Lördag vid en dansbana långt in i skogen
Event är ju så kul!
Speciellt sådana, där det släpps några nya cacher på lämpligt promenadavstånd.
Om man dessutom har träffat EO tidigare så blir det ju ännu mer lockande.
Strax över åtta mil till eventplatsen, fågelvägen. Men så långt är det ju faktiskt inte att använda bilvägen heller konstaterade vi i somras då vi möttes för första gången.
Tänk så kul att få åka till en helt okänd del av Västergötland!
Maken var inte alltför svårövertalad så vi styrde bilen söderut mot Moghultsskogarna.
Magra skogstrakter skriver CO och jämför man med Falbygden så kanske det stämmer, men varje trakt har sin tjusning och det var fina skogar och ängar vi mötte på plats.
Första stopp blev Roberts stenmur.
Jösses. Här kan man prata stenmur! Imponerande bygge! Tur cachen inte var gömd i den..........
Det är ju sådana platser jag verkligen uppskattar att bli visad till med en cache. När sen man kan läsa lite mer om platsen i cachebeskrivningen blir jag extra glad.
Robert Larsson anlade under 1930-talet den imponerande stenmuren tillsammans med sin dräng. Stenmuren har varit föremål för en TV-film som sändes under tidigt 1990-tal.
Robert anställdes av vägföreningen i Moghult för att ta upp sten till vägutfyllnad. Stenen maldes i en stenkross, som fanns vid Moghults gård.Behovet av vägsten fylldes så småningom, och då hade Robert så mycket stenar kvar att han anlade den imponerande muren.
Måste väl erkänna att vi nog undrade om det var Robert eller drängen som fick jobba mest på muren.....
Georundor gillar jag mycket. Vi hade fått tips av Anna-Lena på några cacher i trakten som hon rekommenderade och när nu tiden tillät valde vi att gå Hallåsen#1 Granroten. En runda på ca 5 km med 15 geocacher som gick längs lättvandrade stigar och skogsvägar. Tänk hur träd kan växa egentligen!
Mossiga stenar fanns det gott om. Fina att fotografera är de oxå. Några dolde även små plastburkar.
Visst kan en gammal rotvälta vara vacker!
Kan det vara denna mosse som det växer myrliljor på?
Omväxlande och bra gömmor allihop och vi hann precis gå hela rundan innan det var dags att bege sig mot event platsen.
Långt in i skogen följde vi vägen och där möttes vi av tända grillar och glada miner.
EOs farfar/svärfar var en dansant man och hade byggt sig en egen dansbana. Nu var den pyntat och stod redo för en svängom.
Vädret visade sig från sin allra bästa sida och efter en timmes mingel blev det cachesläpp.
18 sprillans nya gömmor åt tre olika håll väntade på oss i skogarna runt dansbanan.
Lugnt och behagligt och ingen som rusade iväg som en tok.
Kanske någon hade önskat lite mer fart och kan inte låta bli att citera ur en logg "Med A4-arken i näven startades Geelyn upp och färden mot en näraliggande, denna, begynte. Dock spärrades snart skogsvägen av ett uppspänt läderband. Som till på köpet rörde sig i 1 knops fart, dock i samma riktning som jag. i Ena änden skymtade 1 st tik och i andra ändan, mer tydligt 1 st Fristadsbo. Efter ett hundratal meters krypkörning tog sig vägavspärrningen sig sitt förnuft till fånga och lät mig passera, tack för det."
Vi valde att följa med Berraasnobben, Togram och Demker och njöt av en trevlig vandring i skogen utan någon FTF-hets alls. Trots det fick vi inte mindre än 6 stycken FTF då ingen mer gick åt detta håll.
Här fick vi klura en bra stund, fast lustigt nog var det återställandet som orsakade mest tankemöda.
Denna lille stackare beklagade sig högljutt........ Han ville ju ha finare utsikt än som bjöds på denna låga nivå.
