PGL

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hösten är här och löven börjar få fina färger. Dags för en vandring igen, denna gång föll valet på att fortsätta pilgrimsleden mellan bolum och varnhem. Cacheserien där kallas för PGL.
 
 
Vi parkerar vid första cachen som just hade hade namnet PGL parkering. Fin utsikt, som skulle komma att följas av fler.
 
 
Vid nr 2 nollade det vid dessa stenar, fast cachen hittade vi 23 meter bort. Så det kan bli.
 
 
Här fick vi gena över ett hygge en liten bit.
 
 
Nu hamnade vi på en riktigt fin stig i en riktigt fin skog.
 
 
Extremt taggiga granar med fin utsikt. 
 
 
Leta, leta......
 
 
Ett hygge gjorde att utsikten framträdde extra bra och bänken var verkligen perfekt placerad. 
 
 
 
Vi vandrar vidare, tar varannan cache på vägen bort och resten på tillbakavägen. 
 
 
 
 
 
Fikaplats som knappast kunde vara bättre placerad. 
 
 
Skulle man vilja välja en alternativ viloplats att ta en kopp kaffe vid så är denna bänk att rekommendera. Cachen heter dessutom fikaplats.
 
 
Skogen är vacker så här års och en promenad längs Pilgrimsleden är ett bra sätt att få njuta av den.
 
 

Pilgrimsled mot Varnhem

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det var en gång ett event. Ett himla trevligt event på brunnhemsberget där det släpptes en ny cacheslinga. Den gången var vädret inte sådär lockande så cacheslingan som släpptes då lät vi vara då. Det där med FTF är kul, men inte alls så viktigt längre.
Nu har vädret blivit betydligt bättre och en ledig förmiddag avsattes till en promenad. Vi valde att bara logga halva slingan och började alltså med PGL mot Varnhem# 12 Tre km Varnhem
 
 
Jättefin vandringsled som dessutom råkar passera ett ställe jag länge varit grymt nyfiken på sen vårt förra besök.
Kattmannens stuga visade sig då vara under renovering av en pratsam norrman som hade stora planer. Minsann skulle det byggas både utsiktstorn och serveras våfflor.
 
 
Såg ju rätt ok ut från håll men här var nu återigen öde.
 
 
Fast den gamla cachen fanns faktiskt kvar, i källaren under den gamle mannens nedbrunna hus. En tragisk historia ligger bakom denna plats, där "tomten" som han kallades i folkmun knappast unnade sig själv någonting alls, men månade om sina många katter. Mitt i natten började huset brinna, som tur var befann han sig just då på sjukhuset, och när det var dags att få komma därifrån trivdes han inte alls på äldreboendet utan valde att flytta hem till sin lilla gård igen för att bosätta sig i hönshuset.
Hjälpsamma närboende samlade ihop till baracken i bakgrunden så att boendet skulle bli drägligare.
 
Vi fortsätter promenaden längs vandringsleden.
En gammal stenbro.
 
 
Vacker skylt berättar om en svunnen boplats.
 
 
Vitsipporna blommar bland de mossiga stenarna på bergsluttningen.
 
 
Hinten är björk.......
 
 
Violer i ljusaste blått.
 
 
Och lite mer blått.
 
 
Och en och annan gullviva,
Det är vackert ute nu!
 
 
Nu öppnar sig skogen och det blir mer hagmarker allt närmare Varnhem soom vi kommer.
 
 
 
En riktig idyll!
 
 
Fina Tallulah!
 
 
 
En av de vackraste broar jag vet!
 
 
Vi valde att gå Rosenstigen tillbaks till Varnhem där vi hade lämnat två bilar.
Så vackert där längs bäcken.
 
 
Fick bli en mycket kort samåkning upp till startpositionen. Jag försöker undvika att samåka nu med tanke på Corona pga att jag träffar så mycket folk dagligen på jobbet. Visserligen försöker jag hålla avstånd där såklart men det är dumt att utmana ödet. Vill verkligen inte riskera att smitta någon om jag själv skulle råka vara smittad.
Häruppe vid Göken vid Dammen hade vi lämnat av en bil innan vandringen och här fick det oxå bli fikastopp.
Så vackert!!!!! 
 
 
Resten av leden tar vi en annan dag, då vädret förhoppningsvis är lika bra som denna lördag förmiddag.

Över och runt Sjömossen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sista veckan innan jobbet drar igång på allvar och måndag visar strålande sol. Vill nån följa med på promenad?
Ja, Elin ville och vi beslöt oss till slut för att ge oss på ännu några "utispenatencacher".
Denna gång var siktet inställt på SjömossenBillinge Blöt # 23 Sjömossen samt Billinge Blöt # 14 Svartemossen.
 
 
Fast Elin tyckte när vi gjorde upp planer att det nog kanske inte blir så lång promenad så varför inte parkera bilen nere vid Öglunda kyrka och gå uppför berget?
Sagt och gjort.
Rejält uppför för att komma upp på billingen, det vet jag sen tidigare, men så vacker utsikt när vi var uppe.
 
 
Efter ca 2 km var vi framme där det var dags att vika av in i det stiglösa. 500 meter rakt in mot första cachen sjömossen är ju en baggis eller?
 
 
Hm, nja inte helt lättgånget. Detta var nog de enda metrarna av de 500 som var lättgångna. Tror vi blivit lite bortskämda med de tidigare vandringarna i spenatens lättgånga terräng.
 
Men efter en väldigt krokig väg var vi framme vid första cachen.
 
 
Första glimten av sjömossen!
 
 
Tanken var att vi skulle gå tillbaks till vägen igen efter denna logg och sen ta oss runt till andra sidan, men det var ju en inte helt enkel väg att gå tillbaks. Kanske vi kan komma över mossen? Är ju bara 300 meter fågelvägen och det verkar ju vara lite torrare här på mitten bredvid bäcken bland ungträden till höger.
Sagt och gjort, i värsta fall får vi vända.
Det började besvärligt med att vi byggde oss en liten bro, men halvdöda träd var det gott om så över första pölen kom vi.
Sen gick det av bara farten. 
 
 
Vet inte varför jag inte tog några kort när vi hoppade över förutom detta ovanför. Lite blött ja, en del tuvhopp ja, men ändå en hel del fastare mark oxå, då oftast med en massa sly växande ovanpå så det blev en hel del banande av väg i snårskog.
Över på andra sidan kom vi utan att bli blöta och nu började det kurra i magen.
Så värst vackert var det inte så fokus blev hitta fikaplats i sol.
 
