Några blöta och var hittar man en fikaplats i Igelstorp?
Det har ju varit väldigt torrt den senaste tiden och tanken på att angripa de sista "krypa i rör under vägargömmorna" har dykt upp mer än en gång.
Med hot om annalkande regn bestämde vi oss för att nu får det allt bli av och vi bestämde än en gång möte i Igelstorp. Denna gång med vadarbyxor i bagaget.
En blöt gömma blev första stopp.
Tittut! Fast vi var vid fel bro här, kunde vi snabbt konstatera.
Höstfärgerna börjar komma i träden nu. Visst är det vackert!
Vem är det som klampar på min bro?????
Oväntat mycket vatten trots att det varit så torrt den senaste tiden.
En blöt gömma till hann vi med. Jag uppskattar när man inte behöver gå som en ostbåge i rören. Här var det inte mycket vatten alls och mest utmanande var att ta sig ner och upp ur diket.
Fika är ju alldeles nödvändigt men var hittar man en fin fikaplats i Igelstorp? Det finns säkert, men ingen av oss visste nån.
Vi chansade på att Pilgrim ? kanske skulle vara fikavänligt.
En sandväg ledde rakt ut på en åker och slutade dessutom mitt i nämnda åker.
Men det var faktiskt inte alls dumt att fika där.
Bara sällskapet är rätt så blir fikaplatsen trevlig på köpet.
Fem gömmor på 2 timmar, varav 2 blöta, och en lång fikastund. Man hinner rätt mycket egentligen även om tiden är knapp.
Någonstans i Töreboda
Det finns vissa mystar som jag tycker är lite extra kul och det är de där man ska leta upp en plats med hjälp av en bild på något som finns på platsen.
Oftast är det ett konstverk, en minnessten eller nån fornlämning.
Väl där gäller det sen att mäta höjd och bredd, eller leta årtal, bokstäver eller annat.
Töreboda har fyra sådana mystar. Fast vi började i en by norr om Töreboda där en skulptur av Charlotte Kalla visade sig stå. Vad har nu hon med den byn att göra? Ingenting alls visade det sig.
Det var visst ingen mer än några, sannolikt skidintresserade i byn som var intresserade av att köpa den så då gick det som det gick.
Byn är inte stor men har nu en sevärdhet att visa upp.
Här skulle vi räkna antal av olika bokstäver. Kul!
Ett motionsspår hade även byn och en fin och rofylld badplats. Fast vägen som min gps ville att vi skulle ta för att komma dit var väl inte den allra smartaste?
Vi fortsatte in till Töreboda och började med att leta sten. Lätt att hitta om man vet vart man ska leta.
Men källan som berättade om vart stenen fanns talade även om höjden och det visade sig inte alls stämma med den siffran CO ville vi skulle använda.
Det plus ett slarvfel i uträkningen gjorde att vi fick besöka desto fler ställen. Dessutom prata med en trevlig dam som trodde vi jagade pokemons.......
Små virtuella fejkfigurer när man kan leta riktiga plastburkar........
Det var ännu en av dessa fantastiskt fina septemberdagar och vi hade bestämt oss för att äta lunch på restaurang.
Supermysigt och fint läge vid kanalen. Smakade bra gjorde det också!
Tänk att kunna sitta ute och äta lunch 26 september i t-shirt och inte frysa!
Då var vi taggade igen och började leta efter denna filur.
Vi visste tack vare Titticc ungefär vart vi skulle leta men hittade den inte ändå. Alltså övergick vi till "operation utfrågning av Törebodabor".
Vi hade tur och fick snabbt napp med den metoden. Träffade en man som visste precis vart den var, bara 3-4 hus bort och sen gick resten utan problem.
Ett kul sätt att se mer av en stad och jag hoppas fler vill lägga ut sådana gömmor även i andra städer häromkring. Dessutom gillar jag att det nästan blir lite detektivkänsla att leta rätt på ställena samt ibland även få fråga de som bor på orten. Kul iakttagelse är att oftast vet folk inte vart konst och annat är placerat, medans vi som cachare faktiskt kanske vet mer om det trots att man bara varit på besök på orten ett fåtal gånger.
Töreboda är fint vid Göta Kanal och vi avslutade vår dag där med en liten promenad på kanalbanken
Tänk att små plastburkar kan roa så mycket!
