Skövde

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hösten är nu verkligen här. Färgerna sprakar och det är så vackert när solen skiner.
Vi får till en liten träff på söndagsförmiddagen och väljer att mötas i Skövde.
Dagens fokus blev Hitta Elskåpet # 1 och nr 2, Studentskrapan Spotting Cache samt Fossil vid stenutställningen på Billingehus.
Några bilder från vår förmiddag kommer här.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En försvunnen pilgrimsled

 
 
 
 
 
 
 
 
Jag gillar att vandra, något som nog alla som läst bloggen förstått. Därför uppskattar jag det extra mycket när det läggs cacher utefter just vandringsleder.
För sisådär 30 år sedan gick vi en pilgrimsvandring mellan Häggums kyrka till Varnhems kyrka. Ett årligen upprepat arrangemang som vi dock bara fick tillfälle att gå en gång innan det lades ner. Sen dess har nog mycket av leden fallit i glömska och i stället har man gjort nya pilgrimsleder på olika ställen i vårt län.
Men leden som  försvann finns faktiskt kvar, även om naturen tagit igen mycket. Om inte paparazzie65 lagt ut ett gäng cacher längs den hade jag nog aldrig hittat hur man skulle gå.
Förra veckan var onsdag ledig och tjejligeträff stod på programmet. Vi startade med 
Pilgrimsleden som försvann# 23 Vägvisaren alltså bakifrån, något som visade sig vara bra då vi på så sätt minimerade uppförsbackarna.
Första biten var jättefin gräsbeväxt skogsväg.
 
 
Syns att det var några år sen som leden var i bruk, åtminstone om man ska läsa skyltar.
 
 
Hygge, här blev det lite trassligare att gå.
 
 
En hel del blötare partier fanns det, men med senaste tidens torka var det inga problem för oss.
 
 
 
Pilgrimskors i olika utföranden längs leden.
 
 
 
Spångar fanns det en hel del, mer eller mindre överväxta.
 
 
Här blev det fotostopp.
 
 
Lite märkligt kan man tycka att man inte tar med sig det som ska sitta på skylten när man ger sig ut så här mitt ute i ödemarken med en ny skylt. Här blev det iallafall fikastopp, lämpligt eftersom vi var ungefär halvvägs.
 
 
Hädanefter blev terrängen torrare och stigarna blev både bättre och bredare.
 
 
 
 
Nu börjar det gå neråt igen och plötsligt får vi lite utsikt.
 
 
 
En riktigt fin vandring såhär en solig majdag när det är torrt i markerna. Så glad att dessa cacher hjälpte oss att inte tappa bort den försvunna pilgrimsleden.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Pilgrimsled mot Varnhem

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det var en gång ett event. Ett himla trevligt event på brunnhemsberget där det släpptes en ny cacheslinga. Den gången var vädret inte sådär lockande så cacheslingan som släpptes då lät vi vara då. Det där med FTF är kul, men inte alls så viktigt längre.
Nu har vädret blivit betydligt bättre och en ledig förmiddag avsattes till en promenad. Vi valde att bara logga halva slingan och började alltså med PGL mot Varnhem# 12 Tre km Varnhem
 
 
Jättefin vandringsled som dessutom råkar passera ett ställe jag länge varit grymt nyfiken på sen vårt förra besök.
Kattmannens stuga visade sig då vara under renovering av en pratsam norrman som hade stora planer. Minsann skulle det byggas både utsiktstorn och serveras våfflor.
 
 
Såg ju rätt ok ut från håll men här var nu återigen öde.
 
 
Fast den gamla cachen fanns faktiskt kvar, i källaren under den gamle mannens nedbrunna hus. En tragisk historia ligger bakom denna plats, där "tomten" som han kallades i folkmun knappast unnade sig själv någonting alls, men månade om sina många katter. Mitt i natten började huset brinna, som tur var befann han sig just då på sjukhuset, och när det var dags att få komma därifrån trivdes han inte alls på äldreboendet utan valde att flytta hem till sin lilla gård igen för att bosätta sig i hönshuset.
Hjälpsamma närboende samlade ihop till baracken i bakgrunden så att boendet skulle bli drägligare.
 
Vi fortsätter promenaden längs vandringsleden.
En gammal stenbro.
 
 
Vacker skylt berättar om en svunnen boplats.
 
 
Vitsipporna blommar bland de mossiga stenarna på bergsluttningen.
 
 
Hinten är björk.......
 
 
Violer i ljusaste blått.
 
 
Och lite mer blått.
 
 
Och en och annan gullviva,
Det är vackert ute nu!
 
 
Nu öppnar sig skogen och det blir mer hagmarker allt närmare Varnhem soom vi kommer.
 
 
 
En riktig idyll!
 
 
Fina Tallulah!
 
 
 
En av de vackraste broar jag vet!
 
 
Vi valde att gå Rosenstigen tillbaks till Varnhem där vi hade lämnat två bilar.
Så vackert där längs bäcken.
 
 
Fick bli en mycket kort samåkning upp till startpositionen. Jag försöker undvika att samåka nu med tanke på Corona pga att jag träffar så mycket folk dagligen på jobbet. Visserligen försöker jag hålla avstånd där såklart men det är dumt att utmana ödet. Vill verkligen inte riskera att smitta någon om jag själv skulle råka vara smittad.
Häruppe vid Göken vid Dammen hade vi lämnat av en bil innan vandringen och här fick det oxå bli fikastopp.
Så vackert!!!!! 
 