Fina gömmor var det allihop och visst är det kul att cacha tillsammans fast man inte kände varandra tidigare.
EO bjöd på kaffe med kaka när vi återvände och det var en mycket trevlig avslutning. Kul att sammanfatta sin upplevelse i skogen och ett bra tillfälle att tacka för allt nedlagt jobb.
17.30, efter 6 timmar ute i skog och mark och 18 000 steg, gav vi oss åter hemåt. Konstnatten höll ju fortfarande på så vi åt varsin hemgjord hamburgare vid Sveriges minsta saluhall och avslutade sen med att se vattenkonst och konstiga gitarrer.
Bara att komma på tanken att ta en gammal käpp och bygga om till gitarr tycker jag är imponerande
Trött men ack så glad över vår dag.
6000 Glada Gubbar tillsammans med tjejligan
Under sten eller hängande på gren
och gömda i stubbar
Du har nu 6 000 glada gubbar!
Många roliga turer som fått oss att skratta
och nu vill tjejligan dig gratta!
Så stod det på kortet jag fick av Titti, Malin och Lena.
Så underbart att få vara en del i denna kravlösa gemenskap! Att få uppleva så mycket tillsammans i bästa vänners sällskap. Bara det är värt att fira med en gofika ibland.
Nu är alltså ännu en milstolpe passerad.
Denna gång var det inte mitt i smällkalla vintern och dessutom var valet av plats ganska givet. Fast viktigast av allt var ändå sällskapet.
Älskade Hökensås, med alla sina sjöar, gölar och mossig storskog. Dessutom mängder med underbara fikaplatser.
Sen är det ju dessutom så att Malin har en gömma däruppe, som är tillägnad mig så vad passar bättre än att den fick bli min geocache nr 6 000?
Ur cachebeskrivningen:
"Geonördar anser inte jag är några skogsmarodörer, men jag har förstått att det finns andra som tycker det...
Bojip, denna gömma tillägnar jag dig. Du är en sann skogsmarodör! Jag har med egna ögon sett hur du - trots upprepade tillsägelser av blåbärsplockande surtant - fortsatte att trampa ner blåbärsriset och blåbären för en geocachinggömmas skull. Inte nog med det, du "skräpar ner" i naturen också, genom att gömma en hel massa plastburkar i skogarna! För detta är jag dig evigt tacksam :)
Precis som övriga skogsmarodörer, så påträffas geonördarna inte bara i skogen utan på många andra möjliga (och omöjliga!) platser."
Egentligen tycker jag nog denna båt är mer marodör i skogen än vi geocachare. Långt från närmsta sjö som den står. Fast hade båten varit i en sjö hade vi nog inte sett den. Länge sen den var sjöduglig........
Fortsätter med cachebeskrivningen blandat med bilder från vår dag på Hökensås.
"Jag är en stolt geonörd! Förmodligen är även du en geonörd om minst tre av följande påståenden stämmer in på dig:
- alltid har en teleskopstege och/eller gummibåt och/eller klätterutrustning och/eller vadarbyxor med i bilen.