En önskan blir uppfylld!
För flera år sedan blev jag tipsad om en plats jag sen dess har velat besöka, nämligen Utnäset i Tiveden.
Naturreservatet Utnäset utgör en bit av det kust- och skärgårdslandskap som finns vid Vättern. Reservatet ligger vid länsgränsen mot Västergötland, 25 kilometer söder om Askersund.
Utnäset bjuder på verklig närkontakt med Vättern. Här kan du hitta en egen badklippa och få storslagen utsikt över Sveriges näst största sjö, ända bort mot Omberg. Utnäsets stränder består av av klippor och isslipade hällar som skjuter ut i ett stort antal småuddar.
Sist jag var i Tiveden, på min femtioårsdag, uttryckte jag en försiktig önskan om att det även skulle komma några fler cacher på Utnäset.
Så är nu fallet och vi styrde vår färd mot en sagolik plats
Vandringsleden skulle som synes vara 4 kilometer, men det var en bit att ta sig fram till denna skylt. Allt som allt gick vi strax över fem kilometer, men så gjorde vi ju några avstickare längs vägen oxå......
Fram till där stigen delade sig fick vi gå på spång. Kul med spångar som inte är spikraka!
Skogen tar vid och vi är nära Utnäset 1 Rumpnissarnas sommarvistelse
Snart är vi ute vid Vätterns för dagen nästan gröna vatten.
Vandringsleden gick sjönära i stort sett hela tiden.
På väg ut till ön Utnäset som man ibland får våta fötter och ben av att gå till.
Det var ingen risk denna dag. Det syns på stränderna att det är lite vatten i Vättern.
Ju längre ut på näset vi kom, desto kargare blev stränderna och öarna.
Mossiga hällar sjönära. Vackert!
Längst ut fanns en fikaplats med denna fina utsikt! Vi gjorde en grov miss som inte tog med oss något alls. Lite skämmigt eftersom vi ju visste att fikaplats fanns, men vi missbedömde helt tiden. Vi räknade med att vi skulle vara åter vid bilen redan 11 och då var det ju för tidigt att släpa runt på fikat.....Tre timmar ungefär tog det för oss att ta oss runt, men så fick vi leta rätt länge på två av gömmorna med.
Den ena platsen vackrare än den andra avlöste varanda.
Hade kontakt med CO i ett annat ärende senare och de hade haft problem med att placera cacher här. Tydligen var ett av problemen att de inte fick placera gömmorna för nära stigen eftersom det är ett naturreservat, därav att man var tvungen att traska nästan 100 meter ut i terrängen på några av gömmorna. Den regeln har jag aldrig haft problem med, saker förändras, men undrar om inte naturen mår bäst av att folk inte går så värst långt från själva stigen ändå.
Sen var tanken att det skulle vara fler gömmor här, även där fick de problem. Synd, men jag är så tacksam över de som trots allt finns på platsen. När geocaching är så här så måste man definitivt gå en avvänjningskurs om man ska sluta!
Älskar färgerna i detta foto. Höstens vackra blåbärsris mot den magiskt gröna Vättern.
Leden var i bra skick, men det är ju en hel del backar, rötter och klippor. Inget att gå med barnvagn precis, men oj så jag rekommenderar alla att gå här. Naturen är så fantastisk!
Vi var tillbaks vid bilen strax efter 12 och då var åtminstone jag rätt hungrig. Hur skulle vi lyckas hitta en fin fikaplats efter alla vackra vyer vi mött på vandringen?
Vi hade tur.
Efter att ha passerat hästarna i hagen.....
som visade sig ha ull och säga bääää hittade vi en lika fin plats igen.
Vätterns minsta ö? Eller är det pålar? Såg iallafall spännande ut med den lilla grästuvan på toppen.
Vi fortsatte vår dag med en tur på Bergsjövägen #1 , en vägs som sades vara fin i cachebeskrivningen.
Det var en del fina vyer som väntade oss bl.a denna
men det var också väldigt många sådana här vyer.
Granar är bra att gömma i men de sticks och jag blir prickig av dem.
Fast å andra sidan så är det ju högst frivilligt att sticka in huvudet i alla dessa granar :-). Fast även om vägen är vacker så är jag mer förtjust i att cacha till fots och inte behöva leta parkeringsplatser stup i kvarten.
