Lunch i Mariestad!

 
 
 
 
 
 
Att äta lunch i Mariestad är något jag gör hyfsat regelbundet. Åtminstone de dagar som det är lunchevent där.
Normalt brukar det vara ett andra tisdagen varannan månad men nu var det rätt länge sen jag kunde vara med. Att  Stammtisch XXVIII inföll på en dag jag kunde vara ledig gjorde att vi självklart satsade på en liten tripp däråt.
 
 
Vädret var verkligen inget vidare. Snöblandat regn samt kalla vindar, men en träff med tjejligan förgyller de flesta dagar även om vädret är kass.
 
Der Schloßkirche von Große Ek
 
 
Hit fram hade jag nog inte vågat mig annars då det kändes rätt privat när man körde fram mot Stora Eks herrgård. Men det visade sig ju att kyrkan inte alls var så privat och vi hade turen att hitta en riktigt bra cache dessutom. Någonstans på bilden är den gömd.
 
 
Så hade vi då ett återbesök att göra. Marieholm - Virtual Reward. Efter att ha haft en liten diskussion om vad som var fram och bak på huset förra veckan insåg vi att vi hade tänkt fel. Men rätt ska vara rätt, så nu är även baksidan av Marieholm förevigad. Kul med en virtuell cache i Skaraborg! Hoppas att det dyker upp fler.
 
 
Efter dessa väl valda cacher var det ett besök på dagens huvudattraktion, nämligen Stamtisch, denna gång på utmärkta X-baren. Riktigt god mat och riktigt trevligt sällskap förgyllde denna dag ändå mer.
 
 

Milstolpe igen!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mariestad.
 
 
 
Det var dags att fira milstolpe igen. Självklart så ska ju dessa firas med dunder och brak eller som i vårt fall med smörgåstårta på väl vald plats. Vi hade även sett ut en speciell cache, nämligen Pandoras box i Mariestad och styrde förhoppningsfulla stegen dit.
MEN, att logga den denna dag skulle sannolikt vara förenat med livsfara. Så strömt det verkade vara och vattenståndet var alldeles för högt för att ens övervägas ett dopp. Så vi planerade om. En virtuell cache är ju inte fel det heller. Foto var ett krav så det fixade vi inte mindre än två.
 
 
 
Det var bara ett litet krux. Vi fotade oss från fel sida huset.......
Så det lär få bli återbesök. Gick raskt in för nästa plan för dagen som var att ev kunna lista ut var en speciell kompass kunde tänkas finnas.
Hjälpsamma Mariestadsbor fanns det gott om. 
 
 
Fast inte heller det lyckades vi med. Fast kul hade vi.
 
Lite balansgång innan dagens enda Mariestadsgömma kunde bärjas. Här var det inte lika mycket fart på vattnet men alldeles för djupt för våra vadare.
 
 
Tur att Elin gillar denna typ av utmaning.
 
 
Dags för firande och det fick bli vid Rogstorp 
 
 
Grattis till Tittis 12 000 cacher och Elins 2 000!!!
 
 
 
Vackert här vid kanalen. Fast vem drog ur proppen? Mycket som normalt döljs under vatten.
 
 
Här finns nu en slinga med lätthittade cacher längs cykelleden som löper bredvid kanalen. Om detta tycker jag och jag hoppas på att fler kommer inför nästa sommar.
 
 
Väldigt mycket mindre vatten än på sommaren.
 
 
Fina svampar, ostronskivling tror jag de heter.
 
 
 
 
Fortfarande är det frost kvar på marken i skuggsidan, trots att solen skinit hela dagen.
 
  
En fin dag blev det trots att allt inte gick riktigt som vi planerat.
 

Hammarskog och Anundshög

 
 
Så var det då dags att åka hemåt igen. Några kortare stopp var tänkta, annars var fokus att hinna hem innan det blev mörkt.
Hammarskog hade några cacher som lockade mig. Att det dessutom verkade vara naturskönt gjorde inte saken sämre.
Första cache, Nuts 'N Bolts, var en liten pryl inuti den här.
 
