Gräne gruva

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det är inte bara en gång vi pratat om Svenljunga. Fast vi har aldrig kommit dit. Inte förrän nu, fast då kom vi ju inte till Svenljunga heller för det var ju hit vi ville.
 
 
Gräne Gruva #1 var första cachen i en serie längs vandringslederna runt gruvan och det var dem vi riktat in oss på.
Jag var ju här för sisådär 3 år sedan och då hade projektet bara börjat pyttelite med att göra området till en turistattraktion. 
Så fint det blivit!!! Allt är inte klart ännu men det som är det är snyggt.
Efter några timmar i bil var vi fikasugna så det blev kaffestopp direkt nere vid sjön. Så fin plats!!! Och nu fanns ju en bro över till andra sidan!
 
 
 
 
 
Så här såg det ut för tre år sen!
 
 
 
Mätta och belåtna påbörjades vandringen i området.
Utsikt över gruvområdet.
 
 
Cacherna med lägst nummer var de som låg längs den nyanlagda vandringsleden och där var det absolut finast att gå.
Dammar höll på att färdigställas och strax intill låg ett cafe som tyvärr inte var öppet denna dag.
 
 
Fin stig i fin skog.
 
 
Utsikt!
 
 
 
 
Åter vid bron
 
 
 
Vandringen fortsatte på andra sidan.
 
 
En järnvägsstump minner om gamla tider.
 
 
Nejmen, en gaffelsvans på promenad!!!
 
 
Och en pärlemofjäril förevigad av Lena.
 
 
Rundan avslutades på helt vanliga skogsvägar och det är helt ok det med, men vill man bara åt det vackraste vid gruvan räcker det med nr 1-9.
Efter lunchpaus fortsatte vi på väldigt snirkliga vägar till Nr1.Skogen - Skogenrundan. Inte helt lätt att hitta vägen dit men vi lyckades rätt bra iallafall.
Denna plats var helt klart häftig. Tydligen en välbesökt utflyktsmål i trakten enligt skylten, men vägen hit var inte speciellt välanvänd så det var nog ett bra tag sen. Hur som helst, de som bodde här gillade att jobba med sten. Massor av terasser fanns det här som tyvärr inte gjorde sig så bra på bild.
 
 
 
 
 
Rundan var bra, med omväxlande cacher och lite jobbat dessutom. Perfekt torn för mig som ogillar höjder!
 
 
Vilopaus?
 
 
Sista burken i vår runda. Bonusen låg lite för långt bort eftersom vi inte riktigt ville köra den sista kilometern på dessa småvägar och därför startade med nr 14.
Stubbe modell stor.
 
 
En bra dag och tänk att vi kom till Svenljunga till slut, även om vi egentligen inte alls kom dit.

Expedition 15

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag nämnde i ett tidigare inslag att mycket tid i vår gått åt för att bestiga platåberg. Detta har egentligen inget alls med geocaching att göra, men visst hade det varit kul om det funnits en challenge där man ska besöka alla 15 platåberg?
Och visst vore det kul om alla berg hade var sin toppcache? Kanske något för någon att skapa framöver? 
Här är iallafall alla våra berg samlade i den ordning vi besökte dem. Så kul att göra en riktig epedition av det hela, dvs börja nedanför och sen bestiga berget samt gärna leta sig upp till högsta toppen. Just det sista gjorde vi inte riktigt alltid men vi såg till att få till en fin vandring på varje berg, oavsett om det fanns stigar eller ej.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Självklart ska det firas om man klarat en bragd som den här!!! 
 

Degramossen tur och retur

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Efter att ha jobbar åtta dagar i sträck är det skönt med en ledig helg. Dessutom en helg som inte så mycket var inplanerat och med en helt ledig lördag. Varför inte ta oss en liten förmiddagstur till en mosse? Är ju rätt torrt ute nu så det bör ju gå bra?
Herr bojip och fikaryggsäck stuvades in i bilen och vi styrde mot den enligt rykten lite halvskumma rastplatsen vid våmb där Konagirl77 mötte upp.
Så begav vi oss uppför billingen. Förstår inte riktigt syftet med just denna gamla övergång men estetisk tilltalande är den.
 
 
Vårt mål var Billingens mossar: Degramossen och först följde vi billingeleden en bit innan vi svängde av rakt ut i stiglös terräng.
 
 
 
 
Säkert rätt blött här periodvis, nu var det nästan helt torrt.
Vad kan detta vara för söt liten blomma?
 
 
Mmmmm, jag gillar mossar, speciellt då de är hyffsat torra.
 
 
 
 
Detta måste väl vara en "Ticktrivselplats"
 
 
Vi återvände till Billingeleden igen och packade upp vårt fika, mitt i ett hav av blommande liljekonvaljer.
 
 
Midsommarblomstren blommar.
 
 
Vi följer fina billingeleden nedför berget över vackra Våmbs ängar, helt överens om att detta blev en riktigt fin start på pingsafton.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Den gamla kalendern

 
 
 
 
 
 
 
Tre söndagsförmiddragar i rad har vi träffats för att logga en serie utanför Tidaholm Den gamla kalendern, dag 074: 14 mars.
Ett mycket ambitiöst projekt, där tanken från början var att varje dag skulle tillägnas en egen cache.
Ibland kan en plan bli lite för mycket så serien slutar på 15 mars, och det är alltså denna serie som betats av på 3 långpromenader.
Då vi haft tillgång till fler bilar har vi ställt bilar i varsin ända för att slippa gå samma väg fram och tillbaka.
Denna dag var det bara de sista i serien kvar och de var placerade längs den sanslöst trafikerade Fröjeredsvägen. Inte helt optimalt för en promenad men ändå helt ok. Januari samt februaris cacher var däremot placerade längs mindre vägar, där det oxå var riktigt trevligt att gå.
För gå det ville vi ju. Tycker det är så tråkigt att hoppa ut och in i bil var 200 meter.
Här vid nr 74 hade vi egentligen tänkt oss att fika då platsen var jättefin, men iskalla nordanvindar gjorde att vi valde att iställlet börja vår promenad härifrån.
Här fick vi oxå stifta bekantskap med en knurpis igen, ett ord jag aldrig hört innan denna serie. Kul att lära lite nytt.
 
