar plats.
Fina skogsstigar och en solig backe där vi bland några små vitsippor intog vårt fika.
Vi konstaterade båda två att vi visst råkade befinna oss på bondberget, en plats vi har lite dåliga minnen från, efter att ha letat efter en av gömmorna där precis hur länge som helst.
Men efter denna härliga promenad på någorlunda behörigt avstånd från Bondberget #5 så kändes det som att även den serien kunde få chans till ett besök till av oss.
Fikat i solen ville jag dokumentera, men i uppförsbacke är det inte lätt. Tur vi inte hade våra mackor i plastpåsar.......
Jag gillar när man möts av något helt oväntat!
Kul med nedhuggna träd när stubben ser ut så här!
Nu följer en dålig bild, men visst är träd makalösa på att anpassa sig efter de förutsättningar som finns!
På hemvägen passade vi på att ta en helt improviserad fika på en plats som minner om tidigare bosättare.
Här fick faktiskt cachen vara med på bild. Ser ni den?
Kålland en solig vårdag
Jag gillar Kålland!
Speciellt en solig dag så är semesterkänslan nära här.
Vi skulle på eventmöte i Lidköping på kvällen så varför inte passa på att geocacha lite på fina Kållandsö innan mötet?
Men vart skulle vi börja?
Jag hade besökt Stenhusbacken, platsen där de omtalade bronssköldarna hittades tidigare och jag visste ju hur fint det var där. Nu fanns denna multi här: Bronssköldarna
En väldigt trevlig multi och inte speciellt lång, men som kan ge en hel massa motion om man läser fel. Och fel det har jag tyvärr en tendens att gör rätt ofta. Min hjärna är på något sätt inte överens med resten av mig.
Nåväl, platsen är vacker och de två kilometrarna extra vi fick gå pga felläsningen var sannolikt bara nyttigt.
Så fikat när det var loggat och klart smakade verkligen ljuvligt!
Vi fortsatte vidare över sundet och kom till kållandsö och fick tack vare några geocacher från förra årets event chansen att vandra i otroligt vacker miljö. Drakebergets fornborg, Grevens bro och Kungshögen gav oss fina vyer och möjligheten att känna historiens vingslag.
Drakebergets fornborg ligger vid inloppet till Fröfjorden i Sunnerby på Kållandsö. Den strategiskt belägna fornborgen i den forna järnåldersbygden är 110 x 70 meter i riktningen nord-syd och belägen på en moränbunden bergrygg på ett tämligen högt berg, som stupar brant mot öster och nordöst. I söder, väster och nordväst, där berget är mera långsluttande, är en stenvall, ca 130 meter lång, anlagd. Som många liknande stenvallar är den delvis raserad och övermossad. Ingången till fornborgen torde ha varit från sydväst.
Drakebergets fornborg är belägen i en fornminnesrik miljö vid Ullersund. Här i trakterna av Sunnerby, fordom den största byn på Kållandsö, har en talrik befolkning levat under yngre järnåldern och under medeltiden.
Magnus Gabriel Dela Gardie lät omkring år 1669 anlägga en väg som spikrakt skulle leda fram till slottet från Ullersund. Om den blev färdigbyggd vet vi inte. I vägens förlängning här över Ullersund lät Greven uppföra en pålbro som blev färdig år 1669.
Armédykarna hittade bron och alla dess stödstolpar. Det visade sig ha varit en riktigt stor bro, 6 meter bred och tämligen lång.
I de s.k. Läckösamlingarna kan man läsa hur bönderna i Synnerby beklagar sig över "att det falle dem allt för svårt att bron över Ullersundet vid makt hålla" resultatet blev att färjetrafik ersatte bron år 1683.
Här i Sunnerby, eller Skaraborgs Birka om man så vill, fordom den största byn på Kållandsö, har en talrik befolkning levat under yngre järnåldern och under medeltiden. Likheten med Birka är lite överdriven förstås, men ändå inte helt fel. Sunnerby är lämningarna efter ett eget samhälle som levde i olika epoker med början på 600-talet. 1709 tog det definitivt slut – kyrkan plockades ned och stenen kom att användas till Sunnersbergs kyrka.
Historiska platser som dessutom är så natursköna gillar jag! Ännu en plats jag aldrig hittat utan de små plastburkarna.
