Vi går på vatten och firar monway
Tredje mars borde det ju vara viss vårkänsla, åtminstone tänkte jag så när vi bokade in datumet för en träff med MAN33 och Lacksen. Men kung Bore ville annat så vad i all världen skulle vi hitta på med en massa snö ute i markerna?
Monway 10 år (eller var det 2½?) lät lite intressant så varför inte sikta in oss på ett event? Det brukar ju alltid vara trevligt.
Korvar grillades men första gången jag såg legobitar få samma behandling.
EO himself, mannen som man sett många spår av i jakt på nattliga FTFer. Han visade sig vara väldigt trevlig och berättade även varför eventet hette som det gjorde.
En liten överraskning hade han även fixat vilket resulterade i FTF i glada eventdeltagares lag.
Även en närliggande cache undersöktes av eventgänget och jag fick det höga nöjet att provligga trappan.
Ingen större risk att somna i den ställningen kan jag lova.
Vi hade i veckorna innan roat oss med att lösa lite mystar i trakten i denna serie.
April, april #1 Startskottet. Trevliga och omväxlande mystar.
Visst är stubbar väldigt intressanta?
Jodå, snöfritt var det inte heller i traktern av Gråbo, men ändå betydligt mindre än hemma hos oss.
Liten kaffepaus passade bra på denna plats
Sen kommer vi till det där med att gå på vatten. Bua skär och Atollen till Kaizagris hade D/T kombinationer som eftertraktades och ja, de var besökta samma dag så isen borde ju hålla. Men jag erkänner, jag tycker det är läskigt med is, trots att det var massor av långfärdsskridskoåkare på isen som hade god koll.
Vi tycker nog det är lika läskigt både jag och maken så en av oss stannade gärna på land då isdubbarna bara räckte till tre av oss. Min ispromenad blev till Bua Skär.
Väldigt vackert och ishalt på den blanka isen.
Nöjda isvandrare leker sjöjungfrur
Till atollen var det makens tur att vandra.
Iskrafter
Som tur var hittade vi även en fikaplats som passade perfekt för våra matiga mackor. Dock var vi lite osäkra på om soffan skulle hålla, den kändes skörare än isen denna dag.....
På hemvägen fanns en önskan från mig, nämligen Train Tunnel. En cache från 2001 är ju bara ett måste att besöka.
Spännande plats som tog sin lilla tid att hitta ett sätt att ta sig ner till.
Även här fanns det gott om is, fast här var risken störst att få en tapp i huvudet.
Bra blev dagen även fast vårkänslorna uteblev.
Kommentarer
Trackback