- slänger dig med uttryck som mugglare, first to find, GZ, TFTC, vit dag, resekryp och favoritpoäng
- har en hel uppsättning verktyg/hjälpmedel med ut i skogen, allt ifrån skräpplockare, pannlampa och pincett till magneter, fiskelina och tandläkarspegel med teleskopskaft"
- gäller särskilt kvinnliga geonördar: har bytt ut läppstift, smink och kam i handväskan mot myggmedel, multiverktyg, uv-lampa och RITRpenna
- någon gång ignorerat hastighetsbegränsningen eller andra trafikregler med bilen alt parkerat bilen på ett olämpligt eller tom olagligt sätt för att komma först till en nypublicerade geocache
- någon gång ignorerat hastighetsbegränsningen eller andra trafikregler med bilen alt parkerat bilen på ett olämpligt eller tom olagligt sätt för att komma först till en nypublicerade geocache
- någon gång kastat dig iväg av samma anledning som ovan, fast du egentligen borde ha stannat hemma och gjort något mer ansvarsfullt som tex att koka sylt på de nyplockade jordgubbarna
- åkt genom halva Sverige, eller tom till ett annat land bara för att få logga en särskild cache
- åkt genom halva Sverige, eller tom till ett annat land bara för att få logga en särskild cache
- äger minst ett par "nördbyxor", dvs tåliga fritidsbyxor eller liknande med många fickor och fack
- har blivit uttittad och/eller utskälld av någon mugglare när du letat efter en cache
- någon gång stört tystnaden i skogen genom att brista ut i glädjetjut när du hittat en cache alt lyckats lösa ett delsteg alt lyckats ta dig in i en klurig cache
- någon gång stört tystnaden i skogen genom att brista ut i glädjetjut när du hittat en cache alt lyckats lösa ett delsteg alt lyckats ta dig in i en klurig cache
- någon gång stört lugnet i skogen genom att svära eller uttala andra förbannelser över en cache du inte lyckats finna eller misslyckats att komma åt loggboken i en klurig cache
- har kommit försent till jobbet/ett möte eller liknande för att du "bara skulle logga en cache till"
Det finns några kännetecken på geonörd till i beskrivningen och jag kan ju lugnt erkänna att jag lätt uppfinner ett flertal av kriterierna för att kvala in i gemenskapen.
Milstolpar ska ju firas och denna gång bjöds på smörgåstårta vid Oxasjön Fikarplats.
Så gott och med denna utsikt blev det inte ett dugg sämre
Hela skogsmarodörserien har fantastiska cachebeskrivningar: Älglöss har vi väl alla ett särskilt förhållande till.
Älglusen tillhör verkligen mina hatobjekt!! Och särskilt smarta verkar de ju inte vara heller... Jag menar, tänk att när älglusen tror sig ha hittat den perfekta "restaurangen" slänger den av sig vingarna så att den inte kan ta sig någon annanstans INNAN den kollat menyn, och så upptäcker den att det bara serveras människoblod som den inte kan leva av. Snacka om dundertabbe!!
Ja, det är oerhört gott om dessa kryp i år och de verkar vara riktigt förtjusta i turkost av någon anledning. Tycker ju att de skulle söka sig mest till en färg som liknar älgens och jag har inte sett en enda turkos älg......
Dessa sjöar besöktes under dagen #1 Hästsjön, Abborragölen, Spår av brand Prinsasjö #2
Nästan alla sjöar har små stigar runt sig och vandringsmöjligheterna är enorma. Gott om lingon är det oxå iår.
Jag gillar ju alla dessa sjöar men även här vid Lövkulle#2 är naturen ljuvlig
Jobbade cacher är alltid kul. Här kan man snacka om extra allt.
Gott slut på en suverän dag som gör sig allra bäst tillsammans med underbara tjejligan.
Tack!
YRa runt Ymsen
YR-rundan en runda med 100 icke traditionella burkar, främst letterboxar är perfekt för cykelcaching. Men den tar sin lilla tid. Nästan varje letterbox är nämligen i två steg.
En solig söndag i september är helt perfekt för sådan aktivitet och trots 8 timmar ute i skogen, några mil på cykel samt en stegräknare på närmare 20 000 steg så är vi långt ifrån klara. 32 av rundans burkar blev dock signerade under gårdagen och det är jag supernöjd med.
Fast vi var nog lite yra.
Det började med att Malin upptäckte att hon hade olika skor. Den ena var av gooretex, det var inte den andra och det var fläckvis rätt blött runt de södra delarna av sjön.
Sen stötte vi på rundans första UVtext.