Sista platsen denna dag blev Fieldbay och Rinnarens båthamn .
Båda förmodade vi kunde vara fina fikaplatser och det stämde.
Vi vandrade stigen från båthamnen till Fieldbay och det var även detta en fin vandring.
Båthamnen var idyllisk och efter att Titti tänkt bada klädsim så packades det sista av fikat upp och vi njöt i solen och av ron här på platsen.
Ca 80 nya gömmor kommer att släppas i samband med årets event. Jag hoppas att några kommer att visa oss fler ställen på denna underbara halvö!
Helsingborg och vägen hem
Helsingborg är en stad jag inte har varit så bekant med innan.
Detta avhjälptes på absolut bästa sätt denna påskhelg.
Jag har alltid gillat att upptäcka en stad till fots och vi tillbringade några fina timmar vandrandes i staden på påskdagen innan vi åkte hemåt.
Konstaterade att våren verkligen kommit en bra bit längre här än hemma och att de verkar ha obegränsad tillgång till påskfjädrar. Något som var riktigt fint.
Påskaftons morgon började vi oxå med en kort promenad i Väla skog.
Här finns Skånes äldsta gömma från 2001 och den ville vi ju självklart besöka. First one in skane?
Det naturreservatet gav oss en nästan magisk morgonpromenad.
Så mycket fågelsång på en gång, en bokskog där knopparna var stora samt en strålande vacker morgon.
Ljuvligt.
Helsingborg är en vacker stad. Har för mig att jag hört "parkernas stad" nämnas och det stämmer väl med det vi såg.
Fast när jag kollade närmare så var det visst Malmö som kallades det, men parker fanns det gott om även här. Överallt blommade vårblommor och det var riktigt varmt där inte vinden kom åt.
Vi började med en grotta. The small Cave. En spännande plats med massor av gömställen. Svårighetsgraden var därför satt till 4,5 men så svår var den inte denna påskdagsmorgon. Vi behövde ju inte tänka på mugglare direkt, så många mer än vi var inte ute kl 9.
Här fick vi hjälpas åt för att kunna logga och ett skratt rikare blev vi. Problemlösning är alltid kul när det lyckas!
Medicinhistoriska museet var ett av alla vackra hus vi såg i staden. Tyvärr var många av gömmorna vi letade efter mugglade, blir väl lätt så i en stad.
Vår vandring tog oss upp till Kärnan en plats som är en riktig oas i staden. Gömman här var även den borta men vi njöt av utsikten iallafall.
Öresundsparken är Helsingborgs äldsta park och dess historia går tillbaka till 1803. Då anlades en brunnsinrättning vid en källa med järnhaltigt vatten.
En fin plats där vi även hade möjligheten att se blommande rhodedendron. Visserligen bara en buske men ändå! Lycka! Älskar rhodedendron.
Statyn av Magnus Stenbock till häst sägs vara Sveriges enda ryttarstaty av en icke kunglig person.
Magnus Gustafsson Stenbock, Måns Bock, Måns Lurifax, född troligen 12 maj 1665, död 23 februari 1717, var en svensk greve och officer. Stenbock var en av den karolinska tidens främsta gestalter.
Denna låg intill det som jag felaktigt läste som badhuset
Nog tyckte jag att det inte liknade ett badhus direkt men......
Rådhuset skulle det visst vara.....
En parkbänk som är uppvärmd med denna fina utsikt lockar ju sjävklart till besök. Upptaget på den varma bänken idag, vi fick sätta oss på en alldeles vanlig bänk istället.
Vi hade ju en anledning till att fira, nämligen titticcs sexårsdag som geocachare!
Vad passar väl bättre än ett anrikt 101årigt cafe?
Ännu en gång grattis!!!
Gofika på cafe med uteservering 5 april! Om det tycker jag!
Kärnan är sannolikt daterad till början av 1300-talet, men redan på 1000-talet fanns det anläggningar på denna strategiskt betydelsefulla plats.
Staden Helsingborg är omnämnd på 1070-talet av Adam av Bremen.
Staden Helsingborg är omnämnd på 1070-talet av Adam av Bremen.
En sista titt på utsikten innan vi avlutade vårt besök i staden. Vi kommer förhoppningsvis åter om nån månad!
