Vild, vacker vänerkust

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag tycker inte att det är speciellt ofta som nån av mina cacher behöver servas men nu var det inte mindre än tre stycken på Kinnekulle som behövde tittas till. Därför passade jag på att ta en liten tur dit på veckans lediga dag. 
Det är ju ovanligt lågt vattenstånd i Vänern och hela sommaren har jag önskat att få ta en strandpromenad och uppleva detta. Nu var ett gyllene tillfälle till även detta och då det kommit några nya cacher i längs sjökanten i närheten av min egen Grottan  så blev det även lite loggar där som nu är signerade av bojip.
 
 
Utsikt Vänern är en av dem. 
Kusten här är verkligen vild och vacker med dramatiska stup längs stigen.
 
 
 
 
Med tanke på hur jag senare fick se hur det ser ut under så kändes stigen ändå mer spännande.......
 
 
 
 
Trodde först att grottan vid min cache var den enda grottan som fanns men så var ju inte fallet.
 
 
 
Nere vid  vattnet fick jag uppleva lite sjöbottenvandring och det var en mäktig upplevelse där det gällde att hålla tungan rätt i mun. Vissa, av vattnet rätt blankslipade stenar, var snorhala.
 
 
 
Ovanför här går stigen.....
 
 
Helt klart märktes det att fler tilltalats av de släta stenarna på stranden.
 
 
 
 
Efter den första "strandpromenaden" smakade det gott med ostmacka vid den lilla grillplatsen.   
 
 
Efter det tog jag ytterligare en stenig promenad till Sjökanten #1 och följde givetvis just sjökanten till granncachen. Även detta en mycket fin naturupplevelse. 
 
 
Blev några fina timmar i eget sällskap tack vare några burkar som behövde service.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kaffe utan dopp!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
I fyra år har vi nu haft event på Hökensås i slutet av augusti. Så även detta år. Hökensås - Kaffe utan dopp 
Jag är ju som nog de flesta vet väldigt svag för just denna ås och så här års är den extra fin när vår landskapsblomma ljung står i full blom.
I år valde vi en eventplats med möjlighet till tak över huvudet och det visade sig vara ett klokt val. Trots att det var kaffe utan dopp höll det på att bli med dopp, fast uppifrån.
Vaknade på morgonen av hällande regn, men lagom till cachesläppet höll det upp. Härligt, men säg den glädje som varar, för lagom till eventet började det regna igen.
När vi parkerat hade eldningsansvarig U+L&CO redan grillen igång och de första deltagarna hade kommit och tycktes inte bry sig om det som föll uppifrån.
 
 
Snart blev parkeringen välfylld och så oxå eventplatsen.
 
 
 
Då öppnade sig himlen ännu mer.......
 
 
Vindskyddet blev snabbt lite mer välfyllt en stund innan regnet avtog igen.
 
 
Mycket prat som vanligt på event och jag hoppas att alla trivdes.
 
 
 
 
 
Sen blev det gruppfoto.
 
 
Jättekul att så många kom!
 
Deltagarna försvann en efter en för att snart återkomma igen, för att studera lite klotter bl.a. Björnsjöns kortbox fick några besök den dagen!
 
 
Efter eventet ville vi ju oxå logga några väl valda cacher.Vårt första val blev Vindskyddet på Hökensås 
 
 
En fin plats och en lagom och kul utmaning.
 
 
Som avslutning passade vi på att ta en kort promenad vid Lövsjön N 
 
 
 
 
 
En fin avslutning på en fin eventdag.
 
 

Linneduk på Kinnekulle

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har vissa problem med mobilens stavningsprogram. Kinnekulle var åtminstone ett av de orden som mobilen tyckte var totalt oanvändbart och i stället föreslogs ordet Linneduk. Nu har den ju i och för sig vant sig vid att jag föredrar Kinnekulle, men hur ofta använder man ordet Linneduk idag när man skriver på sin mobil??
I vilket fall som helst så kommer jag osökt att tänka på just Linneduk när mysten Råängen helt plötsligt visade sig lösbar. När den kom för några år sen så hade vi en messingerdiskussion om nämnda myst på Kinnekulle, då viss förvirring uppstod om varför jag skrev om dukar när vi diskuterade tänkta resmål. Oftast är det ju så när jag skriver att jag inte läser vad som verkligen kommit på pränt.
Nåväl, denna dag stod återigen en resa till nämnda duk på önskelistan. 
Vi började med en mycket trevlig myst vid namn Boet som visade sig ha en riktigt fin slutgömma. Kul!!!
Sen blev det promenad. Vandringsled Blå - Råängen. CO skriver att vandringsled och naturreservat är en perfekt kombination för geocaching och jag kan inte göra annat än hålla med.
 
 
Mysten Råängen låg dock inte i det fina området jag trodde, utan här fick vi vackert gå med höga knäuppdragningar bland nedkapad sly i nästan 500 meter.
Inte helt fel att åka upp till Kinnekullegården och äta lunch där efter den promenaden.
 
 
Mätta och belåtna fortsatte vi mot Stenbrottet och en väldigt fin promenad runt sjön i botten. Sehr Schön (sjön) är en av de cacherna som släpptes i samband med grilleventet där i våras och vi var överens om att vi allihop uppskattade att de inte hängde längs bergväggarna ett antal meter upp.
Jag tycker att det självklart ska finnas cacher för de som gillar den typen av utmaningar, men de borde vara utanför den normala 161-metersregeln. Så många fina platser som är blockerade med en T5.
 