Inga problem tänkte vi. Jag har ju UVlampa i fickan och Malin hade också sin med sig. Eller inte. Men tre vanliga ficklampor låg där UVlampan skulle ligga och min låg mycket riktigt i min jackficka, det var bara det att min jacka låg kvar i bilen. Det var ju så härligt väder.......Bilen var parkerad 6 km bort........
Väl hemma upptäckte jag dessutom att batterierna i lampan var slut.
Bra start!
Men det blev en helt ljuvlig dag. Solen sken från en klarblå himmel och det blåste knappt något.
När rundan publicerades på cykeleventet valde vi ju att cykla den "baklänges" alltså från 100 och neråt. Så vi fortsatte alltså bakifrån även nu och började där vi slutade för två år sedan med YR41 - Gränsstolpen.
Det var väl inte helt smart egentligen då det innebar att vi på mer än ett ställe fick vända och cykla tillbaks igen för att komma till slutburken på letterboxarna. Eller det kanske är bättre att säga att vi gjorde detta medvetna val bara för att få mer motion?
Ymsen är en rätt stor sjö och att cykla runt den är helt perfekt. Fina lättcyklade småvägar runt hela sjön.
Cyklarna var faktiskt med, inser när jag kollar korten att de inte syns på ett enda kort. Men cykelhjälmarna syns desto mer, kändes lite knasigt att gå i skogen med hjälm men desto bättre att ha den på när vi cyklade.
Det var nog ett bra tag sen den båten var sjöduglig.........
Några fina fikaplatser var omnämnda i beskrivningarna. Här vid YR36 - Badplatsen blev vårt första fikastopp.
Lyxig lunch denna dag!
I fortsättningen blev rundan mindre sjönära. Vi mötte en promenerande man med hund som sannolikt undrade varför vi tvärstannade mitt på vägen och letade upp en brunn i diket, stod där en stund och filosoferade samt sen brakade rakt ut över en äng med cykelhjälmar på in i skogen en bit bort. Livet som geocachare bjuder på många goda skratt.
Skrattade gjorde vi även här. Tur att hinten var "inte under"
På några ställen skulle vi mäta.
Stubbar och grindstolpar är det väl fullt normalt att mäta med måttband? Eller?
Här måste något blivit lite fel.....för så långt var det inte till nästa steg, som tur var.
Ibland kände åtminstone jag mig lite yrare än vanligt, speciellt när jag stoppade en loggbok i min ficka.
Fast den hamnade rätt trots allt.
Denne fine måste också kännt sig lite yr.......
Känslan när vi båda ropade "DubbelW" i skogen efter en riktigt klurig cache var ljuvlig, men ack så svår att förklara. Men det handlade om sista ledtråden till bonusen.
Ännu en fin fikaplats hittade vi. YR18 Gran Gran. Uppskattar verkligen när CO tipsar i sin beskrivning om sådant.
Här visade det sig att vi båda bakat blåbärsmuffins. Mums!
Dagen fortskred och vi närmade oss sjön igen.
Vissa gömmor var lite extra roliga och på det stora hela var det en dag i hjärngympans tecken.
Ymseborg Riddar Bengt är en fantastisk plats, som gjord för en fornborg!
Ännu en vacker plats med en gömma, även tipsad som bra fikaplats.
Efter 8 timmar ute i skog och mark var det skönt att åka hemåt igen. Att himlen visade sig från sin allra bästa sida var ytterligare en bonus.
kyrkrunda i Sjuhärad
Den där kyrkrundan har vi ju försökt oss på mer än en gång tidigare. Några har vi ju också loggat, fast de flesta är forfarande ologgade, då de är så utspridda i geografin.
Tyvärr har ju hela rundan nu arkiverats, detta trots att de flesta burkarna finns kvar och även är i rätt gott skick.
Målet för vår dag var således att försöka ta några till av de kyrkcacherna som faktiskt finns kvar.
Kyrkrundan #29 Brunns kyrka var en av dem.
En riktigt kul multi där man bl.a skulle räkna gravljushållare samt spana in bänken som gjorts av gamla återvunna" gravstenar.