 
Slingan är lagt nära väg och den är lättgången med cacher några meter in från vägen.
 
 
 
En liten avstickare till FFMIM24. Väldigt vacker plats som även har ett fikabord. Dock är vägen ner bommad så fika här var inget alternativ.
 
 
 
Sista cachen loggad i serien, nu är det bara det roliga jobbet med tipsraden kvar som finns i varje cache.
Hoppas verkligen serien bjuder på en bonus framöver där den kan komma till pass.
 
 
 
 
 

Femtusen och fem år och elva månader

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Elin närmade sig halvvägs till tiotusen och en sån speciell milstolpe vill man ju ha en minnesvärd cache till. Frågan var bara vilken?
Till slut föll valet på en myst som inte varit loggad på nästan sex år. Förutsättningarna för att lösa den har förändrats över tiden men kan den vara lösbar?
Jomenvisst det var ju inga som helst problem egentligen och tisdag eftermiddag tog jag flexledigt för att kunna följa med och logga den.
 
Om man läser om PRO-filuren får man känslan av att detta är en rätt utmanade cache att ta sig till.
Man utlovas ryslig terräng bestående av höga stenmurar, snårskog, surhålor o kärr.
Fast å andra sidan var det inte mer än strax över 300 meter att ta sig så det borde väl vara en baggis?
 
 
Det visade sig faktiskt inte alls vara speciellt rysligt att gå. Kan det vara så att vi har fått en annan referensram efter de senaste ut i spenatencacherna, eller råkade vi helt enkelt hitta en bättre väg?
Bjuder på några bilder längs vägen. 
 
 
 
 
 
Så var vi då framme, inga som helst problem att ta oss hit och cachen låg så snällt och väntade på oss efter nästan sex år utan ett endaste besök.
 
 
En sanslös känsla att skriva i en så sällanloggad cache, tror detta var den som varit ologgad längst av alla jag loggat, förutom nån arkiverad så klart.
 
 
Stort grattis till konagirl77 och hennes cache nr 5000!
 
Fast milstolpar ska ju firas, så vi flyttade oss till stora Bjursjön där vi packade upp räkmackor, kaffe och semmeltårta som smakade ljuvligt med en sprakande eld i blickfånget.
 
 
 
 
 
Helt klart en milstolpe i min smak. Kul att få vara med och fira den!

Vatten, vatten, stan är full av vatten

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi har länge pratat om att försöka få till en liten resa med övernattning, något som vi brukat försöka göra varje vår. Önskemålet från min sida var att planera för att åka innan jag börjar jobba för fullt i början av mars så den 18-19 feb valdes som datum som passade oss alla 3.
Efter lite diskussion så blev resmålet bestämt till Lerum/Alingsåstrakten. 
Egentligen kanske inte helt optimalt med tanke på hur det har regnat, speciellt i dessa trakter.
Det regnade när vi körde ner, men snart höll det upp och efter att ha fixat de 2 sista D/T-kombinationerna som Malin saknat så var siktet inställt på några intressanta multis.
Nånstans där gick det fel.
För just de multisar jag valt ut visade sig ligga rätt nära vatten och vatten fanns det gott om. Alldeles för gott om till och med.
Började lite lätt med Skallsjö g:a kyrka, en kyrkoruin är ju aldrig fel. Fast just denna var inklädd i blå plast och inte riktigt så estetisk tilltalande men vi lyckades vi logga utan minsta problem.
 
 
 
Sen var planen Ölslanda kvarn, men där hittade vi ingen parkering. Överallt fanns var det fullt så vi fortsatte mot Jul i Lerum 2015 #4 Grynkvarnen fast även där hittade vi ingen parkering. Styrde färden mot närmsta lediga parkeringsplats för nu behövde vi fika dessutom.
Blev inte den mysigaste fikaplats, mitt på en parkering med en skola och återvinningscontainrar intill men mätta blev vi.
Gav oss av mot grynkvarnen därifrån men där stötte vi på problem med vatten.
 
 
Vi skulle över den ena bron för att sen fortsätta på dea andra bron på andra sidan ån för att räkna lite trappsteg på andra sidan.
Fast vattnet ville annat.
1,5 meter brett forsande vatten över stigen hindrade effektivt vidare promenad.
 
 
Över huvud taget var det massor av vatten i ån så vi gav upp att fortsätta mot Öslunda kvarn som det var tänkt och återvände till parkeringen där det fanns en annan multi, Clayriver valley nature reserve entrace
 
 
Fast varför ska saker vara lätta egentligen?
Hur vi än räknade så fick vi noll meters avstånd. Gjorde en rövare och räknade på ett inte riktigt korrekt sätt och men se där! Koordinaterna vi fick kändes ologiska men visade sig stämma! Skönt!
Äntligen en logg till!
En väldigt vacker plats dessutom kom vi till
 
 
En torrare tid på året vill jag gå lite mer i dessa fina omgivningar och återbesök finns med på önskelistan framöver.
 
Vi återvände till Alingsås och körde ut mot Nolhaga där vi möttes av mer vatten.
 
 
 
 
Logg nr 11 000 blev Jättegryta i flyttblock
 
 
Fint att vandra i den dramatiska naturen som är där intill.
 
 
Fast en milstolpe måste ju firas.
 
 
Blev bjuden på gofika på ett av cafeerna i stan, vad passar väl egentligen bättre än att ta en fika på ett cafe i cafestaden Alingsås?
 
 
 Fint avslut på en lite blöt dag! Men vi kommer tillbaks nån gång framöver!

En riktig Milstolpe!!!!!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så var det då dags, nästan 10 år efter första loggen på geocaching.com att uppnå den magiska siffran 10 000!!!!
Det ville jag fira med en annorlunda minnesvärd cache och valet föll på att desarmera en bomb!
 
