Ålleberg, som platåbergen såg ut för länge sen

 
 
Ålleberg är ett av de bäst bevarade västgötabergen och naturen här ser i stort sett ut som den gjorde på alla platåbergen på 1800-talet. 
Platån har varit odlad sedan långa tider och åkerbruk i full omfattning förekommer fortfarande. Detta gäller även bergets sluttningar, i synnerhet på den södra och västra sidan. Mark som inte kan läggas under plogen betas. Under senare årtionden har dock betestrycket avtagit men omfattande röjningar har gjorts för att återskapa det ursprungliga beteslandskapet. 
 
Att besöka Ålleberg är för mig ett sätt att drömma mig bort till hur det kanske sett ut även på "vårt eget berg" Varvsberget en gång för länge sen. För hur mycket jag än gillar skog så är ändå betade hagmarker som dessa ett strå bättre.
 
 
Förra helgen ville våra söner tillbringa framför fyrkantiga skärmar. Det ville inte vi så jag och maken begav oss på en liten utflykt till just nämnda berg. Ållebergs nykomling #1 - 5 var en liten runda i för mig helt okända marker. Det finns ett flertal vandringsleder på berget men dessa låg ännu mer söderut och vi fick ge oss in i en fårhage för att leta burk. En fin runda, perfekt att ta så här på våren innan gräset växt sig för högt i hagarna.
 
Nog stämmer det att sluttningarna på denna sidan är odlade i en helt annan utsträckning än de på norra.
 
 
Fast så ser det ju ut så här på de norra också, betydligt brantare sluttningar.
 
 
Predikstolen på ållebergs änne är en av bergets mer kända utsiktsplatser. Nedanför här, bland nedfallna stenar, hittades den omtalade Ållebergskragen.
Historien lyder:
År 1827 gick två bönder från Karleby för att leta efter en lämplig sten att använda som ny spishäll bland stenarna nedanför Ållebergs änne. Istället hittade de en konstig grej, som de trodde var gjord av mässing.
Fyndet var Ållebergskragen, en rikt ornamenterad treringars halskrage av guld, ett av vår tids förnämsta fynd från forntiden. Kragen dateras till folkvandringstid, ca 500 år e.Kr. Ållebergskragen förvaras nu i guldrummet på historiska museet i Stockholm tillsammans med de två andra bevarade guldhalskragarna i landet. 
 
Enligt sägnen sägs dessutom bergets inre bestå av en väldig sal där Ållebergs ryttare sover i väntan på ofärdstider då de ska rycka ut och rädda landet. Dessa är tolv spöken från slaget vid åsle 1389 och i sina gyllene riddarrustningar är de beredda att störta fram och försvara Sverige om kriget kommer. Myten säger också att berget bebos av ett bergatroll vid namn Ålla som betjänar Ållebergs ryttare.
 
 
Men berget är nog mest känt för sitt segelflyg samt att det är en bra plats att hängflyga på. Västhanget
Att springande kasta sig utför bergskanten är inget som tilltalar mig, men det är ofta man ser både segelflygplan och hängflygare runt berget.
Vi nöjde oss med att passera en av ramperna på vår väg tillbaks till restaurangen där vi avnjöt dagens lunch.
Jag hade gärna velat besöka även Ållebergs änne denna dag men tiden räckte inte så vi avslutade vår utflykt med att besöka Stötvis1.
Ännu en bra geocache på detta fina berg, och när vägen dit var så här fin så gjorde det inget att vi inte hann hela ålleberg denna gång. Kanske har det kommit några nya gömmor här tills nästa besök!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0