 
Mobilens kamera fick jobba hårt här i denna vackra miljö.
 
 
 
 
 
 
 
Avslutningsvis gjordes ett besök vid min Kapten Fulskäggs potatisklyftor .
 
 
Namnet är faktiskt oxå ett resultat av ovan nämnda rättstavningsprogram.
"Allting började med att vi åkte till Linköping för att leta potatisklyftor.  
Eller egentligen så letade vi efter en piratskatt men när vi skulle berätta om vårt äventyr så tyckte mobilens stavningskontroll att man inte letar piratskatter nu för tiden utan potatisklyftor."
 
Kul att se hur ens cache fungerar i verkligheten.
 
 
Titticc skrev mycket fyndigt i sin logg  
"När jamandcat och jag gömman gjorde..
Så satt CO å "kråset smorde"
Hon satt där och åt sitt ägg..
medans vi funderade på Kapten Fulskägg" 
 
 
Hemåt efter detta vi styrde, nöjda med en bra dag tillsammans på finaste Kinnekulle. Det bästa av allt: Vi har många anledningar till återbesök för än finns det massor av små gröna lådor kvar.

På träff i utmarken

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sätuna Utmark.
 
Upplägget är som följer. Ta dig till frågetecknet på kartan där det finns en bra parkering. Ca 100 meter från vägen finns ett naturreservat som jag skulle tro att inte många känner till. I det finns kojan på bilden, frågan är bara var. Hitta den och 30 meter bakom ryggen finner du cachen.
 
 
Ungefär som att leta efter en nål i en höstack typ. Speciellt eftersom hela reservatet är på 51 hektar.
Skulle tro att mer än jag inte lagt ner speciellt mycket energi på att leta efter den, då det faktiskt bara var 15 personer på 8 år som hittat den.
Men efter att ha fått ett ovärderligt tips vid en kolmila några mil norrut väcktes en teori. Inte kunde väl det vara så enkelt?
Lusten att pröva blev påtaglig och kontakt med M4rtin samt Malin och Titti togs. Kunde de möjligen vara lediga på lördag fm?
Jodå, alla kunde och vi gav oss iväg mot frågetecknet. Sen var det raka vägen in i vildmarken som gällde.
 
En naturreservatskylt var det första som mötte oss som hade mycket intressant att berätta.
 
 
"Sätuna utmark påminner om en vällagad gryta. Här finns en nypa hällmark, två nypor sumpskog, en smula lövskog, rejält med barrskog, några bäckar och lite till. 
Sätuna by vars bönder har smala skiften här ligger inte mindre än 3 mil bort, vid Hornborgasjön. Detta gjorde det inte mödan värt att ta hand om skogen så långt hemifrån, varvid området har lämnats närmast orört. Vissa träd är över 200 år gamla."
 
Med tanke på att skogen var så orörd hade jag förväntat mig en rätt jobbig promenad över nedfallna träd och i sly. Så visade sig inte alls vara fallet. Visserligen var det en bit att gå, men det var riktigt lättvandrat, trots avsaknaden av stigar.
 
 
 
Dessutom väldigt vackert. Såklart att solen gjorde sitt, allt blir ju vackrare i solsken, men jag gillade verkligen denna skog.
 
 
 
 
När sen kojan hittades var lyckan stor och ändå större blev den när även burken hittades. Allt i perfekt skick trots 8 år i skogen.
 
 
 
Ett parkeringsträd? Visst är naturen fantastisk och visst kommer tanken på bokstaven P upp?
 
 
Efter denna fina vandring så ville vi ju fika. Varför inte vid Ryds grottor?
 
 
 
 
En av de finaste platserna i Skövde och vi fick en fin stund tillsammans innan de andra gjorde ett försök på Ryds grottor
 
 
Den fanns på sin plats. Lite konstigt kan jag tycka att inte fler loggat den sen FTF i vintras, då den i mitt tycke inte är så svår. Men koordinaterna slår ju här nere intill bergväggarna så kanske det beror på det.
 
 
I vilket fall så är det en häftig känsla att befinna sig på klyftans botten.

 
En fantastiskt trevlig förmiddag tillsammans med besök på två fina platser i vårt närområde.
 
 
Visst är Sverige vackert!!!
 
 
 
 

Fornminne, Fågelskydd samt en bagge. Fornborgsförhinder.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det finns en plats, några kilometer hemifrån, som jag alltid tyckt varit spännande. En plats som det inte är helt enkelt att ta sig till, men som är väl värd ett besök.
 
 
En gammal fornborg som brukar kallas Högeklint. (Faktiskt samma namn som utsiktsplatsen hemma i Kungslena)
Många boende i trakten vet nog inte ens om att det finns en fornborg där, men jag skulle tro att de flesta sett de lodräta bergväggarna på Varvsberget. 
 
