Sista skidturen och den första

 
 
 
 
Jag var övertygad om att detta skulle bli vinterns sista skidtur för min del. Men så vart inte fallet. Plusgraderna som kommit nu i början på veckan gör det totalt omöjligt att gå nånstans, inte ens på vägen då allt är en enda snösörja, så det fick bli ytterligare turer med skidor på fötterna. Att komma ut i naturen är ju viktigt för mig och hur gör man det annars? Försökte mig på en liten promenad i hagen bakom vårt i förra veckan, och visst bränner det kalorier att pulsa i en halvmeter snö, men kul är det inte.
 
Nåväl, åter till lördagens bravader. Lacksen har frågat om vi inte ska försöka oss på en mosscache för hon var sugen att testa att åka längdskidor för första gången sen tonåren. Varför inte? Lite bäst att passa på nu när det går.
Vi begav oss upp mot simsjön men där fick vi problem. Fullständigt omöjligt att parkera om vi inte ville gå 1 km med skidorna innan vi hade kunnat börja åka. Det ville åtminstone inte jag.
Så vad gör vi då?
Tja, en vandringsled är ju inte direkt tänkt för skidor, med sina färister och spångar men det gick faktiskt över förväntan ändå.
 
 
 
Ingasäter-Rödegården; Sde naturreservat och Garparör; Sde naturreservat var ologgade för mig och vi fick en fin skidtur i reservatet då vi även passade på att besöka de två andra som Lena inte loggat.
 
 
Hit har jag lovat mig själv att återkomma till våren, när äppleträden blommar. Så vackert här då.
 
 
 
Hoppas det blir fler skidturer tillsammans framöver, men helst inte förrän nästa vinter. För nåt år sen såg jag årets första vitsippa vid den här tiden och trots att jag gillar snö så vill jag ha vår. NU!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ännu mera snö......

 
 
 
 
 
När hade vi en sån här snörik vinter? Helt klart var det ju så vintrarna 10,11 om jag inte minns fel men efter det har det varit mer ont om snö. 
Jag tillhör de som gillar snö, för jag älskar verkligen att åka längdskidor. Speciellt bland snötyngda träd. Så när tillfälle yppade sig för ännu en tripp ut i vildmarken så varför inte?
 
Fick börja med att skotta en plats att kunna köra in bilen på så vi inte skulle fastna. Sen var det rakt in i obanad terräng. De första 600 metrarna var lätta på platt väg sen blev skidandet mer spännande.
 
 
 
Solen behagade visa sig lite oxå mellan träden.
En myr med intresanta små hålor som visade sig vara vattenpölar. Icke frusna sådana.
 
 
Eftersom det ingen stig fanns att följa så väljer man ju sin egen väg. Varför inte genom denna dubbelportal?
 
 
På plats skulle det finnas ett konstverk. men det hade nog försvunnit av tidens tand. Med tillåtelse från CO placerade vi ut en ny cache vid koordinaterna, för även om det döda träd som funnits på platsen sannolikt rasat ner och burken försvunnit så är dessa "utivildmarkenutanstigcacher" värda att bevara tycker jag.
 
 
Åter vid bilen kunde jag konstatera att det fågelvägen varit ca 1.5 km men vägen vi tog vart nog längre med tanke på spårloggen. Snitthastigheten låg kring 1 km/timme. Inte går det fort att ta sig till en plastburk av denna sort men det är definitivt värt mödan om man gillar naturupplevelsen den för med sig.
 
 
 
 

Vem sjutton åker skidor här?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mitt ute i ingenstans, ett par kilometer från plogad väg, stöter vi plötsligt på ett skidspår och första tanken som kommer är: "vem sjutton åker skidor här så långt från närmsta väg och civilisation???"
 
 
Fast det var ju som att kasta sten i glashus, för vad satt på våra fötter?
 
För att ta det från början så lockade ytterligare några cacher i vildmarken på Sydbillingens platå och vi beslöt oss för ännu en dag i mossarnas tecken. 
Billinge Blöt # 24 Oxebackamossen
Billinge Blöt # 25 Säxtingen
Säxtingen (Billingen)
Billinge Blöt # 28 Långtarmen är markerade på kartan nedanför och det var oxå dessa fyra som vi besökte i nämnd ordning under våra sju timmar i skogen.
 
 
Det hade inte blivit mindre snö sen vi var här sist och nu var det närmare halvmetern oplogad snö vi hade att ge oss i kast med.
Både vägbom och skylt kändes tämligen onödiga idag. Ingen risk att trotsa dessa med ett fordon såvida man inte hade bandvagn.
 
 
Sikte mot Oxebackamossen, 2,5 km framåt!
Första 1.5 km är det väg, om än oplogad men ändå relativt lätt.
 
 
Sen blev det lite trixigare.
 
 
 
Bara 500 meter kvar och det är i denna riktning vi ska!
 
 
 
 
Så var vi då äntligen framme! 3 år sen senaste logg kändes inte helt fel det heller!
 
 
Fikadags!!!!! Jo, det smakade verkligen toppen!
 
 
Vår väg mellan Oxebackamossen och Säxtingen skulle visa sig vara betydligt lättare även om det var en hel massa snö.
 
 
Häftigt att blicka upp mot skyn.
 
 
Det var även här nånstans vi träffade på skidspåret som faktiskt till en början verkade leda oss rakt mot cachen vi var på väg mot. Hur osannolikt är inte det om den legat orörd i tre år och sen plötsligt loggas dan innan vi kommer?
Nu visade det sig att skidåkaren inte hade geocaching i sikte för även nästa var det tre år sen senaste besök.
Mer och mer mossterräng blir det.
 
 
 
Och så var vi framme. Det firades med lite blåbärssoppa, för så ska väl skidåkare göra?
Vackra träd i kanten av mossen. 
 
 
Bara 650 meter kvar till den gamla cachen från 2003. Dessutom oväntat lättåkt här så vi fortsatte, även om planen inte var så från början.
 
 
Oj, vi höll helt på att köra för långt. Hade förväntat mig lite fler gömställen.
Jippie!!!! Ännu en gamling i fantastisk natur loggad!!!
 