En resa har alltid ett slut, oavsett hur bra den är och vi vänder hemåt.
Tänkte att en hembygdsgård kanske kunde vara ett lämpligt fikaställe men hu så kallt det var när vi väl kom fram. Inte ens cachen var på vår sida så det krävdes lite list innan den blev signerad.
Vi åkte vidare och jag fick dels höra talas om slaget vid Fantehåla och dessutom hittade vi en solig plats i lä där fikat smakade underbart.
I början på 1500-talet var Örkelljungatrakten en skådeplats för riksviktiga händelser. Den 27 augusti 1510 möttes svenskar och danskar på nytt i en blodig kamp där Kungsvägen skär gränsen mellan Örkelljunga och Rya socken.
Men att Fantehåla visade sig vara en topp och inte en håla förvånade mig lite.....
Mätta styrde vi hemåt via några helt olika kyrkor.
Örkelljunga Kyrka gillade jag starkt men Skånes Värsjö Kyrka #05# såg väl mer ut som en gul trävilla.
Trötta men glada och nöjda styrde vi färden nu återigen norrut hem till skaraborg igen!
Kodknäckaren, Spelkråkan, Buddha samt andra märkliga möten och platser
Kodknäckaren är en lurig liten rackare som inte gärna släpper någon in på sig, men som kan ge dig lite huvudbry eller lite extra motion.
Till sist visar den hemligheten som den ruvar på.......
Ja, Spelkråkan, labyrintsnapparen och kodknäckaren var några riktigt trevliga bekantskaper som minsann hade det riktigt livat i holken. Livat i holken #Kodknäckaren, Livat i holken #Spelkråkan, Livat i holken #Labyrintsnapparen, Borgen när och Förvirrad var allihop riktiga favvocacher som vi råkade träffa på när vi råkade köra fel väg mot Landskrona och istället hamnade i Vallåkra. Ibland undrar man vad man har gpsen till egentligen.......
Nu blev det ju istället ett riktigt lyckokast, för vi hade turen att råka på dessa roliga cacher samt dessutom även råka på CO.
Tänk så bra en felkörning kan bli egentligen!
Flera av dessa cacher låg i ett underbart naturreservat vid namn Borgen.
Mossiga gamla träd, porlande vatten, slingrande stigar och lite lagom grönt på marken. Underbart!!!!!
En bro som gick både över och under på samma gång hade oxå en synnerligen välgömd cache som vi hittade tillsammans med ett riktigt trevligt mugglarpar som kände CO och minsann visste att de höll på med något konstigt de inte begrep sig på. De blev nyfikna när jag klev ur bäcken mitt framför näsan på dem (hade inte vare sig sett eller hört dem komma)
Stigen var inte helt lättframkomlig på detta ställe. Men gillar man motion så fick man glädjen att ta sig fram här mer än en gång.........
Det är ju det här med kodknackaren och dess egenskaper. Ett gott skratt fick vi på köpet!
Ville man bli förvirrad var detta ett utmärkt ställe!
En riktigt, riktigt bra cache som gav oss en massa huvudbry innan vi kom på den enkla lösningen.
CO till dessa cacher gör nästan alltid något extra. Hoppas vi kan göra besök på några till av dem vid nästa tur neråt Skåneland i maj.
Något som förvånat mig en del var att det funnits gruvor i Skåne.
Bl.a denna där schaktet heter C.J. Malmros och cachen heter Inget drag
Helt klart ett ställe värt ett besök och inte speciellt långt från Mölledammarna som oxå är besöksvärda.
Hela möllan var klädd i något som såg ut som tjärpapp. Detta kan nog inte vara originalutförande för tjärpapp fanns väl inte när Stubbamöllan i Vallåkra byggdes 1824 av Bengt Persson och Kersti Persdotter i Viarp. År 1853 flyttades möllan till sin nuvarande plats i norra Vallåkra.
Såg lite provisoriskt ut men kanske det skulle vara så.....
Graven vid havet, här blev det en DNF. Den stora gravhögen här vid Örenäs döljer en av Skånes bäst bevarade gånggrifter. Men vackert var det!
