På träff i utmarken

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sätuna Utmark.
 
Upplägget är som följer. Ta dig till frågetecknet på kartan där det finns en bra parkering. Ca 100 meter från vägen finns ett naturreservat som jag skulle tro att inte många känner till. I det finns kojan på bilden, frågan är bara var. Hitta den och 30 meter bakom ryggen finner du cachen.
 
 
Ungefär som att leta efter en nål i en höstack typ. Speciellt eftersom hela reservatet är på 51 hektar.
Skulle tro att mer än jag inte lagt ner speciellt mycket energi på att leta efter den, då det faktiskt bara var 15 personer på 8 år som hittat den.
Men efter att ha fått ett ovärderligt tips vid en kolmila några mil norrut väcktes en teori. Inte kunde väl det vara så enkelt?
Lusten att pröva blev påtaglig och kontakt med M4rtin samt Malin och Titti togs. Kunde de möjligen vara lediga på lördag fm?
Jodå, alla kunde och vi gav oss iväg mot frågetecknet. Sen var det raka vägen in i vildmarken som gällde.
 
En naturreservatskylt var det första som mötte oss som hade mycket intressant att berätta.
 
 
"Sätuna utmark påminner om en vällagad gryta. Här finns en nypa hällmark, två nypor sumpskog, en smula lövskog, rejält med barrskog, några bäckar och lite till. 
Sätuna by vars bönder har smala skiften här ligger inte mindre än 3 mil bort, vid Hornborgasjön. Detta gjorde det inte mödan värt att ta hand om skogen så långt hemifrån, varvid området har lämnats närmast orört. Vissa träd är över 200 år gamla."
 
Med tanke på att skogen var så orörd hade jag förväntat mig en rätt jobbig promenad över nedfallna träd och i sly. Så visade sig inte alls vara fallet. Visserligen var det en bit att gå, men det var riktigt lättvandrat, trots avsaknaden av stigar.
 
 
 
Dessutom väldigt vackert. Såklart att solen gjorde sitt, allt blir ju vackrare i solsken, men jag gillade verkligen denna skog.
 
 
 
 
När sen kojan hittades var lyckan stor och ändå större blev den när även burken hittades. Allt i perfekt skick trots 8 år i skogen.
 
 
 
Ett parkeringsträd? Visst är naturen fantastisk och visst kommer tanken på bokstaven P upp?
 
 
Efter denna fina vandring så ville vi ju fika. Varför inte vid Ryds grottor?
 
 
 
 
En av de finaste platserna i Skövde och vi fick en fin stund tillsammans innan de andra gjorde ett försök på Ryds grottor
 
 
Den fanns på sin plats. Lite konstigt kan jag tycka att inte fler loggat den sen FTF i vintras, då den i mitt tycke inte är så svår. Men koordinaterna slår ju här nere intill bergväggarna så kanske det beror på det.
 
 
I vilket fall så är det en häftig känsla att befinna sig på klyftans botten.

 
En fantastiskt trevlig förmiddag tillsammans med besök på två fina platser i vårt närområde.
 
 
Visst är Sverige vackert!!!
 
 
 
 

Gröt, det är en bra start på dagen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Vaknar till denna vackra himmel. En bra start på en bra dag. Men bättre skulle det bli.
 
 
Det var ju dags för event igen. Det tredje på en och en halv vecka. Kul!
Såklart skulle vi gå även på detta, speciellt som det bara är en mil hemifrån och beläget på en fin plats. Grötfrukost på Brunnhemsberget
Grötfrukost var det utlovat och inte bara hemkokt havregrynsgröt med äppelmos serverades utan även hembakt bröd med smör och ost. Mumsigt värre och det behövdes för om man ville så kunde man gå en pinfärsk georunda på 1,3 mil efter frukosten.
 
 
EO serverar gröt till alla hungriga.
 
 
Det kom folk från alla håll och kanter. 
Vet att det var gäster från både Stockholm, Göteborg, Motala, Vårgårda samt självklart även lokala cachare vi träffat förut. Samtalsämnen saknades definitivt inte, när vi alla har samma härliga intresse.
 
 
 
När alla var mätta och nöjda delades det ut lappar med koordinater till inte mindre än 36 nya cacher längs gamla brunnhemsleden, en vandringsled som iordningställdes på 90-talet men som sen fallit i glömska.
 
 
En samlad tropp beger sig till Glömda Rundan 1 # Lövträdet
 
 
Grötgänget. Tror att det var det största FTFgäng jag loggat med nånsin.
 
 
En utsiktsplats med en glömd gästbok. Inte skriven i sen 2006. Såna platser tilltalar mig. En bojipplats sa Malin och det kan jag hålla med om. Glömda Rundan 3 # Gästboken
Idag, nä'stan 22 år sedan den las ut blev den signerad av desto fler.
 
 
 
 
Den halvt igenvuxna stigen fortsatte och vi med den.
 
 
 
Nästa överraskning på leden var detta fina vindskydd, mitt inne i skogen utan några direkta stigar till det. Fantastiskt att det är i så bra skick.
 
 
Efter att ha gått i lite stiglös terräng kom vi fram till en underbar skog.
 
 
 
Leden fortsatte med fina vyer
 
 
Helt plötsligt närmade vi oss ställen jag kände igen, (Dalenfast så annorlunda det såg ut när skogen var borta.
Tur att det gamla bostället skonats från skogsmaskinerna.
 
 
Nya koordinater knappas in.
 
 
Efter nr 10 går det att gena till nr 29 och det gjorde vi. Förhållandevis bra stig fram till vi var ca 100 meter från cachen då det såg ut så här.
 
 
Några meter snårskog, sen var det bra igen.
 