 
Många typer av holkar fanns det.
Från parkeringen strax intill utgick Fågelstigen 1 med några intressanta cacher. Snygg parkering för människans bästa vän.
 
 
Den lättillgängliga stigen var riktigt vacker och är väl värd ett besök.
 
 
Vi fortsatte fram  till The tower som hade en riktigt kul cache av storleken large. 
Hinten var minst sagt förvirrande.

 "Både fågel, fisk och mittemellan... magnetisk, den är platt och liten."
Men med facit i hand var den helt klockren. Kul, kul!
 
 
Utsikt från tornet.
 
 
Herrgården i bakgrunden. 
 
 
Ett trevligt stopp följdes av ännu ett trevligt stopp. Anundshög
 
 
Vilket ställe. Tänk att våra förfäder ägnat så mycket energi åt att flytta sten och jord......
 
 
 
 
På platsen finns både en virtuell, en gamling från 02 samt en earthcache. Vi loggade allesammans såklart. 
Vattnets väg - meandring visande vattnets fantastiska förmåga att forma landskapet. 
En av de absolut krokigaste bäckar jag sett.
 
 
 
 
En fantastisk helg som kommer att stanna i minnet länge, länge.
 

FAD

 
 
 
Mega Sweden FAD 2017 
 
 
Så var vi då äntligen på plats. Ett av årets höjdpunkter inom geocaching hade just börjat.
En vit bil ett par hundra meter bort hade en labcache som aptitretare. 
 
 
Vi signerade Pelle på magen och klev in i vimlet, loggade två av labcacherna som fanns inne i eventlokalen, träffade på många kända ansikten och kollade in vad eventet hade att erbjuda innan vi åter gav oss av ut på stan.
Earthcachen Svandammen passade vi ju såklart på att logga och det var vi inte ensamma om.
 
 
En promenad i stadsträdgården där denna söta syn mötte oss.
 
 
Hit skulle vi sen återkomma när mörkret lagt sig.
 
 
Pelle fanns såklart som staty oxå, senare på kvällen iklädd en grön rosett, med hemlig info på.
 
 
Vi bestämde oss för att återvända en stund mitt på dan till båten för att vila trötta fötter, allt för att orka med kvällens lekfullheter.
Hus eller båt eller bådadera?
 
 
Vår båt var mer båtlik.
 
 
Efter vila var det dags att trassla sig ner från överkojen igen. Övernattning med T3,5
 
 
Nu är dörrarna ut stängda, gpsladdning är klar och vi alla väntar på dagens höjdpunkt!
 
 
 
Det fanns fem serier med en loggbar labcache som final. Var och en på ett tema av en för staden känd personlighet.
Carl von Linne bjöd på makalös utsikt över staden från slottet denna kväll plus ett antal småkluriga delsteg.
 
 
 
Pelle Svanslös höll till i stadsträdgården. Ett kul delsteg var att fiska i dammen.
 
 
Ett annat var att täppa till hål i rör. Elake Måns hade ju varit framme och förstört avloppen.....
Så mysigt med marschaller under bron.
 
 
Kattpicknick i paviljongen med äkta strömming.
 
 
Här fick vi påhälsning av polisen som önskade oss lycka till efter att ha förhört sig om vad vi pysslade med.
 
 
Maria Strömme är en nanoforskare vid universitetet. Vad passade väl bättre än att leta efter en nano då?
 
 
Tre labserier hann vi med innan vi vände åter mot vår vandrarhemsbåt. 28 000 steg gångna så fötterna ville säga upp bekantskapen, men oj så nöjda vi var. Ännu en gång har FADarrangörerna gjort ett FAD som har sin egen särprägel. Nästa år sägs bli i Sundsvall. Synd att det är så rackarns långt dit......
 

