I arnebrland

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Solsken med klarblå himmel. Rimfrost på träden. Ja, så har det varit nu i tre dagar av fyra.
Den fjärde, då det egentligen var den dag jag mest velat ha just sol var himlen jämngrå, dimman hängde över trätopparna och den lilla snö som fanns var plaskvåt.
Perfekt väder för en cachingtur var det alltså inte.
Men när det passar att vi alla kan så blir det caching ändå, oavsett väder.
Denna gång valde vi en tur till en trakt vi planerat länge att åka till, nämligen öster om örlen som ju på något sätt blivit arnebrland för oss.
Fina inte helt lätthittade gömmor i fin natur. Om det tycker jag.
Vi gick en runda som var uppkallad efter det uttryck som COs far använde på det  ställe, där 7 ägargränser strålar samman till en spets, som är utmärkt med några stenar och en flagga. Pinnarump. Märkligt namn förviso, men en riktigt trevlig runda.
Vissa gömmor var svåra att hitta 
 
 
 
medans andra var desto lättare
 
 
 
Detta var något helt annat än de två, tre kottar som ibland ligger lite halvhjärtat framför en plastburk. Rätt kul tycker jag.
Mestadels var det rätt blött i skogen, men denna glänta var nästan lite sagolik med snö på träd och mark.
 
 
Liten vilopaus, säga vad man vill men när man geocachar kan man få göra mycket man inte brukar göra normalt. Riktigt kul!!!
 
 
Efter en mycket trevlig promenad var det så dags för fika.
Fikastället vid sjön passade utmärkt för detta.
 
 
 
 
En riktigt lurig gömma gladde oss efter en något kylig fikapaus. Örlen är vacker även när det är grått, men vindarna var inte varma denna decemberdag.
En mysig tur tillsammans fick vi tack vare COs kreativitet. Vi har ytterligare en runda i trakten att besöka framöver. Vilken tur att det fortfarande finns saker att se fram emot!

Historisk tripp till Mullsjö

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sol och blå himmel . 
Hemma i kungslena är det så här års svårt att njuta av de underbara strålarna utan att ta en rejäl promenad. Varvsberget är nämligen i vägen när den gula lampan inte orkar så högt på himlen.
Alltså känns det extra kul att komma ut på en geotur en solig dag i december. Vi valde det exotiska resmålet mullsjö. Titticc hade nämligen fått det utlovat av oraklet Facebook att vi skulle åka på en resa till ett exotiskt ställe. Mullsjö levererar på många sätt men det där exotiska är nog rätt svårt att få till just där.
Vi inriktade oss på det historiska i stället för sådana platser finns det gott om i de trakterna. Om det tycker jag när en plastburk är placerad på platsen med en cachebeskrivning som berättar mer.
Krumme Källa, Maje Sten och  Piskapung blev vårt första stopp. 3 cacher på platser som kommunen en gång märkt upp som sevärda platser. Intresset från kommunens sida svalnade nog rätt fort för skyltarna var i bedrövligt skick, men det gjorde ju inte oss något alls. Allt vi behövde veta fanns ju i gpsen.
 
 
Vi körde vidare och besökte delar av två serier Risbrodammen - Skirebo och Sjövik: Skoltiden
Samma tema där med enkla burkar som berättar om historien på platsen. Kul!
Så var det då dags för fika. Vi spanade in flera cacher som verkade vara belägna på fina platser men det fanns alltid något som hindrade besök, som exempelvis trädklättring. 
Till sist stannade vi bara. Ser ut som att vi är på en åker och åker. Men här sken solen så skönt!!!!
 
 
 
Mätta och belåtna efter en ljuvlig stund i solen körde vi till dagens finaste plats KleinFalls #2.
 
 
 
Den nedåtgående solens strålar färgade himlen orange och spegelbilden i dammen var så fin.
 
 
Röret som sprack var dagens sista gömma i någorlunda dagsljus. Även här berättar cachen en historia om när dammen  nedan så sent som 27/6 2013 tömdes av att det nyrenoverade röret vid fördämningen sprack.
 
 
Så här års faller mörkret snabbt, alldeles för snabbt egentligen, men vi fick ändå en fin dag i solen, de timmar som den visade sig.
 
 

Har ni inget bättre för er?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Att mötas av en viss förvåning samt att folk inte förstår vad och varför man håller på med geocaching är inte direkt ovanligt, men jag har aldrig mötts av frågan "Har ni inget bättre för er att göra??" Inte förrän igår.
En fråga jag faktiskt inte kan förstå. Vad kan väl vara bättre än att traska omkring i skog och mark, njuta av fin natur, sevärda platser, få klura lite ibland samt samtidigt få motion och frisk luft på kuppen????? Dessutom få tillfälle att umgås med fina vänner!
Är det bättre att sitta framför tipsextra eller kolla in diverse såpoperor på TV eller lägga timmar i affärer och shoppa saker man kanske inte ens behöver? Eller är det bättre att lägga tiden på att spela datorspel eller gå samma asfalterade slinga som man alltid går? Väntar mig inga svar på den frågan, men vad som är bäst för mig, DET är jag bombsäker på. Att sitta på en fin plats under en geotur, med sin kaffemugg och macka och bara njuta, det finns iallafall inget som slår det för mig.
Synnerligen välgörande för både kropp och själ.
Igår var en dag då jag behövde den avkopplingen det ger mig extra mycket och som tur var ville även Malin ut en sväng.
Valet föll på Ryholmsvägen 1 och resten av serien då vi sannolikt även skulle få möjlighet att passera en milstolpe. Så blev även fallet vid Beateberg Badplatsen där Malin loggade sin gömma nummer 3000!!! Hipp hipp Hurra!!!!!
 
 
 Såklart blev det ju fika här, men fira på riktigt, det ska vi göra en dag då fler i tjejligan kan vara med.
 
 
CO till dessa gömmor är en klurig herre som gillar att pyssla på olika sätt.
Detta hade iallafall inte jag kommit på. Att fläta med ståltråd går visst också bra. Kul ide och om det tycker jag. 
 
 
 
Det blev en riktigt bra tur med, precis som vi förväntat oss, välgjorda och välgömda burkar, men även några upplevelser som inte är riktigt sånt man brukar träffa på.
Först såg vi detta ställe. Kändes inte helt rätt placering för älgtorn......
 