 
Man ska ju inte fira själv så jag såg till att ha fint sällskap av jamandcat, titticc samt konagirl77.
Fast själv hade jag inte behövt vara, när spindlarna ger skuggor så är de inte så små......
 
 
Några små möss hängde också i taket.
 
 
Min logg:
Cache nr 10 000!!!!!
En så stor milstolpe vill man ju fira med att logga nåt alldeles, alldeles speciellt och visst var detta en mycket värdig sådan.
Fast det höll på att gå illa då vi hade stora problem att lösa mysten, insåg sen att om vi hade varit mer begåvade språkmässigt hade det nog gått lättare. Nåväl, en liten knuff i rätt riktning genererade så äntligen rätt i checkern!
Jippie!!!!
Utrustade med rätt hjälpmedel styrde vi , dvs titticc, jamandcat, konagirl77 samt undertecknad) så stegen mot första waipointen, men där hade vädrets makter satt käppar i hjulet. Hm, tänka om och resultatet blev ytterligare en promenad på såsidär nån km. Man blir stark av att geocacha!!!!
På plats tvekade åtminstone jag en liten stund innan jag närmade mig bomben. Spännande plats må jag säga!!!!!
Sen stötte vi på patrull igen, men efter en del strapatser, uppenbarade sig plötsligt något. Snyggt!!!!!
Med andan i halsen kunde loggen signeras. Gott!!!!!!!
Lite skitiga (ombyteskläderna behövdes faktiskt inte), men mycket lyckliga, sa vi farväl till de som tur var inte så sällskapliga smådjuren och lämnade platsen.
Mycket kul äventyr som såklart får ett stort grönt hjärta som tack!
 
 
Nyloggade!!!! 
 
 
Nu återstod det bästa av allt. Gofika vid Vänerns strand! Mysigt!!!
 
 
 
En minnesvärd tur blev det helt klart, precis som jag önskat.
Tack tjejer för att ni ville följa med!

Delsjön igen

 
 
 
 
 
 
 
 
Så blev det så en sladdbil i familjen till slut, något som maken, som jobbar med utvecklandet av elbilar länge önskat. 
Visserligen blev det en hybrid, begagnad sådan såklart, men den skulle nu hämtas i Göteborg.
Dimmigt även denna morgon, och lustigt nog lika soligt i göteborg som förra fredagen.
Premiärturen gick därför även denna gång till Delsjön där vi avnjöt var sin portion fisksoppa i supermysiga cafet Bertilsons stuga.
 
 
 
Som synes är det häxvarning här......
 
 
men även hund och hästägare är välkomna.
 
 
 
 
Ett lika fantastiskt fredagsväder som för en vecka sen, gjorde att vi självklart ville ta en promenad även denna gång runt lilla delsjön.
 
 
 
Vy över Tjuvkistan, håller med om CO att vyn är riktigt fin.
 
 
Så fortsatte vi in i skogen mot resterande utmaningar av CO Trinisla.
 
Några bilder som inte spoilar utan förhoppningsvis bara lockar till besök kommer här.
 
 
 
 
Nu är det bara några få ologgade av dessa kanongömmor. Tror det lär dröja länge innan vi får vägarna förbi igen, men vem vet........

Fotesurl, en vandring in i vildmarken

 
 
 
 
 
 
Snart är julledigheten slut och alla härligt lediga dagar med den. Idag skulle maken jobba så jag passade på att fråga om nån ville följa med ut i skogen.
Det visade sig att både jamandcat, konagirl77 samt chevy57 var intresserade av och efter lite diskussioner blev denna cache utvald. Klyftamon # Fotesurl
Terräng 4,5 avskräckte ju en aning men efter kontakt med CO så blev vi lugnade. Om man följde waipointerna så var det traktorväg nästan hela vägen fram sa han.
 
 
Nåväl, traktorväg kan definitivt diskuteras, men en stig fanns det, även om vi tappade bort den ett par gånger.
 
 
Naturen var verkligen helt fantastisk och inte speciellt svår att gå i.
 
 
 
Visserligen är det sannolikt betydligt torrare nu än det brukar vara men inte ens våtområden hade vi några problem med.
Till slut så var vi då framme.
 
 
Jag trodde att cachens namn syftade på att man kunde bli fotesur, dvs våt om mfötterna eftersom cachen låg på kanten till Gåsemosse, men jag hade fel.
 
 
Det visade sig vara så att en man med klumpfot hade dragit sig tillbaks från civilisationen på 1800-talets början och byggt sig en jordkula här (också kallad "url").
 
 
 
Han livnärde sig på att tillverka korgar. Man kan undra hur live var här ute i väglöst land egentligen........Vi fick gå ca 1 km enkel väg, undrar hur långt han fick gå på sin tid för att nå väg.
 
 
Efter en inte alltför ansträngande vandring i naturreservatet klyftamon smakade det gott med kaffe och macka på lilla Bjursjöns strand. 
 
 
 
En cache som verkligen bevisar det som jag ofta säger att geocaching är så bra på, nämligen att visa upp platser man aldrig nånsin hittat till annars.

Ramsvik, klippornas rike

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har länge velat åka på en vandringsresa och Ramsvik dök upp som lämpligt resmål. Redan i våras spanades möjligheterna för detta in men först nu i September blev det av. Fast det var bra nära att vi fick ställa in även denna gång då stormen Knud befarades bli besvärlig. 
Iväg kom vi, även om upplägget blev lite annorlunda mot planerat. Vi började exvis att gå en mycket blåsig tipspromenad vid Resville på Varaslätten innan nästa stopp blev Hunneberg och en promenad däruppe samt ett besök vid Brudslöjan waterfall. Knappt en droppe i fallet nu efter denna torra sommar.

 
Söndagen ägnades åt Ramsvik och serien  #34 - Klippornas rike. Så vackert!!!!
 
Även några riktigt fina cacher hittades i samband med vår tur. 
 
 
Vackert vackert!
 
