Vid Billingens sluttning

 
 
 
 
 
 
Veckans utflykt blev en förmiddag på billingens sluttning. Eftersom onsdagen utlovade regn i form av större mängd hade jag turen att kunna byta ledig dag till torsdag i stället och det var ett bra byte.
Promenad fanns på önskelistan så det blev en tur först vid Ryds ängar till Vid branten 
Rätt blött och lite slirigt i skogen men en fin promenad fick vi.
 
 
 
 
 
 
Vid branten var det en hel del gömställen att leta vid innan vi fann en smart cache!
 
 
Vidare till nästa fina plats Getaryggen Multi förbi golfbanan som även den bjuder på fina vyer 
även om just den sporten aldrig lyckats fånga mitt intresse.
 
 
 
 
Multin tog oss på en promenad längs "korven" som jag gärna besökte då jag bodde i Skövde för 25 år sen. 
Lika fin idag och jag upphör aldrig att imponeras över naturens mångfald.
 
 
 
 
 
 
Några fina platser att fika på passerades men hade vi fikat med? 
 
 
Nej, det var ju såklart kvar i bilen så vart skulle vi ta det? För cacha utan en fika går ju bara inte. Titti kom med den lysande idén att åka mot  TB-Hotel, The Crime.
 
 
Men. Vad har hänt här? Vart är borden vi trodde oss minnas vi sett här?
 
 
Jaha. Dit ner kommer vi inte. 
 
Men det funkar ju att sitta på marken oxå och det blev en fin avslutning på vår lilla tur längs Billingens sluttning. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bland monster och troll

 
 
 
 
 
 
 
Allra finaste tjejligan har haft begränsade möjligheter att träffas det senaste. Vi har alla varit förhindrade att ses pga olika skäl, men nu äntligen skulle vi få till några timmar tillsammans, en fredag em i förra veckan var enda möjligheten.
Jamandcat stod för fikaplats hemma hos sig, och innan dess bidrog hon med några riktigt fina gömmor.
I bergakungens salJocko-Ma  och de andra i "trollskogen" utanför Fröjered bjöd på en fin skogspromenad samt även några trevliga gömmor, just på trolltema.
 
 
Skogen vi gick genom var helt underbar, fast så är det ju en gammelskog oxå.
 
 
Titticcs nya familjemedlem Izzie var yster och bidrag emellanåt att Tittis vandring blev oväntat krokig.
 
 
Underbart med denna glada vovve i sällskap.
 
Efter fika och prat hos Malin övergick vi till monstren. Monsterous och den helt ljuvliga multin Tjena alla monsterdiggare! Så kul sätt att hitta koordinater till finalen. Här kommer det ingen bild för dessa monster vill man se på plats.

Äventyr till sjöss

 
 
 
 
 
 
 
 
Det hela började nog nån gång i mars, med en diskussion i en sumpskog iförda vadarbyxor. Två nya cacher hade släppts med hög terräng, varav den vi befann oss vid var den snällaste av dem. Den andra fanns på en ö i samma sjö. Men det var ju inte så himla långt.
Malin kom då på att de hade en gummibåt. Kanske kunde det vara ett alternativ att testa för att ta oss till ön?
Sen föll saken i glömska. Ända tills Lena närmade sig nr 4000 och önskade sig ett äventyr. Kanske Karstorpssjön 1 med gummibåt kunde vara något? 
Jajjamen, hon nappade på iden och Malin pumpade gummibåt. Bild las upp och jag började fundera. Hade inte jag oxå en liknande båt nånstans? Jomenvisst. Efter nästan 10 år i förrådets innersta vrå fick även den luft. Sen väntade iallafall jag med spänning, men den visade sig hålla tätt den med.
Jag, Lena och båt samåkte till Skövde där resten av tjejligan mötte upp.
 
 
Sen gick vi på promenad!!!! Det är verkligen nåt visst att göra sådana här saker med likasinnade!
 
 
Väl på plats satt en storögd man och tittade lite konstigt på oss. Men vi lovade underhållning och han satt kvar och njöt av skådespelet som sen följde. Antar att vi inte är de vanligaste leksaksbåtsanvändarna precis.
 
 
Första problemet var att komma loss från botten. 
 
 
Men det löste sig bra.
 
 
Sen var det ju det där med penna. Risken fanns ju att vi skulle trilla i. Gummibåtar av denna sort är ju mer anpassade för lättare passagerare. Men även det löstes utan problem!
 
 
Svans är bra till mycket!
 
Iväg kom vi!
 
 
 
Målet är nu nära, men det var en minst sagt krokig färd. Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit, men framåt kom vi. Lättstyrda farkoster? Nix, inte det minsta.
 
 
Nånstans på vägen lyckades jag även komma åt proppen så vi tappade luft.
 
 
Men vi kom även tillbaka. Helt otroligt att en leksaksbåt där maxvikt är 95 kg klarade två halvgamla, inte helt lätta tjejer utan att kapsejsa.
En ny D/T kombination var härmed loggad och ett riktigt äventyr fick vi. Varma och nästan lite euforiska nådde vi land och efter att ha krånglat mig ur farkosten vände jag ut i sjön igen och gick i, med kläderna på. Underbart! Både Malin och Lena hakade på.
 
 
Grattis U+L&CO till din logg nr 4000!!!!! Ett äventyr jag inte lär glömma!
 
 
Nybade, med våta kläder och lyckliga!
 
 
Har man loggat en milstolpe så ska det bli fika efteråt. Gofika såklart!
 
 
 
 
Platsen för detta firande hade valts till Fröjered eftersom det finns en cache till där som vi trodde oss behöva båt till. Den våta sprickan.
Men när vi satt där upptäckte vi en alternativ farkost. Ska vi?
Japp, det skulle vi.
 
