Domedagsdalen och Djupa hålet

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Maken föreslog att vi skulle ta en liten minisemester på jullovet. 
Varför inte? Eftersom alla i familjen uppskattar Boda Borg så föll valet på just ett sånt ställe, denna gång Karlskoga som är en av de bästa anläggningarna i landet enligt mitt tycke.
Som tur var passade vi på att boka övernattning också, och det gjorde att jag numera har tillbringatt en natt i Degerfors.
En mysig liten ort som jag nog aldrig stannat till i annars. Därför hamnade vi även i domedagsdalen, för det kändes lite konstigt att inte passa på att försöka få åtminstone lite frisk luft och sol på en plats jag aldrig besökt innan.
 
 
Domedagsdalen är den djupaste av fem strömrännor där Svea älvs vatten antas ha runnit ut mot Letälven, och hela området i Sveafallet är ett vildmarksområde format av istiden. Där finns jättegrytor, klippblock och branta klippväggar. 
 
 
 
Eftersom snön låg på både träd och mark så kändes det dessutom som att vandra omkring i ett enda stort vildmarksjulkort.
 
 
Vackert och spännande!
 
 
En lätt earthcache låg i området Sveafallen Earthcache samt några traditionella. Loggade bara en av dem, för hit vill jag absolut återvända, om inte annat för att se området i snöfritt tillstånd framöver. 
 
Vi körde drygt en mil söderut och stannade vid Lidetorpsmon-Earthcache . Här finns en av landets största dödisgropar och det var tack vare den som jag upptäckte att gpsen ville få mig att tro att jag var en bra bit under havsnivån. Det gällde nämligen att mäta djupet på gropen.
 
 
Djupa hålet var verkligen djupt, fast inte så djupt som min gps tyckte......
 
 
En spännande plats och en gigantiskt stor dödisgrop.
 
 
En plats där tystnaden var total, om man nu undantar våra flåsanden när vi skulle upp ur hålet igen.....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Annandagspromenad

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag gillar ju kombinationen av vandring och geocaching. Jag gillar ju dessutom både god mat, godis och fika och det får man ju i överflöd i jultider så lite burklet med tillhörande promenad kändes inte helt fel denna annandag jul.
Maken kunde tänka sig att följa med dessutom så vi styrde färden söderut några mil.
(nästan alla promenadrundor på närmare håll är ju redan loggade för länge sen.....)
 
 
Det började riktigt bra med fin skog och en fin stig
 
 
Solen fanns även långt ner på himlen även om den var lite blyg......
 
 
Gömmorna låg relativt nära vandringsleden och var varierande, även om det märktes att de hade några år på nacken. Vi valde att ta varannan gömma så vi skulle ha något att göra på tillbakavägen också eftersom vi ju var tvugna att gå samma väg tillbaks.
Men det blev en strapatsrik vandring, jag gjorde ett magplask i ett dike, som tur var utan vatten, och det var nära att vi ramlade fler gånger.
Blöta pinnar, spångar samt även leriga stigar är förädiskt hala.
Är rätt nöjd med att inte vara lerigare än så här när vi fikar.
 
 
Första gången vi passerade här blev det bara en logg samt foto på utsikten
 
 
Tänkte att det fanns fler fina fikaplatser. Det kanske det hade funnits om inte en sned spång över ett gyttje och vattenfyllt sumphål fått oss att vända efter nr 15 i serien.
Fast denna fikaplats var ju inte helt fel den heller! 
 
Passerade en jättegryta precis intill stigen. Blir alltid lika fascinerad av att se sådana.
 
 
 Kvarnen Smedsbo var ett spännande ställe. Inte alltför stor bäck men rejäla kvarnruiner.
 
 
 
Lånar några bilder från cacheloggarna här då min mobilkamera hade svårt att fånga stämningen här.
 
 
 
En jättefin plats som tillsammans med  SV #11 Utsikten strax intill var turens finaste platser.
Motion fick vi på kuppen för Jönköping ligger ju i en trakt med många backar så lite julgodis är väl förhoppningsvis förbränt.14 loggar blev det visst också. En bra annandagspromenad med andra ord.