 
Det var när vi stannat för att logga som mannen som ställde frågan stannade och undrade om vi ville ha hjälp. Inte att leta, det tyckte han ju var totalt bortkastad tid, men kanske hade vi fel på bilen? Vi hade ju stannat lite märkligt. Det var snällt tänkt. Jag passade iallafall på att fråga honom om tornen. Jodå, jakttorn var det, men det de jagade var visst änder. 
Vi fortsatte på vilttemat och skrämde upp en fasan, men det som skrämde upp oss mest var nog ändå mötet med 5 vilda grisar på lite för nära håll.
Som tur var så var deras intresse inte oss, utan de fortsatte snällt rakt över vägen som vi just då gick på.
 
Vildsvin fanns det nog gott om i trakterna, det var många spår av bökande, så även på denna lite underliga parkering.
 
 
Kyrkor ser man ju många när man ägnar sig åt denna, för vissa helt onödiga sysselsättning. Detta var en av de ovanligare. Ryholmsvägen 12 Beatebergs kyrka. Kul att den fått inte mindre än 2 gömmor!
 
 
Några timmar tillsammans, fem grisar, en fasan, sjöutsiktsfika, 14 loggade cacher och en milstolpe senare var vi återigen helt överens om att vi INTE kunnat hitta på något bättre att ägna vår tid åt denna förmiddag.
Folk får tycka vad de vill om geocaching, men min åsikt står fast. Jag är fast i ett beroende, men kan inte komma på en endaste anledning att försöka sluta. Dessutom måste vi ju gofika för att fira milstolpen så snart möjlighet ges!
 
 
 
 

Soppa på Brunnhemsberget

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sol från en alldeles klarblå himmel. Snötyngda träd. Sagolikt vackert med andra ord och vi var inbjudna till SoppBrunch på Brunnehemsberget, ett av våra fina platåberg i trakten. Underbart med andra ord! Kl 10 serverades god gulaschsoppa med smör och bröd. Värdparet Paparatzzie65 hälsade oss välkomna och berättade att rundan som skulle publiseras denna dag kallades Mussepiggrundan, pga att de brukade rida rundan med hästen Musse Pigg! Kul med en berättelse om varför en runda heter som den gör!
 
 
Mycket trevligt var det och albionstugan var i princip fullsatt. 
 
 
Strax efter kl.11 fick vi varsin lapp med koordinater och sen bar det iväg ut i det vackra vädret.
 
Vi valde MussePiggRundan #Flaggstången dit vi i en stor klunga fick börja med att få upp värmen med en promenad uppför slalombacken.
 
 
Väl vid den kanske inte alltför välanvända flaggstången började funderandet.
 
 
 
Vad skulle vi kalla oss?? Många förslag kom fram men alla var rätt långa att skriva så det slutade med att vi helt enkelt skrev så här:
 
 
Det var en del snö uppe på berget men det var inga problem.  Vi turades ju om med att gå först och det bildades fina små stigar när vi gick. 
 
 
Vackert javisst, och så kul med alla dessa samtal som blir när man går i en samlad klunga mellan burkarna efter ett event. 
 
 
Ingen FTFstress i världen och det är ju så underbart.
 
 
Efter MussePiggRundan #Knektastigen beslöt en del av oss att vika av från slingan, som ju skulle vara närmare 9 km lång och försöka oss på att gå just knektastigen nedför berget. Det var brant, men ändå inte så svårt att gå som vi blivit förvarnade.
Jo, nån kanade lite på ändan, men värre vägar har vi valt förr.
Väl nere hamnade vi i ett riktigt sagolandskap med alla snötyngda träd.
 
 
När vi kom ner så uppkom frågan vad vi skulle kalla oss på nytt, för inte kunde vi fortsätta att kalla oss "Soppa" när halva gänget fortsatte hela rundan? Kreativiteten vad gäller loggnamn kanske inte var på topp, för det blev helt enkelt "Delsoppa" som hamnade i loggboken efter detta.
 
  
Nedanför berget fortsatte vår vandring i orörd snö längs en gammal fädrev. 
 
 
Burk efter burk hittades på perfekta koordinater och vi kunde till slut håva in inte mindre än 11 FTFer.
 
 
 
Landskapet var öppet vackert och det märktes att här hade minsann vindarna härjat fritt i förra helgens snöyra. 
 
 
 
Stundtals nådde snön nästan till knäna och det var en rätt jobbig vandring i fädrevet som återstod. Men i trevligt sällskap så gör ju inte det det minsta.
 
 
Den del av Mussepiggrundan som vi gick var en riktigt fin runda och jag ser med glädje fram emot nästa del av sträckan. Extra kul var att jag aldrig gått på denna del av berget förut.
 
Som avslutning stannade vi till för just en fika vid min egen gömma Fikaplats#1 Åsabackarna.
Ett härligt avslut på en riktigt fin dag!
 
 
 
 

Vi åker till FAD

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Väderprognosen denna helg har varit allt annat än bra, så det var med viss tvekan jag packade bilen för vår resa mot Linköping.
Det hade ju utlovats närmare 30 mm nederbörd och stormvindar och hur klär man sig för det när man dessutom är genomförkyld? 
Kan väl säga att jag aldrig haft så många jackor, stövlar och skor med mig på nån resa tidigare, och så hade även Malin. Det var t.o.m så mycket packning att hennes familj skrattade åt henne.
Nåväl. Började med att skotta fram bilen då det redan på fredagmorgonen låg några cm snö på den och det forfarande snöade.
Der visade sig underligt nog bli den enda nederbörden jag träffade på på hela helgen. Vem kunde väl tro det?
Vi tog vägen norr om Vättern och stannade till vid 2 av aikrattans fantastiska cacher. FT#3 STOPP KNAPPEN och FISKELÅDANHär var det uppehåll och lite rimfrost. Vackert men iskallt.
 
 
Vi hade förarbetat lite inför resan och planerade att försöka logga Challenge #092 5st cacher in one day=40 D/Tp så 5 noga utvalda gömmor i Motala fick besök.
 
 
I och med logg i denna burk var challengen uppfylld och det var 2 mycket nöjda tjejer som vid bilen mötte två andra tjejer som oxå var på väg till FAD. De hade lite längre resväg, då de kom från Finland.
Visst är det fantastiskt att det kommer folk även från andra länder till ett event i Sverige, speciellt som det utlovats busväder.
 
