Firartur igen

 
 
 
 
 
 
Dags att fira igen!!! Nu var det Titticc som har en milstolpe att passera och valet föll återigen på Falköping då tiden var knapp för längre utflykt. 
Vi valde att leta efter lite hårdrocksrelaterade cacher!
 
Det är nåt visst med fjolårsgräs ändå.
 
 
 
 
 
En fin naturslinga fick vi gå och sen avslutade vi med fika på cafe!!!!
 
 
Mycket trevlig firardag!!!!
 

Firartur

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Har varit dålig aktivitet här på bloggen ett tag, men det har även varit lite stiltje på cachingfronten i vinter. 
Men nu var det dags att passera en milstolpe igen och milstolpar ska ju firas.
Mitt val för att fira 12 000 blev denna serie Ållemystare #1. Lösningarna av dem har varit roliga och de är utlagda längs en fin slinga uppe på just Ålleberg. (tror inte att nån misstycker att jag avslöjar just det).
Älskar naturen däruppe på berget. Fina hagar att gå i och dessutom fin utsikt. Tänk att alla våra platåberg har sett ut just såhär innan det planterades en massa skog på de andra.
 
Här kommer några bilder från vår promenad.
 
 
 
 
 
 
Årets första blåsippa!! 23 februari!!!
 
 
Räkmackefika i lä i solen. Bra vslut på en fin firartur!
 

Ullstorpasjön

 
 
 
 
 
 
 
Det finns cacher jag spanat på mer än en gång. Funderat över hur man ska göra för att ta sig dit, vart man parkerar etc.  Ullstorpasjön är just en sån cache. När konagirl77 lite lämpligt hade ledigt en fredagseftermiddag frågade jag om hon kunde tänka sig att följa med. Jomenvisst, det ville hon så vi styrde kosan i var sin bil mot vår valda parkeringsplats vid Ekbacken och gav oss iväg, givetvis med ryggsäcken packad med fika.
Följde den lilla åsen bort mot sjön och det visade sig vara ett bra val för rätt snart stötte vi på en väg!!! Fantastiskt eftersom detta enligt kartan var stiglös terräng.
 
 
 
Visade sig att det vara bara att följa den nästan ända fram, men de sista 200 metrarna fick vi gå stiglöst igen samt hoppa över åtminstone ett dike.
 
 
Mossar, vad är det som gör att jag gillar dem så mycket?
 
Denna vandring skedde i slutet av januari och marken var frusen, det underlättade helt klart, men det fanns torrare stråk, gissar att det kan ha brutits torv här eller något, då de torrare partierna var väldigt raka.
 
 
Cacheutsikt!!
 
 
Vi fortsatte vår stiglösa vandring en bit då jag gärna ville se en glimt av själva sjön.
Stötte på en väg till samt detta bygge.
 
 
Fin utsikt var det här så detta fick bli vår fikaplats.
 
 
Det fanns ett torn på den lilla "landtungan". Undrar om det varit ett fågeltorn eller kanske ett jakttorn?
Helt plötsligt fiskade Elin fram en semla ur ryggsäcken. Årets första!!! Helt underbart att denna fick inmundigas här mitt i vildmarken!
 
 
Vi valde att följa vägen vi satt vid tillbaks till bilarna och det blev en riktigt fin promenad. Från det hållet hade det varit ändå lättare att nå cachen visade det sig då vi passerade strax intill även då.
 
 
Det börjar mörkna på vägen tillbaks. Dagarna är korta i januari. Men vilken trevlig tripp det blev. De där udda cacherna mitt i ingenstans har helt klart sin tjusning!
 
 

En försvunnen pilgrimsled

 
 
 
 
 
 
 
 
Jag gillar att vandra, något som nog alla som läst bloggen förstått. Därför uppskattar jag det extra mycket när det läggs cacher utefter just vandringsleder.
För sisådär 30 år sedan gick vi en pilgrimsvandring mellan Häggums kyrka till Varnhems kyrka. Ett årligen upprepat arrangemang som vi dock bara fick tillfälle att gå en gång innan det lades ner. Sen dess har nog mycket av leden fallit i glömska och i stället har man gjort nya pilgrimsleder på olika ställen i vårt län.
Men leden som  försvann finns faktiskt kvar, även om naturen tagit igen mycket. Om inte paparazzie65 lagt ut ett gäng cacher längs den hade jag nog aldrig hittat hur man skulle gå.
Förra veckan var onsdag ledig och tjejligeträff stod på programmet. Vi startade med 
Pilgrimsleden som försvann# 23 Vägvisaren alltså bakifrån, något som visade sig vara bra då vi på så sätt minimerade uppförsbackarna.
Första biten var jättefin gräsbeväxt skogsväg.
 