En lite märklig plats där vi även råkade ut för ett möte, kanske inte så märkligt, men ändå lite oväntat på denna öde plats, speciellt eftersom vi umgåtts en del med diverse mer ovanliga fågelarter tidigare under dagen.
Vi blev uttittade medans vi avnjöt vår påskaftonssupe´ här i kvällsolen vid stranden.
Macka, ägg och banan duger bra som påsksupe´ när platsen är så magiskt vacker.
Men vart kommer då Buddha in i bilden?
Jo i Bjuv faktiskt!
Buddha i Bjuv. Mitt i ett vanligt villakvarter träffade vi på detta, minst sagt exotiska ställe.......
Tänk vilka ställen man hittar tack vare geocaching och vilka möten man gör!
Jag kommer nog alltid att komma ihåg när vi kommer utklampande ur ett synnerligen snårigt buskage mitt framför ögonen på en liten dam med rollator.......
Hon såg minst sagt undrande ut, men vi förklarade glatt att vi testade om genvägar verkligen var en senväg......
Vi hade nämligen genat över en påfart till E4an och sen via snårbuskaget när det fanns en gångtunnel ca 10 meter bort (som vi inte såg förräns vi var nere på gångvägen........)
Och det unga paret som nog oxå undrade lite när Titti hoppade fram och bad om hjälp eftersom han såg lagom lång ut.......
Är man 165 cm lång så räcker de där centimetrarna inte riktigt till ibland. Men hjälp fick vi, och kanske vi invigde en kommande geocachare i vår roliga hobby
Vem har sagt att skåne är platt?
Vår skåneresa var väldigt spontan förutom några i förväg utvalda önskecacher.
Felplacerad #1 Kontaktproblem var en runda som fanns på min önskelista.
Dels anade jag att det var fin natur där och det visade sig stämma riktigt bra.
Dels var rundan en som fått många poäng och det visade sig också att den var värd.
Dammarna hade en riktigt fin stig runt och vi njöt av kvällsolen som gjorde naturen alldeles gyllene.
Mölledammarna anlades på 1700-talet och är ett vackert strövområde med stigar, grillplatser och vindskydd. Det finns äldre ekar och bokar. Dammarna tjänade även som kvarndamm för Kalmarmöllan som låg vid dammens norra ände. Där har funnits den kvarn i över 400 år. Den siste mjölnaren hängde sig där 1937, troligen efter att ha förlorat alla sina pengar på kortspel. Kvarnen revs i början av 50-talet.
En fin avslutning på vår första dag. Men platt. Det var det inte.
Vi traskade uppför ett antal backar för att logga rundans tiotal burkar.
Strax intill fanns en gammal gruva vars slagghög reste sig som en sockertopp som syntes lång väg i landskapet. Denna topp lät vi dock bli att klättra uppför.
Ännu mer upp och ner blev det i Bälteberga.
Fin stor gård med ett riktigt fint strövområde i sin närhet. Här fanns flera gömmor, bl a Bälteberga biotopskydd, och Bälteberga vägkant.
Här fanns en mäktig ravin och även här var naturen underbart vacker. Men för att logga cachen var vi tvungna att klättra ner i ravinen och det var inte helt lätt.
Boklöv har ju en förmåga att fullkomligt dölja vad som finns inunder och det gör branta backar lite mer spännande.......
På en av "hyllorna" i denna märkliga klippa klängde sig några små blåsippor fast. De enda jag för övrigt såg under denna vandring
Solen sken, fåglarna kvittrade, vi njöt av vandringen, naturen och alla fina blommor.
Vattnet porlade i bäckarna och knopparna på träden var stora!
På vägen åter hittade vi en fin fikaplats.
Då började det blåsa. Riktigt rejält så det nästan dånade. Blev en snabb fikapaus denna gång och när regndropparna började falla skyndade vi åter mot bilen.
Då började det snöa......Isande kallt i ca 30 minuter och sen blev himlen blå igen och värmen återkom.
Skönt!!!!!!!
För det var då vi råkade träffa på några märkliga holkar med sina något udda innevånare.
Ännu ett naturreservat ledde det oss till. Borgen hette det och även här fanns det backar modell större.
Vid en av gömmorna gick stigen djupt ner i en sänka med rejäla backar upp på varje sida.
Vi följde våra gpserna som inte alls var överens.
