Kohagebad

 
 
 
 
 
 
 
 
Det där med ö-caching är rätt kul egentligen. Nu när det varit rätt torrt och varmt länge så är även vattentemperaturen en behaglig upplevelse. 
Slängde iväg en fråga till Malin och undrade om hon kunde tänka sig att simma till en ö vid Eahagen och såklart kunde hon det.
Snabbt beslut och dan där på gav vi oss av tillsammans med maken. 
Här är ön vi vill till!
 
 
Det visade sig att lämpligaste angreppspunkt låg i en kohage så vi hade sällskap av 2 kalvar i vassen strax intill när vi gav oss ut i sjön. 
Vi hade förberett oss för att simma och då var ju det där med gps och penna. 
Inte blev det vackert men det funkade......
Fick även plats med en torr loggbok i svansen!
 
 
Nu visade det sig att vattnet bara nådde oss till midjan som mest men bottnen var inte att leka med. Dyigt och man skönk ner långt för varje steg man tog. Kändes skönt att ha en vän att ta stöd på.
 
 
Maken tar inte så ofta kort och det var när jag skulle visa honom hur man får bort selfiefunktionen som mobilen ibland envisas med att starta med som denna bild blev till. Av misstag såklart, men riktigt kul så den får komma med här oxå.
 
 
Efter denna strapats som även den gav en ny trevlig D/T valde vi en mer traditionell promenad längs vandringsleden i Eahagens naturreservat.
 
 
Vårt mål var Udden där vi även hittade en bra stock som gjord för att fika vid. 
 
 
 
En trevlig em och nu har jag badat i en kohage oxå!
Tänk vad mycket man får uppleva när man geocachar! 

Välstädat hos familjen Bäver och några kvarnar på vägen hem

 
 
 
 
 
 
Sista dagens event blev som brukligt ett med temat städ. Läckö-Kinnekulle CITO-event 2017
Denna gång var det Sandbäcksbadet som skulle få en välbehövlig uppfräschning.
 
 
 
Av någon kanske inte helt märklig anledning blev det även välstädat hos familjen Bäver.
Bäversafari @ Brantabäcken skulle jag tro var en starkt bidragande orsak till att så skedde.
 
 
 
Det var en hel del skräp som samlades in.
 
 
 
och det var nöjda cachare som avnjöt saft och goda muffins efter en timmes städande.
 
 
Efter eventet satsade vi bl.a på  Vattentornet Spotting Cache. Det är alltid med viss "andanihalsenkänsla" jag tar mig an en sådan, trots att de brukar vara roliga. Detta pga att vi lyckades tappa bort det viktiga återställningskodordet på den första vi en gång gjorde och det innebar en hel del problem.
Den här flöt på klockrent även om "andanihalsenkänslan" infann sig även vid logg. Men en signatur blev det. Och en favvo såklart!
 
 
Vägen hem gick via inte mindre än tre kvarnmiljöer.
Resville kvarn har vi loggat förut, nu blev det stopp för en fika här.
Det hade väl ungefär halva Lidköpings pensionärsstab oxå tänkt sig då det var våffelservering i kvarnen just denna dag. Det störde som tur var inte oss, då kön för att köpa våffla var megalång, så vi hann fika klart innan nån våffelätare ville nyttja bordet där vi satt.
 
 
Resville har nu fler cacher efter ett sannolikt mycket trevligt event på självaste påskafton.
Äggjakten 3: Flian var en av dem.
 
 
Resville är en fin liten by och vi vandrade över denna fina bro för att komma till nästa cache.
 
 
 
 
Forssa-Slugga kvarn med sin fina miljö.
 
 
En liten ö mitt i forsen med en bänk att sitta och filosofera på. Fint!
 
 
Stockens kvarn blev dagens sista logg för min del.
 
 
Ett bra avslut på ännu en bra dag!

Aprilväder. En omväxlande tur till grillevent på Kinnekulle.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fredag den 21 april var en dag med minst sagt omväxlande väder. Typiskt april javisst, men kanske inte var dag ändå som det är så många olika typers väder på bara några timmar.
Det började med jordstorm.
 
 
Det var nästan lite overkligt att köra omkring i denna bruna dimma som blåsten orsakade på de ställen där jorden var bar.
Men solen sken och vi begav oss mot första stopp på vår lilla allt annat än raka tripp till kvällens grillevent. Vi hamnade vid Stenum Kyrka.
 
 
En fin kyrka och en ännu finare fornstuga bredvid. 
 
 
Här hittade vi även en gömma av finare slag. Kul!
Fina blommor av för mig okänd sort fanns det massor av här.
 
 
Vi fortsatte mot Tubbetorp på en väg som hade fler nya gömmor.
Där hittade vi ännu en snygg gömma samt denna märkliga plats vid namn predikokullen.
 
 
Enligt RAA skulle det vara grunden till ett lusthus som en gång legat här. Kan så ha varit då lusthus ju oftast är runda, så som denna upphöjning oxå var.
 
Än så länge skiner solen så fint och det är riktigt skönt när vi styr färden mot Skara - Grönskande överraskningar
 
 
 
 
En multi som lotsade oss runt bland stadens gröna områden på ett väldigt fint sätt.
Ljuvligt nu när det blommar så fint överallt.
 
Det börjar dra ihop sig till event och vi styr mot Kinnekulle. Det börjar även dra ihop sig till oväder........
 
 
 
Mörka moln rullar in och blåsten ökar i styrka igen. När vi anländer till stenbrottet passar vi på att logga Stenbrottet eventcache, bara för att hålla värmen innan grillglöden är klar.
Trots att jag varit i brottet flera gånger så är det faktiskt första gången jag är framme vid sjön.
Det lär bli återbesök, fast en solig dag, för i samband med eventet släpptes fyra nya gömmor i området som tar oss med på en tur runt sjön.
 
 
Så var då klockan slagen och Läckö-Kinnekulle Korv med bröd-event 2017 drog igång.
 
 
Vi hälsades välkomna av EO och snart var alla samlade runt grillen.
 
 
Många storlekar på korv finns det.
 
 
Molnen täcker snart hela himlen, men geocachare är ett tappert släkte.
 