 
Syns att det var några år sen som leden var i bruk, åtminstone om man ska läsa skyltar.
 
 
Hygge, här blev det lite trassligare att gå.
 
 
En hel del blötare partier fanns det, men med senaste tidens torka var det inga problem för oss.
 
 
 
Pilgrimskors i olika utföranden längs leden.
 
 
 
Spångar fanns det en hel del, mer eller mindre överväxta.
 
 
Här blev det fotostopp.
 
 
Lite märkligt kan man tycka att man inte tar med sig det som ska sitta på skylten när man ger sig ut så här mitt ute i ödemarken med en ny skylt. Här blev det iallafall fikastopp, lämpligt eftersom vi var ungefär halvvägs.
 
 
Hädanefter blev terrängen torrare och stigarna blev både bättre och bredare.
 
 
 
 
Nu börjar det gå neråt igen och plötsligt får vi lite utsikt.
 
 
 
En riktigt fin vandring såhär en solig majdag när det är torrt i markerna. Så glad att dessa cacher hjälpte oss att inte tappa bort den försvunna pilgrimsleden.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En glömd runda

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fick en fråga från titticc häromdan om vi ville följa med ut och traska lite i skogen, efter att vi alla har haft några mer stillasittande helgdagar.
Om jag ville!!
Vart skulle vi i så fall styra färden? Där man kan gå utan att bli alltför lerig?
Vi valde till slut en del av glömda rundan på Brunnhemsberget, ett alldeles ypperligt val, visade det sig, eftersom det var torrt och fint just där.
Gillar att det går att dela av dessa promenadrundor till kortare utflykter, vårt val att logga Glömda Rundan 28 # Vändplats till Glömda Rundan 21 # Vinkelsten samt komplettera med Mellanvägen 4 - Mellanvägen 1 gav oss en ca 6 km lång skogspromenad vilket för oss var alldeles lagom.
Så mörkt det var i skogen kl 9 denna dan före dan före nyårsafton. Varför hade vi missat ficklampa?

Som tur är så har titticc oftast resurser, fast det visade sig att eftersom vi valde att gå ända längst bort direkt så behövde vi inte använda lamporna. Lite, lite snö ligger kvar efter gårdagens lätta snöfall.

 
Dimman låg tät och lite kusligt var det i skogen innan det ljusnade lite mer.
Men så fint det var!
Självklart kunde jag inte låta bli att ta kort på isformationerna i den lilla bäcken vi passerade. 
 
 
 
Nycklafallet. Lite begränsad utsikt denna dimmiga morgon.
 
 
 
Mossig, gles skog, jo jag har tagit sådana kort förut. Kan liksom inte låta bli.
 
 
Stora stenar och fina töser!
 
 
Stigen vi följde. Inga problem att gå den inte.
 
 
 
När vi kommit tillbaks till Nycklafallet hade dimman lättat lite och vyn blev lite längre.
 
 
 
Mellanvägen, smal, spikrak och sannerligen inte alltför trafikerad.
 

Det är en riktig välgärning som paparazzi65 gjort när de placerat ut alla dessa cacher längs stigar, man inte hittat så lätt annars. För promenadcacher, det gillas!!!!

Avslutade vår förmiddag med att fira en milstolpe. Titticc loggade ju sin cache nr 14 000 innan jul, så nu blev det gofika vid albionstugan. Räckmacka och vaniljhjärta smakar inte illa efter en sån här fin tur.


En söndagspromenad på Brunnhemsberget.

 
 
 
 
 
 
 
Egentligen var jag rätt trött.
Det har varit mycket den senaste tiden, med nytt jobb, slutprov till florist 1, samt ambivalensen kring vilket av jobben jag blivit erbjuden som jag slutligen skulle välja. Dessutom var inte vädret så där jättetoppen........
Fast lite skogsluft och en promenad brukar alltid fylla på energiförråden, så jag tackade till slut ja till erbjudandet om en kortare tur från Lacksen och därför fick jag en förmiddagspromenad på Brunnhemsberget.
 
Här finns fortfarande ett helt gäng ologgade burkar, varav några är lite nyare insprängda bland de som las ut i samband med Mussepiggrundan, som jag redan loggat. Dessa satsade vi på.
 
 
Finfin utsikt från den stundtals rätt blöta stigen.
 
 
Vid Glömda rundan Vildes var förfallet stort.
 
 
Varför syns aldrig hur brant det egentligen är när man tar ett foto?
Knektastigen är verkligen en stig som ger flås och rejält brant uppför berget, men inte syns det på kortet inte.
 