Dagen närmar sig sitt slut och vi avslutar med att äta upp våra matsäcksrester vid Utsikten Klinten
Nu börjar det snart mörkna och vi summerar dagen i sällskap av en hackspett.
En fantastiskt bra dag som kommer stanna länge, länge i minnet!
Favoritplats med annorlunda avslut
Det finns vissa platser som jag gillar mer än andra. Hökensås, Tiveden, Kålland och så Kinnekulle är de platserna i närheten jag mer än gärna återvänder till, igen och igen.
Denna för säsongen ovanligt varma dag gav vi oss av till en av dem, nämligen Kinnekulle.
Målet var att serva några gömmor, men även att gå de två nya rundorna som kommit där nu i våras.
Samt såklart en lunch på Kinnekullegården, ett av de bästa lunchställena i trakten.
Vi startade med ett stopp vid en ny cache Nils Tolsgården.
Ett riktigt mysigt ställe som hade bed and breakfast mm mm. Kul skyltar fanns det gott om i denna mysiga miljö.
Sjöråsleden #1 blev vårt första rejäla stopp.
Jättefin, lättvandrad stig bredvid en å och de första fem cacherna bjöd på fina vyer.
Sen fortsatte leden på lite tråkigare grusväg, men det var en bra runda och en riktigt fin finalplats som grädde på moset.
Precis i slutet råkade dock Ludde trampa på en geting och även om man har fyra ben att gå på normalt, så är tre ben för lite. Stackars Ludde fick vila i bak på bilen efter det. Getingstick gör ont, både på människa och hund.
Efter en riktigt god lunch fortsatte vi med nästa runda. X-tra svängen 1
Fin stig/skogsväg att gå men lite mer kuperat.
Flera riktigt snygga gömmor längs denna led. En av dem hade hinten "grön" och ja, det var ju inte direkt en ledtråd som hjälpte oss eftersom i stort sett allt var grönt just där. Efter att ha letat och letat ringde vi livlina och fick lite hjälp. Då plötsligt såg vi ju den. På en plats vi redan letat men inte sett. Då har man verkligen lyckats få till en klurig gömma!
Vi passerade förbi detta fina torp som dessutom visade sig ha en historia. Kul!
Även denna runda rekommenderas varmt!
Varmt var det ju som sagt även denna dag. 26 grader såg jag nånstans och det kändes när vi kom till Äppelodlingen. Innan dess hade vi varit mycket i skog och värmen hade inte besvärat oss.
Häftigt att skåda dessa rader med äpplen och jag gillade att det var olika äppelsorter som nu började mogna på träden.
Efter denna fina dag var det dags för hemfärd men först lite fika. Mindes en så fin plats jag besökte för några år sedan där jag tänkte att fika skulle bli bra. Hällefly där Titti dessutom hade två cacherna ologgade.
Ibland blir återbesök en besvikelse. Första tanken när vi kom fram var "har nån dragit ur proppen????"
Vassen stod på torra land och sjön gav bara ett rätt sunkigt intryck.
Sen var det älgflugorna. Det måste ha varit nån form av riksmöte just där. Plockade bort hundratals ur håret på den korta stunden vi var där.
Fikade vi där? Nej, såklart vi inte gjorde.
Vi hittade en fikaplats precis intill vägen som vi stannade vid. Utan älgflugor. Kuriosa var att vi just denna varma dag burit med fikat i ryggsäck både på förmiddagen och nu på em och så fikar vi 3 meter från bilen.....
Ja. Så kan det gå. Det blir inte alltid som man tror och planerar men det brukar alltid bli bra ändå, så även denna dag.
Avslutar med en bild på den finaste undergången jag träffat på. Ska man gå under ska man göra det fint tycker jag. Kul att Draktunneln visade mig platsen!
Stamtisch med tjejligan
Det var dags för lunchevent i Mariestad och jag har inte kunnat åka på något sen i januari. Så glad att det kunde bli av denna gång, samt ännu gladare att hela tjejligan kunde åka tillsammans.
Vi startade upp att gå en runda vid Älgaberget. En riktigt bra runda som gav oss inte mindre än 7 jobbade gömmor längs en fin skogsväg. Mycket bra start på vår dag!
På mer än ett ställe behövde vi slå våra "kloka" huvuden ihop!
Undrar hur många granar man stuckit in huvudet i sen man började geocacha.....
