TB giganticus igen

Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit......
Undrar varför jag kommer att tänka på denna lilla strof tro?
Kan det vara för att detta var dagen då vi varken gick, cyklade eller åkte bil speciellt rakt.......
Färdens mål var jätteskalbaggen! 
 
 
Men bättre än så här blir det nog inte......
Jag gillar ju visserligen den här varianten där man får ta sig över stock och sten för att hitta bästa vägen fram till gömmorna, (därav de krokiga spåren på gpsen) men området är tyvärr spärrat rätt bra av vägbommar och promenaderna blir hädanefter rätt långa, så skalbaggen börjar nu kännas rätt färdig för denna gång. Det har varit några underbara turer vi har fått här tack vare detta. Massor av naturupplevelser vi inte fått annars.
 
 
 
Att hälla upp en kopp kaffe i denna miljö är vila för själen!
 
I öster ser du Dumme mosse, Axamosjön och möjligen kan du även se Skärstad om du har riktigt skarp
blick... ;-) I sydöst ser du Taberg som majestätiskt reser sig över horisonten och sätter det lilla samhället på kartan.
I söder ser man skog efter skog efter skog, så långt ögat når...
 
 
 
Att ta sig hit var dock inte en vila för kroppen. 300 meter över havet och som nästan alltid i denna serien,
ingen stig...... 
 
 
En massa fin skogsmiljö har vi sett. När solen skiner genom grenarna blir skogen nästan magisk.
 
 
Så grönt, mjukt, mossigt och med en liten bäck som porlar lite längre fram. Vackert!
På andra sidan blev det dock snårskog och vi tog en annan cache i stället. Ännu mer krokiga streck på spårloggen!
 
 
Så vackert med en mossklädd sten med röda lingon på. Denna stenen kommer jag minnas länge för precis intill trampade jag ner i ett hål och studerade mossan på riktigt nära håll.
Konstaterade även då jag låg där på mage i blåbärsriset att det är ovanligt gott om blåbär detta år!
 
 
Betinagöl, idylliskt placerad mitt ute i skogen.
 
 
Hur kommer det sig egentligen att träd växer på detta vis?
 
 
Vi hade med våra cyklar, ett smart val då vi ville komma lite längre in i området. 
 
Någon burk här????
 
 
Vi valde ändå de gömmorna som var relativt lätta i terräng denna dag. Ett och annat sumphål tog vi oss förbi och över och vi gick nästan helt i stiglös terräng mellan cykelturerna. Allsidig träning kan man nog kalla det. Men en väldigt trevlig träningsform! Fast Lena knorrade lite på kvällen: "Jag är helt öm i kroppen och det är ditt fel bojip".....
Kan det komma sig av att även Lena trampade ner i ett hål och tappade balansen, ramlade baklänges, med huvudet neråt i en uppförsbacke och inte kom upp tro på egen hand? Där fick jag agera bärgningstjänst ;-)!
 
 
Men hur kommer då CO på sina cachebeskrivningar?
Just här handlar det om underkjolar från 1700-talet!
CC12 D36 - Stubb
Stubb är en tjock underkjol, som bars närmast kroppen (underbyxor användes inte), under flera lager av underkjolar.
Från och med 1700-talet blev stubben vanlig hemmaklädsel, för dem som inte klädde sig i den lyxigare adriennen.

När du närmar dig slutmålet med din resa och börjar känna vittring av loggremsa, då befinner du dig på en plats med många stubb(ar)...
 
Ännu en skön dag i skogen! Men inte hade det varit lätt att bära stubb en sådan här tur.......
 
 
 
 
 
 
 
 
 

I titanus giganticus mage

Hemma igen från främmande land och en ledig dag tillsammans med Lena.
Skalbaggen lockar fortfarande en del och snart är det ju älgjakt......
Denna "bedrövliga" tid på året för oss ickejägare som infaller då det är som vackrast i skogen med alla färger. Dessutom brukar det även vara rätt bra väder då.
Nåväl. Jaga älg kan de bara göra ett fåtal veckor, geocacha kan man ju göra året om!
Bäst att satsa på en tur i baggeland innan man riskerar att bli tagen för en älg.
 