 
Av Skogelund 5 finns bara stenskylten samt ett par mäktiga grindstolpar kvar.
 
 
Vid Albionstugan var det dags för fika! Mysigt!
 
 
Men plötsligt kom en vindpust modell större, kaffet fick vågor i koppen och nästan allt på bordet blåste i väg.
Nej, jag letar inte en cache här.
 
 
Min vante hamnade nästan en meter under huset. Jo, nån gång ska ju vara den första som man letar efter sin vante under ett hus oxå!

Hornborgasjön

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Horborgasjön har många natursköna platser i sin närhet. För ett tag sen släpptes en myst som skulle visa sig ge oss två fina utflykter till dessa trakter.
Första dagen var en sagolikt vacker vintrig dag med hela världen inklädd i rimfrost.
 
 
 
 
 
På plats fick vi lösa en liten uppgift som gav oss en ledtråd till vart vi skulle härnäst. En plats som vi inte hann vandra till just den dagen så häromdan började vi med att ta oss dit. Jag spoilar måhända vilka platser man ska till men upplägget är sånt att man måste ta sig till alla ställen för att kunna logga slutgömman.
 
 
 
 
Den märkliga kullen som döljer Almeö väl i bakgrunden.
 
 
 
 
 
 
 
 
En fin plats som är väl värd ett besök.
Även nästa plats är riktigt fin.
 
 
 
Nu var vi rejält hungriga efter några rejäla promenader, men vi ville ju ha tak över huvudet samt lä. Regnet hade börjat falla så smått, samt vinden var inte så varm. 
Varför inte ta oss ner till naturum, där vi visste att vi nog kunde få sitta bra.
 
 
 
 
 
 
 
Vi fick både tak och lä och hade en riktigt mysig stund.
 
 
 
 
Dagen till ära bjöds det lussekatter! Bra avslut på ännu en lyckad tur och trots att mysten tog oss ett par timmar samt 2 resor kan jag varmt rekommendera den.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sörbyrundan i lugnet före stormen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu var det ett bra tag sen jag uppdaterade bloggen men utbildningen jag går just nu innebär mycket datortid och därför är bloggandet här nedprioriterat lite. 
För tillfället är det florist 200 poäng som jag läser och därför ser det ut så här hemma. Vansinnigt roligt att träna är det.
 
 
 
För nån vecka sen tog vi en riktigt bra cacherunda, nämligen Sörbyrundan utanför Floby. När dödgrävarna är i farten blir det oftast bra och denna runda var inget undantag.
 
 
 
Vad som var lite ovanligt var att en stor del av rundan även gick genom en riktigt fin skog. Oftast brukar ju jobbade cacher och fin natur inte sammanfalla men här gjorde det det. Riktigt fin mossig skog som ju jag stortrivs att vandra i.
 
 
Vi hade fika med och så här i efterhand skulle vi nog passat på att ta den här på den lilla stigen längst in som gick mellan de två skogsvägarna för där var naturen allra finast tyckte jag.
 
 
Lugnet före storman var det ju då det varnats stort för Knud som var på ingång. Vi märkte inte så mycket utom att det började dra ihop sig en aning i slutet på rundan, solen försvann och molnen hopade sig, men Knud klarade vi oss utan att möta där i Sörbyskogarna.

Falbygdstrevligheter

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vilken tur att det finns massor av vatten i Slafsan!
För trots att vi släpat med oss ett stort antal fyllda petflaskor så behövdes några kannor av slafsanvattnet oxå.
Vattenslottet en helt fantastisk skapelse där ju såklart vatten var en självklarhet för att logga. 
 
 
Vi fortsatte med en myst på ett annat tema. Tjo vad det var livat var en riktigt klurig en som tog sin lilla tid att hitta lösningen på. Hur CO hittat platsen vi skulle till för att få logga fick vi oxå fundera ett tag på. Geocaching tar en minsann till platser man aldrig hittat till annars.
 
 
Huvudet på skaft var ännu en trevlig bekantskap, denna dag då kvalite var ett genomgående tema. Snyggt!
Musik är jag rätt dålig på, men Movitts musikquiz 1 serien var ändå en riktigt bra serie. Kul att lösa var de allihop även om nån nog ökade på behovet av en ny färgning av de grå håren. Fast i min ålder får de ju ändå bättras på med jämna mellanrum så det gör inget alls.
 
Lennart pensionären 1 och Lennart pensionären 2 blev förmiddagens sista cacher, på en underskön plats.
Djupadalen i Dala är ett fantastiskt ställe och cachebeskrivningarna gör mig varm i hjärtat. Så kul de verkar ha haft, dögrävarna på jobbet!
Vackert är här oxå.
 