 
Fast när det började hagla så blev det mindre mysigt
 
 
Vi åt upp och beslöt oss för att lämna eventet innan vi blev alltför kalla. För trots att det är trevligt med event så var vi frusna. Vinden var allt annat än varm.
Tur var väl det för även åskan ville vara med denna minst sagt omväxlande aprildag. Vi såg en blixt av riktigt maffigt slag på vägen hem.
 
 

Skogsmyror fick vi vara själva.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Måndagen bjöd på strålande solsken från en alldeles klarblå himmel. Fanns inte en minsta föraning om att tisdagen skulle bli annorlunda. Planer för en tjejligeträff gjordes sålunda och denna gång skulle vi återvända till trakten runt Vristulven. Det har vi pratat om många gånger, under några år dessutom.
Men så blev det inte.
Vaknade av att regnet öste ner och himlen var blygrå.
Hm, vad göra? Ställa in en efterlängtad träff bara för vädret fanns inte på kartan, så jag rustade mig med regnattribut och gav mig iväg, visserligen inte mot Vristulen utan mot okända mål istället.
Men det fanns hopp. Molnen lättade bortåt Tibro där det redan slutat regna.
 
 
Vi valde att åka till en serie som släpptes vid LKE-16: Skogsmyran 1 - Skogsmyran 11 
Vilken fin promenad vi fick! Solen hade brutit genom molnen även här och "rundan" gick längs en riktigt fin skogsväg.
 
 
Varierande gömmor dessutom. Men vi väntade på myran. För varför heter den annars skogsmyran?
Nåväl, vi gillar ju skogen allihop, så vi kunde ju lika gärna leka myror själva.
Nöjda, efter en fin promenad gav vi oss av in mot Skara och en riktigt kul multi: Biblioteket 
Här gällde det att starta med just ett besök på nämda bibliotek. Riktigt snygg start, även ett av delstegen gillade jag, även om det inte var helt lätt att veta om man skulle räkna både hela och halva människor......
Skaras fina domkyrka fick vi även besöka för att leta klockor, fast det gällde en annan gömma.
 
 
 
Visst är tornet ovan snyggt!
En fin dag blev det och visst stämmer även uttrycket att efter regn kommer sol.
 
 
 
 

En nypa frisk luft i Axvall

 
 
 
 
 
 
 
Axvall har en naturrunda som vi pratat om många gånger att besöka. Det har inte blivit av förrän igår.
Vi startade upp med en gömma på Axevalla hed,  Skyttegraven, en plats som är rätt häftig och väl värd ett besök.

Axevalla hed är ett stort delta, som bildades under istiden när isranden låg över Billingen under ca 800 år, och stora mängder sand och grus forslades dit genom isälvarnas flöden. Spår av tidig bebyggelse finns i form av gånggrifter sedan mer än 4000 år. Sveriges nordligast belägna megalitgrav ligger här.

Den mest berömda är Odens grav, utgrävd av kaptenen A. Lindgren, i början av 1800-talet. Denne kapten, som fått uppdraget av krigsmakten, var novis när utgrävningen började. Kapten Lindgrens mycket noggranna arbete och sättet att nedteckna stenarnas och skelettens form och läge har gjort att hans arbete, sedan dess bildat skola för blivande arkeologer.

Under 1700-talet och fram till början av år 1900 användes Axevalla hed som övningsplats och förläggningsort för Skaraborgs- och Västgöta regemente.


Så här spännande ser det ut uppifrån

 
Fast även från marken är det en spännande plats, om än något blåsig denna februariförmiddag.
 
 
 
Vi fortsatte till Axvall Naturområde #1, ett av de naturskönaste elljuspår jag gått.
 
 
 
 
Några annorlunda fågelholkar passerade vi oxå, ingen av dem innehöll dock loggbok.
 
 
 
Backstugan Axvall gick vi förbi. Backstugan har troligen uppförts under 1800-talet. Den sista familjen som bodde här flyttade den 22 oktober 1921. 
 
 
Efter en fin vandring var vi sugna på fika, vad passar väl bättre då än Vindskyddet denna lite blåsiga februaridag?
Vindskyddet skymtar i bakgrunden, det visade sig vara ockuperat av meterhöga minimugglare.
Som tur var fanns en soffa här i den fina skogen och där togs dagens fikakort.
 
 
 
En trevlig tur i fin natur som förgyllde en halvgrå måndag.
 

Sol och regn i Skaras närhet

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En tur med tjejligan blev till slut en tur med bara halva styrkan.
Vart skulle vi då ta vägen?
Valet föll på en cykeltur utanför Skara, närmare bestämt mellan Kålltorp och Ardala.
Nog märks det att här varit järnväg en gång......
 
 
I trädtopparna sken solen. 
Tur man har anledning att spana uppåt ibland!
 
 
Det var en bra runda, med omväxlande burkar.
Vi hade turen att dessutom träffa på en förklädd prins.
 
 
Solen sken så fint och vi började leta fikaställe
 
 
Här var vackert men det är ju mindre lämpligt att sitta på en asfaltsväg, som jag stod på när fotot togs.
 
Vi åkte upp i skogen där det skulle finnas ett skogsvrak.
Här kanske finns fin skog resonerade vi
 
 
Hm, skogen var rätt brötig och vid det gamla torpet strax intill blåste isvindar.
 
 
Tänka, tänka. Nu var vi verkligen sugna på ett fikaställe, helst under tak, för himlen började dessutom läcka.
Herrtorps kvarn är ju fint.
 
 
Jag mindes både rätt och fel.
Det är jättefint här, men fikaplats under tak fanns ingen.
Däremot fick vi sällskap av en superkelig katt.
 
 
Då kom vi på att det ju finns en hembygdsgård, Kanske kan man sitta där, på verandan kanske?
 
Minnet svek igen. Veranda fanns ingen och nu gav vi upp jakten på fikaplats.
 
 
Varmt och skönt och definitivt tak över huvudet.
Märkligt nog så var nog detta bara tredje gången nånsin som vi fikade inne i bilen, av alla turer vi gjort tillsammans.
 
När kaffet var urdrucket så hade det även slutat regna och vi fortsatte med några cacher i landsvägsrundan. Lite hoppa in och hoppa ur bil men det var rätt skönt nu då vi båda var rätt frusna.
 