Vi fortsatte vår resa mot Linköping och svängde av för att logga en earthcache. Här hamnade vi i värsta rimfrostlandet och jag kunde inte låta bli att stanna för att fotografera lite. 
 
 
 
Marocko, som platsen lite humoristiskt visade sig heta, hade även en cache med namn VÖPT, denna beryktade slinga cacher, så nog blev det en logg.
Att logga hela serien ligger inte alls på min önskelista så vi fortsatte mot Tälleberga kyrka Earthcache.

Wow, vilket ställe!!!!
 
 
 
Mitt ibland skogens alla träd, låg detta enorma stenblock. Nog har jag sett en massa flyttblock, men detta var verkligen stort.
 
Vi fortsatte vår resa och stannade till lite oplanerat i Borensberg.
Längs kanalen är ett pärlband med cacher utplacerade (bl.a A young one) och här fick vi en jättefin promenad alltmedan  mörkret började falla.
 
 
 
 
 
Jag gillar verkligen när det är cacher utlagda längs fina promenadslingor som nog ingen som läst denna blogg kunnat undgå att märka.
Nöjda med denna promenad begav vi oss mot huvudmålet för resan. Strax innan vi kom fram släpptes labcacherna och eftersom jag ju gillar att "leka" åkte vi mot Lets play flute.
 
Möts i mörkret av en flöjt i kolossalformat.
 
 
Här gällde det att spela so.la.re och vi väntade ett tag på att få sällskap, eftersom här räckte ju inte armarna till. Men ingen kom så vi fick lösa uppgiften på det alternativa sättet som fanns beskrivet.
 
Vi fortsatte mot trummor . 
 
Även här var vi ensamma men det var en uppgift som funkade utmärkt med bara två. Slog man tillräckligt mycket så visade sig koden snällt.
 
 
Hold hand strax intill funkade dock inte så där stannade vi 2 tjejer som kom cyklande förbi och bad om hjälp.
Undrar vad de tänkte att det var för tokar som ville ha hjälp att hålla i 2 handtag på ett träd mitt inne i skogen en fredagkväll........
Efter dessa 3 FTFer begav vi oss mot universitetsparken där det gällde att kolla på konst. Eller snarare att kolla på skyltar om konst.
 
Även här fick vi lösa problemet själva. Var var alla FTF-sugna geocachare denna kväll?????
 
Nåväl. Snygg statistik blev det iallafall på topp 3 för labcacherna!!
 
 
 
 
Väldigt nöjda med vår dag begav vi oss till hotellet och avnjöt en riktigt god middag innan vi ramlade i säng.
Förkylningen finns definitivt kvar, men som tur är funkar näsdroppar och Alvedon över förväntan och har man så här roligt kan ingen förkylning i världen stoppa mig iallafall.

Tack för en annorlunda milstolpe!!!!!!!!!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Detta är ett tacksamhetens inlägg. För utan alla som loggat mina gömmor hade det inte kunnat skrivas.
 
 
Jag har ju egentligen alldeles för många gömmor ute i skog och mark, men jag gillar att inte bara besöka andras cacher utan även att skapa egna, så jag låter de som funkar ligga kvar och kan inte låta bli att släppa några nya när lusten faller på. Vill ju gärna att mina gömmor hittas rätt lätt och att de kanske uppskattas dessutom.
Läser alla loggar jag får, även de som är en hel roman om vad man åt till frukost etc och inte alls behandlar just min cache med ett ord. Ibland är loggläsandet extra roligt och när det händer att en favvo bifogas känns det ju såklart kul. För om en gömma får en positiv logg eller t o m en favvo, så har jag ju sannolikt lyckats ge en bra upplevelse och det är ju därför jag lägger ut plastburkar i skogen.
 
Jag passerade en milstolpe i helgen och den måste ju såklart firas. Nu gäller det inte antal hittade gömmor denna gång utan något jag själv inte kan påverka.
 
 
 
Jodå, jag känner mig hedrad i att vara omgiven av såpass kända geocachingnick på listan och såklart ska vi fira mina 2000 mottagna favvopoäng. Kanske har ni som läser detta bidragit med nån blå medalj och i så fall säger jag än en gång tack!

Tankar

 
 
 
 
 
 
 
Jag har alltid gillat att skapa nya cacher. Både sådana som är lite mer än ett petrör, samt vanliga enkla, på fina platser eller längs med fina vandringsleder. Att ta reda på historien som många platser har. Geocaching är ju ett superbra sätt att dela med sig av allt detta.
Jas skapade min första egna cache när jag bara hade loggat 20 själv och sen har det fortsatt. Idéerna tar aldrig slut känns det som. Den första har haft många besök och fungerar fortfarande prima, 7 år efter att den publicerades. 
Men de senaste månaderna har något hänt. Tycker att det tar allt längre tid innan nya cacher FTF-as och sen får många av dem inte speciellt många besök därefter heller. Det gäller inte bara mina egna cacher utan även andras. Det är så skönt att folk inte stressar som galningar för en FTF men jag är ovan vid att det tar 1-4 dygn.
Flera gångerna som vi varit ute i skaraborg det senaste har vi träffat på burkar som bara FTF-ats och sen inte haft fler besök. Två var det över ett år sedan.
Funderar på om folk börjar bli cachetrötta? Eller börjar det bli för mycket plastburkar ute i skogarna? Nu är det ju semestertider så det kan ju påverka men tendensen fanns redan i våras. 
Funderar över hur vi ska göra inför vårt planerade hökensåsevent i slutet av augusti. 
Kanske vi ska låta bli att göra ett cachesläpp i år till det? Det finns ju redan rätt många burkar på Hökensås. Eller bara släppa ett fåtal?
Vi får se hur det blir. Event ska det iallafall bli, sista eller näst sista helgen i augusti. Fram tills dess ska jag nöja mig med att bara logga andras burkar. 
 
