Dagen då björkarna slog ut

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det var dags för uppföljningsmöte med crew efter det stora eventet. Vädret var fantastiskt så vi planerade in för en dag med lite äventyr innan.
Valet föll på Kållands invallning 1 - Starten, en serie som  släpptes just i samband med LKE17.
Ett bra val, i fin miljö, något som det ju oftast brukar vara när CO är i farten.
Under den första delen av 1800-talet utvecklades jordbruket snabbt och behovet av jordbruksmark ökade. Där det växte skog bröts ny mark för åkrar. Detta räckte dock inte till utan man sökte andra lösningar härute på Kålland. På den tiden växlade Vänerns vattennivå mycket (upp till 2,5 m) och påverkade den odlingsbara marken i mycket hög utsträckning. Man började undersöka möjligheterna att bygga vallar mot Vänerns vatten på ett antal lämpliga platser. Under senare delen av 1800-talet och början på 1900-talet genomfördes ett antal torrläggningsprojekt såväl här på Kålland som på Kållandsö. Det handlar om ett 15-tal av vilka de flesta fortfarande är i bruk. Denna invallning har under senare tid förbättrats med den nord-sydgående vallen mot slutet av promenaden.
 
Här går vi på den äldre delen av invallningen
 
 
Vackerhet skymtade mellan all vass
 
 
Den här delen av invallningen visade sig oxå vara rik på orm.
Eftersom de hade gula fläckar och ringlade undan snällt bekymrade de oss inte så mycket.
 
 
Tänk om alla kottar vore så här fina?
 
 
Vid Kållands invallning 6 - Naturvård fick vi chans till lite vänerutsikt. I efterhand så hade denna plats varit mest optimal att fika på. 
 
 
Nu blev det i stället fikapaus med problemlösning på var sin sten innan bonusgömman.
Måste erkänna att detta inte är något jag brukar fundera speciellt mycket över annars......
 
 
 
 
 
Vacker väg vi vandrade på. En synnerligen informativ runda, fanns mycket matnyttig info i cachebeskrivningarna om detta spännande område.
 
Under tiden vi gick värmde solen gott och det var nästan så det kändes att just denna dag slog björkarna ut.
 
 
Vi fortsatte till en annan del av kålland där vi fick brottas med allehanda andra problem jag inte direkt brottas med i vardagen. Som tur är så har jag en son som är duktig på hallonpaj, det hjälpte oss en bit på väg iallafall. Digital trafikstockning är en otroligt välbyggd cache, men då den var alldeles för komplicerad att lösa blev totalupplevelsen tyvärr inte en favorit.
 
Lindholmen - Bränneriudden var en vacker plats med historia. Hade vi inte fått nog av vass tidigare fick vi här en dos till.
 
 
Torsängen. Äntligen fick jag en dos vårblommor! Så vackert det är med alla blommande vistippor!
 
 
Strax intill fanns även den så kallade Wennerbergseken, Västergötlands största ek, vid platsen för gamla Djurgården där en gång Torsten Rudensköld bodde och startade sina roteskolor, Sveriges första folkskolor. 
En riktig Bamse!!!!
 
 
 
Klockan går och vi var tvugna att åka in mot Lidköping igen.
 
 
En kort energipåfyllning med utsikt mot Kinnekulle behövdes innan vi avslutade vår tur med att gå på bibliotek.
Fin konst strax intill och en riktigt trevlig myst som kan rekommenderas, även om vi gjorde det mer komplicerat än det behövde vara.
 
 
Vad vi kom fram till på mötet? Ja, vi var nöjda som crew och förhoppningsvis var även deltagarna det med.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0