Vi filosoferade lite över namnet Älgaberget, för det var dels ett väldigt platt område och älgar såg vi inga heller. Faktum var att vi inte ens besvärades av älglöss!!!
Det var en ovanligt varm dag, ca 26 grader och visst såg BADPLATSEN inbjudande ut.
Men den var nästan helt folktom, vilket ju kanske inte är så konstigt egentligen, det är ju trots allt mitten av september.
Dags att åka mot eventplatsen, men vi blev rätt tidiga. Skulle vi våga oss på ett försök på Kuben innan vi åt??? Risken var ju att nån av oss skulle råka trampa i plurret, då vi inte har bra balans nån av oss nu för tiden. Med facit i hand var det bra att vi gjorde det innan, för vi var alldeles för mätta efteråt för sådana övningar.
Kuben var mycket riktigt en kub, som i normala fall var betydligt svårare att ta sig till. Just nu är det ju extremt lite vatten i våra sjöar och Vänern är inget undantag.
Det gick att ta sig ut torrskodd, även om stenarna var instabila och snorhala. Sen gällde det att komma åt burken med och där gjorde Malin en jätteinsats. Rätt långt ner i kuben satt den rackaren......
Här hade vi återigen nytta av att hjälpas åt. Tillsammans kan man mycket mer än man tror även om balanssinnet strejkar lite.
"PRO på utflykt" känns det som när man ser de två bilderna strax ovanför, men vi lyckades och det var en upprymd tjejliga som checkade in oss på eventet.
Stammtisch XXIII var som vanligt en trevlig tillställning och maten var bara så god! Ugnsgratinerad lax, med spenat och parmesan. Mmmmmmmmmm. Den kommer jag minnas länge! Tur vi inte skulle ut och besöka kuben efter den maten!
Ett önskemål från min sida inför denna dag var att få logga Challenge #077 5/5. Jag är ju ingen vän av femfemmor, främst pga att jag är höjdrädd så denna challenge trodde jag var omöjlig, tills jag råkade upptäcka att det inte var alls så som jag trott. Det gällde att logga fem olika cachetyper av fem utläggare och det var ju inte en omöjlighet längre. Fast jätteenkelt var det inte, för man fick inte räkna med event och då blev ju antalet utläggare med de förutsättningarna betydligt färre. Challengen har svårighetsgraden 88 av 100 på projekt gc. Kul att kunna lägga den till de loggade och avklarade!
Det blev verkligen en fantastiskt, kul tur, denna varma, fina septemberdag.
Jo. Jag gillar ju historia
Häromdagen var jag på återbesök vid Gåsaslätt. Denna gång bara för att ta en promenad och se om det fanns kantareller. Hade i loggarna fått lite antydningar om att så kunde vara fallet.
Så var det även, trots att det är tämligen torrt i markerna.
Det här är en plats jag tror få ens vet om att den existerar och så var fallet även för mig tills för något år sedan då vi blev visade filmen "utriddarvägen" på en aktivitet som byföreningen ordnade. Nyfiken som jag är på lokalhistoria så började jag undersöka mer om platserna som nämndes i filmen och sen blev det som det blev. 5 nya gömmor som släpptes på vårt event i augusti.
Hur många gånger är det inte just så med geocaching, att man hamnar på ställen man definitivt inte hittat annars och här finns ju dessutom en historia, som om den är sann, är minst sagt ruggig.
Jag blev förvånad första gången jag hittade hit av att mötas av denna fina skylt!
Döskallekullen och Kroppsjön är två av platserna som sedan en tid tillbaka berättar historien genom några små plastburkar.
Gåsaslätt är precis som namnet antyder en stor slättmark, omgiven av mer eller mindre stora åsar och kullar.
Sägnen om slaget vid Gåsaslätten.
För länge, länge sen stod i dalgången på Gåsaslätt, ett mycket blodigt slag mellan svenskar och danskar.
Sammandrabbningen som tilldrog sig på 1200-talet leddes på den danska sidan av härföraren Kung Gåse.
I detta grymma slag där många hundra soldater drabbar samman, lider danskarna ett stort nederlag.
Många riddare, soldater och hästar stupar, så även kung Gåse, från vilken platsen fått sitt namn.
Soldater slås ihjäl eller dränks i sjön och drabbningen urartar till att bli ett helvete på jorden.
