Gamla surdegar

 
 
 
 
 
Detta är definitivt inget gnällinlägg, utan istället en liten berättelse om en riktigt bra tur till gömmor som av olika anledningar förblivit ologgade, alltså gamla surdegar man sett men inte kommit till.
Starten var En blöt gömma 9.
Här har vi varit förr, men då var burken på rymmen.
 
 
Nu fanns här en ny fräsch burk och inte speciellt mycket vatten. Alltså en lätt start på dagen. Visst är det mysigt att umgås i rör under vägen?
Nästa stopp var X Always Marks The Spot Evidence 2. Så många gånger jag kollat på den mysten och fattat nada. En av de närmsta jag har ologgade så det var extra surt bara för det. Sen fick vi en liten vink om vart vi skulle börja och plötsligt så föll allt på plats.
Med andan i halsen närmade vi oss slutmålet. Förbudsskyltar får mig att sluta läsa så det blev en bit extra att köra för det, men läser man bara lite till på skyltarna så ser man att det finns sätt att inte bryta mot lagen. Spännande plats som jag inte kommit till annars.
Surdeg nummer tre var en blågubbe från 2011 intill ett elljusspår i Värsås. Så många gånger vi pratat om det spåret, men nu var det så dags. Även den ohittade för 6 år sedan fanns nu att finna.
Skönt!!!
Men dagens allra största surdeg var ändå City Swamp
 
 
En mossö nästan mitt i stan. Hit kan jag med säkerhet säga att jag aldrig gått annars.
Min logg för cachen kommer här:
" Här har vi varit förr. Närmare bestämt en vinter då isen låg. Den gången kom vi bara nån meter innan det knakade alldeles för mycket för titticcs smak och vad som fanns under hade ingen av oss lust att ta reda på då.

Denna dag var förutsättningarna helt annorlunda. Med vadarbyxor i packningen efter två blöta promenader i vägtunnlar dök den lite smått tokiga iden att kanske det vore läge att ta en titt här nu när det är så torrt?
Titticc är ingen vän av mossar och var så klart tveksam, däremot nappade jamandcat på iden och två mot en så var saken avgjord.
Kanske att de vi mötte kollade lite extra på oss när vi gick, iförda vadarbyxor, på cykelvägen från coop men vad gör väl det?
Säkert är iallafall att byggjobbaren som fick syn på oss när vi begav oss ut mot mossen ropade till sig sina kompisar för vi hade publik av minst fyra byggare från det närmsta taket. Uppfattade dock risken för att de ska muggla gömman som liten så vi bjöd även på den föreställningen.
Oväntat lätt att ta sig ut nu när det är så torrt och på mossen plaskade det inte ens om fötterna. Det enda som plaskade var nog bara svetten från insidan av vadarna, för det var varmt att leta burk i den klädseln.......
Väl på plats fick vi dessutom leta längre än nödvändigt, men när vi väl hittade den, väl dold i mossan istället för uppe i tallen, så blev vi desto lyckligare. Återplacerade den på en lite mer passande höjd.
Tusen tack för detta äventyr!!!
Väldigt fint faktiskt därute på mossen, hit hade jag aldrig kommit på tanken att gå annars."

 

 
De små prickarna i lite förstorning nedanför. Man kan ju undra varför de stod i just det härnet.......Kul att ge dem lite avbrott i byggandet. Tjejer på tur kan mer än man tror. Tillsammans är vi starka!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0