 
 
De sista 500 metrarna tills vi åter var vid den oplogade vägen visade sig vara besvärliga igen. Eller så var det kanske det att vi var trötta efter nästan 7 timmars traskande i denna vildmark. När staven bara försvann, vilket den gjorde ibland, var inte fallet speciellt långt.
 
 
En mäktig upplevelse att ta oss runt här. Att våga bege sig ut i vildmarken, långt från närmsta väg är en upplevelse jag  varmt kan rekommendera.

Med 2 meter långa "snöskor". Billingens vildmark

 
 
 
 
 
 
Alla mösaräjsares våta dröm, Billingens själ, alla mossars moder, målet för våra drömmar och mardrömmar

Storemossen.

Som jag längtat efter lite skidcaching ovch just denna plats kändes perfekt för just det!
 
 
Fast jag måste erkänna att jag inte var helt övertygad om att vi skulle lyckas trots att det var jag själv som väckte idén. 
 
Eftersom Billingen är full av mossar och blöta pölar samt dessutom täckt med nästan 30 cm snö så var förhållanden denna gång inte var alls lika idealiska som de var vid ett tidigare tillfälle vi skidcachat. För vatten under tillräckligt tjockt lager snö fryser inte förrän det kommer i kontakt med skidor har jag upptäckt. Och när det fryser så förvandlas skidor till lååånga snöskor i ett nafs.
 
Därför hade vi undersökt alla möjliga vägar till  Mossen Sydbillingen nogrannt och kommit fram till att bästa väg nog ändå måste vara från skaravägen då det ju är bilväg de första 2 kilometrarna. Nu visade det ju sig att det var en oplogad sådan som dessutom hade en stängd vägbom, men det var ju ändå torrt under snön de kilometrarna. 
 
 
Men nog tvekade jag när vi inte kom närmare än nästan 3 km fågelvägen och vi hade ett par dm orörd snö att ta oss fram i och dessutom skulle uppför ett berg. 
Ok, helt orörd var den inte, de första 300 metrarna hade en fyrhjuling kört, men efter vägbommen var det enbart djurspår vi hade framför oss. 
 
Så mycket snö det var i skogen och fast vi var nära den mycket vältrafikerade Skaravägen var tystnaden total.
 
 
Med inställningen att "lyckas vi inte nå cachen, så har vi iallafall fått en härlig tur på skidor i naturen" så började vi jobba oss upp på berget med Billinge Blöt # 29 Storemossen i sikte. 
 
 
Rätt som det var fick vi sött sällskap i spåret. En liten skogsmus fick väldigt bråttom att gömma sig igen.
 
Efter en inte helt lätt spårning uppför i ett landskap fyllt av snötyngda träd var vi så framme vid en jaktstuga, där vägen gick över i stig och nu började det bli mer äventyrligt. 500 meter fågelväg till första gömman men stigen kändes så klart bäst även om den var både längre och stundtals blöt. 
 
 
Här var det oxå ändå mer snö så spåren blev allt djupare.
 
 
 
Dessutom hade vi en hel del problem med isbildning. 
 
 
Det var alltså två rätt trötta töser som kom fram till  Billinge Blöt # 29 Storemossen där vi valde att ta fikapaus. Ca 2 timmar hade det tagit oss att ta oss de 1,8 km fågelvägen till cachen från där vi ställde bilen.
I skydd under en stor gran i det alltmer tilltagande snöfallet satt vi och bara njöt en stund av ron och stillheten, samt nöjet av att hitta denna av naturen välkamouflerade cache långt ute i vildmarken.
 
 
800 meter bort hade vi en gammal goding från 2003: Mossen Sydbillingen 
Det var ju egentligen denna som var huvudmålet men skulle vi våga oss över en jättestor ofrusen mosse????
 
 
Jo, jag var tveksam när vi satte fart mot gamlingen och inte blev det bättre när det sa plask, plask och skidorna med halva pjäxor försvann ner i vatten. Men det blev torrare redan efter några meter och sen var det faktiskt en rätt behaglig tur över mossen. 
 
 
 
 
En 15 år gammal cache mitt i ingenstans som det tog oss nära 3 timmar att komma till, (visserligen med fikapaus och i behagligt tempo) men det måste bara firas! Varm nyponsoppa smakade ljuvligt!
 
 
Tillbakavägen blev precis som förväntat en betydligt lättare tripp.
 
 
Inte var det raka, vackra spår precis men det var ju ändå lättare att följa våra egna spår tillbaks.
 
 
Massor av snö i skogen, visst är det fantastiskt att så mycket snö kan bli kvar på en så liten smal gren utan att rasa av.
 
 
Tillbaks till jaktstugan så var det dags att förvandla snöskor till skidor igen. Inte hade det varit bakhalt inte, men i gengäld var det inte framhalt heller......
 
 
Nu hade det slutat snöa och himlens moln glesnade och blå himmel blev synlig.
 
 
Resten av färden nedför berget var en barnlek mot alla strapatser som vår tur inneburit.
 
 
 
Säga vad man vill om geocaching men jag hade aldrig kommit på tanken att gå i tre kilometer enkel väg på skidor, varav den sista kilometern på delvis ofrusen mosse med isbildning under skidorna om det inte vore för en geocache. Äventyr behöver inte vara så avancerade. Det räcker gott med en plastburk en bit från vägen för att få ett minne för livet.
 
 
 
 

Fullmåne på blängsmossen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
För några veckor sen kom vi att prata om ett evenemang som "Älska billingen" skulle anordna och att det lät så mysigt. Det skulle bli dels en skidtur, men även en snöskovandring i fullmånens sken, med fikastopp vid öppen eld. Allt detta skulle ske vid en plats som har en märklig dragningskraft på mig, nämligen Blängsmossen uppe på Billingen. Oj så sugen jag blev på att följa med, men det var ju inte slut förrän närmare midnatt och det är alldeles för sent för mig.
Tanken föddes då på ett event lite tidigare på kvällen och Elin var inte sen med att haka på. Fullmåne på Blängen var fött.
Redan i tisdags kväll ville hon dit för att reka och jag fick frågan om jag ville följa med.  Såklart jag ville och även maken hakade på.
 
 
Allt var vitt och fullmånen sken från en klar himmel. Magiskt så ljust det kan bli med bara månen som lampa och bilderna nedanför är tagna med mobilen utan nån annan belysning ön just fullmånen.
 
