Härryda kors och tvärs.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så har det hänt igen. Jag spanar ju in olika tips på cacher som sägs vara roliga och dessa hamnar på min önskelista.
Nån gång i vintras såg jag tips om en runda i Härrydatrakten som lät intressant och i våras kom en serie mystar med temat korsord och utomjordingar inte långt ifrån, som oxå fått goda vitsord.
Alltså hamnade en tur till Härryda på önskelistan. Titti var inte sen att hänga på, hon hade inte mindre än fem kommuner i de trakterna som hon önskade släcka, varav Härryda var en.
Igår var det så dags.
Bilen packades med matsäck för en heldag och klockan 8 styrdes bilen västerut. Vi hann hem innan midnatt men det var precis. Alltså en riktig heldag bland burkarna.
Första stopp blev rundan. En skogsrunda med många jobbade burkar. Precis en sån jag gillar. Underbart när man kan gå mellan burkarna, gärna i fin natur dessutom.
Det måste ha regnat betydligt mer här i trakterna än hemma för det var rejält blött på sina ställen.
 
 
Vi fick bygga bro på ett ställe för att inte bada gyttjebad, men vi klarade oss torrskodda hela vägen. Mestadels var det annars riktigt fina stigar och vacker skog i många nyanser av grönt.
 
En naturligt formad bro! Snyggt!
 
 
Start och mål på rundan fanns vid denna fina sjö.
 
 
Vi fortsatte efter en stärkande fikapaus och råkade hamna vid dagens absolut finaste plats. Kvarnberget 
Denna plats har en lång historia. Här kan man se den sk Hindåskanjonen.
Den skapades under senare delen av istiden, då smältvatten under högt tryck pressedes ner i berget och skapade 15-25 meter lodräta bergväggar. Ganska mycket senare, under 1600-talet anlades en kvarn i kanjonen. Den var i bruk ända fram till i början av 1900-talet. 
 
 
 
Här var cachen bara 30 meter från bilen men vilken väg.......
 
 
Så brant!!!! Jag hasade mig nedför på alla fyra som en slags felvänd insekt. Spännande.
Men vilken fin plats!!!!!!!!!
 
 
 
Tacksam över att CO valt att placera cachen längst ner i ravinen så vi verkligen fick uppleva denna plats.
När vi rundat stupet på vår sida bäcken hittade vi trappan.
Hur enkelt som helst tog vi den tillbaka igen. Fast jag är glad över att vi valde fel väg ner, det var ju faktiskt rätt häftigt att hasa sig nedför den branta sluttningen och vi fick ett gott skratt när vi upptäckte att det fanns ett många gånger lättare sätt.
Vidare mot mystserien med temat korsord.
En serie som har varit riktigt kul att lösa och som dessutom visade sig ha flera arbetade burkar.
Den hade fått ännu bättre betyg av mig om den inte varit så utspridd att logga. Ibland var det flera kilometrar mellan burkarna och vägen den låg utefter var minst sagt vältrafikerad. Parkering fanns i anslutning men det är inte alltid så lätt att stanna med massor av speciellt tung trafik. Konstigt nog var det även en populär väg för skidåkare. Inte mindre än tre stycken svischade förbi medans vi loggade turens 17 burkar.
 
 
 
Reflektionen när vi loggade var:
Synd att serien inte var lagd längs en skogsväg där man kunnat gå mellan gömmorna samt att det fattades en lämplig fikaplats. Ingen av gömställena var direkt lämplig för detta ändamål och inte heller passerade vi nåt fint ställe.
Hungriga blev vi ju såklart så när denna mossiga gröna skog dök upp fick det bli fikaplats. Känner oss nästan lite kamouflageklädda just här.
 
 
En annan reflektion var att det fanns fruktansvärt mycket skräp dumpat överallt i skogarna. Varför, kan man undra, åker man ut i skogen med det? Ser iallafall väldigt trist ut. Kanske är vi lite förskonade från detta hemomkring och inte så vana vid att behöva hitta skräphögar i närheten av nästan varje cache.
Nåväl, krysset bjöd på fina gömmor på ett genomtänkt tema, trevligt pyssel hemma med lösningen innan och en riktigt fin final. Vad mer kan man begära egentligen? Kanske är jag bara gnällig som hellre velat gå mellan gömmorna........
 
Sista burken i serien bjöd på riklig utdelning på mer än ett sätt. Händerna räckte inte till så det blev till att plocka i tröjan.
 
 
På hemvägen hade vi som mål att undersöka några till av gamla arkiverade kyrkrundan.
Hedareds stavkyrka var en riktigt fin plats.
 
 
Den gamla arkiverade var borta, men det gör ju inte så mycket.
Fin plats blev vi visade till och vi kunde nöjda styra bilen hemåt skaraborg igen.
 
Allra sist några bilder från dagens fina gömmor.
Nämner inte vart och den som är känslig för spolier får sluta läsa.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0