 
Mätta och belåtna fortsatte vi vår strapats. Det fanns en gammal arkiverad på andra sidan och den tittade vi till, dock hittade vi inget där.
Men nåt annat gammalt fann vi.
En stig!!!! Med spångar och allt.
Viserligen väldigt blöt men den tog oss nästan ända fram till nästa cache.
 
 
Sjömossen igen, från andra hållet. Stigen fortsätter framåt över mossen men vi vek av 60 torrare meter mot cachen i stället.
 
 
 
Vår promenad fortsatte, nu tack och lov i lite enklare stiglös terräng.
 
 
 
Fast även här var det emellanåt väldigt snårigt.
 
 
Trötta blev vi så det fick bli fikapaus igen, även denna gång kanske inte vackraste platsen.
 
 
Men solen njöt vi av där bland rishögarna.
 
 
Sista cachen och sen var det bara 100 meter riktigt trevlig skog kvar.
 
 
Nästan en hallalujaupplevelse eftersom vi nu var rejält trötta båda två!!!
 
 
Fast vi hade ju parkerat bilen nere vid kyrkan........
Alltså fortsatte vi vår promenad via Öglunda grottor och Jättadalen. 
Dock med den stora skillnaden att nu fanns stig att gå på.
 
 
 
 
Och ja, vi hann med ytterligare en fika i solen vid jättadalens branter.
 
 
 
Över en mil blev promenaden, nästan 6 timmar tog det och ja, det hade nog räckt att gå 6 km stiglöst, men visst blev det ett oförglömligt äventyr!
 
 
 
 
 

Ännu en blöt samt ett otillgängligt ötorp

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Den andra mars börjar jag jobba fullt igen efter att ha varit "säsongsledig". Så när tillfälle har getts senaste tiden har jag gärna passat på att bege mig ut i skog och mark.
Efter att ha tillbringat förmiddagen med att plocka tulpaner kände jag ett sug ut i vildmarken. Älskar verkligen att jobba med tulpanerna men de finns kvar ett tag till. Konagirl77 brukar inte vara sen att haka på sådana upptåg så vi möttes upp strax innan Bjärsjön för att ge oss ut i spenaten.
Bjärsjön loggade jag redan 2010 men den låg så fint till så jag hade inget emot ett återbesök.
Här hade jag gärna fikat om det inte blåst så kallt från sjön.
Vi stannade och njöt en stund av utsikten iallafall.
 
 
Så begav vi oss mot Billinge Blöt # 5 Komossen
 
 
Som synes inga stigar men min gps visade att den nog kunde finnas stigmöjlighet och det visade sig även stämma. Inte ända fram men hyfsat nära.
 
 
Lite blött på sina ställen men inget som gjorde fötterna blöta.
 
Komossen i egen hög motljusperson.
 
 
Vidare mot Ötorpet
I beskrivningen står 
Ett torp som försvann från kartan för mer än 70 år sedan. Du får gå åtminstone 1 km över hygge och obanad terräng, troligen betydligt längre.
Här uppe låg många torp där fattigt folk fick försöka klara sig. Det här torpet måste varit ett av de sämsta, det övergavs först. Trots att torpet försvann från kartorna före 1936 har ägorna inte vuxit igen fullständigt, markerna måste varit urusla för jordbruk.
SPÄNNANDE!
 
 
 
Fast var den där kilometern fanns kan man undra. Vi använde stigen mot Komossen och genade sen max 400 meter in genom riktigt fin skog.
Fallna träd på sina ställen men inte ett enda hygge som tur  var.
Massor av mossa!!! mmmmmm.
 
 
Nu är vi nära
 
 
Gläntan strax intill torpresterna.
 
 
Fika bör man och det blev en fin stund i mjukaste mosslandet en bit från det gamla bortglömda torpet.
 
 
 
Ingen mobiltäckning alls, bara vi och suset från träden. Gillar de här vildmarksgömmorna skarpt, för hit hade man verkligen inte hittat utan en geocache.
 
 
 
 
 

Ljungstorp runt!

 
 
 
 
 
 
 
 
Det finns en jättefin slinga jag faktiskt inte hade en aning om innan Lacksen och MAN33 publicerade en gäng cacher just där.
Förra tisdagen var det så dags för tjejligan att göra ett efterlängtat besök.
Ljungstorp #1, Granen blev en av de första cacherna vi loggade efter att ha parkerat bilen vid bygdegården. Rundan startar med en promenad längs den spikraka gamla banvallen mellan Axvall och Skövde. Väldigt vackert nu när alla höstfärger börjar komma fram alltmer.
 
 
Vi gjorde en snabb avstickare till SAJ - Ödetorpet som liksom passade perfekt in i rundan.
Underbar skog ledde oss fram till det gamla minst sagt välventilerade torpet.
 
 
 
Enkla lätthittade cacher längs en fin skogsstig som är en del av billingeleden. En välgärning helt enkelt att ge en liten bit av den några cacher att roa sig med under vandringen.
Tycker det är alldeles för få vandringsleder i våra trakter som fått cacher, för finns det nåt härligare än en geocachevandring?
 
Vi var utlovade en fin fikaplats och visst var det så. Ramlaklev visade sig från sin allra bästa sida denna soliga förmiddag.
 
 
 
 
Det enda vi saknade var nåt att sitta på. Det finns en soffa en bit bort men där var utsikten inte alls lika fin.
Fast det fanns en sten, som gjord för att sitta på så det gick bra det med.
 
 
Vår vandring fortsatte, genom riktig trollskog. Nu bär det nedför.
 
 
En riktig bjässe!!!!
 
 
 
 
 
Rundan fortsatte sen på asfalt sista biten. Men det gjorde oss inget då det var en vacker väg.
 
 
Mycket fint fanns att titta på längs vägen, denna infartsväg såg så lockande ut.
 
 
En höstfärgad kattunge var nyfiken på oss.
 
 
En riktigt kalasfin runda kan jag sammanfatta dessa cacher med. Inga problem att hitta en enda av cacherna, precis som det ska vara när man går för naturens skull.
Fast vi var inte helt färdiga. Titti kom på att det ju fanns en gammal arkiverad i trakten, SAJ Water Junction, senast loggad i januari 2014, men den kan ju vara kvar. Varför inte ta en titt?
 
 
 
Jomenvisst vad hittar vi där????
Ser ni petröret? Även loggen var skrivbar. Kul!!!
 
 
Långt därnere var vi.
 
 
Vilken bra avslutning på en väldigt bra förmmiddag!

Hornborgasjön

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Horborgasjön har många natursköna platser i sin närhet. För ett tag sen släpptes en myst som skulle visa sig ge oss två fina utflykter till dessa trakter.
Första dagen var en sagolikt vacker vintrig dag med hela världen inklädd i rimfrost.
 