 
 
 
I fredags kväll var det så dags. Månen lyste med sin frånvaro men det gjorde inget för det blev en väldigt mysig kväll ändå.
Det fanns tillgång till snöskor om man ville testa och såklart ville vi ju det.
 
 
Betydligt jobbigare än att åka skidor är omdömet och det gäller att gå bredbent.
Men vilken himmel!!
 
 
Även här fick mobilen jobba, med lite extra belysning från pannlampan, för utan den såg vi inte så mycket på vår snöskopromenad.
 
 
Åter vid fågeltornet brann en brasa och vi samlades runt den i mysigt samspråk alltmedans våra korvar grillades.
 
 
 
 
Vilken kväll det blev!!
Återigen kan jag bara konstatera att jag gillar vintern mer och mer för varje år som går, speciellt när den är så här.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Niotusenfirarfika

 
 
 
 
 
 
Jag passerade ju en milstolpe i förra veckan och det vill jag ju såklart fira med dem jag tycker om. Alltså de jag tycker om som även tycker om plastburkar av alla de slag precis som jag.
Hade sett framför mig en solig dag med fika på en fin plats men blötsnö satte stopp.
Att sitta utomhus då är mindre kul så det bestämdes fika på cafe.
Efter en allt annat än lätt bilfärd från Falköping kom jag så fram till Skövde och kunde konstatera att här är det visst inte lika mycket snö, men nog var det blött alltid.
Mössebergsbagaren är en bra samlingsplats och där avnjöts riktig gofika alltmedans vi väntade på att det kanske skulle bli bättre väder.
 
 
Det blev lite mindre intensivt snöfall så vi begav oss ut för några snabba loggar.
 
 
Och ja, det snöar inte mindre däruppe i skyn.....
 
 
En trevlig firarfika i goda vänners lag med några burkar efter det kan bara bli trevligt!!!

Varför åka till Grästorp och Igelstorp?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har fått frågan förr men nu, när den dök upp igen häromdan, så har jag funderat lite extra på det. 
Vad är det egentligen som gör att jag fortfarande geocachar och inte har tröttnat?
Ja, jag erkänner villigt att jag tycker det är aptrist att skriva i loggböcker. Jag tycker faktiskt att det är precis lika tråkigt att leta i stubbar, täta granar och under rotvältor. Och jag gillar inte heller att böka runt i gammalt skrot och annan bråte. Eller att leta på ett ställe där det passerar massor av folk eller nära nåt bebott hus. 
Så alltså borde jag väl slutat för länge sen, eller?
 
Jo det kan man ju tycka med tanke på det jag just skrivit och det hade jag nog oxå gjort om det inte varit för allt det andra som geocachingen är unik på att ge.
Att ta en promenad på ett ställe man inte hittat annars, tillsammans med vänner man kan prata med allt och ingenting om. Att man får motion på kuppen är ju bara en bonus.
Att få uppleva äventyren som många av de cacher jag väljer att besöka så ofta ger. För även om själva cachen är en enkel burk så är ju vägen dit många gånger tillräckligt spännande. De där burkarna som ligger i stiglös terräng och att hitta sin egen väg till är en utmaning jag uppskattar. 
Att hitta smultronställen som få känner till. För geocaching är ju fantastisk på just detta. Så många fina platser jag besökt och en sån massa fina foton jag har i min samling tack vare det. Kållandsö är ett sånt ställe som jag inte lärt känna och uppskatta utan de där burkarna.  
Att få göra sånt som inte alla andra gör. Jag minns fortfarande med glädje den luciakvällen vi plaskade omkring i en bäck iförda vadarstövlar i mörkret. Eller när vi hyrde trampbåt och badade med kläderna på i somras. Eller den gången vi pusslade ihop en QRkod med hjälp av små svarta magneter under fnissningar (samt för all del även en hel del mutter för det är många svarta delar i en QRkod). Många såna minnen förgyller mitt liv.
Alla våra turer till platser man kanske normalt inte åker på semester till. Det är tack vare cachingen jag tänker på Sundsvall, Linköping, Örebro och Växjö som underbara semestermål. Det är oxå därför jag fortsätter åka till platser som Grästorp och Igelstorp. För varje tur blir ju som ett litet äventyr i sig.
Men den allra största anledningen till att jag inte tröttnat är vänskapen med fantastiska personer jag kanske inte träffat annars. Att sitta på en sten i skogen, eller som på bilden nedanför, i hemmalagets kur vid en fotbollsplan tillsammans och äta sina mackor och bara vara, är alldeles, alldeles underbart. Ibland blir man extra överraskad som nu häromdan, när alla utom jag tagit med sig nåt gott till fikat och vi bjöds på gofika av unikt slag. En förmiddag tillsammans med bästa vänner som avslutas på detta sätt, kan man bli annat glad av det, även om de tre cacher vi hittade just den dan var av den kategorin som inte fastnar i minnet. 
 
 
Vägen innan vi hittade just denna fikaplats måste även den ses som en minnesvärd historia.
Här var det för kallt och blåsigt.
 
 
Lite varmare men för lågt i tak
 
 
Helt perfekt!!!!!
 
 
Här nedanför kommer några bilder från Grästorp.
Ett gammalt TB-hotell i Flakeberg. Mysig fornstuga fann vi på köpet.
 
 
Skubbet, med sitt virrvarr av stigar som även erbjöd ett gäng omväxlande cacher samt hala spännande broar för de som hellre cyklade här.
 
 
Vad kan det ha varit här tro????
 
 
 
En sanslöst spännande plats, väl dold. Här hade det varit ett ypperligt tillfälle att skriva nåt om platsen i beskrivningen, men eftersom så inte var fallet så får vi fortsätta att fantisera.
Forshall, har jag besökt förr. En riktigt vacker plats som just nu är väldigt full av vatten.
 
 
 
Till en av cacherna var vägen dit minst sagt spännande.
 
 
Det syns inte på bilden att bottenplattan på bron var väldigt tunn av ålder.
Här letade vi länge utan fynd så vi lär få anledning att återvända till Grästorp. Om det tycker jag.
 