 
10 kronor per person och halvtimme var det värt och oj så vi fick trampa.
 
 
In i mittenhålet var vårt mål, men det visade sig inte heller vara så lätt. Hur vi än trampade var strömmen för stark där. Tänk att vara så nära målet och inte komma de sista 10 metrarna.......
 
 
Fast vid sidan var strömmen inte lika stark.
 
 
Japp! Vi lyckades igen!!!!! Två år sen föregående loggare kändes inte heller fel!
 
 
 
Mittenhålet var så mycket lättare att ta oss in i från andra hållet! Äventyr som de här kan jag inte låta bli att tycka om. Tänk vad en liten plastburk kan ge mycket glädje!
 
 
Två nya cachingfordon på en och samma förmiddag.
 
 
Vilken sanslöst bra dag det blev. Tror Lena är nöjd med sin milstolpedag. Iallafall så är jag mer än nöjd över att ha fått vara med!
 
 
Ett petrör och en filmburk gjorde min dag till en höjdardag! Som så ofta: Det är inte gömman i sig som är det viktigaste utan vägen dit och tillbaks samt att man har vänner man tycker om runtomkring sig under tiden.

Rhododendron i Skövde

 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är i ofas nu, både vad gäller loggar och blogg. Fast sommartider, semestrar och lite annat spelar in så nu blir det torsdagens inlägg innan tisdagens som kommer här. Oreda i den riktiga ordningsföljden men tror ingen mer än jag själv skulle märka det om jag inte berättat såklart.
I torsdags hade vi planerat för en lite äventyrligare båt/simtur för att fira att U+L&CO har milstolpe, men då jamandcat som kom med iden från början fick förhinder så blev det en enkel fikaträff i stället.
På en alldeles underbar plats som vi fick anledning att besöka igen bara tack vare CO jamandcat.
 
 
 Rhododendrondalen #1 och Rhododendrondalen #2.
Här har funnits en cache tidigare och då var det rejält igenväxt här, men nu har kommunen röjt upp och skapat en riktig oas.
 
 
 
Rhododendronen har redan blommat över men det var så fint att gå här även efter att deras storhetstid passerat.
 
 
 
 
 
 
Ett besök rekommenderas varmt och glöm inte fikakorgen!

Gamla surdegar

 
 
 
 
 
Detta är definitivt inget gnällinlägg, utan istället en liten berättelse om en riktigt bra tur till gömmor som av olika anledningar förblivit ologgade, alltså gamla surdegar man sett men inte kommit till.
Starten var En blöt gömma 9.
Här har vi varit förr, men då var burken på rymmen.
 
 
Nu fanns här en ny fräsch burk och inte speciellt mycket vatten. Alltså en lätt start på dagen. Visst är det mysigt att umgås i rör under vägen?
Nästa stopp var X Always Marks The Spot Evidence 2. Så många gånger jag kollat på den mysten och fattat nada. En av de närmsta jag har ologgade så det var extra surt bara för det. Sen fick vi en liten vink om vart vi skulle börja och plötsligt så föll allt på plats.
Med andan i halsen närmade vi oss slutmålet. Förbudsskyltar får mig att sluta läsa så det blev en bit extra att köra för det, men läser man bara lite till på skyltarna så ser man att det finns sätt att inte bryta mot lagen. Spännande plats som jag inte kommit till annars.
Surdeg nummer tre var en blågubbe från 2011 intill ett elljusspår i Värsås. Så många gånger vi pratat om det spåret, men nu var det så dags. Även den ohittade för 6 år sedan fanns nu att finna.
Skönt!!!
Men dagens allra största surdeg var ändå City Swamp
 
 
En mossö nästan mitt i stan. Hit kan jag med säkerhet säga att jag aldrig gått annars.
Min logg för cachen kommer här:
" Här har vi varit förr. Närmare bestämt en vinter då isen låg. Den gången kom vi bara nån meter innan det knakade alldeles för mycket för titticcs smak och vad som fanns under hade ingen av oss lust att ta reda på då.

Denna dag var förutsättningarna helt annorlunda. Med vadarbyxor i packningen efter två blöta promenader i vägtunnlar dök den lite smått tokiga iden att kanske det vore läge att ta en titt här nu när det är så torrt?
Titticc är ingen vän av mossar och var så klart tveksam, däremot nappade jamandcat på iden och två mot en så var saken avgjord.
Kanske att de vi mötte kollade lite extra på oss när vi gick, iförda vadarbyxor, på cykelvägen från coop men vad gör väl det?
Säkert är iallafall att byggjobbaren som fick syn på oss när vi begav oss ut mot mossen ropade till sig sina kompisar för vi hade publik av minst fyra byggare från det närmsta taket. Uppfattade dock risken för att de ska muggla gömman som liten så vi bjöd även på den föreställningen.
Oväntat lätt att ta sig ut nu när det är så torrt och på mossen plaskade det inte ens om fötterna. Det enda som plaskade var nog bara svetten från insidan av vadarna, för det var varmt att leta burk i den klädseln.......
Väl på plats fick vi dessutom leta längre än nödvändigt, men när vi väl hittade den, väl dold i mossan istället för uppe i tallen, så blev vi desto lyckligare. Återplacerade den på en lite mer passande höjd.
Tusen tack för detta äventyr!!!
Väldigt fint faktiskt därute på mossen, hit hade jag aldrig kommit på tanken att gå annars."

 

 
De små prickarna i lite förstorning nedanför. Man kan ju undra varför de stod i just det härnet.......Kul att ge dem lite avbrott i byggandet. Tjejer på tur kan mer än man tror. Tillsammans är vi starka!
 