 
 
Alunskiffer, dessa märkliga stenar.
 
 
 
Nere i dalen var det stekande hett och helt stilla, vi valde att packa upp fikat på vägen intill under ett skuggande träd, där vinden kom åt.
 
 
Här kommer nog knappast nån bil tänkte vi, men se där hade vi fel..... Sotaren avbröt vår fikastund. Undrar vad han tänkte, med tre fruntimmer som satt och fikade mitt i vägen.....

Korv med bröd utan eld

 
 
 
 
 
 Korv med bröd utan eld var temat för eftermiddagen. Vansinnigt varmt med en temperatur på ca 30 grader och det var nog tur att det inte var varken rök eller eld då det är knastertorrt ute just nu.
Vi möttes återigen vid Albionstugan för lite trevligt samspråk och avnjutande av bullens pilsnerkorv.
 
 
Gruppfoto innan utlämnande av koordinater till en pinfärsk runda.
 
 
Vi samåkte bort till Torpleden 15 #Utsikten där det fanns en utmärkt parkeringsplats och gav oss sedan av för en lugn men svettig promenad längs den ca 4 km långa torpleden som nu förärats med 15 cacher.
 
 
 
Riktigt fin promenadslinga som vi blev visade.
 
 
 
 
Vid varje torpställe fanns en skylt med namnet på platsen och vid denna nedanför fanns även mer info att läsa.
 
 
Mygg fanns det gott om men med myggstift i ryggsäcken klarade vi oss fint.
 
 
 
Kan man ha ett rofylldare ställe att tillbringa en helg på?
 
 
FTF-gänget team Bullen in aktion.
 
 
 
En härlig söndagseftermiddag fick vi tillsammans under prat och skratt och visst gick det bra att cacha även om det var varmt. 
Mer info om torpleden och dess boställen finns här: 
 

Kvarnrundan

 
 
 
 
 
 
En runda vi pratat länge om att gå. Känns det igen?
Skulle tro det, för det finns ett gäng sådana. Som tur är för rundor, det gillar jag. Kvarnrundan har egentligen alla förutsättningar, vatten, små broar, historia, fin natur, vacker utsikt samt ett gäng roliga och annorlunda cacher på det.
Finns egentligen bara en enda nackdel och det är att självaste vandringsleden har sett sina bästa dagar. 
 
 
Kvarnrundan #1

Falekvarna by ingår numera i Slöta socken, men utgjorde tidigare en egen socken. Byn ligger Utmed kvarnbäcken som rinner upp vid Gerumsberget. Falekvarna var en utpräglad Kvarnby, men samtidigt spelade jordbruket en viktig roll.

12 av gårdarna hade en egen kvarn. Kvarnarna var i högsta grad beroende av varandras vattenflöde. Det har aldrig funnits några egentliga vattendammar till kvarnarna. Den lilla bäcken Har gett tillräckligt med vatten för att driva vattenhjulen.I Falekvarna har det funnits sammanlagt 13 kvarnar. Idag återstår 6 kvarnbyggnader i varierande skick, 3 tydliga kvarngrunder Och 2 tydliga vattensystem för kvarnar som idag inte längre finns kvar.

En av de gamla kvarnarna, minns inte vad den hette tyvärr, eftersom även infoskyltarna var i lite varierat skick.

 
Lite kul isformationer under en av broarna.
 
 
Betydligt mindre snömängd än hemma i kungslena, vilket ju var tur eftersom snö inte underlättar letandet.
 
 
Här fick vi ta till extra hjälp av naturen.
 
 
Dramatisk himmel.
 
 
Fin vy över falan.
 
 
 
En riktigt bra runda som bara kan rekommenderas!

Brunch på Brunnhem

 
 
 
 
 
 
Ja, då var det då dags att åka på event i grannskapet igen. Brunch på Brunnehemsberget
Denna gång bjöd Papparazzie65 in till brunch i albionstugan. Hembakt bröd med smör och ost samt skogssvampsoppa alternativt tomatsoppa var det som serverades. Ingen dålig start på dagen precis.
 
 
 
 
Ett glatt gäng samlades i stugan under trevlig samvaro och när vi var mätta delades en kul uppgift ut. 
Ett pussel som om vi gjorde rätt skulle ge oss koordinaterna till första cachen i den nya rundan signerad av CO. 
Kul, kul!!!
 
