I Vetlanda skiner solen.
Så var det då dags att styra kosan hemåt igen från vår skånetur. Men regnet smattrade på taket när vi vaknade så vi fick fundera om lite om hur vår väg hem skulle gå.
Titti hade bra koll och sa "I Vetlanda skiner solen".
Sagt och gjort. Vägen till skaraborg från Osby gick över Vetlanda.
Fast först ett litet stopp i Huseby Bruk.
Huseby är ett före detta järnbruk i Skatelövs socken i Alvesta kommun i Kronobergs län. Det ligger vid Helige å, mellan sjöarna Salen och Åsnen. Den äldsta benämningen av platsen är Hosaby 1419.
Fantastiskt fint ställe, även om regnet fortfarande smattrade på våra paraplyer.
Här fanns både en trad, en multi samt en mycket trevlig fotomyst, som varmt rekommenderas. Husebys fotomyst.
Vår vandring i denna vackra miljö tog oss till ytterligare en fin plats, som gjord för en fika. Men det regnade ju så vi fortsatte till Vetlanda.
Strax utanför hittade vi Dopfunten. Och ja, nu hade det slutat regna!
Gillade att även synskadade kunde få bra info här.
Ännu en vackerhetsplats visade sig Illharjen Multi vara.
Illharjens naturreservat är etablerat 1963 och utvidgat 1998 och
har en yta på 45 hektar. I området finns det förutom vandringsleder
även ett handikappanpassat spångsystem. Lederna går genom ett
mycket naturskönt område där Emån delar upp sig ett antal småfåror,
ett så kallat kvillområde som har uppkommit genom att marken lutar
svagt mot nordväst.
har en yta på 45 hektar. I området finns det förutom vandringsleder
även ett handikappanpassat spångsystem. Lederna går genom ett
mycket naturskönt område där Emån delar upp sig ett antal småfåror,
ett så kallat kvillområde som har uppkommit genom att marken lutar
svagt mot nordväst.
Hemåt igen och nu kör vi mot Lövhult. Här hittade vi fina St Valborgs kapell som tyvärr inte förärats med någon egen cache.
En resa med väldigt många fina besöksvärda platser är till ända. Vi fick kämpa mot regnet, men tycker ändå att det inte besvärat oss speciellt mycket.
Sverige är fantastiskt!!!
Det fattas några grader
Det är varmt! Alldeles galet varmt egenttligen. Såpass varmt att till och med jag drar mig för en promenadrunda, nåt som jag aldrig annars gör.
Ändå tycker Titti att det fattas några grader, fast inte celcius utan i grader av Sverige. Vad ska vi hitta på när värmen hindrar nån vidare aktivitet om inte öka de där graderna till 360?
Men det var en blågubbarnas dag. Vi hade helt enkelt dålig flyt, fast kanske det var luftens 30 grader som hindrade oss från att orka leta ordentligt?
Nåväl, första stopp blev Brinell: Hembygdsparken.
Som nog många förstått tycker jag att de absolut borde få var sin gömma de där hembygdsparkerna. Här blev det dock en gubbe blå, fast parken var fin och sevärd, samt hade en väldans sval och fräsch toalett.
Nästa plan var en liten promenad runt Handskerydssjön #1. Blir så ledsen av att se så mycket skräp dumpat lite åvarstans runt den annars riktigt fina sjön.
Massor med skräddare på vattnet.
Nr 2 i serien tog oss till en sån sunkig plats där vi inte ens kunde hitta nåt av intresse och eftersom några till i serien verkade vara blågubbade beslöt vi oss för att avbryta. Men stunden vid sjön förde med sig ett fint möte, med en stavgående dam på hela 95 år. Tänk att få vara så friskt vid den höga åldern!
Dagens mest snabbhittade cache var som tur var en av graderna som fattades Färger #2 och vårat mod steg igen. Men nu behövde vi fika, gärna i skuggan och med lite vatten intill så Izzie kunde få bada.
Efter en hel del krokvägar hittade vi så Skedhultspåret #3 som verkligen uppfyllde vår önskan om en fin fikaplats.
Men cachen, den ville inte visa sig så lätt. Till slut hittade vi en mycket sliten och oskrivbar loggbok som vi helt enkelt bytte till en ny.
Mätta och belåtna fortsatte vi vår tripp och hamnade återigen i trubbel. Snarebo med sina smått makalösa stenmurar.
Sanslöst vacker plats om man som jag gillar sten, men nån cache hittade vi inte.
Kungsgravarna, en gömma från 2004 fann vi dock på direkten. Underbart!
Nu började åskan mullra så smått och med tanke på tidigare erfarenheter i Skåne höll vi noga koll på att den höll sig på avstånd. Efter ytterligare några mer eller mindre bra vägval hamnade vi så vid #2 Måladammen. Vilken vacker plats!!!!
Här dukades fika nummer 2 upp alltmedans åskan mullrade i bakgrunden.
På vägen hem mötte vi det efterlängtade regnet och när vi stannade vid S:a Fågelås kyrka på vår sida vättern var temperaturen nere i svala, sköna 20 grader.
Underbart efter denna varma dag! Några grader rikare blev vi oxå!
Hem igen
Dags att vända åter till Skaraborg igen. Lite kallare denna dag vilket vi tyckte bara var skönt.
Wera & Manne, vilka passande figurer utanför ortens äldreboende.
Earthcacher brukar alltid visa vackra platser, Hannabadsåsen var inget undantag.
En "korv" i landskapet beväxt med bokskog. Härligt!
Färden fortsätter norrut och helt plötsligt börjar himlen läcka något som utvecklade sig till ösregn. Temperaturen föll ända ner till 13 grader och jackor åkte på när vi skulle spana fikaplats. Planen var att vi skulle gå en runda i detta område (Bräkentorp-Grillplatsen) men ingen av oss hade lust att sitta blöta i bilen så vi nöjde oss med en fika under tak i detta enorma bygge. Inga problem om man ville bjuda hela släkten på kalas här inte.
Efter att ha kört i regn mellan Örkelljunga och Värnamo lättade molnen och solen visade sig igen. En av titticc saknad grad gjorde att vi hamnade här: Domarring
Riktigt fin plats!
Hembygdsgården Rogberga blev vårt sista stopp. Vem använder dessa dörrar egentligen?
För nästan exakt 2 år sedan var jag och Titti här och loggade den gamla cachen.
Nu finns här en ny och det är jag glad för. Hembygdsgårdar besöker jag gärna, de brukar alltid vara väl värda besök.
Hemåt igen via några gamlingar
Alla resor har ett slut och onsdag morgon vaknar vi till en betydligt mer mulen himmel. Dock har gårdagens snö nästan smält undan så vi planerar att börja vår hemfärd via två gamlingar från geocachingens begynnelse. Fast först ett stopp på denna fina plats.
Grönby mölla. Så snygg. Passade även på att spana in en ståtlig fasantupp i trädgå¨rden bredvid men han ville verkligen inte vara med på bild. Fantastiska färger hade han.