 
 
 
 
En stenmur mitt på klipporna! Jo, det går ju betesdjur här sommartid.
 
 
Hinten var här nedanför:  Under sten
Ha ha, nej jag skojar bara :)
PET i en. 
Jag gillar att CO har humor!
 
 
Rätt som det var kom vi in i skog. Det hade jag inte väntat mig.
 
 
 
Gillar verkliugen hantverk som dessa! Inte på ramsvik men CO har flera gömmor även där.
 
 
 

Varför åka till Grästorp och Igelstorp?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har fått frågan förr men nu, när den dök upp igen häromdan, så har jag funderat lite extra på det. 
Vad är det egentligen som gör att jag fortfarande geocachar och inte har tröttnat?
Ja, jag erkänner villigt att jag tycker det är aptrist att skriva i loggböcker. Jag tycker faktiskt att det är precis lika tråkigt att leta i stubbar, täta granar och under rotvältor. Och jag gillar inte heller att böka runt i gammalt skrot och annan bråte. Eller att leta på ett ställe där det passerar massor av folk eller nära nåt bebott hus. 
Så alltså borde jag väl slutat för länge sen, eller?
 
Jo det kan man ju tycka med tanke på det jag just skrivit och det hade jag nog oxå gjort om det inte varit för allt det andra som geocachingen är unik på att ge.
Att ta en promenad på ett ställe man inte hittat annars, tillsammans med vänner man kan prata med allt och ingenting om. Att man får motion på kuppen är ju bara en bonus.
Att få uppleva äventyren som många av de cacher jag väljer att besöka så ofta ger. För även om själva cachen är en enkel burk så är ju vägen dit många gånger tillräckligt spännande. De där burkarna som ligger i stiglös terräng och att hitta sin egen väg till är en utmaning jag uppskattar. 
Att hitta smultronställen som få känner till. För geocaching är ju fantastisk på just detta. Så många fina platser jag besökt och en sån massa fina foton jag har i min samling tack vare det. Kållandsö är ett sånt ställe som jag inte lärt känna och uppskatta utan de där burkarna.  
Att få göra sånt som inte alla andra gör. Jag minns fortfarande med glädje den luciakvällen vi plaskade omkring i en bäck iförda vadarstövlar i mörkret. Eller när vi hyrde trampbåt och badade med kläderna på i somras. Eller den gången vi pusslade ihop en QRkod med hjälp av små svarta magneter under fnissningar (samt för all del även en hel del mutter för det är många svarta delar i en QRkod). Många såna minnen förgyller mitt liv.
Alla våra turer till platser man kanske normalt inte åker på semester till. Det är tack vare cachingen jag tänker på Sundsvall, Linköping, Örebro och Växjö som underbara semestermål. Det är oxå därför jag fortsätter åka till platser som Grästorp och Igelstorp. För varje tur blir ju som ett litet äventyr i sig.
Men den allra största anledningen till att jag inte tröttnat är vänskapen med fantastiska personer jag kanske inte träffat annars. Att sitta på en sten i skogen, eller som på bilden nedanför, i hemmalagets kur vid en fotbollsplan tillsammans och äta sina mackor och bara vara, är alldeles, alldeles underbart. Ibland blir man extra överraskad som nu häromdan, när alla utom jag tagit med sig nåt gott till fikat och vi bjöds på gofika av unikt slag. En förmiddag tillsammans med bästa vänner som avslutas på detta sätt, kan man bli annat glad av det, även om de tre cacher vi hittade just den dan var av den kategorin som inte fastnar i minnet. 
 
 
Vägen innan vi hittade just denna fikaplats måste även den ses som en minnesvärd historia.
Här var det för kallt och blåsigt.
 
 
Lite varmare men för lågt i tak
 
 
Helt perfekt!!!!!
 
 
Här nedanför kommer några bilder från Grästorp.
Ett gammalt TB-hotell i Flakeberg. Mysig fornstuga fann vi på köpet.
 
 
Skubbet, med sitt virrvarr av stigar som även erbjöd ett gäng omväxlande cacher samt hala spännande broar för de som hellre cyklade här.
 
 
Vad kan det ha varit här tro????
 
 
 
En sanslöst spännande plats, väl dold. Här hade det varit ett ypperligt tillfälle att skriva nåt om platsen i beskrivningen, men eftersom så inte var fallet så får vi fortsätta att fantisera.
Forshall, har jag besökt förr. En riktigt vacker plats som just nu är väldigt full av vatten.
 
 
 
Till en av cacherna var vägen dit minst sagt spännande.
 
 
Det syns inte på bilden att bottenplattan på bron var väldigt tunn av ålder.
Här letade vi länge utan fynd så vi lär få anledning att återvända till Grästorp. Om det tycker jag.
 
 
 
 

Äventyr!

 
 
 
 
Treochenhalvtimme för en enda logg.
Tror det endast slås av legendariska Fångarna på fortet. Jag skulle tro att många knappt skulle komma på tanken att ens försöka men det var det där ordet geoäventyr i cachebeskrivningen som lockade mig.
När frågan från MAN33 och Lacksen kom om att hitta på något mellan jul och nyår så blev det så av. 
Bilen fylldes med diverse prylar i och vi körde ner till Vätterns sydligaste ända.
Vackert och massor av vatten i ån.
 
 
 
Så drog då äventyret igång och det enda vi behövde ur vår välfyllda bil var ficklampa.
 
 
 
Spanade in lite utsikt gjorde vi med. 
 
 
 
Men det höll på att gå illa. Ett trappsteg fel i uträkningen gjorde att vi hamnade helt galet. Efter att ha letat ett tag kontaktade vi livlina som bekräftade våra koordinater. Att det vi letade efter var nästan 2 meter gjorde att vi tvekade men det fanns en hel del branter att kolla nedanför inom rimligt avstånd. Det var först när vår livlina sa "Du måste se den från nollan" som vi började ana att nåt var väldigt tokigt. Det visade sig att han hade gjort samma sak fel som oss men glömt ändra i sina anteckningar. 
Ett trappsteg mindre i uträkningen och vips gick det mycket bättre och snart kunde vi fortsätta vår jakt mot finalen. 
Men varför göra det enkelt för sig när man kan halka omkring lite extra i den leriga slänten på väg mot vårt mål?
Så plötsligt fastnar våra ögon på nåt som bekräftade att vi var nära. Underbart! 
Ännu lite bergsgetsanlag fick plockas fram innan loggen kunde signeras.
 