Vi hittade ännu en av dessa arkiverade, men den tredje var borta.
Men det är ju svårt att åka förbi intressanta platser.
800-åringen har jag redan loggat men det är en fin plats. Södra Vånga Kyrkoruin blev därmed dagens första kyrkoruin.
Denna gömma ligger väldigt ensamt och kvalar även in som en som är bra om man letar gömmor som har mer än 5 km till närmsta granncache. Finns en challenge utanför Mariestad som går ut på just det.
Kulturgrav från svunnen tid........
En hembygdsgård brukar kunna erbjuda bra fikaplats. Så fanns även på denna mysiga plats, Brunns hembygdsgård, men tyvärr så öppnade sig himlen totalt när vi närmade oss fikaplatsen, så det blev till att rusa tillbaks till bilen igen.
Regnet vräkte ner på morgonen när vi åkte hemifrån så att denna skur faktiskt blev den enda under dagen förvånade mig. Ibland kan man ju ha tur!
Från en hembygdsgård till en annan.
Här kändes det nästan som vi var hembjudna till en äldre släkting för att dricka kaffe i trädgården. Riktigt mysigt att sitta under äppleträden och fika.
Till och med solen visade sig när kaffet kom fram!
Inga skyltar som visade till denna idylliska plats. Ännu en gång tur att man letar platsburkar!
Örtagård fanns här också!
Ännu en mysig fikastund tillsammans i finaste omgivning!
Mjölbox är en plats som kommer att vara förknippad med dubbla känslor. Här dog nämligen Tittis gps.
Önskar även att cachen kunde haft ett bättre namn som faktiskt gav en hint om att vi skulle komma till en plats som t.o.m var skyltad med en kringla vid vägen. Gärna lite mer info om kvarnen i cachebeskrivningen med, men då det är en 11 år gammal gömma så må det ju kanske vara hänt.
Riktigt spännande miljö här vid kvarnen, jag inte minns vad den hette. (tänk om det stått nämnt i namn eller beskrivning......)
Vi var tvugna att utforska den riktigt ordentligt.
Ett smärre problem att lösa fick vi också, men den typen av problemlösning gillar jag!
Vi körde vidare mot Rude Kulle. Orginalloggbok kvar sen 8 år och i gott skick dessutom. Kul!
En jättefin plats dessutom, perfekt för en fika.
Utsikten över Åsunden var jättefin! Här fanns även en flaggstång!
Inte många utsiktspunkter som har det.
Dagens andra kyrkoruin var Tvärreds gamla kyrka
Vacker grind!
Bötte-Pelle var en multi som berättade en legend på ett bra sätt.
Historien om Bötte-Pelle är knuten till Tvärreds största forngrav som är ett 30*19 meter stort röse. Det sades att en skatt skulle vara gömd där, så tre unga män gav sig dit och vände upp och ner på varenda sten utan att hitta något. Senare ska en av dom ha återvänt för att pröva lyckan ensam och funnit en hel "bötta" (hink) full med pengar i röset så han blev rejält rik. På något sätt lyckades dock hans husbonde vid namn Per lura till sig förmögenheten av drängen och kom därefter att kallas för Bötte-Pelle.
En dag körde Bötte-Pelle iväg med sin häst och vagn, men efter någon timme kom hästen springandes hem med tom vagn. Man började leta efter Bötte-Pelle och fann honom ihjälslagen bakom milstolpen vid Konunga rör utefter vägen mot Brunn. Drängen såg man aldrig till mer, men man antar att han hämnats sin oförrätt för att sedan hålla sig undan.
En dag körde Bötte-Pelle iväg med sin häst och vagn, men efter någon timme kom hästen springandes hem med tom vagn. Man började leta efter Bötte-Pelle och fann honom ihjälslagen bakom milstolpen vid Konunga rör utefter vägen mot Brunn. Drängen såg man aldrig till mer, men man antar att han hämnats sin oförrätt för att sedan hålla sig undan.