Turestorpsö var gamling nr 1 från hösten 2002. Här har en gång funnits en borg som Tuve Galen huserat i.
Nu är det enbart en väldigt vacker plats som vi faktiskt var tacksamma för att det var fruset på vägen dit. Hagen befolkas vanligvis av kor samt tjur och de har trampat runt mycket så när frosten släpper lär det bli kanigt värre.
Helt klart så förstår jag varför han byggde en borg här, för nog var det fint även en gråmulen dag.
The Barons Graveyard från 2001 blev nästa stopp. Här hittade vi en gravplats för de boende i slottet som fanns inte så långt härifrån.
Tänk att ha en egen gravplats......Måste ha varit väldigt förnämt folk som anlade den en gång, fast är man baron så kanske man inte vill bli begravd med vanligt folk?
Vackra snöklockor på vägen tillbaks.
Det mulnar på sig än mer och snöblandat regn börjar falla. Vi far betydligt raskare norrut än planerat från början.
Pohacka Letterbox Hybrid #1 vid Ljunby blev ett bensträckarstopp som var väldigt lyckat.
Vacker plats vid gravfältet samt inte mindre än 4 fina cacher inom gångavstånd.
Kan en resa avslutas bättre?
Visst mötte vi väl inte våren riktigt som vi önskat men lite vårkänslor fick vi och vårt huvudmål uppfylldes med råge. Vi hade några väldigt trevliga dagar tillsammans.
Tjejligan på kul kulturtur!
Skåneträff igen! Denna gång var målet Sjöbo och såklart ville vi ju dit. Extra kul var att även Malin följde med i år.
Hitta.se trodde det skulle ta 3 timmar och 57 minuter att köra dit. Det gjorde det INTE! Vad gör då tre tjejer på väg till Sjöbo som gör att resan dit nästan tar 13 timmar?
De som känner oss är väl inte förvånade, för det blev några stopp längs vägen. Även några fikapauser på tre helt fantastiskt fina platser.
Vi konstaterade dock att skomakaren, han får kort semester i år, för vi såg både hägg och syren på resan ner.
Första stopp blev Getaryggarna och Kroppsjön
En vacker plats med en trevlig earthcache samt en fikaplats med en cache där det redan satt folk. Men de som satt där visade sig vara väldigt hjälpsamma.
Min logg för earthcachen:
Den här fick vi faktiskt svaret av från ovan😁😁😁😁.
När vi kom till platsen var fikabordet upptaget så vi började med denna eftersom paret vid bordet verkade vara på väg att ge sig av. Tre glada tjejer på tur var kanske inte så tystlåtna i sina funderingar om fenomenet på platsen så när vi var klara och paret fortfarande inte åkt beslöt vi oss för att försöka förklara vårt något skumma beteende.
"Är ni studenter?" blev då frågan. Hm, hur kan man tro det om oss???
Nåväl, mannen visade sig mycket påläst i ämnet och sån information blev vi inte ledsna för.
När vi kom till platsen var fikabordet upptaget så vi började med denna eftersom paret vid bordet verkade vara på väg att ge sig av. Tre glada tjejer på tur var kanske inte så tystlåtna i sina funderingar om fenomenet på platsen så när vi var klara och paret fortfarande inte åkt beslöt vi oss för att försöka förklara vårt något skumma beteende.
"Är ni studenter?" blev då frågan. Hm, hur kan man tro det om oss???
Nåväl, mannen visade sig mycket påläst i ämnet och sån information blev vi inte ledsna för.
Utsikten från fikaplatsen var riktigt fin. Kan inte låta bli att förundras lite över formen som öarna bildar.
En groupie blev det även på platsen, inte är vi riktigt oss lika. Kanske man skulle ha en selfiepinne?
Vi for vidare och hamnade vid gamle kvarn
Här hade vi tänkt fika men bristen på skugga samt den stora mängden pollen i luften gjorde besöket kort.
men på så sätt hittade vi en ändå bättre fikaplats. Äventyr i Sälleberg Vilken vacker plats!
Multin insåg vi att det inte var aktuellt att ens överväga att försöka oss på. Vem orkar klättra i träd när termometern visar 28 plusgrader?
Pizzabullar på denna ljuvligt vackra plats i allra bästa sällskap. Kan knappast bli bättre!
Sagomuseet i Ljungby har placerat ut en massa cacher som vill visa platser som berättats om i folktron. Om det tycker jag. Mikkel i Långhult var en riktig sagoberättare och han har fått denna fina minnesten uppsatt vid Kuggaberg.
Lille Petter-Johans Stuga var en riktig pärla som jag helt missat utan cachen på platsen.
Här bodde 130 cm långe skomakaren Lille Petter-Johan tillsammans med sin betydligt längre hushållerska.
Allt var avpassat för den lille mannens längd och det var en mysig plats. Får förmoda att hushållerskan kanske hade visa ryggproblem efter att ha bott i stugan ett tag.
Från ett kulturställe till ett annat, betydligt mer känt. Linnés Råshult och en mycket bra myst The Linnaean Herbarium
Insekter och fåglar visade sig vara lite större här än hemmavid.....
Vi fick anledning till en fin promenad ut i hagarna och fick stifta närmare bekantskap med denna nyfikna invånare.
Dags för fikapaus nr 2 och det blev här vid De-12 Länsmanbostället. Ännu en riktigt fin plats!
Hembygdsgårdar, undrar hur många sådana jag besökt under min tid som geocachare?
Men ett är säkert, oftast är det bra fikaplatser och mysiga platser.
Äntligen får vi lukta på liljekonvaljer!!!
Vi far vidare och hamnar vid Vinterhyttan, och närbelägna Grave-field
Man skulle ju kunna tro att vi nyss fikat, men så var inte fallet, vi hade sysselsatt oss gott ett tag emellan, så nu var det dags för dagens sista fikapaus.
Temperaturen faller så sakteliga och nu vill vi för första gången under dagen sitta i solen. En härlig dag är snart till ända och vi är kulturladdade som få.
När resan är halva målet kan det visst ta 13 timmar att köra till Sjöbo.
Nostalgitripp till Ljungby
På tidigt 90-tal bodde maken några år i Ljungby och jag har massor av fina minnen från de trakterna. Varför inte lämna de hemkära sönerna själva en helg för en liten nostalgitripp till de småländska skogarna?
Sagt och gjort och vi styrde bilen söderut på lördagsförmiddagen. Efter ett stärkande brunchstopp på Landhs konditori i Mullsjö var vi redo för några väl utvalda cacher längs vägen.
De utvalda var:
samt Bult och Mutter.
Allihopa bra cacher och helt klart värda ett stopp.
Sen fortsatte vi till ett av målen för dagen, nämligen Bolmsö, där vi tillbringade många dagar då på 90-talet.
Men Stenig udde på ö. 12/12 tog oss till en fantastisk plats jag aldrig varit förut. Jättabron, med en sägen som berättade om en kärlekskrank jätte som byggde revet med hjälp av sanden i sin vante.