 
 
 
Väldigt rolig ide och visst lyckades vi med förenade krafter runt bordet lösa problemet.
Den nya rundan med start vid Paparundan # Parkering 1 går runt Tranbärssjön och är ca 5,5 km lång och visade sig vara en lättgången och lättloggad runda i ett vackert och faktiskt rätt spännande område.
På sextiotalet bröts här alunskiffer för att utvinna uran till det svenska kärnkraftsprogrammet. Utvinningen lämnade efter sig ett dagbrott i form av en 2 km lång sänka med en bredd av ca 100 m och med ett djup på 10−15 meter. Gruvavfallet (1,5 miljoner ton alunskiffer) som innehåller svavelkis och låga halter av flera tungmetaller las på ett 25 ha stort område. Hela gruvavfallsområdet täcktes med ett 20 cm tjockt tätskikt av betonit och med ett 180 cm tjockt täckskikt av morän. När länspumpningen avbröts så omvandlades dagbrottet till en sjö, Tranebärssjön.
Det var runt denna sjö som vi nu fick äran att gå tillsammans med eventgänget.
 
 
 
 
Nog har det regnat en del det senaste......
 
 
Om nån mot förmodan skulle vilja ta bilen runt.....
 
 
En säkerligen inte allt för fin plats under uranbrytningens tid har nu förvandlats till något riktigt fint.
Hittade detta foto på hur det såg ut innan restaureringen.
 
 
Utsikten är inte att förakta även om vädret var grått och lite småkyligt.
 
 
 
Ett trevligt gäng blev det som gick hela varvet runt. Vi hade tänkt att bara ta halva rundan för att ha sparad till en kommande tur med tjejligan men lite vatten satte stopp och bada ville vi inte. Tydligen hade det funnits en bro på smalaste stället tidigare, så var dock inte fallet längre.
 
 
Vi avslutade med en liten fika vid grillplatsen inte långt från den gamla gömman U-235. En trevlig promenad som avslutning på en bra eventdag. 
 
 
 
 
 

På träff i utmarken

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sätuna Utmark.
 
Upplägget är som följer. Ta dig till frågetecknet på kartan där det finns en bra parkering. Ca 100 meter från vägen finns ett naturreservat som jag skulle tro att inte många känner till. I det finns kojan på bilden, frågan är bara var. Hitta den och 30 meter bakom ryggen finner du cachen.
 
 
Ungefär som att leta efter en nål i en höstack typ. Speciellt eftersom hela reservatet är på 51 hektar.
Skulle tro att mer än jag inte lagt ner speciellt mycket energi på att leta efter den, då det faktiskt bara var 15 personer på 8 år som hittat den.
Men efter att ha fått ett ovärderligt tips vid en kolmila några mil norrut väcktes en teori. Inte kunde väl det vara så enkelt?
Lusten att pröva blev påtaglig och kontakt med M4rtin samt Malin och Titti togs. Kunde de möjligen vara lediga på lördag fm?
Jodå, alla kunde och vi gav oss iväg mot frågetecknet. Sen var det raka vägen in i vildmarken som gällde.
 
En naturreservatskylt var det första som mötte oss som hade mycket intressant att berätta.
 
 
"Sätuna utmark påminner om en vällagad gryta. Här finns en nypa hällmark, två nypor sumpskog, en smula lövskog, rejält med barrskog, några bäckar och lite till. 
Sätuna by vars bönder har smala skiften här ligger inte mindre än 3 mil bort, vid Hornborgasjön. Detta gjorde det inte mödan värt att ta hand om skogen så långt hemifrån, varvid området har lämnats närmast orört. Vissa träd är över 200 år gamla."
 
Med tanke på att skogen var så orörd hade jag förväntat mig en rätt jobbig promenad över nedfallna träd och i sly. Så visade sig inte alls vara fallet. Visserligen var det en bit att gå, men det var riktigt lättvandrat, trots avsaknaden av stigar.
 
 
 
Dessutom väldigt vackert. Såklart att solen gjorde sitt, allt blir ju vackrare i solsken, men jag gillade verkligen denna skog.
 
 
 
 
När sen kojan hittades var lyckan stor och ändå större blev den när även burken hittades. Allt i perfekt skick trots 8 år i skogen.
 
 
 
Ett parkeringsträd? Visst är naturen fantastisk och visst kommer tanken på bokstaven P upp?
 
 
Efter denna fina vandring så ville vi ju fika. Varför inte vid Ryds grottor?
 
 
 
 
En av de finaste platserna i Skövde och vi fick en fin stund tillsammans innan de andra gjorde ett försök på Ryds grottor
 
 
Den fanns på sin plats. Lite konstigt kan jag tycka att inte fler loggat den sen FTF i vintras, då den i mitt tycke inte är så svår. Men koordinaterna slår ju här nere intill bergväggarna så kanske det beror på det.
 