Detta resulterade i att vi hamnade högst upp på var sin sida av stigen och där uppe. Med stigen långt därnere kunde vi inte låta bli att undra vem i all världen som sagt att skåne är platt..........
Men mer om det stället i nästa inlägg.
Äventyr i bortglömt land
I somras gjorde vi ett försök med Det bortglömda landet tillsammans med familjen.
Den gången körde vi fast samt att delar av familjen inte alls var bekväma med att befinna sig på denna inhägnade plats.
Denna gång kändes det helt annorlunda.
På parkeringen stod en bil med en mycket välkänd symbol så vi hoppades träffa på likasinnade där innanför staketet.
Vi hade några riktigt roliga timmar medan vi steg för steg löste uppgiften för att finna loggboken.
Starten löstes på hemmaplan och vi fick anvisningar om kodlåset som behövde öppnas för att komma in.
Två dörrar hittade vi men ingen hade kod.
Nåväl. Om man följer staketet så hittar man en öppning och eftersom markägaren gett sitt tillstånd för geocachare att besöka platsen så klämde vi oss igenom staketet.
Vi hittade steg ett förra besöket så jag hade ju en teori nu om vad vi behövde göra.
Det visade sig stämma och vi kunde fortsätta äventyret.
Vi räknade taggar, klor och tänder och lite till.
Blev hänvisade vidare allt medan kameran gick varm.
Verkligen ett spännande ställe detta.
Så var det då dags att sammanställa allt och få slutkoordinater.
Vad händer då? Vi får inte rätt i checkern och
min mobil blir trött och behöver ladda batterierna och det samma händer med Tittis........
Men kanske det är Kinnasten vars bil stod på parkeringen som kommer gående nerför slagghögen?
Nej sån tur hade vi inte.
De hade ingen aning om vad geocaching var och undrade hur vi kommit in.
I det läget blev vi nog båda lite bekymrade att det där med att markägaren gett sitt tillstånd inte skulle gälla.
Men de hade bara spanat in utsikten och tyckte deras väg in genom staketet var krånglig och undrade om vi visste nån bättre.
Vi var tvungna att återvända genom stakethålet till bilen för att plocka fram mitt reservbatteri och sen kunde äventyret slutföras!
En mycket snyggt genomtänkt geocache som verkligen kan rekommenderas.
Det hela är ett äventyr och det är svårt att tänka sig ett bättre sätt att fira geocache nr 8 000.
Vem kan tro att det gömmer sig farliga kreatur här?
Nyvångs gruva startades så sent som 1907, för att utvinna kol.Gruvan utvecklades till den största kolgruvan i Sverige och det var möjligt att via gruvorterna ta sig både till Åstorp och Hyllinge. Vid gruvmuseet ser man den i folkmun kallade "Bunken", som är slaggprodukter från gruvhanteringen och som reser sig cirka 50 m över markytan. Det var här vid denna markanta väl synliga hög som hela vårt äventyr utspelade sig.
Ja vad kan dessa sorter hetat tro?
några var tröttare än de andra.......
Tandläkare titticc i farten
Självklart ville jag ju bestiga "Bunken" oxå. Av någon anledning tilltalar det mig att klättra uppför kullar att se på utsikten.
Det var rejält brant att komma upp men utsikten var faktiskt riktigt fin.
Värre var det att komma ner......
Efter hasning nedför branten plockade vi fram vårat improviserade 8 000 fika!
Stort grattis titticc till denna bedrift! Och tusen tack för att jag fick följa med och möta våren i vackra Skåne!
Historisk resa ner till Skåne!
Långfredag!
Solen skiner från en nästan klarblå himmel. Vi ska åka till Helsingborg för två övernattningar på hotell!
Det fanns desutom två anledningar att fira!
Dels räknade vi med att Titti skulle logga sin geocache nummer 8 000!
Dessutom firade hon sin 6:e födelsedag som geocachare!
Båda två väldigt goda anledningar till att fira lite extra!
Och firade det gjorde vi verkligen, för hela resan blev väldigt bra!
Vi startade upp lite lätt med en kyrkoruin! Hallsjö Kyrkoruin
Jag gillar ju sådana ställen men här var cachen arkiverad. Dock fanns den på exakt samma plats som titticc hittade den på för sisådär nästan 6 år sedan, så det blev en logg här oxå, inte bara fotostopp.