Naturskön runda dan före dan före dopparedan

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
22 december. Antar att de flesta stressar nog omkring och försöker få allt klart inför julen. 
Jag fick min beskärda del julhandel i lördags då vi besökte Elins Esplanad nån timme på fm.
Det där med att stress och mycket folk i affärer funkar ju inte längre för mig. Jag har dessutom haft ovanligt mycket på programmet de senaste veckorna och det märks nu tyvärr. Hjärnan lägger av på något vis när det är mer än en sak som ska göras, så att åka ut i skogen dan före dan före dopparedan, i stället för att ägna mig åt julförberedelser är det bästa jag kunde göra.
För det är ju där, mellan susande granar och tallar, som jag återfår energi bäst.
 
Solen sken från en klarblå himmel när vi åkte hemifrån, och vi hade en mysig dag.
 
 
Det var ju även midvintersolståndet, så solen står som allra lägst på himlen. Det märktes för trots den blå himlen såg vi mest solen i denna form, lågt mellan träden.
 
 
Men motljus är fint och träden skyddade mot vind så det gjorde inte så mycket.
 
 
Detta är nog den mest osannolika skapelse jag sett. Definitivt omöjligt att förutsäga att man ska träffa på. Kul.
 
 
Efter promenaden så var det då dags för fika. Två dagar innan jul sitter vi allihop utan vantar i grön skog.
Läste faktiskt i vår lokaltidning att några tokar firat midsommar på skoj samma dag, men de hade gått snäppet längre och även badat, bara för att vädret är så konstigt.
Vi nöjde oss med kaffe, mackor och saffransbröd i stället. Även om midsommar kan vara kall så har var sak sin tid.
 
 
Vart tog fötterna vägen tro? Svårt att tro att vi går på en gammal väg med denna enormt välväxta och frodiga mossa.
 
 
Vissna strån kan också vara vackra.
 
En tur på ett par timmar i skogen resulterade i 17 loggade burkar.
Mycket bättre än att jaga runt i affärerna, iallafall för mig.
Gemenskapen och skratten får man ju på köpet.
 

Mys(t)runda med glögg o skumtomtar

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så här års är vi nog alla lite trötta. Dagarna rusar iväg mot jul med alla bestyr som man förknippar med det och det är mörkt och ruggigt ute. 
Jag behöver mina geoturer för att fylla på energi, och det är nog vintertid jag behöver det mest av allt.
Härom dagen träffades vi nästan hela tjejligan för en liten tur bland granarna i skogen. Det råkade visst bli en tur med enbart mystar men det är ju inte fel det heller. Kan inte skryta med att ha löst alla själv men tillsammans hade vi alla dragit vårt strå till stacken, även om mitt strå kanske mest bestod av saffranslängden i fikakorgen....
Jag har ju mer än en gång stönat över att så många mystar som kommer är pusselmystar, eftersom jag har så sanslöst svårt att pussla, men å andra sidan så vill ju inte min hjärna någon avancerad mystlösning heller så pusslen är trots allt bra eftersom de inte är omöjliga, det är ju bara tid som krävs där. Och att träna på att låta saker ta tid behöver jag. 
Vi började dagen med en decembermyst.  15 December
En riktigt bra serie mystar där alla har temat jul. Google is your best friend och om det tycker jag. Är man inte expert på julen innan så lär man definitivt ha ökat på den kunskapen innan månaden är slut.
Extra kul var att här fick vi FTF!
Gallimatias var dagens poänggömma. Både en riktigt bra myst och en riktigt bra gömma.
Promenaden fick vi när vi gick 1# Spåret i Mölltorp. Inte världens mest natursköna skog men vad gör väl det när sällskapet är så härligt.
Flitiga myror bodde det i skogen, inte ofta man ser så gigantiska myrstackar.
 
 
Alla burkar hittades
 
 
och bäst av allt var att vi hittade en mossig sten att stanna vid 
 
 
Kaffe, glögg, saffranslängd och skumtomtar
 
 
Finns det något bättre ställe att avnjuta sånt är i skogen bland susande träd och bästa vänner?
 
