Hornborgasjön

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Horborgasjön har många natursköna platser i sin närhet. För ett tag sen släpptes en myst som skulle visa sig ge oss två fina utflykter till dessa trakter.
Första dagen var en sagolikt vacker vintrig dag med hela världen inklädd i rimfrost.
 
 
 
 
 
På plats fick vi lösa en liten uppgift som gav oss en ledtråd till vart vi skulle härnäst. En plats som vi inte hann vandra till just den dagen så häromdan började vi med att ta oss dit. Jag spoilar måhända vilka platser man ska till men upplägget är sånt att man måste ta sig till alla ställen för att kunna logga slutgömman.
 
 
 
 
Den märkliga kullen som döljer Almeö väl i bakgrunden.
 
 
 
 
 
 
 
 
En fin plats som är väl värd ett besök.
Även nästa plats är riktigt fin.
 
 
 
Nu var vi rejält hungriga efter några rejäla promenader, men vi ville ju ha tak över huvudet samt lä. Regnet hade börjat falla så smått, samt vinden var inte så varm. 
Varför inte ta oss ner till naturum, där vi visste att vi nog kunde få sitta bra.
 
 
 
 
 
 
 
Vi fick både tak och lä och hade en riktigt mysig stund.
 
 
 
 
Dagen till ära bjöds det lussekatter! Bra avslut på ännu en lyckad tur och trots att mysten tog oss ett par timmar samt 2 resor kan jag varmt rekommendera den.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vintrig Luffarbotur

 
 
 
 
 
 
 
För nästan exakt 2 år sedan stannade vi på samma rastplats här vid fina Röa broa. Den gången gick vi långasjörundan och jag minns att vi pratade om att det hade varit kul om vi fick möjlighet att gå den andra rundan som utgår härifrån också.
Nu var det så dags! I somras kom denna serie ut Luffaborundan #1 med inte mindre än 45 cacher och med solen som sken från en klarblå himmel och lite vitt snötäcke över allt kändes det som att vi skulle få en angenäm dag.
 
 
 
 
 
Så var vi då äntligen på väg, laddade med var sin ryggsäck innehållande fika, något som jag tror är nödvändigt för att få en bra tur.
 
 
 
Först följde vi sjön en liten bit men sen övergick leden till renodlad skogsterräng, allt överpudrat med ett tunt lager snö.
 
 
Ibland följde vi väg, ibland var det stigar som på något ställe var lite blöt, men det var en förhållandevis lättvandrad slinga alltsomallt.
 
 
Det enda vi verkligen saknade var nån stans att sitta på när vi skulle fika. Självklart löste vi det med att sätta oss på några stubbar, men en bänk hade ju varit trevligt. Någonstans vid nr 23 hittade vi en plats i solen och självklart skulle det för tjejligan obligatoriska fikakortet tas. Bra att vi hade några burkar var med oss att bygga kameratorn med.
 
 
 
Spännande att se kontrasten i naturen, snö på hygget men i granskogen var enda stället på vår tur som det var barmark.
 
 
 
 
Rundans absolut mest svårhittade där vi fick ta till livlina. Just där hade ingen av oss kommit på att leta.
 
 
Några gårdar passerade vi längs vår väg. Denna var mysig med sina vasstak, fulla med istappar.
 
 
 
Skirbråtens skolas smedja! Även den riktigt fin 
 
 
 
Många granar blev det och en del snö innanför kläderna oxå.
 
 
Åter vid bilen hade vi enligt ledkartan gått 10,3 km och solen var nu på väg ner. 44 burkar loggade, en fick vi ge upp pga terrängfaktor.
Luffarborundan var precis som förväntat en trevlig upplevelse, även om självklart Långasjörundan var så mycket vackrare med sin sjönära placering. Denna var dock lättare att gå.
 
 
Vi avslutade vår dag med att äta upp resterna av vår matsäck med den fina utsikten över sjön att vila blicken på.
 
 
Totalt tog det oss rätt exakt 5 timmar i lagom tempo med en fikapaus på mittten.

Krispig vandring på Spårön.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är sanslöst svag för rimfrost. Tycker detta krispiga vita är så vackert, speciellt en dag då solen skiner.
I onsdags var just en sån dag. Närmare 10 minusgrader när vi möttes i Skövde, men det blev lite varmare under dagen, fast över nollan kom det aldrig.
Himlen var alldelse klarblå när vi styrde bilen mot Kålland och Spårön, denna ö som ska vara bilfri.
Det går en orange vandringsled runt hela ön, men eftersom vi sen tidigare vet att det tar sin lilla tid att gå valde vi att korta av vandringen genom att välja den blå leden mot spåröhuvud och där ansluta till orange led norrut.
 
 
Efter att mestadels gått i högväxt fin barrskog längs blå leden ändrar sig nu skogen mot mer lövträd när vi närmar oss Vänerkanten. 
 
 
Kraken på Spåröhuvud!
 
 
Fint är det verklogen här!
 
 
 
Mer krispighet längs vår stig.
 
 
Dags för fika. Vi hade turen att hitta en uppocknervänd eka i solen som passade utmärkt för ändamålet. Fikabord fanns en bit bort, fast i skuggan av stora träd.
 
 
Fikautsikt!
 
 
Träd kan också kramas!
 
 
Solen står lågt så här års, något vi fick erfara då vi mestadels befann oss i skugga, trots denna extremt soliga dag.
 
 
Hade vi varit uppmärksamma på var leden svänger hade vi inte hamnat här. Flarken, är en lägerplats som drivs av Svenska kyrkan i Skara stift. Riktigt fint ställe så denna lilla omväg kändes inte förgäves.
 
 
Visst är det vackert!
 
 
 
Så kom vi strandnära igen. Och givetvis kunde jag inte låta bli att fotografera.
 
 
 
En vandring som tog oss lite över 4 timmar, 12 cacher loggades och en fick vi ge upp. Hit kommer jag definitivt återvända för vi har hela västsidan kvar av ön att logga.

RSS 2.0