 
Resten av leden tar vi en annan dag, då vädret förhoppningsvis är lika bra som denna lördag förmiddag.

Skottdagen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Skottdagen, den extra dag som infaller vart fjärde år måste ju bara firas om man är geocachare.
För hur skulle det se ut i kalendern om den 29 februari får förbli vit i ytterligare 4 år? Egentligen inget som stör mig speciellt mycket men att fira det gör jag ju gärna.
Detta år infall den 29 februari till all lycka på en lördag och jag hade turen att få möjlighet att gå på 2 väldans trevliga event.
Först hade Malin ett fikaevent Skottdagen 2020 och redan när vi kom 10 minuter innan hade det samlats en stor skara geocachare utanför cafet.
Mycket mysig start på dagen blev det här och så kul att eventet blev så välbesökt.
 
 
 
Några timmar senare var det dags för  SkottdagsCito - Fågelholkar på längden och tvären.
Att plocka skräp brukar jag ju förknippa med cito och det är förvisso en välgärning, men detta var så mycket roligare. Har faktiskt inte gjort en fågelholk sen slöjden och det var ju inte igår direkt.
 
 
Elin hade förberett små påsar med material som var färdigsågat och bara att sätta ihop. Vilken aktivitet det blev!!!
 
 
 
 
 
Och nej, det var inga geoholkar vi tillverkade utan detta var i allra högsta grad till för småfåglarna, så självklart skulle de även sättas upp.
 
 
 
 
Min första tillverkade holk sen slöäjden uppsatt av mig själv. Rackarns så händig jag känner mig nu. ;-))))
 
 

Över och runt Sjömossen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sista veckan innan jobbet drar igång på allvar och måndag visar strålande sol. Vill nån följa med på promenad?
Ja, Elin ville och vi beslöt oss till slut för att ge oss på ännu några "utispenatencacher".
Denna gång var siktet inställt på SjömossenBillinge Blöt # 23 Sjömossen samt Billinge Blöt # 14 Svartemossen.
 
 
Fast Elin tyckte när vi gjorde upp planer att det nog kanske inte blir så lång promenad så varför inte parkera bilen nere vid Öglunda kyrka och gå uppför berget?
Sagt och gjort.
Rejält uppför för att komma upp på billingen, det vet jag sen tidigare, men så vacker utsikt när vi var uppe.
 
 
Efter ca 2 km var vi framme där det var dags att vika av in i det stiglösa. 500 meter rakt in mot första cachen sjömossen är ju en baggis eller?
 
 
Hm, nja inte helt lättgånget. Detta var nog de enda metrarna av de 500 som var lättgångna. Tror vi blivit lite bortskämda med de tidigare vandringarna i spenatens lättgånga terräng.
 
Men efter en väldigt krokig väg var vi framme vid första cachen.
 
 
Första glimten av sjömossen!
 
 
Tanken var att vi skulle gå tillbaks till vägen igen efter denna logg och sen ta oss runt till andra sidan, men det var ju en inte helt enkel väg att gå tillbaks. Kanske vi kan komma över mossen? Är ju bara 300 meter fågelvägen och det verkar ju vara lite torrare här på mitten bredvid bäcken bland ungträden till höger.
Sagt och gjort, i värsta fall får vi vända.
Det började besvärligt med att vi byggde oss en liten bro, men halvdöda träd var det gott om så över första pölen kom vi.
Sen gick det av bara farten. 
 
 
Vet inte varför jag inte tog några kort när vi hoppade över förutom detta ovanför. Lite blött ja, en del tuvhopp ja, men ändå en hel del fastare mark oxå, då oftast med en massa sly växande ovanpå så det blev en hel del banande av väg i snårskog.
Över på andra sidan kom vi utan att bli blöta och nu började det kurra i magen.
Så värst vackert var det inte så fokus blev hitta fikaplats i sol.
 
 
Mätta och belåtna fortsatte vi vår strapats. Det fanns en gammal arkiverad på andra sidan och den tittade vi till, dock hittade vi inget där.
Men nåt annat gammalt fann vi.
En stig!!!! Med spångar och allt.
Viserligen väldigt blöt men den tog oss nästan ända fram till nästa cache.
 
 
Sjömossen igen, från andra hållet. Stigen fortsätter framåt över mossen men vi vek av 60 torrare meter mot cachen i stället.
 
 
 
Vår promenad fortsatte, nu tack och lov i lite enklare stiglös terräng.
 
 
 
Fast även här var det emellanåt väldigt snårigt.
 
 
Trötta blev vi så det fick bli fikapaus igen, även denna gång kanske inte vackraste platsen.
 
 
Men solen njöt vi av där bland rishögarna.
 
 
Sista cachen och sen var det bara 100 meter riktigt trevlig skog kvar.
 
 
Nästan en hallalujaupplevelse eftersom vi nu var rejält trötta båda två!!!
 
 
Fast vi hade ju parkerat bilen nere vid kyrkan........
Alltså fortsatte vi vår promenad via Öglunda grottor och Jättadalen. 
Dock med den stora skillnaden att nu fanns stig att gå på.
 