Lite lika hindens rev, men betydligt kortare och betydligt mer stiglös.
Granarna som växte ute på udden bredde ut sig på bredden i stället för på höjden vilket gav en "spännande" promenad över stenarna.
Halvägs ut har det nog varit fint en gång i tiden, nu var förfallet långt gånget, men jag förstår mer än väl valet av plats för sommarstugan.
Efter ca 1 km var vi så här, vid änden av revet.
Vi valde att packa upp vår matsäck på denna plats med vågornas kluckande på båda sidor om oss.
Utan mysten som var av den trevligare sortens fieldpuzzle hade jag aldrig kommit på tanken att åka hit.
Tror vi båda två var mycket överens om att denna stiglösa vandring var helgens bästa upplevelse.
Piksborg vid Bolmens södra strand blev nästa nostalgistopp.
Här minns jag en fin plats, men märkligt nog var den större i verkligheten än i minnet. Brukar väl vara tvärt om?
Borgen uppfördes förmodligen under senare delen av 1300-talet och fungerade både som gränsfäste mellan Sverige och Danmark och centrum för den kungliga skatteindrivningen. År 1434 brändes borgen ner under Engelbrektupproret.
Järnvägen passerade förbi här förut och självklart tog vi en promenad över bron jag inte mindes alls från förr.
Efter en god natts sömn på ett hotell i Ljungby vände vi norrut igen och hemvägen präglades av sten.
Märkligt så mycket möda människor förr i tiden la ner på att ordna sten i fina formationer.
I Hörda nån mil från Ljungby finns dessa oerhört vackra stenhögar. Inte bara en utan närmare femtiotalet i olika storlekar på en mycket begränsad yta.
Kan inte säga annat än att jag är grymt imponerad. Tyvärr finns ingen cache som visar till detta fantastiska ställe.
Men efter detta steniga besök föll tanken på ett annat ställe på temat sten som jag länge velat besöka.
År 1837 fick Sven Månsson löfte av jordägarna att bruka jorden, om han kunde leva på den. I gengäld fick han göra två dagsverken per vecka. Hans hustru gjorde ett dagsverke per månad.
De välbevarade murarna visar var huset stod, samt hur åkrarna var placerade i anslutning till gården.
Rester av lindallén som var planterad längs vägen fram till huset, finns också kvar.
Dalsgård övergavs för ca 100 år sedan.
De välbevarade murarna visar var huset stod, samt hur åkrarna var placerade i anslutning till gården.
Rester av lindallén som var planterad längs vägen fram till huset, finns också kvar.
Dalsgård övergavs för ca 100 år sedan.
Ett fantastiskt ställe. Återigen en sån plats jag nog aldrig hittat till utan den lilla plastburken som visade mig vägen.
Fängens finfina fikaplatser.......
Inte nog med att vi hittade två riktigt fina fikaplatser, hela området överraskade oss dessutom med riktigt bra caching. Om det tycker jag!
Men vi tar det från början.
Det har ju varit så fint väder senaste veckan och jag ville gärna passa på att åka en heldag innan älgjakten.
I torsdags blev det så av och vi startade med en liten omväg för att ge Titti tillfälle att besöka denna fina plats:
Inte så långt härifrån finns Lenas nya cache Hornsjön som vi nu passade på att logga. Trodde inte det var möjligt att det skulle vara mindre vatten än när jag var här sist, men det var det.
Än så länge var det grått och kallt ute så vi valde att fortsätta söderut och ge oss in i skogen till Lidstorpsdammen.
Här fanns det fina vindskydd och för dem som vågade även en linbana över dammen.
Vi skippade linbanan, men fick vara lite våghalsiga ändå. Balansgång är inte heller helt lätt när balansen inte är på topp. Drog en lättnadens suck när vi väl kommit över.
Cachen hittade vi sen på ett ställe där det var bra att ha friska knän. Fin plats där kring dammen, som gjord för en fika.
Men denna dag hade inte hunnit lida mot fikapaus ännu så vi fortsatte söderut med siktet inställt på Sonarpsslingan #1 Grandungen.
Som vanligt så blir det ju några stopp på vägen och när vi var framme vid slingan insåg vi att vi nog var tvugna att äta lite innan, men vart? Det blev spontant vid Rastad Fritidsby
Vilken fin plats! I sol och med lä från den för dagen rätt kalla vinden .
Helt ljuvligt. På andra sidan ån skymtade ytterligare en fikaplats, det råkade bli dagens andra fikaplats, men det som enbart var max 150 meter fågelvägen, var närmare 2 kilometer landvägen. Ån gick inte att ta sig över på annat sätt om vi inte lånat nån av båtarna såklart. En mycket bra cache hittade vi oxå!
Kan man bli annat än glad när man hittar sånt här i skogen?
Geocaching på riktigt har blivit något som fastnat i mina tankar. Det är bland annat när man blir visad till ställen med historia, som man aldrig hittat till annars. Undantagstorpet Ängen. var en sån plats. Massor av mossa nuförtiden, men en gång så har det varit en människas hem.
Alltid kul när man förutom skylten på platsen får lite mer info i cachebeskrivningen. Platser man aldrig hittat utan plastburken.
Vi fortsatte vår dag med Team Abris fikarunda #1 Bulle
Roliga, om än lite slitna tvister på det som brukar serveras till kaffet. Vad passar väl bättre för fikande tjejligan än en sån runda?
Så hade då äntligen turen kommit till Sonarpsslingan, den som var dagens huvudmål.
Detta var en riktigt fin cacherunda, där krutet lagts på roliga cacher. Inte svåra alls, men sådär som man blir glad av att hitta. Även beskrivningarna var välgjorda. Om det tycker jag.
Lägger inga bilder på gömmorna här, men några naturbilder från rundan kan jag inte låta bli.
Perfekt att dra med titticc ut i sumpen när det inte var det minsta sumpigt.
Sonarpsslingan #7 Den gamla torvtäkten. En mycket bra gömma och fantastiskt vackert, men man måste gå från rätt håll. Annars är man nog inte så ren efter den promenaden.
Fiska på torra land är kul. Här var utmaningen lite annorlunda än vanligt, men det var riktigt kul. Lättare sagt än gjort att montera ihop spö som hänger i ett träd.
Solen är på väg ner och vi behöver en sista fikapaus. Det fick bli Fängen #1 Norra badstranden, den som låg bara ca 150 meter från dagens första fikaplats.
Så vackert med solens gyllene strålar mot de höstfärgade träden.
Skymningen var rosa när vi vände hemåt igen, en härlig höstdag i en trakt jag aldrig besökt innan, en trakt där blixtlåsets anfader kommer ifrån. Dessutom en trakt där det var en ren fröjd att vara geocachare.
Lika krokig väg hem
Att resa hem kan vara vemodigt, men även hemresor brukar bli bra så länge gpsen är med.