14 av cacherna loggade och trots en bastant frukost smakade det supergott med fika när vi var åter vid albionstugan. 
Ett riktigt trevligt event och en finfin runda.
Fantastiskt väder gjorde inte saken sämre heller.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

8 000 + 11 000

 
 
 
 
 
 
 
Vi lyckades!!!!!
Efter att ha satsat medvetet på att jag inte skulle logga för många burkar och att Titti skulle logga sådana jag inte kunde logga så var vi då där, båda med slutsiffrorna 999 i antalet loggar.
Planerna för vad som skulle få den äran att bli vår gemensamma milstolpe var många. En var ett okänt hus uppåt Örebro, men där satte orken stopp denna gång.
En annan plan var att besöka en äldre gömma i en grotta i Klyftamon. Det satte vädret stopp för, då det inte kändes toppenmysigt att ta oss dit i regn och snålblåst.
Det fick bli Falköping i stället. Det regnade och blåste även där men vi hade närmare bilen och asfalt är inte lika geggigt som det kan vara i en ravin i skogen.
 
 
Falköpings Reverse/Reverse cache fick bli den utvalda! Den typen av werigo är ju något jag uppskattar så det kändes som ett bra val. Då det ju är en gömma som jag inte vill spoila med platsen där den är gömd så fick vårt firarkort bli halvvägs upp på Mösseberg, där vi firade händelsen med gofika!
 
 
 
Falköping har många bra mystar som trots att jag inte är så bra på det där ändå lyckas lösa.
Dessa kom i vår väg denna dag:
Amen
Ursäkta, var är klockan ?
Amen #2
 
Utsikten när vi satt inne på Mössebergsgården är inte illa den heller och vi var överens om att vi gjorde ett bra val som inte gav oss ut i skogen denna råkalla dag, samt även valde att fika inomhus!
 
 
Då är det bara 995 kvar till nästa milstolpe!

Geotur i mina spår

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Förra gången jag var ute på tur nådde jag ju den magiska siffran 7999 loggar. 
Nu gällde det alltså att se till att Titti nådde 10999 utan att jag loggade en enda.
Alltså blev veckans turer sådana där jag antingen redan loggat eller själv var CO.
För turer blev det. Närmare bestämt 2 stycken.
I tisdags skulle vi försöka fixa det saknade loggarna men då ställde sjukdom till det så Malin och jag satsade på Skogspromenaden istället. 
Passade även på att besöka Övertorps kalkbrott. En inte helt lättillgänglig plats men så spännande! 
 
 
Idag gick färden till Högstena, på andra sidan Plantaberget. 
St Pers källa är även det en spännande plats. Mitt i torra backen springer källan fram som från ingenstans.
 
 
 
Utsikten från sluttningen är fin den med.
 
 
På plats vid Högstena kyrka öppnade sig det massiva molntäcket och solen tittade fram en stund. Härligt!
 
 
Här passade dagens fikapaus bra, även om det var kallt.
 
 
Öja Hed Direkulle. Vet inte varför jag gillar just den platsen, men det är väl naturen samt historiens vingslag skulle jag tro.
 
 
Molnen hopar sig igen, men dagens mål uppfylls.
 
 
Nu har vi båda 999 i slutet på antal loggar.
 
 
 

Andra halvan MussePigg

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hela tjejligan på tur. Det är inte alltför ofta som det går att genomföra, men denna tisdag passade det oss alla. Varför inte ta oss an den halvan av rundan på Brunnhemsberget som vi sparade förra gången? 
Sagt och gjort.
 
 
Vi parkerade bilen vid MussePiggRundan #Granen(vid vägen) och gav oss iväg inåt stigen mot MussePiggRundan #Knektastigen där vi sen tidigare visste att det gick bra att ta oss nedför berget.
 
 
 
Knektastigen är förvisso rätt brant men den är inte svår att gå och den mynnar ut väldigt lämpligt vid MussePiggRundan #Torpet om man som oss vill korta av hela den annars nästan milen långa rundan till två fina rundor.
Väl nere styrde vi färden norrut längs en fin gammal fädrev. Mycket blåsippsblad fanns på marken, det är säkert ljuvligt att gå här på våren.
Framme vid denna bäck stötte vi på ett smärre problem.
 
 
Stigen fortsatte på andra sidan och visserligen kanske vi kunnat ta oss över torrfotade, men det var värre för våra fyrfota medvandrare.
 
 
Har man korta ben, så blir man tvungen att bada mage i bäck och det är kallt att bada magen i januari. Ingen av oss var heller tillräckligt stabil att våga oss över balanserande på stenar med hund i famnen. Vi var ju inte heller så sugna på vinterbad i bäck......
Liten omväg fick det alltså bli och det visade sig gå riktigt bra när vi vände åter genom hagen en bit för att sen korsa bäcken när den var lite smalare.
 
 
Omvägen råkade dessutom  leda oss genom en riktigt mysig hagmark med fina vyer över omgivningen.
 
 
 
Framme vid MussePiggRundan #Grillplatsen (omvägen) var det så dags för fika.
 
  
Dammarna är väl rester från Ranstadsverkens glansdagar, men det var fint här iallafall. Fiskekort fanns visst att köpa, kanske smakar fisken uran, hur nu det kan tänkas smaka, men sannolikt så är det nog ofarligt nu för tiden. 
 
 
Der finns ytterligare en fin fikaplats vid MussePiggRundan #Dasset men då var ryggsäckarna redan tomma.
Rinnande vatten bildar vackra kristaller i kyla. Om det tycker jag.
 
 
Sen var det då dags att ta oss uppför berget igen. Här var det inte lika naturskönt, men desto mer lättvandrat.
Spartansk jaktstuga?
 
 
Sista 300 metrarna på vår runda på ca 6-7 km rullade dimman in och det blev rätt kallt.
 
 
Så skönt att vi då hade bilarna i sikte. Unsisont kunde vi nöjt konstatera att MussePiggrundan var en riktigt trevlig bekantskap som varmt kan rekommenderas.
Riktigt kul att få stifta bekantskap med en del av Brunnhemsberget jag tidigare aldrig besökt.
 

Hela tjejligan kom i mål!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det är inte så ofta som vi har möjlighet att ses alla fyra, men idag lyckades vi! Så roligt!
Ett enkel promenadrunda var vårt mål, ett elljusspår på Brunnhemsberget utanför Stenstorp.
Elljusspåret Brunnhemberget #Stenen var en av de fyra gömmor blev hittade, tre av dem var lätta, den fjärde betydligt svårare pga hoppande koordinater. Men så är det ju ibland i skogen.
2,8 km välskött elljusspår av det mer kuperade slaget. Hur många gånger är det klippt gräs på ett så långt spår? Här var det iallafall det och ibland kändes det som vi gick i en tunnel. Mysigt!
 