 
 
 
Och ja, vi hann med ytterligare en fika i solen vid jättadalens branter.
 
 
 
Över en mil blev promenaden, nästan 6 timmar tog det och ja, det hade nog räckt att gå 6 km stiglöst, men visst blev det ett oförglömligt äventyr!
 
 
 
 
 

Ännu en blöt samt ett otillgängligt ötorp

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Den andra mars börjar jag jobba fullt igen efter att ha varit "säsongsledig". Så när tillfälle har getts senaste tiden har jag gärna passat på att bege mig ut i skog och mark.
Efter att ha tillbringat förmiddagen med att plocka tulpaner kände jag ett sug ut i vildmarken. Älskar verkligen att jobba med tulpanerna men de finns kvar ett tag till. Konagirl77 brukar inte vara sen att haka på sådana upptåg så vi möttes upp strax innan Bjärsjön för att ge oss ut i spenaten.
Bjärsjön loggade jag redan 2010 men den låg så fint till så jag hade inget emot ett återbesök.
Här hade jag gärna fikat om det inte blåst så kallt från sjön.
Vi stannade och njöt en stund av utsikten iallafall.
 
 
Så begav vi oss mot Billinge Blöt # 5 Komossen
 
 
Som synes inga stigar men min gps visade att den nog kunde finnas stigmöjlighet och det visade sig även stämma. Inte ända fram men hyfsat nära.
 
 
Lite blött på sina ställen men inget som gjorde fötterna blöta.
 
Komossen i egen hög motljusperson.
 
 
Vidare mot Ötorpet
I beskrivningen står 
Ett torp som försvann från kartan för mer än 70 år sedan. Du får gå åtminstone 1 km över hygge och obanad terräng, troligen betydligt längre.
Här uppe låg många torp där fattigt folk fick försöka klara sig. Det här torpet måste varit ett av de sämsta, det övergavs först. Trots att torpet försvann från kartorna före 1936 har ägorna inte vuxit igen fullständigt, markerna måste varit urusla för jordbruk.
SPÄNNANDE!
 
 
 
Fast var den där kilometern fanns kan man undra. Vi använde stigen mot Komossen och genade sen max 400 meter in genom riktigt fin skog.
Fallna träd på sina ställen men inte ett enda hygge som tur  var.
Massor av mossa!!! mmmmmm.
 
 
Nu är vi nära
 
 
Gläntan strax intill torpresterna.
 
 
Fika bör man och det blev en fin stund i mjukaste mosslandet en bit från det gamla bortglömda torpet.
 
 
 
Ingen mobiltäckning alls, bara vi och suset från träden. Gillar de här vildmarksgömmorna skarpt, för hit hade man verkligen inte hittat utan en geocache.
 
 
 
 
 

Ut i spenaten igen!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jo, jag gillar ju de där cacherna man inte bara kan kliva ur bilen och logga.
 
Har absolut inget emot att traska rakt ut i "spenaten" bara för en enda cache heller, bara tid finns och fikat är med.
Igår valde vi att göra just en sådan tur igen, till en cache som faktiskt inte haft ett enda besök sen 2015. Gåran; Sde naturreservat
Nästan 1800 dagar utan att nån kommit på tanken att göra ett försök. Vågar vi tro? För hur det än är så vill man ju gärna hitta en cache oxå om man nu traskar en bit i stiglös terräng. Några hade till och med haft svårt att hitta cachen.
Hm, fast såklart vi vågade. Det är ju ändå rätt lockande att hitta nån som legat så länge.
Parkerade innan en öppen vägbom och gav oss sen iväg längs en bra skogsväg tills den tog slut.
Sen var det bara 700 meter stiglöst kvar fågelvägen.
 
 
Fast det var faktiskt inte direkt stiglöst. Inte det minsta svårt att gå i skogen heller. Öppen fin gammalskog, inga sumpmarker och inga hyggen! Dessutom ganska platt. Läste att folk tyckte det var oländig terräng i tidigare loggar???
 
 
Hittade till och med ett antal riktigt fina djurstigar som vi följde emellanåt.
 
 
Titta ett naturreservat!
 
 
Precis, tillåt mig presentera Gårans naturreservat! Vackert!
 
 
 
Och vad hittar vi väl där om inte........
 
 
Väldigt lätthittad på bra koordinater.
 
Här i denna vackra glänta fick det bli en liten fruktstund, bara för att njuta lite extra.
 
 
Vi traskade vidare mot ännu en cache som inte hittats sen 2015. Bara ca 1 km fågelvägen genom stiglöst igen. Billinge Blöt #1 Kvarnegårdsmossen
Halvvägs hittade vi en finfin fikaglänta.
 
 
 
 
Dagens lunch på Restaurang Vildmark! Gott!!!
 
 
Inga blöta fötter denna gång heller på vår vandring, men väl en cache, även den i sanslöst gott skick.
 
 
Kvarnegårdsmossen.
 
 
Vi fortsatte vår vandring på sydbillingens platå och kom förbi fler våtmarker.
 
 
Ute på vägen igen. Solen gjorde tappra försök att skina igenom molntäcket. Såg riktigt häftigt ut när solstrålarna syntes så tydligt och dessutom flyttade sig så snabbt. Jo, det blåste rejält utanför skogens lä.
 