Vi startade strax innan nio från vårt fina vandrarhem i Vånga efter en riktigt god frukost. Äppelodlingarna som fanns överallt i trakten stod i full blom och det verkade bli ännu varmare idag än förra dagen.
Första stopp på vår resa i zickzack norrut blev Stenen på stenen
Tänk så märkligt det kan bli egentligen efter inlandsisens framfart. Häftig plats med en lika fin gömma!
Stenbroar gillar jag, just här la vi inte alltför mycket tid på att leta då inte mindre än 4 blågubbat den innan oss, men bron var ju lika fin för det!
Vi fortsätte vår krokiga färd genom gränstrakterna mellan skåne och småland och hamnade vid denna gömma. Twiii twii twi... Strax intill hade vi en löst myst men någon siffra hade bytt plats så vi fick ägna oss åt några av de närliggande trad i stället.
Här hade en storm för några år sedan gått hårt åt skogen och det var inte helt lätt att hitta rätt väg.
Lite synd för det var riktigt bra gömmor, men värme och ett brutet revben begränsade våra loggar till 2 i området.
Vanstad Affär med sin snygga entre blev nästa stopp. Fin gömma fanns här oxå.
Fast jag gillade Labyrint och Gamla dansbanan strax intill ännu mer. En av dem har till och med varit i tidningen då en förbipasserande undrade vad i all världen detta var för något.
Jo, det kan man ju såklart undra.......
te´fabriken fick bli fikaplats för dagen. Förstår inte hur det kommer sig att vi alltid hamnar på små smala grusvägar utan en enda geocache när vi åker på resa......Sålunda inte heller en enda vettig fikaplats förrän denna. Alltså var vi rätt hungriga vid ankomsten till denna fina plats.
Här smakade årets första svenska jordgubbar alldeles utmärkt!
Fast vi lät bli smakkombination jordgubb med ädelost......
Vi körde en bit på E4 innan vi gjorde nästa avstickare vid fina Hallsjö Kyrkoruin. Här har jag loggat en gammal arkiverad gömma tidigare, riktigt kul att det numera finns en ny på denna fina plats.
Cliff Burton Memorial. Minns inte alls att jag uppmärksammade när olyckan hände, kanske mest pga att jag inte lyssnade på metallica på den tiden. Fint att det finns en minnessten på platsen.
Kulturlandskapet, ja hur hade vårt land sett ut om det inte funnits betesdjur i hagarna? I denna hage ska det enligt cachebeskrivningen gå shetlandsponnyer som ser till att gravfältet hålls öppet. Vi såg inga men gravfält brukar oftast vara speciella platser som jag av nån anledning gillar.
Till sist så kom vi då till Apladalen i Värnamo. Vilken underbar plats!
Att vi sen blev guidade runt i parken med hjälp av en riktigt bra Wherigo gjorde inte saken sämre.
Den ena fina miljön efter den andra avlöste varandra och vi kunde sluta vår tur med att ge ännu en favvopoäng till en bra gömma.
92 loggade cacher tror jag facit blev efter helgen och tyvärr även 11 fästingar. Men det var det värt!
Ännu en krokig väg genom Småland.
Det var dags för träff i Skåne igen och eftersom det var så trevligt sist ville vi ju gärna åka även detta år. Fast snabbaste vägen brukar ju vara rätt trist.
Denna gång valde vi att cacha oss ner till Vånga där vi skulle övernatta med några i förväg väl valda stopp längs vägen.
Jag gillar ju de där kreativa gömmorna med många favvopoäng och Titti jagar kommuner, så lite förarbete hemma vid datorn gav oss en inte helt rak väg genom Småland.
Första stopp blev 5 gömmor som slukade inte mindre än 5 favvo.
Älskar sån här caching.
För att inte spoila för mycket blir det delar av vissa gömmor som jag visar bilder på.
Caching när den är som bäst!
Ägnade oss faktiskt även åt lite geokatting. Kul med sällskap vid letandet.
Hädanefter blev färden av det krokiga slaget.
När vi körde om samma cyklist för tredje gången med ett par mils bilkörning emellan kan man ju undra hur gpsen visar vägen egentligen.......
Tack vare den lilla omvägen kom vi förbi tre jättefina platser.
Först ett stopp vid Åsnen - Tornebron.
Vackert och rofyllt!
Massa-Petterns jordkoja hade vi aldrig hittat annars. Vilken mysig plats! Kan inte ha varit lätt att bo här men nu är det idylliskt.
Här blev det favvo för platsen.
Ännu en fin plats var Kronogårds kvarn. Största anledningen till den stora kroken på spårloggen.
Även här liksom på många andra ställen blommade äppelträden. Vilken underbar tid på året det är!
Ytterligare en fin plats besöktes på vår väg. Lilla Holje gravkapell. Här fanns en multi i den fina miljön.
Visst upplever man mer om man svänger av den stora vägen? Om inte annat så kan man hamna på platser man inte trodde fanns.
Blommor och plast
När jag letar plastburkar är det rätt ofta jag fotograferar, ofta hamnar bra gömmor på bild, men de är ju svåra att visa normalt, då det är synd att spoila, men det är precis lika ofta jag faller pladask på marken och tar kort på blommor.
Jag gillar båda sakerna lika mycket, så här kommer en liten bildkavalkad på vad vi stött på i helgen.
Visst finns det spoilerrisk, men vi rörde oss ju över stora områden och jag nämner inte vilka gömmorna är, så jag tar risken.
Blommorna är med bara för att de är fina!
Vägen hem. Grad och kommunjakt.
Alla resor har ett slut, så oxå vår lilla Ölandstripp.
Men även hemresor kan vara trevliga.
Vi hade några olika mål med hur vi skulle köra förutom trevliga ställen och roliga gömmor som ju alltid är en målsättning när vi är ute.
Titti jagar kommuner och jag jagar grader. Båda är nog egentligen lika svårt. Fast nu har jag bara 58 grader kvar tills jag får logga en challenge i jönköping! Nördigt? Jo, jag erkänner.
Alltså blev det inte riktigt den rakaste vägen hem heller.
Örsjö kyrka var ett av de första stoppen. Vilken annorlunda kyrka!!!!!
En gömma från 2004 fanns dessutom på plats, vilket var extra kul.
Wibergs Oxhage hade en historia att berätta. Ett par som bodde i bygden testamenterade hela sin kvarlåtenskap till hembygdsföreningen, en nätt liten summa på 28 miljoner. Måste väl vara den rikaste hembygdsföreningen i Sverige?
Fikaplats för dagen blev en plats utan geocache! Vid sjön i Lessebo njöt vi en bra stund. En riktigt fin plats! Efterlämnade några mystiska spår i sanden. Undrar om nån funderar på hur de kom till.....
Ett vanligt hus, mitt i ett villaområde? Nej inte direkt. Läs cachebeskrivningen så får ni reda på mer. Kalla Krigets Kronoberg - LGC Krickan
Hovmantorp har både fina skogar och fina cacher. Det finns några serier som släpptes i samband med event för några år sedan. Vi råkade upptäcka dem av en slump förra besöket i Växjö och jag ville gärna göra ett återbesök.