 
 
 

Årets mörkaste tid

 
 
 
 
 
 
Vintersolståndet och årets kortaste dagsljusdag visade sig bli en solig dag.
Planen från början var egentligen att åka till Linköping denna dag men så blev det av olika anledningar inte och tur var ju det då vi till sist enbart fick förmiddagen till förfogande ute i skog och mark. 
Hemma var det fortfarande snö men utanför Mariestad var det barmark så vi hamnade där och hittade en trevlig runda på vägen mot Töreboda.
Trots årets mörkaste dag var det tydligt att vi går mot ljusare tider!
 
 
 
Visst märks det att solen står lågt så här års.
 
 
Synnerligen passande plats för en gnagare.
 
 
Kan inte låta bli att bli glad över att det publiceras cacher där man inte bara kan hoppa ur bilen och logga en burk i närmsta gran utan faktiskt kan få en njutbar promenad på köpet. För det var just så det var, även om skogsmaskiner varit framme och gallrat lite närmast vägen.
 
Midvinter och dan före dan. Vad passar väl bättre än en lugn stund vid en sprakande brasa på kvällen denna för många alldeles för stressfyllda tid?
Ryds grottor är aldrig fel och ett event på platsen lockade till besök.
 
 
Mysigt med samspråk över en mugg glögg. 
Tror jag slant lite med fingrarna här men lite kul blev fotot trots allt.
 
 
En överraskning i form av ett reflexspår bjöd EO oss på och efter en fin och lite halkig promenad var vi åter vid brasan som nu blivit perfekt för korvgrillning. 
En fin avslutning på dan före dan.
 
 

Vid Billingens sluttning

 
 
 
 
 
 
Veckans utflykt blev en förmiddag på billingens sluttning. Eftersom onsdagen utlovade regn i form av större mängd hade jag turen att kunna byta ledig dag till torsdag i stället och det var ett bra byte.
Promenad fanns på önskelistan så det blev en tur först vid Ryds ängar till Vid branten 
Rätt blött och lite slirigt i skogen men en fin promenad fick vi.
 
 
 
 
 
 
Vid branten var det en hel del gömställen att leta vid innan vi fann en smart cache!
 
 
Vidare till nästa fina plats Getaryggen Multi förbi golfbanan som även den bjuder på fina vyer 
även om just den sporten aldrig lyckats fånga mitt intresse.
 
 
 
 
Multin tog oss på en promenad längs "korven" som jag gärna besökte då jag bodde i Skövde för 25 år sen. 
Lika fin idag och jag upphör aldrig att imponeras över naturens mångfald.
 
 
 
 
 
 
Några fina platser att fika på passerades men hade vi fikat med? 
 
 
Nej, det var ju såklart kvar i bilen så vart skulle vi ta det? För cacha utan en fika går ju bara inte. Titti kom med den lysande idén att åka mot  TB-Hotel, The Crime.
 
 
Men. Vad har hänt här? Vart är borden vi trodde oss minnas vi sett här?
 
 
Jaha. Dit ner kommer vi inte. 
 
Men det funkar ju att sitta på marken oxå och det blev en fin avslutning på vår lilla tur längs Billingens sluttning. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bland monster och troll

 
 
 
 
 
 
 
Allra finaste tjejligan har haft begränsade möjligheter att träffas det senaste. Vi har alla varit förhindrade att ses pga olika skäl, men nu äntligen skulle vi få till några timmar tillsammans, en fredag em i förra veckan var enda möjligheten.
Jamandcat stod för fikaplats hemma hos sig, och innan dess bidrog hon med några riktigt fina gömmor.
I bergakungens salJocko-Ma  och de andra i "trollskogen" utanför Fröjered bjöd på en fin skogspromenad samt även några trevliga gömmor, just på trolltema.
 
 
Skogen vi gick genom var helt underbar, fast så är det ju en gammelskog oxå.
 
 
Titticcs nya familjemedlem Izzie var yster och bidrag emellanåt att Tittis vandring blev oväntat krokig.
 
 
Underbart med denna glada vovve i sällskap.
 
Efter fika och prat hos Malin övergick vi till monstren. Monsterous och den helt ljuvliga multin Tjena alla monsterdiggare! Så kul sätt att hitta koordinater till finalen. Här kommer det ingen bild för dessa monster vill man se på plats.

Äventyr till sjöss

 
 
 
 
 
 
 
 
Det hela började nog nån gång i mars, med en diskussion i en sumpskog iförda vadarbyxor. Två nya cacher hade släppts med hög terräng, varav den vi befann oss vid var den snällaste av dem. Den andra fanns på en ö i samma sjö. Men det var ju inte så himla långt.
Malin kom då på att de hade en gummibåt. Kanske kunde det vara ett alternativ att testa för att ta oss till ön?
Sen föll saken i glömska. Ända tills Lena närmade sig nr 4000 och önskade sig ett äventyr. Kanske Karstorpssjön 1 med gummibåt kunde vara något? 
Jajjamen, hon nappade på iden och Malin pumpade gummibåt. Bild las upp och jag började fundera. Hade inte jag oxå en liknande båt nånstans? Jomenvisst. Efter nästan 10 år i förrådets innersta vrå fick även den luft. Sen väntade iallafall jag med spänning, men den visade sig hålla tätt den med.
Jag, Lena och båt samåkte till Skövde där resten av tjejligan mötte upp.
 
 
Sen gick vi på promenad!!!! Det är verkligen nåt visst att göra sådana här saker med likasinnade!
 
 
Väl på plats satt en storögd man och tittade lite konstigt på oss. Men vi lovade underhållning och han satt kvar och njöt av skådespelet som sen följde. Antar att vi inte är de vanligaste leksaksbåtsanvändarna precis.
 
 
Första problemet var att komma loss från botten. 
 
 
Men det löste sig bra.
 
 
Sen var det ju det där med penna. Risken fanns ju att vi skulle trilla i. Gummibåtar av denna sort är ju mer anpassade för lättare passagerare. Men även det löstes utan problem!
 
 
Svans är bra till mycket!
 
Iväg kom vi!
 
 
 
Målet är nu nära, men det var en minst sagt krokig färd. Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit, men framåt kom vi. Lättstyrda farkoster? Nix, inte det minsta.
 