 
 
Sista biten bar det segt uppför, länge, så det var en rätt trött tjejliga som kom i mål.
 
 
Promenadrundor ska inte ha svårhittade gömmor, tycker åtminstone jag, det räcker gott med att man får en fin anledning till en promenad.
 
När vi kom i mål väntade fikakorgen och vi njöt länge av att sitta tillsammans och bara prata, om allt mellan himmel och jord. 
 
 
Utsikten från Albionstugan, som spåret utgår ifrån, är inte fel den heller och våra blickar föll på ett bestånd med rallarros.
 
 
Avslutade vår träff med att plocka dessa blommor. De ska förvandlas till saft, om allt går som det ska. 
Ska bli spännande att se hur den smakar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

sjutusenmilstolpe

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så var det då dags igen. Milstolpe, denna gång passerada jag 7000. Vart tar tiden vägen egentligen? Känns som det inte var alls länge sen jag firade sist, fast det ju var nästan ett år sen. Vad skulle få äran att bli den utvalda burken? 
Denna gång fick det bli Phalokopia, en Wherigo är ju en värdig milstolpegömma, då det ju inte finns så många av dem.
Som alltid när jag ska logga en wherigo brukar jag känna en viss oro. Det är ju så sällan och åtminstone jag som inte har världens bästa minne brukar glömma hur man gör. Sen är det ju det här med att spelet kan krascha och man inte kommer vidare. Detta har vi ju råkat ut för en gång i borås och sånt stannar lustigt nog kvar i guldfiskminnet, till skillnad mot alla andra vi loggat som funkat klockrent.
Nåväl, Här funkade allt klockrent! Vi blev guidade runt på en mycket trevlig tur runt i Falköpings city.
 
 
 
 
 
Ett gäng trevliga mystar hann vi oxå med innan det blev dags för milstolpefika!!!!!
Gofika hör ju till.
 
 
En riktigt bra förmiddag med tjejligan!
 

En riktig skenmanöver!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mitt i mörkaste skogen hade vi stämt träff. Klockan var inte ens 17 men mörkt var det så det räckte ändå.
Varför mötas i skogen i mörket????
Jo, vi skulle ju mörkercacha! Som jag har saknat det. Ja inte det där med att leta vanliga cacher när det är mörkt, det har jag aldrig förstått mig på, men de cacher som är gjorda för att tas i mörker, de gillar jag!
Snön låg tung på granarna och det fortsatte att fylla på med snö uppifrån denna lördagkväll då 
Skenmanöver #1 och  Skenmanöver #2 stod på programmet.
 
 
Med tanke på att skenmanöver kan betyda villospår så var det faktiskt precis det vi råkade ut för och det har vi snön att "tacka för".
 
 
Stora fina reflexer var placerade på föredömligt sätt. Inga som helst problem att hitta dem, så vi gav oss raskt iväg på skenmanöver nummer ett. Vi hann inte långt innan det plötsligt tog tvärstopp.
Inte en endaste reflex i sikte........
Vi letade och irrade en bra stund innan maken plötsligt fick syn på något, väldigt långt bort visserligen men ändå.
Vi forstatte reflexjakten och nu gick det bättre. Reflex på reflex hittades och snart var vi vid mål. Men hinten stämde inte. För vi skulle leta stubbe, men inte var det en stubbe inte. Hela resten av trädet fanns kvar där vi hittade burken och då vi öppnade loggboken visade det sig att vi hamnat på villospår.
Vi avslutade nämligen första skenmanövern med att logga tvåans burk!
 
 
Så det kan gå.
Det blev alltså till att börja om från början igen med ettan och efter att ha letat lite till där det tog stopp första gången så hittade vi en väldigt snötäckt reflex på betydligt närmare håll och vi kunde även slutföra skenmanöver nr ett!
En härlig kväll i skogen som avslutades med pizza inne i Falköping.
Väldig tur att vi valde att ta det i den ordningen för när vi mätta styrde färden hemåt hade det börjat blåsa isvindar och snön yrde och det var inte helt lätt att köra hemåt genom snödrivorna.
Hur kul det än är att mörkercacha så hade det inte varit lika mysigt i yrväder.
 

Hemma igen. Gullängen en novemberdag

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Åter hemma i vardagen och njuter av alla måbrahormoner de senaste resorna gett.
Nu gör det inte ett dugg att det blir gråare och kallare för var dag, så länge som det fortfarande går att ta en promenad nån gång i naturen.
 
Häromdagen var just en sån dag. Gullängen är en fin plats som jag besökt tidigare. 
Ett stiftsreservat med fin natur, som visserligen säkert skulle varit ännu finare en annan årstid, men faktiskt fint även en novemberdag.
Nu finns inte mindre än 5 gömmor i området som gjorda för en fin promenad.
 
Bokskogen var den första och eftersom bokskog är rätt ovanligt i våra trakter så gällde det att njuta lite extra. (Det finns visserligen bokskog både i Ekedalen samt vid Hellidens slott i Tidaholm, men ändå)
 
 
 
Många fina färger på samma bok. Vackert!
 
 
Nybygget visade sig vara ett fint ställe med en snickarkunnig invånare, även om det mesta hade fått viss patina med åren.
 
 
Att vi valde just Gullängen beror på att jag alltid gillat ängarna på platsen
 
 
och givetvis var ju själva faktum att jag visste att det fanns fikabord där en viktig anledning till att vi hamnade just där. Fika är ju viktigt!
Men det fanns inget bra att ställa kameran på. 
Tur att kaffet fanns i en stadig termos!
 
 
Mysig stig genom "tunneln" åter till bilen.
 
 
Vi avslutade med ett besök på en plats jag besökt förut, men gärna återvänder till, Nycklafallet.
 
Nycklafallet lär ha fått sitt namn i folktron av att det var en häxa på väg till Blåkulla, som tappade sin nyckelknippa och därmed orsakade raset.
 