På träff i utmarken

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sätuna Utmark.
 
Upplägget är som följer. Ta dig till frågetecknet på kartan där det finns en bra parkering. Ca 100 meter från vägen finns ett naturreservat som jag skulle tro att inte många känner till. I det finns kojan på bilden, frågan är bara var. Hitta den och 30 meter bakom ryggen finner du cachen.
 
 
Ungefär som att leta efter en nål i en höstack typ. Speciellt eftersom hela reservatet är på 51 hektar.
Skulle tro att mer än jag inte lagt ner speciellt mycket energi på att leta efter den, då det faktiskt bara var 15 personer på 8 år som hittat den.
Men efter att ha fått ett ovärderligt tips vid en kolmila några mil norrut väcktes en teori. Inte kunde väl det vara så enkelt?
Lusten att pröva blev påtaglig och kontakt med M4rtin samt Malin och Titti togs. Kunde de möjligen vara lediga på lördag fm?
Jodå, alla kunde och vi gav oss iväg mot frågetecknet. Sen var det raka vägen in i vildmarken som gällde.
 
En naturreservatskylt var det första som mötte oss som hade mycket intressant att berätta.
 
 
"Sätuna utmark påminner om en vällagad gryta. Här finns en nypa hällmark, två nypor sumpskog, en smula lövskog, rejält med barrskog, några bäckar och lite till. 
Sätuna by vars bönder har smala skiften här ligger inte mindre än 3 mil bort, vid Hornborgasjön. Detta gjorde det inte mödan värt att ta hand om skogen så långt hemifrån, varvid området har lämnats närmast orört. Vissa träd är över 200 år gamla."
 
Med tanke på att skogen var så orörd hade jag förväntat mig en rätt jobbig promenad över nedfallna träd och i sly. Så visade sig inte alls vara fallet. Visserligen var det en bit att gå, men det var riktigt lättvandrat, trots avsaknaden av stigar.
 
 
 
Dessutom väldigt vackert. Såklart att solen gjorde sitt, allt blir ju vackrare i solsken, men jag gillade verkligen denna skog.
 
 
 
 
När sen kojan hittades var lyckan stor och ändå större blev den när även burken hittades. Allt i perfekt skick trots 8 år i skogen.
 
 
 
Ett parkeringsträd? Visst är naturen fantastisk och visst kommer tanken på bokstaven P upp?
 
 
Efter denna fina vandring så ville vi ju fika. Varför inte vid Ryds grottor?
 
 
 
 
En av de finaste platserna i Skövde och vi fick en fin stund tillsammans innan de andra gjorde ett försök på Ryds grottor
 
 
Den fanns på sin plats. Lite konstigt kan jag tycka att inte fler loggat den sen FTF i vintras, då den i mitt tycke inte är så svår. Men koordinaterna slår ju här nere intill bergväggarna så kanske det beror på det.
 
 
I vilket fall så är det en häftig känsla att befinna sig på klyftans botten.

 
En fantastiskt trevlig förmiddag tillsammans med besök på två fina platser i vårt närområde.
 
 
Visst är Sverige vackert!!!
 
 
 
 

Internationella nörddagen!

 
 
 
 
 
 
Tror nog att jag utan tvekan tillhör den kategorin som har rätt att fira denna dag!!!
Hur firar man då på bästa sätt?
Jo, genom att klä sig i det mest nördiga man kan hitta, packa sin nördbil och ge sig iväg för att träffa andra nördar på   Internationella nörddagen.
EO jamandcat kan man lita på. Hon hade fixat ett event som t.o.m överträffade mina förväntningar.
Först var det eventplatsen. Här hälsar jamandcat oss alla välkomna!
 
 
Så fint det är här på Billingen med finaste utsikt över Skövde.
 
 
 
 
Så klart var både fika och gps med för jag visste ju att EO hade en liten överraskning åt oss. 
 
 
Nörd kan man ju vara på många olika områden och när vi fick ett blad med 5 sprillans nya cacher så visade det sig att allihop oxå gick på temat nörd.
Förutom den helt suveräna Multi - Internationella nörddagen så fanns det två cacher på temat släktforskning och frimärken som Mr jamandcat bidragit med samt två med tema nagellack och hundar signerade Miss jamandcat. Riktigt snyggt kan jag bara säga.
 
 
Även Tallulah var uppklädd för att kunna fira riktigt bra.
 
 
Det blev en hel del klurande runt bordet och jag upptäckte att jag glömt det viktigaste av allt som en geocachare behöver ha med, nämligen penna.
 
 
Det visade sig dock inte behövas då jag snabbt insåg min begränsning under förutsättningarna som var.
Jag löste släktforskningsmysten utan problem hemma i lugn och ro sen, men på plats rymde hjärnan som den tyvärr alltid gör vid sådana tillfällen. 
Som tur var beslöt vi oss för att gå i samlad tropp på multin så jag klarade mig trots avsaknad av penna. 
Sannolikt den mest sansade och stillsamma FTFjakt jag upplevt.
 
 
 
Multin var uplagd så att man fick användning av flera nördiga nödvändigheter och dessutom fick man gå den fina stigen runt Åsbotorpssjön. Kan man göra annat än gilla det upplägget?
 
 
Nörd som jag är så kan jag erkänna att alla de grejer som behövdes faktiskt finns i min ägo.
Ett helt underbart bra sätt att fira nördarnas dag!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Utmaningar och Seger

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tisdag igen och en numera nästan obligatorisk tur med tjejligan, denna gång var det Malin och jag som skulle på event.
Men det var ju inte förrän kl 12 och eftersom vi oftast brukar träffas redan vid tiotiden hade vi tid för lite utmaningar innan.
Karstorpssjön 2 var en nysläppt gömma som vi bestämde oss för att ge ett försök. När den kom och jag såg terräng 4,5 så suckade jag djupt och tänkte "nej, inte en trädklättringsgömma igen......" Tycker att det finns tillräckligt med sådana som det är redan.
Men nu var det en utmaning av mycket trevligare slag. Korsa en bäck och traska lite träsk är betydligt bättre för en höjdrädd 51-åring som jag.
 