 
 
 
 
På plats fick vi lösa en liten uppgift som gav oss en ledtråd till vart vi skulle härnäst. En plats som vi inte hann vandra till just den dagen så häromdan började vi med att ta oss dit. Jag spoilar måhända vilka platser man ska till men upplägget är sånt att man måste ta sig till alla ställen för att kunna logga slutgömman.
 
 
 
 
Den märkliga kullen som döljer Almeö väl i bakgrunden.
 
 
 
 
 
 
 
 
En fin plats som är väl värd ett besök.
Även nästa plats är riktigt fin.
 
 
 
Nu var vi rejält hungriga efter några rejäla promenader, men vi ville ju ha tak över huvudet samt lä. Regnet hade börjat falla så smått, samt vinden var inte så varm. 
Varför inte ta oss ner till naturum, där vi visste att vi nog kunde få sitta bra.
 
 
 
 
 
 
 
Vi fick både tak och lä och hade en riktigt mysig stund.
 
 
 
 
Dagen till ära bjöds det lussekatter! Bra avslut på ännu en lyckad tur och trots att mysten tog oss ett par timmar samt 2 resor kan jag varmt rekommendera den.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

KATA

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nån som inte hört talas om Kata? Hoppas ni inte är många, för denna vikingakvinna är verkligen unik. I tusen år har hon legat i sin grav utanför Varnhem ändå tills det börjades gräva under flaggstångskullen lite vid sidan om klosterkyrkan. Vilka fynd man gjorde där, något som får den svenska historien att behöva justeras.
Denna lördag var det event just i Varnhem.  KATA
 
Många var vi som hade hörsammat inbjudan och vi blev trevligt välkomnade av EO
 
 
Gammalt möter nytt. Klosterkyrkan+geocaching=sant!
 
 
kl 13 skulle vi bjudas på en guidning inne i Kata gård. Fick bli en promenad genom klosterområdet på vägen dit upp.
 
 
Så här står det i museets informationstext:
Spåren i jorden, kyrkoruinen och gravarna vittnar om en mäktig och betydelsefull familj med kontakter ut över hela Europa. Tack vare en runristad gravsten känner vi namnen på några av dessa personer – Kata, hennes man Kättil och hennes bror Torgils. Katas grav är en imponerande välbyggd murad kalkstenskista från mitten av 1000-talet. Läget precis intill kyrkoruinen på norra sidan, den fina kistan och runstenen ger tydligt besked att Kata tillhörde samhällets elit. Troligen var hon gårdsägarinnan på storgården Varnhem under 1000-talets första hälft .

Det välbevarade skelettet visar att hon var 160 cm lång och spensligt byggd. Det finns inga förslitningsskador på skelettet, inga tecken på hårt arbete. Hon hade fina jämna tänder, utan karies, infektioner eller påtagligt slitage. Skelettet vittnar om ett priviligierat liv, men trots det blev hon bara 30-35 år gammal. Kata får bli vår guide till livet på storgården i vikingatidens slutskede. Vi utgår från en kvinnlig viking och genom henne vill vi försöka berätta om liv och död i Västergötland för 1000 år sedan.
 
 
Den gamla altarhällen från den ursprungliga kyrkan som syns som modell bredvid guiden.
 
 
 
Efter en mycket bra guidning fick vi nöjet att gå den nyligen anlagda Rosenstigen som har fått sitt namn efter Alba rosa minette, den ros som hittats i Gudhems klostermiljö och som nu även finns invid klostermuseet i Varnhem.
 
 
 
 
 
 
Tyvärr var vattenmängden i bäcken av förklarliga skäl väldigt låg, men eftersom det var en mycket fin vandring räknar jag kallt med att gå den igen framöver. 
 
 
Vad ska man göra på en mötesplats om inte mötas?
 
 
Nöjda med vår dag återvänder vi till klosterområdet igen. 
 
 
Ett sanslöst trevligt event!!! Och om nån inte visste vem Kata var innan eventet så gissar jag de vet det nu.

Vem sjutton åker skidor här?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mitt ute i ingenstans, ett par kilometer från plogad väg, stöter vi plötsligt på ett skidspår och första tanken som kommer är: "vem sjutton åker skidor här så långt från närmsta väg och civilisation???"
 
 
Fast det var ju som att kasta sten i glashus, för vad satt på våra fötter?
 
För att ta det från början så lockade ytterligare några cacher i vildmarken på Sydbillingens platå och vi beslöt oss för ännu en dag i mossarnas tecken. 
Billinge Blöt # 24 Oxebackamossen
Billinge Blöt # 25 Säxtingen
Säxtingen (Billingen)
Billinge Blöt # 28 Långtarmen är markerade på kartan nedanför och det var oxå dessa fyra som vi besökte i nämnd ordning under våra sju timmar i skogen.
 
 
Det hade inte blivit mindre snö sen vi var här sist och nu var det närmare halvmetern oplogad snö vi hade att ge oss i kast med.
Både vägbom och skylt kändes tämligen onödiga idag. Ingen risk att trotsa dessa med ett fordon såvida man inte hade bandvagn.
 
 
Sikte mot Oxebackamossen, 2,5 km framåt!
Första 1.5 km är det väg, om än oplogad men ändå relativt lätt.
 
 
Sen blev det lite trixigare.
 
 
 
Bara 500 meter kvar och det är i denna riktning vi ska!
 
 
 
 
Så var vi då äntligen framme! 3 år sen senaste logg kändes inte helt fel det heller!
 
 
Fikadags!!!!! Jo, det smakade verkligen toppen!
 
 
Vår väg mellan Oxebackamossen och Säxtingen skulle visa sig vara betydligt lättare även om det var en hel massa snö.
 
 
Häftigt att blicka upp mot skyn.
 
 
Det var även här nånstans vi träffade på skidspåret som faktiskt till en början verkade leda oss rakt mot cachen vi var på väg mot. Hur osannolikt är inte det om den legat orörd i tre år och sen plötsligt loggas dan innan vi kommer?
Nu visade det sig att skidåkaren inte hade geocaching i sikte för även nästa var det tre år sen senaste besök.
Mer och mer mossterräng blir det.
 
 
 
Och så var vi framme. Det firades med lite blåbärssoppa, för så ska väl skidåkare göra?
Vackra träd i kanten av mossen. 
 
 
Bara 650 meter kvar till den gamla cachen från 2003. Dessutom oväntat lättåkt här så vi fortsatte, även om planen inte var så från början.
 