 

Hembygdsgårdar och kvarnar. Uppdrag "hitta grader"

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Huskvarna. En trakt jag nog egentligen bara passerat, på väg mot nordligare delar av andra sidan vättern.
Nu skulle det ändras på detta. Titti var smart och frågade om vi inte skulle försöka oss på att släcka lite fler grader till challegen 360 grader av sverige och det har ju jag svårt att låta bli.
Jag har i och för sig svårt att låta bli det mesta som gäller utflykt med gps i hand så svaret var ju självklart JA!
Familjen hade fullt upp med andra aktiviteter som inte direkt inbegrep mig, så vi styrde färden mot just Huskvarnatrakten.
Det visade sig bli en dag med besök på inte mindre än 4 hembygdsgårdar, samt 2 kvarnar och givetvis en massa andra härliga ställen däremellan.
 
Vi startade med en runda vid lillån, men beslöt efter att haft stora problem att ens hitta nån form av stig att låta den vara till en årstid när växtligheten är mindre frodig. För att gå intill en å gillar jag ju, men helst utan att få känslan av att gå genom djungel.
 
Lekeryds Hembygdsgård blev första hembygdsgården för dagen, just här tog jag inget foto, men det var en mysig plats.
Sen hamnade vi vid Sveriges största bestånd av ormgranar, denna märkliga typ av gran som jag råkade få reda på fanns i vintras när jag undersökte Hellidsbergets sevärdheter. 
 
 
Ormgranens märkliga utseende beror på att den av genetiska orsaker har förlorat förmågan att bilda sidoskott på grenarna. Stammen eller en gren kan växa flera år utan att bilda något eller bara några enstaka sidoskott.
 
 
Historien berättar att en soldat Esk tog med sig en planta från Ryssland när han återvände från Svensk-ryska kriget i början av 1800-talet. 

Soldattorpet som soldat Esk bodde på låg i utkanten av beståndet fram till 1904. Resterna efter husgrunden finns ännu kvar på den öppna ängsmarken i reservatets östra del. 

 

Fin plats även om många av granarna var rätt barrfria.

 
Första kvarnen blev  The Old Mill @ Öggestorp
 
 
Även här var växtligheten frodig så trappan ner upptäckte vi inte förrän det var dags att gå upp igen......
 
 
Andra hembygdsgården tillika dagens första fikaplats blev Forserums hembygdsgård.
 
 
Jättefin plats även här. Här tyckte jag målningen över dörren var lite extra fin!
 
 
 
Fin grind som välkomnade oss in till gården.
 
 
Gillar hembygdsgårdar och tycker att det vore bra om alla sådana även fick varsin geocache. Om inte annat bara för att visa på en fin fikaplats för oftast är det ju alltid nånstans man kan sitta vid dessa gårdar.
 
Singoalla grottan (cave) var en spännande plats, där det finns en historia bakom som säger att ett resesällskap övernattade här vid flertalet tillfällen på 1350-talet där en flicka med namn Singoalla fanns med. 
 
 
En bra bit, halvvägs upp på ett berg fick vi gå för att komma hit, men stigar fanns så det var inte så jobbigt.
 
Barkeryds Hemmbyddsgård.var nästa fina hembygdsgård. Ingen fika här dock, det sparade vi på till dagens sista hembygdsgård.
 
 
 
 
Stenkars kvarn, dagens finaste plats!
 
 
 
 Byggnadsminnet Stenkars kvarn består av kvarn, med damm och vattenränna, samt en mjölnarbostad.
 
 
Redan 1697 fanns en kvarn på platsen men nuvarande kvarn är från 1830-talet. 
 
 
Så rofylld plats! Helt klart värt ett besök även av oss.
 
Vi äter inte så ofta när vi är ute, även om det kanske kan tyckas så, men nu var det dags för fika nr 2 på hembygdsgård nummer 4. Rogberga Hembygdsgård.
 
 
 
Även här en plats som helt klart förtjänar en gömma. Tycker att snickarglädje är så fint och det passar ju verkligen på dessa röda småländska stugor.
 
 
En cache vid namn Bebben bjöd på dagens finaste utsikt. Tur att en annan gömma med önskade grader låg intill för det var en jag annars valt bort pga cachenamnet. Det visade sig att vi hamnat på Uvaberget, med en jättefin grillplats och utsikt över tenhultasjön. När man läser beskrivningen så valdes cachens namn pga att CO precis fått sitt första barnbarn. Kul ja visst fast cachenamn.....Nja, jag hade nog valt ett annat.
 
 
En superbra dag och uppdraget att hitta grader vi saknar lyckades över förväntan. Nu saknas bara 38 av alla 360. Fast det lär dröja innan den challengen blir loggad, flera av graderna måste man åka långt för att kunna logga, men som alltid så ger just dessa challengecacher en extra krydda i cachingen.
 
 
 

Top 5

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
För några dagar sen kom en bra fråga upp på geocaching Skaraborgs Fb-sida. En fråga som är allt annat än enkel att besvara men jag gör ett försök här iallafall.
Frågan var vilka mina absoluta top5 favoriter vad gäller geocaching är?????
Med tanke på att jag har delat ut mer än 650 favoritpoäng så är det en omöjlighet att skala ner det till bara 5, dessutom har jag ju rätt blandade tankar om vad jag ger favvo. Är det en riktigt fin plats ger jag gärna en favvo bara för att jag blev visad dit, trots att det kanske enbart är ett petrör i en gran. Likaså om det är en fin runda att gå, så ger givetvis en favvo. Eller en plats med intressant historia. Men nu anar jag att det inte är det som frågan gällde denna gång.
Den absolut roligaste cachen jag loggat är nog ändå gamla, numera arkiverade Fångarna på fortet som vi besökte redan 2010. Ett helt underbart äventyr som vi desutom fixade tillsammans med en annan barnfamilj.
 
 
 
Men detta inlägg får hädanefter enbart handla om gömmor som faktiskt fortfarande finns på plats och dessutom sådana som finns inom Skaraborgs gränser.
 
Några av Mariestads gömmor som jag uppskattat:
WHO DO VOODOO --
 
Secret Code Cache
BOM-BAD 
 
Size doesn´t matter! 
 
 
Sen finns det ju en massa roliga challengecacher, där det roliga ligger i att se till att uppfylla det som krävs för att kunna logga, som ex,vis Challenge #225 Frankenstein samt även mystserien #01 Någonstans i Mariestad där man får se offentlig konst på ett sätt jag gillar. En liknande serie fanns i Falköping, men den är tyvärr arkiverad nu.
 
