Rekreation samt bevis att spångonykterhet inte föreligger. Store Mosses närhet
Efter en god hotellfrukost bestämde vi oss för att tillryggalägga några mil hemåt innan vi gav oss ut på aktiviteter. Maken hade ju som sagt fortfarande inga specifika önskemål, bara det inte blev för många cacher.
Med det i tanken stannade vi först vid Rekreation Havsjön. Gryta. och Rekreation Havsjön. Toppencachen.
I serien finns fler cacher men det gällde att inte fresta för mycket på makens tålamod. Det var ju som sagt hans födelsedagsresa.
Vi parkerade vid Annebergssjön och gav oss av mot grytan. Jaha, där skulle vi mäta längd och bredd samt djup och sen multiplicera hela härligheten för att nå målet.
Hm. Detta var inte helt lätt för det blev olika värden beroende på hur man höll sitt mätredskap. Ett par centimetrar blir ju väldigt mycket ute i skogen när man ska multiplicera så det var ytterst nära att vi fick ge upp.
Fast tredje gången gillt! En gömma jag sett en kusin till inte långt hemifrån för ett par år sedan så jag såg den på håll. Men poäng fick den för denna typ är bra!
Nedan en vy in mot Havsjön. Hoppas innerligt att jag kan återkomma och ta resten av serien nån gång framöver!
Sen vidare för ännu mer kvalitetscaching.
Jag är ju svag för just det. Fina platser, fina vandringar samt gömmor som är välarbetade och lockar till skratt.
Det behöver inte alls vara allt samtidigt, är det en fin plats eller en fin vandring så räcker det, med helt ordinära burkar för min del, det är ändå kvalitetscaching.
Vi begav oss mot Store Mosse! Tack vare Forjois blogg hade jag spanat in #1 Lövö Runt som ligger mitt ute på mossen.
Store Mosse är södra Sveriges största myrområde. Sedan 1982 är det en nationalpark. Här kan man vandra på spångade leder, studera djurlivet och fåglarna på mossen.
Lövö är en moränkulle omgiven av Store Mosse. Lövö bebyggdes på 1600-talet och var då ett torp under Herrestads gods. På 1850-talet friköptes Lövö av den dåvarande torparen Magnus Andersson. Han uppförde nya byggnader och anlade den första vägen fram till Lövö. 1912 levde fyra jordbrukarfamiljer på Lövö. Idag står bara ett av boningshusen kvar och det används som vandrarhem.
Lövö Runt är en 3 km lång vandringsled, som utgår från Lövö på Store Mosse. Leden går på rocknen, som är en skogbevuxen grusås, men ibland finns det blötare partierna där det är spångat. Längs leden finns ett antal gömmor att leta upp.
Några hagar skymtade bland träden, annars fick vi känslan av att befinna oss uppe på Hökensås, om man nu undantar att här fanns inga sjöar.
Även själva mossen skymtade mellan träden ibland och det är rätt spännande att kolla på en satelitbild över store mosse, där syns rocknarna som små korvar i mossen.
Givetvis en blombild. Vet inte vad den heter men den är lika fin ändå.
Ibland var det blöttare partier även på rocknen, men då var det spångat, så det var inga problem att gå.
Efter vandringen närmade vi oss Lövö igen. Kan inte säga annat än att det ligger idylliskt med sina ängar runtomkring och just här känns mosse riktigt långt borta.
För att komma hit så svänger man av på en liten väg som slingrar sig ca 4 km rakt in i skogen. Inga hus längs vägen. Kanske fanns fler hus på vägen mot Lövö när det bodde folk här, kanske inte, men tempot man levde här måste ha varit ett helt annat än dagens stressiga tillvaro.
Vi fortsatte för att avsluta med en promenad ut till Svartgölen och det var här som maken fick bevisa att han inte var "spångonykter".
Precis när vi svängde in på parkeringsplatsen upptäckte vi polisbilarna. Vad har hänt här, blev ju vår första tanke, men det visade sig vara en helt vanlig trafikkontroll.
När vi så att säga svängde in frivilligt så tyckte poliserna att det var lika bra att kolla nykterheten med.
I och för sig skönt, för att gå i diket på en mosse är sannolikt en rätt blöt historia.
Sista 500 metrarna på leden gick på spång. Många timmar hade det tagit att bygga denna fina rullstolsanpassade led, tror jag såg en siffra på att det skulle motsvarat en heltidsanställd i 22 månader.
Imponerande!
Ute vid själva Svartgölen fanns denna minst sagt gigantiska rastplats!
En vacker och rofylld plats och det verkar som om det även varit bröllop här!
Så fint vid gölen, som det så ofta brukar vara när det är vatten vid en mosse.
På tillbakavägen träffade vi på denna lilla krabat. Tycker det är alldeles för sällan jag ser ödlor egentligen för jag tycker de är söta.
Även stigen som gick på rocknen var bred och fin och i mycket bra skick!
Härligt att det satsas på att man även ska ha möjlighet att komma ut i naturen trots rullstol!
Nu var vi hungriga och det var dags att styra hemåt igen. Hotellfrukost räcker ju inte hur länge som helst.....
En bra resa, och hemma hade sönerna skött sig med bravur och inte längtat alltför mycket efter sina föräldrar.
Kommentarer
Trackback