 
Så gott att kunna slutföra en multi som den här utan alldeles för många plågor! 
Ett riktigt geoäventyr i fina om än lite leriga omgivningar som jag sent ska glömma! 

I arnebrland

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Solsken med klarblå himmel. Rimfrost på träden. Ja, så har det varit nu i tre dagar av fyra.
Den fjärde, då det egentligen var den dag jag mest velat ha just sol var himlen jämngrå, dimman hängde över trätopparna och den lilla snö som fanns var plaskvåt.
Perfekt väder för en cachingtur var det alltså inte.
Men när det passar att vi alla kan så blir det caching ändå, oavsett väder.
Denna gång valde vi en tur till en trakt vi planerat länge att åka till, nämligen öster om örlen som ju på något sätt blivit arnebrland för oss.
Fina inte helt lätthittade gömmor i fin natur. Om det tycker jag.
Vi gick en runda som var uppkallad efter det uttryck som COs far använde på det  ställe, där 7 ägargränser strålar samman till en spets, som är utmärkt med några stenar och en flagga. Pinnarump. Märkligt namn förviso, men en riktigt trevlig runda.
Vissa gömmor var svåra att hitta 
 
 
 
medans andra var desto lättare
 
 
 
Detta var något helt annat än de två, tre kottar som ibland ligger lite halvhjärtat framför en plastburk. Rätt kul tycker jag.
Mestadels var det rätt blött i skogen, men denna glänta var nästan lite sagolik med snö på träd och mark.
 
 
Liten vilopaus, säga vad man vill men när man geocachar kan man få göra mycket man inte brukar göra normalt. Riktigt kul!!!
 
 
Efter en mycket trevlig promenad var det så dags för fika.
Fikastället vid sjön passade utmärkt för detta.
 
 
 
 
En riktigt lurig gömma gladde oss efter en något kylig fikapaus. Örlen är vacker även när det är grått, men vindarna var inte varma denna decemberdag.
En mysig tur tillsammans fick vi tack vare COs kreativitet. Vi har ytterligare en runda i trakten att besöka framöver. Vilken tur att det fortfarande finns saker att se fram emot!

Historisk tripp till Mullsjö

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sol och blå himmel . 
Hemma i kungslena är det så här års svårt att njuta av de underbara strålarna utan att ta en rejäl promenad. Varvsberget är nämligen i vägen när den gula lampan inte orkar så högt på himlen.
Alltså känns det extra kul att komma ut på en geotur en solig dag i december. Vi valde det exotiska resmålet mullsjö. Titticc hade nämligen fått det utlovat av oraklet Facebook att vi skulle åka på en resa till ett exotiskt ställe. Mullsjö levererar på många sätt men det där exotiska är nog rätt svårt att få till just där.
Vi inriktade oss på det historiska i stället för sådana platser finns det gott om i de trakterna. Om det tycker jag när en plastburk är placerad på platsen med en cachebeskrivning som berättar mer.
Krumme Källa, Maje Sten och  Piskapung blev vårt första stopp. 3 cacher på platser som kommunen en gång märkt upp som sevärda platser. Intresset från kommunens sida svalnade nog rätt fort för skyltarna var i bedrövligt skick, men det gjorde ju inte oss något alls. Allt vi behövde veta fanns ju i gpsen.
 
 
Vi körde vidare och besökte delar av två serier Risbrodammen - Skirebo och Sjövik: Skoltiden
Samma tema där med enkla burkar som berättar om historien på platsen. Kul!
Så var det då dags för fika. Vi spanade in flera cacher som verkade vara belägna på fina platser men det fanns alltid något som hindrade besök, som exempelvis trädklättring. 
Till sist stannade vi bara. Ser ut som att vi är på en åker och åker. Men här sken solen så skönt!!!!
 
 
 
Mätta och belåtna efter en ljuvlig stund i solen körde vi till dagens finaste plats KleinFalls #2.
 
 
 
Den nedåtgående solens strålar färgade himlen orange och spegelbilden i dammen var så fin.
 
 
Röret som sprack var dagens sista gömma i någorlunda dagsljus. Även här berättar cachen en historia om när dammen  nedan så sent som 27/6 2013 tömdes av att det nyrenoverade röret vid fördämningen sprack.
 
 
Så här års faller mörkret snabbt, alldeles för snabbt egentligen, men vi fick ändå en fin dag i solen, de timmar som den visade sig.
 
 

Har ni inget bättre för er?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Att mötas av en viss förvåning samt att folk inte förstår vad och varför man håller på med geocaching är inte direkt ovanligt, men jag har aldrig mötts av frågan "Har ni inget bättre för er att göra??" Inte förrän igår.
En fråga jag faktiskt inte kan förstå. Vad kan väl vara bättre än att traska omkring i skog och mark, njuta av fin natur, sevärda platser, få klura lite ibland samt samtidigt få motion och frisk luft på kuppen????? Dessutom få tillfälle att umgås med fina vänner!
Är det bättre att sitta framför tipsextra eller kolla in diverse såpoperor på TV eller lägga timmar i affärer och shoppa saker man kanske inte ens behöver? Eller är det bättre att lägga tiden på att spela datorspel eller gå samma asfalterade slinga som man alltid går? Väntar mig inga svar på den frågan, men vad som är bäst för mig, DET är jag bombsäker på. Att sitta på en fin plats under en geotur, med sin kaffemugg och macka och bara njuta, det finns iallafall inget som slår det för mig.
Synnerligen välgörande för både kropp och själ.
Igår var en dag då jag behövde den avkopplingen det ger mig extra mycket och som tur var ville även Malin ut en sväng.
Valet föll på Ryholmsvägen 1 och resten av serien då vi sannolikt även skulle få möjlighet att passera en milstolpe. Så blev även fallet vid Beateberg Badplatsen där Malin loggade sin gömma nummer 3000!!! Hipp hipp Hurra!!!!!
 