 
Ibland ser man märkliga saker, denna gavel är definitivt en av dem.
 
 
Till slut så kom även solen fram igen och vi styrde kosan hemåt i de sista strålarna denna novemberdag.
 
 

Konsert på Brunsbo äng

 
 
 
 
Jag har varit så vansinnigt trött den senaste tiden, så det har inte blivit speciellt mycket gjort alls här. Även geocachandet har gått på sparlåga.
Att vädret varit lite ostabilt har ju givetvis påverkat lusten att befinna sig utomhus med gps en del, men främst är det att orken helt enkelt inte funnits. Känns lite trist, men bara att acceptera. När inte ens det som brukar fungera som bästa medicinen hjälper (läs geocaching), så är det illa. 
För min del så har ju alltid promenader i skog och mark, gärna med gps och trevligt sällskap varit något som gett mig energi, så att inte riktigt orka det heller, har ju inte fått mig att bli piggare.
Men, förhoppningsvis, så är kraft och energi på väg uppåt igen. Fick lite energipåfyllning igår tillsammans med jamandcat och jag hoppas på mer framöver.
 
Vad vi gjorde var att vi var på konsert här:
 
 
Ja, det var ju ingen traditionell orkester eller så, utan det var skogens egna kör som underhöll.
En sån väldig massa fåglar som sjöng i trädkronorna på samma gång är det sällan man hör.
Vi hörde även göken på nära håll. Den gol nog oavbrutet i minst en timme, det var nästan så vi trodde att någon drev med oss och hade en "gökskiva" som spelade nånstans.......
 
 
Brunsbo storäng, ett par kilometer öster om Skara, är en av landets största bevarade slåtterängar från medeltiden. Dessförinnan låg här en by, och arkeologer har lyckats spåra odlingslandskap från tidig järnålder, vikingatid och medeltid. Under dessa tidsepoker har marken odlats på olika sätt och det går att skönja fägator och forntida lämningar.
 
 
Jag vet ju sen tidigare att just Brunsbo ängar är en vacker plats. På våren blommar här massor av vitsippor och nu var hagarna fulla av ängsblommor.
 
 
Här ville vi gärna ta dagens fika men när vi närmade oss parkeringen så var den proppfull. Märkligt att så många vill vara på en äng en vanlig torsdag fm......
Fick tanken att "det är nog Länsstyrelsen", efter att ha träffat på dem i Faledreven för någon vecka sedan och märkligt nog så var det faktiskt det!! Verkar vara ett trevligt jobb det där, att besöka vackra platser och fika på, för det var just fika de gjorde när vi kom till platsen.
Självklart så gör det väl annat också, men vi härmade dem och dukade upp våra mackor bland blommorna när de var klara.
Sen överraskade Malin med vaniljdoftande rabarbermuffins! Mums! Unga fröken jamandcat är en duktig bagerska minsann!
 
 
Det hade kommit flera nya gömmor längs med vägarna runt ängarna så vi tog en promenad. Synd att inte några burkar råkade hamna i hagen med, där hade jag lagt dem, men vi tänker olika där.
 
På tillbakavägen genade vi genom just hagmarkerna och det är många gånger mysigare än att gå på grusväg där det regelbundet kommer bilar.
 
 
Dagens bästa gömma blev denna:
 
 
Kändes lite MMMMärkligt faktiskt.
 
En fin promenad blev det, på en väg där sannolikt de flesta tar bilen mellan varje gömma, men även där är ju vi olika. Tur att valfrihet finns.
Jag fick tanka energi i vacker natur, med gps i hand och trevligt sällskap därtill!
Solen sken och jag är tacksam över ännu en fin tur i vårt vackra land!
 
 
 
 

En tur till Skara

 
 
Ett inställt besök hos en jobbarkompis samt ett ärende till Jula gjorde denna dag till en geodag.
Inget som var planerat från början men när Titti visade sig villig att följa med så varför inte kombinera med lite caching. Dessutom behövde mina ömma rump och benmuskler lite uppmjukning och det brukar geocaching som jag gör det helst vara bra på.
 
Efter uträttat ärende gav vi oss av till Gabbagraven. En plats där geocaching gör sig extra bra. En plats med historia som vi aldrig hittat utan plastburken på platsen.
"Offerferkast av ris, 1 m diam och 0,8 m h. De nedre parterina består av delvis förmultnade granris. De översta kvistarna är nyligen ditlagda. PÅ minnestavla är texten : "DEN 15 OKTOBER 1857 HALSHÖGGS OCH BEGROVS HÄR GABRIEL GABBEN FÖR MORD Å EN BONDE I NORRA VÅNGA BRYTEN KVIST OCH LÄGG PÅ HANS INNAN DU FORTSÄTTER VÄGEN FRAM"
 
Skylten hade försvunnit men korset och en något mindre rishög fanns på plats.
 
 
Självklart bidrog vi med varsin kvist vi med.
 
Denne fine man hälsade oss välkommen till gabbagraven. 
 
 
Vi fortsatte vår färd och hamnade vid Vinköls Kyrka
 
 
En annorlunda kyrka och helt klart sevärd!
 
Nu började det suga i fikatarmen och vi hittade detta fina ställe
 
 
Tidslinjen Vara - #23 Kvänum Här fanns både badsjö och hembygdsgård. Här i lä på trappan smakade mackorna underbart!
Årets första körsbärsblommor fanns också att beskåda strax intill husgaveln.
 
 
Varaslätten är sjöfattig. Men man är inte rådvill för det. Finns det ingen sjö så gräver man en!
Fyrkantig javisst men säkert en oas sommartid när badmöjlighet ges på nära håll. Mycket välskött område var det iallafall.
 
 
Målet för dagen var annars Uddetorps naturstig - dammen och tillhörande cacher i en slinga på ca 6 km. 
Vi kom ju dit också även om det blev en omväg på ett par mil. 
Tänk att vägarna kan vara så krokiga när man geocachar........
 
Dammen var den första aktiva i slingan som vi loggade. Här på den lilla ön ruvades det.
Vi försökte hålla avstånd för att inte störa.
 
