Uppdrag Fristad!
Fristadtrakten är ett trevligt ställe att besöka när det gäller jakt på kvalitetsgömmor. Som vanligt så är det ju kvalitet som prioriteras framför kvantitet på mina geocachingturer.
Denna soliga dag, precis efter jul, var U+L&CO samt CUR1 med på turen, som visade sig bli en bra resa, precis som förväntat.
Målet för dagen var att logga 6 olika cachetyper, förutom att ha roligt såklart, och det målet lyckades vi nå med råge.
Trevliga gömmor var de dessutom allihop!
Ett annat mål hade vi faktiskt oxå och det var en viss 5/5 med temat potatis.
Så skönt att kunna logga denna goding. Vi har ju faktiskt varit här förut, samt dessutom besökt traktens järnhandel pga den, nu hade vi med starkare varor hemifrån och då var det plötsligt riktigt enkelt;-).
Fika är ju nödvändigt, vi passade på att njuta av solens strålar i lä med bästa utsikten.
En blågubbe blev det vid Bäckatrollet men en fint porlande bäck uppvägde litet.
Letterboxen var en trevlig upplevelse, som visade oss några fina platser som bonus.
Hörkullebro var en av alla de fina gamla broar som man hittat tack vare geocaching. Här var vi i närheten i slutet av november, men valde att låta denna vara då det mörknat rejält under vår mördarjakt den gången. Nu kändes det extra bra, då bron var sevärd, samt att vi nog haft svårt att logga den i mörker.
Falskog Gästgivaregård var en smått osannolik plats. Inte för gästgiverits skull utan för det vi såg i närheten.
Vem kunde tro att Frihetsgudinnan finns i närheten av Borås?
Om man nån gång skulle bli osäker på färgval på sitt hus kan man ju alltid göra så här!
Eller bara är sugen på att bygga till ett rum eller två......
Dagarna är korta så här års, så det råkade bli en mörkercache som fick avsluta vår härliga dag.
KassaskåpstjUV & Reflex Night Vision fanns sen tidigare på min önskelista så varför inte?
Lite orolig var jag väl för att det inte skulle vara tillräckligt mörkt, men det visade sig vara minsta bekymret.
Vi var ju inte rustade för mörkercaching så vi fick använda det vi råkade ha med oss. Två svaglysande UV-lampor hjälpte oss inte så mycket utan det var nog mest envishet och ett bra teamwork som gjorde att vi kunde logga. Min GPS dog nämligen under promenaden, Mobilen fanns kvar hemma, tillsammans med extrabatterierna (Jo, jag är expert på att glömma och tappa bort saker), Lena hade ingen ficklampa alls, och vi räknade lite fel.
Men ett härligt avslut blev det och upplägget på cachen gillar jag.
Årets sista cachingtur gjorde även denna dag till en riktigt bra dag.
En gyllene Långsjövandring.
Långsjörundan #1 - Långsjörundan #45 var vårt mål för dagen, denna soliga "dagföredagföredopparedag". Vandringen utgår från Röa broa, rastplatsen, där det fram till 30-talet fanns en rödmålad plankbro, därav namnet.
Vi anade att det skulle ta sin lilla tid att gå den så vi såg till att vara på parkeringen redan kl 09 för att kunna utnyttja de få timmar dagsljus som årstiden bjuder.
Kl 15 var vi tillbaka igen, efter en vandring som enligt ledbeskrivningen skulle vara 11.8 km, men som våra gpser tyckte var betydligt längre.
Det gjorde ju inget eftersom det var en skön vandring, med många riktigt fina vyer.
Vi valde att gå leden "baklänges" vilket i mitt tycke visade sig vara ett bra val. De naturskönaste delarna av leden är ju där de burkarna med lägre nummer är placerade, med några undantag. Gott på något sätt att spara det bästa till sist.
Solen står lågt så här års och i början av vår promenad nådde den inte ens över trätopparna, trots att vi passerade flera hyggen. Undrar vem som byggt på denna sten, nån gång för många år sedan?
AntsHattan omnämns som ett ställe med ovanligt många myrstackar. Vi tyckte nog att det inte var mer här än på andra ställen, men kanske hade hygget förändrat myrornas förutsättningar att trivas.
Ruinerna av Stora Kampetorp fanns dock fortfarande på plats, även om infotavlan på platsen gapade tom.