Vägen hit bar uppåt, uppåt genom stundtals inte helt lättgången stig.
 
 
Framme vid fallet, där man en klar dag har utsikt över Hornborgasjön.
 
 
En dimmig dag som den här, var utsikten nästan mer spännande, i och med att allt var inbäddat i vitt ludd.
 
 
Nycklafallet är inte som det låter ett vattenfall, utan snarare ett gigantiskt stenfall.
Måste ha varit en rätt tung nyckelknippa häxan tappade som orsakade denna stenkatastrof.
Men platsen är mäktig och att ta "genvägen" från parkeringen 300 meter nedanför kan definitivt bli en senväg.
Stigen vi gick var nog minst den dubbla längden men oj så mycket lättare.
En fin förmiddag i början av november!
 

När hösten är som vackrast

 
 
 
En liten tur en dimmig förmiddag, visade sig bli en tur i ett helt fantastiskt vackert höstlandskap.
Solen vilade där ovanför dimman och när den lättade så blev hela världen gyllene.
Underbart!
 
 
Skogen är ju inte riktigt att föredra nu när det är älgjakt, så vi valde vägnära och öppna landskap.
Några älgjägare såg vi inte, men däremot älgar.
Inte mindre än 5 stycken såg vi på mindre än en timme.
Ståtliga djur är de verkligen.
 
 
Vi började vår dag med Solberga Åsen. Denna plats har jag alltid trott var en sådan där korv med massor av blommor på som är så typisk för vår bygd.
Så var dock inte fallet.
 
 
Visst var det en ås, men utan blommor och istället med en väg på toppen.
Fast jag blev inte besviken, det var en riktigt bra gömma och dessutom väldigt vackert när dimman lättade.
 
Fivlereds kyrka blev vårt nästa mål. Här glömde jag faktiskt att fotografera så det blev lånade bilder. Tror jag blev så exalterad av läget på själva kyrkan.
 
 
 
Den låg så ensligt, nästan mitt ute i ingenting, utan nära grannar förutom en sjö med brygga. Att den hade detta märkliga vapenhus på baksidan missade jag faktiskt oxå på plats, skäms lite, men det var så vackert att titta ut mot sjön.
 
 
Ett ljuvligare läge för en fika hade varit svårt att hitta.
 
 
Vi njöt och förundrades över lövregnet som kom ibland utan minsta vindpust i träden.
 
Mätta åkte vi vidare mot Olsbrostenen
 
 
En 1000-årig runsten belägen 1 km från Åsarp. Stenen är den mest kända och enligt många den vackraste av de knapp 20-tal runstenar runt Falbygden. 

Överst avbildas ett kors, och därunder återfinns ett lejon av samma typ som bl.a. finns på den kungliga Jellinge-stenen på Jylland, vilken restes i slutet av 900-talet.

Olsbrostenen är den enda stenen i Sverige som omnämner Estland. 

Guve reste denna sten efter Olav, sin son En mycket dugande ung man Han blev dräpt i Estland Håvard (?) högg stenen ja så står det på stenen för dem som kan tyda runor. Jag kan det inte men Google är till god hjälp som alltid.

Nästa spännande plats var Slutarpsdösen

Många skålgropar på ovansidan och en spännande plats med historia.
Även grinden in i hagen andades historia.
Första gången jag ser en sådan här på en plats som den här.
 
 
Sista gömman på vår tur blev Eldslottet.
En lätt gadgetcache av en typ jag inte träffat på förut.
Bra avslut på en bra förmiddag.

Bland fåglar och kor. Service på Hångers Udde

 

 
Två av mina burkar vid Hångers udde behövde lite omvårdnad. Utsikt Dagsnäs # Hångers udde # 1 och Fågeltorn # Hångers udde # 2.
En fin måndagsmorgon då fokus var att få balans i tillvaron. Ja, vi jobbar med det just nu på kursen jag går.
Jag har sen länge konstaterat att just naturupplevelser och att bara få traska runt i skog och mark är det absolut bästa sättet för mig att få just balans i tillvaron och när Lena hade möjlighet att följa med så blev det hela både balanserat och trevligt.
 
Hångers udde ligger precis intill Hornborgasjön så det var en och annan fågel som cirklade runt våra huvuden.
De lät precis som fåglar brukar göra men det som förvånade mig mest var att det lät även på ett annat sätt av dem. Det liksom väsnades likt ett vindkraftverk av deras vingar när de flög över oss. 
Mäktigt.
 
 
Vandringsleden på Hångers udde är ca 3 km lång och går mestadels i hagar.
Längs strandkanten är det en snårskog av döda träd, också det rätt mäktigt och på något sätt även vackert.
 
 
Men har man koskräck ska man nog väntra till en senare tidpunkt att gå här.
I varenda hage fanns kor i olika storlekar och de var många.
 
 
 
Flera kor hade kalvar med sig. Denna hade två, men de var ju olika stora. 
 
 
Fast båda unnade sig en lunchpaus, trots att vi stod bara någon meter ifrån. Mysigt!
 
 
Höstfärgerna börjar bli framträdande nu. Jag tycker det är så vackert med alla dessa träd i vackra färger.
 
 
Fina gamla stenmurar finns mellan hagarna och stenmurar tycker jag också om, så länge de inte döljer för månag burkar.
 
 
För den optimala balansen i tillvaron avslutade vi med en fikapaus.
Frisk luft, motion, vackra vyer, trevligt sällskap och en fika på väl vald plats. Då mår jag som bäst!
 
 
 
 

Drakar, troll, brud och en massa blod

 
 
Detta skulle kunna bli ett ruskigt inlägg, med så mycket otäckheter på samma gång.
Så är dock inte fallet utan det är istället ett inlägg om vackra blommor på en underskön plats.
 
 
Vart kommer då blodet och drakarna in i bilden?
Jo en vandring på åsryggarna i naturreservatet i Nolgården Näs gjorde att vi stötte på en massa växter som hade just dessa ingredienser i sitt namn.
 