 
Uddetorpskolans naturstig Tveta-Nabbeborg är en cirka sex km lång vandring i en relativt svår och mycket kuperad terräng.

Särskilt sevärt

Märskabäckens raviner
Djupt nedskuren, slingrande och vackra bäckraviner med frodig växtlighet, rikt fågelliv, bäver mm.

Pingstavallen
Mycket vacker platå mellan två raviner. Utflyktsmål med gamla pingst- och studenttraditioner.

Nabbeborg (Nabbaborg)
Sägenomspunnen plats för vad som tros ha varit en medeltida borg eller annan befäst anläggning. Vid en arkeologisk undersökning 1980 hittade man bl a tegelrester från medeltiden.

 
 
Nabbeborg har vi besökt tidigare så vi koncentrerade oss på de delar av leden som hade ologgade cacher.
Visst är terrängen kuperad men inte så svårgången på den delen av leden vi gick.
Tistlarna börjar nu växa till sig rejält och säga vad man vill om tistlar men bladen är faktiskt rätt vackra.
 
 
Märskabäcken slingrar sig långt därnere i ett hav av vitsippor.
 
 
 
Att vandra längs ravinen var härligt, trots backarna. Leden hade enkla cacher som sig bör när naturupplevelsen är såpass fin.
 
 
De sista gömmorna längs leden gick på en helt vanlig grusväg, men då det börjat regna så var det nästan skönt för då hade vi bråttom tillbaks till bilen.
 
Stegräknaren slutade denna dag på 15 000 steg och de ömma musklerna var faktiskt inte ömma längre när vi åkte hem. Härligt! En skön dag i maj, när naturen är som allra vackrast.
 
 

Före och efter

 
Det har ju varit event i dagarna tre och vi hann även med lite caching både före, efter och mittemellan. Detta blogginslag kommer att handla om före och efter alla event.
 
Fredagen startade ju med ett grillevent på kvällen och eftersom eftermiddagen stod till förfogande så gav vi oss av mot Kinnekulle på lite krokigare vägar än nödvändigt.
 
 Sjömannen Carl Roos är en plats vi redan visste om tack vare att vi gått förbi här på väg ut mot granncachen för några år sedan. Då undrade vi båda varför det inte fanns en gömma här.
 
 
Nu finns det det och en synnerligen passande sådan också. Historien lyder så här:
 
Carl Roos från Brommösund föddes 1825 och vid 25 års ålder var han besättningsman på vänerskutan Enigheten. Båten befann sig i Göteborg för att lasta krossglas när Carl råkade hugga sig i ena knät med en yxa. Såret fick dålig omvårdnad och snart blev Carl mycket sjuk. Han fick ligga i båtens skans.  I Vänersborg skulle båtens besättning undersökas för kolera, men båtens kapten påstod att Carl var för berusad för att följa med på undersökningen. Carls sista önska var att få återse Brommösund, men så blev det inte. När båten nådde Årnäs hade Carl avlidit och eftersom man befarade att det var till följd av kolera fick han inte begravas på församlingens kyrkogård. Hans sista viloplats blev här, en kolerakyrkogård (den befarade koleraepidemin uteblev emellertid och det är endast Carl som blev begravd här). Detta trots att det inte var klarlagt att det var koleran som tog hans liv, det troliga var att det var på grund av det dåligt skötta såret. 60 år efter Carls död kom gravstenen på plats och under åren har många rörts av den unge sjömannens öde och känt sig manade att sköta om Carls grav.
 
Vi fortsatte vår färd och kom inte ett dugg närmare Kinnekulle men vi hittade en fantastisk plats istället, nämligen Björkullasand.
En badplats som jag aldrig hittat till annars.
 
 
Molningt när vi kom, men när vi packat upp fikat visade sig solen!
 
 
Vågornas stilla kluckande på denna rofyllda plats! Underbart!
 
 
Det glittrade så fint i vattnet och vi kom att prata om guldvaskning.........
 
 
Efter en ljuvlig stund åkte vi mot Elljusspår 1. Här fick vi även sällskap av team Tellus och Gåsebacken.
Ett lite annorlunda elljusspår, främst för att det var ovanligt naturskönt.
 
 
Vitsippor!!!!! Motljus!!! Vackert!
 
 
Backigt var det också, men vi skulle snart fylla våra magar med grillad korv så det gjorde ju inget alls. 
Blev imponerad av hur grönt det var här på Kinnekulle. Hemma har inte löven slagit ut alls lika mycket ännu.
När alla gömmorna var hittade gav vi oss av mot grilleventet vid stenbrottet. Bra avslut på en trevlig eftermiddag!
 
 
Hela eventhelgen avslutades med ett citoevent vid Villabadet och denna dag hade jag rustat mig med vinterjacka efter att ha kämpat mot de kyliga vindarna i dagarna två.
Kanske det just därför blev den varmaste dagen av de tre.
 
 
Vi plockade ihop lite skräp, men konstigt nog var det rätt lite av den varan. Det kändes ju trots allt skönt, och efter en timmes plockande var det nu ännu renare.
 
Saft och kärleksmums bjöds det på innan vi gav oss iväg på lite egna äventyr.
Här gick som tur var allt bra även om det höll på att sluta med förskräckelse. Länge sen jag blev så rädd som när en av de mindre grenarna brast.......
 
 
Vi fortsatte med lite mindre adrenalinpåslag och åkte för att spana in backsippor istället.
 
 
Backsippebacken en riktigt naturskön plats där vi avslutade vår dag med att avnjuta matsäcken. Kärleksmums räcker ju bara en begränsad tid att fylla magen med så här blev det mackfika.
 
 
 
Mängder av backsippor på marken, den slingrande bäcken långt där nere i dalen och solen som gassade.
Lite i lä från den även idag kyliga vinden.
Underbart!!!!
 
 
 
 

Jag älskar när hinten är magnetisk!!!!

 
Detta inslags titel är en sanning med modifikation. Normalt sett är väl just den hinten inte en av mina favorithintar, men när snön ligger vit på taken och allt är inbäddat i en vit, fluffig massa som man måste få bort för att ha en chans att hitta en burk gömd i marknivå, då älskar jag magnetiskt!
Snöiga dagar gillar jag även att stadscacha jättemycket. Normalt vill jag ju helst traska omkring bland fur och gran eller i vackra hagmarker men som sagt, en snöig februaridag så är jag så tacksam över att Skara har så otroligt många ologgade gömmor inne i stan.
 