Alien I vaggeryd, en plats vi sett genom älgstaketet många gånger när vi passerat förbi på E4. Riktigt kul att verkligen få se det på nära håll. Dessutom snygga, tycker åtminstone jag.
Resans sista gömma blev Nostalgi. En gammal mack som väcker minnen från förr.
Här finns en bra och rolig multi som gick ut på att kolla lite närmare på vissa föremål.
Så bra avslutning på en riktigt bra resa!
På krokiga vägar genom småland
Vi var på väg till Öland för några dagars semestercaching. Snabbaste vägen från Kungslena till Rälla, där vi skulle bo beräknades ta strax över fyra timmar, men varför skynda oss? Resvägen kan ju oxå innebära fantastiska upplevelser.
Så inte var det väl den rakaste vägen vi körde precis.
Några stopp passadeju bra, hembygdsgårdar och kyrkor brukar alltid vara små trevliga ställen att stanna vid. Detta är Stenberga hembygdsgård där Pelle Näver var en känd profil.
Några poänggömmor är vi ju givetvis tvugna att stanna vid när det är jag som är ruttplanerare.
Inget vanligt elskåp här inte.
En underbar cache i Kalmar som länge stått på önskelistan! Kalmar after office hour 1 som nu även får en favvo av mig! Tänk att det kan vara så kul att traska omkring och njuta av denna miljö......
Annars var nog höjdpunkten denna plats som vi inte kommit till utan en burk.
En djup ravin som inte var helt lätt att gå ner i och på botten reste sig denna imponerande klippa. Häftigt!!!!
Resan fortsatte efter en välförtjänt fikapaus och vi hamnade vid Trossboden i Staby. Från 1688 till 1782 var Staby ängar i Högsby mötesplats för Kalmar regemente och även för Smålands ryttare. Trossboden i Staby uppfördes till Kalmar regementes Lifkompani 1772. Där förvarades kompaniets gemensamma utrustning.
Vi närmar oss så sakta öland men först ett stopp vid Lindö Treasure. En jättefin plats där vi möttes av ett hav av blommande doftvioler. När de tillverkade violpastillerna lyckades de verkligen få till den rätta smaken, för visst luktar det samma.
En jättefin miljö här, synd det bara fanns en enda gömma i omgivningen.
Ölandsbron, sett ur två olika vinklar.
Sista stopp innan vårt boende blev Glömminge kyrka. De typiska öländska trappstegen som finns på de flesta kyrkogårdar här ses på bilden.
En händelserik resa som det ju alltid blir med gps i hand. Hur lång tid det tog? Ja, bara sisådär 8 timmar längre än vad hitta.se trodde.
Rekreation samt bevis att spångonykterhet inte föreligger. Store Mosses närhet
Efter en god hotellfrukost bestämde vi oss för att tillryggalägga några mil hemåt innan vi gav oss ut på aktiviteter. Maken hade ju som sagt fortfarande inga specifika önskemål, bara det inte blev för många cacher.
Med det i tanken stannade vi först vid Rekreation Havsjön. Gryta. och Rekreation Havsjön. Toppencachen.
I serien finns fler cacher men det gällde att inte fresta för mycket på makens tålamod. Det var ju som sagt hans födelsedagsresa.
Vi parkerade vid Annebergssjön och gav oss av mot grytan. Jaha, där skulle vi mäta längd och bredd samt djup och sen multiplicera hela härligheten för att nå målet.
Hm. Detta var inte helt lätt för det blev olika värden beroende på hur man höll sitt mätredskap. Ett par centimetrar blir ju väldigt mycket ute i skogen när man ska multiplicera så det var ytterst nära att vi fick ge upp.
Fast tredje gången gillt! En gömma jag sett en kusin till inte långt hemifrån för ett par år sedan så jag såg den på håll. Men poäng fick den för denna typ är bra!
Nedan en vy in mot Havsjön. Hoppas innerligt att jag kan återkomma och ta resten av serien nån gång framöver!
Sen vidare för ännu mer kvalitetscaching.
Jag är ju svag för just det. Fina platser, fina vandringar samt gömmor som är välarbetade och lockar till skratt.
Det behöver inte alls vara allt samtidigt, är det en fin plats eller en fin vandring så räcker det, med helt ordinära burkar för min del, det är ändå kvalitetscaching.
Vi begav oss mot Store Mosse! Tack vare Forjois blogg hade jag spanat in #1 Lövö Runt som ligger mitt ute på mossen.
Store Mosse är södra Sveriges största myrområde. Sedan 1982 är det en nationalpark. Här kan man vandra på spångade leder, studera djurlivet och fåglarna på mossen.
Lövö är en moränkulle omgiven av Store Mosse. Lövö bebyggdes på 1600-talet och var då ett torp under Herrestads gods. På 1850-talet friköptes Lövö av den dåvarande torparen Magnus Andersson. Han uppförde nya byggnader och anlade den första vägen fram till Lövö. 1912 levde fyra jordbrukarfamiljer på Lövö. Idag står bara ett av boningshusen kvar och det används som vandrarhem.
Lövö Runt är en 3 km lång vandringsled, som utgår från Lövö på Store Mosse. Leden går på rocknen, som är en skogbevuxen grusås, men ibland finns det blötare partierna där det är spångat. Längs leden finns ett antal gömmor att leta upp.
Några hagar skymtade bland träden, annars fick vi känslan av att befinna oss uppe på Hökensås, om man nu undantar att här fanns inga sjöar.
Även själva mossen skymtade mellan träden ibland och det är rätt spännande att kolla på en satelitbild över store mosse, där syns rocknarna som små korvar i mossen.
Givetvis en blombild. Vet inte vad den heter men den är lika fin ändå.
Ibland var det blöttare partier även på rocknen, men då var det spångat, så det var inga problem att gå.
Efter vandringen närmade vi oss Lövö igen. Kan inte säga annat än att det ligger idylliskt med sina ängar runtomkring och just här känns mosse riktigt långt borta.
För att komma hit så svänger man av på en liten väg som slingrar sig ca 4 km rakt in i skogen. Inga hus längs vägen. Kanske fanns fler hus på vägen mot Lövö när det bodde folk här, kanske inte, men tempot man levde här måste ha varit ett helt annat än dagens stressiga tillvaro.
Vi fortsatte för att avsluta med en promenad ut till Svartgölen och det var här som maken fick bevisa att han inte var "spångonykter".
Precis när vi svängde in på parkeringsplatsen upptäckte vi polisbilarna. Vad har hänt här, blev ju vår första tanke, men det visade sig vara en helt vanlig trafikkontroll.
När vi så att säga svängde in frivilligt så tyckte poliserna att det var lika bra att kolla nykterheten med.
I och för sig skönt, för att gå i diket på en mosse är sannolikt en rätt blöt historia.
Sista 500 metrarna på leden gick på spång. Många timmar hade det tagit att bygga denna fina rullstolsanpassade led, tror jag såg en siffra på att det skulle motsvarat en heltidsanställd i 22 månader.