 
Nånstans på vägen lyckades jag även komma åt proppen så vi tappade luft.
 
 
Men vi kom även tillbaka. Helt otroligt att en leksaksbåt där maxvikt är 95 kg klarade två halvgamla, inte helt lätta tjejer utan att kapsejsa.
En ny D/T kombination var härmed loggad och ett riktigt äventyr fick vi. Varma och nästan lite euforiska nådde vi land och efter att ha krånglat mig ur farkosten vände jag ut i sjön igen och gick i, med kläderna på. Underbart! Både Malin och Lena hakade på.
 
 
Grattis U+L&CO till din logg nr 4000!!!!! Ett äventyr jag inte lär glömma!
 
 
Nybade, med våta kläder och lyckliga!
 
 
Har man loggat en milstolpe så ska det bli fika efteråt. Gofika såklart!
 
 
 
 
Platsen för detta firande hade valts till Fröjered eftersom det finns en cache till där som vi trodde oss behöva båt till. Den våta sprickan.
Men när vi satt där upptäckte vi en alternativ farkost. Ska vi?
Japp, det skulle vi.
 
 
10 kronor per person och halvtimme var det värt och oj så vi fick trampa.
 
 
In i mittenhålet var vårt mål, men det visade sig inte heller vara så lätt. Hur vi än trampade var strömmen för stark där. Tänk att vara så nära målet och inte komma de sista 10 metrarna.......
 
 
Fast vid sidan var strömmen inte lika stark.
 
 
Japp! Vi lyckades igen!!!!! Två år sen föregående loggare kändes inte heller fel!
 
 
 
Mittenhålet var så mycket lättare att ta oss in i från andra hållet! Äventyr som de här kan jag inte låta bli att tycka om. Tänk vad en liten plastburk kan ge mycket glädje!
 
 
Två nya cachingfordon på en och samma förmiddag.
 
 
Vilken sanslöst bra dag det blev. Tror Lena är nöjd med sin milstolpedag. Iallafall så är jag mer än nöjd över att ha fått vara med!
 
 
Ett petrör och en filmburk gjorde min dag till en höjdardag! Som så ofta: Det är inte gömman i sig som är det viktigaste utan vägen dit och tillbaks samt att man har vänner man tycker om runtomkring sig under tiden.

Rhododendron i Skövde

 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är i ofas nu, både vad gäller loggar och blogg. Fast sommartider, semestrar och lite annat spelar in så nu blir det torsdagens inlägg innan tisdagens som kommer här. Oreda i den riktiga ordningsföljden men tror ingen mer än jag själv skulle märka det om jag inte berättat såklart.
I torsdags hade vi planerat för en lite äventyrligare båt/simtur för att fira att U+L&CO har milstolpe, men då jamandcat som kom med iden från början fick förhinder så blev det en enkel fikaträff i stället.
På en alldeles underbar plats som vi fick anledning att besöka igen bara tack vare CO jamandcat.
 
 
 Rhododendrondalen #1 och Rhododendrondalen #2.
Här har funnits en cache tidigare och då var det rejält igenväxt här, men nu har kommunen röjt upp och skapat en riktig oas.
 
 
 
Rhododendronen har redan blommat över men det var så fint att gå här även efter att deras storhetstid passerat.
 
 
 
 
 
 
Ett besök rekommenderas varmt och glöm inte fikakorgen!

Gamla surdegar

 
 
 
 
 
Detta är definitivt inget gnällinlägg, utan istället en liten berättelse om en riktigt bra tur till gömmor som av olika anledningar förblivit ologgade, alltså gamla surdegar man sett men inte kommit till.
Starten var En blöt gömma 9.
Här har vi varit förr, men då var burken på rymmen.
 
 
Nu fanns här en ny fräsch burk och inte speciellt mycket vatten. Alltså en lätt start på dagen. Visst är det mysigt att umgås i rör under vägen?
Nästa stopp var X Always Marks The Spot Evidence 2. Så många gånger jag kollat på den mysten och fattat nada. En av de närmsta jag har ologgade så det var extra surt bara för det. Sen fick vi en liten vink om vart vi skulle börja och plötsligt så föll allt på plats.
Med andan i halsen närmade vi oss slutmålet. Förbudsskyltar får mig att sluta läsa så det blev en bit extra att köra för det, men läser man bara lite till på skyltarna så ser man att det finns sätt att inte bryta mot lagen. Spännande plats som jag inte kommit till annars.
Surdeg nummer tre var en blågubbe från 2011 intill ett elljusspår i Värsås. Så många gånger vi pratat om det spåret, men nu var det så dags. Även den ohittade för 6 år sedan fanns nu att finna.
Skönt!!!
Men dagens allra största surdeg var ändå City Swamp
 
 
En mossö nästan mitt i stan. Hit kan jag med säkerhet säga att jag aldrig gått annars.
Min logg för cachen kommer här:
" Här har vi varit förr. Närmare bestämt en vinter då isen låg. Den gången kom vi bara nån meter innan det knakade alldeles för mycket för titticcs smak och vad som fanns under hade ingen av oss lust att ta reda på då.

Denna dag var förutsättningarna helt annorlunda. Med vadarbyxor i packningen efter två blöta promenader i vägtunnlar dök den lite smått tokiga iden att kanske det vore läge att ta en titt här nu när det är så torrt?
Titticc är ingen vän av mossar och var så klart tveksam, däremot nappade jamandcat på iden och två mot en så var saken avgjord.
Kanske att de vi mötte kollade lite extra på oss när vi gick, iförda vadarbyxor, på cykelvägen från coop men vad gör väl det?
Säkert är iallafall att byggjobbaren som fick syn på oss när vi begav oss ut mot mossen ropade till sig sina kompisar för vi hade publik av minst fyra byggare från det närmsta taket. Uppfattade dock risken för att de ska muggla gömman som liten så vi bjöd även på den föreställningen.
Oväntat lätt att ta sig ut nu när det är så torrt och på mossen plaskade det inte ens om fötterna. Det enda som plaskade var nog bara svetten från insidan av vadarna, för det var varmt att leta burk i den klädseln.......
Väl på plats fick vi dessutom leta längre än nödvändigt, men när vi väl hittade den, väl dold i mossan istället för uppe i tallen, så blev vi desto lyckligare. Återplacerade den på en lite mer passande höjd.
Tusen tack för detta äventyr!!!
Väldigt fint faktiskt därute på mossen, hit hade jag aldrig kommit på tanken att gå annars."