 
Googlar man på Högeklint fornborg kommer det enbart upp ca 170 resultat och det kan man nog kalla rätt snålt med googlemått mätt.
Nåväl, alltså en plats som är helt perfekt för en geocache. Men det finns en hel del som komplicerar och som har gjort att det inte kommit något signerat bojip där förut......
Alla som lagt ut en cache nån gång vet nog att fornminnen är en sån sak. Jag har råkat ut för att råkat placera för nära mer än en gång tidigare, och fornborg är ju som bekant ett rätt stort fornminne.
Nästa problem är fridlysta fåglar. Är det ens tillåtet att placera ut cacher när det är fågelskydd vissa tider på året? Jo. Det är det, upptäckte jag häromdan när en annan cache i ett sånt område publicerades. Bara man disablar och raderar ev loggar under den otillåtna tiden.
Perfekt! Då var även det lilla problemet löst och maken övertalades raskt att följa med ut i solskenet på en promenad till borgen. Denna gång med några petrör i ryggsäcken. 
Det är ju som sagt inte helt lätt att ta sig dit. Ett antal höjdmeter ska forceras, närmare bestämt 80 stycken, och det är bara stig första biten. Passande nog så finns det två gamla torpställen längs den icke befintliga stigen som fick varsin cache på köpet för att hjälpa besökare att välja rätt väg. Inga problem att skriva lite om gamla boställen och ge dem varsin gömma, såna cacher är ju helt i min smak.
FolkesHjortes 
 
Men där uppstod ett nytt problem jag inte räknat med innan. Ett ulligt sådant. Enda sättet att ta sig till fornborgen och även till torpcacherna är genom några hagar där det betar får sommartid. Ibland har de sällskap av en bagge och sådana kan visst vara lite opålitliga. 
 
 
Efter att ha diskuterat baggproblemet med markägaren kom vi fram till sannolikheten att baggen anfaller ändå är rätt liten. Om de cacherna disablas samtidigt som fornborgen blir problemet ändå mindre. 
Efter hagarna är det en bäckravin som ska passeras och sist men inte minst bergväggen.
 
 
Hjälpmedel finns på plats, men det är inget en femtioåring ger sig på utan sällskap.
Utsikten, när man väl kommer upp är fantastisk och visst är det en plats som förtjänar en cache!
 
 
 
Här är resultatet: Fornborgen Högeklint
 
 
 

Vi har nog alla ett förhållande till granar

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Rackarns kul det där med att anordna event.
Julgransplundring vid Toppmössan blev resultatet denna gång. Eftersom eventet hade ett visst grantema tänkte jag även publicera en mörkercache med det temat som en liten överaskning för eventdeltagarna: GrantjUVen 
Nu blev det inte riktigt så, utan den råkade av misstag komma redan dan innan, men det blev bra ändå. Tänk att jag lyckades få till en alldeles egen mörkercache!!!!!!
Åter till eventet. Tanken var att klä en liten gran i närheten av Toppmössan samt sen plundra den, när det ju var tjugondag knut. Däremellan grilla lite.
Fast sen dök en minst sagt udda tanke upp i huvudet. Varför inte leta upp något på vinden som legat där i över tjugo är?? Temat var ju gran.
 
 
 
Har aldrig sagt att jag är duktig på att sy, men det blev ett minst sagt oväntat inslag tror jag, att mötas av en gående inte så vacker gran.
 
Eventet blev riktigt lyckat och trots att eventet officiellt avslutades efter en timme så stannade flera kvar längre än så. 
Riktigt mysigt att sitta i marchallers och fullmånens sken vid en tänd brasa och bara mysa.
 
 
 
 
Granen som skulle plundras blev riktigt fin den med och jag tror att alla uppskattade att det var en av de inte så taggiga kustgranarna som fick äran att bli klädd.
 
 
 

Jo. Jag gillar ju historia

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Häromdagen var jag på återbesök vid Gåsaslätt. Denna gång bara för att ta en promenad och se om det fanns kantareller. Hade i loggarna fått lite antydningar om att så kunde vara fallet. 
Så var det även, trots att det är tämligen torrt i markerna.
Det här är en plats jag tror få ens vet om att den existerar och så var fallet även för mig tills för något år sedan då vi blev visade filmen "utriddarvägen" på en aktivitet som byföreningen ordnade. Nyfiken som jag är på lokalhistoria så började jag undersöka mer om platserna som nämndes i filmen och sen blev det som det blev. 5 nya gömmor som släpptes på vårt event i augusti. 
Hur många gånger är det inte just så med geocaching, att man hamnar på ställen man definitivt inte hittat annars och här finns ju dessutom en historia, som om den är sann, är minst sagt ruggig.
Jag blev förvånad första gången jag hittade hit av att mötas av denna fina skylt!
 
 
 Döskallekullen och Kroppsjön är två av platserna som sedan en tid tillbaka berättar historien genom några små plastburkar. 
 
Gåsaslätt är precis som namnet antyder en stor slättmark, omgiven av mer eller mindre stora åsar och kullar.
 
 
Sägnen om slaget vid Gåsaslätten.
 
För länge, länge sen stod i dalgången på Gåsaslätt, ett mycket blodigt slag mellan svenskar och danskar.

Sammandrabbningen som tilldrog sig på 1200-talet leddes på den danska sidan av härföraren Kung Gåse.

I detta grymma slag där många hundra soldater drabbar samman, lider danskarna ett stort nederlag.

Många riddare, soldater och hästar stupar, så även kung Gåse, från vilken platsen fått sitt namn.

Soldater slås ihjäl eller dränks i sjön och drabbningen urartar till att bli ett helvete på jorden.

När stridigheterna lugnar ner sig och ebbar ut, ligger stupade soldater och hästar från båda sidor spridda över slätten, de samlas ihop och vräks i den lilla sjön på slagfältet, sjön som allt sedan dess har kallats för Kroppsjön.

Under slaget tillfångatas många danskar, som sedan ställs inför rätta på den så kallade tingskullen, eller dödskallekullen, som vissa kallar den.