 
Bäcken visade sig vara rätt grund, på kortet har Malin redan passerat, men stövlar var välbehövliga.
Sen vidtog djungeln.....
 
 
Denna plats hade jag definitivt inte gått till utan lilla plastburken, men utsikten mot sjön var fin när man väl tagit sig igenom snåren.
 
 
Det var en dag med ömsom sol och ömsom regn. Iklädd vadarbyxor mötte vi ett par på gångvägen åter mot bilen och de kollade lite storögt på oss, men det bjuder jag på. Ingen ide att ta av vadarstövlarna för vi hade mer äventyrsplaner på gång. Passande nog så hade jag tak över huvudet under nästa regnskur.
 
 
Att vatten i en liten bäck kan vara så strömt!!!!
Det räckte mig knappt över anklarna men det skvätte upp på låren av strömmen.
 
 
Att gå motströms var inga problem, men när jag skulle vända så funderade jag allvarligt på om det inte vore bättre att korsa stora väg 26 iklädd vadarbyxor.
Prövade försiktigt att gå sidledes och det funkade. Framåt hade jag inte klarat.
Så var det då dags att åka till dagens huvudmål Segerstorpseventet
Kul att träffas för lite samspråk i ett soligt dike denna tisdaglunch.
 
 
Kl 12.30 fick vi en lapp i vår hand med de nysläppta cacherna på.
Jag gillar det västgötska temat på cacherna!
 
 
I samlad lugn tropp vandrade vi iväg för att logga en riktigt trevlig runda.
 
 
Som tur är så räcker samarbete långt då en klättervillig i sällskapet svingade sig upp i det blå.
 
 
Oj vad vi letade här. En riktigt välgömd cache uppenbarade sig efter en liten hint extra från CO.
 
 
Geniknölarna fick också sitt. Vilken tur att vi var så många då kunskaperna vi behövde var breda.
 
 
En riktigt bra runda, ett trevligt event samt två utmanande cacher och tre favvo mindre i min magra samling.
Nöjd med dagen! 

Into the wild

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är nog inte som alla andra, åtminstone är jag inte som de som gillar de cacherna som är snabbt loggade.
Jag gillar ju de speciella utmaningar som bara en geocache kan ge, både de där man får klura och fundera såklart, men även de där utmaningen är att ta sig till och från platsen. Själva cachen behöver då inte vara mer än ett petrör, det är resan dit som är själva upplevelsen och behållningen.
Igår var en sån dag då fokus låg på att hitta rätt väg, eller kanske snarare minst besvärliga väg.
Naturreservatet Sydbillingens platå är en plats som det, enligt skylten vi råkade hitta, inte är en "söndagspromenad" att besöka. Vandringsleder och stigar finns inte och det är omväxlande mossar och orörd skog, en sydsvensk vildmarkspärla, allt enligt samma skylt.
 
 
Efter en tid med mestadels minusgrader borde förutsättningarna för denna utmaning vara som bäst, så vi körde upp till Simsjön för att därifrån komma fram till varifrån det kunde tänkas vara lämpligt att starta. Stigar skulle ju inte finnas men vi hade faktiskt turen att hitta en stig som ledde oss en bra bit i riktning mot Svarttjärn. Att avvika från den när det bara var ca 300 meter kvar till Billinge Blöt # 18 Huljamossen visade sig bli en enkel match denna dag.
Men det var tur att det var fruset. Att passera över bron hade nog annars blivit en riktigt blöt historia.
 
 
 
Sen var det vildmark som gällde. Mossarna avlöste varandra.
 
 
 Into The Wild - The Totem Pole. blev vårt nästa mål. Tack vare att det var fruset på öppen mark så var det inte alltför besvärligt. Att kunna logga en burk som inte haft besök sedan 2014 känns minst sagt speciellt.
 
 
Dessa gömmor härute har inte speciellt många besök, Av de fyra vi loggade på vandringen var tre av dem inte loggade på över två år. Kan inte låta bli att tycka att det är lite synd, för det var en fantastisk upplevelse att gå här.
 
 
Into The Wild - Gyltas Bridges. som enligt planen var dagens sista gömma var även den rätt lätt att ta sig till så självklart började vi fundera. Ska vi fortsätta eller gå samma väg tillbaka?
Vi valde att äta vårt medhavda fika medans vi funderade över saken.
 
 
Tystnaden härute var fantastisk. Sittandes på en fallen fura (eller kanske det var en gran) smakade fikat härligt.
 
 
Jag hade aldrig kommit på tanken att gå hit utan de där plastburkarna, återigen kan jag inte vara annat än tacksam över att syssla med geocaching, och att jag dessutom har vänner att dela mina tokigheter med är ännu mer fantastiskt.
 
Jodå, efter lite fika så kändes 700 meter i stiglös mark som en baggis och vi fortsatte mot The Twins.
 
 
Nu blev det mer mossar och svårare att ta sig fram.
 
 
Vi hade definitivt blivit blöta om det inte varit fruset. Ibland blev vi lurade och trampade genom det frusna, men på det stora hela gick det ändå över förväntan och vi kunde logga ännu en gömma med terräng 4. 
Nu var det bara 2 km tillbaks till bilen. Fågelvägen. Och ja, det blev ju längre såklart eftersom fågelvägen knappast var den enklaste vägen.
Återigen hade vi tur. Rätt som det var såg vi en snöpinne i skogen. Märkligt. Har man hamnat här med sin bil så har man definitivt kört i diket och det med några kilometer.
 