 
Så några rejäla praktexemplar av släktena tall och gran.
Vansinnigt långa tallbarr.
 
 
och en synnerligen dekorativ liten gran.....
 
 
Blev en härlig vandring på totalt 7-8 km. Passade på att besöka ytterligare 3 sällanloggade cacher här som Elin inte loggat. Kan inte låta bli att förundras över att så få tar sig tiden att ge sig rakt ut i spenaten, eftersom det är en fantastisk upplevelse.
 
 
 
 
 
 

Urskog!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Urskog, det är allt nåt visst med just det ordet.
 
 
Orörd vildmark är alltid spännande så Lidens Urskog fanns på min önskelista redan i början av min cachingkarriär, fast när man inte loggat så många så finns det ju alltid så många andra cacher som gjorde att jag aldrig kom iväg till just denna cache. Sen arkiverades den och därmed försvann den även ur mitt minne.
Numera är kartan i närområdet rätt fullproppad av gula, glada gubbar så när man ska på utflykt tillsammans är antalet cacher som alla har ologgade starkt begränsat. 
Varför inte kolla om det finns arkiverade cacher som kan finnas kvar?
Sagt och gjort och när denna dök upp så mindes jag att hit ville jag ju redan för 10 år sen.
Konagirl77 var inte sen att hänga på och vi traskade iväg på den till en början jättefina stigen.
Undrar vad som hänt just här?
 
 
Massor av vatten i bäcken! Tur det fanns en spång!
 
 
Upp där ska vi! Sista biten nästan fyrfota.
Rejält brant var det och stigen försvann.
 
 
 
Och minsann, vad hittade vi inte där?
Blöt logg såklart, men den är ju arkiverad sen 2013 så det var ju inte så konstigt. Men jag har sett lika blöta loggböcker på aktiva cacher. Så synd att denna är arkiverad, för här borde det finnas en cache!
 
 
Vi återvände till bilen och hämtade med oss våra ryggsäckar, gick tillbaks till bäcken och satte oss med vårt fika på en stock, samtidigt som vi la en plan för vidare äventyr.
Valet föll till slut på Billinge Blöt # 16 Lilla Hjortemossen
Ca 1 km fågelvägen från cachen fick vi lämna bilen och sen gav vi oss av rakt ut i vildmarken.
Eller inte, vi gick grusväg de första 500 metrarna, sen hittade vi lite djurstigar och däremellan var skogen öppen och lättvandrad. 20 meter från gömman korsade vi en stor fin stig......
Väl vid nollan hittade vi den typiska "Billingeblöthatten". Otroligt bra är den helt klart för det är sällan dessa loggböcker är våta.
 
 
Återigen en riktigt härlig naturupplevelse som jag bara måste tycka om. Nu är det endast 5 kvar i serien och dessa står definitivt kvar på min önskelista tills vi får tillfälle att göra en ny vildmarkstur.
 

Ljuvlig skog längs Skultorps slinga.

 
 
 
 
 
 
 
Slingan i Skultorp påbörjade vi för två veckor sen, men beslöt oss då för att dela den på 2 tillfällen, något som visade sig vara klokt, inte minst med tanke på vädret (hade vi fortsatt för 2 veckor sen hade vi blivit plaskblöta), men även med tanke på att vi på det sättet fick 2 utflykter i stället för en i närområdet.
 
Slingan # 10, 11, 12, 9, 8, 6, 7 valde vi i nämd ordning och den visade sig gå huvuddelen i väldans fin skog, med massor av stigar som löpte hit och dit.
 
 
 
 
Hm, ja tur vi inte tog med bilen.......
 
 
Vi passerade Kroksjön vid nummer 8, där det för övrigt fanns en finfin fikaplats.
 
 
 
Märkliga föremål i skogen längs stigen. Vad kan det ha varit???
 
 
 
Fina gamla byggnader.
 
 
Även några "skygga skogsvarelser" såg vi. Gulligt inslag i naturen.
 
 
Vi parkerade vid brukshundklubben och efter att ha avverkat denna del av slingan oväntat snabbt hämtade fikat i bilarna.
Så vackert vid sjön!
 
 
 
 
Har lite svårt att förstå att många av cacherna har så pass många blågubbar, vi hade bara problem med en enda, resten var lätta att hitta (om än bra gömda och jobbade med) på perfekta koordinater. Helt enkelt en riktigt bra slinga jag varmt kan rekommendera. 

En halv slinga i Skultorp

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Slingor som är avsedda att vandras gillar jag. Speciellt om de råkar ligga i fin natur, som den slingan som ligger utanför Skultorp.
I dessa skogar har jag gått många gånger så trakten känner jag rätt bra till och här har jag faktiskt saknat lite cacher. Nu finns det 15 stycken och eftersom en del av dem kräver skarpa ögon, valde vi att dela upp turen till två tillfällen. Ofta har vi ju inte så lång tid på oss samt den som spar han har. Finns ju tyvärr inte alltför många promenadrundor ologgade i trakterna.
Just denna tisdag var valet att dela upp turen extra bra, för precis när vi var åter vid bilarna öppnade sig himlen och så fortsatte det sen resten av eftermiddagen. Cacha i regn är inte kul så visst var valet ypperligt.
 
 
Slingan # 1, 2, 3, 4, 5, 14, 13, samt 15 blev en perfekt runda för oss. Jag gillar verkligen hösten, med sin klara, lite friska luft. Vackert i naturen är det ju oxå och inte en enda älglus terroriserade oss heller. Underbart!
 