Nolgården Näs är ett naturreservat med unik flora som ingår i ett 6 km långt åssystem som sträcker sig mellan socknarna Näs och Vartofta-Åsaka. När man står mitt i landskapet bland blommande fjädergräs, blodnäva blåklockor, färgmåra och darrgräs kan man knappast tro att någon plats på jorden kan vara vackrare än så här......
 
 
Så står det faktiskt i beskrivningen om naturreservatet som man kan hitta på nätet. Jag är benägen att hålla med.
En sådan oerhörd mängd blommor har jag nog aldrig sett förut på samma gång.
 
 
Ovanpå åssystemet som ligger som långa korvar i det för övrigt rätt platta landskapet går pilgrimsleden.
 
 
I våras gick vi en bit längs den leden och då jag tycker det är rätt speciellt så tänkte jag att det skulle vara kul att lägga några mer cacher där, när det blommade mer än då.
Sagt och gjort.
Det var då vi mötte drakarna och trollen eller närmare bestämt drakblomma, trollsmultron, blodnäva och brudbröd.
Speciellt de sistnämnda var en mycket trevlig bekantskap. Ingen av ovanstående blommor hade jag sett förut och nu har jag sett massor av allihop.
För är det något man kan säga om årets sommar och detta naturreservat så är det att förutsättningarna för växtlighet nog knappast hade kunnat varit bättre än så här!
Drakblomman kallas också Österns safir med sin intensiva blå färg.
 
 
Trollsmultron. Blommorna är så lika smultronblommor fast betydligt större och även högre.
 
 
Brudbröd. Så vacker med sina rosa knoppar och vita blommor.
 
 
 
Det växte många av dem här på åsen. Skulle passa fint i vilken proffsbukett som helst, men självklart fick de bara följa med hem som fotografi.
 
 
Blodnäva var ännu en ny bekantskap. Den starkt rosa blomman syntes på långt håll.
 
 
Stipa Pennata är en riktig raritet. Den fanns i ett fåtal och var inte alls lika vacker som de övriga rariteterna på åsen. Kul att få se den iallafall!
 
Solvändan hade lite svårt att bestämma sig åt vilket håll den skulle vända sig denna dag då solen behagade gömma sig bland molnen.
 
 
Sist så såg vi även denna vita klöver som inte heller såg ut som vitklövrar brukar se ut. De brukar ju vara rätt lågväxande, men så var icke denna. Vet inte vad den kan tänkas heta. i min värld räcker det med att det var massor av vita rödklövrar, för precis så såg de egentligen ut. Kanske de var förhäxade.....
Helt klart är att floran på åssystemet är helt unik och att gå omkring här var verkligen en njutning.
 
 
 Dessa tre blev resultatet:
 
 
 
 
 
 
 

Ålleberg, som platåbergen såg ut för länge sen

 
 
Ålleberg är ett av de bäst bevarade västgötabergen och naturen här ser i stort sett ut som den gjorde på alla platåbergen på 1800-talet. 
Platån har varit odlad sedan långa tider och åkerbruk i full omfattning förekommer fortfarande. Detta gäller även bergets sluttningar, i synnerhet på den södra och västra sidan. Mark som inte kan läggas under plogen betas. Under senare årtionden har dock betestrycket avtagit men omfattande röjningar har gjorts för att återskapa det ursprungliga beteslandskapet. 
 
Att besöka Ålleberg är för mig ett sätt att drömma mig bort till hur det kanske sett ut även på "vårt eget berg" Varvsberget en gång för länge sen. För hur mycket jag än gillar skog så är ändå betade hagmarker som dessa ett strå bättre.
 
 
Förra helgen ville våra söner tillbringa framför fyrkantiga skärmar. Det ville inte vi så jag och maken begav oss på en liten utflykt till just nämnda berg. Ållebergs nykomling #1 - 5 var en liten runda i för mig helt okända marker. Det finns ett flertal vandringsleder på berget men dessa låg ännu mer söderut och vi fick ge oss in i en fårhage för att leta burk. En fin runda, perfekt att ta så här på våren innan gräset växt sig för högt i hagarna.
 
Nog stämmer det att sluttningarna på denna sidan är odlade i en helt annan utsträckning än de på norra.
 
 
Fast så ser det ju ut så här på de norra också, betydligt brantare sluttningar.
 
 
Predikstolen på ållebergs änne är en av bergets mer kända utsiktsplatser. Nedanför här, bland nedfallna stenar, hittades den omtalade Ållebergskragen.
Historien lyder:
År 1827 gick två bönder från Karleby för att leta efter en lämplig sten att använda som ny spishäll bland stenarna nedanför Ållebergs änne. Istället hittade de en konstig grej, som de trodde var gjord av mässing.
Fyndet var Ållebergskragen, en rikt ornamenterad treringars halskrage av guld, ett av vår tids förnämsta fynd från forntiden. Kragen dateras till folkvandringstid, ca 500 år e.Kr. Ållebergskragen förvaras nu i guldrummet på historiska museet i Stockholm tillsammans med de två andra bevarade guldhalskragarna i landet. 
 
Enligt sägnen sägs dessutom bergets inre bestå av en väldig sal där Ållebergs ryttare sover i väntan på ofärdstider då de ska rycka ut och rädda landet. Dessa är tolv spöken från slaget vid åsle 1389 och i sina gyllene riddarrustningar är de beredda att störta fram och försvara Sverige om kriget kommer. Myten säger också att berget bebos av ett bergatroll vid namn Ålla som betjänar Ållebergs ryttare.
 
 
Men berget är nog mest känt för sitt segelflyg samt att det är en bra plats att hängflyga på. Västhanget
Att springande kasta sig utför bergskanten är inget som tilltalar mig, men det är ofta man ser både segelflygplan och hängflygare runt berget.
Vi nöjde oss med att passera en av ramperna på vår väg tillbaks till restaurangen där vi avnjöt dagens lunch.
Jag hade gärna velat besöka även Ållebergs änne denna dag men tiden räckte inte så vi avslutade vår utflykt med att besöka Stötvis1.
Ännu en bra geocache på detta fina berg, och när vägen dit var så här fin så gjorde det inget att vi inte hann hela ålleberg denna gång. Kanske har det kommit några nya gömmor här tills nästa besök!
 