Senaste besöket upptäckte vi att "magområdet" var rejält avspärrat med två rejäla vägbommar. Det blir ju rätt långt att gå så vi packade med oss cyklarna. Helt perfekt!
Dagen började med en rejäl utmaning som höjdrädda Lena kastade sig över!
Det var väl bara ett problem:
För att komma fram till gömman krävdes stövlar då det var jätteblött. För att sen komma vidare var stövlarna ett hinder. Blöt, snorhal stock, balansgång och stövlar kan betyda ett sjukhusbesök om man har otur. Detta löstes lätt med en liten klättring i bara strumporna. Jag vaktade stövlarna och agerade fotograf.
Tur att vi alla har en viktig uppgift att fylla........
 
 
Det var förvånansvärt många höjdkurvor i skogarna och vi trampade på.
Flera gömmor hittades och de flesta var faktiskt riktigt bra!
 
 
Naturen var omväxlande och vi hade turen att klara oss från de värsta blötområdena resten av dagen.
Mitt inne i skogen låg så scoutgården Högaliden efter en riktigt rejäl uppförsbacke.
 
 
Vad fint det var här! Ett antal vindskydd, ett gigantiskt grillhus med tillhörande sopsorteringsstation
mitt ute i ingenstans kändes det som.
 
 
Här passade fika nummer ett jättebra!
 
 
Men vad kan det här vara????????
Inte speciellt funktionellt som bord eller.......är det en prispall??
 
 
 
Mätta och belåtna gav vi oss av igen. Ormbunkarna var rejält höga på sina ställen!
Dock hade inte alla lyckats lämna skalbaggens mage med livet i behåll.
 
 
Vi klarade det och fortsatte med några gömmor utanför baggen. Bl. a hittade vi en cache från 2003 med orginalloggboken i behåll. Häftigt.
Loggarna i början var ju som ett slags gästbok, där folk skrivit lite mer än bara sin signatur. Kul!
 
Nu började solen bli besvärande så Lena plockade fram sina tjusiga solglasögon...........
 
 
Fin gammal kvarn eller om det var sågverk.......
 
 
Fast bron var inget vidare.....
Tur de placerade jättesnöbollen där så man inte frestades att köra med bilen över......
 
 
Ullebotallen var nog dagens mest imponerande plats!
 
 
Den började växa nån gång på 1400-talet och var fortfarande i allra högsta grad vid liv.
Kanske den grövsta tallen i landet!
 
 
Vilken bjässe!!!!!!!!!!!
 
Tallen är placerad vid den gamla tvåspannsbron alldeles intill ett vägskäl som i dagligt tal kallas "skvallertorget" eftersom det i århundraden varit samlingsplats för traktens ungdom. Redan i ett protokoll från prostetinget år 1670 står det att läsa om "det stora furuträdet öster om ån vid Elgåsa kyrkväg".
Normalt blir en tall bara 250-400 år om den får växa fritt!
 
Här passade vi på att ta den sista kaffeslurken innan vi styrde åter hemåt igen!
  
 
 
En dag som faktiskt blev lite strapatsfylld med flera lite äventyrliga gömmor.
Avslutar med en liten bildkavalkad:
Spoilerrisk? Ja kanske, men jag nämner inte vilken av gömmorna bilderna är tagna vid.
 
 
 
 
 
Vi lär återkomma till baggen, finns bla två multi till som jag gärna vill ta, plus en massa andra gömmor såklart.
 
 

Höger framtass och grindarnas dag!

Denna dag var det återbesök hos skalbaggen nere i Bottnaryd.
 

 
Så här ser de ut,  Titanbock (Titanus giganteus) är en av världens största skalbaggar och påträffas i regnskogarna i norra Sydamerika (samt i skogarna öster om Bottnaryd). Den kan nå en längd på mer än 16 cm (antenner ej medräknade). Arten tillhör familjen långhorningar och väldigt lite är känt om hur den lever.
 
Vi började dagen med att logga finalen till tipspromenaden vi löste förra veckan. Sen kastade vi oss över en riktigt rolig multi! Fast först så stötte vi på första grinden.
Vägen fortsatte in i kohagen och vi funderade en stund på om vi skulle köra in bland kossorna men valde att promenera istället.