När vi passerat nr 37 övergick leden till att gå mer på stigar i skog i stället för i närheten av hyggen. Om det tycker jag.
Solen började även komma såpass högt upp att vi kunde se dess strålar mellan träden.
Några få gårdar finns längs den ca 4 km långa Långsjön. Lövåsen visade sig vara permanentboende. Kul, då det är en plats som har varit bebodd sen 1600-talet, kanske ändå längre då en stenyxa hittats på ägorna.
Leden fortsatte, genom skog och på gamla vägar.
Ibland var där spångar, som var en utmaning att ta sig över. Vått trä har en förmåga att bli hal.
På den sidan där leden går sjönära var dock spångarna i bättre skick, med fina nät på som förhindrar ofrivilliga sumpbad.
Efter några timmars vandring nådde vi så fram till nr 22 och vi fick sjöutsikt. Så vackert!!!
På denna sidan fanns flera rastplatser att avnjuta medhavt fika på. Mellan 20-21 fanns även denna fina grillplats med tillhörande gästbok i postlådan. Självklart passade vi på att packa upp fikat ur våra ryggsäckar och satt här en bra stund och bara njöt.
Leden övergick till att bli mer kuperad och lite mer "tivedig". Hela tiden bjöds vi på vackra vyer, den ena finare än den andra.
Detta är en gömma från 2004 som man passerar förbi och så att säga får på köpet.
Hultatorp är dokumenterat i kyrk-böckerna redan på 1600-talet. Här fanns på 1900-talet två gårdar. Den ena brukades av Alfred Karlsson och den andra av August Andersson.August Andersson var född 1880 och gick ur tiden 1956. August anlitades ofta när det behöves ett extra handtag för att bygga hus eller gräva brunnar i bygden. August var en klurig gubbe, så när veterinären kom för att ta tuberkelprov på hans kor, så frågade veterinären efter namnet på kon. "Gissa" sa August, och veterinär svarade irriterat att han vare sig ville eller kunde gissa vad kon hette. - "Gissa" heter kon sa August.
Så här såg huset ut i början på 90-talet, nu finns bara två väggar kvar.Den fina vandringen fortsätter med fler vackra vyer.
De som gått leden tror jag ler igenkännande........
Vid nr 10 viker leden bort från Långsjön och går förbi Hultatärn, en sjö som var känd för sina många småabborrar. Efter ett misslyckat försök att plantera in ädelfisk i sjön sägs den numera vara "fisklös".
Solen är nu på väg ner och de sista strålarna hamnar på denna brygga.
Några minuter senare, när vi kommer fram till bryggan, har den försvunnit nedanför trätopparna igen och efterlämnar ett smått magiskt ljus över Hultatärn.
Vackert!
En fantastisk, gyllenfärgad decembervandring närmar sig sitt slut, och när vi kommer åter till Röa Broa är vi mer än nöjda.
En riktigt fin vandring har vi fått här, tack vare COs arbete med att placera ut inte mindre än 45 gömmor längs leden. Många steg blev det, så nu kan vi äta julgodis med gott samvete!
Glögg är gott!
En väldigt halkig stig ledde oss förbi fina utsiktplatser på billingens kant till en glänta i skogen. Vi är på väg till glöggprovning!!!!
Visst är det fantastiskt det där med event!!
Några koordinater publiceras en bit in i skogen och folk strömmar till med glögg i termosar för att ha glöggprovning.
Några koordinater publiceras en bit in i skogen och folk strömmar till med glögg i termosar för att ha glöggprovning.
En eld sprakar välkomnande där i gläntan. Pepparkakor och diverse tillbehör finns redan på plats.
Vilken underbar ide att prova glögg på ett event!!!! Såklart man vill komma på ett sådant för glögg i olika smaker är kul att testa och nu fanns verkligen chansen att testa allt från polkagrisglögg till hemgjord glögg.
Så mysigt!
Riktigt mycket folk strömmade till, trots att det är mitt i julstök. Tror att fler än jag hade svårt att motstå denna strålande eventide.
Jamandcat hälsade oss alla välkomna och sen var det fritt fram att testa. Någon var mer sofistikerad i sin provning och sa att det "inte smakade löddrig häst" medans jag själv nöjde mig med att konstatera att de flesta sorter var rätt goda egentligen.
Ett riktigt bra ordnat event där det även blev tillfälle till lite samspråk över glöggmuggarna.
En idé som är väl värd att upprepa ett annat år för bra blev det verkligen.