 
Många stigar finns det i dessa skogar, inte helt lätt att veta vilken som egentligen är avsedd att gå på alla gånger, men det gjorde oss inget, tack vare det fick vi kantareller med hem.
 
Ett gäng andra svampar såg vi oxå. Dessa var lite fina, som små pärlor.
 
 
Det blev en omväxlande vandring, ömsom öppen terräng, granskog och lite sjöutsikt som grädde på moset.
 
 
 
 
 
 
Det var klurigt gömda cacher på flera ställen, men bra koordinater överlag, vilket uppskattas när det finns några ställen att leta på.
Fast det höll på att bli en DNF. Men det berodde nog mest på att föregående cachare varit väldigt noggrann med att dölja cachen samt att naturen jobbar på att bryta ner gamla stockar i naturen nästan lite för effektivt ibland.
Tack vare en hjälpsam CO kunde även nr 4 plockas fram, på en plats vi inte letat tillräckligt långt in.
 
 
Självklart är tjejligan värd en fika efter promenaden, och varför inte ta den i  skogens bibliotek?
 
 
En jättefin förmiddag fick vi tack vare en halv slinga i Skultorp. Inom snar framtid återkommer vi för nästa halva.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hornborgasjön

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Horborgasjön har många natursköna platser i sin närhet. För ett tag sen släpptes en myst som skulle visa sig ge oss två fina utflykter till dessa trakter.
Första dagen var en sagolikt vacker vintrig dag med hela världen inklädd i rimfrost.
 
 
 
 
 
På plats fick vi lösa en liten uppgift som gav oss en ledtråd till vart vi skulle härnäst. En plats som vi inte hann vandra till just den dagen så häromdan började vi med att ta oss dit. Jag spoilar måhända vilka platser man ska till men upplägget är sånt att man måste ta sig till alla ställen för att kunna logga slutgömman.
 
 
 
 
Den märkliga kullen som döljer Almeö väl i bakgrunden.
 
 
 
 
 
 
 
 
En fin plats som är väl värd ett besök.
Även nästa plats är riktigt fin.
 
 
 
Nu var vi rejält hungriga efter några rejäla promenader, men vi ville ju ha tak över huvudet samt lä. Regnet hade börjat falla så smått, samt vinden var inte så varm. 
Varför inte ta oss ner till naturum, där vi visste att vi nog kunde få sitta bra.
 
 
 
 
 
 
 
Vi fick både tak och lä och hade en riktigt mysig stund.
 
 
 
 
Dagen till ära bjöds det lussekatter! Bra avslut på ännu en lyckad tur och trots att mysten tog oss ett par timmar samt 2 resor kan jag varmt rekommendera den.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Skövdes okända platser (och några mer kända)

 
 
 
 
 
 
 
Älgjaktstart och regn i luften. Vi beslutar oss för att stanna i Skövde denna tjejligeträff. Hamnade på tre ställen jag aldrig varit på, fast jag en gång bott i Skövde. Skogens källare vid Tovatorp var första stället. Här i krokarna gick jag mycket när vi bodde i stan men hit hamnada jag visst aldrig.
Nästa plats var denna underbara oas,  Sommarhemskullen.
 
 
 
 
Sanslöst vackert och denna kulle har jag gått runt många gånger utan att veta att den gick att gå upp på......
Vidare till Carls och morfars gömma. Här hade jag inte heller varit, fast det berodde mest på att här var det nybyggt, såpass nybyggt att snickarna höll på för fullt runtom i området. När vi bodde i stan tror jag det var hästhagar här.
Så till de kända.  Boulognerskogen #4, Hackes Hus. Både platsen och boulognerskogen är så bekanta. Har ju t.o m loggat en gömma på samma plats tidigare.
 
 
Avslutningsvis den mest kända av dem alla, även om den var lite okänd. Har faktiskt aldrig fikat här förr, även om jag varit på biltema massor av gånger.
 
 
Ett litet äventyr på nära håll passade perfekt denna gråmulna dag.

Skövde

 
 
 
 
 
 
 
Dansa regndans har man nästan behövt göra den senaste månaden men just denna dag hade jag faktiskt gjort det. Åtminstone sa vår tränare på gymmet att det var det vi gjorde så då var det nog bäst att släppa alla planer på fika utomhus på vår tur, för vem vet hur verksamma sådana danser är?
Nåväl, tisdagen erbjöd bara tid för en kortare tur så valet föll på Skövde.
Stadens oas, Boulognerskogen innehåller nu en trevlig serie med tre cacher som passade bra.
Boulognerskogen #1, LejonbrunnenBoulognerskogen #2, Utsiktsplatsen samt Boulognerskogen #3, Finalen ger en fin promenad i parken.
 
 
 
 
 
 
 
 
När jag kollade på kartan häromdan för att se vad som fanns kvar i stan råkade jag upptäcka ett spöke!!! En virituell! Häftigt, den ville vi ju såklart logga.
Billingen 
Kreativa kort uppskattades särskilt så vi gjorde ett försök att lägga våra huvuden på fat/muren.
 
 
 
 
 
 
Fika måste man ju såklart. Inomhus var ju oxå tanken för även om det inte regnade så blåste det halv storm emellanåt.
Mysigt att fika på cafe ibland oxå!
 