 
Men snöpinnen visade sig följas av fler och vi hittade även en stig längs den. Så lycklig man kan bli!
Pinne efter pinne följde vi och det var mestadels riktigt  lättgånget. Helt plötsligt var vi tillbaka, precis där informationstavlan var placerad.
Vilken upplevelse detta blev. Fyra cacher som fick oss att våga oss utanför stigarnas relativt trygga värld och ge oss ut "into the wild"!
 
 
 
 
 
 

Ryds grottor

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ryds grottor är ett fascinerande ställe, dels pga sin fantastiska utsikt, men främst pga diabaspelarna som glidit ut 10-20 meter och bildat en klyfta som märkligt nog kallas för just Ryds grottor.
 
 
Grottor är det ju inte direkt, om man inte räknar alla de små grottliknande utrymmen som bildats mellan alla gigantiska stenblock i botten på klyftan.
 
 
Det har funnits en cache där i botten tidigare, en 5/5, som krävde att man fick krypa runt mellan och under alla block. De som hittade den blev sannolikt överlyckliga, men sannolikt var det minst lika många många som liksom jag ansåg att en sån utmaning inte var möjlig. Burken ska sannolikt finnas kvar, men då den varit arkiverad länge nu så kände jag att det var dags för en ny cache nere i klyftan. 
Inte lika krävande och besvärlig som den gamla (den finns ju dessutom sannolikt kvar för de som söker sådana utmaningar) utan en cache som faktiskt de flesta kan lyckas logga. Bara man kan ta sig ner i klyftan vill säga.
Det finns några sätt, varav ett är relativt lätt, den vägen upptäckte vi när vi gick upp igen.
 
 
Jag frågade Malin om hon kunde tänkas följa med på detta äventyr som det ju faktiskt ändå innebar att ta sig ner i klyftan/grottan. Jodå, det ville hon så gärna och vi fick en spännande tur tillsammans.
Tanken att ta mig ner har liksom aldrig slagit mig innan, då det känns riktigt otäckt högt att titta ner från utsiktsplatsen. Men det fanns ju som sagt vägar att välja. Spännande var det, samt en sanslöst mäktig upplevelse att komma dit.
 
 
 
 Ryds grottor blev resultatet! Läser man loggarna så hade jag inte behövt oroa mig för att den skulle vara för lätt;-)

Andra halvan MussePigg

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hela tjejligan på tur. Det är inte alltför ofta som det går att genomföra, men denna tisdag passade det oss alla. Varför inte ta oss an den halvan av rundan på Brunnhemsberget som vi sparade förra gången? 
Sagt och gjort.
 
 
Vi parkerade bilen vid MussePiggRundan #Granen(vid vägen) och gav oss iväg inåt stigen mot MussePiggRundan #Knektastigen där vi sen tidigare visste att det gick bra att ta oss nedför berget.
 
 
 
Knektastigen är förvisso rätt brant men den är inte svår att gå och den mynnar ut väldigt lämpligt vid MussePiggRundan #Torpet om man som oss vill korta av hela den annars nästan milen långa rundan till två fina rundor.
Väl nere styrde vi färden norrut längs en fin gammal fädrev. Mycket blåsippsblad fanns på marken, det är säkert ljuvligt att gå här på våren.
Framme vid denna bäck stötte vi på ett smärre problem.
 
 
Stigen fortsatte på andra sidan och visserligen kanske vi kunnat ta oss över torrfotade, men det var värre för våra fyrfota medvandrare.
 
 
Har man korta ben, så blir man tvungen att bada mage i bäck och det är kallt att bada magen i januari. Ingen av oss var heller tillräckligt stabil att våga oss över balanserande på stenar med hund i famnen. Vi var ju inte heller så sugna på vinterbad i bäck......
Liten omväg fick det alltså bli och det visade sig gå riktigt bra när vi vände åter genom hagen en bit för att sen korsa bäcken när den var lite smalare.
 
 
Omvägen råkade dessutom  leda oss genom en riktigt mysig hagmark med fina vyer över omgivningen.
 
 
 
Framme vid MussePiggRundan #Grillplatsen (omvägen) var det så dags för fika.
 
  
Dammarna är väl rester från Ranstadsverkens glansdagar, men det var fint här iallafall. Fiskekort fanns visst att köpa, kanske smakar fisken uran, hur nu det kan tänkas smaka, men sannolikt så är det nog ofarligt nu för tiden. 
 
 
Der finns ytterligare en fin fikaplats vid MussePiggRundan #Dasset men då var ryggsäckarna redan tomma.
Rinnande vatten bildar vackra kristaller i kyla. Om det tycker jag.
 
 
Sen var det då dags att ta oss uppför berget igen. Här var det inte lika naturskönt, men desto mer lättvandrat.
Spartansk jaktstuga?
 
 
Sista 300 metrarna på vår runda på ca 6-7 km rullade dimman in och det blev rätt kallt.
 
 
Så skönt att vi då hade bilarna i sikte. Unsisont kunde vi nöjt konstatera att MussePiggrundan var en riktigt trevlig bekantskap som varmt kan rekommenderas.
Riktigt kul att få stifta bekantskap med en del av Brunnhemsberget jag tidigare aldrig besökt.
 

Glögg är gott!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Glöggprovning på Billingehus
 
En väldigt halkig stig ledde oss förbi fina utsiktplatser på billingens kant till en glänta i skogen. Vi är på väg till glöggprovning!!!!
 