Imponerande!
Ute vid själva Svartgölen fanns denna minst sagt gigantiska rastplats!
En vacker och rofylld plats och det verkar som om det även varit bröllop här!
Så fint vid gölen, som det så ofta brukar vara när det är vatten vid en mosse.
På tillbakavägen träffade vi på denna lilla krabat. Tycker det är alldeles för sällan jag ser ödlor egentligen för jag tycker de är söta.
Även stigen som gick på rocknen var bred och fin och i mycket bra skick!
Härligt att det satsas på att man även ska ha möjlighet att komma ut i naturen trots rullstol!
Nu var vi hungriga och det var dags att styra hemåt igen. Hotellfrukost räcker ju inte hur länge som helst.....
En bra resa, och hemma hade sönerna skött sig med bravur och inte längtat alltför mycket efter sina föräldrar.
På önskelistan mot Halmstad!
Vad hittar man på för födelsedagspresent till maken som har allt?
En hotellövernattning brukar aldrig vara fel så denna gång stod färden mot Halmstad.
Maken hade inga önskemål alls på vad vi skulle hitta på där så det blev jag som fick fria händer.
Och får man fria händer så blev det ju självklart en resa som även betade av lite av min önskelista såklart.
Första stopp blev en nostalgitripp: Lake Kösen
För över 20 år sedan tillbringade vi många timmar vid denna badplats då maken hyrde en lägenhet ca 500 meter bort. Vi tog en promenad i byn och återupplivade gamla minnen. En härlig tid, då min förtjusning för det småländska landskapet växte sig stark.
Vi fortsatte vår färd mot Flammafallet som visade sig vara ett utmärkt fikaställe.
Men vi var inte ensamma. Alla har vi våra mer eller mindre annorlunda fritidssysselsättningar.
Måste säga att geocaching verkar vara en betydligt lugnare sysselsättning än att paddla utför vattenfall.
Hur som helst så gav det extra krydda åt vår fikastund.
Så till dagens huvudmål! Tänk till - #1 Welcome to Bollalt
Detta är en runda som jag haft på önskelistan ända sedan den kom ut för ett år sedan.
Jag älskar ju kluriga, "tänk tillgömmor" och denna runda gjorde mig inte besviken!
I beskrivningen stod:
Viktigt att ha med sig på rundan:
- 1st AA-batteri
- En påse ballonger (vanliga runda)
- Ficklampa (även dagtid och ej alltför klen)
- Blyertspenna (ej tjockare än en penna från det stora möbelvaruhuset)
- ev. en pincett till loggbokspill
- Bytesprylar finns i ett par av cacherna
- Tålamod
Packade allt detta i min lilla rosa neccesär och råkade dessutom dagen till ära vara försedd med rosa penna och sällan har väl det passat bättre, eftersom alla cacher i serien var målade i just rosa.
En helt underbar serie! Lägger ut några bilder eftersom det redan finns liknande bilder på cachernas sidor men väljer ändå sådana så att uppdraget man skulle göra vid varje inte röjs. För denna runda ska upplevas på plats!
Denna cache var på ett helt nytt tema för mig! Dessutom fick vi klura på en underbart vacker plats!
Här var det bra att ha maken med för jag hade lite svårare för just detta!
Men det märktes vad vi gjort länge efteråt.......Och det var inte det minsta oangenämt.
Nr 3,4 och 7 i serien var mina absoluta favoriter, fast även de andra var riktigt bra.
Allihop klarades av förvånansvärt snabbt förutom nr 2. Här fick vi ta till livlina som bekräftade att vi gjort rätt men sesam ville inte uppenbara sig så tyvärr missade vi även siffrorna vi behövde för att klara bonusen. Synd men inget att göra åt.
Aldrig hade jag väl trott att jag skulle få se maken pussa en rosa trälåda i skogen........
Kan man bli annat än glad när man möter en sån här filur?
Ännu en riktigt bra cache dolde sig här med!
Ja, detta var en mycket bra runda, det var nog bara sköldpaddan vi morrade lite över för att hitta en nano i en sköldpadda är allt annat än lätt faktiskt.
Men vi hittade den även om vi blev vita om händerna under letandet.
Ingen cache var den andra lik, allihop hade ett tema som stämde med namnet och var i synnerligen gott skick! En runda som lätt platsar på min topp10-lista!
Väl tillbaka till bilen blev vi utmuade......Kor är nyfikna och förvånansvärt högljudda.
Efter denna superrunda kände jag att det var dags för lite mer kvalitetscaching, fast på ett annat sätt.
Jag gillar ju även cacher på platser som är sevärda och denna hade jag sett ut innan.
Gården Bollaltebygget är en byggnadsminnesförklarad bondgård från 1700-talet men hus på platsen omtalas redan 1603. Delar av gården, bland annat bostadshuset, har blivit hitflyttade från grannbyn Jonsnahult. Inne på gårdsplan står ett päronträd. Detta planterades 1838 av gårdens dåvarande ägare Johannes Nilsson och Johanna Persdotter. Inomhus hänger hängklädena och bonadsmålningarna på sina ursprungliga platser, vilket gör gården unik. Gårdsmiljön är välbevarad med boningshus i form av en högloftsstuga och ekonomibyggnader med halmtak.
Gården var helt kringbyggd och trots att vi gick runt hela gården hittade vi ingen ingång.
Gårdsguiden är sällan anlitad, åtminstone om man spanar in cykeln som enligt skylten sägs tillhöra just gårdsguiden.
Inte så långt härifrån fanns Skvaltkvarnen som också tillhörde Boalltebygget.
Fin och rofylld plats!
Vädret denna dag var så fint och självklart ville vi ju även ut till havet.
Vi hamnade vid Laxvik Rocks och även detta var en riktigt fin plats.
Ingen trängsel på badplatsen direkt trots att det var över 20 grader.
Vi följde uppmaningen i cachebeskrivningen och tog en promenad längs havet bort mot klapperstensfältet strax intill.
En sådan otrolig massa sten! Man kan undra hur de kom hit en gång. Antar att inlandsisen haft ett finger med i spelet kanske.....Här var visst även ett gravfält, läste vi på skylten vid vägen.
Blommade gjorde det även. Jag gillar vresrosorna som oftast växer på sådana här platser.
Vi är olika maken och jag. En sak som tydligt visar det är väl kommentaren om denna blomma:
"Påskliljor här?"
Döm själva. Påsklilja eller inte?
Jodå, iris är också gula. Maken har inget intresse av blommor men det intresset måste man ju inte dela.
Mitt intresse för det räcker gott och väl för oss båda.
På krokig väg hem mellan Skåne och Tutaryd
Efter att ha vandrat mer än 50 000 steg på två dagar i trakten av Röstånga beslutade vi oss för att styra färden hemåt redan på morgonen istället för att deltaga vid CITOeventet. Trodde att vi kanske skulle komma hem lite tidigare så.