 
 
 
 
 

Korv med bröd utan eld

 
 
 
 
 
 Korv med bröd utan eld var temat för eftermiddagen. Vansinnigt varmt med en temperatur på ca 30 grader och det var nog tur att det inte var varken rök eller eld då det är knastertorrt ute just nu.
Vi möttes återigen vid Albionstugan för lite trevligt samspråk och avnjutande av bullens pilsnerkorv.
 
 
Gruppfoto innan utlämnande av koordinater till en pinfärsk runda.
 
 
Vi samåkte bort till Torpleden 15 #Utsikten där det fanns en utmärkt parkeringsplats och gav oss sedan av för en lugn men svettig promenad längs den ca 4 km långa torpleden som nu förärats med 15 cacher.
 
 
 
Riktigt fin promenadslinga som vi blev visade.
 
 
 
 
Vid varje torpställe fanns en skylt med namnet på platsen och vid denna nedanför fanns även mer info att läsa.
 
 
Mygg fanns det gott om men med myggstift i ryggsäcken klarade vi oss fint.
 
 
 
Kan man ha ett rofylldare ställe att tillbringa en helg på?
 
 
FTF-gänget team Bullen in aktion.
 
 
 
En härlig söndagseftermiddag fick vi tillsammans under prat och skratt och visst gick det bra att cacha även om det var varmt. 
Mer info om torpleden och dess boställen finns här: 
 

Sista skidturen och den första

 
 
 
 
Jag var övertygad om att detta skulle bli vinterns sista skidtur för min del. Men så vart inte fallet. Plusgraderna som kommit nu i början på veckan gör det totalt omöjligt att gå nånstans, inte ens på vägen då allt är en enda snösörja, så det fick bli ytterligare turer med skidor på fötterna. Att komma ut i naturen är ju viktigt för mig och hur gör man det annars? Försökte mig på en liten promenad i hagen bakom vårt i förra veckan, och visst bränner det kalorier att pulsa i en halvmeter snö, men kul är det inte.
 
Nåväl, åter till lördagens bravader. Lacksen har frågat om vi inte ska försöka oss på en mosscache för hon var sugen att testa att åka längdskidor för första gången sen tonåren. Varför inte? Lite bäst att passa på nu när det går.
Vi begav oss upp mot simsjön men där fick vi problem. Fullständigt omöjligt att parkera om vi inte ville gå 1 km med skidorna innan vi hade kunnat börja åka. Det ville åtminstone inte jag.
Så vad gör vi då?
Tja, en vandringsled är ju inte direkt tänkt för skidor, med sina färister och spångar men det gick faktiskt över förväntan ändå.
 
 
 
Ingasäter-Rödegården; Sde naturreservat och Garparör; Sde naturreservat var ologgade för mig och vi fick en fin skidtur i reservatet då vi även passade på att besöka de två andra som Lena inte loggat.
 
 
Hit har jag lovat mig själv att återkomma till våren, när äppleträden blommar. Så vackert här då.
 
 
 
Hoppas det blir fler skidturer tillsammans framöver, men helst inte förrän nästa vinter. För nåt år sen såg jag årets första vitsippa vid den här tiden och trots att jag gillar snö så vill jag ha vår. NU!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ännu mera snö......

 
 
 
 
 
När hade vi en sån här snörik vinter? Helt klart var det ju så vintrarna 10,11 om jag inte minns fel men efter det har det varit mer ont om snö. 
Jag tillhör de som gillar snö, för jag älskar verkligen att åka längdskidor. Speciellt bland snötyngda träd. Så när tillfälle yppade sig för ännu en tripp ut i vildmarken så varför inte?
 
Fick börja med att skotta en plats att kunna köra in bilen på så vi inte skulle fastna. Sen var det rakt in i obanad terräng. De första 600 metrarna var lätta på platt väg sen blev skidandet mer spännande.
 
 
 
Solen behagade visa sig lite oxå mellan träden.
En myr med intresanta små hålor som visade sig vara vattenpölar. Icke frusna sådana.
 
 
Eftersom det ingen stig fanns att följa så väljer man ju sin egen väg. Varför inte genom denna dubbelportal?
 
 
På plats skulle det finnas ett konstverk. men det hade nog försvunnit av tidens tand. Med tillåtelse från CO placerade vi ut en ny cache vid koordinaterna, för även om det döda träd som funnits på platsen sannolikt rasat ner och burken försvunnit så är dessa "utivildmarkenutanstigcacher" värda att bevara tycker jag.
 
 
Åter vid bilen kunde jag konstatera att det fågelvägen varit ca 1.5 km men vägen vi tog vart nog längre med tanke på spårloggen. Snitthastigheten låg kring 1 km/timme. Inte går det fort att ta sig till en plastburk av denna sort men det är definitivt värt mödan om man gillar naturupplevelsen den för med sig.
 
 
 
 

Vem sjutton åker skidor här?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mitt ute i ingenstans, ett par kilometer från plogad väg, stöter vi plötsligt på ett skidspår och första tanken som kommer är: "vem sjutton åker skidor här så långt från närmsta väg och civilisation???"
 
 
Fast det var ju som att kasta sten i glashus, för vad satt på våra fötter?
 