Eftersom vi gillar att promenadcacha så ställde vi bilen och tog en rejäl promenad. 11 000 steg i Skara blev resultatet denna förmiddag. 13 loggade burkar också samt en DNF.
 
 
Snön låg som sagt vit på marken och i den döljer sig mycket. 
 
 
Det var nog ett bra tag sedan någon cyklade på denna.......
 
Men snön är ju inte bara en nackdel. Just här var kylan till stor fördel. Inte för att vi hade finskorna på, men vi hade säkert blivit både blöta och skitiga utan minusgrader denna dag.
 
 
Två vackra platser passerade vi under vår promenad. Ja, Skara är ju en riktigt fin stad, med en magnifik domkyrka och alla gamla hus, men idag gick vår promenad i andra delar av staden.
Skara Fornby
Skaras eget lilla Skansen. Hit har man flyttat hus från hela Västergötland för att ge en bild av det gamla bondesamhället.I Fornbyn finns bl a bostadshus, missionshus, kyrka, dansbana och lanthandel. Fornbyn är dessutom ett härligt strövområde för både vuxna och barn.
 

Om du har vägarna förbi Skara vid midsommartid så missa inte det traditionella midsommarfirandet i Fornbyn.
Vi missade midsommarfirandet, men stången står märkligt nog fortfarande kvar, med löv och allt. Tyvärr var det stängsel här så vi kunde inte gå in, men ett hål i staketet var perfekt att ta fotot genom.
Nästa fina plats var Gamla Kyrkogården
 
 
Tänk om solen hade orkat över Billingen då hade det säkert varit ännu vackrare här. 
Efter denna vandring var vi hungriga så dagens lunch på Jula Hotell och Konferens smakade prima. Riktigt god mat här kan vi båda intyga. När det dessutom serverades äpplepaj med grädde till efterrätt så kändes de där 11 000 stegen helt rätt. Så mycket godare att njuta av dessert när man har bränt ett antal kalorier innan.
Nöjda och glada vänder vi åter till Skövde igen. Solen skiner för fullt på den sidan berget men vad gör väl det? Bättre dag än vi hade i Skara hade vi inte kunnat få.
 
 
 
 
 
 

Fem tusen!

 
Målet är nu uppnått! 
 
 
Så himla skönt att jag hann innan det blev för kallt!
En härlig dag blev det ju dessutom tillsammans med titticc och jamandcat!
En dag med precis sådan geocaching jag uppskattar allra mest!
Dels en jättebra gömma som fick bli nr 5000!
 
 
Ett slott, även om det såg lite mer ut som en koja kanske? En värdig milstolpe blev det iallafall! Arbetade gömmor gillar jag!
 
Resten av förmiddagen var det en annan typ av geocaching som jag också uppskattar jättemycket, nämligen platser som har något att visa samt en naturskön vandring! Kan det bli bättre?
Jo det kan det men det berättar jag om sen.
 
Vi började med en promenad till Dagsnäs Runsten.
Ljuvligt vacker promenad fram till stenen som jag verkligen inte hittat om det inte legat en plstaburk strax intill.
Blir så glad när jag blir visad sådana ställen!
 
 
Lite fruset var det denna förmiddag. Vy åt ena hållet från "vägen" vi vandrade genom kohagen.
 
 
och åt andra hållet. Lite mer ödsligt men ändå vackert på något vis.
 
 
800 meter senare, genom detta fina landskap, så fanns den ju plötsligt där.
 
 
Vi befann oss verkligen mitt i en gigantisk kohage. Stenen hade blivit flyttad hit år 1792 av Per Tham som då var ägare till Dagsnäs. Den har tidigare legat vid gården Abrahamstorp i Barne Åsaka socken, där Björn en gång reste den efter Tjod sin bolagsman. Varför i hela friden välja denna plats, där åtminstone idag sannolikt inte så många mer än kossorna passerar när man ändå flyttat stenen? Kanske var det mer trafik här längs denna "väg" på 1700-talet? Men det var en fin plats och en otroligt fin hage att gå genom. Här "tappade" jag en favvo, för det är ju precis detta jag verkligen uppskattar med geocaching, att hitta de där dolda smultronställena man aldrig hittat annars.
 
En kyrkoruin hittade vi också. Bjärka Kyrkoruin
 
 
Jag som ändå är svag för just sådana och har kollat upp de flesta hemomkring, hade ingen aning om denna plats heller.
 
Sen blev det ett återbesök för min del. Ore Backar 1
För några år sedan, en riktigt het junidag, loggade jag multin som var här tidigare.
Minns att jag tyckte det var så fint men oj så jobbigt att gå i värmen.
 
Denna dag var det ju bara max en plus så det var inte alls lika jobbigt.
 
 
Ore backar är en ås som sträcker sig nästan 2 km längs hornborgasjöns strand. Otroligt vackert att gå här även en lite gråmulen decemberdag!
I filmen om Arn har man använt sig av Ore Backar. Scenen där Arn och Cecilia vänslas har tillkommit här. Även någon scen där krigare ryker ihop. 
 
 
 
 
Ödsligt med dessa döda träd, men ändå vackert. Ett litet tunt islager börjar lägga sig på sjön nu.
 
Vi valde som vanligt att börja längs bort för att få upp värmen, sen loggade vi seriens 9 cacher på vägen tillbaks till bilen. En vandring som kan rekommenderas både sommar och vinter, bara inte temperaturen går över 30 plus.....
 
 
Kunde det bli bättre efter en sådan härlig start? Jo, för sen var det milstolpefika!!!!
 
 
 
Kaffe och räkmacka och en liten chokladbiskvi som efterätt, på en vacker plats med goaste geovännerna!
 
 
Fick detta fina kort av Malin och Titti som en liten påminnelse om så mycket härligt vi upplevt det senaste året. Tack tjejer! Ni är bäst!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En rak promenad! Och några lite krokigare. Ardala!