 
På vår promenad längs den för övrigt fullt körbara vägen även på andra sidan kohagen träffade vi på en bonde som undrade om vi möjligen kom från länsstyrelsen........
Vi förklarade att det gjorde vi inte och då blev han ännu mer förbryllad över att vi åkt så långt bara för att gå i skogen?????????????
 

Nja, bara för att gå i skogen, vi hade ju ett väldigt klart mål hela tiden! Upplyste honom om att vi letade efter plastburkar och då såg han ju ännu mer förvirrad ut........Men han var trevlig och fick en liten förklaring till att länsstyrelsen inte har uttökat bevakningen på hans marker utan att ev besökare kan ha andra mystiska syften i stället.
 
Hoppsan! Vi ska visst passera detta: Gummistövlarna kvar i bilen på andra sidan kohagen..........

Men min gpskarta visade sig ha ett riktigt stort fel: Här är höjdkurvan:
 
 
 
Som visade sig vara en alldeles utmärkt väg!
 

Mäktigt med dessa klippor strax intill kärret.
Till och med en liten grotta hittade vi
 
 
Sen kastade vi oss över hö framtass. Vet ju egentligen inte om skalbaggar har framtassar
men CO hävdar det och visst kan jag hålla med om att de har framben åtminstone.
 
Dessa gömmor var två av dem:
 CC12 F63 - Höger framtass
 CC12 F64 - Linbanan
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tur att någon står på marken och håller kameran!
 
 
Här började jag känna av myror innanför kläderna.........Men det var inte riktigt läge att jaga ut dem just då!
 
Terängen hit var inte heller helt lätt, tidigare loggare hade ifrågasatt om CO ägde en helikopter men det var fullt promenerbart även om backiga hyggen är lite svårvandrade......
 
Åter vid bilen började mörka moln torna upp sig rejält. Luften var åskklibbig och vi valde att försöka hålla oss så nära bilen vi kunde för regnet hängde i luften och sanden yrde i blåsten. I skogen regnade det barr och kottar i blåsten men lustigt nog höll sig regnet borta i flera timmar ännu.
Vi ville nu komma så nära cacherna som möjligt men det var inte helt lätt.
Det finns ju något som heter vägbommar.......
Men efter att ha öppnat en älgstaketsgrind och hittat en vägbom som visade sig vara olåst så hittade vi en plats att ta fika nr 2 på.
En väghyvel passade utmärkt och här ville jag ta ett gemensamt fikakort:
Man tager vad man haver när man ska använda självutlösare.......
 
Fast vi fastnade båda två!
 
Vidare till de två cacherna vi nådde härifrån och sen.........
kom ovädret!
 
 
Alla himlens portar öppnade sig på en gång och då var det skönt att ha bilen nära.
 

TB Giganticus

 
Att placera ut cacher på detta sätt kräver sin man! Att dessutom få det till en helhet och dessutom en (än så länge iallafall) väldigt bra helhet är imponerande!
Vi har äntligen börjat med Caching Camp-12! Jag gillade ju verkligen fjolårets eventcacher uppe på hökensås och har haft en sorts magisk lockelse till dem så det var med spänning vi påbörjade årets upplaga.
Vi startade med CC12 C03 - CC Masters  En multi med golftema. Fast vi inte var golfare nån av oss så lyckades vi fullfölja hela även om vi tappade bort oss på vägen litegrann. En riktigt kul variant som även innebar vissa vattenhinder!
Även en annan multi CC12 C19 - Smile sysselsatte oss en stund. Trots att vi anade vad det hela gick ut på fick vi oss ett gott skratt i slutet! även denna en välgjord och kul variant!
Så gav vi oss på vä framtass. Här väntade oss en liten tipspromenad CC12 F55 - Tips 1 - Dungen på 8 gömmor. Vi hittade alla men hade inte svaren på alla frågor så finalen får bli nästa gång.
När man ska placera ut cacher i ett mönster så här så innebär det ju att terrängen ibland är minst sagt annorlunda. Dagens tema gick på "närkamp med granar" och jag hade med mig en hel massa innanför kläderna när jag väl kom hem igen.
Men även fin och trolsk skog träffade vi på
 
och en och annan sumphåla. 
 
