Böljeslag och lerskiffer
Tisdag och vår i luften. Denna dag blev det en tur till kullen, för lite service samt även ett besök vid två earthcacher tillsammans med Titti.
Första fotostopp blev Lugnås kyrka, där det visade sig finnas en arkiverad fullt loggbar cache.
Kan himlen bli blåare än så här?
Det var fortfarande rätt kallt i luften när vi fortsatte mot Kinnekulles vackraste bro.
Efter att ha ägnat nån timme åt att placera ut några nya cacher knorrade magen väldigt och vi körde mot Högkullen där vi som traditionen bjuder åt dagens lunch. Även denna dag blev vi inte besvikna på vad som serverades och det var med kanske inte den mest graciösa förflyttningsteknik, proppmätta som vi var, begav oss 70 meter från parkeringen ner i ett djupt hål.
Som tur var så behövde vi inte ända ner men lutningen var ändå av det brantare slaget och inte så lättgånget.
Vi skulle studera Lerskiffer på Kinnekulle
När studierna var avslutade av denna skiffersort jag inte visste fanns tog vi en sista titt på utsikten.
Vidare mot Böljeslagsmärken vid Trolmens Hamn.
En fin promenad ner till hamnen som gav oss tillfälle att njuta av blåa sippor.
En ljuvlig plats som gav oss ny kunskap.
Visste inte att böljeslagsmärken existerade innan denna tur heller. Earthcacher levererar som vanligt.
Sten finns gott om på Kinnekulle, denna mur är en av de mer spännande tycker jag.
Vi styr färden vidare mot Lasse i bergets grotta där vi passade på att fika i solen.
Solen och värmen de senaste dagarna har lockat fram många vårblommor. Årets första vitsippa hittade vi strax intill. Här tycker jag att mobilkameran överraskar stort. Hade aldrig lyckats få till ett sånt foto med min gamla mobil.
Även vårlöken blommade och det var nöjda tjejer som styrde vägen hemåt igen efter en vårdag på kullen, åtminstone jag med nya kunskaper om böljeslag och lerskiffer.
Gröt, det är en bra start på dagen
Vaknar till denna vackra himmel. En bra start på en bra dag. Men bättre skulle det bli.
Det var ju dags för event igen. Det tredje på en och en halv vecka. Kul!
Såklart skulle vi gå även på detta, speciellt som det bara är en mil hemifrån och beläget på en fin plats. Grötfrukost på Brunnhemsberget
Grötfrukost var det utlovat och inte bara hemkokt havregrynsgröt med äppelmos serverades utan även hembakt bröd med smör och ost. Mumsigt värre och det behövdes för om man ville så kunde man gå en pinfärsk georunda på 1,3 mil efter frukosten.
EO serverar gröt till alla hungriga.
Det kom folk från alla håll och kanter.
Vet att det var gäster från både Stockholm, Göteborg, Motala, Vårgårda samt självklart även lokala cachare vi träffat förut. Samtalsämnen saknades definitivt inte, när vi alla har samma härliga intresse.
När alla var mätta och nöjda delades det ut lappar med koordinater till inte mindre än 36 nya cacher längs gamla brunnhemsleden, en vandringsled som iordningställdes på 90-talet men som sen fallit i glömska.
En samlad tropp beger sig till Glömda Rundan 1 # Lövträdet
Grötgänget. Tror att det var det största FTFgäng jag loggat med nånsin.
En utsiktsplats med en glömd gästbok. Inte skriven i sen 2006. Såna platser tilltalar mig. En bojipplats sa Malin och det kan jag hålla med om. Glömda Rundan 3 # Gästboken
Idag, nä'stan 22 år sedan den las ut blev den signerad av desto fler.
Den halvt igenvuxna stigen fortsatte och vi med den.
Nästa överraskning på leden var detta fina vindskydd, mitt inne i skogen utan några direkta stigar till det. Fantastiskt att det är i så bra skick.
Efter att ha gått i lite stiglös terräng kom vi fram till en underbar skog.
Leden fortsatte med fina vyer
Helt plötsligt närmade vi oss ställen jag kände igen, (Dalen) fast så annorlunda det såg ut när skogen var borta.
Tur att det gamla bostället skonats från skogsmaskinerna.
Nya koordinater knappas in.
Efter nr 10 går det att gena till nr 29 och det gjorde vi. Förhållandevis bra stig fram till vi var ca 100 meter från cachen då det såg ut så här.
Några meter snårskog, sen var det bra igen.
14 av cacherna loggade och trots en bastant frukost smakade det supergott med fika när vi var åter vid albionstugan.