 
Vidare mot Skövdetrakten så var nog Mobila Telefoner den som jag uppskattat allra mest, mycket pga av ett roligt upplägg jag inte stött på tidigare.
Nattcacherna Ryd by night och speciellt Black Gold är oxå mycket bra.
Elin, en werigo, med bra tema, var en upplevelse jag sent ska glömma.
V9-PärlanPuzzle Cache #1Not Another NanoSkövde Hightech #1, Molnet
 och Stallsiken är även de cacher jag minns.
Lustiga huset. field puzzle. Här ska man se till att ha gott om tid samt vältankad bil. Tog för oss flera timmar, men en riktigt bra gömma.
 
 
Även Annorlunda gömma 1 samt de två andra i serien var lite av ett äventyr att logga. Riktigt kul med dessa gömmor som är så annorlunda mot allt annat man stött på genom åren. 
 
 
Djävulsnästet är en enkel gömma men på en riktigt spännande plats.
 
 
Falköping har några bra serier oxå. Rörigt värre #4 med kompisar var riktigt bra när jag loggade dem för några år sedan. Likaså multisarna i brottet Det första man blir blind på är ...#1 och Hink och spade... 
Luftslottet är bra, har loggat likadana utanför Örebro samt Halmstad förut, men det blir den inte sämre för. Likaså är Brottskollen och Ordröra bra, med ett upplägg jag inte sett förut.
Gömma Nyckel, vilken lycka när vi hittade loggboken.
 
Lidköping då?
Hemligt rum? och Läckö Slottsvandring är ju bra, i en riktigt fin miljö dessutom. Mörkercacherna Dawn #2.7Dusk 2.3 #Mörkt i skogen samt Dawn #2.4 gillade jag också.
 
 
Meander, älskar att klura......även om jag inte är så bra på det. Heta Linjen är bra samt nya, helt underbara Tuttar överallt!
 
Många gömmor blev det, trots det har jag bara nämnt ett fåtal av alla jag uppskattat genom åren.
Det finns en hel massa roligt att upptäcka och jag är imponerad av hur kreativa många är nu för tiden. 
När jag kollar tillbaka på de gömmor jag rankat här så är det lätt att se att jag är rätt svag för multis samt fältmystar. 
Geocaching när den är som bäst är ett äventyr och det finns massor kvar att upptäcka!
 
 
 

Domedagsdalen och Djupa hålet

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Maken föreslog att vi skulle ta en liten minisemester på jullovet. 
Varför inte? Eftersom alla i familjen uppskattar Boda Borg så föll valet på just ett sånt ställe, denna gång Karlskoga som är en av de bästa anläggningarna i landet enligt mitt tycke.
Som tur var passade vi på att boka övernattning också, och det gjorde att jag numera har tillbringatt en natt i Degerfors.
En mysig liten ort som jag nog aldrig stannat till i annars. Därför hamnade vi även i domedagsdalen, för det kändes lite konstigt att inte passa på att försöka få åtminstone lite frisk luft och sol på en plats jag aldrig besökt innan.
 
 
Domedagsdalen är den djupaste av fem strömrännor där Svea älvs vatten antas ha runnit ut mot Letälven, och hela området i Sveafallet är ett vildmarksområde format av istiden. Där finns jättegrytor, klippblock och branta klippväggar. 
 
 
 
Eftersom snön låg på både träd och mark så kändes det dessutom som att vandra omkring i ett enda stort vildmarksjulkort.
 
 
Vackert och spännande!
 
 
En lätt earthcache låg i området Sveafallen Earthcache samt några traditionella. Loggade bara en av dem, för hit vill jag absolut återvända, om inte annat för att se området i snöfritt tillstånd framöver. 
 
Vi körde drygt en mil söderut och stannade vid Lidetorpsmon-Earthcache . Här finns en av landets största dödisgropar och det var tack vare den som jag upptäckte att gpsen ville få mig att tro att jag var en bra bit under havsnivån. Det gällde nämligen att mäta djupet på gropen.
 
 
Djupa hålet var verkligen djupt, fast inte så djupt som min gps tyckte......
 
 
En spännande plats och en gigantiskt stor dödisgrop.
 
 
En plats där tystnaden var total, om man nu undantar våra flåsanden när vi skulle upp ur hålet igen.....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Naturskön runda dan före dan före dopparedan

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
22 december. Antar att de flesta stressar nog omkring och försöker få allt klart inför julen. 
Jag fick min beskärda del julhandel i lördags då vi besökte Elins Esplanad nån timme på fm.
Det där med att stress och mycket folk i affärer funkar ju inte längre för mig. Jag har dessutom haft ovanligt mycket på programmet de senaste veckorna och det märks nu tyvärr. Hjärnan lägger av på något vis när det är mer än en sak som ska göras, så att åka ut i skogen dan före dan före dopparedan, i stället för att ägna mig åt julförberedelser är det bästa jag kunde göra.
För det är ju där, mellan susande granar och tallar, som jag återfår energi bäst.
 
Solen sken från en klarblå himmel när vi åkte hemifrån, och vi hade en mysig dag.
 
 
Det var ju även midvintersolståndet, så solen står som allra lägst på himlen. Det märktes för trots den blå himlen såg vi mest solen i denna form, lågt mellan träden.
 
 
Men motljus är fint och träden skyddade mot vind så det gjorde inte så mycket.
 
 
Detta är nog den mest osannolika skapelse jag sett. Definitivt omöjligt att förutsäga att man ska träffa på. Kul.
 
 
Efter promenaden så var det då dags för fika. Två dagar innan jul sitter vi allihop utan vantar i grön skog.
Läste faktiskt i vår lokaltidning att några tokar firat midsommar på skoj samma dag, men de hade gått snäppet längre och även badat, bara för att vädret är så konstigt.
Vi nöjde oss med kaffe, mackor och saffransbröd i stället. Även om midsommar kan vara kall så har var sak sin tid.
 
 
Vart tog fötterna vägen tro? Svårt att tro att vi går på en gammal väg med denna enormt välväxta och frodiga mossa.
 
 
Vissna strån kan också vara vackra.
 
En tur på ett par timmar i skogen resulterade i 17 loggade burkar.
Mycket bättre än att jaga runt i affärerna, iallafall för mig.
Gemenskapen och skratten får man ju på köpet.
 