När stridigheterna lugnar ner sig och ebbar ut, ligger stupade soldater och hästar från båda sidor spridda över slätten, de samlas ihop och vräks i den lilla sjön på slagfältet, sjön som allt sedan dess har kallats för Kroppsjön.
Under slaget tillfångatas många danskar, som sedan ställs inför rätta på den så kallade tingskullen, eller dödskallekullen, som vissa kallar den.
Väl synligt för alla hugger man huvudet av dem som dömts, spetsar deras huvuden på pålar och deras stympade kroppar släpas nedför kullen och slängs i kroppsjön.
Kung Gåse själv begravs i en av de så kallade kungshögarna eller björnakullarna som de också kallas. I en av högarna ska också en skatt vara nedgrävd.
Innan striden skall Svenskarna ha smugit sig fram och blött ner danskarnas krut, som de förvarade i en kvarn vid hornbäcken. Kvarnen fick därefter sitt namn Kruttle, som betyder just blött krut och så heter den än idag.
I kanten av vägen på Gåsaslätten finns spår efter ett vattenhål där de stridande hästarna fick dricka.
Fortfarande ända in på 1600-talet bad prästen i Daretorps kyrka, ”må icke dansken komma eller hornbäcken svämma över”.
Man har under århundraden efter slaget funnit både svärd, sporrar och kanonkulor. År 1947, då Klevavägen över Gåsaslätten byggdes om, påträffades kvarlevorna efter en man med mantel och spår av rustning i kanten av kungshögarna.
Det är kul med gamla sägner som muntligt förts vidare från generation till generation. Hur mycket som är sant är ju svårt att veta men det har helt klart varit en betydelsefull plats här för många århundraden sedan. Det vittnar om inte annat även Djupedal mindre än en kilometer bort om.
I denna djupa dalgång har människor bott och verkat sedan bronsåldern, ända fram till slutet av 1800-talet.
Här i dalen, med sina branta raviner som är över 60 meter höga, möts fem stora medeltida vägar. Dessa sammanlänkade västar och östra Götaland och var förbindelsen från Skara och Gudhem till Visingsö, Alvastra och övriga Östergötland.
Här har med all sannolikhet många kunglig och biskopsföljen passerat och övernattat.
Det är mycket troligt att det rastställe som biskop, Bengt den gode (död 1191), bekostade i hökensåsskogarna byggdes här. Han lät även uppföra Dimbo kyrka år 1188, som även den ligger utmed denna medeltidsväg.
Djupedalen som blomstrade under medeltiden låg ”centralt” och hade många förutsättningar att utvecklas till en bestående by, men dog ut och försvann under 1600-talet. För att under 1800-talet endast vara ett soldatboställe.
Idag finns det enbart en liten skylt på platsen, men skogen är vacker och väl värd ett besök. Sen fanns det ju dessutom kantareller och det gör ju inte saken sämre.
Uppdrag Jönköping
Jag har slitit ut mina älsklingsskor. Sulan börjar lossna från resten av skon och då hjälper ingen goretex i världen, jag blir blöt om fötterna direkt. Eftersom de är köpta i Jönköping och jag ville ha ett par likadana så blev det aktuellt med en tripp däråt. Att Lena dessutom behövde ett speciellt regnställ som fanns just på XXL dit jag ville gjorde att vi båda var motiverade till vår utflykt.
Men det fanns ytterligare några skäl till att jag ville till Jönköping.
1. Fick en TB i min hand vars uppdrag var ett besök vid en specifik cache vid sjön Stråken. Det är inte så lång omväg att åka förbi där och vi kunde starta dagen med att slutföra det uppdraget.
En fin plats denna underbart vackra morgon. Klarblå himmel och inte en vindpust gjorde att sjön låg som en spegel.
2. Challenge 360 grader.
Två grader kvar och de låg i Strömsbergs naturreservat. Kunde Lena tänka sig att logga dessa tro?
Javisst. Inga problem så vi fortsatte vår dag med att traska backe upp och backe ner i skogen där. Otroligt kuperade omgivningar som Jönköping har egentligen. Lummigt och grönt var det med!
Som tur är så hade vi fika i ryggsäcken för det tog sin lilla tid och energipåfyllning behövdes. Vi delade fikaplats med ett gäng kossor, men de höll sig snällt på avstånd.
Tjuren höll till inne i skogen.....
