Hemma igen. Gullängen en novemberdag
Åter hemma i vardagen och njuter av alla måbrahormoner de senaste resorna gett.
Nu gör det inte ett dugg att det blir gråare och kallare för var dag, så länge som det fortfarande går att ta en promenad nån gång i naturen.
Häromdagen var just en sån dag. Gullängen är en fin plats som jag besökt tidigare.
Ett stiftsreservat med fin natur, som visserligen säkert skulle varit ännu finare en annan årstid, men faktiskt fint även en novemberdag.
Nu finns inte mindre än 5 gömmor i området som gjorda för en fin promenad.
Bokskogen var den första och eftersom bokskog är rätt ovanligt i våra trakter så gällde det att njuta lite extra. (Det finns visserligen bokskog både i Ekedalen samt vid Hellidens slott i Tidaholm, men ändå)
Många fina färger på samma bok. Vackert!
Nybygget visade sig vara ett fint ställe med en snickarkunnig invånare, även om det mesta hade fått viss patina med åren.
Att vi valde just Gullängen beror på att jag alltid gillat ängarna på platsen
och givetvis var ju själva faktum att jag visste att det fanns fikabord där en viktig anledning till att vi hamnade just där. Fika är ju viktigt!
Men det fanns inget bra att ställa kameran på.
Tur att kaffet fanns i en stadig termos!
Mysig stig genom "tunneln" åter till bilen.
Vi avslutade med ett besök på en plats jag besökt förut, men gärna återvänder till, Nycklafallet.
Nycklafallet lär ha fått sitt namn i folktron av att det var en häxa på väg till Blåkulla, som tappade sin nyckelknippa och därmed orsakade raset.
Vägen hit bar uppåt, uppåt genom stundtals inte helt lättgången stig.
Framme vid fallet, där man en klar dag har utsikt över Hornborgasjön.
En dimmig dag som den här, var utsikten nästan mer spännande, i och med att allt var inbäddat i vitt ludd.
Nycklafallet är inte som det låter ett vattenfall, utan snarare ett gigantiskt stenfall.
Måste ha varit en rätt tung nyckelknippa häxan tappade som orsakade denna stenkatastrof.
Men platsen är mäktig och att ta "genvägen" från parkeringen 300 meter nedanför kan definitivt bli en senväg.
Stigen vi gick var nog minst den dubbla längden men oj så mycket lättare.
En fin förmiddag i början av november!
Kommentarer
Trackback