Cachenamnen gav en viss ledtråd om lämplig fotbeklädnad  CC12 F61 - Tips 7 - Wet walk. Fast det är ju bra att läsa namnet innan man traskar iväg och inte som vi när vi väl var tillbaks i bilen igen........Fast stövlarna som stod kvar i bilen var i allafall torra!
Helt plötsligt kände vi oss väldigt spännande. Är man kossa och tillbringar sina dagar med att äta gräs så måste de vara väldigt kul att se två tokiga geocachare komma utramlandes ur skogen...
Lena gillar även att ta kort när vi är ute, fast jag kan ju tycka att det snart är dags för en lite smidigare kamera.....
Efter närkampen med granarna kändes detta inte helt fel!
För fika det måste man ju.........
En av gömmorna där Lena började gnälla lite på Ancarcrona. För när det var 40 meter kvar var det bara ett litet problem. Det var 40 meter uppåt också.....
Fast det var riktigt fint däruppe!
En em-fika hann vi också med. Inte var dag vi har med vispgrädde i skogen!
Vilken tur att Lena måste vara ledig just denna soliga dag och att vi vågade oss på denna gigantiska skalbagge!
 
 

 
 

Fem flugor på hökensås

På Hökensås finns många flugor!
Idag har vi iallafall lyckats smälla fyra stycken samtidigt!
Caching Camp #12 - Fem flugor i en smäll
Hade jag bara varit lite, lite bättre på soduko så hade vi även kunnat logga alla fem..........



En bra plats att räkna på tyckte Lena, vi andra tyckte det fanns bättre platser.....
Nu blev det bara fyra flugor smällda men vad gjorde väl det! Kanske blir det återbesök på väg nån annanstans nån annan gång.......



Caching camp-11 har sysselsatt oss en hel del de sista veckorna. En mycket bra serie cachar i helt underbar Hökensåsnatur.



Det förvånade åtminstone mig att det fanns så oerhört många små sjöar nästan överallt och dessutom hr jag upptäckt att blommande myrar är otroligt vackra även de.



På väg från Caching Camp #3 - Myren. En gömma jag faktiskt varit lite bekymrad inför men det var ju inga problem, bara man har långa ben........

Många mystar fanns det här och flera har vi klurat ut på hemmaplan men några var man tvungen att hitta nyckel till.



Idag var det så dags att "knyta ihop" säcken och bege oss dit en avslutande gång samt hitta nycklarna.

Solen sken och det var en helt underbar tur.



En del gömmor var lätta andra lite mer utmanande......



Hungriga blev vi även idag och efter att ha fått rätt temperatur högg vi in på goda rabarberbullar.

Några gömmor är fortfarande kvar även efter detta så det kan nog hända att vi tar vägen förbi en annan gång men nästa cachingcamptur lär definitivt gå till cachincamp-12 i stället.

Hökensås igen!

Caching camp är beroendeframkallande. Att traska fram i den underbart vackra naturen ger åtminstone mig ro i själen....... Massor av fågelkvitter gör ingen ledsen heller.
Förmiddagen har varit full av naturupplevelser. Vi har sett en hund som lekt chaufför i husses husbil,  en ekorre, två getter som troligen rymt från sin hage samt hittat två bebodda geoholkar. Hoppas innerligt att ungarna överlevde tidigare cachingbesök......
Dessutom såg vi en rådjursmamma med två minimala små rådjursungar skutta över vägen. Det var de minsta rådjur jag någonsin sett, de kan inte ha varit mer än nån dag gamla.
Dagen började annars med att vi på den krokiga vägen ner mot cachingcamp hamnade bakom en gigantisk överlastad timmerbil. Den vinglade rejält i varje kurva och höll inte riktigt den hastighet vi hade tänkt oss.
Vilken tur att  Skyttevärn ? låg som en liten avstickare från huvudvägen. Dit åker vi.
Milde moses vilken mast. Enligt tidigare loggar ska den ha byggts i samband med att TV-nätet byggdes ut på 60talet. Undrar om det finns nån verksamhet här nu.........