För att ta det från början så lockade ytterligare några cacher i vildmarken på Sydbillingens platå och vi beslöt oss för ännu en dag i mossarnas tecken. 
Billinge Blöt # 24 Oxebackamossen
Billinge Blöt # 25 Säxtingen
Säxtingen (Billingen)
Billinge Blöt # 28 Långtarmen är markerade på kartan nedanför och det var oxå dessa fyra som vi besökte i nämnd ordning under våra sju timmar i skogen.
 
 
Det hade inte blivit mindre snö sen vi var här sist och nu var det närmare halvmetern oplogad snö vi hade att ge oss i kast med.
Både vägbom och skylt kändes tämligen onödiga idag. Ingen risk att trotsa dessa med ett fordon såvida man inte hade bandvagn.
 
 
Sikte mot Oxebackamossen, 2,5 km framåt!
Första 1.5 km är det väg, om än oplogad men ändå relativt lätt.
 
 
Sen blev det lite trixigare.
 
 
 
Bara 500 meter kvar och det är i denna riktning vi ska!
 
 
 
 
Så var vi då äntligen framme! 3 år sen senaste logg kändes inte helt fel det heller!
 
 
Fikadags!!!!! Jo, det smakade verkligen toppen!
 
 
Vår väg mellan Oxebackamossen och Säxtingen skulle visa sig vara betydligt lättare även om det var en hel massa snö.
 
 
Häftigt att blicka upp mot skyn.
 
 
Det var även här nånstans vi träffade på skidspåret som faktiskt till en början verkade leda oss rakt mot cachen vi var på väg mot. Hur osannolikt är inte det om den legat orörd i tre år och sen plötsligt loggas dan innan vi kommer?
Nu visade det sig att skidåkaren inte hade geocaching i sikte för även nästa var det tre år sen senaste besök.
Mer och mer mossterräng blir det.
 
 
 
Och så var vi framme. Det firades med lite blåbärssoppa, för så ska väl skidåkare göra?
Vackra träd i kanten av mossen. 
 
 
Bara 650 meter kvar till den gamla cachen från 2003. Dessutom oväntat lättåkt här så vi fortsatte, även om planen inte var så från början.
 
 
Oj, vi höll helt på att köra för långt. Hade förväntat mig lite fler gömställen.
Jippie!!!! Ännu en gamling i fantastisk natur loggad!!!
 
 
 
De sista 500 metrarna tills vi åter var vid den oplogade vägen visade sig vara besvärliga igen. Eller så var det kanske det att vi var trötta efter nästan 7 timmars traskande i denna vildmark. När staven bara försvann, vilket den gjorde ibland, var inte fallet speciellt långt.
 
 
En mäktig upplevelse att ta oss runt här. Att våga bege sig ut i vildmarken, långt från närmsta väg är en upplevelse jag  varmt kan rekommendera.

Med 2 meter långa "snöskor". Billingens vildmark

 
 
 
 
 
 
Alla mösaräjsares våta dröm, Billingens själ, alla mossars moder, målet för våra drömmar och mardrömmar

Storemossen.

Som jag längtat efter lite skidcaching ovch just denna plats kändes perfekt för just det!
 
 
Fast jag måste erkänna att jag inte var helt övertygad om att vi skulle lyckas trots att det var jag själv som väckte idén. 
 
Eftersom Billingen är full av mossar och blöta pölar samt dessutom täckt med nästan 30 cm snö så var förhållanden denna gång inte var alls lika idealiska som de var vid ett tidigare tillfälle vi skidcachat. För vatten under tillräckligt tjockt lager snö fryser inte förrän det kommer i kontakt med skidor har jag upptäckt. Och när det fryser så förvandlas skidor till lååånga snöskor i ett nafs.
 
Därför hade vi undersökt alla möjliga vägar till  Mossen Sydbillingen nogrannt och kommit fram till att bästa väg nog ändå måste vara från skaravägen då det ju är bilväg de första 2 kilometrarna. Nu visade det ju sig att det var en oplogad sådan som dessutom hade en stängd vägbom, men det var ju ändå torrt under snön de kilometrarna. 
 
 
Men nog tvekade jag när vi inte kom närmare än nästan 3 km fågelvägen och vi hade ett par dm orörd snö att ta oss fram i och dessutom skulle uppför ett berg. 
Ok, helt orörd var den inte, de första 300 metrarna hade en fyrhjuling kört, men efter vägbommen var det enbart djurspår vi hade framför oss. 
 
Så mycket snö det var i skogen och fast vi var nära den mycket vältrafikerade Skaravägen var tystnaden total.
 
 
Med inställningen att "lyckas vi inte nå cachen, så har vi iallafall fått en härlig tur på skidor i naturen" så började vi jobba oss upp på berget med Billinge Blöt # 29 Storemossen i sikte. 
 
 
Rätt som det var fick vi sött sällskap i spåret. En liten skogsmus fick väldigt bråttom att gömma sig igen.
 
Efter en inte helt lätt spårning uppför i ett landskap fyllt av snötyngda träd var vi så framme vid en jaktstuga, där vägen gick över i stig och nu började det bli mer äventyrligt. 500 meter fågelväg till första gömman men stigen kändes så klart bäst även om den var både längre och stundtals blöt. 
 
 
Här var det oxå ändå mer snö så spåren blev allt djupare.
 