Väl synligt för alla hugger man huvudet av dem som dömts, spetsar deras huvuden på pålar och deras stympade kroppar släpas nedför kullen och slängs i kroppsjön.

Kung Gåse själv begravs i en av de så kallade kungshögarna eller björnakullarna som de också kallas. I en av högarna ska också en skatt vara nedgrävd.

Innan striden skall Svenskarna ha smugit sig fram och blött ner danskarnas krut, som de förvarade i en kvarn vid hornbäcken. Kvarnen fick därefter sitt namn Kruttle, som betyder just blött krut och så heter den än idag.

I kanten av vägen på Gåsaslätten finns spår efter ett vattenhål där de stridande hästarna fick dricka.

Fortfarande ända in på 1600-talet bad prästen i Daretorps kyrka, ”må icke dansken komma eller hornbäcken svämma över”.

Man har under århundraden efter slaget funnit både svärd, sporrar och kanonkulor. År 1947, då Klevavägen över Gåsaslätten byggdes om, påträffades kvarlevorna efter en man med mantel och spår av rustning i kanten av kungshögarna.

 

Det är kul med gamla sägner som muntligt förts vidare från generation till generation. Hur mycket som är sant är ju svårt att veta men det har helt klart varit en betydelsefull plats här för många århundraden sedan. Det vittnar om inte annat även Djupedal mindre än en kilometer bort om. 

I denna djupa dalgång har människor bott och verkat sedan bronsåldern, ända fram till slutet av 1800-talet.

Här i dalen, med sina branta raviner som är över 60 meter höga, möts fem stora medeltida vägar. Dessa sammanlänkade västar och östra Götaland och var förbindelsen från Skara och Gudhem till Visingsö, Alvastra och övriga Östergötland.

Här har med all sannolikhet många kunglig och biskopsföljen passerat och övernattat.

Det är mycket troligt att det rastställe som biskop, Bengt den gode (död 1191), bekostade i hökensåsskogarna byggdes här. Han lät även uppföra Dimbo kyrka år 1188, som även den ligger utmed denna medeltidsväg.

Djupedalen som blomstrade under medeltiden låg ”centralt” och hade många förutsättningar att utvecklas till en bestående by, men dog ut och försvann under 1600-talet. För att under 1800-talet endast vara ett soldatboställe. 

Idag finns det enbart en liten skylt på platsen, men skogen är vacker och väl värd ett besök. Sen fanns det ju dessutom kantareller och det gör ju inte saken sämre.

 
 

Västergötlands största

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Platser som är unika tycker åtminstone jag borde ha nån cache som visar till platsen. Jag gör ju ofta så när jag är på semester att jag letar besöksmål med hjälp av geocaching.com.
I en av grannbyarna råkar västergötlands största gravfält, vad gäller gravhögar, befinna sig.
 
En plats väl värd ett besök och är man dessutom förtjust i vår landskapsblomma ljung är det ett riktigt eldorado.
 
 
Märkligt nog fanns bara en gömma ute i skylten vid vägen från början. Därifrån ser man inte ens gravfältet. Jag minns så väl första gången jag stannade vid kringelskylten ute vid vägen (som faktiskt råkade vara min allra första hittade cache) och sen gick uppför trappan upp mot gravfältet och när man kom över krönet möttes av utsikten ovan. Jag blev så positivt överaskad, för det var inte vad jag förväntat mig. Att få gå i zicksack mellan de små kullarna är en speciell upplevelse.
 
Jag la en gömma på andra sidan gravfältet för några år sen men den försvann och då jag gärna ville ha ut några stycken här fick den bli ersatt av en ny på annan plats.
Här finns ca 300 små gravkullar och de flesta är täckta med ljung. Nu när den blommar som bäst tyckte jag det var dags att locka dit fler.
 
En hålväg finns här med, även den beklädd av ljung.
 
 
Det är rätt backigt (var nånstans hemomkring är det inte det......) men det är en vacker plats. Utsikten från högsta punkten är inte heller att förakta.
Fikaplats finns såklart, ännu en viktig detalj i min värld:-)
 
 
Sällskapliga får håller platsen öppen, finare renhållningsarbetare får man leta länge efter.
 
 
 
Tre enkla petrör som visar oss lite av vikingarnas värld. 
 

Kaffe med dopp igen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu har vi haft event igen. Återigen på Hökensås, en plats som ligger mig varmt om hjärtat.
Badplatsen vid lilla havssjön, där vi höll eventet är väl inte den vackraste av Hökensås alla platser, men det är bra att det finns gott om plats för både folk och bilar.
Även detta event blev välbesökt. 
40 namn i loggboken och fler ansikten än så var det ju. Så kul att så många ville komma och fika med oss!
Cachesläpp blev det även i år och denna gång valde vi att göra det på nätet några timmar innan, ett upplägg som jag tror uppskattades.
 
Vi hade en pysseldag tidigare i somras, Lena behövde testa tröjtryck inför en aktivitet med scouterna framöver och varför inte testa med att trycka egna tjejligetröjor?
 
 
 
 
 
 
Tänkte testa att göra en panoramabild men något blev nog lite fel......
 
 
Att cachesläppet redan var avklarat gjorde att vi fick möjlighet att prata lite längre med några av deltagarna och trots att eventet beräknades vara slut vid kl 16 så var det cachare kvar nästan en timme längre.
Gott betyg och en härlig stund tillsammans.
 
Man kan ju inte åka till Hökensås utan att gå åtminstone en liten promenad. Titticcs nya runda vid Öjasjön fick bli vårt mål.
 