 
I vilket fall så är det en häftig känsla att befinna sig på klyftans botten.

 
En fantastiskt trevlig förmiddag tillsammans med besök på två fina platser i vårt närområde.
 
 
Visst är Sverige vackert!!!
 
 
 
 

Gröt, det är en bra start på dagen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Vaknar till denna vackra himmel. En bra start på en bra dag. Men bättre skulle det bli.
 
 
Det var ju dags för event igen. Det tredje på en och en halv vecka. Kul!
Såklart skulle vi gå även på detta, speciellt som det bara är en mil hemifrån och beläget på en fin plats. Grötfrukost på Brunnhemsberget
Grötfrukost var det utlovat och inte bara hemkokt havregrynsgröt med äppelmos serverades utan även hembakt bröd med smör och ost. Mumsigt värre och det behövdes för om man ville så kunde man gå en pinfärsk georunda på 1,3 mil efter frukosten.
 
 
EO serverar gröt till alla hungriga.
 
 
Det kom folk från alla håll och kanter. 
Vet att det var gäster från både Stockholm, Göteborg, Motala, Vårgårda samt självklart även lokala cachare vi träffat förut. Samtalsämnen saknades definitivt inte, när vi alla har samma härliga intresse.
 
 
 
När alla var mätta och nöjda delades det ut lappar med koordinater till inte mindre än 36 nya cacher längs gamla brunnhemsleden, en vandringsled som iordningställdes på 90-talet men som sen fallit i glömska.
 
 
En samlad tropp beger sig till Glömda Rundan 1 # Lövträdet
 
 
Grötgänget. Tror att det var det största FTFgäng jag loggat med nånsin.
 
 
En utsiktsplats med en glömd gästbok. Inte skriven i sen 2006. Såna platser tilltalar mig. En bojipplats sa Malin och det kan jag hålla med om. Glömda Rundan 3 # Gästboken
Idag, nä'stan 22 år sedan den las ut blev den signerad av desto fler.
 
 
 
 
Den halvt igenvuxna stigen fortsatte och vi med den.
 
 
 
Nästa överraskning på leden var detta fina vindskydd, mitt inne i skogen utan några direkta stigar till det. Fantastiskt att det är i så bra skick.
 
 
Efter att ha gått i lite stiglös terräng kom vi fram till en underbar skog.
 
 
 
Leden fortsatte med fina vyer
 
 
Helt plötsligt närmade vi oss ställen jag kände igen, (Dalenfast så annorlunda det såg ut när skogen var borta.
Tur att det gamla bostället skonats från skogsmaskinerna.
 
 
Nya koordinater knappas in.
 
 
Efter nr 10 går det att gena till nr 29 och det gjorde vi. Förhållandevis bra stig fram till vi var ca 100 meter från cachen då det såg ut så här.
 
 
Några meter snårskog, sen var det bra igen.
 
14 av cacherna loggade och trots en bastant frukost smakade det supergott med fika när vi var åter vid albionstugan. 
Ett riktigt trevligt event och en finfin runda.
Fantastiskt väder gjorde inte saken sämre heller.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

8 000 + 11 000

 
 
 
 
 
 
 
Vi lyckades!!!!!
Efter att ha satsat medvetet på att jag inte skulle logga för många burkar och att Titti skulle logga sådana jag inte kunde logga så var vi då där, båda med slutsiffrorna 999 i antalet loggar.
Planerna för vad som skulle få den äran att bli vår gemensamma milstolpe var många. En var ett okänt hus uppåt Örebro, men där satte orken stopp denna gång.
En annan plan var att besöka en äldre gömma i en grotta i Klyftamon. Det satte vädret stopp för, då det inte kändes toppenmysigt att ta oss dit i regn och snålblåst.
Det fick bli Falköping i stället. Det regnade och blåste även där men vi hade närmare bilen och asfalt är inte lika geggigt som det kan vara i en ravin i skogen.
 
 
Falköpings Reverse/Reverse cache fick bli den utvalda! Den typen av werigo är ju något jag uppskattar så det kändes som ett bra val. Då det ju är en gömma som jag inte vill spoila med platsen där den är gömd så fick vårt firarkort bli halvvägs upp på Mösseberg, där vi firade händelsen med gofika!
 
 
 
Falköping har många bra mystar som trots att jag inte är så bra på det där ändå lyckas lösa.
Dessa kom i vår väg denna dag:
Amen
Ursäkta, var är klockan ?
Amen #2
 
Utsikten när vi satt inne på Mössebergsgården är inte illa den heller och vi var överens om att vi gjorde ett bra val som inte gav oss ut i skogen denna råkalla dag, samt även valde att fika inomhus!
 