 
 
 

Västergötlands botaniska skattkista.

Den stäppartade torrängen är en juvel i Västergötlands botaniska skattkista! 
Ja så står det att läsa på informationstavlan vid parkeringen till Nolgården Näs naturreservat.
Här blommar rariteter som drakblomma, smalbladig lungört och det ståtliga fjädergräset. 
 
 
Oavsett om man är intresserad av rara blommor eller ej så är det en spännande natur att vandra i. Eftersom även pilgrimsleden passerar på dessa "korvliknande", slingriga åsar så är det nu lätt att gå här. Backigt javisst, eftersom när en ås är slut så är det lite plan mark innan nästa snart tar vid. 
 
  
 
Naturreservatet Nolgården Näs är en del av ett 6 km långt åsstråk på gränsen mellan socknarna Näs och Vartofta-Åsaka. Området utgörs av sju mer eller mindre sammanhängande, oregelbundet slingrande åspartier som är uppbyggda av material av främst ortocerkalk, men även av skiffer och sandsten. Här bildas värmefångande sydsluttningar av stor betydelse för stäppängsflorans trivsel. 
 
Ett exempel på dessa stäppängsväxter är fjädergräset (Stipa pennata). Artens egentliga hemvist i sydösteuropas stäppområden och dess förekomster på Falbygden är de enda i Norden.
 
Vid min promenad denna gång såg jag både smalbladig lungört, gullviva, backsippa och en massa violer. Kommer att återkomma hit framöver och se vad som blommar då!
 
 
 
 
Även en gran som blommade såg jag. 
Fantastiskt vackert! Blommar alla granar så vackert? Har aldrig lagt märke till det i så fall
 
 
Hit lär det bli återbesök, helt klart. Hoppas även att fler tar chansen att gå på åsarna nu när det kommit ytterligare några cacher i området.
 
 
 

Vi firar cache nr 8115 på Mösseberg!

 
 

Finetts ridrunda 1en serie av 10 cacher som går i fin terräng uppför en för mig tidigare okänd del av Mössebergs sluttning. 

Efter en intensiv telefonkontakt med CO i vintras ang en eventuellt förrymt kräldjur kom vi även in på denna runda. Fick då tipset att vänta med att logga den tills vitsipporna blommar och råd från CO brukar vara bra att lyssna på.

Denna måndagsförmiddag var ovanlig eftersom alla i tjejligan faktiskt kunde träffas på en gång.
 
 
Titti hade ju även passerat en milstolpe med marginal och vi tar ju alla tillfällen att fira så varför inte fira cache nr 8115? När vi nu bara firade nr 8000 med en spännande cache och inget gofika. För när man går en rejäl runda då kan man allt unna sig en rejäl gofika ibland oxå. 
 
Finetts ridrunda gick uppför, uppför i en inte alltför brant terräng. Fin utsikt på flera ställen samt riktigt välkamouflerade gömmor. Smälte in riktigt bra men med fyra falkögon som letade tog det inte lång stund att hitta på något ställe. 
Blommade gjorde det lite varstans, både förgätmigej, viol, blåsippor samt de utlovade vitsipporna.
 
 
 
 
Men en fikaplats hittade vi ingen förrän på nervägen, efter att ha loggat Mössebergssluttningen oxå.
Letade efter en hage med massor av vitsippor, men det fick bli en hage i solen utan vitsippor i stället, men det gick lika bra det.
 
 
Baguetterna med räkröra som burits i ryggsäcken var lite omskakade,men det spelade ingen roll, för de var lika goda ändå. Även om de var lite kletiga och jag fick dill i näsan......
 
 
En härlig promenad som gav mersmak.
Vi fortsatte upp på Mösseberg där det blev lite mer vandring. Träffade på lite udda djur och blev återigen imponerad av Malins mod när det gäller att klättra i träd.
 
 
Kan detta vara en förstenad dinousarie, eller är det en gigantiskt förhistorisk groda?
 
 
Vi vandrade även till en mosse med utsikt. Hörnemosse
 
 
Ja, platsen kallades faktiskt Hörnemosse och det var mycket riktigt en mosse, fast långt, långt där nere. Bara ett stup skillde oss från den och eftersom burken hade hinten tre meter ner och dessutom var blågubbad nöjde vi oss med att kolla in utsikten som inte heller var att förakta. För stupet var många meter mer än tre......
Nästa utsikt vi besökte var rakt över berget, nämligen Vråhålan. Denna hade jag loggat redan, en logg som råkade öka terrängen riktigt rejält då jag tappade ner burken i ett ca 2 meter djupt hål som bara var 20 cm brett.
Nu var det återställd och övriga i tjejligan kunde logga utan att tappa ner burken i samma hål.
 
 
Nedanför detta stup ska en annan burk ligga men den besöker vi en annan dag. Tycker det räcker med att bestiga Mösseberg en gång per dag.

Mission totaly completed

Nu är vi båda i mål! Jamandcat loggade även hon sin hundrade icketraditionella i en rad! Stort Grattis!
Det får vi fira med en helt vanlig burk vid tillfälle! Fast idag firade vi med bananmuffins!
 
 
Denna challenge har varit ett roligt tidsfördriv denna vinter, fast jag får väl erkänna att jag nog inte trodde vi skulle orka ända in i mål.
Men se det gjorde vi! Och det känns så himla bra.
Det där med att lösa mystar är ju egentligen inte riktigt min grej men pussla. det har jag blivit en riktig hejare på. Dessutom har jag fått rätt bra koll på Mariestads konstverk samt även kända samt okända platser i Falköping!
 
 
Denna trodde jag var lätt att lokalisera fast eftersom Falköping är ovanligt "gravtätt" så var det inte riktigt så enkelt som jag trott.
 
 
Inte heller denna stenkonst visade befinna sig riktigt där jag trott. Tänk så många stenkonstverk det ändå finns i Falköping.......
 
Den här filuren dock, Den hade faktiskt Lena sett, fast utan att se den......
 
Men hittad blev den, tack vare en liten viskning.
 