Ja, multin startade vid gravfältet ovan och slutade vid ihjälslagningsplatsen. Bra tänk där!
Det märks att hösten är här. En härlig årstid det med och det där med att mycket rönnbär förutspår en sträng vinter tar jag med en nypa salt!
På andra sidan Örlen
Örlen, en underbart vacker septemberdag........Kan det bli bättre?
Det finns turer vi pratat om att göra länge. Detta är en sådan tur.
Målet för dagen var att logga några arnebrgömmor samt att logga kyrkchallengerna.
Fast som så ofta är så blev det inte riktigt som vi tänkt.
Först så visade sig närmsta vägen från Skövde till andra sidan Örlen gå via Mölltorp. En liten nätt omväg. Broreparation kallas det visst........
Alltså en annan väg än den som var tänkt, fast det gjorde ju inte så mycket.
Lena skulle följt med oss, men sjuka barn rår man inte över.
Sen var planen att även Titti skulle möta upp, men även där kom hinder ivägen, i form av ett litet ilsket förkylningsvirus.
Alltså blev det jag och Malin, som via Mölltorp hamnade på andra sidan Örlen.
Om man ska tro torpets namn så fanns det gott om älg här. Vi såg inte en enda, däremot såg vi många riktigt bra och annorlunda gömmor. Dessutom var naturen väldigt fin här.
Alla dessa gömmor är signerade Arnebr och allihop hade jag egentligen velat ge favvopoäng. Fast så många hade jag ju inte att ge, fick nöja mig med att ge de tre jag hade till förfogande.
Det är inte lätt det där med favvopoäng. Jag är väl lite kräsen med vilka gömmor jag vill logga, hoppar gärna över en massa ointressanta gömmor och då får jag ju inte heller så många favvopoäng att ge. Dilemma det där, men när jag får möjlighet att ägna några timmar åt geocaching så väljer ju jag kvalitet framför kvantitet.
Lindarna var nog dagens absolut intressantaste ställe.
Lindarna består av en grupp på 13 st grova stammar med ett utrymme inne bland stammarna.Det sägs att den förrförra ägarens häst sökte skugga här varma dagar. En ovanlig trädsamling bara den värd ett besök.
Mäktigt hur träden kunde växa så tätt och ändå bli så stora!
Riktigt häftigt att stå i mitten och spana uppåt!
Denna variant har jag inte sett innan. Riktigt bra på en högstubbe. Inte ens jag blev höjdrädd här.
Fika måste man ju såklart. Här hade denne underfundige CO fixat en fin fikaplats vid sjön.
Ett annat av våra syften denna dag var ju att logga titticcs kyrkchallenger.
Har man cachat mycket med CO så var denna utmaning inga större problem.
100 kyrkor/10 Kapell/ 10 Kyrkoruiner/ 10 Kyrkogårdar i sverige var utmaningen och eftersom jag hade inte mindre än 147 kyrkor, 14 kyrkogårdar, 11 kyrkoruiner samt 12 kapell så blev det logg här.
Alla kyrkor är ju värda en egen cache tycker jag. Måste väl erkänna att jag aldrig besökt så många kyrkor som jag gjort sen jag blev geocachare. Visst har geocaching mycket gott att tillföra livet, på alla de sätt.
Äventyrslandet
Det var en gång ett äventyrsland.......
Då, när nästan alla läste böcker om en man som hette Arn.
Flera platser i vår bygd finns omnämnda i dessa böcker (bl.a min hemby kungslena) och många reste i Arns spår.
Då kom någon på den briljanta idén att bygga ett äventyrsland där man kunde leva sig in i hur det var på medeltiden då Arn levde. Medeltidens värld planerades, kulisserna från Arnfilmerna köptes in och parken byggdes upp strax utanför Götene.
Fast allt blir inte som man tänkt sig.