 
Många som fiskade vid sjön, med lite regn i luften så ska det väl nappa bra. De vi mötte påstod iallafall att det gjorde det.
För oss nappade det ju oxå, fast i plastform.
Vackert är det även här. Finns det nån plats på Hökensås som inte är det egentligen?
 
 
 Några regndroppar föll på vägen mot bilen, men det gjorde oss inget alls.
 
 
Överallt blommade ljung, vår vackra landskapsblomma, bland alla fina mossor och lavar som täcker marken.
 
 
Några loggar antydde att det förväntas att få återkomma nästa år och fika med tjejligan. Ja, hittills har vi ju inte blivit avskräckta vad gäller fixande av event så vi får se. Skulle väl tro att chansen är stor, när vi får så gott betyg som vi fått hittills på våra event.
 

Kaffe med dopp 2,0 Hökensås

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En fin dag utan regn. Några timmar på en av mina favvoplatser i trakten. Hökensås. 
 
 
Egentligen är väl felet med mig att jag har alldeles för många favoritplatser häromkring. Och egentligen alldeles för många burkar ute pga det. Men vad gör man annars om man gillar platser och vill dela med sig av dem?
 
 
Jodå. Det blir event i augusti igen.
Kaffe med dopp 2,0 Hökensås 
 
Efter en hel del beslutsångest blir det på internationella geocachingdagen. 20 augusti. Tror man även får en souvernir om man loggar något den dagen.
 
 
Hade ju även en del tankar om huruvida jag skulle lägga ut några burkar inför eventet eller ej.
Nu är det ju så med Hökensås att något händer när jag är där. Titti och jag åkte dit med syftet att göra lite service på några gömmor och ta en fika i ljuvlig miljö.
 
 
Det slutade med att vi "tappade" 11 burkar totalt. Några sjönära samt några på sägenomspunna platser. Så nu är det som vanligt med Hökensåseventet.
 
 
 
Det blir cachesläpp även i år. Men denna gång innan. På nätet. Blir extra spännande så eftersom nätmottagningen  där är lite ojämn. Vi får se om resten av tjejligan oxå får lust att lägga ut några burkar. Annars blir det bra som det är. Man kan ju faktiskt åka dit bara för att njuta av naturen oxå.
I vilket syfte man än åker till Hökensås så är alla varmt välkomna att träffa tjejligan på eventet!

Humlaledet och Bastöna igen.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
En helt ljuvlig vårdag var det häromdagen. Just denna dag var vikt för några timmars utflykt med tjejligan. Att solen ville med på utflykt gjorde ju inte saken sämre!
Jag behövde göra service i Bastöna. Men dit vill jag helst inte åka ensam, eftersom det är så ruskigt långt bort från all civilisation. Malin och Lena var inte sena med att acceptera min lilla fråga om sällskap.
 
Vi stannade självklart även till vid idylliska HUMLALEDET, en plats där delar av filmen Rid i natt ska ha spelats in.
 
 
Jag blir alltid lika fascinerad när jag kommer till dessa låga små hus, tänk att böja sig varje gång man ska in och ut ur stugan. Fast de var ju sannolikt betydligt kortare än vi är nuförtiden.
 
 
Vidare in i storskogen. Bastöna ligger ca 5 km rätt in i mörkaste skogen och där har det bott folk ända in på 50-talet. Siste invånaren var faktiskt skolkamrat med min morfar. Nu är det en välskött hembygdsgård, en riktig idyll.
 
 
 
Vi fortsatte några hundra meter närmare Rössjömosse, där lämningarna av det gamla Bastöna ligger.
 
 
Massor av liv hittade vi faktiskt här men kanske inte av den sort man tror.
 
 
Träden är gamla och det är mängder av mossa på dem.
 
 
Vi hittade även en ormgran. Under mina vandringar på Helliden lärde jag mig att det fanns sådana men lyckades inte hitta någon.
Ormgranar har ett märkligt utseende med färre och oftast längre grenar än normala granar. 
 
 
För nog måste det väl vara just en ormgran, såg helt annorlunda ut mot sina grangrannar.
 
På tillbakavägen fikade vi i solen i lä mot Bastönas gamla stugvägg.
Behöver jag berätta att det var underbart?
 

Anemone nemorosa och Anemone hepatica

 
 
 
 
 
 
 
 
Det finns många platser som jag är lite extra svag för, pilgrimsleden längs Plantabergets sluttning är en av dem. Speciellt så här på våren, för längs denna del av leden kryllar det verkligen av vårblommor.
 
 
 
 
Än så länge är det bara blåsipporna som blommar fint, men jag såg även årets första vitsippa här häromdagen.
Fotona i detta inlägget är inte från i år, men det är så här det ser ut i området om bara någon vecka.
Jag har lärt mig det senaste att det är bra att fokusera tankarna på skapande, och jag är ju inte direkt så konstnärlig av mig så jag ägnar mig åt att skapa geocacher istället.
Det är ju faktiskt rätt kreativt det med och det innebär ju dessutom att jag kommer ut i naturen. För som vanligt när jag är i farten så är det ju inte några drive in gömmor precis.
 
För ett antal år sedan placerade jag ut några gömmor längs en del av leden, nu var tiden mogen för fler, åt andra hållet. Eftersom det är fullt med vitsippor här om några veckor fick en av gömmorna mycket riktigt heta just Anemone Nemorosa. Ett så sanslöst vackert latinskt namn på en lika fin vårblomma!
 