 
Alla var lättloggade, speciellt om man hade lämpligt redskap med. Detta redskap visade sig vara U+L&CO.
Där inte hennes längd räckte till så var det ännu mer lämpligt att ha en femåring i sällskap!
 
 
För att hiva upp varann i skyltar är ju aningen besvärligare......
 
 
 
 
 

101 loggade "non trad in a row" och ett varv runt Mösseberg!

Challenge #078 100 non Trad in a row

Hade väl egentligen tänkt blogga först i morgon men kan man inte somna så kan man inte. Bättre att gå upp en stund även om klockan är 02 för att fortsätta snurra runt i sängen verkar hopplöst.
Bättre då att berätta om dagen som varit.
Vi har ju hållt på med att försöka klara utmaningen att bara logga icketraditionella burkar i ett sträck. Nu har jag äntligen gått i mål! Det slutade faktiskt med en för mycket men det gör ju inget alls.
Första loggade i sviten var kalkbrottseventet i början av mars och sista blev synnerligen passande  Eventtankar, mysten där det gavs en föraning om att det skulle bli ett event just i kalkbrottet.
Så skönt att nu vara klar! Det enda som var synd var att Malin tyvärr inte kunde vara med, migrän bryr sig inte om att vi skulle klara en utmaning........
 
Lyckan var stor när vi styrde färden mot min första trad på länge Slättaberget.
Här har jag varit förr. Alldeles i början av min geokarriär. Då nollade den i en gigantisk stenhög och min upplevelse av platsen var inte speciellt trevlig. Ingen burk den gången.
Nu var den flyttad upp på själva "berget" och vilken fin plats det egentligen var!!!
 
 
 
Jag gillar verkligen dessa små åsar som finns lite varstans i naturen häromkring. Solen sken och det var ljuvligt skönt ute. Här kommer säkert vara riktigt fint när det börjar blomma framöver.
 
 
Utsikten var ju inte heller att förakta!
 
Vi loggade flera riktigt bra gömmor denna dag varav Ordröra var den som jag kommer att minnas av mer än en anledning.
Dels var det en riktigt bra gömma men även för att det parkerade en bil strax bredvid vår där vi stod lite tokigt som man bara kan göra ibland som geocachare.
Ur klev en man som närmade sig vår bil och studerade den och vi skyndar oss åter med en ursäkt att vi bara "var tvugna att gå ut i skogen en sväng"
"Ja det är jag med" säger mannen då, stannar precis framför min bil och lättar på trycket......
Där sitter vi i bilen och är tvugna att vänta tills han är klar. Hur tänker man då? Kunde han inte gått några mer steg och skyla sig åtminstone lite bakom en gran eller så?
 
Jaja, Konstigt kändes det allt.
 
Vi åkte vidare runt Mösseberg och loggade även Alltid Tölv och Luren innan det blev fikadags. 
Blev en rotvälta denna gång men välter träd i soligt läge så duger det gott som fikaplats.
 
 
Nu är det minsann vår! Även flugorna har vaknat........
 
 
fast jag föredrar allt kaffe utan en badande fluga.
 
På hemvägen stannade jag till för att byta loggremsa i min egen Djupt i Djupadalen
 
 
Ännu en naturtyp i trakten som jag är svag för. Alvarsmark är ju faktiskt inte så vanlig heller för den delen.
 
 
Det var ju en osedvanligt skön vårdag efter några iskalla dagar och jag ville inte riktigt gå in.
Gick efter storkameran och tänkte testa lite blombilder.
Döm om min förvåning när jag hittat samma lilla blomma i min egen trädgård som vi förundrades så över solförmörkelsedagen.
 
 
Spännande att inte riktigt komma ihåg vad man själv en gång planterat........
 
 
 
Våren är verkligen ljuvlig och att vädret just denna dag var så skönt är jag extra tacksam över.
 
 
Detta kort är nämligen taget samma dag. Började min dag med att skjutsa ner mellansonen till bruksdammen där klassen skulle tillbringa dagen med sol och bad......Var lite kallt att ligga och sola på stranden sa sonen men det var visst ännu kallare att bada för de som behövde göra det. 
Klassen spelade nämligen in en film på temat livräddning och visst kan man vara extra tacksam över att vädret ändå gav en föraning om sommar just idag!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En mycket speciell dag.

 Idag har det varit en mycket speciell dag.
Vårdagjämning först och främst och det gillar jag. Tycker ju om när det blir ljusare för var dag!
Dessutom var det ju det där med att bära olika strumpor. För att hedra alla som har Downs syndrom och att det är bra att vara olika.
Många färglada strumpbilder har publicerats på facebook denna dag, jag bidrog jag med men eftersom vi skulle gå en del så tog jag mina favvovandringsstrumpor på så färggladheten var ju inte så stor som jag kanske skulle vara önskat. Men olika var de!
 
 
Men det största denna dag var ju solförmörkelsen. Hur skulle det bli? Kanske skulle man hinna ta en reflexcache? Det senaste trodde ingen av oss på, men vi ville gärna vara ute så vi hade möjligheten att känna och se vad som hände egentligen. Nästa chans att få uppleva detta lär lär ju ta sisådär 24 år.......
Vi åkte och spanade in om vi kunde vårat Falköping.
 
 
Detta är en serie mystar där man ska hitta en plats där bilden är tagen och sen leta reda på antingen ledtråd på platsen alternativt ta grader och bäring.
Om denna serie tycker jag!
 
 
Efter nån timmes promenad så ansåg vi oss färdiga med caching för dagen och valde att åka och fira denna mycket speciella dag med en solförmörkelsefika!
Klockan var nu 11 och det var nu som en stor del av solen skulle vara förmörkad.
 
 
Fast det var tyvärr mer än månen som skymde solen.......
Fast kallt var det, och lite mörkare blev det med, lite som skymning kanske. Svårt att veta egentligen vad som var vad, eftersom molnen var så tunga just då.
 
 
Vi gick in och tog varsin räkmacka istället! Här var det brödet som var förmörkat istället av alla räkor ovanpå!
 