Nåväl, härom är det svårt att sia men vi fick en riktigt bra dag även på väg hem.
De krokiga vägarna har ju definitivt mer guldkorn att visa upp än raka, snabba E4an.
Vi började dagen med en earthcache på en vacker plats. Kulla-Gunnarstorp - Sandsten
Hav, vågornas sus och lite strandkonst!
Man kunde gå längs havet eller också på den stig som gick strax ovanför, en stig som för övrigt verkade vara en mycket populär hundpromenad. Tror vi mötte de flesta av traktens hundar på vår väg.
Dessa sandstenar var oerhört vackra och här skulle man beräkna ungefärlig storlek i m2. Jag lyckades nog rätt bra för jag fick ok av CO iallafall!
Visst är naturen fantastiskt vad gäller att skulptera!
Vi fortsatte till Kulla Gunnarstorp view point där utsikten mot danmark var fin. Det märktes att vi var nära vårt grannland för här var vi tvugna att använda danskt nätverk. Lite märkligt känns det dock att bli välkomnad till Danmark när vi trots allt befann oss i kvar i gamla Sverige.
Efter utsikten fortsatte promenaden och vi fick se något gult skymta mellan träden.
Det visade sig vara blommande azaleor!
Mängder av dem och doften var underbar!
Här kom vi även Kulla-Gunnarstorps slott riktigt nära. Så fint!
Möllor finns ju gott om i Skåne och såklart ville vi besöka en av dem.
Farhults mölla blev vårt val.
Så var det ju det där med kyrkoruiner som jag är svag för. Dagen slutade med inte mindre än två stycken.
och den fina Hamneda kyrkoruin
Här vid kyrkoruinens rofyllda miljö passade vi även på att ta en fikapaus. Ännu en bra fikaplats att lägga på vår lista!
Det fanns gott om violer vid parkeringsplatsen och jag kunde inte låta bli att föreviga dem
Denna bro åkte vi på när vi åkte E4an ner till skåne. Visst är den vackrare från detta håll?
R1 Högbron var passande nog placerad här nere för att ge oss en bra anledning till ett stopp.
Maskrosor som blommade så fint på taket är rätt idylliskt faktiskt när de blommar!
Det satt en kråka på skorstenen som behaga flyga iväg precis när den skulle fångas på bild. Nu hann den inte gömma sig helt utan blev fångad i flykten istället.
Jag har ju en märklig förkärlek för gravfält dessutom, kanske för att jag gillar själva atmosfären på sådana platser. Självklart så fick Mjäryds kullar ett besök. Över 150 gravkullar skulle det finnas i området om jag minns rätt.
Avslutningsvis denna resa så blev det en kyrka. En synnerligen ovanlig sådan. Tutaryds kyrka.
Kyrkan var av spån som hade den för kyrkor ovanliga färgen röd. En riktigt fin avslutning på en riktigt fin resa.
Vilken tur att så många delar med sig av sina smultronställen med att placera en plastburk intill för annars hade ju vi missat massor av guldkorn i vårt land.
Historisk resa ner till Skåne!
Långfredag!
Solen skiner från en nästan klarblå himmel. Vi ska åka till Helsingborg för två övernattningar på hotell!
Det fanns desutom två anledningar att fira!
Dels räknade vi med att Titti skulle logga sin geocache nummer 8 000!
Dessutom firade hon sin 6:e födelsedag som geocachare!
Båda två väldigt goda anledningar till att fira lite extra!
Och firade det gjorde vi verkligen, för hela resan blev väldigt bra!
Vi startade upp lite lätt med en kyrkoruin! Hallsjö Kyrkoruin
Jag gillar ju sådana ställen men här var cachen arkiverad. Dock fanns den på exakt samma plats som titticc hittade den på för sisådär nästan 6 år sedan, så det blev en logg här oxå, inte bara fotostopp.
Ett snabbt stopp blev det sen vid Runstenen i Trotteslöv.
Här finns en av Sagomuseets fina utflyktsmål med en historia:
Runstenen låg förr i en gammal stenbro över Trotteslövs bäck. Men det var besvärligt med bron, för den bara rasade och höll aldrig för tyngre lass. Folk byggde upp den på nytt, eftersom de behövde en bro över bäcken. Men den föll samman igen. Varför?
Ja det kan man ju alltid undra. Hur många runstenar har inte använts som broar egentligen? Fast helt klart så gör sig denna bättre som runsten, precis som det en gånmg var tänkt.
E4an är väl inte den roligaste vägen att köra, men den går ju snabbt. Dock gjorde vi några avstickare längs vägen och hittade detta spännande ställe! Lemonadkällan
Här hämtades det vatten till ”Skogskällans vattenfabrik” (Stidsvigs Läskedrycksfabrik), ägare var Martin Nilsson. Fabriken låg vid Hilmer Svenssons, numera Lisåkra och lades ner omkring 1930.
Det verkar vara rikligt flöde ur källan året runt och vattnet i den är kallt, friskt och smaklöst. Källan ligger under vår och sommar inbäddad under bokskogens gröna bladverk och är en vacker plats att besöka.
Det verkar vara rikligt flöde ur källan året runt och vattnet i den är kallt, friskt och smaklöst. Källan ligger under vår och sommar inbäddad under bokskogens gröna bladverk och är en vacker plats att besöka.
Fint ställe jag missat om jag inte geocachat!
Nu började vi bli lite fikasugna. Jag kom ihåg en plats vi besökt tidigare som jag inte hade ett dugg emot att göra ett återbesök vid, nämligen Rya Kyrkoruin II (inte i stenmuren)
En av de vackraste kyrkoruinerna jag vet.
Här passade det perfekt att sitta i lä bakom kyrkomuren och njuta av medhavd fikakorg i aprilsolens sken.
Mätta och belåtna styrde vi färden mot det som skulle bli titticcs logg nr 8 000!
Det bortglömda landet! Men mer om det i nästa inslag för det var minsann ett riktigt äventyr!
Fagerås- en väldig massa påskliljor!
Jag har åkt på bussresa, med forellenresor!
Tror det nästan är första gången i mitt liv, men närmar man sig de femtio så kanske det är dags?
Hur som helst så var det en riktigt trevlig resa. Vi var bara 12 stycken så det var gott om plats och även gott om tid.
Vi fick se hur man drog tråd och gjorde råttfällor och vispar i Töllstorp utanför Gnosjö.
Mysigt!
Här fick vi träna lite på småländskan, de duktiga guiderna hade mycket att berätta. Lustigt nog fanns det inte en enda cache inom lagom "smitivägfrångruppenavstånd" här.......
Men det fanns det i stället här: Valborgsmässoafton. Fagerås.
Så vansinnigt många påsklijor på ett enda ställe! Och så många olika sorter!
Varje år planterades mellan 30-60 000 nya lökar, oftast gick det till så att lökarna las ut direkt på marken, sen hämtades jord från den tidigare lilla bäcken som sedan las ovanpå lökarna.
Den lilla bäcken är nu inte så liten längre.......