Mys(t)runda med glögg o skumtomtar

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så här års är vi nog alla lite trötta. Dagarna rusar iväg mot jul med alla bestyr som man förknippar med det och det är mörkt och ruggigt ute. 
Jag behöver mina geoturer för att fylla på energi, och det är nog vintertid jag behöver det mest av allt.
Härom dagen träffades vi nästan hela tjejligan för en liten tur bland granarna i skogen. Det råkade visst bli en tur med enbart mystar men det är ju inte fel det heller. Kan inte skryta med att ha löst alla själv men tillsammans hade vi alla dragit vårt strå till stacken, även om mitt strå kanske mest bestod av saffranslängden i fikakorgen....
Jag har ju mer än en gång stönat över att så många mystar som kommer är pusselmystar, eftersom jag har så sanslöst svårt att pussla, men å andra sidan så vill ju inte min hjärna någon avancerad mystlösning heller så pusslen är trots allt bra eftersom de inte är omöjliga, det är ju bara tid som krävs där. Och att träna på att låta saker ta tid behöver jag. 
Vi började dagen med en decembermyst.  15 December
En riktigt bra serie mystar där alla har temat jul. Google is your best friend och om det tycker jag. Är man inte expert på julen innan så lär man definitivt ha ökat på den kunskapen innan månaden är slut.
Extra kul var att här fick vi FTF!
Gallimatias var dagens poänggömma. Både en riktigt bra myst och en riktigt bra gömma.
Promenaden fick vi när vi gick 1# Spåret i Mölltorp. Inte världens mest natursköna skog men vad gör väl det när sällskapet är så härligt.
Flitiga myror bodde det i skogen, inte ofta man ser så gigantiska myrstackar.
 
 
Alla burkar hittades
 
 
och bäst av allt var att vi hittade en mossig sten att stanna vid 
 
 
Kaffe, glögg, saffranslängd och skumtomtar
 
 
Finns det något bättre ställe att avnjuta sånt är i skogen bland susande träd och bästa vänner?
 
Tror jag ska ägna någon timme igen till att fortsätta mitt pusslande, vill ju så gärna bidra till betydligt mer än saffranslängd i skogen.
Denna gång får det bli att fortsätta på titticcs veckodagar SÖNDAG.. En riktigt bra serie pussel där jag trots min svårighet att pussla ändå pusslat alla utom LÖRDAG, SÖNDAG.
 
 
Sisådär, 2 timmar, 1 minut och 50 sekunder senare! 

 
Gott!
 

Ett FTF-äventyr som tog nästan fyra timmar!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har inte loggat många geocacher som tagit flera timmar från start till logg.
Jo, jag kan ju ha klurat på en och annan myst nån gång som tagit betydligt längre tid, men då har jag ju gjort annat under tiden.
Jag kan egentligen bara komma på en enda som tog lika lång tid och det var den lite smått legendariska "fångarna på fortet" utanför Karlsborg, en cache som numera är arkiverad.
Men nu har jag då alltså stött på en lika tidskrävande cache igen. Denna gång var svårigheten satt endast till 3,5 något som jag kan tycka var lite snålt med tanke på tiden den tog.
Det kanske fanns en anledning till att den låg ologgad inte mindre än 6 dagar alltså.
En jättekul utmaning och ett otroligt snyggt bygge var det som mötte oss. Hoppas verkligen att folk tar sig tiden det tar att lösa alla delstegen och att de har en vältankad bil.......
Vi gjorde misstaget att åka lite extra. Fieldpuzzle fick oss att tro att koordinaterna var rätt.
Nåväl. En fin plats i skogen fick vi se på köpet. Läser man bara beskrivningen så var det lätt att hitta rätt.
Lustigt nog var vi på rätt plats samma dag som CO placerade ut mästerverket, då i jakt på en arkiverad gömma som råkade ligga kvar i gpsen. Tänk om vi råkat på denna av misstag innan den var publicerad. ......
För jo, nog syntes det lustiga huset minsann.
 
 
 
Under tiden som fåglarna, kvittrade gav vi oss i kast med problemlösningen. Lite gick att lösa på plats, medans annat krävde lite hjälp av typen "ring en vän/ i detta fall far".
Så blev det då dags för min bil att bekänna färg och vi fick mäta, lysa och leta på flera platser innan vi upptäckte att vi var vrålhungriga allihop. Då hade vi hållt på i tre timmar!
Lite fika och vi var sen redo att hitta sista koden och med alla siffror i beredskap återvände vi till lustiga huset igen.
 
 
 
Nästan fyra timmar efter start så hade vi äntligen loggboken i vår hand!!!!
 
 
 
En helt tom loggbok och det var inte utan att vi kände oss rejält nöjda med denna FTF!
 
Ännu en fantastisk dag med tjejligan!

Tjejer kan! Ännu en annorlunda runda

 
 
 
 
 
 
Denna dag innebar återbesök på inte mindre än tre ställen jag varit förr.
Makens verktygslåda fick följa med och tack vare den, samt en hel del kreativitet och med alternativa lösningar så lyckades alla tre ställena nu få glada gula gubbar på kartan!
 
Att få klura ut hur man ska lösa problem gillar jag men jag är egentligen rätt hopplös på det. Därför gillar jag ännu mer när vi kan åka ut tillsammans och slå våra kloka huvuden ihop så att säga.
För när hjärnan inte vill, helt som jag vill, så är det skönt att vi faktiskt fixar det tillsammans. Även om känslan var ett tag att detta går ju aldrig.
 
Har man inget handtag så tar man väl en skiftnyckel?
Funkade faktiskt rätt bra det med och loggboken kunde signeras
 
 
Är man mobilberoende om man kollar mobilen i en jordkällare?
 
 
Nej, faktiskt så fyllde även den sin funktion här
 
 
En väldigt annorlunda skapelse där fyra händer var för få för att lyckas.
Men oj så kul vi hade här medans vi höll på.
Samarbete när det är som bäst!
 
 
Även här ovanför träffade vi på något vi aldrig sett förut. En otrolig skapelse även detta.
Två favvo mindre har jag nu i min knappa samling att dela ut.
 
Efter två timmars lek öppnade sig himlen och vi fick leta fikaplats under tak.
 
 
Nöjda och belåtna med en mycket rolig förmiddag.
Är så glad över att det finns folk som vill glädja andra med att lägga ut både vanliga små burkar och lite mer avancerade skapelser och jag är ännu gladare över att jag har några att dela upplevelserna med!