Parken öppnades 2008 och besöksantalet blev inte det förväntade.
Efter något år blandade en viss skivbolagsdirektör sig in i leken och parken bytte inriktning mot lekland istället.
Inte ens det verkade fungera i Götene.
2011 stängdes portarna, fast nu har det återuppstått ett äventyrsland här igen! Fast i mycket mindre omfattning, då det ju bara är vi geonördar som roar oss här nu.
Utrustade med riktig karta och paraply gav vi oss på Äventyrslandet, en Wherigo.
Första gången jag cachade med paraply faktiskt för himlen öppnade alla portar på en gång strax innan vi kom fram och det var mycket som ville ner.
Uppdraget bestod i att hitta gömda petrör på platser som var markerade på kartan.
Riktigt kul!
5 stycken skulle det finnas. Vi fann bara tre av dem och det fjärde hade vi fått i uppdrag att placera ut på nytt.
Det femte missade vi helt. Konstaterade att kartan vi fått inte stämde så bra med verkligheten. Hopptornet vi letade efter fanns helt enkelt inte längre.
Nu gjorde det inte så mycket. Uppdraget gick att lösa ändå och vi knappade in de uppgifter som behövdes i wherigon och fick veta att vi var lite över 100 meter från målet. Sen var det bara att gissa sig till vilket håll som var rätt och sen försöka igen!
Ett riktigt kul upplägg på en plats som var spännande att besöka.
Vi började med att försöka få så mycket tak som möjligt för trots allt var det lite jobbigt att leta med paraply.
Häruppe satt nog kommentatorn när det var tornerspel på arenan nedanför.
Regnet upphörde och snart sken solen upp igen till vår stora glädje.
Jag blev förvånad över hur en del hus förfallit rejält medans andra knappt såg använda ut alls.
Kyrkan var ett sådant, nästan oanvänt hus. Här luktade det nytt trä när vi kom in. Lite oväntat med tanke på hur igenväxt det var på utsidan.
Att det kan växa så mycket sly på bara fyra år!
Inuti var det tomt, förutom ett petrör och några döda fåglar
Någon innan oss hade radat upp dem på fönsterkarmen. En gnutta makabert.......
Den första båten vi träffade på denna dag.
Eftersom vi inte visste var nånstans petröret fanns så undersöktes båten in i minsta detalj.
Dagens andra båt var inte lika stabil. Dessutom var den nästan helt full av vatten så vi fick dra upp den helt på land och tömma den. Med förenade krafter lyckades vi.
Sen fick CUR1 nöjet att ro ut till ön och placera ut ett nytt petrör med ledtråd.
Denna cache kom ut i slutet av april och om man kollar bilder från cachen så verkar det faktiskt som om det försvunnit saker bara sedan dess. Men borgen står kvar och så här på avstånd är den riktigt fin, trots bristen på omvårdnad.
Fika måste vi ju göra och vi valde en kyrka. Tänkte att det ibland finns fikabord vid kyrkor.
Holmestads Kyrka hade inget sådant, men en fin trappa, i solen, funkar precis lika bra.
Ett litet äventyr i vardagen piggar upp. Kul att vi fick möjlighet att besöka äventyrslandet, även efter stängningstid ;-)
Kap Nord
Vi hade en anledning till återbesök i Lidköping häromdagen. Eller egentligen hade vi fler.
Dels var det återlämning av flaggorna, men jag ville gärna även försöka göra ett nytt försök att gå vandringsleden vid Källstorp - Övärlden när vädret var mer stabilt än det var när vi var här sist. Sen är det ju heller aldrig fel att njuta av lugnet i naturen tillsammans med en god vän.
I området finns tre olika vandringsleder med varierad längd. Bergarundan 1,6 km, Kaggesten 2,5 km och Övärlden 5 km. Längs med vandringslederna finns bland annat flera grillplatser, en grillkåta och en krake.