 
Annars är det nog blåsipporna jag gillar mest och jag vet ingen plats där det finns mer blåsippor än just här.
 
 
 
 
Leden går genom kohagar och blandskog, och det finns fler än en fin plats att packa upp fikakorgen på.
Denna plats sägs kallas för Paradiset. Ja, varför inte, Nog är här fint och rofyllt alltid, ett riktigt paradis.
 
 
 
 
Riktigt kul var dessutom att min multi fick beröm av rewiern
. Inte varje dag något sånt händer!
 
 
Lite reklam för de nya gömmorna längs leden:
 
 
Så glad att de släpptes dagtid och en dag då dessutom solen sken så fint, för det är ju sådana dagar en promenad här är som allra bäst. 

En räkmacka och några petrör i solen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Idag var valet att stanna inne på Helliden och äta ärtsoppa eller att ge mig ut i solen.
Valet var egentligen rätt enkelt, jag tycker viserligen att ärtsoppa kan vara rätt gott, men solen är svårslagen så här års. För att toppa det hela lite extra valde jag att ta med mig en räkmacka ut.
 
Ett bra val som jag är mycket nöjd med.
Att platsen jag sen valde dessutom är speciell gjorde ju inte saken sämre.
 
 
Övertorps kalkbruk var en gång Skaraborgs största med över 100 anställda, det var dessutom det äldsta med en drift som startades upp redan på 1700-talet.
Så här såg det ut då det var i drift:
 
 
Idag är det rätt igenväxt och det är nog inte så många som känner till denna plats och ännu färre har sannolikt  varit här. Kanske dags att ändra på det?

Efter att ha avnjutit min macka där i solen valde jag att använda petrören som råkade ligga i min väska.
Några lätthittade burkar placerades ut, svårigheten är snarast att hitta vilken väg man ska ta för att hitta ända fram. Här finns ju inga stigar och rätt som det är kommer en avgrund eller ett vattenhål.
 
 
Inte ens CO lyckades hitta en väg utan "återvändsgränder"......
 
 
Men det är en spännande plats att utforska och jag kan väl inte förneka att ett gammalt kalkbrott även kan vara vackert.
 
 
 
 
 
Dessa blev resultatet av min stund i solen:
 
 
Men de som vill ha drive in gömmor blir nog tyvärr besvikna.
 

Skakat lite liv i projekt Historien i din hand

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Projektet jag jobbade med tillsammans med vuxenskolan förra vintern hamnade ju ofrivilligt i malpåse i våras.
Men mitt intresse för att undersöka historien och hitta platserna i mitt närområde dog ju inte ut i samband med det. Svärmor råkade nämna att hon hade några skrifter om Hellidsberget och dess historiska platser och det lät ju onekligen spännande. En och annan promenad längs spåren på berget har jag oxå haft möjlighet till nu när jag haft förmånen att tillbringa en termin på Hellidens folkhögskola.
Det ena ger det andra, en dag fanns det några petrör i fickan på min promenad och nu är det inte mindre än 10 nya HIDH14 gömmor uppe på Ekepiggen som Hellidsberget kallades förr.
Platser finns det som vanligt gott om när man börjar "gräva i historien" men man kan ju inte hänga petrör överallt för det. Men kul är det ju som alltid att göra nya gömmor även om det inte är jobbade gömmor i fält här. 
Men cachebeskrivningarna hoppas jag ger desto mer då det även finns bilder från hur det sett ut förr i dem.
Jag har även stiftat bekantskap med en gransort jag inte visste namnet på förut. Kustgran. Mjuka fina barr och inte alls otrevlig att leta i. Och inte heller visste jag vad "klynnotera" var förut. Kanske inte ett ord jag kommer använda så frekvent men man vet ju aldrig........
 

Råhall # Strövtåg på Ekepiggen

Råhall var ett torp under Flatan. Namnet kommer sannolikt från gränsstenen som finns på tomten. Rå eller råmärke är det samma som gränsmärke och hall det samma som flat sten.

Flatan # Strövtåg på Ekepiggen

Skattehemmanet Flatan på 1/8 del mantal är känt redan 1552, då upptaget som torpet Flathenne. Från år 1630 har gården hetat Flatan. Namnet kommer från det geografiska läget på flat och jämn mark.

Toppmössan # Strövtåg på Ekepiggen

Toppmössan byggdes sannolikt under senare delen av 1800-talet och det påstås att den fungerade som jaktstuga under Hellidens slott.

Kustgran/Friherrinnans dal # Strövtåg på Ekepiggen

På berget finns många olika typer av träd, sannolikt ett resultat av gamlebarons promenader på berget med sin ihåliga, fröfyllda käpp. Längs stigen ner mot Friherrinnans dal växer denna ståtliga kustgran.

Bibliotek? # Strövtåg på Ekepiggen

Boken i det här området är utanför sitt naturliga utbredningsområde och är förmodligen en gång planterad.

Bergshyddan # Strövtåg på Ekepiggen

Bergshyddan var ett mycket uppskattat utflyktsmål på söndagarna förr i tiden, då det serverades kaffe här.

Dödsspiralen # Strövtåg på Ekepiggen

En djup hålväg som på 1970-talet kallades för just Dödsspiralen av yngre skidåkare.

Järnmossen # Strövtåg på Ekepiggen

Järnmossen var ett av Hellidsbergets sex sommarcafeer under 1900-talet.