Abstinens

Nästan två veckor utan en endaste logg kan ge abstinens. Ibland, men inte alltid.
Läser om alla som varit runt på trevliga ställen och loggat både det ena och det andra nu i semestertider, men som tur är så känner jag faktiskt ingen större abstinens denna gång. 
Sommartid är det ju alltid så här. Många är borta på semester, familjen är inte road av speciellt mycket geocaching och jag är ju inte road av att ge mig ut på tur själv. Så jag får roa mig på annat sätt.
Jag gillar ju nämligen att lägga ut nya gömmor. Både lite kreativa som kräver mer tankemöda att få till, samt helt vanliga petrör på vackerhetsplatser eller andra intressanta platser.
Jag har ju annars känt mig rätt nöjd med antalet utplacerade gömmor. Har man över 200 ute i skog och mark borde man ju vara nöjd, men så fick jag en tanke......och sen en tanke till osv. 
Sommaren har ju varit rätt lugn även aktivitetsmässigt för familjen så helt plötsligt har det funnits tid till att börja förverkliga alla de där tankarna. 
Kanske är det dumt att skapa nya gömmor när man har så många allaredan men det är ju så kul!
Lustigt nog så är det inte så värst mycket underhåll heller på de jag har så jag kör på. Man kan ju alltid arkivera om det blir jobbigt framöver.
Just nu ger skapandet av nya gömmor energi och då är allt gott. Dessutom hjälper det faktiskt lite mot abstinens oxå.......
 
 
 

Rånna/Ryd

 
Rånna-Rydrundan 1
 
En bild säger mer än tusen ord sägs det. Ja det kan nog passa på detta inlägg för kameran gick varm som vanligt. Kan det bli grönare än så här egentligen?
 
 
Rånna/Ryd en energiboost i vacker natur. 
 
 
När denna runda kom ut i januari så kände jag direkt att denna har jag väntat på! Varför har det inte funnits några cacher här förut? Finns jättefina stigar och vandringsleder här och naturen är minst sagt vacker! 
Beslut togs dock om att denna tar vi till våren.
Det gjorde vi rätt i. Trakterna häromkring är kända för sina blommande körsbärsträd så att olika anledningar gjorde att vi inte kom hit förrän denna förmiddag var inte alls fel.
 
 
Rundan vi gick bestod av 11 burkar varav en av en annan utläggare. Enkla gömmor men som alltid när det gäller fin natur så var det tillräckligt.
Överallt blommade det.
 
 
Gullvivor och vitsippor på marken, även nån enstaka blåsippa dröjde sig kvar och så alla dessa körsbärsträd!
 
 
 
Dessa vackra vitsippor hittades på ett ställe. Sådana har jag aldrig sett förut.
 
 
Även dessa vet jag inte vad de är av för sort
 
 
 
Men det blev ävern en energinboost på mer än ett sätt.
 
 
Hela tjejligan samlad och vi passar på att fira att Malin har fyllt år för en tid sen.
 
 
 
Medans vi satt där gick hela bregottfabriken förbi på rad, inklusive en mycket imonerande tjur. I samma hage som vi satt. Tur de inte var lika nyfikna som en del kossor kan vara.....
 
 
 
 

Pilgrimsled i vitt, grönt, blått och vitt

Jag gillar pilgrimsleden. Den går lite kors och tvärs här i våra trakter och väldigt mycket går väl på väg och de delarna bryr jag mig inte om. Jag gillar däremot där den går mer naturnära, så jag gör mina små etapper på leden i valda delar så att säga. En riktig favorit så här års är den som går längs Plantabergets sluttning. 
Tror det är svårt att hitta en plats där det finns mer vårblommor på samma gång. Då det bara är ett par kilometrar hemifrån återkommer jag dit ofta på våren.
Denna förmiddag tog jag med storkameran. Hade hoppats på en solig promenad men så ville inte solen. 
Nåväl, det är fint ändå.
För några veckor sedan var här knallblått av alla blåsippor, med enstake partier med vårlök.
Nu var det ett enda stort hav av vitsippor. Överallt!!!! Tror jag inte gick många meter där jag inte såg vitsippor, mestadels i stora hav. Helt underbart!
 
 
 
 
 
 
De växer ju till och med lodrätt. Måsta ha sett miljoner av denna underbara blomma på min promenad!
 
Men jag gillar ju även blåsippor!
 
 
Som tur är så fanns det kvar en hel del som fortfarande blommade och när de blandar sig tillsammans med vitsippor så blir det ju ändå bättre!
 
 
Inte heller de är så knussliga vad gäller växtplats.
 
 
Lite upphöjt mellan två träd går också bra!
 
Gult är nog den färgen som är minst av här just nu men den finns där bland alla vitsippor!
 
 
Leden går på nedansidan av plantabergets sluttning och man anar oftast bara höjden på berget då det är främst lövskog längst hela stigen. Här är dock ett undantag. Däruppe syns bergskanten tydligt. Men att klättra upp känns inte så lockande.
 
 
Ingen stig utan fikaplats. Denna plats kallas visst paradiset av de som är infödda. Jag håller med, för nog är det ett paradis här längs stigen.
 
 
En glänta i skogen! Härligt!
 
Ytterligare en bänk finns utplacerad längs denna del av leden, strax intill en porlande bäck i utkanten av Gunnilstorps naturreservat. Visst fanns det vitsippor även här, även om de inte var lika många.
 
 
Det finns några cacher här längs leden, men kanske det kommer fler lagom tills blåsipporna blommar nästa år.........
Lägger in en bild från cachebeskrivningen från min gömma Pilgrim#1 Ekbacken för att visa hur det ser ut då.
 
 

Sol och arga snickaren

Det har varit några soliga dagar och det har ryktats om att lärkan har hörts drilla i skyn. Någon har sett blåsippor.
Jag har sett 10 program av "arga snickaren", plus en hel massa andra lättsmälta TVprogram. Har man influensa och knappt orkar sitta upp ens så är det tur att TVn finns. Men oj så jag längtar ut nu, kanske ska försöka ta mig ut och hämta posten i morgon iallafall.....
Men jag är i gott sällskap. Tre av familjens innevånare har gjort mig sällskap där vid TVn då vi alla inte orkat med speciellt mycket mer trots alvedon, hostmedicin och nässpray. 
Fast nu jag längtar bort från TVn! Kan det vara ett tecken på att det snart vänder.
 