 
 Såklart blev det ju fika här, men fira på riktigt, det ska vi göra en dag då fler i tjejligan kan vara med.
 
 
CO till dessa gömmor är en klurig herre som gillar att pyssla på olika sätt.
Detta hade iallafall inte jag kommit på. Att fläta med ståltråd går visst också bra. Kul ide och om det tycker jag. 
 
 
 
Det blev en riktigt bra tur med, precis som vi förväntat oss, välgjorda och välgömda burkar, men även några upplevelser som inte är riktigt sånt man brukar träffa på.
Först såg vi detta ställe. Kändes inte helt rätt placering för älgtorn......
 
 
Det var när vi stannat för att logga som mannen som ställde frågan stannade och undrade om vi ville ha hjälp. Inte att leta, det tyckte han ju var totalt bortkastad tid, men kanske hade vi fel på bilen? Vi hade ju stannat lite märkligt. Det var snällt tänkt. Jag passade iallafall på att fråga honom om tornen. Jodå, jakttorn var det, men det de jagade var visst änder. 
Vi fortsatte på vilttemat och skrämde upp en fasan, men det som skrämde upp oss mest var nog ändå mötet med 5 vilda grisar på lite för nära håll.
Som tur var så var deras intresse inte oss, utan de fortsatte snällt rakt över vägen som vi just då gick på.
 
Vildsvin fanns det nog gott om i trakterna, det var många spår av bökande, så även på denna lite underliga parkering.
 
 
Kyrkor ser man ju många när man ägnar sig åt denna, för vissa helt onödiga sysselsättning. Detta var en av de ovanligare. Ryholmsvägen 12 Beatebergs kyrka. Kul att den fått inte mindre än 2 gömmor!
 
 
Några timmar tillsammans, fem grisar, en fasan, sjöutsiktsfika, 14 loggade cacher och en milstolpe senare var vi återigen helt överens om att vi INTE kunnat hitta på något bättre att ägna vår tid åt denna förmiddag.
Folk får tycka vad de vill om geocaching, men min åsikt står fast. Jag är fast i ett beroende, men kan inte komma på en endaste anledning att försöka sluta. Dessutom måste vi ju gofika för att fira milstolpen så snart möjlighet ges!
 
 
 
 

Soppa på Brunnhemsberget

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sol från en alldeles klarblå himmel. Snötyngda träd. Sagolikt vackert med andra ord och vi var inbjudna till SoppBrunch på Brunnehemsberget, ett av våra fina platåberg i trakten. Underbart med andra ord! Kl 10 serverades god gulaschsoppa med smör och bröd. Värdparet Paparatzzie65 hälsade oss välkomna och berättade att rundan som skulle publiseras denna dag kallades Mussepiggrundan, pga att de brukade rida rundan med hästen Musse Pigg! Kul med en berättelse om varför en runda heter som den gör!
 
 
Mycket trevligt var det och albionstugan var i princip fullsatt. 
 
 
Strax efter kl.11 fick vi varsin lapp med koordinater och sen bar det iväg ut i det vackra vädret.
 
Vi valde MussePiggRundan #Flaggstången dit vi i en stor klunga fick börja med att få upp värmen med en promenad uppför slalombacken.
 
 
Väl vid den kanske inte alltför välanvända flaggstången började funderandet.
 
 
 
Vad skulle vi kalla oss?? Många förslag kom fram men alla var rätt långa att skriva så det slutade med att vi helt enkelt skrev så här:
 
 
Det var en del snö uppe på berget men det var inga problem.  Vi turades ju om med att gå först och det bildades fina små stigar när vi gick. 
 
 
Vackert javisst, och så kul med alla dessa samtal som blir när man går i en samlad klunga mellan burkarna efter ett event. 
 
 
Ingen FTFstress i världen och det är ju så underbart.
 
 
Efter MussePiggRundan #Knektastigen beslöt en del av oss att vika av från slingan, som ju skulle vara närmare 9 km lång och försöka oss på att gå just knektastigen nedför berget. Det var brant, men ändå inte så svårt att gå som vi blivit förvarnade.
Jo, nån kanade lite på ändan, men värre vägar har vi valt förr.
Väl nere hamnade vi i ett riktigt sagolandskap med alla snötyngda träd.
 
 
När vi kom ner så uppkom frågan vad vi skulle kalla oss på nytt, för inte kunde vi fortsätta att kalla oss "Soppa" när halva gänget fortsatte hela rundan? Kreativiteten vad gäller loggnamn kanske inte var på topp, för det blev helt enkelt "Delsoppa" som hamnade i loggboken efter detta.
 
  
Nedanför berget fortsatte vår vandring i orörd snö längs en gammal fädrev. 
 
 
Burk efter burk hittades på perfekta koordinater och vi kunde till slut håva in inte mindre än 11 FTFer.
 
 
 
Landskapet var öppet vackert och det märktes att här hade minsann vindarna härjat fritt i förra helgens snöyra. 
 
 
 
Stundtals nådde snön nästan till knäna och det var en rätt jobbig vandring i fädrevet som återstod. Men i trevligt sällskap så gör ju inte det det minsta.
 
 
Den del av Mussepiggrundan som vi gick var en riktigt fin runda och jag ser med glädje fram emot nästa del av sträckan. Extra kul var att jag aldrig gått på denna del av berget förut.
 
Som avslutning stannade vi till för just en fika vid min egen gömma Fikaplats#1 Åsabackarna.
Ett härligt avslut på en riktigt fin dag!
 