Ett häftigt ställe mitt ute i skogen!
Timmerbilen var nu borta och vi fortsatte vår väg ner mot CC11.

Först startade vi med en multi.
Caching Camp #26 - Linslus
En väldigt annorlunda cache som jag tyckte var riktigt kul. Att sen min gps tyckte att slutgömman skulle ligga i södra Afrika gjorde det hela lite mer spännande. För inte kan det väl vara mitt fel att den hade bytt till S i stället för N!

Vi fortsatte utåt i vildmarken.
Caching Camp #23 - The last Frontier.
Vår bil tog oss faktiskt nästan ända fram. Underbart för det blev en del traskande för oss ändå.
Detta var en fantastiskt vacker plats.



Fågelmamman som bosatt sig i geoholken måste också ha gillat läget för cacharna innan oss råkade tappa ut fågelungar och allt när loggboken skulle signeras. Ungarna petades försiktigt in i holken igen och loggboken fick plats i ett träd bredvid i stället.
Vi har nu varit i närkontakt med fågelfamiljer båda två så det räcker för ett par år framöver, fast så länge vi envisas med att öppna fågelholkar och sticka in näsan i små trånga utrymmen så var det nog inte sista gången......



Så till dagens riktiga utmaning. Det var ju det här med grader celcius och kelvin. Vi räknade och fick fram en trolig plats. Travade dit en halv km i uppförsbacke och hamnade på ett hygge. Hm, gömma en mikro på ett hygge???????

Vi letade en stund och gav upp och passade på att fika i stället.



Mätta och belåtna räknade vi om och beslöt oss för att testa den varianten också. Då hamnade vi i raka motsatsen. Riktig snårskog som vi knappt kunde se handen framför oss i. Kändes inte heller helt logiskt.

Nåväl. Vi gav upp för denna gång och beslöt oss för att leta upp nästa bebodda holk.

Underbar promenad fram till gömman men ack så backig......En rejäl grop var det.



Denna loggbok var fastsatt under holken så det var inga problem att logga utan att störa här inte.
Sen tog vi den plattare vägen tillbaks till bilen.......



Sen en kort liten sväng på en vandringsled.......
Undrar vem som glömde ena skon här? Måste varit jobbigt att traska med bara en sko,
 eller kan det måhända vara en vandrare med träben.....



Idyllisk liten sjö längs leden.



Och en riktigt fin plats att logga dagens sista gömma på.

caching camp=ett stort G

Måndag morgon. Regnet hänger i luften och Lena har lite osäkra planer. Men jag har en "vit" dag och vill i allafall logga en gömma denna dag. Precis när jag står i dörren ringer telefonen. Jag vill ut!!!!! säger Lena som äntligen fått telefonsamtalet hon väntat på.
Vart åker vi?
Minst sagt blåsigt, Falköping känns inte som något alternativ, men kanske cachincamp uppe på Hökensås?
I skogen känner man ju inte av så mycket att det blåser......

Sagt och gjort, bråttom iväg, kameran blev kvar hemma och vi åkte ner mot Hökensås och mycket riktigt så kände vi inte av att det blåste, med ett undantag.
Caching Camp #7 - Pinus sylvestris Uppe i en sån kändes det minsann vill jag lova. Svajade betänkligt i blåsten faktiskt men loggad blev den.
Denna och flera andra cacher i serien hänger ihop. Just den cachen ingick dessutom i en slags tipspromenad som man för att lösa måste hitta 10 stycken trad i serien och svara rätt på frågorna förstås. Men det var inte nog med det. Man måste även hitta ytterligare en myst som dessutom innehåller ledtrådar till totalt 4 andra mystar. Avancerat så det förslår och ganska utmanande!
Några mystar var redan klara så det var bara att åka och logga. Känns riktigt skönt att avsluta en gömma som varit löst ett tag.



Här är ett av dagens ställen vi hittade i vår burkjakt! Vackert!