I arnebrland
Solsken med klarblå himmel. Rimfrost på träden. Ja, så har det varit nu i tre dagar av fyra.
Den fjärde, då det egentligen var den dag jag mest velat ha just sol var himlen jämngrå, dimman hängde över trätopparna och den lilla snö som fanns var plaskvåt.
Perfekt väder för en cachingtur var det alltså inte.
Men när det passar att vi alla kan så blir det caching ändå, oavsett väder.
Denna gång valde vi en tur till en trakt vi planerat länge att åka till, nämligen öster om örlen som ju på något sätt blivit arnebrland för oss.
Fina inte helt lätthittade gömmor i fin natur. Om det tycker jag.
Vi gick en runda som var uppkallad efter det uttryck som COs far använde på det ställe, där 7 ägargränser strålar samman till en spets, som är utmärkt med några stenar och en flagga. Pinnarump. Märkligt namn förviso, men en riktigt trevlig runda.
Vissa gömmor var svåra att hitta
medans andra var desto lättare
Detta var något helt annat än de två, tre kottar som ibland ligger lite halvhjärtat framför en plastburk. Rätt kul tycker jag.
Mestadels var det rätt blött i skogen, men denna glänta var nästan lite sagolik med snö på träd och mark.
Liten vilopaus, säga vad man vill men när man geocachar kan man få göra mycket man inte brukar göra normalt. Riktigt kul!!!
Efter en mycket trevlig promenad var det så dags för fika.
Fikastället vid sjön passade utmärkt för detta.
En riktigt lurig gömma gladde oss efter en något kylig fikapaus. Örlen är vacker även när det är grått, men vindarna var inte varma denna decemberdag.
En mysig tur tillsammans fick vi tack vare COs kreativitet. Vi har ytterligare en runda i trakten att besöka framöver. Vilken tur att det fortfarande finns saker att se fram emot!
En alldeles väldigt lyckad resa till ortopeden
Det började med ett läkarbesök.
Ett besök som skulle ske i Göteborg. Det är ju en bra bit att åka, speciellt om man ska köra själv. Men det finns ju sätt att göra läkarbesök riktigt minnesvärda och det tror jag vi lyckades med riktigt bra.
Ibland är det så befriande att inte behöva vara som alla andra förväntar sig att man ska vara. Hur många väljer t.ex att dra på sig regnställ och ge sig ut i stiglös skog nån timme innan man ska på läkarbesök och sen plocka bort barr ur hår och kläder när man väl är hos farbror doktorn?
Tja, jag skulle väl tro att de flesta inte gör så. För att spä på det hela lite till så hamnade vi en aning i tidsnöd (det blir lätt så när man cachar av nån anledning), så vi fick plocka med oss vårt medhavda fika in i väntrummet på Carlanderska och avnjöt ägg och mackor sittande mittemot operationskoordinatorn. Ingen fikabild blev det denna gång. Tyckte det kändes lite för retligt att ladda upp kameran där, vi var nog konstiga nog som det var skulle jag tro, två plaskblöta tjejer som mumsar mackor i ett väntrum på ett privatsjukhus, dessutom med barr i håret. Jo, det hade börjat regna när vi gick från parkeringen, och det var inget stilla regn utan mer av kvaliten ösregn.
Men vilken trevlig dag det blev!
Innan läkarbesöket hann vi med några mycket bra cacher i en serie på 17 cacher där Trinislas utmaningar - #6 Betong var en av dem.
Vi besökte 4 av dem, men bara två lyckades vi logga. Desto större anledning att komma tillbaka. Kvalitetscaching när den är som bäst.
Efter besöket på Carlanderska vräkte regnet ner, om möjligt ändå mer än innan, så det var med en rejäl portion envishet vi trotsade naturkrafterna för att kunna logga den arkiverade, men fullt loggbara X - the webcam.
Regn på tvären och blåst som vände paraplyet samt vattenpölar modell smärre oceaner, gjorde detta till en minst sagt minnesvärd promenad.
Men tänk vilken lycka när vi upptäckte de små myrorna på bilden som faktiskt är vi!
Det tog sin lilla tid innan vi torkat, skulle tro att det var ungefär nånstans i Vartoftatrakten, då vi beslöt oss på att avsluta vår minnesvärda dag tillsammans med en mörkercache Åsaka 1 Mörkercache.