 
Oj, vi höll helt på att köra för långt. Hade förväntat mig lite fler gömställen.
Jippie!!!! Ännu en gamling i fantastisk natur loggad!!!
 
 
 
De sista 500 metrarna tills vi åter var vid den oplogade vägen visade sig vara besvärliga igen. Eller så var det kanske det att vi var trötta efter nästan 7 timmars traskande i denna vildmark. När staven bara försvann, vilket den gjorde ibland, var inte fallet speciellt långt.
 
 
En mäktig upplevelse att ta oss runt här. Att våga bege sig ut i vildmarken, långt från närmsta väg är en upplevelse jag  varmt kan rekommendera.

Födelsedagsöveraskning

 
 
 
 
 
 
 
Mycket firande blev det denna vecka. Jag passade även på att fylla år och då brukar iallafall jag vilja göra nåt jag gillar.
Så även denna födelsedag och tanken var att vi skulle logga lösta mystar i Lidköping. 
Men vädret satte stopp för längre bilfärd och vi stannade i Axvall i stället. 
 
 
Jag har alltid varit förtjust i axevalla hed. En stor vidsträckt yta med massor av enbuskar.
 
 
 
Det var väl inte jättemysigt att snön som ökade i intensivitet just då var plaskblöt men blöta enbuskar luktar faktiskt väldigt gott.
 
 
Vi loggade några rätt trevliga cacher på fina platser men den bästa var helt klart den här:
Röda Barackerna
Fin byggnad med lite fusk. Spana in fönstren!
 
 
På väg till baracken råkade vi få syn på en fin plats som vi inte kunde låta bli att spana in närmare.
 
 
Fyra cacher senare var det fikadags. Återigen hade mängden blöt snö uppifrån ökat så vi ville ha tak.
Var hittar man det? Eller det kanske bara är vi som är så tokiga som fikar utomhus i detta väder? Varnhem blev svaret på vår fråga.
 
 
Klostercafeet har ju en veranda så där satte vi oss.
 
 
Titti hade tagit med semlor som överraskning och aldrig har väl det smakat bättre!
 
 
Dan därpå hade goggle fått reda på vart vi varit och ville att jag skulle recensera klostercafet. Semlorna på trappan var supergoda fast cafét öppnar ju inte förrän om 2 månader så, ja google får klara sig utan mig den här gången.
En mycket trevlig start på min födelsedag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kohagebad

 
 
 
 
 
 
 
 
Det där med ö-caching är rätt kul egentligen. Nu när det varit rätt torrt och varmt länge så är även vattentemperaturen en behaglig upplevelse. 
Slängde iväg en fråga till Malin och undrade om hon kunde tänka sig att simma till en ö vid Eahagen och såklart kunde hon det.
Snabbt beslut och dan där på gav vi oss av tillsammans med maken. 
Här är ön vi vill till!
 
 
Det visade sig att lämpligaste angreppspunkt låg i en kohage så vi hade sällskap av 2 kalvar i vassen strax intill när vi gav oss ut i sjön. 
Vi hade förberett oss för att simma och då var ju det där med gps och penna. 
Inte blev det vackert men det funkade......
Fick även plats med en torr loggbok i svansen!
 
 
Nu visade det sig att vattnet bara nådde oss till midjan som mest men bottnen var inte att leka med. Dyigt och man skönk ner långt för varje steg man tog. Kändes skönt att ha en vän att ta stöd på.
 
 
Maken tar inte så ofta kort och det var när jag skulle visa honom hur man får bort selfiefunktionen som mobilen ibland envisas med att starta med som denna bild blev till. Av misstag såklart, men riktigt kul så den får komma med här oxå.
 
 
Efter denna strapats som även den gav en ny trevlig D/T valde vi en mer traditionell promenad längs vandringsleden i Eahagens naturreservat.
 
 
Vårt mål var Udden där vi även hittade en bra stock som gjord för att fika vid. 
 
 
 
En trevlig em och nu har jag badat i en kohage oxå!
Tänk vad mycket man får uppleva när man geocachar! 

Välstädat hos familjen Bäver och några kvarnar på vägen hem

 
 
 
 
 
 
Sista dagens event blev som brukligt ett med temat städ. Läckö-Kinnekulle CITO-event 2017
Denna gång var det Sandbäcksbadet som skulle få en välbehövlig uppfräschning.
 
 
 
Av någon kanske inte helt märklig anledning blev det även välstädat hos familjen Bäver.
Bäversafari @ Brantabäcken skulle jag tro var en starkt bidragande orsak till att så skedde.
 
 
 
Det var en hel del skräp som samlades in.
 
 
 
och det var nöjda cachare som avnjöt saft och goda muffins efter en timmes städande.
 
 
Efter eventet satsade vi bl.a på  Vattentornet Spotting Cache. Det är alltid med viss "andanihalsenkänsla" jag tar mig an en sådan, trots att de brukar vara roliga. Detta pga att vi lyckades tappa bort det viktiga återställningskodordet på den första vi en gång gjorde och det innebar en hel del problem.
Den här flöt på klockrent även om "andanihalsenkänslan" infann sig även vid logg. Men en signatur blev det. Och en favvo såklart!
 
 
Vägen hem gick via inte mindre än tre kvarnmiljöer.
Resville kvarn har vi loggat förut, nu blev det stopp för en fika här.
Det hade väl ungefär halva Lidköpings pensionärsstab oxå tänkt sig då det var våffelservering i kvarnen just denna dag. Det störde som tur var inte oss, då kön för att köpa våffla var megalång, så vi hann fika klart innan nån våffelätare ville nyttja bordet där vi satt.
 
 
Resville har nu fler cacher efter ett sannolikt mycket trevligt event på självaste påskafton.
Äggjakten 3: Flian var en av dem.
 
 
Resville är en fin liten by och vi vandrade över denna fina bro för att komma till nästa cache.
 
 
 
 
Forssa-Slugga kvarn med sin fina miljö.
 
 
En liten ö mitt i forsen med en bänk att sitta och filosofera på. Fint!
 
 
Stockens kvarn blev dagens sista logg för min del.
 
 
Ett bra avslut på ännu en bra dag!

Aprilväder. En omväxlande tur till grillevent på Kinnekulle.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fredag den 21 april var en dag med minst sagt omväxlande väder. Typiskt april javisst, men kanske inte var dag ändå som det är så många olika typers väder på bara några timmar.
Det började med jordstorm.
 
 
Det var nästan lite overkligt att köra omkring i denna bruna dimma som blåsten orsakade på de ställen där jorden var bar.
Men solen sken och vi begav oss mot första stopp på vår lilla allt annat än raka tripp till kvällens grillevent. Vi hamnade vid Stenum Kyrka.
 