 
Visst är det fantastiskt det där med event!!
Några koordinater publiceras en bit in i skogen och folk strömmar till med glögg i termosar för att ha glöggprovning.
 
 
En eld sprakar välkomnande där i gläntan. Pepparkakor och diverse tillbehör finns redan på plats.
Vilken underbar ide att prova glögg på ett event!!!! Såklart man vill komma på ett sådant för glögg i olika smaker är kul att testa och nu fanns verkligen chansen att testa allt från polkagrisglögg till hemgjord glögg.
 
 
Så mysigt!
Riktigt mycket folk strömmade till, trots att det är mitt i julstök. Tror att fler än jag hade svårt att motstå denna strålande eventide.
 
  
Jamandcat hälsade oss alla välkomna och sen var det fritt fram att testa. Någon var mer sofistikerad i sin provning och sa att det "inte smakade löddrig häst" medans jag själv nöjde mig med att konstatera att de flesta sorter var rätt goda egentligen.
 
 
 
 
Ett riktigt bra ordnat event där det även blev tillfälle till lite samspråk över glöggmuggarna.
En idé som är väl värd att upprepa ett annat år för bra blev det verkligen.

Sånt som blivit över

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ibland är det en utmaning att hitta gömmor som ingen av oss loggat. Speciellt i närområdet. Jag cachar ju rätt sällan ensam, eftersom det helt enkelt inte känns så kul, så det är ett antal som helt enkelt blivit över som nån av de andra i tjejligan redan loggat.
Igår var en gråmulen dag, med lite regn i luften. Fast både Malin och jag ville ut en sväng och vad passar väl bättre än att logga några cacher som Titti redan loggat?
Enhagen BBK var en riktigt fin plats! Trots vädret. Här höll det på att göras snyggt i hagen. Kanske fagning på gång?
 
 
I vilket fall så togs allt gammalt gräs bort, sannolikt för att öka de blommor som kräver mager jords förutsättningar för att trivas. Det finns ju inte så mycket mager jord nu för tiden. 
Här skulle det även grävas, gissade vi, för varför skulle man annars märka ut var det växer blommor? 
 
 
Här har det sannolikt även bott någon. Kanske fick de flytta när vägen strax intill byggdes.
 
 
Vi fortsatte till Industriutsikten.
Billingeleden i vackra Våmbs ängar, nu när berget brinner av alla färger är verkligen en upplevelse. 
Vackert även en grå dag.
 
 
Fin gömma var det oxå om än lite sliten. 
Utsikten är fantastisk, trots den inte speciellt vackra industrin i bakgrunden. 
 
 
Fyra gömmor som blivit över loggade och vi kände oss värda en riktigt smaskig "lunch".
 
 
Kostcirkelns alla delar är det ju inte riktigt men tårta är gott och nu passade vi på att njuta lite extra.
 
På hemvägen passade jag på att ta ytterligare en promenad på ängarna ovanför Skultorp till Valet är ditt!
Kändes bra att bränna åtminstone några få av alla tårtkalorierna jag fått i mig.
Även här var det gott om färger.
 
 
 
Hösten är fantastisk även om himlen är grå.

Några blöta och var hittar man en fikaplats i Igelstorp?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det har ju varit väldigt torrt den senaste tiden och tanken på att angripa de sista "krypa i rör under vägargömmorna" har dykt upp mer än en gång.
Med hot om annalkande regn bestämde vi oss för att nu får det allt bli av och vi bestämde än en gång möte i Igelstorp. Denna gång med vadarbyxor i bagaget.
En blöt gömma blev första stopp.
 
 
Tittut! Fast vi var vid fel bro här, kunde vi snabbt konstatera.
 
Höstfärgerna börjar komma i träden nu. Visst är det vackert!
 
 
Vem är det som klampar på min bro?????
 
 
 
Oväntat mycket vatten trots att det varit så torrt den senaste tiden.
 
En blöt gömma till hann vi med. Jag uppskattar när man inte behöver gå som en ostbåge i rören. Här var det inte mycket vatten alls och mest utmanande var att ta sig ner och upp ur diket.
 
 
Fika är ju alldeles nödvändigt men var hittar man en fin fikaplats i Igelstorp? Det finns säkert, men ingen av oss visste nån.
Vi chansade på att Pilgrim ? kanske skulle vara fikavänligt.
En sandväg ledde rakt ut på en åker och slutade dessutom mitt i nämnda åker.
Men det var faktiskt inte alls dumt att fika där.
 
 
Bara sällskapet är rätt så blir fikaplatsen trevlig på köpet.
Fem gömmor på 2 timmar, varav 2 blöta, och en lång fikastund. Man hinner rätt mycket egentligen även om tiden är knapp. 
 
 

Tänk vad folk går miste om.......

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi blev STF idag. Ja, det har ju hänt förr såklart, men att bli det över ett år efter FTF-logg är ju inte så ofta som det inträffar.
 
 
Fast det var ju inte helt lätt att komma åt den. Rena turen att det inte var mer vatten i bäcken
 
 
 
Märkligt nog så har jag inga problem med att gå in i små eller större rör, däremot är jag inte speciellt förtjust i att klättra i träd. Höjder är betydligt obehagligare. Tur att vi kan komplettera varann i detta.
 
Vi siktade in oss på en serie gömmor som vi tänkte att det kunde vara läge att ta nu när det varit såpass torrt ett tag: En blöt gömma 8 var en av dem och den som vi loggade STF på.
Alla hade det gemensamt att det var bäckpassager under väg. En del var små, med riktigt lågt i tak och en del var betydligt större. 
Här nedanför var vattnet riktigt djupt. Tur att det fanns en sten att stå på för hade jag tagit ett steg till mot mitten hada knappt vadarstövlarna räckt.
 