Finns det något mysigare än att gå omkring i mörk skog tillsammans med en god vän och leta reflexer?
Jag gillar det och även vägen till cachen var minnesvärd. Så sanslöst hal en grusväg kan vara egentligen!!!!!
Höll på att halka ner i diket gåendes, så då kan man prata halka.
Glömde att vi gjorde ett stopp till längs vägen. Ett TBhotell som var så fint. Detta länkar jag inte eftersom jag visar en bild.
6 cacher loggade och en väldigt lyckad doktorsresa. 4 favvopoäng fattigare och plaskvåta fötter..Att man kan känna sig så nöjd trots att det plaskar mellan tårna....... Är det så här trevligt att besöka läkare kan man göra det ofta.
Historisk tripp till Mullsjö
Sol och blå himmel .
Hemma i kungslena är det så här års svårt att njuta av de underbara strålarna utan att ta en rejäl promenad. Varvsberget är nämligen i vägen när den gula lampan inte orkar så högt på himlen.
Alltså känns det extra kul att komma ut på en geotur en solig dag i december. Vi valde det exotiska resmålet mullsjö. Titticc hade nämligen fått det utlovat av oraklet Facebook att vi skulle åka på en resa till ett exotiskt ställe. Mullsjö levererar på många sätt men det där exotiska är nog rätt svårt att få till just där.
Vi inriktade oss på det historiska i stället för sådana platser finns det gott om i de trakterna. Om det tycker jag när en plastburk är placerad på platsen med en cachebeskrivning som berättar mer.
Krumme Källa, Maje Sten och Piskapung blev vårt första stopp. 3 cacher på platser som kommunen en gång märkt upp som sevärda platser. Intresset från kommunens sida svalnade nog rätt fort för skyltarna var i bedrövligt skick, men det gjorde ju inte oss något alls. Allt vi behövde veta fanns ju i gpsen.
Vi körde vidare och besökte delar av två serier Risbrodammen - Skirebo och Sjövik: Skoltiden
Samma tema där med enkla burkar som berättar om historien på platsen. Kul!
Så var det då dags för fika. Vi spanade in flera cacher som verkade vara belägna på fina platser men det fanns alltid något som hindrade besök, som exempelvis trädklättring.
Till sist stannade vi bara. Ser ut som att vi är på en åker och åker. Men här sken solen så skönt!!!!
Mätta och belåtna efter en ljuvlig stund i solen körde vi till dagens finaste plats KleinFalls #2.
Den nedåtgående solens strålar färgade himlen orange och spegelbilden i dammen var så fin.
Röret som sprack var dagens sista gömma i någorlunda dagsljus. Även här berättar cachen en historia om när dammen nedan så sent som 27/6 2013 tömdes av att det nyrenoverade röret vid fördämningen sprack.
Så här års faller mörkret snabbt, alldeles för snabbt egentligen, men vi fick ändå en fin dag i solen, de timmar som den visade sig.
Milstolpe bland djur på hög
Så kom den då äntligen, möjligheter att kunna ses alla fyra. Vad passar väl då bättre än att fira en milstolpe?
Malin passerade ju 3000 loggade burkar för ett tag sen och sånt kan ju inte bara passera utan att firas! Alltså var bilen lastad med smörgåstårta , glögg och lussekatter när vi styrde färden mot Högalidens fritidsområde utanför Hjo.
Där finns nämligen en promenadrunda med 7 lätthittade gömmor längs spåren på temat djur. Om det tycker jag.
Är det djurtema så ska vi ju såklart ta med de djur som vill följa med. Både Ludde och Tallulah var med och tyckte det var jättekul när vi letade på låg höjd.
Att ha fyra korta ben kanske inte var helt optimalt utanför spåren för det innebär ju att ansiktet är i perfekt pinnochbarrsamlarhöjd.
Fast även om benen är längre får man plocka pinnar och barr ur håret när man går i närkamp med granar😃😄😅😆😁😀
Nöjda tjejer har här loggat totalt 9 gömmor längs en ca 2.5 km lång promenad. Jag hade gärna gått längre men vi hoppas få återkomma möjligt ges.
Vid starten fanns flera fina fikabord där vi njöt av allt gott som fanns med denna dag.
Det märks att det är november. Solen gjorde nåt försök att komma igenom molnen men så här års är det mörkt ändå.
Stort grattis till jamandcat för de 3000 hittade burkarna samt grattis till oss alla som får vara med och fira.