Tror jag ska ägna någon timme igen till att fortsätta mitt pusslande, vill ju så gärna bidra till betydligt mer än saffranslängd i skogen.
Denna gång får det bli att fortsätta på titticcs veckodagar SÖNDAG.. En riktigt bra serie pussel där jag trots min svårighet att pussla ändå pusslat alla utom LÖRDAG, SÖNDAG.
 
 
Sisådär, 2 timmar, 1 minut och 50 sekunder senare! 

 
Gott!
 

Skakat lite liv i projekt Historien i din hand

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Projektet jag jobbade med tillsammans med vuxenskolan förra vintern hamnade ju ofrivilligt i malpåse i våras.
Men mitt intresse för att undersöka historien och hitta platserna i mitt närområde dog ju inte ut i samband med det. Svärmor råkade nämna att hon hade några skrifter om Hellidsberget och dess historiska platser och det lät ju onekligen spännande. En och annan promenad längs spåren på berget har jag oxå haft möjlighet till nu när jag haft förmånen att tillbringa en termin på Hellidens folkhögskola.
Det ena ger det andra, en dag fanns det några petrör i fickan på min promenad och nu är det inte mindre än 10 nya HIDH14 gömmor uppe på Ekepiggen som Hellidsberget kallades förr.
Platser finns det som vanligt gott om när man börjar "gräva i historien" men man kan ju inte hänga petrör överallt för det. Men kul är det ju som alltid att göra nya gömmor även om det inte är jobbade gömmor i fält här. 
Men cachebeskrivningarna hoppas jag ger desto mer då det även finns bilder från hur det sett ut förr i dem.
Jag har även stiftat bekantskap med en gransort jag inte visste namnet på förut. Kustgran. Mjuka fina barr och inte alls otrevlig att leta i. Och inte heller visste jag vad "klynnotera" var förut. Kanske inte ett ord jag kommer använda så frekvent men man vet ju aldrig........
 

Råhall # Strövtåg på Ekepiggen

Råhall var ett torp under Flatan. Namnet kommer sannolikt från gränsstenen som finns på tomten. Rå eller råmärke är det samma som gränsmärke och hall det samma som flat sten.

Flatan # Strövtåg på Ekepiggen

Skattehemmanet Flatan på 1/8 del mantal är känt redan 1552, då upptaget som torpet Flathenne. Från år 1630 har gården hetat Flatan. Namnet kommer från det geografiska läget på flat och jämn mark.

Toppmössan # Strövtåg på Ekepiggen

Toppmössan byggdes sannolikt under senare delen av 1800-talet och det påstås att den fungerade som jaktstuga under Hellidens slott.

Kustgran/Friherrinnans dal # Strövtåg på Ekepiggen

På berget finns många olika typer av träd, sannolikt ett resultat av gamlebarons promenader på berget med sin ihåliga, fröfyllda käpp. Längs stigen ner mot Friherrinnans dal växer denna ståtliga kustgran.

Bibliotek? # Strövtåg på Ekepiggen

Boken i det här området är utanför sitt naturliga utbredningsområde och är förmodligen en gång planterad.

Bergshyddan # Strövtåg på Ekepiggen

Bergshyddan var ett mycket uppskattat utflyktsmål på söndagarna förr i tiden, då det serverades kaffe här.

Dödsspiralen # Strövtåg på Ekepiggen

En djup hålväg som på 1970-talet kallades för just Dödsspiralen av yngre skidåkare.

Järnmossen # Strövtåg på Ekepiggen

Järnmossen var ett av Hellidsbergets sex sommarcafeer under 1900-talet.

Klynnotera lärketrä # Strövtåg på Ekepiggen

Förr i tiden kunde man sagt ”Här är det sånna häringa klynnotera lärketrä”

Ruts källa # Strövtåg på Ekepiggen

Ruts källa är en stensatt källa 50×40 cm och ca 70 cm djup. Temperaturen vid botten sägs vara +8 grader som alla andra källor som kommer ur Hökensås grusmassor.