 
 
 

Vi åker till FAD

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Väderprognosen denna helg har varit allt annat än bra, så det var med viss tvekan jag packade bilen för vår resa mot Linköping.
Det hade ju utlovats närmare 30 mm nederbörd och stormvindar och hur klär man sig för det när man dessutom är genomförkyld? 
Kan väl säga att jag aldrig haft så många jackor, stövlar och skor med mig på nån resa tidigare, och så hade även Malin. Det var t.o.m så mycket packning att hennes familj skrattade åt henne.
Nåväl. Började med att skotta fram bilen då det redan på fredagmorgonen låg några cm snö på den och det forfarande snöade.
Der visade sig underligt nog bli den enda nederbörden jag träffade på på hela helgen. Vem kunde väl tro det?
Vi tog vägen norr om Vättern och stannade till vid 2 av aikrattans fantastiska cacher. FT#3 STOPP KNAPPEN och FISKELÅDANHär var det uppehåll och lite rimfrost. Vackert men iskallt.
 
 
Vi hade förarbetat lite inför resan och planerade att försöka logga Challenge #092 5st cacher in one day=40 D/Tp så 5 noga utvalda gömmor i Motala fick besök.
 
 
I och med logg i denna burk var challengen uppfylld och det var 2 mycket nöjda tjejer som vid bilen mötte två andra tjejer som oxå var på väg till FAD. De hade lite längre resväg, då de kom från Finland.
Visst är det fantastiskt att det kommer folk även från andra länder till ett event i Sverige, speciellt som det utlovats busväder.
 
Vi fortsatte vår resa mot Linköping och svängde av för att logga en earthcache. Här hamnade vi i värsta rimfrostlandet och jag kunde inte låta bli att stanna för att fotografera lite. 
 
 
 
Marocko, som platsen lite humoristiskt visade sig heta, hade även en cache med namn VÖPT, denna beryktade slinga cacher, så nog blev det en logg.
Att logga hela serien ligger inte alls på min önskelista så vi fortsatte mot Tälleberga kyrka Earthcache.

Wow, vilket ställe!!!!
 
 
 
Mitt ibland skogens alla träd, låg detta enorma stenblock. Nog har jag sett en massa flyttblock, men detta var verkligen stort.
 
Vi fortsatte vår resa och stannade till lite oplanerat i Borensberg.
Längs kanalen är ett pärlband med cacher utplacerade (bl.a A young one) och här fick vi en jättefin promenad alltmedan  mörkret började falla.
 
 
 
 
 
Jag gillar verkligen när det är cacher utlagda längs fina promenadslingor som nog ingen som läst denna blogg kunnat undgå att märka.
Nöjda med denna promenad begav vi oss mot huvudmålet för resan. Strax innan vi kom fram släpptes labcacherna och eftersom jag ju gillar att "leka" åkte vi mot Lets play flute.
 
Möts i mörkret av en flöjt i kolossalformat.
 
 
Här gällde det att spela so.la.re och vi väntade ett tag på att få sällskap, eftersom här räckte ju inte armarna till. Men ingen kom så vi fick lösa uppgiften på det alternativa sättet som fanns beskrivet.
 
Vi fortsatte mot trummor . 
 
Även här var vi ensamma men det var en uppgift som funkade utmärkt med bara två. Slog man tillräckligt mycket så visade sig koden snällt.
 
 
Hold hand strax intill funkade dock inte så där stannade vi 2 tjejer som kom cyklande förbi och bad om hjälp.
Undrar vad de tänkte att det var för tokar som ville ha hjälp att hålla i 2 handtag på ett träd mitt inne i skogen en fredagkväll........
Efter dessa 3 FTFer begav vi oss mot universitetsparken där det gällde att kolla på konst. Eller snarare att kolla på skyltar om konst.
 
Även här fick vi lösa problemet själva. Var var alla FTF-sugna geocachare denna kväll?????
 
Nåväl. Snygg statistik blev det iallafall på topp 3 för labcacherna!!
 
 
 
 
Väldigt nöjda med vår dag begav vi oss till hotellet och avnjöt en riktigt god middag innan vi ramlade i säng.
Förkylningen finns definitivt kvar, men som tur är funkar näsdroppar och Alvedon över förväntan och har man så här roligt kan ingen förkylning i världen stoppa mig iallafall.

Tack för en annorlunda milstolpe!!!!!!!!!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Detta är ett tacksamhetens inlägg. För utan alla som loggat mina gömmor hade det inte kunnat skrivas.
 
 
Jag har ju egentligen alldeles för många gömmor ute i skog och mark, men jag gillar att inte bara besöka andras cacher utan även att skapa egna, så jag låter de som funkar ligga kvar och kan inte låta bli att släppa några nya när lusten faller på. Vill ju gärna att mina gömmor hittas rätt lätt och att de kanske uppskattas dessutom.
Läser alla loggar jag får, även de som är en hel roman om vad man åt till frukost etc och inte alls behandlar just min cache med ett ord. Ibland är loggläsandet extra roligt och när det händer att en favvo bifogas känns det ju såklart kul. För om en gömma får en positiv logg eller t o m en favvo, så har jag ju sannolikt lyckats ge en bra upplevelse och det är ju därför jag lägger ut plastburkar i skogen.
 
Jag passerade en milstolpe i helgen och den måste ju såklart firas. Nu gäller det inte antal hittade gömmor denna gång utan något jag själv inte kan påverka.
 
 
 
Jodå, jag känner mig hedrad i att vara omgiven av såpass kända geocachingnick på listan och såklart ska vi fira mina 2000 mottagna favvopoäng. Kanske har ni som läser detta bidragit med nån blå medalj och i så fall säger jag än en gång tack!