Klynnotera lärketrä # Strövtåg på Ekepiggen

Förr i tiden kunde man sagt ”Här är det sånna häringa klynnotera lärketrä”

Ruts källa # Strövtåg på Ekepiggen

Ruts källa är en stensatt källa 50×40 cm och ca 70 cm djup. Temperaturen vid botten sägs vara +8 grader som alla andra källor som kommer ur Hökensås grusmassor.

 

Tänk så det kan bli med ett par petrör i fickan och ett par gamla häften med bilder och historier från förr......


En liten gnutta sol

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag hade lite service att göra på en av mina rundor och så här års är det bäst att passa på att fånga de solstrålar man kan.
När jag såg fick möjlighet att sluta vid lunch denna soliga tisdag så var eftermiddagen given.
Lena ville gärna göra mig sällskap så vi gav oss ut på pilgrimsvandring modell kort.
 
Viltvarning Pilgrimsrundan # 8 var den första som blev lite ompysslad. Även granncachen Flickelund. Pilgrimsrundan #7 behövde service då denna helt försvunnit.
Det är något märkligt borta vid Kavlås, eftersom fler cacher försvunnit just däromkring, något som jag faktiskt haft turen att råka ut för väldigt sällan annars. Men det kan ju bero på att det är sanslöst gott om vildsvin i skogarna, kanske de är förtjusta i att knapra i sig geocacher?
Vi fortsatte vår promenad och hamnade i solens gyllene sken en liten stund.
 
 
Vilken skillnad det är från en gråmulen dag!
 
Silverpoppeln längs rundan är en av de träd jag alltid blir imponerad av. Silverpoppel Pilgrimsrundan #2
Så enorm den är när man kommer nära! Undrar hur många som krävs för att krama om den?
 
 
När vi kommit åter till bilen var det bara fikat kvar. För promenad och fika är nog det som är viktigast för mig många gånger. 
Men då var ju solen redan på väg ner så vi avslutade med en liten biljakt bara för att hitta solen en gång till.
 
 
Visst lyckades vi!
 
En solig dag gör underverk för kropp och själ så här års. 
 
 
 

Dagen efter och dagen den smäller

 
 
 
Idag är det start för älgjakten!
Bäst att undvika skogen några dagar framöver. Åtminstone den delen av skogen som det förväntas finnas älgjägare i.
 
I går var ju dags för mitt event "snart smäller det" uppe på Högeklint.
Det är ju en rätt rejäl uppförsbacke dit, närmare bestämt 100 meter på höjden så det var rätt anfådda cachare som kom fram till utsiktsplatsen.
 
Grillen var tänd och det grillades både korv och maschmallows.
 
 
 
Alla visade sig också vara rätt konstnärliga. Varför ha en vanlig loggbok?
 
 
Ja, Kakan passade utmärkt som en spårbar loggbok. 
Lite pilligt att signera bara. Kristyren var lite trög i kylan......
 
 
 
En trevlig stund i min fina hemby. Efteråt gav sig alla eventdeltagarna iväg för att logga min högeklintrunda. Kändes faktiskt lite konstigt att inte få följa med. Gillar ju att "logga i flock"!
Fast jag är nöjd med eventet, och när jag läste loggarna så verkar det som även deltagarna var det.
 
 

Snart smäller det!

På söndag ska jag ha event.Snart smäller det  Igen, men denna gång ett litet ett på en plats jag är väldigt svag för, nämligen  Högeklint
Utsiktsplatsen på Varvsberget med milsvid utsikt över bygden.
En plats där vi bokstavligen lekt rövare förra sommaren.
 
 
 
Jo, vi råkade bli inblandade som statister i reklamfilmen till skövdeversionen av Ronja Rövardotter och den spelades till viss del in just här i Kungslena.
Men Högeklint är alltid vackert oavsett årstid.
 
 
 
 
 
 
 
Planen är att ha grillen tänd och bara träffas en stund på eftermiddagen.
Cacher finns det redan som är relativt nya på vandringsleden så denna gång blir det bara ett enkelt mingelevent.
Dagen därpå startar ju älgjakten och vistelsen i skog och mark blir mer äventyrlig för oss geocachare.......

Bland fåglar och kor. Service på Hångers Udde

 

 
Två av mina burkar vid Hångers udde behövde lite omvårdnad. Utsikt Dagsnäs # Hångers udde # 1 och Fågeltorn # Hångers udde # 2.
En fin måndagsmorgon då fokus var att få balans i tillvaron. Ja, vi jobbar med det just nu på kursen jag går.
Jag har sen länge konstaterat att just naturupplevelser och att bara få traska runt i skog och mark är det absolut bästa sättet för mig att få just balans i tillvaron och när Lena hade möjlighet att följa med så blev det hela både balanserat och trevligt.
 
Hångers udde ligger precis intill Hornborgasjön så det var en och annan fågel som cirklade runt våra huvuden.
De lät precis som fåglar brukar göra men det som förvånade mig mest var att det lät även på ett annat sätt av dem. Det liksom väsnades likt ett vindkraftverk av deras vingar när de flög över oss. 
Mäktigt.
 
 
Vandringsleden på Hångers udde är ca 3 km lång och går mestadels i hagar.
Längs strandkanten är det en snårskog av döda träd, också det rätt mäktigt och på något sätt även vackert.
 
 
Men har man koskräck ska man nog väntra till en senare tidpunkt att gå här.
I varenda hage fanns kor i olika storlekar och de var många.
 
 
 
Flera kor hade kalvar med sig. Denna hade två, men de var ju olika stora. 
 