 

 
De små prickarna i lite förstorning nedanför. Man kan ju undra varför de stod i just det härnet.......Kul att ge dem lite avbrott i byggandet. Tjejer på tur kan mer än man tror. Tillsammans är vi starka!
 

På träff i utmarken

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sätuna Utmark.
 
Upplägget är som följer. Ta dig till frågetecknet på kartan där det finns en bra parkering. Ca 100 meter från vägen finns ett naturreservat som jag skulle tro att inte många känner till. I det finns kojan på bilden, frågan är bara var. Hitta den och 30 meter bakom ryggen finner du cachen.
 
 
Ungefär som att leta efter en nål i en höstack typ. Speciellt eftersom hela reservatet är på 51 hektar.
Skulle tro att mer än jag inte lagt ner speciellt mycket energi på att leta efter den, då det faktiskt bara var 15 personer på 8 år som hittat den.
Men efter att ha fått ett ovärderligt tips vid en kolmila några mil norrut väcktes en teori. Inte kunde väl det vara så enkelt?
Lusten att pröva blev påtaglig och kontakt med M4rtin samt Malin och Titti togs. Kunde de möjligen vara lediga på lördag fm?
Jodå, alla kunde och vi gav oss iväg mot frågetecknet. Sen var det raka vägen in i vildmarken som gällde.
 
En naturreservatskylt var det första som mötte oss som hade mycket intressant att berätta.
 
 
"Sätuna utmark påminner om en vällagad gryta. Här finns en nypa hällmark, två nypor sumpskog, en smula lövskog, rejält med barrskog, några bäckar och lite till. 
Sätuna by vars bönder har smala skiften här ligger inte mindre än 3 mil bort, vid Hornborgasjön. Detta gjorde det inte mödan värt att ta hand om skogen så långt hemifrån, varvid området har lämnats närmast orört. Vissa träd är över 200 år gamla."
 
Med tanke på att skogen var så orörd hade jag förväntat mig en rätt jobbig promenad över nedfallna träd och i sly. Så visade sig inte alls vara fallet. Visserligen var det en bit att gå, men det var riktigt lättvandrat, trots avsaknaden av stigar.
 
 
 
Dessutom väldigt vackert. Såklart att solen gjorde sitt, allt blir ju vackrare i solsken, men jag gillade verkligen denna skog.
 
 
 
 
När sen kojan hittades var lyckan stor och ändå större blev den när även burken hittades. Allt i perfekt skick trots 8 år i skogen.
 
 
 
Ett parkeringsträd? Visst är naturen fantastisk och visst kommer tanken på bokstaven P upp?
 
 
Efter denna fina vandring så ville vi ju fika. Varför inte vid Ryds grottor?
 
 
 
 
En av de finaste platserna i Skövde och vi fick en fin stund tillsammans innan de andra gjorde ett försök på Ryds grottor
 
 
Den fanns på sin plats. Lite konstigt kan jag tycka att inte fler loggat den sen FTF i vintras, då den i mitt tycke inte är så svår. Men koordinaterna slår ju här nere intill bergväggarna så kanske det beror på det.
 
 
I vilket fall så är det en häftig känsla att befinna sig på klyftans botten.

 
En fantastiskt trevlig förmiddag tillsammans med besök på två fina platser i vårt närområde.
 
 
Visst är Sverige vackert!!!
 
 
 
 

Internationella nörddagen!

 
 
 
 
 
 
Tror nog att jag utan tvekan tillhör den kategorin som har rätt att fira denna dag!!!
Hur firar man då på bästa sätt?
Jo, genom att klä sig i det mest nördiga man kan hitta, packa sin nördbil och ge sig iväg för att träffa andra nördar på   Internationella nörddagen.
EO jamandcat kan man lita på. Hon hade fixat ett event som t.o.m överträffade mina förväntningar.
Först var det eventplatsen. Här hälsar jamandcat oss alla välkomna!
 
 
Så fint det är här på Billingen med finaste utsikt över Skövde.
 
 
 
 
Så klart var både fika och gps med för jag visste ju att EO hade en liten överraskning åt oss. 
 
 
Nörd kan man ju vara på många olika områden och när vi fick ett blad med 5 sprillans nya cacher så visade det sig att allihop oxå gick på temat nörd.
Förutom den helt suveräna Multi - Internationella nörddagen så fanns det två cacher på temat släktforskning och frimärken som Mr jamandcat bidragit med samt två med tema nagellack och hundar signerade Miss jamandcat. Riktigt snyggt kan jag bara säga.
 
 
Även Tallulah var uppklädd för att kunna fira riktigt bra.
 
 
Det blev en hel del klurande runt bordet och jag upptäckte att jag glömt det viktigaste av allt som en geocachare behöver ha med, nämligen penna.
 
 
Det visade sig dock inte behövas då jag snabbt insåg min begränsning under förutsättningarna som var.
Jag löste släktforskningsmysten utan problem hemma i lugn och ro sen, men på plats rymde hjärnan som den tyvärr alltid gör vid sådana tillfällen. 
Som tur var beslöt vi oss för att gå i samlad tropp på multin så jag klarade mig trots avsaknad av penna. 
Sannolikt den mest sansade och stillsamma FTFjakt jag upplevt.
 
 
 
Multin var uplagd så att man fick användning av flera nördiga nödvändigheter och dessutom fick man gå den fina stigen runt Åsbotorpssjön. Kan man göra annat än gilla det upplägget?
 
 
Nörd som jag är så kan jag erkänna att alla de grejer som behövdes faktiskt finns i min ägo.
Ett helt underbart bra sätt att fira nördarnas dag!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Utmaningar och Seger

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tisdag igen och en numera nästan obligatorisk tur med tjejligan, denna gång var det Malin och jag som skulle på event.
Men det var ju inte förrän kl 12 och eftersom vi oftast brukar träffas redan vid tiotiden hade vi tid för lite utmaningar innan.
Karstorpssjön 2 var en nysläppt gömma som vi bestämde oss för att ge ett försök. När den kom och jag såg terräng 4,5 så suckade jag djupt och tänkte "nej, inte en trädklättringsgömma igen......" Tycker att det finns tillräckligt med sådana som det är redan.
Men nu var det en utmaning av mycket trevligare slag. Korsa en bäck och traska lite träsk är betydligt bättre för en höjdrädd 51-åring som jag.
 