Så vansinnigt många olika sorter det finns egentligen!
Enligt broschyren vi fick ska det finnas ca 1000 olika sorter, jag tyckte det räckte gott med de ca 150 sorterna som fanns på Fagerås!
Bland tomtar och troll i smålands mörka skogar
Jag råkade av en slump få syn detta event:
Trollcachen 2012
Legenden om smålands mörka skogar har aldrig varit mer levande
Här kommer nu få uppleva mystiska platser, trolska skogar, fågelrika våtmarker och skapande människor.
Det har alltid fascinerat mig de där gamla berättelserna om troll och spöken ute i våra skogar och i Småland har man jobbat i flera år på att dokumentera sådana platser med tradition som det så vackert heter.
Vad passar väl bättre än att lägga ut lite cacher på några av alla dessa platser och anordna ett event samtidigt?
Som tur var ville Lena följa med på denna lite småtokiga resa ner till Vaggeryd! Tidig morgon blev det för det var samling redan kl 08 på morgonen.
En av de absolut bästa historierna denna dag var den om draken........
Vid denna sten lurades en drake en gång till döds av en ung mö som draken rövat bort. Draken var förkyld och nös hela tiden varpå eldslågor slog ut ur näsborrarna och antände allt runt draken. Den unga mön föreslog att draken skulle prova att kväva nysningarna genom att trä underläppen över näsborrarna. Draken gjorde så och inga eldflammor slog ut. Istället kokade drakens hjärna av de heta ångorna och han föll död ner. Den unga mön kunde återvända hem.
TC12 - Jätten som bländades av solen
Historier om jättar som var irriterade på kyrklockornas klang är ganska vanliga i vårt land. Stenarna de ska kasta brukar ju vara betydligt större än så här, men just denna jätten kanske var lite klen.......
Ännu en märklig plats!
TC12 - Runstenen på Hednamarken
Korsets historia är brokig och det har flyttats runt i Åker några gånger. Det
berättas att det från början stod vid den i folkmun benämda "Drängahålan", ett tillhåll för
socknens mindre nogräknade invånare. Här samlades man för att dricka och spela under
högmässotid. Det berättas att man under fyllan och villan en söndag tröttnade på korsets
fördömande skugga över dem, plötsligt hade man rivit ner korset och drog iväg med det till
platsen där Åkers skola nu ligger. Här fann en bonde och hans dräng korset när man letade
stenar till grunden för ett kyrkstall. Man slog sönder korset och använde det helt enkelt som
grundstenar! Omkring 1820 Plockade man fram korset och lät en av byns duktiga smeder
göra en järnkorsett som nu håller ihop den märkliga runstenen.
Inte speciellt vackert men intressant!
Strax intill låg ett annat märkligt ställe:
Kyrkstallarna Det var här man använde korset som grundsten.....
I slutet på 1800-talet så började man att bygga kyrkstallar som skulle vara skydd för djur, seltyg och kläder. Som regel så var man 3-4st hushåll på varje kyrkstall, man hjälptes åt med att timra upp den hemma i byn sedan plockade ner den och flyttade den till sin plats vid kyrkan. Kyrkstallarna var även utrustade med enklare lås för att skydda dem mot kringdragande tattarföljen, alla kyrkstallar var dock inte låsta utan att det fanns möjlighet för förbipasserande att lämna hästen där. Smågrisförsäljare som drev grisar mellan byarna använde kyrkstallarna som övernattningsskydd.
När den unga bruden hade vigts i munkarnas närliggande kapell, red hon och hennes
brudgum till källan för att vattna hästarna. Bruden föll av hästen och bröt nacken mot dess
stensatta kant. I djup sorg vandrar hennes spöke av och an kring källan.
Det höll på att gå illa även för Lena i denna källa.
Vi såg inte spöket denna dag men väl den här krabaten, med tydligt zicksackmönster på ryggen. Han var nog inte på hugget idag, då jag lyckligt ovetande bara traskade rakt över ormen. Lena tjöt destå mer.......
Efter en välförtjänt lunchpaus där vi fick reda på mer om eftermiddagens cachesläpp och lite tips gav vi oss åter iväg.
Vi satsade på att besöka TC12 - Lucia i Duveled
Eftersom vi nu en gång för alla inte är FTF-jägare så tog vi för sökerhets skull en liten omväg mot gömman på närmare 2 mil..........Kör man upp åt fel håll på motorvägen så tar det ju ett tag innan man kan vända igen.....
Det hjälpte inte alls. Vi var tvugna att logga FTF! En riktigt vacker plats blev vi visade och jag tyckte mig faktiskt se en glimt av stackars Lucia som fått utstå vattenprovet för häxor här en gång för länge sen.
Fina loggböcker hade de verkligen
Ytterligare 4 FTF blev det. Vi undrade vilket av skogens alla väsen som trollat bort alla andra cachare för under eftermiddagen mötte vi inte en enda människa, om man undantar mannen på moppen som vi körde om ett antal gånger. Han hann ju köra om oss varje gång vi stannade och loggade ännu en gömma!
Denna kulle vaktas av en liten varelse med luva och långt skägg. Väktaren kunde även
lockas till gårdarna runt om kring om man satte ut gåvor. Han fungerade då som hustomte
och gav rika skördar och feta kreatur. Trots detta gav bönderna vika för girigheten och
begav sig till tomtens kulle för att gräva upp hans skatt. När man grävt en stund, du kan
själv se hur långt man kom, började det att brinna på en av gårdarna i närheten. Man släppte
spadar och hackor och sprang för att släcka elden. Sedan dess har ingen vågat sig på att
gräva i Penningkullen. Tomten ses fortfarande lite då och då.
lockas till gårdarna runt om kring om man satte ut gåvor. Han fungerade då som hustomte
och gav rika skördar och feta kreatur. Trots detta gav bönderna vika för girigheten och
begav sig till tomtens kulle för att gräva upp hans skatt. När man grävt en stund, du kan
själv se hur långt man kom, började det att brinna på en av gårdarna i närheten. Man släppte
spadar och hackor och sprang för att släcka elden. Sedan dess har ingen vågat sig på att
gräva i Penningkullen. Tomten ses fortfarande lite då och då.
Vi funderade på om det möjligtvis var mannen på moped som var väktaren, fast han satt mopedhjälmen utanpå luvan.......
Efter att ha återvänt till eventplatsen och stärkt oss med välförtjänt fika från ett av Vaggeryds konditorier så påbörjade vi den krokiga hemfärden......
Först när solen var på väg ner stötte vi på ett riktigt sagoväsen........
Eller det kanske var jag som började bli trött!
En underbar dag blev det, Mycket prat, var nog max tysta 30 minuter den dagen, men det var när vi åt!
47 loggade gömmor, 5 FTF och säkert minst 20 gånger som vi vände för att vi körde fel. Inte alltid så lätt att välja rätt väg, speciellt som man missar att kolla gpsen........
Vi lär komma åter till nästa trolltcacheevent!