 
Fast båda unnade sig en lunchpaus, trots att vi stod bara någon meter ifrån. Mysigt!
 
 
Höstfärgerna börjar bli framträdande nu. Jag tycker det är så vackert med alla dessa träd i vackra färger.
 
 
Fina gamla stenmurar finns mellan hagarna och stenmurar tycker jag också om, så länge de inte döljer för månag burkar.
 
 
För den optimala balansen i tillvaron avslutade vi med en fikapaus.
Frisk luft, motion, vackra vyer, trevligt sällskap och en fika på väl vald plats. Då mår jag som bäst!
 
 
 
 

Nöjd!

 
 
 Kaffe med Dopp på Hökensås 
 
Så kom då den efterlängtade dagen, den med stort D som vi skulle ha vårat andra tjejligeevent.
 
 
Så här dagen efter, kan jag inte känna mig annat än sanslöst nöjd. För trots att vi inte hade möjlighet att hälsa våra gäster välkomna pga en sanslöst virrig journalist från den lokala tidningen, som la beslag på alla vår tid när folk började droppa in, så blev det hela ändå väldigt lyckat.
Vindarna var kalla så doppet, det fick vi låta bli i sjön. Istället blev det muffins med en för Hökensås vanligt förekommande ingrediens som fick figurera dopp.
Nej, det var inte fisk i mina muffins. Receptet finns för övrigt i en av de nysläppta gömmorna: Receptet VVL Ibbesjön .
 
 
 
Loggboken fylldes med inte mindre än 38 nick. Jättekul att så många ville komma och förgylla vår förmiddag!
 
 
Eftersom jag anade att flera av besökarna åkt långt bad jag om att man skulle skriva sin hemort i loggboken och det var kul läsning efteråt. Vi var cachare från Töreboda, Lidköping, Färgelanda, Tibro, Vargön, Jönköping, Borås, Falköping och Skövde kommuner. Helt fantastiskt! Extra kul att många faktiskt åkt riktigt långt bara för att komma på vårt lilla event! 
 
 
Klockan 11 var det cachesläpp och 35 nya gömmor släpptes.
 
 
Jag hade förväntat mig att platsen skulle tömmas på folk i ett nafs men så skedde faktiskt inte. Flera stannade kvar och pratade lite till.
Ett gäng tjejer från Borås som tyckte det var kul att vi var ett tjejgäng som anordnade eventet åkte hela vägen bara just för att det frö ovanlighetens skull faktiskt var just tjejer som anordnade event. Kul men det stämmer faktiskt. Av de event jag besökt har faktiskt bara ett fåtal haft en tjej som EO.
 
 
När stranden var tom valde vi att gå två sjörundor.
Laxagölarna är ju alltid fin, men denna gång var vi allt annat än ensamma. Stränderna var fulla av fiskande metallarbetare. 
 
 
Dessa bär upptäckte Malin. Vad kan det vara för några? Kände inte för att testa dem som nån ingrediens i muffins iallafall fast de var vackra!
 
 
Vi fortsatte sen till Rödsjön där titticcs runda publicerat. Det var med viss vånda vi närmade oss första gömman då den inte var loggad på nätet. Vi ville ju absolut inte FTFa något när vi själva var eventarrangörer.
Men det visadede sig att vi kunde slappna av. Kontakten med de där uppe var obefintlig här och gömmorna var FTFade för över en timme sen.
 
 
Även här fanns det fiskare runt sjön, men det är aldrig några problem. Tror ingen fiskare skulle muggla nån gömma, de verkar snarare bara bli glada över en kort pratstund som avbrott i fiskandet.
 
 
Helt underbart att vandra i denna terräng!
En mackfika och ännu en blåbärsmuffins slank ner innan vi vände hemåt igen.
Supernöjd med både event och promenaderna efteråt. En helt underbar dag!
 
 
Här är en länk till reportaget: 
 
 

Högeklint pysselrunda

Från Kungslena kyrka till Högeklint är det 100 meter.
 
 
Men det är på höjden! Så det är en något ansträngande promenad för att komma dit.
Det går en vandringsled på ca 3 kilometer från kyrkan som leder just upp till Högeklint och vidare i en slinga uppe på varvsberget och den går jag flera gånger varje vecka. Tror det är därför jag har en hyfsad kondis för backen ger pulsstegring, det kan jag inte förneka.
 
Men det är så fint på Högeklint och nu är tiden inne för att göra en enkel pysselrunda längs vandringsleden. 
Jag har ju alltid gillat gömmor som man får tänka lite lagom på och nu när kreativiteten återkommit så lär det få följa med några gömmor upp på berget i omgångar framöver.
Min egen version av gömmor jag träffat på genom åren och uppskattat.
 
 
Själva vandringen är annars fin i sig, även om det är blött på sina ställen. En skogspromenad som ger lite motion som bonus är ju aldrig fel.
 
Man passerar tuppasten som sägs vrida sig ett varv varje gång tuppen gal......
 
 
Även Lilleklint som en gång hade lika fin utsikt som Högeklint.
 
 
Numera är den utsikten obefintlig.
 
Stigen går i varierande terräng.
 
 
Själv gillar jag mest när den vindlar sig mellan träden, men även detta hav av vajande strån är mäktigt.
 
 
Till och med en liten skogstjärn passerar man, även om den är pytteliten.
 
 
Hoppas att rundan kommer att glädja några framöver!
2 multi är redan på plats och FTFade 

Tidigare inlägg
RSS 2.0