 
Då är det bara 995 kvar till nästa milstolpe!

Geotur i mina spår

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Förra gången jag var ute på tur nådde jag ju den magiska siffran 7999 loggar. 
Nu gällde det alltså att se till att Titti nådde 10999 utan att jag loggade en enda.
Alltså blev veckans turer sådana där jag antingen redan loggat eller själv var CO.
För turer blev det. Närmare bestämt 2 stycken.
I tisdags skulle vi försöka fixa det saknade loggarna men då ställde sjukdom till det så Malin och jag satsade på Skogspromenaden istället. 
Passade även på att besöka Övertorps kalkbrott. En inte helt lättillgänglig plats men så spännande! 
 
 
Idag gick färden till Högstena, på andra sidan Plantaberget. 
St Pers källa är även det en spännande plats. Mitt i torra backen springer källan fram som från ingenstans.
 
 
 
Utsikten från sluttningen är fin den med.
 
 
På plats vid Högstena kyrka öppnade sig det massiva molntäcket och solen tittade fram en stund. Härligt!
 
 
Här passade dagens fikapaus bra, även om det var kallt.
 
 
Öja Hed Direkulle. Vet inte varför jag gillar just den platsen, men det är väl naturen samt historiens vingslag skulle jag tro.
 
 
Molnen hopar sig igen, men dagens mål uppfylls.
 
 
Nu har vi båda 999 i slutet på antal loggar.
 
 
 

Andra halvan MussePigg

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hela tjejligan på tur. Det är inte alltför ofta som det går att genomföra, men denna tisdag passade det oss alla. Varför inte ta oss an den halvan av rundan på Brunnhemsberget som vi sparade förra gången? 
Sagt och gjort.
 
 
Vi parkerade bilen vid MussePiggRundan #Granen(vid vägen) och gav oss iväg inåt stigen mot MussePiggRundan #Knektastigen där vi sen tidigare visste att det gick bra att ta oss nedför berget.
 
 
 
Knektastigen är förvisso rätt brant men den är inte svår att gå och den mynnar ut väldigt lämpligt vid MussePiggRundan #Torpet om man som oss vill korta av hela den annars nästan milen långa rundan till två fina rundor.
Väl nere styrde vi färden norrut längs en fin gammal fädrev. Mycket blåsippsblad fanns på marken, det är säkert ljuvligt att gå här på våren.
Framme vid denna bäck stötte vi på ett smärre problem.
 
 
Stigen fortsatte på andra sidan och visserligen kanske vi kunnat ta oss över torrfotade, men det var värre för våra fyrfota medvandrare.
 
 
Har man korta ben, så blir man tvungen att bada mage i bäck och det är kallt att bada magen i januari. Ingen av oss var heller tillräckligt stabil att våga oss över balanserande på stenar med hund i famnen. Vi var ju inte heller så sugna på vinterbad i bäck......
Liten omväg fick det alltså bli och det visade sig gå riktigt bra när vi vände åter genom hagen en bit för att sen korsa bäcken när den var lite smalare.
 
 
Omvägen råkade dessutom  leda oss genom en riktigt mysig hagmark med fina vyer över omgivningen.
 
 
 
Framme vid MussePiggRundan #Grillplatsen (omvägen) var det så dags för fika.
 
  
Dammarna är väl rester från Ranstadsverkens glansdagar, men det var fint här iallafall. Fiskekort fanns visst att köpa, kanske smakar fisken uran, hur nu det kan tänkas smaka, men sannolikt så är det nog ofarligt nu för tiden. 
 
 
Der finns ytterligare en fin fikaplats vid MussePiggRundan #Dasset men då var ryggsäckarna redan tomma.
Rinnande vatten bildar vackra kristaller i kyla. Om det tycker jag.
 
 
Sen var det då dags att ta oss uppför berget igen. Här var det inte lika naturskönt, men desto mer lättvandrat.
Spartansk jaktstuga?
 
 
Sista 300 metrarna på vår runda på ca 6-7 km rullade dimman in och det blev rätt kallt.
 
 
Så skönt att vi då hade bilarna i sikte. Unsisont kunde vi nöjt konstatera att MussePiggrundan var en riktigt trevlig bekantskap som varmt kan rekommenderas.
Riktigt kul att få stifta bekantskap med en del av Brunnhemsberget jag tidigare aldrig besökt.
 