Tankar

 
 
 
 
 
 
 
Jag har alltid gillat att skapa nya cacher. Både sådana som är lite mer än ett petrör, samt vanliga enkla, på fina platser eller längs med fina vandringsleder. Att ta reda på historien som många platser har. Geocaching är ju ett superbra sätt att dela med sig av allt detta.
Jas skapade min första egna cache när jag bara hade loggat 20 själv och sen har det fortsatt. Idéerna tar aldrig slut känns det som. Den första har haft många besök och fungerar fortfarande prima, 7 år efter att den publicerades. 
Men de senaste månaderna har något hänt. Tycker att det tar allt längre tid innan nya cacher FTF-as och sen får många av dem inte speciellt många besök därefter heller. Det gäller inte bara mina egna cacher utan även andras. Det är så skönt att folk inte stressar som galningar för en FTF men jag är ovan vid att det tar 1-4 dygn.
Flera gångerna som vi varit ute i skaraborg det senaste har vi träffat på burkar som bara FTF-ats och sen inte haft fler besök. Två var det över ett år sedan.
Funderar på om folk börjar bli cachetrötta? Eller börjar det bli för mycket plastburkar ute i skogarna? Nu är det ju semestertider så det kan ju påverka men tendensen fanns redan i våras. 
Funderar över hur vi ska göra inför vårt planerade hökensåsevent i slutet av augusti. 
Kanske vi ska låta bli att göra ett cachesläpp i år till det? Det finns ju redan rätt många burkar på Hökensås. Eller bara släppa ett fåtal?
Vi får se hur det blir. Event ska det iallafall bli, sista eller näst sista helgen i augusti. Fram tills dess ska jag nöja mig med att bara logga andras burkar. 
 
 

Hembygdsgårdar och kvarnar. Uppdrag "hitta grader"

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Huskvarna. En trakt jag nog egentligen bara passerat, på väg mot nordligare delar av andra sidan vättern.
Nu skulle det ändras på detta. Titti var smart och frågade om vi inte skulle försöka oss på att släcka lite fler grader till challegen 360 grader av sverige och det har ju jag svårt att låta bli.
Jag har i och för sig svårt att låta bli det mesta som gäller utflykt med gps i hand så svaret var ju självklart JA!
Familjen hade fullt upp med andra aktiviteter som inte direkt inbegrep mig, så vi styrde färden mot just Huskvarnatrakten.
Det visade sig bli en dag med besök på inte mindre än 4 hembygdsgårdar, samt 2 kvarnar och givetvis en massa andra härliga ställen däremellan.
 
Vi startade med en runda vid lillån, men beslöt efter att haft stora problem att ens hitta nån form av stig att låta den vara till en årstid när växtligheten är mindre frodig. För att gå intill en å gillar jag ju, men helst utan att få känslan av att gå genom djungel.
 
Lekeryds Hembygdsgård blev första hembygdsgården för dagen, just här tog jag inget foto, men det var en mysig plats.
Sen hamnade vi vid Sveriges största bestånd av ormgranar, denna märkliga typ av gran som jag råkade få reda på fanns i vintras när jag undersökte Hellidsbergets sevärdheter. 
 
 
Ormgranens märkliga utseende beror på att den av genetiska orsaker har förlorat förmågan att bilda sidoskott på grenarna. Stammen eller en gren kan växa flera år utan att bilda något eller bara några enstaka sidoskott.
 
 
Historien berättar att en soldat Esk tog med sig en planta från Ryssland när han återvände från Svensk-ryska kriget i början av 1800-talet. 

Soldattorpet som soldat Esk bodde på låg i utkanten av beståndet fram till 1904. Resterna efter husgrunden finns ännu kvar på den öppna ängsmarken i reservatets östra del. 

 

Fin plats även om många av granarna var rätt barrfria.

 
Första kvarnen blev  The Old Mill @ Öggestorp
 
 
Även här var växtligheten frodig så trappan ner upptäckte vi inte förrän det var dags att gå upp igen......
 
 
Andra hembygdsgården tillika dagens första fikaplats blev Forserums hembygdsgård.
 
 
Jättefin plats även här. Här tyckte jag målningen över dörren var lite extra fin!
 
 
 
Fin grind som välkomnade oss in till gården.
 
 
Gillar hembygdsgårdar och tycker att det vore bra om alla sådana även fick varsin geocache. Om inte annat bara för att visa på en fin fikaplats för oftast är det ju alltid nånstans man kan sitta vid dessa gårdar.
 
Singoalla grottan (cave) var en spännande plats, där det finns en historia bakom som säger att ett resesällskap övernattade här vid flertalet tillfällen på 1350-talet där en flicka med namn Singoalla fanns med. 
 
 
En bra bit, halvvägs upp på ett berg fick vi gå för att komma hit, men stigar fanns så det var inte så jobbigt.
 
Barkeryds Hemmbyddsgård.var nästa fina hembygdsgård. Ingen fika här dock, det sparade vi på till dagens sista hembygdsgård.
 
 
 
 
Stenkars kvarn, dagens finaste plats!
 
 
 
 Byggnadsminnet Stenkars kvarn består av kvarn, med damm och vattenränna, samt en mjölnarbostad.
 
 
Redan 1697 fanns en kvarn på platsen men nuvarande kvarn är från 1830-talet. 
 
 
Så rofylld plats! Helt klart värt ett besök även av oss.
 
Vi äter inte så ofta när vi är ute, även om det kanske kan tyckas så, men nu var det dags för fika nr 2 på hembygdsgård nummer 4. Rogberga Hembygdsgård.
 
 
 
Även här en plats som helt klart förtjänar en gömma. Tycker att snickarglädje är så fint och det passar ju verkligen på dessa röda småländska stugor.
 
 
En cache vid namn Bebben bjöd på dagens finaste utsikt. Tur att en annan gömma med önskade grader låg intill för det var en jag annars valt bort pga cachenamnet. Det visade sig att vi hamnat på Uvaberget, med en jättefin grillplats och utsikt över tenhultasjön. När man läser beskrivningen så valdes cachens namn pga att CO precis fått sitt första barnbarn. Kul ja visst fast cachenamn.....Nja, jag hade nog valt ett annat.
 
 
En superbra dag och uppdraget att hitta grader vi saknar lyckades över förväntan. Nu saknas bara 38 av alla 360. Fast det lär dröja innan den challengen blir loggad, flera av graderna måste man åka långt för att kunna logga, men som alltid så ger just dessa challengecacher en extra krydda i cachingen.
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0