Ett riktigt trevligt event och en finfin runda.
Fantastiskt väder gjorde inte saken sämre heller.
Utmaningar och Seger
Tisdag igen och en numera nästan obligatorisk tur med tjejligan, denna gång var det Malin och jag som skulle på event.
Men det var ju inte förrän kl 12 och eftersom vi oftast brukar träffas redan vid tiotiden hade vi tid för lite utmaningar innan.
Karstorpssjön 2 var en nysläppt gömma som vi bestämde oss för att ge ett försök. När den kom och jag såg terräng 4,5 så suckade jag djupt och tänkte "nej, inte en trädklättringsgömma igen......" Tycker att det finns tillräckligt med sådana som det är redan.
Men nu var det en utmaning av mycket trevligare slag. Korsa en bäck och traska lite träsk är betydligt bättre för en höjdrädd 51-åring som jag.
Bäcken visade sig vara rätt grund, på kortet har Malin redan passerat, men stövlar var välbehövliga.
Sen vidtog djungeln.....
Denna plats hade jag definitivt inte gått till utan lilla plastburken, men utsikten mot sjön var fin när man väl tagit sig igenom snåren.
Det var en dag med ömsom sol och ömsom regn. Iklädd vadarbyxor mötte vi ett par på gångvägen åter mot bilen och de kollade lite storögt på oss, men det bjuder jag på. Ingen ide att ta av vadarstövlarna för vi hade mer äventyrsplaner på gång. Passande nog så hade jag tak över huvudet under nästa regnskur.
Att vatten i en liten bäck kan vara så strömt!!!!
Det räckte mig knappt över anklarna men det skvätte upp på låren av strömmen.
Att gå motströms var inga problem, men när jag skulle vända så funderade jag allvarligt på om det inte vore bättre att korsa stora väg 26 iklädd vadarbyxor.
Prövade försiktigt att gå sidledes och det funkade. Framåt hade jag inte klarat.
Så var det då dags att åka till dagens huvudmål Segerstorpseventet
Kul att träffas för lite samspråk i ett soligt dike denna tisdaglunch.
Kl 12.30 fick vi en lapp i vår hand med de nysläppta cacherna på.
Jag gillar det västgötska temat på cacherna!
I samlad lugn tropp vandrade vi iväg för att logga en riktigt trevlig runda.
Som tur är så räcker samarbete långt då en klättervillig i sällskapet svingade sig upp i det blå.
Oj vad vi letade här. En riktigt välgömd cache uppenbarade sig efter en liten hint extra från CO.
Geniknölarna fick också sitt. Vilken tur att vi var så många då kunskaperna vi behövde var breda.
En riktigt bra runda, ett trevligt event samt två utmanande cacher och tre favvo mindre i min magra samling.
Nöjd med dagen!
Flux och Fristad
Flux förknippar jag med tänder och magont.
Denna dag i närheten av Fristad var varken ägnad åt floursköljning eller att kurera brustna blindtarmar, men visst var målet starkt förknippat med Flux ändå.
Nämligen Fluxfallet, denna vackra plats där Tittis blindtarm brast för lite över tre år sedan.
Så härligt det var att kunna göra ett återbesök där, denna gång för att logga en ny fräsch gömma samt dessutom passa på att fika med finaste utsikt.
Fluxfallet är inte ett brett vattenfall men det är högt, närmare bestämt 40 meters fallhöjd.
Man ser fallet nedifrån från Stensjöns badplats, Molla men vackrast är att ta sig till just Fluxfallet uppe på berget, där fallet börjar.
Det är brant, riktigt brant så närmare än så här kom jag inte denna gång. Det ska gå en stig från parkeringen där man ser fallet nedifrån, men den glömde vi bort, kanske helt enkelt för att det inte fanns nån plastburk där nedanför.
Finfint ställe att avnjuta fika är det definitivt, speciellt när inte blindtarmar tycker annat.
Nere vid badplatsen var det inte mycket aktivitet, men det är ju inte badväder än på länge.
Vi besökte flera fina platser denna dag varav en plats var ett återbesök för min del.
Brudföljet är en häftig plats så det var bara kul att få sen det igen.
Enligt tradition ska ett stort trollfölje passerat förbi här, när kyrkklockorna ringde och de blev förstenade av ljudet.
Utvandrarmonumentet var en plats som oxå förtjänar en gömma. Hur hittar man annars dit?
Väl framme i Fristad blev det ett besök på ortens elljusspår. SAIK # 1 var den första av en serie mycket trevliga gömmor som även tog oss till några vackra platser längs stigen.
