Nostalgitripp till Ljungby
På tidigt 90-tal bodde maken några år i Ljungby och jag har massor av fina minnen från de trakterna. Varför inte lämna de hemkära sönerna själva en helg för en liten nostalgitripp till de småländska skogarna?
Sagt och gjort och vi styrde bilen söderut på lördagsförmiddagen. Efter ett stärkande brunchstopp på Landhs konditori i Mullsjö var vi redo för några väl utvalda cacher längs vägen.
De utvalda var:
samt Bult och Mutter.
Allihopa bra cacher och helt klart värda ett stopp.
Sen fortsatte vi till ett av målen för dagen, nämligen Bolmsö, där vi tillbringade många dagar då på 90-talet.
Men Stenig udde på ö. 12/12 tog oss till en fantastisk plats jag aldrig varit förut. Jättabron, med en sägen som berättade om en kärlekskrank jätte som byggde revet med hjälp av sanden i sin vante.
Lite lika hindens rev, men betydligt kortare och betydligt mer stiglös.
Granarna som växte ute på udden bredde ut sig på bredden i stället för på höjden vilket gav en "spännande" promenad över stenarna.
Halvägs ut har det nog varit fint en gång i tiden, nu var förfallet långt gånget, men jag förstår mer än väl valet av plats för sommarstugan.
Efter ca 1 km var vi så här, vid änden av revet.
Vi valde att packa upp vår matsäck på denna plats med vågornas kluckande på båda sidor om oss.
Utan mysten som var av den trevligare sortens fieldpuzzle hade jag aldrig kommit på tanken att åka hit.
Tror vi båda två var mycket överens om att denna stiglösa vandring var helgens bästa upplevelse.
Piksborg vid Bolmens södra strand blev nästa nostalgistopp.
Här minns jag en fin plats, men märkligt nog var den större i verkligheten än i minnet. Brukar väl vara tvärt om?
Borgen uppfördes förmodligen under senare delen av 1300-talet och fungerade både som gränsfäste mellan Sverige och Danmark och centrum för den kungliga skatteindrivningen. År 1434 brändes borgen ner under Engelbrektupproret.
Järnvägen passerade förbi här förut och självklart tog vi en promenad över bron jag inte mindes alls från förr.
Efter en god natts sömn på ett hotell i Ljungby vände vi norrut igen och hemvägen präglades av sten.
Märkligt så mycket möda människor förr i tiden la ner på att ordna sten i fina formationer.
I Hörda nån mil från Ljungby finns dessa oerhört vackra stenhögar. Inte bara en utan närmare femtiotalet i olika storlekar på en mycket begränsad yta.
Kan inte säga annat än att jag är grymt imponerad. Tyvärr finns ingen cache som visar till detta fantastiska ställe.
Men efter detta steniga besök föll tanken på ett annat ställe på temat sten som jag länge velat besöka.
År 1837 fick Sven Månsson löfte av jordägarna att bruka jorden, om han kunde leva på den. I gengäld fick han göra två dagsverken per vecka. Hans hustru gjorde ett dagsverke per månad.
De välbevarade murarna visar var huset stod, samt hur åkrarna var placerade i anslutning till gården.
Rester av lindallén som var planterad längs vägen fram till huset, finns också kvar.
Dalsgård övergavs för ca 100 år sedan.
De välbevarade murarna visar var huset stod, samt hur åkrarna var placerade i anslutning till gården.
Rester av lindallén som var planterad längs vägen fram till huset, finns också kvar.
Dalsgård övergavs för ca 100 år sedan.
Ett fantastiskt ställe. Återigen en sån plats jag nog aldrig hittat till utan den lilla plastburken som visade mig vägen.
Kommentarer
Postat av: Anna-Lena
Kul att se bilder på ett absolut favoritställe!
Svar:
bojip
Trackback