 
Bäcken visade sig vara rätt grund, på kortet har Malin redan passerat, men stövlar var välbehövliga.
Sen vidtog djungeln.....
 
 
Denna plats hade jag definitivt inte gått till utan lilla plastburken, men utsikten mot sjön var fin när man väl tagit sig igenom snåren.
 
 
Det var en dag med ömsom sol och ömsom regn. Iklädd vadarbyxor mötte vi ett par på gångvägen åter mot bilen och de kollade lite storögt på oss, men det bjuder jag på. Ingen ide att ta av vadarstövlarna för vi hade mer äventyrsplaner på gång. Passande nog så hade jag tak över huvudet under nästa regnskur.
 
 
Att vatten i en liten bäck kan vara så strömt!!!!
Det räckte mig knappt över anklarna men det skvätte upp på låren av strömmen.
 
 
Att gå motströms var inga problem, men när jag skulle vända så funderade jag allvarligt på om det inte vore bättre att korsa stora väg 26 iklädd vadarbyxor.
Prövade försiktigt att gå sidledes och det funkade. Framåt hade jag inte klarat.
Så var det då dags att åka till dagens huvudmål Segerstorpseventet
Kul att träffas för lite samspråk i ett soligt dike denna tisdaglunch.
 
 
Kl 12.30 fick vi en lapp i vår hand med de nysläppta cacherna på.
Jag gillar det västgötska temat på cacherna!
 
 
I samlad lugn tropp vandrade vi iväg för att logga en riktigt trevlig runda.
 
 
Som tur är så räcker samarbete långt då en klättervillig i sällskapet svingade sig upp i det blå.
 
 
Oj vad vi letade här. En riktigt välgömd cache uppenbarade sig efter en liten hint extra från CO.
 
 
Geniknölarna fick också sitt. Vilken tur att vi var så många då kunskaperna vi behövde var breda.
 
 
En riktigt bra runda, ett trevligt event samt två utmanande cacher och tre favvo mindre i min magra samling.
Nöjd med dagen! 

Into the wild

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är nog inte som alla andra, åtminstone är jag inte som de som gillar de cacherna som är snabbt loggade.
Jag gillar ju de speciella utmaningar som bara en geocache kan ge, både de där man får klura och fundera såklart, men även de där utmaningen är att ta sig till och från platsen. Själva cachen behöver då inte vara mer än ett petrör, det är resan dit som är själva upplevelsen och behållningen.
Igår var en sån dag då fokus låg på att hitta rätt väg, eller kanske snarare minst besvärliga väg.
Naturreservatet Sydbillingens platå är en plats som det, enligt skylten vi råkade hitta, inte är en "söndagspromenad" att besöka. Vandringsleder och stigar finns inte och det är omväxlande mossar och orörd skog, en sydsvensk vildmarkspärla, allt enligt samma skylt.
 
 
Efter en tid med mestadels minusgrader borde förutsättningarna för denna utmaning vara som bäst, så vi körde upp till Simsjön för att därifrån komma fram till varifrån det kunde tänkas vara lämpligt att starta. Stigar skulle ju inte finnas men vi hade faktiskt turen att hitta en stig som ledde oss en bra bit i riktning mot Svarttjärn. Att avvika från den när det bara var ca 300 meter kvar till Billinge Blöt # 18 Huljamossen visade sig bli en enkel match denna dag.
Men det var tur att det var fruset. Att passera över bron hade nog annars blivit en riktigt blöt historia.
 
 
 
Sen var det vildmark som gällde. Mossarna avlöste varandra.
 
 
 Into The Wild - The Totem Pole. blev vårt nästa mål. Tack vare att det var fruset på öppen mark så var det inte alltför besvärligt. Att kunna logga en burk som inte haft besök sedan 2014 känns minst sagt speciellt.
 
 
Dessa gömmor härute har inte speciellt många besök, Av de fyra vi loggade på vandringen var tre av dem inte loggade på över två år. Kan inte låta bli att tycka att det är lite synd, för det var en fantastisk upplevelse att gå här.
 
 
Into The Wild - Gyltas Bridges. som enligt planen var dagens sista gömma var även den rätt lätt att ta sig till så självklart började vi fundera. Ska vi fortsätta eller gå samma väg tillbaka?
Vi valde att äta vårt medhavda fika medans vi funderade över saken.
 
 
Tystnaden härute var fantastisk. Sittandes på en fallen fura (eller kanske det var en gran) smakade fikat härligt.
 
 
Jag hade aldrig kommit på tanken att gå hit utan de där plastburkarna, återigen kan jag inte vara annat än tacksam över att syssla med geocaching, och att jag dessutom har vänner att dela mina tokigheter med är ännu mer fantastiskt.
 
Jodå, efter lite fika så kändes 700 meter i stiglös mark som en baggis och vi fortsatte mot The Twins.
 
 
Nu blev det mer mossar och svårare att ta sig fram.
 
 
Vi hade definitivt blivit blöta om det inte varit fruset. Ibland blev vi lurade och trampade genom det frusna, men på det stora hela gick det ändå över förväntan och vi kunde logga ännu en gömma med terräng 4. 
Nu var det bara 2 km tillbaks till bilen. Fågelvägen. Och ja, det blev ju längre såklart eftersom fågelvägen knappast var den enklaste vägen.
Återigen hade vi tur. Rätt som det var såg vi en snöpinne i skogen. Märkligt. Har man hamnat här med sin bil så har man definitivt kört i diket och det med några kilometer.
 
 
Men snöpinnen visade sig följas av fler och vi hittade även en stig längs den. Så lycklig man kan bli!
Pinne efter pinne följde vi och det var mestadels riktigt  lättgånget. Helt plötsligt var vi tillbaka, precis där informationstavlan var placerad.
Vilken upplevelse detta blev. Fyra cacher som fick oss att våga oss utanför stigarnas relativt trygga värld och ge oss ut "into the wild"!
 