 
En fin kyrka och en ännu finare fornstuga bredvid. 
 
 
Här hittade vi även en gömma av finare slag. Kul!
Fina blommor av för mig okänd sort fanns det massor av här.
 
 
Vi fortsatte mot Tubbetorp på en väg som hade fler nya gömmor.
Där hittade vi ännu en snygg gömma samt denna märkliga plats vid namn predikokullen.
 
 
Enligt RAA skulle det vara grunden till ett lusthus som en gång legat här. Kan så ha varit då lusthus ju oftast är runda, så som denna upphöjning oxå var.
 
Än så länge skiner solen så fint och det är riktigt skönt när vi styr färden mot Skara - Grönskande överraskningar
 
 
 
 
En multi som lotsade oss runt bland stadens gröna områden på ett väldigt fint sätt.
Ljuvligt nu när det blommar så fint överallt.
 
Det börjar dra ihop sig till event och vi styr mot Kinnekulle. Det börjar även dra ihop sig till oväder........
 
 
 
Mörka moln rullar in och blåsten ökar i styrka igen. När vi anländer till stenbrottet passar vi på att logga Stenbrottet eventcache, bara för att hålla värmen innan grillglöden är klar.
Trots att jag varit i brottet flera gånger så är det faktiskt första gången jag är framme vid sjön.
Det lär bli återbesök, fast en solig dag, för i samband med eventet släpptes fyra nya gömmor i området som tar oss med på en tur runt sjön.
 
 
Så var då klockan slagen och Läckö-Kinnekulle Korv med bröd-event 2017 drog igång.
 
 
Vi hälsades välkomna av EO och snart var alla samlade runt grillen.
 
 
Många storlekar på korv finns det.
 
 
Molnen täcker snart hela himlen, men geocachare är ett tappert släkte.
 
 
Fast när det började hagla så blev det mindre mysigt
 
 
Vi åt upp och beslöt oss för att lämna eventet innan vi blev alltför kalla. För trots att det är trevligt med event så var vi frusna. Vinden var allt annat än varm.
Tur var väl det för även åskan ville vara med denna minst sagt omväxlande aprildag. Vi såg en blixt av riktigt maffigt slag på vägen hem.
 
 

Skogsmyror fick vi vara själva.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Måndagen bjöd på strålande solsken från en alldeles klarblå himmel. Fanns inte en minsta föraning om att tisdagen skulle bli annorlunda. Planer för en tjejligeträff gjordes sålunda och denna gång skulle vi återvända till trakten runt Vristulven. Det har vi pratat om många gånger, under några år dessutom.
Men så blev det inte.
Vaknade av att regnet öste ner och himlen var blygrå.
Hm, vad göra? Ställa in en efterlängtad träff bara för vädret fanns inte på kartan, så jag rustade mig med regnattribut och gav mig iväg, visserligen inte mot Vristulen utan mot okända mål istället.
Men det fanns hopp. Molnen lättade bortåt Tibro där det redan slutat regna.
 
 
Vi valde att åka till en serie som släpptes vid LKE-16: Skogsmyran 1 - Skogsmyran 11 
Vilken fin promenad vi fick! Solen hade brutit genom molnen även här och "rundan" gick längs en riktigt fin skogsväg.
 
 
Varierande gömmor dessutom. Men vi väntade på myran. För varför heter den annars skogsmyran?
Nåväl, vi gillar ju skogen allihop, så vi kunde ju lika gärna leka myror själva.
Nöjda, efter en fin promenad gav vi oss av in mot Skara och en riktigt kul multi: Biblioteket 
Här gällde det att starta med just ett besök på nämda bibliotek. Riktigt snygg start, även ett av delstegen gillade jag, även om det inte var helt lätt att veta om man skulle räkna både hela och halva människor......
Skaras fina domkyrka fick vi även besöka för att leta klockor, fast det gällde en annan gömma.
 
 
 
Visst är tornet ovan snyggt!
En fin dag blev det och visst stämmer även uttrycket att efter regn kommer sol.
 
 
 
 

En nypa frisk luft i Axvall

 
 
 
 
 
 
 
Axvall har en naturrunda som vi pratat om många gånger att besöka. Det har inte blivit av förrän igår.
Vi startade upp med en gömma på Axevalla hed,  Skyttegraven, en plats som är rätt häftig och väl värd ett besök.

Axevalla hed är ett stort delta, som bildades under istiden när isranden låg över Billingen under ca 800 år, och stora mängder sand och grus forslades dit genom isälvarnas flöden. Spår av tidig bebyggelse finns i form av gånggrifter sedan mer än 4000 år. Sveriges nordligast belägna megalitgrav ligger här.

Den mest berömda är Odens grav, utgrävd av kaptenen A. Lindgren, i början av 1800-talet. Denne kapten, som fått uppdraget av krigsmakten, var novis när utgrävningen började. Kapten Lindgrens mycket noggranna arbete och sättet att nedteckna stenarnas och skelettens form och läge har gjort att hans arbete, sedan dess bildat skola för blivande arkeologer.

Under 1700-talet och fram till början av år 1900 användes Axevalla hed som övningsplats och förläggningsort för Skaraborgs- och Västgöta regemente.


Så här spännande ser det ut uppifrån

 
Fast även från marken är det en spännande plats, om än något blåsig denna februariförmiddag.
 
 
 
Vi fortsatte till Axvall Naturområde #1, ett av de naturskönaste elljuspår jag gått.
 
 
 
 
Några annorlunda fågelholkar passerade vi oxå, ingen av dem innehöll dock loggbok.
 
 
 
Backstugan Axvall gick vi förbi. Backstugan har troligen uppförts under 1800-talet. Den sista familjen som bodde här flyttade den 22 oktober 1921. 
 
 
Efter en fin vandring var vi sugna på fika, vad passar väl bättre då än Vindskyddet denna lite blåsiga februaridag?
Vindskyddet skymtar i bakgrunden, det visade sig vara ockuperat av meterhöga minimugglare.
Som tur var fanns en soffa här i den fina skogen och där togs dagens fikakort.
 
 
 
En trevlig tur i fin natur som förgyllde en halvgrå måndag.
 

Sol och regn i Skaras närhet

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En tur med tjejligan blev till slut en tur med bara halva styrkan.
Vart skulle vi då ta vägen?
Valet föll på en cykeltur utanför Skara, närmare bestämt mellan Kålltorp och Ardala.
Nog märks det att här varit järnväg en gång......
 
 
I trädtopparna sken solen. 
Tur man har anledning att spana uppåt ibland!
 