Hela tjejligan kom i mål!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det är inte så ofta som vi har möjlighet att ses alla fyra, men idag lyckades vi! Så roligt!
Ett enkel promenadrunda var vårt mål, ett elljusspår på Brunnhemsberget utanför Stenstorp.
Elljusspåret Brunnhemberget #Stenen var en av de fyra gömmor blev hittade, tre av dem var lätta, den fjärde betydligt svårare pga hoppande koordinater. Men så är det ju ibland i skogen.
2,8 km välskött elljusspår av det mer kuperade slaget. Hur många gånger är det klippt gräs på ett så långt spår? Här var det iallafall det och ibland kändes det som vi gick i en tunnel. Mysigt!
 
 
 
Sista biten bar det segt uppför, länge, så det var en rätt trött tjejliga som kom i mål.
 
 
Promenadrundor ska inte ha svårhittade gömmor, tycker åtminstone jag, det räcker gott med att man får en fin anledning till en promenad.
 
När vi kom i mål väntade fikakorgen och vi njöt länge av att sitta tillsammans och bara prata, om allt mellan himmel och jord. 
 
 
Utsikten från Albionstugan, som spåret utgår ifrån, är inte fel den heller och våra blickar föll på ett bestånd med rallarros.
 
 
Avslutade vår träff med att plocka dessa blommor. De ska förvandlas till saft, om allt går som det ska. 
Ska bli spännande att se hur den smakar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

sjutusenmilstolpe

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så var det då dags igen. Milstolpe, denna gång passerada jag 7000. Vart tar tiden vägen egentligen? Känns som det inte var alls länge sen jag firade sist, fast det ju var nästan ett år sen. Vad skulle få äran att bli den utvalda burken? 
Denna gång fick det bli Phalokopia, en Wherigo är ju en värdig milstolpegömma, då det ju inte finns så många av dem.
Som alltid när jag ska logga en wherigo brukar jag känna en viss oro. Det är ju så sällan och åtminstone jag som inte har världens bästa minne brukar glömma hur man gör. Sen är det ju det här med att spelet kan krascha och man inte kommer vidare. Detta har vi ju råkat ut för en gång i borås och sånt stannar lustigt nog kvar i guldfiskminnet, till skillnad mot alla andra vi loggat som funkat klockrent.
Nåväl, Här funkade allt klockrent! Vi blev guidade runt på en mycket trevlig tur runt i Falköpings city.
 
 
 
 
 
Ett gäng trevliga mystar hann vi oxå med innan det blev dags för milstolpefika!!!!!
Gofika hör ju till.
 
 
En riktigt bra förmiddag med tjejligan!
 

En riktig skenmanöver!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mitt i mörkaste skogen hade vi stämt träff. Klockan var inte ens 17 men mörkt var det så det räckte ändå.
Varför mötas i skogen i mörket????
Jo, vi skulle ju mörkercacha! Som jag har saknat det. Ja inte det där med att leta vanliga cacher när det är mörkt, det har jag aldrig förstått mig på, men de cacher som är gjorda för att tas i mörker, de gillar jag!
Snön låg tung på granarna och det fortsatte att fylla på med snö uppifrån denna lördagkväll då 
Skenmanöver #1 och  Skenmanöver #2 stod på programmet.
 
 
Med tanke på att skenmanöver kan betyda villospår så var det faktiskt precis det vi råkade ut för och det har vi snön att "tacka för".
 
 
Stora fina reflexer var placerade på föredömligt sätt. Inga som helst problem att hitta dem, så vi gav oss raskt iväg på skenmanöver nummer ett. Vi hann inte långt innan det plötsligt tog tvärstopp.
Inte en endaste reflex i sikte........
Vi letade och irrade en bra stund innan maken plötsligt fick syn på något, väldigt långt bort visserligen men ändå.
Vi forstatte reflexjakten och nu gick det bättre. Reflex på reflex hittades och snart var vi vid mål. Men hinten stämde inte. För vi skulle leta stubbe, men inte var det en stubbe inte. Hela resten av trädet fanns kvar där vi hittade burken och då vi öppnade loggboken visade det sig att vi hamnat på villospår.
Vi avslutade nämligen första skenmanövern med att logga tvåans burk!
 
 
Så det kan gå.
Det blev alltså till att börja om från början igen med ettan och efter att ha letat lite till där det tog stopp första gången så hittade vi en väldigt snötäckt reflex på betydligt närmare håll och vi kunde även slutföra skenmanöver nr ett!
En härlig kväll i skogen som avslutades med pizza inne i Falköping.
Väldig tur att vi valde att ta det i den ordningen för när vi mätta styrde färden hemåt hade det börjat blåsa isvindar och snön yrde och det var inte helt lätt att köra hemåt genom snödrivorna.
Hur kul det än är att mörkercacha så hade det inte varit lika mysigt i yrväder.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0