 
 
 
 

Varför vara som alla andra?

Tänk dig att du stannar vid en kyrka för att låna toaletten, öppnar dörren och möts av detta!!!!
 
 
Sannolikt tror jag de flesta skulle bli rätt förvånade....... 
För hur många har fikat på en offentlig toalett egentligen????? Eller ens kommit på tanken?
Jag kan lova att varje gång jag passerar Marka kyrkas toalett så ler jag och minns den där råkalla dagen då det var just precis vad vi gjorde. Varmt och skönt, lä från vinden och sanslöst välstädat gjorde faktiskt valet självklart den dagen, även om det var en smula otänkbart ända tills vi gjorde det.
 
 
Ännu en toalett, fast här fikade vi inte, trots att det var kallt. Geodass! Inte illa!
 
Krama träd får man ibland göra, speciellt när känslan av att ramla i vattnet är stark
 
 
Inget är som väntans tider......
Men hur ofta möts busschauffören av väntande på väntkurens tak?
 
 
Stege är bra att ha, även på platser man normalt kanske inte brukar ha stege......
 
 
 
Hinten under är vi väl alla bekanta med.
Det har resulterat i ett och annat "rumpan i vädretkort" genom åren.
 
 
 
 
Men under är även betydligt lättare att ta sig än över när hindret är ett 2 meter högt staket.......
 
 
Hinder är som sagt till för att övervinnas! Måste erkänna att det är en go känsla att lyckas!
 
 
Säga vad man vill om geocaching men den kreativa ådran frodas rätt rejält ibland!
 
 
Vi hade jättekul när vi försökte komma på en lösning!
Jodå, loggboken signerades efter en bra stunds fix och trix. 
Något år senare upptäckte vi av en slump att det fanns ett iordningställt hjälpmedel några meter bort.
Fast då hade vi ju inte fått tänka problemlösning!
 
Ibland blir somliga fikasugna akut och tycker att även en sådan här plats är perfekt att fika på!
 
 
Och ibland förvandlas man till en jätte som snubblar över hus......
 
 
Plocka blommor är en trevlig sysselsättning men hur är det att plocka varning för barnskyltar?
 
 
 Hur som helst. Varför vara som alla andra? Jag hade nog klättrat på väggarna om jag hade varit tvungen att vara det. Fast det gör jag ju ibland ändå.......
 
 
 
 
 
 

Pinsamheter.......

Detta blev en dag med många pinsamheter.
Vissa saker gillar jag verkligen inte och att leta cacher i närheten av där folk bor hör till dem.
Råkade bli några sådana denna dag då vi lite på omvägar snirklade oss fram till eventet i Mariestad.
Solen ville så gärna vara med, men kanske den tyckte vi var för pinsamma för den gömde sig snabbt mellan molnen igen.
 
 
Första gömman var i anslutning till en hästgård. "Kanske  kan CO se dig från fönstret" stod det och visst rörde det sig i ett av fönstren men om det var CO det vet jag inte. En plats jag inte besökt själv för att logga även om hästgård och byggnader var fina. Kändes pinsamt tyvärr.
Så fortsatte vi och skulle på nästa ställe in i en gammal ladugård. Inte heller där kände jag mig speciellt bekväm även om det här inte var i närheten av andra byggnader. Kändes lite som att göra intrång på privat mark trots det.
Så fortsatte vi mot en cache utanför en skola. Massor av barn på skolgården, två meter från gömman. Ska vi?
Jo, beslutet om att logga var inte så svårt egentligen. Eftersom jag inte gillar placeringen så nära skolgårdar så är jag inte rädd för att en sådan gömma blir mugglad. Visserligen så behöver man inte leta länge här och därför se misstänkt ut men ändå. Vill man visa upp ortens skola så finns det nog bättre placeringar trots allt.
Pinsamheterna trappas upp och vi kommer till en ny gömma. Mitt i ett bostadsområde med hyreshus på ena sidan och en skolgård med massor av barn ute på rast på andra sidan.
Mitt i en rabatt stod ett träd och flera meter upp fanns burken. 
Jaha. Inte nåbar utan stege.......
 
 
Titti såg ut mest som en kommunalarbetare så hon fick klättra upp denna gång. Flera passerar under vår stund där i rabatten, en del tittar mer än andra ooch till slut frågar en vad vi gör.
"Min mössa blåste upp i trädet och vi måste få ner den" säger Malin då varvid de tittar ändå mer frågande på oss.
Såklart. Tre tjejer i en busksnår varvid en står på en stege mitt i ett bostadsområde för att eh, plocka ner en mössa????
Sanningen är alltid bäst så vi förklarade sen att det finns något som heter geocaching och att just denna plats kanske inte var den bästa.....
Vi fortsatte med en stunds "gubbjakt" innan eventet. Eller rättare sagt egentligen "korpjakt". Tanken var att äldre herrar nog är rätt pratsamma och att någon kanske visste var fåglarna i en myst vi letade efter kunde finnas.
 
 
Det visade sig att herrarna just var pratsamma men inte hade en aning, så vi övergick till damer som såg kulturintresserade ut och då fick vi mer napp. Om det var rätt återstår att se vid nästa besök i den vackra staden.
Till sist får jag erkänna att vi höll på att smita från notan.
 
 
Det mest pinsamma av allt denna lite pinsamma dag.
Vi åkte ju till Mariestad just för att det var event och som vanligt var det en trevlig tillställning.
Mycket prat och skratt, EO tyckte vid ett tillfälle att vi borde kalla oss tjatligan istället. Antar att han blev lite stött då vi kommenterade hur han kunde misslyckats att komma åt loggboken på en av stans smarta gömmor.
 
 
Vi fick även tillfälle att beundra ett fint GIGAcoin och där var endast loggar med selfies önskvärda. Åh så roligt det hade varit att få åka på GIGAevent nån gång!
 
Tiden gick fort och vi behövde packa ihop oss för hemfärd. Säger tack och hej och går mot dörren. Halvvägs ute kommer Titti på det. Vi måste ju betala maten för vi ätit. Tänk att vi nästan glömde bort det. Snacka om pinsamt i så fall......
 
Men trots alla pinsamheter denna dag så blev det en mycket bra dag. För även om det man gör känns pinsamt så är det ingen fara så länge man gör det tillsammans!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0