 
 
 
 
 

Ryds grottor

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ryds grottor är ett fascinerande ställe, dels pga sin fantastiska utsikt, men främst pga diabaspelarna som glidit ut 10-20 meter och bildat en klyfta som märkligt nog kallas för just Ryds grottor.
 
 
Grottor är det ju inte direkt, om man inte räknar alla de små grottliknande utrymmen som bildats mellan alla gigantiska stenblock i botten på klyftan.
 
 
Det har funnits en cache där i botten tidigare, en 5/5, som krävde att man fick krypa runt mellan och under alla block. De som hittade den blev sannolikt överlyckliga, men sannolikt var det minst lika många många som liksom jag ansåg att en sån utmaning inte var möjlig. Burken ska sannolikt finnas kvar, men då den varit arkiverad länge nu så kände jag att det var dags för en ny cache nere i klyftan. 
Inte lika krävande och besvärlig som den gamla (den finns ju dessutom sannolikt kvar för de som söker sådana utmaningar) utan en cache som faktiskt de flesta kan lyckas logga. Bara man kan ta sig ner i klyftan vill säga.
Det finns några sätt, varav ett är relativt lätt, den vägen upptäckte vi när vi gick upp igen.
 
 
Jag frågade Malin om hon kunde tänkas följa med på detta äventyr som det ju faktiskt ändå innebar att ta sig ner i klyftan/grottan. Jodå, det ville hon så gärna och vi fick en spännande tur tillsammans.
Tanken att ta mig ner har liksom aldrig slagit mig innan, då det känns riktigt otäckt högt att titta ner från utsiktsplatsen. Men det fanns ju som sagt vägar att välja. Spännande var det, samt en sanslöst mäktig upplevelse att komma dit.
 
 
 
 Ryds grottor blev resultatet! Läser man loggarna så hade jag inte behövt oroa mig för att den skulle vara för lätt;-)

Andra halvan MussePigg

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hela tjejligan på tur. Det är inte alltför ofta som det går att genomföra, men denna tisdag passade det oss alla. Varför inte ta oss an den halvan av rundan på Brunnhemsberget som vi sparade förra gången? 
Sagt och gjort.
 
 
Vi parkerade bilen vid MussePiggRundan #Granen(vid vägen) och gav oss iväg inåt stigen mot MussePiggRundan #Knektastigen där vi sen tidigare visste att det gick bra att ta oss nedför berget.
 
 
 
Knektastigen är förvisso rätt brant men den är inte svår att gå och den mynnar ut väldigt lämpligt vid MussePiggRundan #Torpet om man som oss vill korta av hela den annars nästan milen långa rundan till två fina rundor.
Väl nere styrde vi färden norrut längs en fin gammal fädrev. Mycket blåsippsblad fanns på marken, det är säkert ljuvligt att gå här på våren.
Framme vid denna bäck stötte vi på ett smärre problem.
 
 
Stigen fortsatte på andra sidan och visserligen kanske vi kunnat ta oss över torrfotade, men det var värre för våra fyrfota medvandrare.
 
 
Har man korta ben, så blir man tvungen att bada mage i bäck och det är kallt att bada magen i januari. Ingen av oss var heller tillräckligt stabil att våga oss över balanserande på stenar med hund i famnen. Vi var ju inte heller så sugna på vinterbad i bäck......
Liten omväg fick det alltså bli och det visade sig gå riktigt bra när vi vände åter genom hagen en bit för att sen korsa bäcken när den var lite smalare.
 
 
Omvägen råkade dessutom  leda oss genom en riktigt mysig hagmark med fina vyer över omgivningen.
 
 
 
Framme vid MussePiggRundan #Grillplatsen (omvägen) var det så dags för fika.
 
  
Dammarna är väl rester från Ranstadsverkens glansdagar, men det var fint här iallafall. Fiskekort fanns visst att köpa, kanske smakar fisken uran, hur nu det kan tänkas smaka, men sannolikt så är det nog ofarligt nu för tiden. 
 
 
Der finns ytterligare en fin fikaplats vid MussePiggRundan #Dasset men då var ryggsäckarna redan tomma.
Rinnande vatten bildar vackra kristaller i kyla. Om det tycker jag.
 
 
Sen var det då dags att ta oss uppför berget igen. Här var det inte lika naturskönt, men desto mer lättvandrat.
Spartansk jaktstuga?
 
 
Sista 300 metrarna på vår runda på ca 6-7 km rullade dimman in och det blev rätt kallt.
 
 
Så skönt att vi då hade bilarna i sikte. Unsisont kunde vi nöjt konstatera att MussePiggrundan var en riktigt trevlig bekantskap som varmt kan rekommenderas.
Riktigt kul att få stifta bekantskap med en del av Brunnhemsberget jag tidigare aldrig besökt.
 

Glögg är gott!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Glöggprovning på Billingehus
 
En väldigt halkig stig ledde oss förbi fina utsiktplatser på billingens kant till en glänta i skogen. Vi är på väg till glöggprovning!!!!
 
 
Visst är det fantastiskt det där med event!!
Några koordinater publiceras en bit in i skogen och folk strömmar till med glögg i termosar för att ha glöggprovning.
 
 
En eld sprakar välkomnande där i gläntan. Pepparkakor och diverse tillbehör finns redan på plats.
Vilken underbar ide att prova glögg på ett event!!!! Såklart man vill komma på ett sådant för glögg i olika smaker är kul att testa och nu fanns verkligen chansen att testa allt från polkagrisglögg till hemgjord glögg.
 
 
Så mysigt!
Riktigt mycket folk strömmade till, trots att det är mitt i julstök. Tror att fler än jag hade svårt att motstå denna strålande eventide.
 
  
Jamandcat hälsade oss alla välkomna och sen var det fritt fram att testa. Någon var mer sofistikerad i sin provning och sa att det "inte smakade löddrig häst" medans jag själv nöjde mig med att konstatera att de flesta sorter var rätt goda egentligen.
 
 
 
 
Ett riktigt bra ordnat event där det även blev tillfälle till lite samspråk över glöggmuggarna.
En idé som är väl värd att upprepa ett annat år för bra blev det verkligen.

Tidigare inlägg
RSS 2.0