 
Det var en bra runda, med omväxlande burkar.
Vi hade turen att dessutom träffa på en förklädd prins.
 
 
Solen sken så fint och vi började leta fikaställe
 
 
Här var vackert men det är ju mindre lämpligt att sitta på en asfaltsväg, som jag stod på när fotot togs.
 
Vi åkte upp i skogen där det skulle finnas ett skogsvrak.
Här kanske finns fin skog resonerade vi
 
 
Hm, skogen var rätt brötig och vid det gamla torpet strax intill blåste isvindar.
 
 
Tänka, tänka. Nu var vi verkligen sugna på ett fikaställe, helst under tak, för himlen började dessutom läcka.
Herrtorps kvarn är ju fint.
 
 
Jag mindes både rätt och fel.
Det är jättefint här, men fikaplats under tak fanns ingen.
Däremot fick vi sällskap av en superkelig katt.
 
 
Då kom vi på att det ju finns en hembygdsgård, Kanske kan man sitta där, på verandan kanske?
 
Minnet svek igen. Veranda fanns ingen och nu gav vi upp jakten på fikaplats.
 
 
Varmt och skönt och definitivt tak över huvudet.
Märkligt nog så var nog detta bara tredje gången nånsin som vi fikade inne i bilen, av alla turer vi gjort tillsammans.
 
När kaffet var urdrucket så hade det även slutat regna och vi fortsatte med några cacher i landsvägsrundan. Lite hoppa in och hoppa ur bil men det var rätt skönt nu då vi båda var rätt frusna.
 
 
Ibland ser man märkliga saker, denna gavel är definitivt en av dem.
 
 
Till slut så kom även solen fram igen och vi styrde kosan hemåt i de sista strålarna denna novemberdag.
 
 

Konsert på Brunsbo äng

 
 
 
 
Jag har varit så vansinnigt trött den senaste tiden, så det har inte blivit speciellt mycket gjort alls här. Även geocachandet har gått på sparlåga.
Att vädret varit lite ostabilt har ju givetvis påverkat lusten att befinna sig utomhus med gps en del, men främst är det att orken helt enkelt inte funnits. Känns lite trist, men bara att acceptera. När inte ens det som brukar fungera som bästa medicinen hjälper (läs geocaching), så är det illa. 
För min del så har ju alltid promenader i skog och mark, gärna med gps och trevligt sällskap varit något som gett mig energi, så att inte riktigt orka det heller, har ju inte fått mig att bli piggare.
Men, förhoppningsvis, så är kraft och energi på väg uppåt igen. Fick lite energipåfyllning igår tillsammans med jamandcat och jag hoppas på mer framöver.
 
Vad vi gjorde var att vi var på konsert här:
 
 
Ja, det var ju ingen traditionell orkester eller så, utan det var skogens egna kör som underhöll.
En sån väldig massa fåglar som sjöng i trädkronorna på samma gång är det sällan man hör.
Vi hörde även göken på nära håll. Den gol nog oavbrutet i minst en timme, det var nästan så vi trodde att någon drev med oss och hade en "gökskiva" som spelade nånstans.......
 
 
Brunsbo storäng, ett par kilometer öster om Skara, är en av landets största bevarade slåtterängar från medeltiden. Dessförinnan låg här en by, och arkeologer har lyckats spåra odlingslandskap från tidig järnålder, vikingatid och medeltid. Under dessa tidsepoker har marken odlats på olika sätt och det går att skönja fägator och forntida lämningar.
 
 
Jag vet ju sen tidigare att just Brunsbo ängar är en vacker plats. På våren blommar här massor av vitsippor och nu var hagarna fulla av ängsblommor.
 
 
Här ville vi gärna ta dagens fika men när vi närmade oss parkeringen så var den proppfull. Märkligt att så många vill vara på en äng en vanlig torsdag fm......
Fick tanken att "det är nog Länsstyrelsen", efter att ha träffat på dem i Faledreven för någon vecka sedan och märkligt nog så var det faktiskt det!! Verkar vara ett trevligt jobb det där, att besöka vackra platser och fika på, för det var just fika de gjorde när vi kom till platsen.
Självklart så gör det väl annat också, men vi härmade dem och dukade upp våra mackor bland blommorna när de var klara.
Sen överraskade Malin med vaniljdoftande rabarbermuffins! Mums! Unga fröken jamandcat är en duktig bagerska minsann!
 
 
Det hade kommit flera nya gömmor längs med vägarna runt ängarna så vi tog en promenad. Synd att inte några burkar råkade hamna i hagen med, där hade jag lagt dem, men vi tänker olika där.
 
På tillbakavägen genade vi genom just hagmarkerna och det är många gånger mysigare än att gå på grusväg där det regelbundet kommer bilar.
 
 
Dagens bästa gömma blev denna:
 
 
Kändes lite MMMMärkligt faktiskt.
 
En fin promenad blev det, på en väg där sannolikt de flesta tar bilen mellan varje gömma, men även där är ju vi olika. Tur att valfrihet finns.
Jag fick tanka energi i vacker natur, med gps i hand och trevligt sällskap därtill!
Solen sken och jag är tacksam över ännu en fin tur i vårt vackra land!
 
 
 
 

En tur till Skara

 
 
Ett inställt besök hos en jobbarkompis samt ett ärende till Jula gjorde denna dag till en geodag.
Inget som var planerat från början men när Titti visade sig villig att följa med så varför inte kombinera med lite caching. Dessutom behövde mina ömma rump och benmuskler lite uppmjukning och det brukar geocaching som jag gör det helst vara bra på.
 
Efter uträttat ärende gav vi oss av till Gabbagraven. En plats där geocaching gör sig extra bra. En plats med historia som vi aldrig hittat utan plastburken på platsen.
"Offerferkast av ris, 1 m diam och 0,8 m h. De nedre parterina består av delvis förmultnade granris. De översta kvistarna är nyligen ditlagda. PÅ minnestavla är texten : "DEN 15 OKTOBER 1857 HALSHÖGGS OCH BEGROVS HÄR GABRIEL GABBEN FÖR MORD Å EN BONDE I NORRA VÅNGA BRYTEN KVIST OCH LÄGG PÅ HANS INNAN DU FORTSÄTTER VÄGEN FRAM"
 
Skylten hade försvunnit men korset och en något mindre rishög fanns på plats.
 
 
Självklart bidrog vi med varsin kvist vi med.
 
Denne fine man hälsade oss välkommen till gabbagraven. 
 
 
Vi fortsatte vår färd och hamnade vid Vinköls Kyrka
 
 
En annorlunda kyrka och helt klart sevärd!
 