 
Ett annat rör var inte lika ergonomiskt
 
 
 
Men det blir oväntat effektfulla kort inuti en tunnel. Tänk vad folk går miste om som envisas med att gå ovanpå på vägen i stället........
 
 
 
Jodå, det gick faktiskt utmärkt att köra bil med vadarstövlar oxå
 
 
Värmen var väl det största bekymret egentligen och efter fem olika rör beslöt vi oss för att övergå till en skogspromenad i stället.
 
Grönt och lummigt var det. Otroligt vackert så här års. 
 
 
Nattviolerna blommar för fullt.  
 
 
Ibland blir det kort fast man inte tänkt sig, men visst blev det fint?
 
 
Massor av flugor gjorde oss sällskap där i skogen, lite åska i luften gjorde dem väl extra intresserade. Sista loggen blev en topplogg. Samarbete på hög nivå gällde även här för att få dit våra nick.
 
 
Vi tillbringade helt klart inte dagen innan midsommar som de flesta andra, vår dag var betydligt mer äventyrlig. Tänk vad folk går miste om egentligen........
 

Kvalite på hemmaplan

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fredag förmiddag hade vi några timmar så vi kunde träffas.
Det blev en kvalitetsrunda då jag delade ut inte mindre än 3 favvo på totalt 5 loggade burkar.
Första poängen fick en gömma vi påbörjade för säkert mer än 2 år sedan. Tunnel of love?
En myst i tre steg där alla utom det sista steget hade lösts tidigare, men den gången hann vi inte slutföra och varför det inte blivit av tidigare är en mycket bra fråga.
Riktigt bra var den iallafall.
 
 
Nästa var en gömma av jamandcat. Den tredje skylten. Här gällde det att hitta den tredje infoskylten till getaryggens naturreservat. Två är ganska givna, men var fanns den tredje?
Här letade vi länge, men till sist så fanns den ju bara där, skylten och vi kunde komma vidare. Kul upplägg även där!
Lagom till att sista burken skulle undersökas anslöt Malin. Och här kom även min sista favvo till användning! Skövde Hightech #2, StallsikeN. Vilken fantastiskt bra gömma! Så smart, när man väl kom på hur man skulle göra, vill säga. Underbart när man hittar sådana kvalitetsburkar!
Sen var det dags för fika, men molnen hade hopat sig och det regnade. Vart sätter vi oss då?
Hm, Jula har ju en stor parkering, där för övrigt p-koordinaterna till sista gömman är. Och kundvagnsgaraget var närstan tomt.
Perfekt fikaplats hittad!
 
 
Ännu en udda fikaplats att lägga på fikaplatslistan. Att jag hädanefter nog alltid kommer att le lite extra när jag går förbi ett kundvagnsgarage blir ju bara en extra bonus.

Skottdagen!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
29 februari var en mycket speciell dag. Skottdagen som bara inträffar vart fjärde år fick nog de flesta att vilja ut och åtminstone logga en cache eller ännu hellre ett event. Det är ju det där med statistik och souvernirer som många lockas av.
Jag bryr mig egentligen inte om något av det. Min kalender är full sedan ett bra tag. Förra gången det var skottdag var jag oxå på ett event, men denna gång hade det fulllkomligt exploderat av event. I forna skaraborg fanns inte mindre än fem event att besöka på samma dag!!
Jag nöjde mig med ett enda, nämligen Skottdagen 2016 som Malin var EO för.
 
 
Ett synnerligen trevligt event som dessutom var på en tid som passar mig perfekt. Hade gärna åkt på grilleventet i Tibro oxå men därtill fanns inte ork tyvärr.
 
 
 
Vi blev riktigt många som samlades i boulognerskogen i Skövde denna soliga dag.
Dessutom blev vi bjudna på riktigt gott hembakt fika! Kan det bli bättre?
 
 
Efter eventet ville vi gärna logga några mer cacher samt dessutom få tillfälle att njuta av solen!
Vi åkte mot Nya cykel vägen 1
Halvvägs från skövde rullade molnen in över bygden och i stöpen strax utanför skövde lyste solen enbart med sin frånvaro......
 
 
Men rimfrost på träden är ju oxå sanslöst vackert!
 
 
Vi valde att parkera på en av alla små avstickare mellan vägen och cykelbanan. Här dök ordet "bluttgrej" upp i min lite ostrukturerade hjärna. Hittar man inget ord så får man väl hitta på egna.
 
 
Det är alltså en sån som bilen står parkerad på här, men jag tvivlar på att det ordet kommer med i svenska akademins ordlista nånsin.
 
Tack och lov att Lena når högre upp är vi andra, ändå hjälpte det inte helt. Som tur är har naturen hjälpmedel att låna ut. En inte helt ovanlig vinkel att se på vägskyltar från, när man geocachar......
 
 
En cykelväg funkar oxå bra att gå på och det blev en bra avslut på vår skottdagscaching.
 
 
Halvvägs tillbaka in mot Skövde igen öppnade sig åter alla moln på himlen och solen sken från en knallblå himmel igen. Men vad gör väl det. Vi hade en bra dag ändå!
 
 

sportlov

 
 
 
 
 
 
 
 
Det var ett tag sen senaste loggning nu. Varför då kan man undra?
Jag har helt enkelt inte haft vare sig tid eller ork. Funkar inte sömnen som den ska så går mycket tid till att ens orka det mest väsentliga.
Men igår var det så dags igen.
Simsjöns lilla mystpromenad 1 stod på programmet men vi började med TB-Hotel, The Crime.
Ett passande namn eftersom gömman var i närheten av detta brott!
 
 
Dagen var gråmulen och snö fanns på marken, alltså kunde vi lugnt räkna med att nästa plats inte var ett dugg farlig att beträda.
 