"Vandringslederna på Källstorp är ett projekt inom ramen för regeringens naturvårdsinsatser 2004-2006. Det är också ett Natura 2000-område. Med syfte att hejda utrotningen av djur och växter samt att förhindra att dess livsmiljöer förstörs. Målet med Källstorp är att bevara ett artrikt beteslandskap."
"Vandringslederna på Källstorp är ett projekt inom ramen för regeringens naturvårdsinsatser 2004-2006. Det är också ett Natura 2000-område. Med syfte att hejda utrotningen av djur och växter samt att förhindra att dess livsmiljöer förstörs. Målet med Källstorp är att bevara ett artrikt beteslandskap."
Vi valde den 5 km långa slingan eftersom det enligt kartan vid parkeringen verkade vara bäst för att komma åt de cacher som låg i området.
Ett bra val.
Övärlden är unik då den tar dig ut till öarna via en serie spänger. Leden är mycket omväxlande. Den täta granskogen ersätts av en glesare tallskog närmare Vänerstranden. Väl ute på öarna tar björk och ek över allt mer och längst ut finns ett rikligt bestånd av en. På öarna finns ett flertal mysiga grillplatser nära vattnet.
Rundan var verkligen omväxlande. Vi hamnade först mittemot Källstorps hamn. En jättefin plats.
Lite märkligt kändes det att se alla båtar så nära för längs leden hade vi känt oss riktigt långt bort från all civilisation.
Leden var uppmärkt med tydliga skyltar. Det var bra för vi hade inga stigar med alls i våra gpser. Fast å andra sidan så var vi tvugna att följa stigarna, då det ju var en hel del sumpmark mellan småöarna. Finfint spångade om man bara höll sig till stigen.
Spångarna visade sig vara en utmärkt plats för diverse småkryp som ville lapa lite sol. Många ödlor i olika storlekar såg vi
dessutom en hel massa av dessa fina gräshoppor. Så oerhört färggranna de är när man tittar närmare. Insidan av "låren" var röda och det var riktigt fint till den gröna färgen
Kap nord blev dagens fikaplats
Ljungen blommade för fullt och det var så vackert!
Fikaplatsen måste ju dokumenteras.
Efter att ha njutit av stillheten på denna fina plats vandrade vi vidare.
Mer spångar och däremellan lite fast mark med skog runtom och sen hamnade vi på Grytön [Reborn]
Även här en fint placerad cache samt en liten bänk att vila på om så önskats. Vi önskade det inte eftersom en hel klan myror invaderat bänken.
Tyckte skyltarna med Tebaka var lite kul.
Spindelnät med dagg. Visst är det vackert!
Även sådana här lavbeklädda träd är vackra, fast lite spöklika.
Annorlunda vy att ställa sig under trädet och spana upp mot himlen. Laven som hänger i stora skägg i grenarna närmast marken och sen resten av samma ek som inte har en enda lav på sig.
Sista vackerhetsplatsen på denna vandring var Vänerslingans Krake.
Kraken är en traditionell form av byggnad som i dag förekommer i området kring södra Vänern, speciellt på Kållandsö. Väggarna och långsidorna utgörs av ett sammanhängande rakt sadeltak täckt av vass som ligger bunden på en bärkonstruktion av granstockar.
Denna är helt nybyggd, var klar lagom till sommaren 2014 och innehöll breda bänkar och ett bord. Hade inte varit några problem att övernatta här om vi velat.
Vädret var märkligt denna dag, för precis när vi kom hit började det regna från en ganska molnfri himmel, så vad passade bättre än en paus inne i kraken för att dricka upp det sista kaffet, alltmedans regnet droppade på vasstaket.
Snart visade sig solen igen och vi vandrade vidare. Det5 märktes att vi närmade oss "fastlandet" då mossig barrskog kantade leden igen.
En underbart omväxlande vandring och ännu en plats jag sannolikt inte fått uppleva utan geocaching.
