Vinterpromenad
Jag tror nog ingen som läst min blogg missat att jag gillar att ta kort.
Min älskade systemkamera som jag fick som 25-årsgåva för lång och trogen tjänst börjar tyvärr ge upp nu. Kanske den tycker att den just har fått utstå för lång och trogen tjänst på alla möjliga och omöjliga ställen nu och protesterar genom att vägra fokusera som den ska. En kamera utan autofokus är ju inget kul.......
Som tur är så har jag min mobil och den tar rätt bra kort.
Detta kommer inte att bli ett inlägg om geocaching utan ett som i första hand handlar om glädjen i att kunna se det vackra i tillvaron, på en tid och plats där man inte förväntat sig det.
Hade ett ärende till Hem och Hobby i Hjo på fm idag och hade bestämt att besöka nämnda affär med en väninna.
Åkte lite tidigare bara för att hinna ta en kort promenad på ett nytt ställe och slippa de gamla vanliga vägarna här hemma.
Tänkte visserligen stanna till för en snabblogg av en burk som jag passerat många, många gånger men då den ligger så dumt till, långt till en lämplig plats att ställa bilen säkert, så har jag undvikit den och även nu lät jag bli, då det var en dam som var ute och gick på vägen intill. Inte stannar bojip mitt på vägen och skämmer ut sig alldeles ensam inte.
Istället stannade jag vid en liten skogsväg någon mil bort. Såg ut som att man kunde gå mer än 200 meter in i skogen så på vinst och förlust förlades min morgonpromenad till denna plats.
När jag kliver ur bilen möts jag av det här
Solen är på väg upp. Motljus och jag bara måste fiska fram mobilkameran!
Det ser ut att bli en synnerligen lovande promenad trots att det är kallt ute. Följer den lilla vägen så långt det går, vänder och njuter av morgonens stillhet. Fortsätter sen in på denna väg. Ingen tvekan om vad det har varit för typ av fordon som åkt här en gång. Hade faktiskt ingen aning om att den gamla järnvägen gick så nära den vanliga vägen jag åkt så många gånger.
Sagoligt vackert med lite, lite snö, lite rimfrost och så denna ljuvliga, lågt stående januarisol.
Helt plötsligt uppenbarade sig en glänta i skogen, med en grind som jag inte kunde låta bli att föreviga.
En grind som i normala fall sannolikt inte tilldragit sig större uppmärksamhet från min sida men just där och då, kontrasten mellan den vita snön och den gröna mossan och så ljuset.......Oemotståndligt fotomotiv.
Järnvägen fortsatte, lika spikrakt och snart öppnade sig skogen så jag kom ut i solen.
Solen är viktig, kanske ännu viktigare så här års när dagarna är så korta. Den här vägen, en gråmulen dag hade inte gjort mig lika lycklig som den gjorde denna dag.
Ljuset, motljuset, rimfrosten, solen. Att få föreviga detta och dela med mig av en för mig nästan sagolik vandring gör mig glad. Är lycklig över att jag har förmågan att se det vackra, speciellt vid ett tillfälle jag inte alls förväntat mig det.
När jag gick här hörde min väninna av sig och var tvungen att ställa in besöket på Hem och Hobby, men vi träffades över en kopp kaffe istället. Lika trevligt det, affären finns kvar, ärendet var inte viktigt och den retliga burken blev loggad på hemvägen!
Kommentarer
Trackback
