geoaventyrskaraborg

 

En tur med tjejligan blev till slut en tur med bara halva styrkan.

Vart skulle vi då ta vägen?

Valet föll på en cykeltur utanför Skara, närmare bestämt mellan Kålltorp och Ardala.

Nog märks det att här varit järnväg en gång......

 

 

I trädtopparna sken solen. 

Tur man har anledning att spana uppåt ibland!

 

 

Det var en bra runda, med omväxlande burkar.

Vi hade turen att dessutom träffa på en förklädd prins.

 

 

Solen sken så fint och vi började leta fikaställe

 

 

Här var vackert men det är ju mindre lämpligt att sitta på en asfaltsväg, som jag stod på när fotot togs.

 

Vi åkte upp i skogen där det skulle finnas ett skogsvrak.

Här kanske finns fin skog resonerade vi

 

 

Hm, skogen var rätt brötig och vid det gamla torpet strax intill blåste isvindar.

 

 

Tänka, tänka. Nu var vi verkligen sugna på ett fikaställe, helst under tak, för himlen började dessutom läcka.

Herrtorps kvarn är ju fint.

 

 

Jag mindes både rätt och fel.

Det är jättefint här, men fikaplats under tak fanns ingen.

Däremot fick vi sällskap av en superkelig katt.

 

 

Då kom vi på att det ju finns en hembygdsgård, Kanske kan man sitta där, på verandan kanske?

 

Minnet svek igen. Veranda fanns ingen och nu gav vi upp jakten på fikaplats.

 

 

Varmt och skönt och definitivt tak över huvudet.

Märkligt nog så var nog detta bara tredje gången nånsin som vi fikade inne i bilen, av alla turer vi gjort tillsammans.

 

När kaffet var urdrucket så hade det även slutat regna och vi fortsatte med några cacher i landsvägsrundan. Lite hoppa in och hoppa ur bil men det var rätt skönt nu då vi båda var rätt frusna.

 

 

Ibland ser man märkliga saker, denna gavel är definitivt en av dem.

 

 

Till slut så kom även solen fram igen och vi styrde kosan hemåt i de sista strålarna denna novemberdag.