Liftarens guide till Uppsala

 
 
 
 
 
 
 
 
God morgon Uppsala! Denna dag är det FAD och vem vill sova bort en sådan dag? 
 
Frukosten var serverad kl 08 och den tiden hade vi inga som helst problem med att passa.
Mätta och belåtna klev vi ut och möttes av denna fina vy. Ser ut att kunna bli en fin dag!
 
 
Vi hade planerat att börja med serien av labcacher som släpptes redan dagen innan och gick längs Fyrisån för att komma till platsen där Bollhusmötet var 1939 och där första labcachen skulle finnas. Det visade sig att det  var en aktuell plats även denna helg för just där skulle FAD hållas.
 
 
Hitchhikers guide to Uppsala var upplagd som en slags lång multi med frågor att besvara på 10 kända platser i stan och för att hitta till nästa fick man när man svarat rätt på en fråga tillgång till en liten film där vägen till nästa plats visades. Riktigt kul tycker jag det var att försöka hitta vilken väg som avsågs.
Nu skiner solen och vägen till slottet kändes trots att det var uppför inte så jobbig. Underbara bokar i höstskrud.
 
 
Vacker väg att vandra
 
 
 
 
 
 
Här kan man kanske ana kungens inställning till kyrkan.......
 
 
I Pelle Svanslös kvarter
 
 
Gustavianum är inrymt i Uppsala universitets äldsta bevarade byggnad med den anatomiska teatern på taket.
Denna var faktiskt riktigt kul! Dels skulle man ta ett kort på sig själv med soluret i sin hand och dels skulle man ta reda på storleken på skägglocktången i det Augsburgska konstskåpet. Kan inte låta bli att fundera över när man skulle kunna tänkas använda en skägglocktång.......
 
 
Vi passade även på att studera domkyrkan igen, eller närmare bestämt dess ena sockel.
Enklaver, det var något jag inte heller träffat på förut.
 
 
Ännu en vy av kyrkan.
 
 
Till minne av Erik den helige som halshöggs på denna plats på 1100-talet.
 
 
Fina omgivningar.
 
 
 
Varm korv boogie, vem har inte hört den?
Platsen där korvgubben stod var här vid Fyristorg.
 
 
 
 
Bror Hjorts staty vid resecentrum var ju lite annorlunda.
 
 
Västgöta nation, den älsta studentnationen i Uppsala sedd från Västgötaspången eller Malins brygga som den oxå kallats.. 
 
 
Allt detta och mer därtill fick vi se tack vare den fina serien med labcacher. Kul upplägg med filmerna och jag gillade att den var tänkt att promeneras, för vad man än säger så ser man en stad allra bäst till fots och det jag såg av Uppsala gillar jag! 
 

 
 
 
 

Kyrkoruiner, isräfflor och mufflonfår

 
 
 
 
 
 
 
 
Efter en hel del osäkerhet om vi skulle komma iväg till FAD eller ej så var vi äntligen på rull. Även detta år kom vi iväg!!!! Helt underbart och det är med glädje jag tänker tillbaka på de fina dagar som resan gav oss. 
Eftersom Malin önskade besök vid några earthcacher föll valet på ett stopp vid Rudöklippan utanför Västerås.
På vägen ditut råkade vi passera två kyrkoruiner och eftersom jag är svag för just sådana stannade vi ju såklart till även där.
Rytterne stora kyrkoruin var vårt första stopp. Så vacker ruin! 
 
 
Solen sken från en alldeles klarblå himmel och jag gick runt och förevigade platsen. Enda nackdelen var att den saknade fikaplats.....
 
 
 
En ovanligt hög och smal ingång.
 
 
Några kilometer bort låg Rytterne lilla kyrkoruin. Man hade helt enkelt rivit två kyrkor för att bygga en helt ny kyrka nån gång när de gamla blivit "omoderna".
 