Novemberdagarna är inte ljusa. När det dessutom blåser och småregnar så är de knappast så mycket mysigare. Men en promenad med en god vän gör inte en sådan dag sämre iallafall.
En rakare promenad än den vi gick idag är svår att finna.
Ardala - Kålltorp 12
 
 
En gammal järnväg som numera är cykelväg.
Spikrak promenad i nästan 3 kilometer blev det innan vi vände åter och cachade oss tillbaka.
 
 
Lite kul var att man har ju rätt bra sikt vad som kommer lite längre fram och vi såg på långt håll ett par som vi närmade oss så sakteliga.
 
När vi slutligen mötte dem så hoppade vi ut ur skogen precis när de skulle passera. 
"Aha, sa de, ni håller på med sån där GPSnågonting!!!! Vi undrade varför ni försvann med jämna mellanrum!"
Vi förklarade vad vi höll på med men de ville fortsätta stavgå.......Tänk vad de går miste om!
En bra och omväxlande slinga med något lite extra på nästan varje gömma. Inget avancerat men det behöver det inte vara tycker jag.
 
Fika ska man ju göra och det passade utmärkt här Gläntans utflykt inte så långt från spåret.
 
 
En synnerligen bra gömma hittade vi här till slut oxå som vi både såg och kände på innan den till slut blev signerad efter en liten extra hint av en vän. 
 
En välbevakad vägförvaltning, inte i Skultorp men väl i Kålltorp besöktes också. Undrar om de kände sig hotade eller varför har de annars flera sådana här strax intill?
 
 
Så till dagens krokigaste promenad, fast den var inte så krokig ändå. 
Spången en fin vandringsled bland gamla träd. Här finns två cacher, men tyvärr är bara den ena lämplig för oss icke klättrare. Synd att gömma en burk så högt i ett träd när naturen är så sevärd och lämplig för en stilla promenad. Men därom tyker vi ju alla olika. Tycker fortfarande att de gömmorna med terräng 5 borde vara undantagna från 161metersregeln men tyvärr, så är ju inte fallet. Varför lägga en gömma som ett fåtal kan logga längs en sevärd vandringsled?
 
 
Några timmars dagsljus och sen kan man utan större samvetskval välja att vara inne resten av denna dag!
Regnet mötte vi på vägen hem......
 

Det blommar överallt!!!!!

 
Backsippebacken och Naturens under
 
Några cacher utanför Skara där det står att bästa tiden att besöka är när backsipporna blommar!
 
 
Dessa blommor är ju fridlysta och rätt sällsynta, men de växer på några ställen även i närheten.
Men natursköna ställen gillar jag ju så det blev en tur till skara, denna dag då det blommade precis överallt!
I våra trakter finns det ju dessutom oerhört gott om körsbärsträd och de blommar som bäst just nu!
 
 
Det var en otroligt naturskön dal vi kom till, med en bäck som slingrade sig längst ner på botten. 
Backigt! Javisst! Ingen av oss hade jättebra kondis denna dag, Titti var påverkad av pollen och jag av förkylning men vi fixade det utan alltför stor ansträngning.
 
 
 
Nog är väl naturen underlig!
Märkligt träd!
 
 
 
Fåglarna kvittrade och det var lätt att njuta här!
Fikaplats för dagen blev Skärvs Kyrka
 
 
Vackert placerad intill Skärvalången med egen brygga t.o.m!
Ett bord intill de blommande körsbärsträden med utsikt över sjön! Inte illa alls!
 
 
Vi fortsatte bort till Eahagen.
 
Vackert! Valle härad i denna tid är helt otrolig!
 
 
 
 
 
 
 

Skara-Tubbetorp T o R

Det finns ju en cykelslinga till utanför Skara.
Nämligen Skara - Tubbetorp T o R 1 - Skara - Tubbetorp T o R 12.
Detta är en serie på 12 cacher gömda utmed gamla järnvägsspåret
mot Skövde som idag är en asfalterad gång och cykelbana
 
 
Ännu en fin sensommardag som är som gjord för en cykeltur och när jamandcat frågade om jag ville följa med så var jag inte sen att säga ja.
Denna cykelbana var mycket trevligare att cykla, mycket pga att det var enbart cykelbana och inte en enda bil kunde köra på banan. Att det sedan var asfalterat gjorde ju inte saken sämre.
 
 
Vår vana trogen så började vi bakifrån och cachade oss tillbaka mot Skara där bilen väntade.
 
 
Solen sken och det var en härlig tripp. Fikade gjorde vi på ett brunnslock med denna vy framför oss.
 
 
Men vi var inte ensamma.....
Många valde att cykla denna dag, men av någon anledning missade vi alltid att tänka på hur vi ställde cyklarna när vi hoppade in i vegetationen för att logga.
 
 
Denna parkering var ovanligt snygg men mannen som kommer cyklande fick sakta in rejält när han cyklade förbi oss tidigare. Nu var han på hemväg och hejade glatt. Han måste undrat vad vi gjorde i buskarna så ofta.......
Ännu en mycket trevlig cykelslinga men varierande cacher avverkad. Bra med lite uppvärmning inför cykeleventet vi hoppas kunna åka på nu på lördag.
 

En cykeltur utanför skara

 
Jag gillar att cykla, men eftersom vi bor halvvägs upp på ett berg så är sådana övningar på hemmaplan altid förenade med uppförsbackar. Mer eller mindre stora.......
Att cykla mellan Skara och Ardala var verkligen en helt annan upplevelse. Totalt helplatt! Inte minsta lilla uppförsbacke. Helt underbart, dessutom var det cykelbana utan bilar, minst hälften av vägen. Vem är bortskämd med sådant????? Inte jag iallafall.
 
Nu har det kommit två "cykelcacharslingor" och vad passar väl bättre än att ta med cyklarna på bilen och fara iväg mot nämnda stad.
 
Skara - Ardala 13
 
Detta är en i serien av 13 cacher mellan Skara och Ardala
där tågen rullade fram innan den gamla järnvägen gjordes
om till cykelväg.
 
Vi parkerade på Coops parkering och rullade iväg mot Ardala. Väldigt snabbt var vi där!
Sen var det lite tätare stopp hela vägen tillbaka. Bra varierande gömmor dessutom.
 
