Tinnerö och Ullstämma
Då var det dags för en tur till Linköping igen då. Länge sen sist nu, men vädret har ju inte lockat till så många utflykter.
Denna måndag var ju inte en av de bättre vädermässigt heller, tror att vårens alla väder blev representerade på vår dag, förutom hagel och åska, men vi hade en sanslöst trevlig dag ändå.
Valde att stanna i det stora naturreservatet utanför stan och promenadcacha, något som gav oss nästan en mils promenad i fina omgivningar.
GPSen ska man aldrig lita på, åtminstone inte om man kör bil, speciellt inte ute på Tinnerö. Vi styrde mot en speciell cache, som vi inte kom fram till den vägen GPSen visade, det är ju många bommar, stora stenar som stänger av vägar mm mm som komplicerar. Fram kom vi till slut, fast nästan 5 timmar senare.
Första stopp blev vid skjutbanan på Tinnerö där vi gjorde en första bekantskap med dessa gigantiska holkar. Det finns mååånga sådana i naturreservatat och visst blev vi nyfikna vem som de var ämnade åt.
Det visade sig vara mulmholkar, avsedda för insekter. Snacka om lite oproportionerligt boende........
Första tussilagon!!!!!!
Jag gillar hagmarkerna på Tinnerö. Så vackert med mossa, sten och gles lövskog!
Här fick vi dagens enda solglimt! Tillräckligt länge för att hinna fotografera.
Det drog ihop sig till lite regn igen och vi styrde mot Ullstämma i stället, via inte helt logiska vägval. Här finns ett bra fikaställe under tak. Lagom tills vi var färdigätna höll det upp igen och vi tog en promenad i omgivningen.
Finfin skog att vandra i även här, men nu var det barrskog i stället.
Finaste resesällskapet!
Se det snöar....... Fast flingorna syns inte på bild.
Trollstigen var en mysig stig, befolkad av en mängd olika troll.
Jättegryta i Ullstämmaskogen.
Sådana här cacher blir man glad att hitta!
Fint vid Ullstämma. Gässen som hade parkerat sig mitt på stigen protesterade en aning över att behöva flytta sig, men vi slapp bada som tur var.
Nyplanterad lövskog skyddad mot vilt, riktigt fin utsikt från utedasset på platsen.
Efter några timmar i naturreservatet var det så dags att köra hemåt igen. Nöjda över att vädret inte alls blev lika illa som det var utlovat från början och att vi fått njuta av en hel massa frisk luft och gratismotion på köpet.
Cacher hittade vi ett antal oxå. En bra dag helt enkelt.
En söndagspromenad på Brunnhemsberget.
Egentligen var jag rätt trött.
Det har varit mycket den senaste tiden, med nytt jobb, slutprov till florist 1, samt ambivalensen kring vilket av jobben jag blivit erbjuden som jag slutligen skulle välja. Dessutom var inte vädret så där jättetoppen........
Fast lite skogsluft och en promenad brukar alltid fylla på energiförråden, så jag tackade till slut ja till erbjudandet om en kortare tur från Lacksen och därför fick jag en förmiddagspromenad på Brunnhemsberget.
Här finns fortfarande ett helt gäng ologgade burkar, varav några är lite nyare insprängda bland de som las ut i samband med Mussepiggrundan, som jag redan loggat. Dessa satsade vi på.
Finfin utsikt från den stundtals rätt blöta stigen.
Vid Glömda rundan Vildes var förfallet stort.
Varför syns aldrig hur brant det egentligen är när man tar ett foto?
Knektastigen är verkligen en stig som ger flås och rejält brant uppför berget, men inte syns det på kortet inte.
Av Skogelund 5 finns bara stenskylten samt ett par mäktiga grindstolpar kvar.
Vid Albionstugan var det dags för fika! Mysigt!
Men plötsligt kom en vindpust modell större, kaffet fick vågor i koppen och nästan allt på bordet blåste i väg.
Nej, jag letar inte en cache här.
Min vante hamnade nästan en meter under huset. Jo, nån gång ska ju vara den första som man letar efter sin vante under ett hus oxå!
Lilla gåsemossen och kojeberget
Dags för en urskogspromenad i Klyftamon igen. Denna gång med sol från en klarblå himmel. Om det tycker jag.
Väg ca 80 procent av promenaden, resten var stiglöst. Bommad var vägen även om skylten som varnade för det var lätt att missa.
När vägen tog slut skulle vi komma till en jaktstuga av annorlunda slag och det var den minsann. Först stötte vi på bastun vid den lilla sjön.
Jakstuga modell lite lyxigare.
Härifrån var det då lite stiglöst på vår promenad till Kojeberget.
Här skulle det finnas några märkliga kartsymboler, som visade på dessa stenar? Varför har man gjort dessa tro????
Nåväl, en lättloggad burk och vi vandrar vidare mot lilla Gåsemossen.
Så vackert det är här i Klyftamon!
30 meter sump på smalaste stället att passera över mossen för att komma upp på berget mitt i gick alldeles utmärkt, även om det framkallade en del skratt då det var rätt vingliga tuvor emellanåt.
Även här fanns det märkliga stenformationer.
Varför har man samlat ihop dessa sannolikt inte helt lätta stenar så här?
Jo, detta är nog en grillplats, men den andra?
Nu var vi båda "fikanödiga" ett utttryck vi kom fram till var starkare än bara "fikasugna". Vi behövde verkligen fika här i solen, mitt i en glänta i skogen på den lilla ön mitt i Lilla Gåsemossen.
På tillbakavägen började solen så sakta sjunka öven mossen.
Strax var vio tillbaks vid jaktstugan igen och hä'r kunde jag inte låta bli att fotografera bastun vid sjön igen.
Gjorde en liten avstickare till Bjursjön på återvägen. Vackert med de sista solstrålarna som färgar allt gyllene.