 
Även här en riktigt fin ruin. Märkligt nog hade himlen hunnit bli nästan grå på de kilometrarna vi förflyttat oss sen stora ruinen. Ibland är vädret väldigt snabbändrat.
 
Målet var ju earthcachen Rudöklippan och turligt nog fanns det även en vandringsled i området som vi ju självklart ville gå.
Rudörundan 1 - Rudörundan FINAL gav oss en fin promenad i vacker miljö.
 
 
 
 
 
Väl framme vid klippan packades matsäcken fram och vår fikautsikt var inte illa alls.
 
 
Ett sprillans nytt vindskydd gav oss lä från lite kalla vindar och nyfikna småfåglar höll oss sällskap under tiden vi funderade över isräfflor och dess tillkomst.
 
Lite mer funderande blev det även över hur gpserna kunde vara så oense om vartåt norr var.....
 
 
Vi tog oss nerför klippan och fortsatte med rundan. Svårt att tro att vi befinner oss nära vatten när det ser ut som en jättestor äng, fast av vass.
 
 
Sen vidare mot en av resans oväntade höjdpunkter Ser du?
 
En letterbox som handlade om mufflonfår.
 
Ingen av oss hade nånsin hört talas om mufflonfår och vi trodde först att det var nån slags sagoväsen. Ända tills Malin fick se nåt brunt en bit bort. Nej, det är ju en tunna svarade jag, men när jag vände blicken dit hon tittade så såg jag ju nåt jag med. De finns ju i verkligheten konstaterade vi förnöjt. Hade sen nöjet att se fler av dem åt andra hållet men oj så jag saknade min systemkamera. Blev bara några små bruna prickar långt, bort i skogskanten.
 
 
Så här ser de ut på närmare håll enligt mr Google.
 
 
Självklart ville vi ju veta mer om denna för oss tidigare okända fårart:
Mufflonfåret sägs ursprungligen härstamma från medelhavsområdet. Fåret har sedan inplanterats på flera ställen i Europa. Hos oss i Sverige finns det i några vilthägn men även i några frilevande grupper, bland annat i Södermanland och Småland och på ett par öar på västkusten.

Mufflonfåret är mycket ortstroget, varför man knappt noterar någon spridning.

Nu börjar det mörkna och vi fortsätter nöjda vår resa upp till Uppsala där vi checkar in på Selmas hytt och salong, ett mycket prisvärt boende på en båt centralt i Fyrisån. Mysigt!
 
Nu var vi hungriga och begav oss ut i stan på jakt efter mat. Men först ett stopp vid Islandsbron där vi mötte ett par från Åbo. Detta trevliga par träffade vi på inte mindre än fyra gånger under våra dagar i stan. Nästan lite osannolikt men kul, så kul. Det är ju normalt väldigt sällan man träffar på nån annan cachare men under FAD är det helt klart annorlunda, och speciellt denna gång då allt var koncentrerat på rätt liten yta. Om det tycker jag.
 
 
Mätta, efter var sin pizza tog vi en promenad till en nysläppt virtuell cache. Uppsala Slott.
 
 
självklart passade vi ju även på att logga några vi råkade passera längs vägen, bl.a The Monark´s Right Hand som är den av Uppsalas mest favvopoängsbelönade cache. Jodå, den kommer att få en poäng av mig med!
 
Domkyrkan var väldigt vacker och här fanns både en virtuell och en earthcache men den sparade vi till nästa morgons promenad.
 
 
Kyrkan var vackert belyst och det gick förvånansvärt bra att fånga på mobilkamerabild.
Lite förvånade blev vi allt när vi gick förbi och musik strömmade ut ur kyrkan som var allt annat än sakral. Undrar vad som skedde därinne tro?
 
 
 
Nöjda, många intryck senare och 26 cacher rikare, vandrade vi tillbaka till vår båt. I morgon är det FAD!!!!
 
 
 

RSS 2.0