 
Här är vi vid den första gömman i serien som blev vår sista. Så här lummigt var det inte annars, utan det var öppen rak väg som gällde. Som sagt tidigare, väldigt lättcyklat!
 
Men problemet var ju var vi skulle fika.......
För det fanns ingen given fikaplats längs sträckan. Tur vi hade med Carina som har lokalkännedom. Hon visste att det fanns en skolskog inte långt från Julas lager och kunde det bli bättre?
 
 
En härlig tur blev det även denna soliga förmiddag. Precis vad min stressade själ behövde.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Brunnsbo ängar och Dala kvarn

Denna soliga måndag var behovet av naturen extra stort. Framför mig låg en uppgift som jag kände mer och mer obehag inför och vad är bättre att distrahera hjärnan med än lite geocaching tillsammans med en god vän.
 
Vi åkte först till en underskön plats!
 
 

 Brunsbo Äng #1

 
Brunsbo storäng, ett par kilometer öster om Skara, är en av landets största bevarade slåtterängar från medeltiden. Dessförinnan låg här en by, och arkeologer har lyckats spåra odlingslandskap från tidig järnålder, vikingatid och medeltid. Under dessa tidsepoker har marken odlats på olika sätt och det går att skönja fägator och forntida lämningar.
 
 
Så ljuvligt vackert med solen som silades genom de stora trädens kronor!
Vi fortsatte till en annan underskön plats!
 
Som på räls-Dala kvarn Sörboleden
 
 
Dala kvarn är från 1800 talet en gång per år startas kvarnen upp för att mala mjöl.
 
 
 
  
Sörboleden är en 3km lång vandringsled som invigdes 1978.Leden går in i djup ravin som bildades efter istidens slut. Leden går över 6 broar, bland ett rikt växtliv och passerar 2 källor, varav den ena är järnhaltig.
 
Vilken vandringsled. Kändes lite grann som att gå i en svensk regnskog, om nu sådana hade funnits. Riktigt lummigt!
 
 
 
 
Väl tillbaka igen efter en ca 2 km vandring passade det utmärkt att fika. Denna gång fick termosen rycka in som kamerastativ!
 
 
Stärkt av dagens utflykt kunde jag sedan ta itu med min uppgift.
Gott med vänner som ställer upp för en när man behöver!
 
 
 

Hällefly och hala hällar

 
Grillplatsen vid Hällefly. En liten skogsjö inte så långt från Götene
 
 
Solen skiner denna måndagsmorgon och vi åker ut på en liten tur mellan Götene och Lerdala.
Jag älskar verkligen skogsjöar. Speciellt när de är så här spegelblanka och vackra.
 
 
På andra sidan sjön fanns också en gömma men det var ett vattendrag som bekymrade oss lite så vi tog stövlar för säkerhets skull. Inte var det långt att gå så vi var snart framme. Döm om vår förvåning när vi hittade en bro!
 
 
Vi slapp ta ett jätteskutt över bäcken, jag hade säkert blivit blöt även med stövlar för min längdhoppartalang är inte vad den borde. En riktigt fin plats vid sjön var det och nöjda gav vi oss vidare, djupare in i skogarna.
 
Myskoxen, Denna bumling kunde liknas vid en myskoxe om man såg den från rätt håll. Vi vågade inte undersöka den saken, inte för att myskoxen skrämde oss utan för att hällen den låg på var snorhal.
 
 
Den avancerade uppvisning som Carina bjöd på ute i skogen efter att ha halkat på hällen hade platsat i vilken cirkusmanege som helst. Som tur var gick allt bra. Vi närmade oss därefter oxen med största försiktighet.......
 
 
Carina loggar sin gömma nr 100. Grattis till tresiffrigt!!!  Mysigt ställe, nja inte direkt, men naturen runt var fin..........Tur vi var 2, hon nådde, men såg inte och jag såg, men nådde inte från min plats.
 
En mäktig gammal stenmur fanns inte långt därifrån
 
 
Vackert med mossan som växer på stenarna.
 
Jag brukar numera aldrig cacha ensam. Börjar bli tokbortskämd då jag ju är van vid att både titticc och U+L är synnerligen välutrustade när vi är ute och cachar och fiskar fram det som saknas snabbt som ögat. Jag är glad om jag får med penna, gps och kamera. Inte alltid som batterier till de senaste är i toppform dock. Döm om min förvåning denna dag när även carjonwil plockar fram en ny zippåse ut fickan när en logg är i stort behov av en ny påse. Hade jag med något sånt? Icke. Tur man har valt så bra geovänner!
Ytterligare några platser fick besök. Vi pratade med en glad pensionär som förevisade ett riktigt proffsvindskydd för oss och konstaterade att om Kuleborg Skottet i Kuleborg legat där vi letade efter en cache så hade de inte mycket till försvar på 1600-talet. 
Efter att solen sen gått i moln på em och det börjar bli riktigt råkallt beslöt vi oss för att åka hemåt igen.
Ännu en bra utflykt! Totalt 9 loggar fick vi oxå!
 
 
 
 
 
 

Smultronställen utanför Skara

Oj vad jag har saknat solen!!!!!!!!
Att solen skulle visa sig samtidigt som vi snubblade över det ena smultronstället efter det andra var nästan osannolikt men precis så blev det denna förmiddag.
Av någon outgrundlig anledning så har man ju åkt på väldigt många av skaraborgs vägar.......men denna gång var det helt okända trakter för mig.
 
Kungaportalen 
 
 
Kungaportalen vid infarten til Furubacken i Marum strax utanför Skara är landets enda kvarvarande i sitt slag.
Originalet restes 1905 inför Oscar ll :s besök.
Kungen skulle färdas genom den pampiga portalen.
Besöket ställdes dock in men kungaportalen blev kvar.
Den bildar nu entre till 3000 Hektar skog som än i dag förvaltas av Svea skog.
 
Tänk vad snopet det måste ha känts att ha byggt denna tjusiga portal och sen kom inte kungen......
 
 
Vi for vidare mot Synnerby fornstuga. Ännu ett mysigt ställe denna soliga men kyliga förmiddag
 
 
Det är något visst med gärdsgårdar.........
 
Vägarna vi färdades på var inte direkt stora........
 