 
Svårt att hitta vita golfbollar med detta underlag.......
 
 
Cozy Place var vårt mål och jovisst var det en sån plats!
 
 
Vidare upp på Billingen där mystrundan väntade.
Jag gillar tänket bakom denna runda.
Lättlösta mystar, så även de som inte är så duktiga mystlösare kan få möjlighet att få något att klura över och sen är själva gömmorna placerade utefter en stig i skogen.
 
 
Vädret fortsatte vara grått men solen finns ju där bakom nånstans och snart är det vår!.
 
Stigen som vi rekommenderades att följa var inte helt lätt att hitta, snön på marken gjorde det ju inte lättare heller och vi råkade göra åtminstone en liten felnavigering, men på så sätt får man ju bara mer motion!
 
Annars är det rätt mysigt när man nästan "följer John" där i skogen.
 
 
Snillen spekulerar?
 
 
Fyra sportlovslediga hjälpte till på bästa sätt!
 
 
En bra runda måste ju såklart avslutas med en fika!
 
Ryttmästargården vid Simsjön har vi besökt förut, men ett återbesök skadar väl aldrig?
 
 
 
Vilket gäng vi blev!!!!!
 
 
En härlig tur!

Julen varar ända tills.....

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
December är en månad med många tankar på julen. Lite extra tänkt på julen blev det då det kommit ett stort antal mystar i trakten med just temat jul. Jättekul, speciellt som alla mystarna faktiskt var lösbara även för mig!
Sorkensons decembermystar är alla lösta men bara ett fåtal loggade hittills, några av dem passade vi på att logga när vi ändå passerade mot förmiddagens huvudmål #1 Knep & knåp i juletid -  #8 Knep & knåp i juletid.
Vädret var dock inte det minsta jullikt. Att det var mindre än en vecka sen vi åkte skidor på Våtemossen känns nästan ofattbart.
Idag var det snarare en sväng av översvämningsrisk lite här och var, tur att vi inte skulle ut på denna åker intill ån......
 
 
Dit vi skulle var det dock ingen risk för översvämning iallafall. Fast det fanns kvar åtminstone lite is på ett ställe......
 
 
Hade precis plockat fram kameran när Titti bara försvann bredvid mig. Raklång på en väg i januari. Det hade blivit ett fint kort det, om jag varit lite snabbare.....
Tur att allt gick bra!
 
 
Undrar vad som hänt med den tallen? Såg iallafall märkligt ut.
 
 
Tänk så många täta granskogar man gått i de senaste åren. Förr gick man oftast en omväg när skogen tätnade. Tänk så man kan ändra sig......
En riktigt bra serie mystar, roliga att lösa eftersom de allihop var olika och tänk, nu vet jag dessutom mer om både jultomtens renar och andra spännande saker som hör julen till!
 
 
Fast trots att julen är mysig så gillar jag ändå denna tid då semlor bjuds bättre.
För idag, då solen visade sig var det inte svårt att få känslan av att våren ändå är på gång!
Avslutade en mysig förmiddag hos Malin, som är CO till julmystarna, och fick smaka underbart goda, hembakta semlor.
Kan inte göra annat än att hålla med hennes familj. Vad är en köpesemla mot en av de här?
 
 
 
 

swix blå

 
 
 
 
 
 
 
 
Det sägs att det ska bli mer normal vinter framöver.
 
Alltså vinter som innebär mer regn och slask, så när Malin undrade om jag ville följa med på en skidtur till tackade jag ju självklart JA!!!!!
Vi sparade ju Swix blå bara för att ha anledning till ännu en skidtur.
 
Efter en viss förvirring på plantagens parkering, där vi stod en stund med ca 30 meters mellanrum utan att se varandra (låter som om det var fullt av bilar och en gigantiskt parkering, men inte ens det kan vi skylla på.......) gav vi oss så iväg upp på berget igen.
 
Denna gång startade vi vid Blängsmossens parkering, där vi enligt uppgift visste att det skulle vara spårat från.
Det började ju bra men sen tog spåret vi följde bara slut......
 
Men 300 meter genom skogen fram till måndagens spårlogg har ju aldrig bromsat oss. Visserligen är väl skidor på fötterna och lössnö inte en toppenkombination men genom här kom vi!
 
 
Hittade det blå spåret gjorde vi oxå men Våtemossen gör skäl för sitt namn. Snöskotern hade kört igenom vid några ställen och här hade det bildats vackra iskristaller ovanpå leran.
 
 
Snön låg fortfarande tung på alla träd och det var massor av rimfrost överallt. Ändå var färgerna helt andra denna dag. Himlen var mörkare och solen orkade bara fram en liten, liten stund, då jag skyndade mig fram med kameran.
 
 
 
 
 
 
Spåret fortsatte framåt och vi ville vika av 600 meter rakt åt vänster över mossen. Eftersom spåret inte var helt lättåkt var valet rätt lätt.
Ut i det orörda igen alltså!
Strax innan vi var framme nådde vi så spåret och de sista metrarna åkte vi i skoterspår igen.
 
Framme vid målet plockade Malin fram ett viktigt tillbehör!
 
 
Såklart att vallan måste vara med när cachen hette som den gör!
 
Men var var då jag?
 
 
Jo, på andra sidan diket som vi som tur var valt att gå en på var sida om.
En logg och sen var det dags för fikapaus.
Varm choklad är aldrig fel i samband med skidåkning! Fast denna gång blev det ståfika. 
 
 
Fast med denna utsikt spelade det ingen roll.
 
 
Tillbakafärden var ju som vanligt lättare, vi valde våra egna spår och faktiskt så hittade vi spår ända tillbaks till blängsmossens parkering!
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0