En av de roligare cacherna var Caching Camp #10 - Swedish Firefighters
En myst som var uppbyggd på ett annorlunda sätt. Vi skulle följa i brandmännens spår när de släckte skogsbranden i trakten här 14 juli 2010. Beskrivningen är detaljerad och vi undrade om det verkligen var en sann historia detta för i så fall förstod vi att det var rätt besvärligt för brandkåren att ta sig hit.


Men när vi närmade oss så såg vi alltmer spår av brända träd. Visst var det så det gick till, något som CO sen bekräftade.
Det kändes som vi var rejält ute i obyggden här men på tillbakavägen hittade vi en liten skylt och även spår av en grund med blommande pärlhyacinter kring där det bott en man vid namn Johannes. Måste ha varit ödsligt ställe att bo på.....

Caching Camp #11 - Mostugan
Det finns inte mycket kvar av de torp som restes 1858, den förste som flyttade in var pigan Johanna Magnusdotter och Axel Svensson Lindelöv. De sista som bodde i husen innan de revs 1920 var Anna Sjösten och Elof Svensson.

Nej här var det inte mycket spår av bebyggelse men destå mer spår av andra människor. Vi satte os i lä här och packade upp vår matsäck. Plötsligt hör vi en bil som stannar bakom träden och någon kliver ur. Röster....
Vi sitter tysta och väntar på att få sällskap i fikandet av någon med gps i högsta hugg men icke.....
Vi förblir själva på denna plats, vad mer för ärenden ute i skogen kan man ha tro en måndagsförmiddag????




Nu var det snart dags att åka hem igen, regnet började så sakta droppa när vi loggade vår sista gömma.
Här på cachingcamp känns det som vi behöver åtminstone ett återbesök till!
Tack till Lena för lån av bilderna!



Såhär ser mitt G ut efter dagen!


Caching camp



Mitt ute i skogen inte så hemskt långt från Mullsjö ligger ca 30 cacher formade som en stor geocachingsymbol. Dessa cacher har jag kollat in ett flertal tillfällen och hade faktiskt även möjlighet att åka dit en dag i somras men då jag
 1: behövde flexa lite från jobbet och det vet man aldrig om det går i lås
 2: det verkligen spöregnade hela den dagen
........så blev det aldrig av. Jag jobbade klart mina timmar den dagen och kom hem torr och ren efter det.

Men idag var det ännu en cachingutflykt planerad med lrk3 och målet var just cachingcamp.
Solen sken från en klarblå himmel och temperaturen var strax över noll.
På kartan ser det ut som man är mitt ute i skogen och det var vi, men oj vad vackert det var här!!!! En hel massa sjöar var det runt om, som inte syns på kartan märkligt nog, och underbar Hökensåsnatur för övrigt.



Vi var rädda för att det skulle vara blött men vi vandrade torrskodda på de cacher vi tog.
Vi började med en rolig multi: Caching Camp #30 - Stone or stoned. Kul upplägg som jag inte träffat på tidigare och inte alltför svår terräng fast texten antyder tät skog.



Vid baslägret var det ett jättefint vindskydd, med utsikt över den närliggande sjön, där makarna sen la sista handen på grillningen av våra medhavda grillspett medans vi loggade 2 närliggande cacher.



Mätta och belåtna traskade vi sen iväg och loggade ytterligare 2 cacher varav ännu en multi Caching Camp #31 - Deadwood. Även här en ny variant. Här fick vi traska en bit över ett hygge och då blev helt plötsligt familjens minsta ben väldigt trötta. Samma ben fick sen efter en stärkande fika åter vid sjön väldigt mycket kraft igen. Märkligt vad lite socker kan göra......
I solskenet vid sjön var det jätteskönt!






Väldigt många vårtrötta grodor fanns det i sjön till glädje för oss alla men främst för de yngre i sällskapet!



Sen gjorde vi några mindre lyckade försök på några mystar. Dels fungerade inte tekniken som önskat, dels hade vi inte läst cachebeskrivningen så noggrant att tiden rann iväg men vi vet iallafall vart brandbilarna parkerade nu. Promenaden därifrån får tas en annan gång!
För hit tänker jag återkomma. Många trevliga gömmor i vacker natur! Sen fanns det nog de då man blev blöt nerifrån också men de kan man ju alltid hoppa över........


RSS 2.0