Ett snabbt stopp blev det sen vid Runstenen i Trotteslöv.
Här finns en av Sagomuseets fina utflyktsmål med en historia:
Runstenen låg förr i en gammal stenbro över Trotteslövs bäck. Men det var besvärligt med bron, för den bara rasade och höll aldrig för tyngre lass. Folk byggde upp den på nytt, eftersom de behövde en bro över bäcken. Men den föll samman igen. Varför?
Ja det kan man ju alltid undra. Hur många runstenar har inte använts som broar egentligen? Fast helt klart så gör sig denna bättre som runsten, precis som det en gånmg var tänkt.
E4an är väl inte den roligaste vägen att köra, men den går ju snabbt. Dock gjorde vi några avstickare längs vägen och hittade detta spännande ställe! Lemonadkällan
Här hämtades det vatten till ”Skogskällans vattenfabrik” (Stidsvigs Läskedrycksfabrik), ägare var Martin Nilsson. Fabriken låg vid Hilmer Svenssons, numera Lisåkra och lades ner omkring 1930.
Det verkar vara rikligt flöde ur källan året runt och vattnet i den är kallt, friskt och smaklöst. Källan ligger under vår och sommar inbäddad under bokskogens gröna bladverk och är en vacker plats att besöka.
Det verkar vara rikligt flöde ur källan året runt och vattnet i den är kallt, friskt och smaklöst. Källan ligger under vår och sommar inbäddad under bokskogens gröna bladverk och är en vacker plats att besöka.
Fint ställe jag missat om jag inte geocachat!
Nu började vi bli lite fikasugna. Jag kom ihåg en plats vi besökt tidigare som jag inte hade ett dugg emot att göra ett återbesök vid, nämligen Rya Kyrkoruin II (inte i stenmuren)
En av de vackraste kyrkoruinerna jag vet.
Här passade det perfekt att sitta i lä bakom kyrkomuren och njuta av medhavd fikakorg i aprilsolens sken.
Mätta och belåtna styrde vi färden mot det som skulle bli titticcs logg nr 8 000!
Det bortglömda landet! Men mer om det i nästa inslag för det var minsann ett riktigt äventyr!
Laddat batterier i Skåne
Hoppas alla har haft en fin påsk! Många har geocachat, hade 165 olästa mail bara på påskdagen!
Inga inlägg på bloggen här på ett tag men jag blev medbjuden att möta våren i Skåne.
En resa som passade bra i tid för ladda batterier är något jag verkligen behöver just nu.
Sol, blå himmel, en massa fina vårblommor som än så länge gömmer sig hemma, trevligt sällskap, många fina platser och en och annan geocache.
Återkommer hem trött, men ändå så mycket piggare än innan jag reste.
Vi har haft en helt ljuvlig resa och mer inlägg om resan kommer att följa här framöver
Barnrundan Helliden
Ja nog var det en barnrunda alltid.
När jag mötte upp på parkeringen vid Sisustugn fanns här massor av barn. Det viade sig vara alla fritids i hela Tidaholm kommun som hade lovaktivitet på Hellidsberget just denna dag.
Som tur var så går ju inte rundan precis där alla barn befann sig.
Alla tog med sig barn, alt barnbarn utom jag. Mina satt hemma framför fyrkantiga skärmar. Var några år sedan sådan här aktivitet verkligen uppskattades av dem men barnen som var med denna dag tyckte rundan var kul.
Så även Titti som ju faktiskt är Lili43s barn ;-)
Men lite märkligt är det allt att logga denna runda. Jag la ju ut den i projektets Historien i din hands namn så alltså får jag ju logga som mig själv, alltså bojip. Fast det känns lite knasigt att ge sig själv favvopoäng så det hoppar jag över.
Efter en trevlig promenad var det dags för fika.
Bergshyddan sades erbjuda tak och det var allt tur för inte lång tid efter att vi börjat fika öppnade sig himlen.
Men bord fanns inte. Däremot fanns rådiga geocachare som raskt byggde sig ett fikabord med hjälp av det som fanns och vi fick en härlig stund tillsammans medans regnet smattrade utanför.