Nu började det suga i fikatarmen och vi hittade detta fina ställe
 
 
Tidslinjen Vara - #23 Kvänum Här fanns både badsjö och hembygdsgård. Här i lä på trappan smakade mackorna underbart!
Årets första körsbärsblommor fanns också att beskåda strax intill husgaveln.
 
 
Varaslätten är sjöfattig. Men man är inte rådvill för det. Finns det ingen sjö så gräver man en!
Fyrkantig javisst men säkert en oas sommartid när badmöjlighet ges på nära håll. Mycket välskött område var det iallafall.
 
 
Målet för dagen var annars Uddetorps naturstig - dammen och tillhörande cacher i en slinga på ca 6 km. 
Vi kom ju dit också även om det blev en omväg på ett par mil. 
Tänk att vägarna kan vara så krokiga när man geocachar........
 
Dammen var den första aktiva i slingan som vi loggade. Här på den lilla ön ruvades det.
Vi försökte hålla avstånd för att inte störa.
 
 
Uddetorpskolans naturstig Tveta-Nabbeborg är en cirka sex km lång vandring i en relativt svår och mycket kuperad terräng.

Särskilt sevärt

Märskabäckens raviner
Djupt nedskuren, slingrande och vackra bäckraviner med frodig växtlighet, rikt fågelliv, bäver mm.

Pingstavallen
Mycket vacker platå mellan två raviner. Utflyktsmål med gamla pingst- och studenttraditioner.

Nabbeborg (Nabbaborg)
Sägenomspunnen plats för vad som tros ha varit en medeltida borg eller annan befäst anläggning. Vid en arkeologisk undersökning 1980 hittade man bl a tegelrester från medeltiden.

 
 
Nabbeborg har vi besökt tidigare så vi koncentrerade oss på de delar av leden som hade ologgade cacher.
Visst är terrängen kuperad men inte så svårgången på den delen av leden vi gick.
Tistlarna börjar nu växa till sig rejält och säga vad man vill om tistlar men bladen är faktiskt rätt vackra.
 
 
Märskabäcken slingrar sig långt därnere i ett hav av vitsippor.
 
 
 
Att vandra längs ravinen var härligt, trots backarna. Leden hade enkla cacher som sig bör när naturupplevelsen är såpass fin.
 
 
De sista gömmorna längs leden gick på en helt vanlig grusväg, men då det börjat regna så var det nästan skönt för då hade vi bråttom tillbaks till bilen.
 
Stegräknaren slutade denna dag på 15 000 steg och de ömma musklerna var faktiskt inte ömma längre när vi åkte hem. Härligt! En skön dag i maj, när naturen är som allra vackrast.
 
 

Före och efter

 
Det har ju varit event i dagarna tre och vi hann även med lite caching både före, efter och mittemellan. Detta blogginslag kommer att handla om före och efter alla event.
 
Fredagen startade ju med ett grillevent på kvällen och eftersom eftermiddagen stod till förfogande så gav vi oss av mot Kinnekulle på lite krokigare vägar än nödvändigt.
 
 Sjömannen Carl Roos är en plats vi redan visste om tack vare att vi gått förbi här på väg ut mot granncachen för några år sedan. Då undrade vi båda varför det inte fanns en gömma här.
 
 
Nu finns det det och en synnerligen passande sådan också. Historien lyder så här:
 
Carl Roos från Brommösund föddes 1825 och vid 25 års ålder var han besättningsman på vänerskutan Enigheten. Båten befann sig i Göteborg för att lasta krossglas när Carl råkade hugga sig i ena knät med en yxa. Såret fick dålig omvårdnad och snart blev Carl mycket sjuk. Han fick ligga i båtens skans.  I Vänersborg skulle båtens besättning undersökas för kolera, men båtens kapten påstod att Carl var för berusad för att följa med på undersökningen. Carls sista önska var att få återse Brommösund, men så blev det inte. När båten nådde Årnäs hade Carl avlidit och eftersom man befarade att det var till följd av kolera fick han inte begravas på församlingens kyrkogård. Hans sista viloplats blev här, en kolerakyrkogård (den befarade koleraepidemin uteblev emellertid och det är endast Carl som blev begravd här). Detta trots att det inte var klarlagt att det var koleran som tog hans liv, det troliga var att det var på grund av det dåligt skötta såret. 60 år efter Carls död kom gravstenen på plats och under åren har många rörts av den unge sjömannens öde och känt sig manade att sköta om Carls grav.
 
Vi fortsatte vår färd och kom inte ett dugg närmare Kinnekulle men vi hittade en fantastisk plats istället, nämligen Björkullasand.
En badplats som jag aldrig hittat till annars.
 
 
Molningt när vi kom, men när vi packat upp fikat visade sig solen!
 
 
Vågornas stilla kluckande på denna rofyllda plats! Underbart!
 
 
Det glittrade så fint i vattnet och vi kom att prata om guldvaskning.........
 
 
Efter en ljuvlig stund åkte vi mot Elljusspår 1. Här fick vi även sällskap av team Tellus och Gåsebacken.
Ett lite annorlunda elljusspår, främst för att det var ovanligt naturskönt.
 
 
Vitsippor!!!!! Motljus!!! Vackert!
 
 
Backigt var det också, men vi skulle snart fylla våra magar med grillad korv så det gjorde ju inget alls. 
Blev imponerad av hur grönt det var här på Kinnekulle. Hemma har inte löven slagit ut alls lika mycket ännu.
När alla gömmorna var hittade gav vi oss av mot grilleventet vid stenbrottet. Bra avslut på en trevlig eftermiddag!
 
 
Hela eventhelgen avslutades med ett citoevent vid Villabadet och denna dag hade jag rustat mig med vinterjacka efter att ha kämpat mot de kyliga vindarna i dagarna två.
Kanske det just därför blev den varmaste dagen av de tre.
 
 
Vi plockade ihop lite skräp, men konstigt nog var det rätt lite av den varan. Det kändes ju trots allt skönt, och efter en timmes plockande var det nu ännu renare.
 
Saft och kärleksmums bjöds det på innan vi gav oss iväg på lite egna äventyr.
Här gick som tur var allt bra även om det höll på att sluta med förskräckelse. Länge sen jag blev så rädd som när en av de mindre grenarna brast.......
 
 
Vi fortsatte med lite mindre adrenalinpåslag och åkte för att spana in backsippor istället.
 
 
Backsippebacken en riktigt naturskön plats där vi avslutade vår dag med att avnjuta matsäcken. Kärleksmums räcker ju bara en begränsad tid att fylla magen med så här blev det mackfika.
 