 
 
Dessutom hade vi en hel del problem med isbildning. 
 
 
Det var alltså två rätt trötta töser som kom fram till  Billinge Blöt # 29 Storemossen där vi valde att ta fikapaus. Ca 2 timmar hade det tagit oss att ta oss de 1,8 km fågelvägen till cachen från där vi ställde bilen.
I skydd under en stor gran i det alltmer tilltagande snöfallet satt vi och bara njöt en stund av ron och stillheten, samt nöjet av att hitta denna av naturen välkamouflerade cache långt ute i vildmarken.
 
 
800 meter bort hade vi en gammal goding från 2003: Mossen Sydbillingen 
Det var ju egentligen denna som var huvudmålet men skulle vi våga oss över en jättestor ofrusen mosse????
 
 
Jo, jag var tveksam när vi satte fart mot gamlingen och inte blev det bättre när det sa plask, plask och skidorna med halva pjäxor försvann ner i vatten. Men det blev torrare redan efter några meter och sen var det faktiskt en rätt behaglig tur över mossen. 
 
 
 
 
En 15 år gammal cache mitt i ingenstans som det tog oss nära 3 timmar att komma till, (visserligen med fikapaus och i behagligt tempo) men det måste bara firas! Varm nyponsoppa smakade ljuvligt!
 
 
Tillbakavägen blev precis som förväntat en betydligt lättare tripp.
 
 
Inte var det raka, vackra spår precis men det var ju ändå lättare att följa våra egna spår tillbaks.
 
 
Massor av snö i skogen, visst är det fantastiskt att så mycket snö kan bli kvar på en så liten smal gren utan att rasa av.
 
 
Tillbaks till jaktstugan så var det dags att förvandla snöskor till skidor igen. Inte hade det varit bakhalt inte, men i gengäld var det inte framhalt heller......
 
 
Nu hade det slutat snöa och himlens moln glesnade och blå himmel blev synlig.
 
 
Resten av färden nedför berget var en barnlek mot alla strapatser som vår tur inneburit.
 
 
 
Säga vad man vill om geocaching men jag hade aldrig kommit på tanken att gå i tre kilometer enkel väg på skidor, varav den sista kilometern på delvis ofrusen mosse med isbildning under skidorna om det inte vore för en geocache. Äventyr behöver inte vara så avancerade. Det räcker gott med en plastburk en bit från vägen för att få ett minne för livet.
 
 
 
 

Fullmåne på blängsmossen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
För några veckor sen kom vi att prata om ett evenemang som "Älska billingen" skulle anordna och att det lät så mysigt. Det skulle bli dels en skidtur, men även en snöskovandring i fullmånens sken, med fikastopp vid öppen eld. Allt detta skulle ske vid en plats som har en märklig dragningskraft på mig, nämligen Blängsmossen uppe på Billingen. Oj så sugen jag blev på att följa med, men det var ju inte slut förrän närmare midnatt och det är alldeles för sent för mig.
Tanken föddes då på ett event lite tidigare på kvällen och Elin var inte sen med att haka på. Fullmåne på Blängen var fött.
Redan i tisdags kväll ville hon dit för att reka och jag fick frågan om jag ville följa med.  Såklart jag ville och även maken hakade på.
 
 
Allt var vitt och fullmånen sken från en klar himmel. Magiskt så ljust det kan bli med bara månen som lampa och bilderna nedanför är tagna med mobilen utan nån annan belysning ön just fullmånen.
 
 
 
 
I fredags kväll var det så dags. Månen lyste med sin frånvaro men det gjorde inget för det blev en väldigt mysig kväll ändå.
Det fanns tillgång till snöskor om man ville testa och såklart ville vi ju det.
 
 
Betydligt jobbigare än att åka skidor är omdömet och det gäller att gå bredbent.
Men vilken himmel!!
 
 
Även här fick mobilen jobba, med lite extra belysning från pannlampan, för utan den såg vi inte så mycket på vår snöskopromenad.
 
 
Åter vid fågeltornet brann en brasa och vi samlades runt den i mysigt samspråk alltmedans våra korvar grillades.
 
 
 
 
Vilken kväll det blev!!
Återigen kan jag bara konstatera att jag gillar vintern mer och mer för varje år som går, speciellt när den är så här.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Niotusenfirarfika

 
 
 
 
 
 
Jag passerade ju en milstolpe i förra veckan och det vill jag ju såklart fira med dem jag tycker om. Alltså de jag tycker om som även tycker om plastburkar av alla de slag precis som jag.
Hade sett framför mig en solig dag med fika på en fin plats men blötsnö satte stopp.
Att sitta utomhus då är mindre kul så det bestämdes fika på cafe.
Efter en allt annat än lätt bilfärd från Falköping kom jag så fram till Skövde och kunde konstatera att här är det visst inte lika mycket snö, men nog var det blött alltid.
Mössebergsbagaren är en bra samlingsplats och där avnjöts riktig gofika alltmedans vi väntade på att det kanske skulle bli bättre väder.
 
 
Det blev lite mindre intensivt snöfall så vi begav oss ut för några snabba loggar.
 
 
Och ja, det snöar inte mindre däruppe i skyn.....
 
 
En trevlig firarfika i goda vänners lag med några burkar efter det kan bara bli trevligt!!!

Tidigare inlägg
RSS 2.0