Så var det då dags för logg av den eftertraktade challengen.
Känns nästan lite konstigt för den har varit ett mål så länge nu och vad ska jag hitta på för mål efter den? En om dan, kommuner och D/T känns inte inspirerande, ska det vara en challenge så vill jag att den fysiska burken inte ska ligga alltför långt bort.
Men att bara cacha för att jag mår bra av det räcker ju gott det med.
Under dagen fick vi faktiskt ett uppdrag till.
Lenas man ville att vi skulle placera ut en ny gömma på en plats han åkt förbi många gånger den senaste tiden.
Inte mig emot.
En helt ljuvlig plats som just nu var lätt åtkomlig tack vare att vattenståndet var så lågt. Mötte en tjej som brukar låta hundarna bada där och hon sa att det ibland når till knäna när man ska över till ön. Nu gick det att balansera på stenarna utan att bli det minsta blöt.
Fint slut på en fin dag. Hornsjön blev resultatet!
Var är stigen???? Över stock och sten vid Vristulven.
Dagens utflykt gick så äntligen till trakterna intill Vristulven. Tror att även denna tur har varit på vår "att göra lista" uppemot några år vid det här laget. Alltid har det varit något som kommit i vägen, men mestadels har det oftast varit för blött, antingen ovanifrån eller underifrån som gjort att vi inte kommit iväg.
Men idag, nu efter senaste tidens torka passade vi på och det blev en tripp på temat "Var är stigen?????"
Till första gömman Kinneskogen Sten # 02 Perssten visste vi att det ingen stig fanns till och det var lite trassligt att ta sig fram, men vi var fortfarande hoppfulla att hitta stigen som skulle finnas därefter. Men vi var faktiskt glada över att inte vara älg eller rådjur och vara tvungen att ha fyra ben att hålla reda på, det räckte gott med två här.
Detta skulle vara en gränssten, något som jag tycker den dolde väl. Kanske fanns det någon inskription under mossan?
Fint var det iallafall här nere vid sjön.
Vi fortsatte över stock och sten (för inte hittade vi nån stig här inte) vidare till Vristulven # Uddaskogen som skulle ligga bredvid tidigare nämnda stig.
Jodå, strax intill fanns faktiskt en stig, som visade sig bara leda rätt ner till en båtplats vid sjön........Men efter en liten bit till öppnade sig skogen en aning och det blev hemskt mycket lättare att gå och vi bestämde oss för att fortsätta mot Vristulven # Timmerkälke.
Kälken som står på marken är den främre kälken när man kopplade ihop dem, syns på att den har en svängel på den tvärgående balken som gjorde att ekipaget kunde svängas när det var lastat. Den kälke som står fastväxt i trädet är den bakre, de kopplades ihop med kedjor som kunde anpassas till timrets längd. Vid tomtransport av kälkarna lastades den bakre på den främre och kusken satt på en säck med hö som även var hästens matsäck.
Vristulven # Vargen & Geten var en cache som väckte lite spekulationer ang cachenamnet. Det visade sig vara en boplats där det berättas att någon kallad "Vargen" (som var luffare) och hans son "Geten" skall ha bott.
Nu upptäckte vi att det fanns små rosa band lite varstans och dessutom en antydan till stig!
Vi följde den och kom till Vristulven # Vargollsvik.
En väldigt vacker plats där vi stannade en stund och bara njöt.
Vi följde de rosa banden tillbaka så långt det gick längs den lilla stigen. Jodå, det är stigen som är med på bilden nedanför.
Återvägen var märkligt nog lättare men vi var ändå glada att komma tillbaks till bilen där fikat väntade. Nu gick vi ca 500 meter åt andra hållet med våra ryggsäckar till Vristulven # Kräftebosand där vi fann ännu en fin plats och en bänk helt perfekt både för fikakort och fika.
Kaffe och macka med denna utsikt! Underbart!
Vi hade lite tid till innan vi skulle hem så vi passade på att kolla in Klyftamon # Skulpturen
Kul med lekfulla skogsarbetare! För vem kan annars fixa till en skulptur av denna sort?
Till denna var det nästan rena rama motorvägen om man jämför med vad vi traskat på tidigare denna dag.
Ett gäng plastburkar i skogen gav oss ännu en fin förmiddag. Några älgflugor fick vi med oss hem på köpet :-)