 

Tänk så det kan bli med ett par petrör i fickan och ett par gamla häften med bilder och historier från förr......


Förväntningar

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det här med att ha förväntningar på något är på gott och ont.
Är man lite påläst på resmål innan, så vet man ju oftast vad som kan tänkas bli bra, men det finns ju även en risk att det istället landar i viss besvikelse. När förväntningarna man har gör att en bra runda på något sätt inte riktigt når upp till det man trott.
Jag gillar ju jobbade rundor,  men jag tror nog ändå att vacker natur slår det om jag ska bli tvungen att välja.
Häromdagen åkte vi ner till Jönköping, där målet för dagen var att äntligen kunna gå golfrundan. En runda av en CO som jag vet gör jättebra gömmor och med många poäng.
Vädret var trist, regnet hängde i luften, men vad gjorde väl det, så länge det stannade i molnen!
Det började inte bra. En gömma som vägrade visa sig, den på rundan med mest poäng dessutom så vi var lite molokna när vi vandrade vidare. Naturen var inte heller på vår sida..........Vackert? Nej, inte i mina ögon iallafall. 
 
 
Sen var det lättare, vi följde en grusväg med små avstickare in i terängen och gömmorna var bra allihop, men nådde inte riktigt upp till vad jag sett fram emot. Tror jag ställt ribban för högt helt enkelt. 
Tänk om vi istället bara råkat hamna vid denna runda, utan förväntningar, då tror jag att jag uppskattat den mer.
Dagens höjdpunkt blev faktiskt istället en multi som bara fått 3 favvo poäng.  ( De flesta på golfrundan hade fått mellan 50 och 100 poäng och tom mer).
Vad var det då som gjorde multin till dagens höjdpunkt? 
Egentligen bara en sak,  nämligen naturen! Visst var det fint på sina ställen vid golfbanan men inte nådde det upp till denna plats inte
 
 
 
 
 
 
En vacker plats, dessutom fin fikaplats och helt plötsligt kändes det trista vädret oviktigt. Kroppen fick sin dos motion och ögat sin dos av vackerhet. För det är ju så med skogen att tråkväder märks mindre bland gran och tall och med en kopp kaffe i handen blir det ännu bättre.
 
 
 
Min önskelista har nu blivit något kortare, faktiskt stod både multin och golfrundan på den sen tidigare. Att ha en önskelista kommer jag fortsätta med, men kanske det är bra att inte ha för höga förväntningar på den.

En liten gnutta sol

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag hade lite service att göra på en av mina rundor och så här års är det bäst att passa på att fånga de solstrålar man kan.
När jag såg fick möjlighet att sluta vid lunch denna soliga tisdag så var eftermiddagen given.
Lena ville gärna göra mig sällskap så vi gav oss ut på pilgrimsvandring modell kort.
 
Viltvarning Pilgrimsrundan # 8 var den första som blev lite ompysslad. Även granncachen Flickelund. Pilgrimsrundan #7 behövde service då denna helt försvunnit.
Det är något märkligt borta vid Kavlås, eftersom fler cacher försvunnit just däromkring, något som jag faktiskt haft turen att råka ut för väldigt sällan annars. Men det kan ju bero på att det är sanslöst gott om vildsvin i skogarna, kanske de är förtjusta i att knapra i sig geocacher?
Vi fortsatte vår promenad och hamnade i solens gyllene sken en liten stund.
 
 
Vilken skillnad det är från en gråmulen dag!
 
Silverpoppeln längs rundan är en av de träd jag alltid blir imponerad av. Silverpoppel Pilgrimsrundan #2
Så enorm den är när man kommer nära! Undrar hur många som krävs för att krama om den?
 
 
När vi kommit åter till bilen var det bara fikat kvar. För promenad och fika är nog det som är viktigast för mig många gånger. 
Men då var ju solen redan på väg ner så vi avslutade med en liten biljakt bara för att hitta solen en gång till.
 
 
Visst lyckades vi!
 
En solig dag gör underverk för kropp och själ så här års. 
 
 
 

RSS 2.0