 
Efter fikat gick vi ut igen och då! Då fick vi se en liten gnutta solförmörkelse iallafall!
Häftigt!
 
 
Precis när hela spektaklet var över lättade molnen och solen visade sig helt igen. Lite surt att gömma sig bakom moln när det nu ska ske något såpass ovanligt.......
 
Ovanlig var annars denna iris? Så vacker där den växte
 
 
Sen hittade vi ju ytterligare en speciell sak denna förmiddag.
Vad tar ni för valpen där i fönstret??????
 
 
Inte var dag man ser en levande hund i skyltföntret, bär olika strumpor samt nästan missar en solförmörkelse!
 
 

Kalkbrottsevent och vårkänslor.

Kalkbrottsevent, ett event där vi fick bekänna färg.
Eller egentligen, det hade vi inte haft några problem med om vi valt rätt väg och inte varit däckade i influensa nån vecka strax innan.
 
Detta event har jag sett fram emot ända sedan det kom en myst vid namn Eventtankar mitt i mörkaste vintern. Jag har ju varit i Uddagårdens kalkbrott förut och det är en spännande miljö här och event är ju alltid kul!
Vi började med en strapatsrik promenad till själva eventområdet. Visst visste väl jag att det finns en fin väg strax intill men här gjorde vi precis som man kanske inte ska göra. Följde dem som går framför utan att fundera mer över det......
 
 
Vi hamnade vid två alternativa vägval. Detta gick vi miste om. Såg bra ut i början men från andra hållet såg det ut så här. Inget bra alls för lite yr och bensvag konvalescent.
 
 
Istället satsade vi på denna lilla brant!
 
 
Spännande och det var med viss flåsighet vi nådde eventplatsen bara 250 meter från bilen.
 
Men vilken eventplats! Solen sken och det var helt vindstilla här, denna annars rätt blåsiga dag. Femtiotalet glada cachare hade här mött upp för att bara umgås och njuta av vårsolen!
 
 
Vi fick gå en tipspromenad med kul frågor och tänk, jag vann pris! Ett multiverktyg som kan komma väl
till pass framöver!
 
 
 
Efter promenaden bjöds vi alla på korv och bröd! Underbart att sitta i solen vid kalkbrottssjön och bara njuta!
 
 
 
Cachesläpp skulle det bli, denna gång släpptes cacherna på nätet direkt. Vi passade på att ta en promenad till en gömma jag inte loggat här under tiden vi väntade.
 
 
När vi var 150 meter från den gömman kom de nya och en av dem var vi bara 250 meter från. Såklart man vill se om vi har FTFchans så den gamla fick ligga kvar ologgad och vi brakade iväg mot HELGE. Tyvärr ingen FTF då den precis var loggad när vi brakade ut ur buskarna, men en bra gömma hittade vi.
 
Några tussilago hittade vi också! En blomma som ingen sannolikt brytt sig så mycket om utifall den valt att blomma några månader senare, nu sprider den glädje och hopp om vår!
 
 
Vi fortsatte Mot Hornborgasjön. Här gjorde vi dagens andra felval när det gällde väg.
 
 
Minst sagt spännande att ta sig nerför den backen!
Väl nere hittade vi ännu en bra gömma av en modell jag faktiskt känner igen riktigt väl!
 
Dessutom hittade vi dessa helt ljuvliga snödroppar!
 
 
Våren är verkligen underbar! 
Fast vi hade problem med vårt "efterinfluensaflås" så var eventet en riktig fullträff! 
Tack arras66 och acimon för bra gömmor och ett mycket bra ordnat event!

Hångers udde.

Redan igår kände jag att mitt huvud inte skulle orka med att jobba något idag. Jag behövde komma ut i naturen för att fylla på med energi, så jag tog en tur till Hångers udde för lite service istället. Helt rätt beslut.
Det jag skulle gjort idag blir så mycket bättre gjort en annan dag när huvudet vill, (även om det jag ska göra är jättekul).
Hångers udde med sitt naturreservat strax intill hornborgasjön är en riktig oas att hämta energi från.
I fina hagmarker går en vandringsled som jag har fyra gömmor utefter och de behövde lite service.
Den lilla vita pricken på andra sidan sjön är Dagsnäs, som har mycket gamla anor och tillhörde på 1400-talet ätten Gumsehuvud. 
Slottet fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad 1874. Egendomen omfattar totalt 2200 hektar.Utsikt Dagsnäs # Hångers udde # 1
 
 
 
Leden går en lång sträcka på en upphöjd vall, kanske ett skydd för översvämningar, kanske något helt annat.
 
 
Här var jag iallafall glad över att så mycket av isen smält och att det fanns gräs däremellan. Annars hade det nog blivit en praktvurpa, för oj vad hal blöt is är......
 
 
Tack och lov finns det även spångar där det behövs.
 
 
 
Hornborgasjön är ju känt för sitt fågelliv. Självklart finns det även ett fågeltorn, Fågeltorn # Hångers udde # 2,
 
 
men fågellivet denna förmiddag var begränsat. Jag såg bara dessa två
 
 
och de syns inte ens på bild. Men det är två svanar där ute i vattnet!
 
 
Sten finns det gott om här. Leden går bredvid en gårdsruin, kallad Sjöhagen, med stora och breda stenmurar. Stenrikt # Hångers udde #3
 
 
Här livnärde man sig på att fiska. Fisket var förr en viktig inkomstkälla för en del familjer runt hornborgasjön. Fisken såldes och drog in välkomna slantar till hushållet. Fiskarens egen familj fick däremot nöja sig med skräpfisk (mört) på matbordet.
På markerna runt sjöhagen odlades potatis, som senare förvandlades till starka drycker på Bjurums bränneri.
 
I slutet av leden kommer man till en annorlunda plats. Mitt i kohagen ser man en märklig rund stenmursinhägnad plats. Detta är Ödekyrkogård # Hångers udde #4
Här begravdes kung Inge den äldre runt år 1110. Han lär ha varit den kung som tog den sista stora striden mot den gamla asatron.
 
 
 
3 kilometer vandring och rofylld miljö är mumma för en trött hjärna. Men resten av dagen blir det ryggläge.
 
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0