När snurrigt blir kul. Jakten på kompostpåsar tog oss till Jönköping

 
 
Vårt hushåll led en akut brist på kompostpåsar.
Egentligen är man väl dum som håller på med kompost i en kommun som inte erbjuder sina innevånare möjligheten att få tag på kompostpåsar men har man en man som har ett stort kompostintresse så gör man det iallafall.
Förut har det funnits att köpa i Skövde men nu är den möjligheten tyvärr borta.
Hm, hade en svag aning om att det kanske fanns i Jönköping och dryftade denna tanke med Lena.
Jovisst det finns på EKO sa hon glatt och eftersom det är en plats jag inte är ett dugg bekant med så följde hon med.
Så jakten på kompostpåsar tog oss denna dag till Jönköping och jakten gav lyckat resultat. Härligt!
Maken kan nu fortsätta pyssla om sin kompost och jag känner att det känns bra även för mig att kunna kompostera matavfall istället för att slänga i soptunnan.
 
Annars blev det en väldigt snurrig dag. Vi båda har ju vissa problem vad gäller minne och att hjärnan ställer till små hyss, så allt blir inte riktigt som man tänkt sig alla gånger. 
Speciellt så pratade vi nog en del, som utomstående nog helt klart tyckte det lät som att vi pratade i nattmössan. 
Men det gör inte så mycket, för där det blir fel mellan hjärnan och tungan, gör på något sätt att det även blir en hel massa skratt.
Tur man kan skratta åt tokigheterna!
 
Vi började dagen med en promenad på Rosenlunds bankar.
 
 
En jättefin plats och här fanns nu även flera fina gömmor!  Rosenlunds bankar #2 och Udden vid Rosenlunds bankar är två av dem.
 
 
Vi passerade även Vätterns Näsa & The Bridge To Somewhere och här finns väl egentligen inte så mycket att säga förutom att cachebeskrivningen faktiskt var lite kul:
"Vad ska man säga?
Ännu en bro med hala stenar, vassa stenar, brännässlor, mugglare, fästingar, iskallt vatten, hal lera, spindlar, möss och en cache"
 
Precis så har man ju tänkt på en del cacher. Varför lägga en burk här? Vad finns det att visa?
Men just här passade den oss bra, för det blev en del av en promenad och sånt gillar ju jag!
 
Vi fortsatte via väldiga omvägar, (blir ju så när man är lite snurrig och inte gillar att köra i stadstrafik ens när man inte är snurrig) till Unit of measureFluktaren och Halvvägs som visade sig vara en helt underbar plats.
Fina skogsstigar och en solig backe där vi bland några små vitsippor intog vårt fika.
 
 
 
 
Vi konstaterade båda två att vi visst råkade befinna oss på bondberget, en plats vi har lite dåliga minnen från, efter att ha letat efter en av gömmorna där precis hur länge som helst. 
Men efter denna härliga promenad på någorlunda behörigt avstånd från Bondberget #5 så kändes det som att även den serien kunde få chans till ett besök till av oss.
 
Fikat i solen ville jag dokumentera, men i uppförsbacke är det inte lätt. Tur vi inte hade våra mackor i plastpåsar.......
 
 
 
 Jag gillar när man möts av något helt oväntat!
Kul med nedhuggna träd när stubben ser ut så här!
 
Nu följer en dålig bild, men visst är träd makalösa på att anpassa sig efter de förutsättningar som finns!
 
 
På hemvägen passade vi på att ta en helt improviserad fika på en plats som minner om tidigare bosättare.
Här fick faktiskt cachen vara med på bild. Ser ni den?

 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0