 
.........men de var iallafall asfalterade. Tack och lov att vi inte mötte någon!
 
 
 
Vid Forssa-Slugga har det funnits en kvarn sedan 1500-talet. Dammanläggningen är raserad, men en kvarnbyggnad från 1800-talet finns kvar liksom en kulturhistoriskt värdefull mjölnarbostad från början av 1800-talet.
 


Vilket fint ställe!!!!!!!!
Vattnet forsade fram, det fanns en liten ö som man kunde gå ut på, med sittplatser, samt en väderstation om man skulle råka känna sig osäker på vädret.
  
 
Eftersom vädret var så underbart passade vi även på att göra en avstickare till Resville kvarnby. Det ångrar jag inte heller!
Uppströms den imponerande gamla landsvägsbron ligger Biskopskvarnen och nedströms dagens bro hittar vi Backgårdskvarn inbäddad i grönskan. De är bara rester av en imponerande kvarnby med sju kvarnar som fanns här ända in på 1900-talet.

 
Oj vad vattnet forsade, det var nästan omöjligt att höra vad vi sa till varann
 
 
 
Vackra detaljer på den gamla landsvägsbron
 
 
Flian innan fallet, vacker och så stilla
 
 
Hållplats Här stannade vi till på vägen tillbaks, undrar hur länge man får vänta på en omnibus tro....
 
En underbar förmiddag tillsammans med Carina lider mot sitt slut. Vi är hungriga efter alla dessa fantastiska platser och beslutar oss för att äta dagens lunch istället för att fika. Ett bra val.
En sådan här förmiddag ger massor av energi i den mörkaste av alla årstider. Lite solljus är aldrig fel!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Arboretum och en satelitantenn!

En gång för 7 år sedan blev vi visade en riktigt fin plats nämligen Remningstorp - Arboretum # 1
Den gången hade jag ingen aning om att geocaching ens existerade så denna dag var det dags för ett återbesök.
 
Här vid Acksjön, på Remningstorps marker, är en fantastisk massa konstiga, utländska träd planterade och längst ut på en udde i sjön finns en grillplats iordningställd. Många olika sorters granar fanns det, denna var en mycket glansig och mjukbarrad variant som inte var det minsta stickig, säkert helt underbar som julgran!
 
 
Detta träd var en japans lärk som tydligen var väldigt populär som bonsai.
 
 
Jag hade för mig att bonsaier var små miniträd.........
 
Ett valnötsträd med enorma gulnande löv
 
 
Självklart passade det bra med en fikapaus här denna gråmulna dag. Längst ut på udden fanns för 7 år sedan enorma ihåliga ekar till barnens stora förtjusning. Tyvärr var de nu borta men det var ändå fint
 
 
Dessutom ser vi något skymta mellan träden.........
 
 
Man får vara glad för det lilla! 1 minut sol är bättre än ingenting!
 
Vidare mot Satellitantenn
Man har ju besökt en del sådant de senaste åren så det var med förvåning vi anlände hit.
Mitt ute i en kohage stod denna tingest:
 
 
 
 
Men det var ingen satelitantenn. Den stora plåt konstruktionen är bara en sol reflektor till en solcells panel på sidan, som genererar ström som laddar ett batteri som står under pallen intill.
Detta driver sen en mätutrustning som mäter diverse hydrologiska data i jorden och skickar detta trådlöst till någon dator i närheten.
En kunnig cachare innan oss hade skrivit i sin logg vad saken var och det hade vi aldrig kunnat gissa tror jag.....
 
Tiden rinner iväg snabbt dessa kravlösa timmar, hemfärd via hornborgasjön där jag inte kunde låta bli att stanna till:
 
 
 
Höstens färger är så vackra!
 
 

Hornborgasjön runt

Området runt Hornborgasjön är så vackert! Varför finns det inte fler cacher i det området kan man undra.
Kanske det inte bor några geocachare där bara. Några gömmor har jag kvar däromkring och denna dag var egentligen tänkt att åka bortåt lerdala till men de gömmorna ville Titti följa med på och då hon var sjuk valde vi hornborgasjön i stället.
En inte lika strapatsrik tur men det vara bara bra då jag vi båda var lite småförkylda.
Vi började dagen med Ytterberg.
 
 
En fin vandring längs sjön fick vi innan vi kom fram till en välbyggd tvåvånings fågelskådarplats. Här kunde man se diverse olika fågelarter, tyvärr är det inte min starkaste sida men jag såg iallafall svanar och två tranor......Det låter så mäktigt när de "flaffar" iväg för att flyga en bit bort till ett annat ställe på sjön.
 
 
Sen gav vi oss på några kvarvarande gömmor längs Flian på andra sidan sjön. De är tänkta att tas när man paddlar kanot men eftersom vi hade bilen istället fick vi improvisera.
 
Flian - Forssen var den första av de gömmorna. Här gick det att komma riktigt nära med bilen. Vi undrade mycket över skylten om militärt skyddsobjekt och förbudet att fotografera. Militären kan ju kamouflera men vi undrar ändå om inte skylten hamnat där av andra orsaker.......
En vacker plats där folk grillade och fiskade kräftor. Ser ni bron????
 
 
Den var vi ju tvugna att testa. Hyffsat kill i magen.......
Fast någon fors kunde vi inte hitta även om vattnet höll god fart!
 
Ser inte så otäckt ut men det var långt ner till vattnet och det svajade rejält!
 
Jag har ett väldigt bra vägvisarprogram i min gps. Fast ibland har den fel. Här tyckte den att jag skulle köra till Flian - gamla åfåran:
 
Undrar vad stugägaren tycker om jag brakar rakt genom trädgården och sen tar ett plums rakt över ån för att komma till rätt sida vattnet. Lustigt nog var det inte alls svårt att gå de 200 meter från stora vägen där vi parkerade i stället.....
 
Flianleden är en vandringsled från Petersburg i Skara till ån Flian och åter. Vi passade på att ta några av cacherna där också innan det blev dags att vända åter till väntande barn.
Just här passade det utmärkt med fika bokstavligt talat på flianleden.
 
 

Skogen var så vacker just här med stora stenar och lite trolsk stämning.
 

Ännu en bra förmiddag!
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0