 
 
Mängder av backsippor på marken, den slingrande bäcken långt där nere i dalen och solen som gassade.
Lite i lä från den även idag kyliga vinden.
Underbart!!!!
 
 
 
 

Jag älskar när hinten är magnetisk!!!!

 
Detta inslags titel är en sanning med modifikation. Normalt sett är väl just den hinten inte en av mina favorithintar, men när snön ligger vit på taken och allt är inbäddat i en vit, fluffig massa som man måste få bort för att ha en chans att hitta en burk gömd i marknivå, då älskar jag magnetiskt!
Snöiga dagar gillar jag även att stadscacha jättemycket. Normalt vill jag ju helst traska omkring bland fur och gran eller i vackra hagmarker men som sagt, en snöig februaridag så är jag så tacksam över att Skara har så otroligt många ologgade gömmor inne i stan.
 
Eftersom vi gillar att promenadcacha så ställde vi bilen och tog en rejäl promenad. 11 000 steg i Skara blev resultatet denna förmiddag. 13 loggade burkar också samt en DNF.
 
 
Snön låg som sagt vit på marken och i den döljer sig mycket. 
 
 
Det var nog ett bra tag sedan någon cyklade på denna.......
 
Men snön är ju inte bara en nackdel. Just här var kylan till stor fördel. Inte för att vi hade finskorna på, men vi hade säkert blivit både blöta och skitiga utan minusgrader denna dag.
 
 
Två vackra platser passerade vi under vår promenad. Ja, Skara är ju en riktigt fin stad, med en magnifik domkyrka och alla gamla hus, men idag gick vår promenad i andra delar av staden.
Skara Fornby
Skaras eget lilla Skansen. Hit har man flyttat hus från hela Västergötland för att ge en bild av det gamla bondesamhället.I Fornbyn finns bl a bostadshus, missionshus, kyrka, dansbana och lanthandel. Fornbyn är dessutom ett härligt strövområde för både vuxna och barn.
 

Om du har vägarna förbi Skara vid midsommartid så missa inte det traditionella midsommarfirandet i Fornbyn.
Vi missade midsommarfirandet, men stången står märkligt nog fortfarande kvar, med löv och allt. Tyvärr var det stängsel här så vi kunde inte gå in, men ett hål i staketet var perfekt att ta fotot genom.
Nästa fina plats var Gamla Kyrkogården
 
 
Tänk om solen hade orkat över Billingen då hade det säkert varit ännu vackrare här. 
Efter denna vandring var vi hungriga så dagens lunch på Jula Hotell och Konferens smakade prima. Riktigt god mat här kan vi båda intyga. När det dessutom serverades äpplepaj med grädde till efterrätt så kändes de där 11 000 stegen helt rätt. Så mycket godare att njuta av dessert när man har bränt ett antal kalorier innan.
Nöjda och glada vänder vi åter till Skövde igen. Solen skiner för fullt på den sidan berget men vad gör väl det? Bättre dag än vi hade i Skara hade vi inte kunnat få.
 
 
 
 
 
 

Fem tusen!

 
Målet är nu uppnått! 
 
 
Så himla skönt att jag hann innan det blev för kallt!
En härlig dag blev det ju dessutom tillsammans med titticc och jamandcat!
En dag med precis sådan geocaching jag uppskattar allra mest!
Dels en jättebra gömma som fick bli nr 5000!
 
 
Ett slott, även om det såg lite mer ut som en koja kanske? En värdig milstolpe blev det iallafall! Arbetade gömmor gillar jag!
 
Resten av förmiddagen var det en annan typ av geocaching som jag också uppskattar jättemycket, nämligen platser som har något att visa samt en naturskön vandring! Kan det bli bättre?
Jo det kan det men det berättar jag om sen.
 
Vi började med en promenad till Dagsnäs Runsten.
Ljuvligt vacker promenad fram till stenen som jag verkligen inte hittat om det inte legat en plstaburk strax intill.
Blir så glad när jag blir visad sådana ställen!
 
 
Lite fruset var det denna förmiddag. Vy åt ena hållet från "vägen" vi vandrade genom kohagen.
 
 
och åt andra hållet. Lite mer ödsligt men ändå vackert på något vis.
 
 
800 meter senare, genom detta fina landskap, så fanns den ju plötsligt där.
 
 
Vi befann oss verkligen mitt i en gigantisk kohage. Stenen hade blivit flyttad hit år 1792 av Per Tham som då var ägare till Dagsnäs. Den har tidigare legat vid gården Abrahamstorp i Barne Åsaka socken, där Björn en gång reste den efter Tjod sin bolagsman. Varför i hela friden välja denna plats, där åtminstone idag sannolikt inte så många mer än kossorna passerar när man ändå flyttat stenen? Kanske var det mer trafik här längs denna "väg" på 1700-talet? Men det var en fin plats och en otroligt fin hage att gå genom. Här "tappade" jag en favvo, för det är ju precis detta jag verkligen uppskattar med geocaching, att hitta de där dolda smultronställena man aldrig hittat annars.
 
En kyrkoruin hittade vi också. Bjärka Kyrkoruin
 
 
Jag som ändå är svag för just sådana och har kollat upp de flesta hemomkring, hade ingen aning om denna plats heller.
 
Sen blev det ett återbesök för min del. Ore Backar 1
För några år sedan, en riktigt het junidag, loggade jag multin som var här tidigare.
Minns att jag tyckte det var så fint men oj så jobbigt att gå i värmen.
 
Denna dag var det ju bara max en plus så det var inte alls lika jobbigt.
 
 
Ore backar är en ås som sträcker sig nästan 2 km längs hornborgasjöns strand. Otroligt vackert att gå här även en lite gråmulen decemberdag!
I filmen om Arn har man använt sig av Ore Backar. Scenen där Arn och Cecilia vänslas har tillkommit här. Även någon scen där krigare ryker ihop. 
 
 
 
 
Ödsligt med dessa döda träd, men ändå vackert. Ett litet tunt islager börjar lägga sig på sjön nu.
 
Vi valde som vanligt att börja längs bort för att få upp värmen, sen loggade vi seriens 9 cacher på vägen tillbaks till bilen. En vandring som kan rekommenderas både sommar och vinter, bara inte temperaturen går över 30 plus.....
 
 
Kunde det bli bättre efter en sådan härlig start? Jo, för sen var det milstolpefika!!!!
 
 
 
Kaffe och räkmacka och en liten chokladbiskvi som efterätt, på en vacker plats med goaste geovännerna!
 
 
Fick detta fina kort av Malin och Titti som en liten påminnelse om så mycket härligt vi upplevt det senaste året. Tack tjejer! Ni är bäst!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0