Jättelyckans Kungagrav var en av dem.
Mossigt och alldeles underbart!
Den lilla Iglasjön hade två simmande besökare.
Vi fortsatte vår tripp till Kulturstigen - Bronsåldersröse och fler i samma serie.
Platser med historia som jag gillar, samt strax intill ovan nämnda plats ytterligare ett perfekt fikaställe.
Dagens andra och sista fika intogs här innan vi vände bilen åter mot Skaraborg igen.
En dag med både fina platser och fina gömmor. Om det tycker jag!
Rödlök på pinne. Nu är det vår i Mariestad
Vet inte om rödlökar på pinne är ett vårtecken, men kanske är det så? Iallafall så var det precis det vi såg i Mariestad, en isande kall marstisdag.
Planen var att avlägga ett besök vid Stammtisch XXVI, detta regelbundet återkommande lunchevent, som dagen till ära var förlagt till Pipes of Scotland. Mycket god mat samt trevligt sällskap bjöds vi på där.
Sen var även planen att besöka några av konstmystarna i serien "Någonstans i Mariestad".
Mäta och räkna, samt lite UV-hjälp och fyra av de kvarvarande mystarna kunde lokaliseras.
Den typen av mystar gillar jag!
Men vi träffade även på riktiga vårtecken, alltså förutom rödlökarna.
Häll på att trampa på denna vackra slöfock. Tur att marken var så kall som den var för inte var det mycket fart på den inte.
Men anar att den inte gillat om jag trampat på den, då hade den nog bitit mig oavsett hur kall och stel den än var.
Sista vårtecknet var av betydligt trevligare sort. Årets första för min del.
Trots att dagen var iskall så finns det mycket som lovar att våren snart är här!
8 000 + 11 000
Vi lyckades!!!!!
Efter att ha satsat medvetet på att jag inte skulle logga för många burkar och att Titti skulle logga sådana jag inte kunde logga så var vi då där, båda med slutsiffrorna 999 i antalet loggar.
Planerna för vad som skulle få den äran att bli vår gemensamma milstolpe var många. En var ett okänt hus uppåt Örebro, men där satte orken stopp denna gång.
En annan plan var att besöka en äldre gömma i en grotta i Klyftamon. Det satte vädret stopp för, då det inte kändes toppenmysigt att ta oss dit i regn och snålblåst.
Det fick bli Falköping i stället. Det regnade och blåste även där men vi hade närmare bilen och asfalt är inte lika geggigt som det kan vara i en ravin i skogen.
Falköpings Reverse/Reverse cache fick bli den utvalda! Den typen av werigo är ju något jag uppskattar så det kändes som ett bra val. Då det ju är en gömma som jag inte vill spoila med platsen där den är gömd så fick vårt firarkort bli halvvägs upp på Mösseberg, där vi firade händelsen med gofika!
Falköping har många bra mystar som trots att jag inte är så bra på det där ändå lyckas lösa.
Dessa kom i vår väg denna dag:
Utsikten när vi satt inne på Mössebergsgården är inte illa den heller och vi var överens om att vi gjorde ett bra val som inte gav oss ut i skogen denna råkalla dag, samt även valde att fika inomhus!
Då är det bara 995 kvar till nästa milstolpe!
Geotur i mina spår
Förra gången jag var ute på tur nådde jag ju den magiska siffran 7999 loggar.
Nu gällde det alltså att se till att Titti nådde 10999 utan att jag loggade en enda.
Alltså blev veckans turer sådana där jag antingen redan loggat eller själv var CO.
För turer blev det. Närmare bestämt 2 stycken.
I tisdags skulle vi försöka fixa det saknade loggarna men då ställde sjukdom till det så Malin och jag satsade på Skogspromenaden istället.
Passade även på att besöka Övertorps kalkbrott. En inte helt lättillgänglig plats men så spännande!
Idag gick färden till Högstena, på andra sidan Plantaberget.
St Pers källa är även det en spännande plats. Mitt i torra backen springer källan fram som från ingenstans.
Utsikten från sluttningen är fin den med.
På plats vid Högstena kyrka öppnade sig det massiva molntäcket och solen tittade fram en stund. Härligt!
Här passade dagens fikapaus bra, även om det var kallt.
Öja Hed Direkulle. Vet inte varför jag gillar just den platsen, men det är väl naturen samt historiens vingslag skulle jag tro.
Molnen hopar sig igen, men dagens mål uppfylls.
Nu har vi båda 999 i slutet på antal loggar.
